Senaste kommentarerna i forumet

Linnsan! Tack själv !!!

Dem brukar sakna självinsikt och jag tror på att ta hand om sig själv som man får lära sig som medberoende. Det är fruktansvärt sorgligt att stå bredvid någon aom beter sig som honom du beskriver. Men jag tycker du ska göra det som känna rätt för dig. I 3 år fick jag höra att jag skulle lämna mitt ex. Jag vägrade lyssna..... Jag vet att jag borde ha gjort det men jag var inte redo då. Jag tror man vet när man är redo för att gå vidare.... Då man gjort allt. Vänt på sitt inre så till den milda grad, utan förändring.

Mitt ex har aldrig någonsin kommit till mig med självinsikt ell sagt åt mig " förlåt för allt jag gjort mot dig" eller " vad kan jag göra för dig". Detta kommer jag aldrig få höra och det kallar jag " sjukdom"......

Jag är helt enig med dig. Det borde vara en stor befrielse för alla inblandade. Men människor har en tendens att lätt glömma både det ena och det andra. Visst ska man ge alla en andra chans, förvisso inte typer som Breivik och liknande varelser, men de flesta förtjänar en andra chans om de visar bot och bättring. I detta fallet låter det som personen har fått sina chanser och till slut blev det bra med döden som utgång.
Personligen förundras jag alltid då människor förskönar och glömmer hur illa det egentligen var.
I vissa fall bra, i andra fall helt absurt.

Lev väl.
LillPer

sörjer sitt ex som har dött, förmodligen av en överdos. Jag fattar inget. Han har misshandlat henne flera gånger och en gång dömd för kvinnomisshandel. För mig är det en välgärning att han är borta medan hon sörjer ?! Jag vet ju att anhöriga har en stark förmåga att släta över och förminska det den beroende gör och speciellt svårt är det när våld, fysiskt eller psykist, förekommer. Jag har träffat så många i den situationen men har ändå ingen förståelse för den reaktionen. Jag anklagar inte eller ser ner på någon för det men jag klarar inte att ens försöka förstå. Tyvärr.

Medberoendet är starkare än beroendet.

Bekanta har tagit återfall och jag kan se i förtid och försöka varna men det är svårt. I det stadiet är det redan bestämt och öronen hör bara det de vill höra. En har inte lyckats bryta helt utan har blivit lite av en periodare. Den personen kan allt om de 12 stegen och vet precis hur man ska göra och vänder det till sin egen fördel. Alkoholen är listig, falsk och stark. Den dagen jag glömmer det är jag farligt ute.

Ta hand om er där ute !

Ja. Fick klart städningen och klämde i mig två rostade mackor med skagen med en skiva kallrökt lax på. Det satte fint. Iaf nått.
Nu är jag hungrig igen samt att jag måste upp och jobba i morgon vilket jag har sån ångest över nu.

Mest för att jag har svårt med sömnen på grund av adhdn och allt annat skit som snurrar i skallen. Så ska vara glad att jag får 3 timmars sömn.

Jag svarar där.

Hemma och har landat på soffan några minuter. Vad skönt att du röjt upp (läste din tråd i "förändra ditt drickande" att det städades) och fått i dig lite käk.
Tänker som så att om du känner att du tappat fotfästet, eller som du själv skriver "kört ner dig själv riktigt ordentligt" så mäktar du nog inte med några livs-omvälvande förändringar eller insatser just nu, utan sömn och näring och att skippa alkoholen - en dag i taget - är det primära och kanske precis det enda som behövs akut. Och lite skönt forumhäng förstås;-)
Vill du att jag hoppar över och skriver i din andra tråd på "förändra ditt drickande"? Tänkte om det blir lättare för dig att ha inläggen samlade där? Tycker du ska skriva och skriva i din tråd närhelst du behöver, det är en sådan befriande känsla att sätta ord på det man upplever och funderar på och ofta hittar man svaren i sina egna texter. Jag har haft obeskrivlig nytta av att kunna gå tillbaka i min tråd och läsa gamla inlägg, återkomma till tankar jag haft i svaga och starka stunder. Så fint att ha sin historia samlad.

Jag vet inte vad som hände där??? Och jag hittar inte redigeraknappen !!!

precis samma trassel med ensamheten. Ibland är den bara så jobbig att jag får gråtattacker och tycker rasande synd om mig själv men som alkis är det en väldigt farlig sysselsättning att halka ner i tyckasyndom-träsket. Återfallet ligger nära där. Jag är inte riktigt mogen att gå in i en relation men har provat sällskap några gånger. Den första visade sig ha alkoholproblem så det tog slut snabbt :-)) Innan det ens börjat :-))

Jag vet ju sen tidigare att jag får det jag är mogen för och vet att jag inte ska skynda på något. Jag försöker gå ut på sommarföreställningar av allehanda slag, gå och fika med en ensam kvinna som bor i närheten, har skapat en kontakt med en frånskild kvinna som kanske kan bli något men jag försöker inte skynda på något. Jag är, har alltid varit, fatalist...det som sker det sker och ofta är det en mening med det även om det kan vara djävligt svårt att se det när jag är mitt uppe i det.

Jag håller på att skapa mig ett eget litet hem, en liten stuga som du har :-) och det äter så mycket tid så ett normalt liv är inte riktigt aktuellt just nu. Jag får en liten minisemester i 3 dagar när Gullbranna är då jag kan koppla av totalt vad som händer hemma och runt mig i det "vanliga" livet. Jag längtar dit !!! Och jag behöver det på olika sätt......ledigheten, hotellfrukost, kunskap och erfarenheter från andra och all denna kärlek från alla jag möter där och som fyller mig med sinnesro. Känslan jag inte kan beskriva när jag kommer dit på fredagen, köper en kaffe med kram, kaffe med kaka eller bara en kaffe (samma pris oavsett !!) i AA's tält och få vara med på lägerbålsmötet med sin starka känslofyllda aura som alla alkisar och anhöriga sprider.....!! Och alla dessa kramar från morgon till kväll ♥ Och att bara få vara jag i 3 hela dagar !!

Fundera och ta steget :-)) Det kan aldrig bli fel !

Kram ♥

Att "öppna upp sig" som du skriver kommer när du är mogen för det men det underlättar att lyssna på andra i "det riktiga livet". Jag pratar bara i undantagsfall på mötena för jag är så fylld av beundran över de som delar om sina livsöden som jag har så mycket att lära av, jag blir aldrig någonsin fullärd i missbrukets alla vindlingar.

Tack lillPer för ditt inlägg, det skumma är att det käns nästan jobbigare idag när frun tog vin till maten än under hela resan. Det e en lömsk jävel det där begäret, anledningen till att jag har det just nu är för att jag e skittrött och frun kräver avlastning här hemma efter att jag varit iväg. Jag vet ju att jag blir positivare och har lättare för att tackla detta efter ett par glas vin..
MEN, det kommer i kakan som bagaren sa.
Därför "surar" jag framför TVn framför ett svinbra naturprogram på SVT2 :-)
Det e väl naturligt att vara trött, så varför lura kroppen...

Härligt att läsa i denna levande, positiva tråd! Det är mycket starkt av dig Calleqwerty att åka på fiske o fylleläger med kompisarna och fokusera på fisket och nykterheten.
Kan tänka mig att några kände lite olust över att du inte hinkade som de andra, drog billiga skämt och fyllekramades. Inte att glömma hur goa gubbar alla är då spriten värmer innanför västen. Samma tugg varje gång. Öh, kommer ni ihåg den gången då vi.....Ja, typ 118 gånger har vi hört den förut. Men kör på, vi asgarvar ändå när poängen kommer precis som det vore första gången vi hörde det. Calle tro inte att jag försöker vara ironisk....Jag ÄR ironisk!
Det bådar gott för framtiden när du klarat en liknande helg utan en droppe?
Mycket imponerad av din fångst, det luktar Norrland lång väg? Är dom på hugget nu de stora trots värmen som är och har varit?

Grattis Calle och håll i så kommer du få många härliga stunder framöver utan alkohol.
Jag blev mycket berörd av din berättelse där du talade om för din fru om problemen du bär på. Så härligt att bli kramad och stöttad i sådan stund när man kanske räknat med det helt motsatta. Själv är jag inne på min 57:e dag och det är fortsatt mycket tankar runt alkoholen men jag känner mig stabil.
Precis som Konstnären nämner så önskar jag att tankarna så sakteliga ska tyna bort och självdö. Att det helt enkelt ska bli så naturligt att aldrig dricka så man inte ens funderar över det. Jag tror personligen att det tar väldigt lång tid och att man måste bearbeta det ordentligt innan man kommer vidare och blir riktigt grundtrygg i sitt beslut.
I vilket fall som helst så kommer jag på mig allt oftare att Oj, nu har det gått flera timmar utan minsta tanke på alkoholen och dess lömska begär. Då blir jag motiverad och förstår att till slut kommer vi klara det!
Kämpa på!

Kram från LillPer

Sorry Konstnären! Jag trodde jag skrev i CalleQ:s tråd men icke.
Nåväl, jag hoppas du mår fint och att dina rutiner du skrev om funkar. Jag har själv börjat med en del såna rutiner och kan bara säga att jag är ganska lik dig i morgonhumör och
funderingar runt hur vissa människor ser ut och luktar på sommaren.
Det är ju rena freakshowen ibland! Undrar hur man skulle gå klädd på vintern för att få samma effekt?
En tröst är väl att det finns alltid nåt att kolla på, förundras över och le åt.
Foppatofflor finns det nog aldrig läge att bära med högt huvud och säker blick?
Kanske då man hämtar morgontidningen innan solen gått upp?

Sköt om dig och kram från
LillPer

Härligt att läsa i denna levande, positiva tråd! Det är mycket starkt av dig Calleqwerty att åka på fiske o fylleläger med kompisarna och fokusera på fisket och nykterheten.
Kan tänka mig att några kände lite olust över att du inte hinkade som de andra, drog billiga skämt och fyllekramades. Inte att glömma hur goa gubbar alla är då spriten värmer innanför västen. Samma tugg varje gång. Öh, kommer ni ihåg den gången då vi.....Ja, typ 118 gånger har vi hört den förut. Men kör på, vi asgarvar ändå när poängen kommer precis som det vore första gången vi hörde det. Calle tro inte att jag försöker vara ironisk....Jag ÄR ironisk!
Det bådar gott för framtiden när du klarat en liknande helg utan en droppe?
Mycket imponerad av din fångst, det luktar Norrland lång väg? Är dom på hugget nu de stora trots värmen som är och har varit?

Grattis Calle och håll i så kommer du få många härliga stunder framöver utan alkohol.
Jag blev mycket berörd av din berättelse där du talade om för din fru om problemen du bär på. Så härligt att bli kramad och stöttad i sådan stund när man kanske räknat med det helt motsatta. Själv är jag inne på min 57:e dag och det är fortsatt mycket tankar runt alkoholen men jag känner mig stabil.
Precis som Konstnären nämner så önskar jag att tankarna så sakteliga ska tyna bort och självdö. Att det helt enkelt ska bli så naturligt att aldrig dricka så man inte ens funderar över det. Jag tror personligen att det tar väldigt lång tid och att man måste bearbeta det ordentligt innan man kommer vidare och blir riktigt grundtrygg i sitt beslut.
I vilket fall som helst så kommer jag på mig allt oftare att Oj, nu har det gått flera timmar utan minsta tanke på alkoholen och dess lömska begär. Då blir jag motiverad och förstår att till slut kommer vi klara det!
Kämpa på!

Kram från LillPer

Jaa du konstnären. Helvetet på jorden är på pricken. Allt eftersom man börjar "komma tillbaka" till verkligheten efter en dryckesperiod slår ångesten vilt från alla håll. Det enda man vill är att försvinna från denna jord, åtminstone få gå in i en lång, lång sömn och vakna upp till något bättre. Jag vet ju efter diger erfarenhet att det tar minst tre dygn för att över huvud taget komma på fötter men har förmågan att förtränga hur helvetiska dessa dygn är. Nu är snart dygn 2 till ända och förhoppningsvis får jag sova ett antal timmar i natt. Det har aldrig någonsin känts viktigare att ta tag i denna helveteskamp än nu. Innerst inne har jag nog aldrig insett att familjen kan försvinna från en dag till en annan. Jag vill inte riskera ett sådant scenario men vågar samtidigt inte ta något för givet. Jag inser att mitt förtroendekonto ligger på skyhögt minus och att det kommer att ta lång, lång tid att börja "betala av" på detta minus.

Min fru har fortfarande inte packat sina väskor och detta är jag evinnerligt tacksam för. Jag ska göra vad jag kan göra för att få min katastrofala situation på rätt köl igen. Jag antar att det kommer att bli en tuff resa men inget kan vara sämre än där jag är nu.

Hoppas att det går bra med din man, konstnären och tack för din mycket välbehövliga support. Jag hoppas vi kan följas åt under lång tid framöver. Du känns oerhört stark och det ger mig en stor tröst mitt i allt elände.

Lycka till också du, Fenix som ju också varit med ett tag.
Sköt om er/Tjalle

Det är lugn Muränan. Vi är ju här för goda råd, ärliga svar och uppmuntran. Jag har nu varit utan alkohol i tio dagar och märkte en oerhört positiv effekt igår när jag och frugan var ute och sprang. Kroppen känns redan nu bättre, pulsen lägre och jag kunde hålla ett mycket högre tempo. Jag har ett jobb som innebär en hel del fysisk träning och krav på en god fysik och vi brukar starta veckan med en gemensam löptur på måndagar. Ja, ni kan ju tänka er hur det känts efter att ha supit fre-lö och ibland till och med torsdag. Nu kan jag se fram emot att det går aningen lättare..
Idag har vi fått gäster, ett par som vi känt i säkert 25 år. Som tur är så är dom av typen som man inte behöver förklara sig inför. Det är skönt att det just nu räcker att kämpa mot lusten att dricka " i glada vänners lag ".
Blir alkoholfri öl. Har köpt hem tre olika sorter som jag ska njuta till den grillade maten.

Känns skönt att vara här.
Kul även att prata med dig igen.

Japp. Jag ska vara nykter i dag.
I morgon är morgondagen.

Jag är lite splittrad, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har fått i mig lite näring trots att jag inte är hungrig.

Stor kram på dig.

Ok. Bra att du är här tycker jag. Bra också med 20 timmars nykterhet. En tanke som slår mig då du skriver att du är totalt nere på botten är att många här inklusive mig skrivit om hur vi varit tvungna att nå vår personliga botten innan vi gett upp och på djupet förstått att det inte finns någon räddning om vi inte slutar dricka. Tänker du vara nykter idag? Jag ska. Sitter på tåget nu och förlorar snart kontakt så återkommer senare ikväll då jag är hemma. Skickar en varm kram ifall du skulle behöva.

Ungefär som jag då.

Känner mig så splittrad och inget hopp alls.
Jag har förlorat all gnista som säkert finns där inne någonstans och gömmer sig.

Jag hade inget val hela jag kollapsade. Jag valde rätt. Livet.
Härda ut och bara skriv av dig.
Tror på dig
Konstnären

Kul att du svarar.

Det är sådär. Totalt nere på botten är jag tråkigt nog. Men har varit nykter i 20 timmar snart.

Jag har väl kört ner mig själv riktigt ordentligt denna gång.

Tack så mycket för ditt stöd.

Får man fråga hur du lyckades?

Kanske bäst att inte sluta så där direkt med snuset. Livet är upp och ner för mig oxså ibland. Det är ju inte på topp varje dag.
Kanske du ska kolla upp magen. Minns i börja eller första månaderna som nykter hade jag ont överallt tyckte jag, tror nog
för min del att det var inbillning. Efter en dålig dag brukar det kännas bättre dagen efter. Innan jag somnar säger jag tyst till
mig själv I MORGON BLIR EN BRA DAG OCH JAG KOMMER ATT MÅ BRA.
Ha det fint
Konstnären

Tillbaka efter en tid med frånvaro blandat med tysta små besök då och då på forumet. På förekommen anledning, dock inget återfall. Sitter i detta nu på en mellanstation på min resa hem från Skellefteå och AAs lansmöte. Då jag så att säga har en tendens att gå "All In" då jag väl bestämmer mig så har jag där gjort mitt allra, allra första AA-möte, mitt dito al-anon möte och varför inte också slänga in ett Vuxna Barn möte då jag ändå är på plats?! Såklart är jag nu helt omtumlad, fylld av tankar kring mig själv, min roll i skådespelet familjen och i verkligheten familjen och förhållningsättet till dessa då, nu och i framtiden. Får kanske ta fram forumväven och väva in några nya stråk i min tråd här. Kram alla kända och okända

Håll ut nitton timmar är nitton timmar och det är bra. Tänk så en liten stund i taget.
Du kan tänker på dig
Konstnären

Bra gjort av dig. Visst är det skönt att vakna och inte vara bakis.
Heja dig
Konstnären

Tack Ullabulla, jag ska verkligen försöka stålsätta mig. Jodå, han har ju försökt med alla vackra, känsloyttringar...att han älskar mig och saknar mig...och att han vill träffa mig igen. "På ett villkor: sluta drick, var nykter" blev mitt svar. Han klarade ju inte av det...utan drack igen, en timme senare. Så mycket ville han alltså ha mig...not! Klart jag blev ledsen...det sätter sig ju i hjärtat, oavsett hur man blir ratad. Han uppför sig och beter sig som en 18-åring, helt utan förstånd känns det som...men vad händer när han fyllt 40?? Om han uppnår den åldern...hemsk tanke, men den finns där. Han dricker sig redlös varje dag...kan ta moppen och köra när han är stupfull (han har sagt att han inte ens minns att han körde hem..!), eller ta båten ut på sjön...ensam i en liten plastbåt. Ramlar han i är det kört...
Jag känner för han familj, hans pappa och hans syskon. Deras bävan inför det där sista telefonsamtalet. Jag vill inte vara en del av hans liv när det händer. Då skulle jag rasa helt...jag har ju min egen dotter att tänka på, min familj och allt annat som får mitt liv att fungera normalt. Varför ska jag hjälpa den här killen för?