skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej mina vänner!

Jag tycker mig kunna läsa att de flesta av oss har haft en bra Söndag...
Söndagen som brukar vara kontentan av både Fredagen och Lördagens begivenheter...

Jag "Skötte" mig dessa två dagar, och fick således en mycket behaglig Söndag...
Ro, sinne, och tid för existens, hann uppleva livet som det borde vara...
Ingen ångest, inga kval, bara finnas...

Det kan låta fjuttigt, men när Söndagarna tidigare har gått i helvetets kval,
så är Söndagar UTAN den, en mycket stark och behaglig befrielse...

Hjärtat slår i normal takt, inga svettningar, inga minnesflash'ar,
inget konstigt funderande...inget städa-bort-bakfyllan-städande...
Inget vad-var-det-jag-sa-funderande, eller vad-hade-jag-sönder-tänkade

Att bara få andas lugnt, och få bara vara...
Jag står här och .....får uppleva...en riktig Söndag!, som de SKA vara, härligt...
Ingen stress, inget planerande, flacka runt på ett fridfullt sätt...

De tankar jag hade, var snälla och mycket enkla, kunde katalogisera dem på ett förnuftigt sätt.
Som t.ex..."är detta ett problem??, nähä, då glömmer vi det!"

Våra grannar som var med igår, tog med sig grabben och hans kusin på en golfrunda (!)...
Efteråt var de så sällskapssjuka så de bjöd in sig själva på kaffe,
(och med förhoppning om få äta upp resterna efter frugans kanongoda Budapestrulle...)

Vi fortsatte småpratandet och det var så där "enkelt" leverne så timmarna bara flög iväg...
Så det blev en gemensam middag med hämtat kinakäk, och nyinköpta videorullar...
Så klockan hann bli precis tolv innan de pallrade sig över gatan i ljuset från gatlyktan...
Nio timmars oplanerad umgänge, bara sådär

Alkohol då?
Jorå, det går visst att dricka rödvin till tjing-tjong-krubb...
De var tre personer som delade på ett helrör, knappt en tredjedel var taget när middagen var klar.
Så resten åkte ut i slasken, det finns inget planerat drickande i början av arbetsveckan...
Om som ni vet, ja rödvin blir ju dåligt på ett par dagar, så väck bara, så där...

Låter det hemskt?, nja jag tyckte det kändes på sätt och vis bättre...
Hellre i slasken, än bakfull på Tisdagen, och det där med sparandet, kan bli ett synd-att-kasta-bort-grej, och så dricker man upp det bara för att det inte ska förfaras...
Men det kan bli livet som förfaras istället...

Ingen har ju problem med att slänga matrester som legat några dagar för länge i kylen...
Men ack och ve för den som slänger gammal sprit, den måste ju vara dum i huvudet, eller?
Men hellre låta några surt förvärvade skattade pengar gå i slasken,
än några surt fördärvade skuttande människor gå i slasken...

Det är väldigt skönt att veta, att livet inte är slut bara för att det är en Söndag...
Jodå, det är arbetsmåndag imorgon efter semestern...
Det KAN bli ett helvete, men.....det är morgondagens problem,
och inget jag behöver ta ut i förskott idag, denna sköna Söndag...

Lev väl!, lev med alla sinnen (i behåll..)

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra!
Härlig tråd! Här hänger jag gärna med. Jag började här på forumet igår och kan inte stoltsera med så många nyktra dagar (2 snart) men fler ska det bli!

Ha det gott!
Kram


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Victoria, ja tvätten blev droppen för dig, o ve den som rör ens menstrosor!!!!! Det mest privata.
Men grattis, du drack ju inte!

Ja, vantrivsel e ju inget kul.Förändringar går ju inte på en kafferast heller, men lösningar bruka dyka upp när man minst anar det.
Om du brukar be, så kan du ju göra det till ett böneämne.

Idag ska jag bara vara, grått o trist ute, så jag har ingen press på mig själv att jag måste ut.
Ska försöka göra lite åt mina skjutit-uppsaker, började rensa ut kryddglas o dammsugit i skåp, sen behövde jag en paus, det e f.n snart 2 timmar. Hehe

de e svårt att bara vara , när man jämt haft barn omkring sig, o måsten, mat, bak, ut, aktiviteter.
Jag har aldrig levt själv i hela mitt liv, jättekonstigt!
Det e oxå att lära om på nåt vis. Stressar inte längre, började träna det för länge sen o det funkar rätt bra.

Hade planerat att sticka utomlands efter bouppteckningen, som e i sep. men nu går jag ju i behandling.
Har vänner utomlands som vill att jag ska komma i 2 veckor, vill dt, men osmatkanske när jag går i behandling? Ambivalent.

Glad att du mår bättre! Ditt namn betyder "segrarinna" så du klarar det här. Fniss, inte för det, men det e kanske en hjälp!

Kram/Thea


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

P.S kan ju förresten tillägga att jag trots tillståndet igårkväll, inte tänkte tanken på att öppna en flaska vin! Det hade jag absolut gjort för ett halvår sedan!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra, Måne, Thea...tack för att jag fick börja med era fina inlägg till mitt morgon (förmiddags?) kaffe! Har varit så djupt ledsen i gårkväll och sovit dåligt inatt. Jag som skrev så glatt till Mickey, om hur jag inte hade jobbångest efter semestern för första gången i mitt liv, fick besked igår om förändringar på min arbetsplats som jag ska tillbaka till på tisdag. Någon har slutat och någon annan har fått hennes tjänst och enl mig är det beslutets som tagit helt absurt. Känns som om det kommer att påverka min arbetssituation och belastningen oerhört. Det var ju detta jag kommit ifrån och mådde så bra av.
Ser ni nu här hur jag går igång omedelbart och direkt. Jag är inte och har aldrig varit en sådan som kan tänka possitivt om allt. Är rationalist och kritisk för det mesta, skulle dock inte vilja gå så långt som att kalla mig pessimist.
Till ovanstående kalldusch kan tilläggas att jag alltid är lite sorgsen då vi kommer hem efter resa eller semester eftersom jag inte vill bo i den stad där vi bor. Har aldrig eg velat, men hamnade här då jag väntade min dotter (hennes far bor här) och har varit så "snäll" att jag stannat under hennes uppväxt för att de skulle ha en så god relation som möjligt (vi lever dock inte ihop sedan många år). Dottern har pluggar nu på annan ort 100 mil härifrån, men nu har min man ett företag här, och sjuka, gamla föräldrar, så den flytt jag drömt om verkar ännu vara flera år bort.
På dessa två dilemman igårkväll kommer min hyresgäst (bor i eget med en extra lägenhet på bottenplan) upp till oss, full som en kastrull, och vill bara tala om att han plockat ur min tvätt och hängt den för att påbörja sin egen tvätt. Mina menstrosor och annan tvätt hängde i knölar på sträcken (och jag hade min övriga smutstvätt efter semestern slängd på tvättstugegolvet - fräscht) och där och då bröt jag ihop och började storböla och tala om för den (stackars?) berusade mannen hur obekväm och kränkt jag kände mig över hans tilltag! Rusade upp och ful-grät i över en timme. Min man ledsnade rejält på mig, och jag har sovit grinandes i dotterns säng, md hennes go-lukt i kudden. Usch vad jag känner mig eländig och tröstlös!

Men nu! när jag läst era rader känns det bättre...Tack för att jag fick ösa ur mig...


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra!

Du gör min dag!! Lådvin jag tror jag skrattar ihjäl mig!!!

Låter som du har funnit din väg och jag är så glad för din skull!
Nyfiken på pysseologerna. Hur hittade du dem? Kan man få hjälp via vården eller blir det till att ta ur egen ficka!!

Kram

Helene


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Godmorgon vänner!
Härligt att få läsa dig, Berra, till morgonkaffet!! ja du e inte bara rolig , du e klok oxå. Gillar när du skriver om möjligheter kontra o-möjligheter.
Jag uteslöt ordet problem för många år sen o ersatte det med lösningar ist. Det e rätt häftigt hur man kan vända tankarna från negativt till positivt, med hjälp av språket.
Du e ju ett lysande exempel, förebild, hur man kan lyckas med det!
Ert kalas lät ju härligt, gillar när barnen får vara med o ha roligt, menar roligt verkligen. Finns det nåt roligare än att få ta nattbad!!

Ja, Måne, det e spännande att lära känna sin insida, inte alltid så kul , tröttsamt ibland, men nyttigt.
Jag tror nyckeln till att framgångsrikt lyckas med alkoholen, e att hela tiden, påminna sig om konsekvenserna. Vill jag tillbaka? Vad vinner jag?
Man förlorar hela tiden, respekten för sig själv, ångest, ja alla vet.

Jag har kommit på varför jag inte vill räkna nyktra dagar, jo, om jag sätter upp för långsiktiga mål, som, jag ska aldrig dricka mer, så e det orealistiskat mål just nu i tänket, skulle jag misslyckas så skulle det kännas hopplöst, o självkänslan skulle dala rakt ner, medan kortsiktiga mål, ger mer hopp o styrka, som för mig, en dag i taget, bara idag.
Det tar tid för hjärnan att programmera om sig, att ersätta gamla tankar o etablera nya.
Nya tankar, nya vanor, vet att det funkar.
Positiva tankar ger positiva handlingar. Tänker på inrotade vanor, hur många har man inte av den varan?
När jag rökte förut o telefonen ringde, tände jag ALLTID en cig. Tänkte inte ens på det. Det var så inrotat. Som med fredagar, helg sa hjärnan, kopppla av , ha "roligt", fest. Jaha, likhetstecken med vin.
Ska försöka bli medveten om mina tankar på ett bättre sätt, bli mer uppmärksam på dem, o mina ovanor, gör man inte mycket per automatik?
En prilla efter maten, kaffet, ett måste, ett begär för mig, hehe.
Ingen brådska att ta itu med den ovanan nu, en sak i taget.

Jag vaknade nykter, mår bra o det e störtskööönt!
Ska somna nykter oxå, idag.

Överfölls, nä blev attackerad, igårkväll, totalt oförberedd, av en fruktansvärd känsla av sorg o saknad. Det var rent fysiskt, gjorde ruggigt ont i hela mig.
Det var läskigt, lever med saknaden hela tiden, men igårkväll, var det som ett betongklooss av sorg, ramlade ner på mig.

Kramar, Thea


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

du är fööör rolig min vän
vilken författare,herregud,du skulle kunna skriva en bok.
härligt det låter,om din kväll igår
livet är bra märkligt,o jag håller med dig
tänker ofta på att jag varit tvungen att gå till botten med vem jag är
lärt känna mig själv på insidan,varit tvungen att bearbeta mig själv
fått nya värderingar,om vad som är viktigt för mig
att LEVA,må bra,älska o bara vara
peace and quiet
puss o kram
Måne


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

igen...

En liten anekdot från ikväll...

Han som blev fullast, skulle fylla på vinglaset ifrån dunken...
Går in i köket, och lyckas fibbla till det på köksbänken, så att rödvinet porlar
direkt ner i ....besticklådan...

Men han tyckte inte att det gjorde så mycket...

"...det var ju ett lådvin..." Haha!

/Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Ohoj där!

Klockan är halvtre på Söndagsmorgonen, och det är HÖG tid att gå och lägga sig...
Men jag är fortfarande i högvarv, har inte tid att gå och lägga mig...suck!

Vi har haft fest härhemma, frugan fyllde år, ja många år t.om...
Och det brukar vara årets begivenhet när vi bjuder till kalas...
Alla är så glada att få träffas efter sommaruppehållet med semestrar och grejor...
Grillen har gått hårt, borden har dignat av mat och andra läckerheter,
och vi som inte skulle ha så mycket i år..jaja..

Det var full fart som vanligt, trångt tjock och glatt...
Vi valde "bara" att servera vin idag, men det blev sent i alla fall,
vi hade vädret med oss och vi matade myggen rejält på baksidan...

En kille .."som inte dricker vin.." blev fullast, men också gladast,
bjöd på underhållningen länge, tills vi andra inte längre förstod vad han pratade om...
Känns det igen?, frugan lite ilsk och ville att de skulle åka hem inom det snaraste...

Jag känner i alla fall igen syndromet, men lägger ingen vikt vid detta längre...
Det är ju numera historia för mig, och JAG behöver inte skämmas längre,
och inte åt några andra heller för den delen, var och en sköter sitt drickande...

Själv?, jotack Trocaderon gick jag hårt åt, fick morra lite åt ungarna, den drickan var MIN.
Håll er till eran "cola" som det är det enda det säger när man frågar vad de vill dricka.
Skaffa lite smaklökar vettja, och hjälp de svenska bryggerierna...

Fick lite paniiik ett tag, vi hade ju kastat ut ölkylen i våras från garaget...
Vi hade ju inte längre någonstans att förvara tårtorna och drickan!!!
Berra-Butt som är prylgalen tillika uppfinningsrik, fixade kylan...
Har ju en portabel AC (för husvagnar visserligen, men men..) den stoppade han i dynlådan
och vips, en tillfällig kyl, funkade skitbra..

Ungarna (massor av dem) tog sig två nattdopp i bassängen och tjoade hej vilt,
så jag tänkte på vad grannarna skulle tänka....
Men men, vi för inte så mycket oväsen av oss annorstädes,
de kan lugnt lyssna på våra glada barngäster, nån gång om året..
Så var den oro'n lagd på hyllan för "bearbetad", beslutet var taget, och tankarna åter "frilagda".

Det går ganska så enkelt att ta mina beslut just nu, jag bestämmer mig för något,
och sedan släpper jag det, DET har jag lärt mig hos mina pysseloger i alla fall...
Så det finns alltså fördelar med att traska in i väggen, man lär känna sig själv,
för att man måste...ta tag i sig själv...

Det finns alltså möjligheter i nästan alla omöjligheter, det gäller bara att se dem...
Precis som ikväll, jag släppte tanken om möjligheten att dricka tidigt...
Och fick tid till av att njuta av kvällen istället, jag frisläppte mina tankar till annat,
som att prata, umgås och skratta, och bara få vara den jag egentligen är...Berra.

Så får jag livet att trivas...(lite mer, lite bättre..)

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Du har så rätt Berra. Man blir en helt annan människa med alkohol i kroppen. O det går inte över förrän man varit nykter en lång tid. Jag behöver dig o dina inlägg för att fortsätta min resa mot nykterheten. Du är en kanonkille!!

Kram kram

Helene


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Alla!

Kul med lite inlägg och diskussioner, det gör tråden lite mer levande, tack för det!

Jo Måne'n, visst tappar man garden ibland, tycker att det inte känns så farligt längre,
det var längesedan, kanske inte det blir som det var tidigare, osv osv
Alkoholdjävulen är lömsk, och jag tror att man faller väldigt snabbt in i sina gamla vanor..

Det krävs nog ännu mer av en att kunna dricka "diplomatiskt",
bara dricka ett högst två glas vin när någon bjuder vid en middag...
Värmen i kroppen, avslappningen och buzzet...
Visst kan det bli lite bättre va?, något glas till bara ...så blir det nog riktigt bra...

Själv behandlar jag alkoholen som ett "gift", ja på riktigt!
Jag dricker inte ens ur ett "begagnat" glas där det har funnits alkohol i tidigare...
För mig är det njet nada, inte testa, inte smaka, inte prova, inte ens doppa fingret i det..
Kan jag inte avgöra, så tar jag ett nytt glas...

För mig finns det inga "möjligheter" längre med alkoholen, den är borta, för mig...
Andra dricker, ja det är deras ansvar, och de kanske klarar det, det gör inte jag..

Jag kan dricka precis allting, utom det som innehåller alkohol...
Kaffe, The', Läsk, Saft, Vatten, Mjölk, Chokladryck, Bubbelvatten, ja det gäller att se möjligheterna istället för o-möjligheterna..
Festligheterna runt alkoholen med fina flaskor, glas osv får man ha överseende med...
Glasen går ju att använda, sällskapet också, om jag verkligen vill, och inte ser o-möjligheten!

Är det synd om mig?... tycker jag det?
Ja, anser jag det, så bete'r jag mig antagligen som OM det vore det...

Om det fanns t.ex fisk på buffe'n, och jag var allergisk,
skulle jag sätta mig i en hörna och sura över det då???
Det finns ju massor av annan mat, eller kanske t.om skulle vägra gå dit..
För på det där stället kan man ju inte gå, de serverar ju FISK för i h*..lte!!!
Ja det låter lite absurt, men likheten är ju slående, eller?

Så det mesta av "mind-talket" ligger nog hos själva förbrukaren...
Skippa det man inte mår bra av, och sedan får alkoholdjävulen sitta där
och kraxa på axeln bäst han vill, jag vet ju resultatet, kanske inte ikväll, men de följande...

Visst det är inte lätt, jag omvärderar mitt beslut VARJE gång jag ser någon dricka något som ser gott ut (med alkohol), och det händer flera gånger om dagen...

Och varje gång (hittils) så har jag valt att "se" mig själv, som den missbrukare jag är...
Det är inte ämnat för mig, för jag kan inte hantera den, så släpp tankarna, och var "fri"...

Fri att få stå till svars för mina egna göromål och spörsmål,
och den friheten att få vakna upp med ett gott samvete, det slår allt!
Fri från ångest, och ALLT det andra som följer i ett missbruk av alkoholen...

Och det upptäcker jag fortfarande, men...man måste vara mottaglig för att "se" det,
och inte tänka...vad "synd" det är om mig, som inte "får" dricka alkohol..

Jag VILL inte dricka alkohol, för jag blir dum i huvudet av det, verklgen!

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

*S* nä, du förstod nog inte. Jag har absolut inga problem med att andra dricker, jag har gjort mitt val, vad de gör e deras sak helt o hållet.

Kram, Thea


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Men Thea, jag menade inte alls att läxa upp dig. Jag undrade bara vad du menade för jag förstod inte det. Missförstånd är så lätta i ett forum... Och människor är så olika.

Jag är ju också nynykter, men går inte på några möten. Har berättat för vissa vänner och viss släkt. För mig spelar det ingen roll om andra dricker eller inte. De får ta ansvar för sig själva och jag tar ansvar för mig. De kan ju hantera alkoholen bättre än mig. För mig är det inte jobbigt att de dricker. Det är kanske det som är skillnaden mellan oss. :-D

Om du tycker att det är jobbigt att han dricker vin framför dig, så säg det till honom! Du har känt honom i 15 år och det borde er vänskap tåla. Säg som det är, att du känner dig bräcklig just nu och om han inte respekterar det så är det ju inte mycket till kompis. Jag tror inte på att folk/vänner ska gissa sig till hur jag upplever saker och ting. Man måste vara tydlig med vad man orkar och hur man vill ha det. Jag tror att vänner förstår mer än man tror

För mig funkar det bra (att andra dricker på middagar eller fest) och jag är fortfarande (ny)nykter.

Hoppas att du bättre förstår min fråga och inte känner dig uppläxad längre. Vi måste ju kunna skriva vad vi känner här även om det är spontant och det finns risker för missförstånd...

Kram, MisaLisa


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

MisaLisa, jag tar alls inte illa upp. De e fler än du som reagerat, fast på lite olika sätt.
Jag menade inte så riktigt, känner att jag vill förtydliga mig.

Jag skrev "TROR att jag vill testa honom".
Vi har känt varann i nästan 15 år, o jag har berättat för honom om mitt problem, han vet att jag går på möten o i behandling.
Trots det tänkte han ta med sig en flaska vin sist vi sågs. Och då undar jag så klart, om han överhuvudtaget lyssnat på ett ord jag sagt.
Om han vill ta sig ett glas, lägger jag absolut ingen aspekt på, så vad jag menade med testa honom, var mer om han visar nån respekt för vad jag sagt.
Mina andra vänner skulle aldrig komma på tanken att ta med sig en flaska vin till migoch omvänt, skulle jag heller aldrig göra det.
Därför tror jag att denna vän helt inte lyssnar på vad jag sagt. Därför använde jag ordet testa.

För mig e vänskap heligt faktiskt, något värdefullt som jag vårdar, men om en vän inte respekterar mig där jag står idag, så måste jag fråga mig själv , om han verkligen e min vän eller inte.
Jag går ut o äter på krogen med mina vänner, vad de dricker lägger inte jag mig i. Det e ju ganska fånigt, det e ju jag som väljer, o de väljer o tar sina beslut, inte sant?

Trist att bli missförstådd, men jag har lärt mig min läxa. Var inte allför spontan för då blir du uppläxad!

kram, Thea


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Thea, förlåt en kort fråga. Du behöver inte svara om du inte vill.

Du skriver att du vill testa din kompis.

Skulle du tycka att han var en bättre vän om han inte har alkohol hemma och är nykter i helgen?
Eller om han ordnat något gott alkoholfritt alternativ till dig?

Om han dricker några öl/eller lite vin, är hans vänskap mindre då?

Kram, MisaLisa


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Godmorgon Måne!
Tack för dina ord, som hjälper mig att vara på min vakt! Även till Gnistra för varningens ord.
Du skriver att du blev bekväm o godtrogen efter 4 månader.
Det e därför jag skriver att jag e rädd för att det går så "lätt". Faktiskt lätt med modifikation, för jag har hållit mig undan från människor o situationer som kan vara farliga för mig.
Sen har jag lärt mig massor från mötena, av "äldre" som delat sina återfall,och ALLA precis alla, har berättat samma sak.
När de varit nyktra X anal månader, år, o slutat gå på möten, så har de tagit återfall, tnakarna har smygit på, rotat sig o POFF, som ett brev på posten, o sen, frågor som, vad hände egentligen?

Min slutsats av alla berättelser e, att man måste hela tiden, jämt o ständigt påminna sig om att man e alkoholist, o där kommer mötena in.
Där kan man inte komma undan, du lyssnar på andra o blir påmind.
Jag tror det e nyckeln, för de som hållit sig nyktra e de som går regelbundet på möten.

Att gå i behandling tror jag, e jättebra, men det räcker inte, när du slutat efter , för mig e det 12 veckor, så går det inte att tro att man har fixat sig, o klarar sig själv. Livlinan e möten.
Jag har gått sen midsommar afton, o det e först nu, som jag lärt känna en del o byt nr (jag gör det bara med tjejer eller gamla gubbar.)
Så man måste ha tålamod, tror jag, om man vill få vänner där.

Jag e bjuden till landet av en vän som jag känt i många år, ska sova över där. Jag har berättat för honom, så det ska bli kul att se hur han gör med alkoholen, jag har inte ställt nåt krav, jag har inte sagt ett pip. Han har absolut inga problem, men gillar ett glas el, två på helgen.
Uppriktigt sagt så tror jag att jag vill testa honom.

Tack för detta forum, det hjälper mig mycket att få prata med er, läsa alla uppriktiga tankar o få tips o råd.

Sänder er alla ljus, o önskan att alla får en fin, nykter dag!

Kramar, Thea


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Härliga Berra
som om det vore mina egna ögon,,,,
vaknat,SER;KÄNNER;LEVER;livet
ödmjuk inför min nykterhet
blev lite väl bekväm o godtrogen efter min 4 mån nyktra period
när jag sen halkade ,vacklade,,ett tag,mådde piss igen
tillbaka på ruta ett
nu är jag nykter snart 4 v
ödmjuk,tacksam,en dag i taget,no more,no less
vågar inte tänka längre fram
men vågar leva,nu o här
natur,djur o stökiga ungar,gör min vardag hel,,
andas in den tidiga morronluften på min dagliga promenad
laddar,reflekterar,hämtar kraft
är lite seg,men det är skönt ändå
är lite tråkig,maybe,i andras ögon,men fine,så får det va
är lycklig nu,idag,,o nykter
kram Måne


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra

Tycker mycket om när du skriver att du är fri i tankarna. Det är häftigt. I morse på promenad med hundvännen och hund stannade vi vid vattnet och betraktade ljuset och lyssnade på tystnaden. En mäktig och stor upplevelse som kitlar alla sinnen i kroppen.

Vi lever.... ;-)

Kram Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Nä men berätta:-))
Gärna ofta och på det sätt som bara du kan!
Jättenyfiken på svaret...
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Märta, och alla andra läsare...!

Tack för att ni finns och förhöjer min levnadsstatus!

Klockan är halvtolv på Tisdagsnatten, och jag sitter vid matbordet på landet...
Jag tuggar på min sista semestervecka, och nu är det hårdkörning minsann...
Vi försöker hinna ikapp årets projektplaner, och de går med en j*vla fart....
Rivit tre väggar, slitit ut hela sovrummet samt tapeterna, målat taket, spacklat osv...

Och det var bara första dagen...!
Har svettas som en gris, och säkert luktat som en sådan också...
Men jag är lycklig, för det går i "mitt tempo", det är bara jag som styr och ställer.
Hela huset är helt upp&ner-vänt, vi har prylar precis överallt, det ligger högar och öar utefter väggar och under soffor och bord, och mitt upp i alltihopa så har frugan lyckats göra det mysigt med levande ljus och alltihopa...

Bastun efter kändes verkligen fräsch, fick bort "degen" av slipdamm och svett i håret, känns lite
moloket att veta att det kommer nytt imorgon,
men vad sjutton, då vet man att man lever, och gör en massa nytta...

Jag brukar gå ut och röka i den daggiga sommarnatten, titta ut över viken och ser eldsflammorna ifrån bergsklipporna från andra sidan, segelbåtsmänniskorna sitter väl och myser där med de sina...
Vid ett tillfälle kunde man höra gitarrspel och sång drivna med vindarna, det var häftigt!

Tittar upp på stjärnorna och ser hur de blinkar åt mig, ibland känns det som om de bara blinkade åt just lilla mig här på jorden, det är en härlig känsla!

Varför berättar jag allt detta för er...?

Jo för inget av detta skulle jag ha fått uppleva om jag hade valt fel ikväll, varit onykter...
Genom att låta bli alkoholen så upplever jag mycket mer, och känner en tacksamhet till att just bara "leva", ett enkelt och delvist harmoniskt liv, tillfreds med mig själv...

Ser de små sakerna som stora, de som jag hade glömt som alkoholberoende...
Att få vara "fri" i tankarna, och inte tänka på den eviga jakten på alkohol-dimman..
Jag har ingen öl i kylen, där finns bara en skumpa-pava kvarglömd sedan midsomras av en av våra gäster, den är kvar där kall och oöppnad, och det besvärar inte mig det minsta...

Jag har min sodastream, och den har bubblat mig 4 liter enbart för mig idag, svettlök som jag är...

Och jag brukar tänka, vilket liv föredrar jag, det här, eller det i dimman...?
Kan ni gissa svaret???

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God morgon

Hoppas att din dag blir en bra start på en bra vecka. Jag har varit ute på en långpromenad nu på morgonen med vän med hund (låter som en kontaktannons haha) och upptäckt nya ställen i vår stad. Nu sitter jag med nybryggt kaffe och en spinnande kattfröken i mitt knä och njuter av att jag kan njuta av det lilla...

Kram Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra

En vecka på jobbet och du överlevde ;-). I dag har jag stått och tittat när de fällt två enormt stora tallar utanför mitt fönster. Fascinerande faktiskt. När man är nykter, kroppen i harmoni och alla sinnen fungerar så kan man uppleva så otroligt mycket, uppskatta sånt som man annars inte lägger märke till. Kanske några av oss måste vi bli lite tilltuffsade en stund i livet för att kunna förstå vilken gåva livet och människorna runt omkring faktiskt är.

Ha en underbar helg med familjen/ Kram Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Håller med er båda två! Känna äkta frihet och egna tiden.... Den sista tiden har inte varit så. Har jag barit barnledig har fokus endast bestått av alkohol och vad vi ska dricka, när vi ska dricka, om vi har så vi klarar oss eller om vi ska upp på bolaget på lördagen med (vilket det nästan allrid blir).
Helt vansinnigt. Vi har tom handlat mat så vi ska slippa gå ut på helgen. Ifall vi är för fulla för att visa oss bland folk, vilket vi alltid är.
De helger vi har ungarna. Ja då är det inte alkohol. Då är det allt som ska göras för att vi inte har gjort nåt helgen innan på grund av fylla. Städa tvätta, ordna med huset. Laga mat och allt annat som hör till när man har fyra tonåringar. Stress stress, och bra mår jag inte. Gillar inte detta.
Dubbelliv som heter duga. Jag förstår inte att jag har orkat så länge som jag gjort. Och att min
kropp har orkat.
Men nu vill jag inte längre.

kram