Senaste kommentarerna i forumet

förstår att det gör ont att se... för allas skull. Du kan inte rädda honom - fruktansvärt hur missbruk kan förstöra liv.
Kram / mt

Det gick bra. Han var jättefull...ignorerade mig så det gjorde att det gick smidigt. Blir så ledsen bara. Han sjunker nu. Han har ingenting kvar. Ingen kvar. Inget jobb, firman som kommer krascha rejält, ingen "fru" längre, inga bonusbarn, ingen hund som han verkligen älskade. Han kommer gå under. Men det här är rätt ändå. Men jag blir ändå så ledsen för hans skull, för min skull. För hundens skull... Bara så sorgligt alltihop. Känner mig bara så tom.

Tack Minz - tänk att det alltid är ngn här som förstår :-) Jag är faktiskt lyckligt klar med avhandlingen, ca 6 månader sedan - men det är nog nu jag måste ta tag i all stress på allvar - DÅ handlade det bara om att överleva och vinet var ett sätt att hantera det tror jag. Och visst påverkar ett sådant jobb hela familjen, jag och min man separerade nånstans mitt i, det blev för mycket med avhandling och småbarn.... Kanske inte konstigt att det känns tomt nu.

Försöker också fylla tiden med saker som borde vara bra för mig och som jag borde gilla, men blir så himla uttråkad på nåt sätt, det är konstigt nog bara när jag presterar det känns bra. Hra iaf lovat mig att INTE dra iväg på charter, flytta eller byta jobb på ett tag. Lugn och ro, läka och vila är mantrat. Kram /N

Nu är jag här...igen. Tidigare under namnet Vinelina, men tänker att det inte passar så bra i det nya liv som jag önskar. När jag läser vad ni skriver, så kan jag tro att det var jag som skrev det. Hur som helst ger det mig mycket motivation, hopp och vilja. Jag kommer behöva stöd och någon hand att hålla i. Tack för att ni finns.

Vad bra du är! Känner igen tomheten, men tycker att det blivit bättre, så länge jag försöker fylla den med bra saker som inte stjäl min energi. Fast jag förstår om du lever i en press just nu, med avhandling o allt annat på det. Min man disputerade när äldsta barnet var bebis, så han var otroligt stressad/pressad (jag med :/) och då fick han ändå göra det på heltid utan annat jobb än undervisningen som ingick.
//Minz

Idag har barnen varit allmänt smågriniga. Jag med. Tålamodet tryter. Ute ser man knappt handen framför sig. Har upptäckt hur mycket vädret påverkar mig. Har funderat mycket på det här med vargtimmen. Brukade också vakna runt 4 på natten med hjärtat bultande snabbt och hårt. Några gånger fick jag näsblod också. Ångest känner jag till, men det här var något annat. Tänkte mig att det var någon brytpunkt när giftet började lämna kroppen. Det kändes inte helt bra att ha pressat kroppen så hårt.
Igår vågade jag mig på alkofri mousserande till middagen. Det är mer som läsk, så det kändes tryggt. Den alkofria ölen får vänta ett tag. Men jag kom på mig att blänga litet på männens konjak till kaffet. Så här är det nu. Jag accepterar och hoppas att jag kommer ihåg det när värmen och grönskan kommer. Snusar bara litet för mycket just nu. Det blir bra det med. Min kropp brukar protestera när det är något den inte gillar och då är det bara att försöka hänga på så blir det lättare att sluta. Många gånger har jag dock valt att inte lyssna...

Tänk, då är vi Två som är glada! Jag blev också så glad åt det du skrev, sånt värmer, läker stillar och ger mening åt att finnas till!
"Ge något och du skall få, Tag emot och du skall få ännu mer"
När man ibland bara känner, ojojoj, vad skall jag säga/göra, vill ju gärna men hur då? Kanske det då ibland är precis det man skall säga eller göra, tala om det. Nu iväg till söndagskvällens sysslor. Önskar dig och alla andra förstås, en god kväll, gärna nykter sådan om det är det man vill! Som jag ofta, i varje fall den första tiden som nykter tänkte, Vi är många många, tillsammans klarar vi det. Då menar jag inte bara överleva, jag menar leva! Take care! Mm.

Blev bara så glad för ditt inlägg. Man behöver inga råd uppifrån, bara stöd nerifrån. Ditt inlägg gav mig sån god känsla av medmänsklighet och stöd.

Vad stark du är! Jag och mitt livsprojekt i nykterhet följer dig och ditt. Att fortsätta med alkoholen kommer bara sluta på ett sätt. Jag åker dit då jag blir lurad att tro att jag har kontroll då jag någon enstaka gång klarar hålla mig till ett par glas. Jag får såna minnesluckor och sån ångest och orkar inte mer. Men men, detta har jag sagt flera gånger förut men ändå inte lyckats sluta... Denna gång ska vi klara det!!!

Fint att läsa det du skriver, igenkänningsfaktorn är nog hög för de flesta. Måsta stå där och plötsligt höra sig säga eller göra sånt man kanske på förhand bestämt sig för att Inte säga eller göra, inte den här gången i alla fall, och verkligen inte så mycket i alla fall!!
Det som faktiskt är helt oförklarligt är sen när någon frågar: Men du, hur f-n tänkte du då när du i alla fall tog den där drinken, eller ännu värre kanske, gick ut i någon gömma och trots alla löften öppnade den första ölen, första vinskvätten. jaa du, hur tänkte man då?
Exakt så är det, det var precis det man inte längre gjorde då och det får som konsekvens att man verkligen inte KAN förklara med ord! Det medför sen i sin tur att den som sannolikt med all rätt ställer frågan blir helt klar över att man inte VILL säga eller försöker slingra sig undan.
Jag har lärt mig att det enligt hjärnfysiologin kan vara så att den primära driften att skaffa sig njutningen i form av alkohol i detta fallet styrs från de allra tidigaste delarna av vår hjärna, närmare bestämt Reptilhjärnan. Den har INGET språk tillgängligt så hur sjutton skulle man då kunna begära en förklaring i ord.
Jaja, det är bara att försöka förstå, en dag och en situation i taget.
Fint att du ändå fixade kvällen, ångest är bara så tråkigt! :-)
Ha det fint och du, jag håller med dig, det är bra att hänga med här. Härliga människor och mycket tänkvärt att läsa och ta med sig som färdkost! Mm.

Åh, jag känner verkligen igen mig. Fy för den fruktansvärda ångesten som kommer av att ha sagt och gjort saker man aldrig skulle göra nykter. Jag får sådana minnesluckor som jag så febrilt försöker fylla att jag fantiserar och till slut är övertygad om att det värsta har hänt, att jag sagt det jag verkligen inte får säga. Och jag vet inte längre vad som är sant och vad jag själv hittat på. Detta leder förstås till en fruktansvärd ångest! Jag tror jag dör snart. Av skam...

Hej Bea-Li, vill gärna stötta, finnas till bara så där helt enkelt. Vet inte om det här är rätt tråd, men man får väl gripa tag i varje trådstump man hittar... Klistrar in det jag skrev på ett annat ställe bara...
----------------------------------------------------------------
Nu blir jag smått tokig!
Skrev ju till dig och vips så är det totalt borta!
Ville bara skriva att jag läst, berörts och ville dela med mig från mig till dig, dela för att visa dig delaktighet och ett öra som kan lyssna, lyssna förbehållslöst. Finnas, och vara kvar oavsett det som sägs, för vi som är här, vi vet något som det gäller att vårda och värna, faktiskt!
Nu sänder jag bara detta lilla då, förargad över mig själv för att jag slarvade bort det. Det var ju naturligtvis väldigt bra!!! :-)
Men du, du är verkligen inte ensam om alla funderingar, tankar på hur och vad man skall göra. Det har de flesta av oss här gjort under längre eller kortare tid innan vi kommit så långt som du nu har gjort. Börjat berätta för andra!
Det finns ett liv utan alkohol, det är samtidigt så att visst sjutton hade vi hur kul som helst med alkohol och fest och vänner en gång i tiden. Men det gäller att välja ett annat liv och du, det FINNS ett annat liv även utan alkoholen. Jag har fattat att det idag bara är att konstatera, jag kan aldrig mera få en kul fylla! Bara det att man funderar över hur man skall göra för att kanske i alla fall, på något sätt skulle... kanske senare, om två veckor osv. tillhör just den där process vi kanske och troligen mer eller mindre får acceptera som en del i vårt liv som nyktra. Men det fina är att det finns ett liv som nykter och då är det så fint att kunna dela, stötta och finnas tillsammans med andra, på ett eller annat sätt. Du är ju en livslevande människa och inte alls förminskad till "alkis", speciellt viktigt för mig har det varit att se mig själv som den person jag är, som "kommit ut" på en annan sida av mitt betydelsebärande liv.
Så det så! Kram! Mm.

Nu blir jag smått tokig!
Skrev ju till dig och vips så är det totalt borta!
Ville bara skriva att jag läst, berörts och ville dela med mig från mig till dig, dela för att visa dig delaktighet och ett öra som kan lyssna, lyssna förbehållslöst. Finnas, och vara kvar oavsett det som sägs, för vi som är här, vi vet något som det gäller att vårda och värna, faktiskt!
Nu sänder jag bara detta lilla då, förargad över mig själv för att jag slarvade bort det. Det var ju naturligtvis väldigt bra!!! :-)
Men du, du är verkligen inte ensam om alla funderingar, tankar på hur och vad man skall göra. Det har de flesta av oss här gjort under längre eller kortare tid innan vi kommit så långt som du nu har gjort. Börjat berätta för andra!
Det finns ett liv utan alkohol, det är samtidigt så att visst sjutton hade vi hur kul som helst med alkohol och fest och vänner en gång i tiden. Men det gäller att välja ett annat liv och du, det FINNS ett annat liv även utan alkoholen. Jag har fattat att det idag bara är att konstatera, jag kan aldrig mera få en kul fylla! Bara det att man funderar över hur man skall göra för att kanske i alla fall, på något sätt skulle... kanske senare, om två veckor osv. tillhör just den där process vi kanske och troligen mer eller mindre får acceptera som en del i vårt liv som nyktra. Men det fina är att det finns ett liv som nykter och då är det så fint att kunna dela, stötta och finnas tillsammans med andra, på ett eller annat sätt. Du är ju en livslevande människa och inte alls förminskad till "alkis", speciellt viktigt för mig har det varit att se mig själv som den person jag är, som "kommit ut" på en annan sida av mitt betydelsebärande liv.
Så det så! Kram! Mm.

Vill bara ge dig stöd. Själv blev jag tillfrågad av en "kompis" om jag ville ha en grogg. Hörde att ag tackade ja. Jag som inte vill dricka. Dock ingen ångest i dag. Vi tvingas inse att vi inte kan dricka oh att vägen är lång och brant ibland. Men vi får inte ge upp. Bra att hänga här som stöd. Vi kan stötta varandra. Känner själv att jag i varje fall är på rätt väg, fast resan är lång. Spriten är så jävla falsk.

Hej! Jag måste också sluta med alkoholen innan jag förstör mitt liv. Jag kan inte begränsa mitt drickande och har sån ångest sen i fredags. Minnesluckor och är övertygad om att jag gjort bort mig. Fy fan, hatar denna känsla och det är verkligen inte värt det. Men vissa gånger kan jag hålla mig till två glas. Jag tror att detta för att jag inte slutar helt för ibland går det ju bra. Men inte alltid och dessa gånger ångrar jag så och hatar mig själv för att jag är ett sånt fyllo!

Så ledsen över allt. Saknar honom också, konstigt nog. Men när jag försöker tänka efter VAD det är jag saknar hos honom så hittar jag egentligen ingenting...saknar hans famn, att känna hans armar runt min kropp. Men det var längesen det hörde till vanligheterna. Ska åka dit sen och hämta lite saker. Tror det kommer gå bra, dock. Han kommer nog inte att försöka övertala mig till någonting, han har ju varit ganska överens med mig om att det här är det bästa. Och dessutom festade han nog igår och ligger däckad idag. Ska bara gå in snabbt och göra det jag måste. Stålsätta mig.

Ja jag tror nog att jag behöver titta på vad det kan finnas för hjälp till min dotter. Kanske även för sonen som är 15, han har också fått ta en del och framförallt oroat sig för mig. Ska kolla upp det. Vill ju att det ska bli rätt också, det måste vara någon som är kunnig inom området, och tyvärr saknas kunskaper hos alltför många professionella. Jag tror också att det finns ett sådant behov.

Är bara så nere idag, orkar ingenting. Orkar inte tänka på allt som behövs göras, allt som måste tas om hand, alla känslor och upplevelser som måste bearbetas, alla människor som vill ha mig tillbaka och så ska det bli, men just nu orkar jag inte, orkar inte vara social, orkar inte prata eller intressera mig för andra. Vill bara att det ska bli måndag så jag får åka till jobbet.

Hej allihop! Jag har flera gånger (sedan åtminstone ett år tillbaka) lovat att bli helnykter, endast dricka tre glas, endast dricka två glas osv men vissa gånger kan jag inte begränsa mig. Jag dricker tills jag blir så full att jag får minnesluckor med otrolig ångest dagarna efter. Ångesten kan hålla i sig i en vecka. Jag orkar inte längre och är rädd att jag förstör mitt liv. När ångesten bleknat trillar jag dit igen. Som någon högre upp i tråden sa, "jag överdriver nog"... Tänker mig att jag ska ta ett par glas och då är det kört. Hur ska jag göra för att sluta med alkohol. Jag kan inte lita på mig själv. Ibland kan jag dricka måttligt men ibland inte. Mår så mycket bättre utan alkohol egentligen. Men hur ska jag lyckas sluta?

Nån som vill följa och stötta? Ja det är det en massa som vill, och det är precis därför vi är här. För att stötta, och för att få ta del av det stöd som andra kloka kan ge oss.
Du kommer att få ta del av det, och nu kanske allt känns svårt och du inte vet vart du vill komma med att förändra din relation till alkoholen?
Men det kommer. Fortsätt att läs begrunda och skriv. Du är inte ensam med problemen. Faktum är att i princip varje söndag vid lunchtid kommer det till ett par nya.... Vissa stannar och lyckas uppnå sina mål. Det visar att det är möjligt.

Hoppas du snart kvicknar till, och behåller motivationen.

//PP

Åh, vad jag känner igen mig i era historier. Jag kan dricka måttligt ibland men andra gånger finns inget stopp. Jag ska vara så jävla duktig hela tiden och skäms så när det går överstyr. Fest i fredags och minns inte vad jag sagt och gjort men har en gnagande känsla att jag skämt ut mig inför mina grannar och barns kompisars föräldrar. Jag kan inte förstå varför jag gör så här. Är mitt liv förstört??? Måste jag sluta helt med alkohol? Jag bekymrar mig så för vad andra ska tycka om mig men der är ju såklart inget jag visar någon. Det här är inte första gången jag överväger ett helnyktert liv. Hjälp!

Saknad och lite tomhet känner jag. Inte att jag saknar alkoholen eller ens allt detdär jag trodde jag skulle sakna - som t ex långa kvällar med musik, prat och vin med maken, för det har vi ändå fast utan vin. Det mesta ÄR mkt bättre MEN det är lite tomt på något sätt, livet. Trots att jag har så mkt att göra känns det tomt, som att jag går och väntar på att ngt ska hända... Transportsträcka mot vad? Önskar mig också lite ork att ta tag i saker utöver det mest akuta, t ex få ordning på mitt hem. Tänk TV-serien Hoarders, inte så illa i praktiken men det är känslan jag har.

Försöker fokusera på det som är bra och bättre än innan. Som t ex idag, att vakna en söndagmorgon efter mer än en veckas helvithet, och MÅ BRA med en kopp kaffe under täcket i soffan.

kram kram

att det inte blev som du hade önskat, att han inte kunde ta emot din kärlek och värme och ge tillbaka på samma sätt. Klart att du älskade de goda sidorna, det var ju inte enbart dåligt. Och som mt säger, så är det fint att känna, att tillåta sig att känna. Du minns både det goda, men också allt det som gjorde er kärlek omöjlig. Acceptera att det fanns två sidor där den ena sidan drog dig till honom och den andra sidan...ja, du vet ju. Det är ok att sörja, att vara ledsen och känna smärtan. Du hade en dröm om er relation och er framtid, där de fina sidorna fanns, allt det fina han gjorde och fick dig att känna. Tillåt dig att sörja detta. Det är ok.
Kramar / Yogi

för dej Nossan ,mnbv0898 och många andra. Så här enkelt kan det faktiskt vara men jag skulle stark vilja avråda från alla tankar på att av sociala skäl planera att dricka vin. Du skriver själv om din frihet och alla fördelar du uppnått, riskera inte dom. Jag förstår det svåra i umgänget med andra men det visar sej att andra bryr sej mycket mindre om vad vi dricker än vad vi tror. Det KAN gå men varför chansa?

... så klart att det goda fanns också. Fast det gör ont ibland är det fint att ha förmågan att känna... hela registret.
Kram, kram / mt

Hej, nu är det nog.
Hur gick det sen? Skriv och berätta.

Fattar inte AA:s logik att man å ena sidan skall erkänna sig hjälplös och bara gud kan hjälpa dig och andra sidan skall man själv förändra sitt liv. Tror att gemenskapen är viktig, men visst fasen måste man tro på att man själv skall förändra sitt liv.
Svara inte nu "gud som du väljer själv" Ja och om jag väljer mig till gud. Trams.