Senaste kommentarerna i forumet

Efter fyra år tillsammans och ett barn har jag nu valt att separera och min sambo är på väg att flytta ut. Någonstans hoppas jag att det är tillfälligt och att en förändring kommer ske. Även om vårt förhållande är kantat av brutna löften.

Min sambo har ett riskbruk. När han dricker så kan han sällan sluta i tid. Någon gång i månaden, minst, blir han såpass påverkad att det påverkar vårt förhållande. Han blir aggressiv, väcker mig och barnet, ramlar, spyr och hamnar i situationer han inte skulle hamnat i nykter.

Även on jag förstår sjukdomsbilden så förstår jag inte. Hur kan man välja bort sin familj när jag försöker hjälpa och stötta? Hur kan man välja att dricka när det påverkar relationen såpass mycket att partnen väljer att lämna? Hur kan det vara viktigare än sin familj?

Han förstår hur jag känner och ångrar sig alltid. Han har lovat att sluta dricka. Han har lovat att dricka med måtta. Men sedan går det några veckor det är igång igen.

Jag känner att jag behöver skriva av mig all min känsla av att vara bortvald. När går besvikelsen över? Gör den någonsin det? Jag har försökt stötta och tipsa om olika vägar att få hjälp men han har bara gjort halvdana försök.

Har nu gjort som jag tänkte, och har ätit en god tomat och druckit lite vatten och vädrar för fullt i skrivande stund här i köket. Det är rätt så lugnt på gården och nu skiner solen, och fast det är lite molnigt så ser det ut att kunna bli en rätt fin dag liksom. Kändes som att tomaten behövde få sällskap av lite god sallad som jag hade i en burk i kylskåpet. Har varit rätt förtjust i sallad ett tag, så det är väl kanske några vitaminer eller nåt sånt i den som man behöver kan jag tänka. Kände även att det var dags för lite tonfisk som man just ätit av direkt ur en burk med gaffel. Man behöver nog inte krångla till allt så himla mycket utan det mesta ordnar sig nog till det bästa bara man kör vidare som alkoholfri känns det nu i stunden. Det var kul att ni @Jenny och @Carisie tittade in en sväng. Nu sade magkänslan till om en ostsmörgås och lite mjölk också, så det får avsluta min frukost tänker jag, då det verkar vara lagom liksom.

Ha det gott mina vänner!

@Himmelellerhelvette Sjuksköterskeinpass:
Bästa lögnen om man känner att man behöver. Flagyl
Metronidazol kan, hos vissa patienter, ha en disulfiramliknande effekt på metabolismen av alkohol, vilket resulterar i intoleranssymtom. Patienterna bör därför uppmanas att inte inta alkohol under behandling och minst en dag efter avslutad Flagylbehandling.

Slut på meddelande från sjukvårdshörnan 📣

Säg att ni äter antibiotika, det vet folk att man inte ska dricka på för då förlorar antibiotikan lite av sin verkan och det vill man ju inte utsätta sig för. Det kan man äta för urinvägsinfektion tex😊

Tankar om tider som varit och hur man kände och kanske målade upp framtiden för sig är något man kan fundera på en tidig sommarmorgon som denna. Det är så mycket som kunde ha varit helt annorlunda om man kanske tagit en annan väg än den man gjorde då man öppnade den där första flaskan för längesen.

Det är många fantasier och drömmar som man har haft och ibland så här i backspegeln så känns det väl lite som att man väl aldrig riktigt har varit fullt medveten om egentligen nåt alls. Det kan jag då känna när man så att säga har spolat hela bandet tillbaka och i minnet noga tagit del av alla minnesbilder man har fått till sig längs livets stig. Man har väl ofta kanske rusat rakt fram utan att ha tänkt till så värst mycket.

Minns när jag var drygt tre år gammal och väl livligt och glatt en gång sade att: ”alla är snälla” sedan upptäckte man ju snart att så inte direkt var fallet. Den inre oron det fick man då tidigt inom sig och inte hade man väl lätt att fokusera på sånt som man inte var intresserad av heller, man borde väl ha intresserat sig mer för än bara en massa kanske rätt ovidkommande saker av förgänglig natur. Men det andliga har man då alltid haft med sig naturligt, men nog är det rätt svårt att hålla i och hålla ut, och att liksom ta sig fram här i världen ibland.

Funderar nu så smått på om det kanske är dags för frukost om en liten stund, men är inte så speciellt hungrig än. Men man ska väl ändå följa sin ny-nyktra rutin och ta sin morgonchoklad och äta tre limpsmörgåsar så att man inte automatiskt börjar tänka på alkohol och berusning som man har gjort så många gånger då man väl kanske egentligen bara varit hungrig och behövt fylla på med lite naturlig energi kan jag tänka. Tror jag tar mig en tomat till att börja med och en slurk vanligt kallt vatten jag har här i ett glas.

Kände nyss för att lyssna på lite somriga tongångar med Gyllene Tider och hörde då en av deras lite lugnare låtar – När alla vännerna gått hem. Det finns då rätt tänkvärd lyrik i mycket av känd musik. Funderade just nu på om man skulle ta och öppna köksfönstret till att börja med och få sig en nypa frisk luft. Kanske sedan gå ut på balkongen och dricka en kopp kaffe kanske... Skrev ju nyss om att det känns lite som att man gör ett nyktert bokslut, vilket väl behövs för att komma i takt med tiden man befinner sig i för att på så sätt kunna gå vidare på nåt sätt. Det var kul att du @vår2022 tittade in en sväng här på morgonkvisten.

Ha det gott kompis!

God morgon sjusovare eller översovare eller vad ni nu är? Frånvarande kanske bara ☕️
Kikar in här och sätter nolla. För dagen. Näst sista kvällen i bunkern. Sen två härliga lediga veckor innan kaos uppstår.

Hoppas alla får en fin dag
🩵

@Flarran Starkt jobbat att stå kvar på din inslagna väg! 💪🏼 Du fixar midsommar också. Det är bara ännu en dag av de som passerar medan vi rör oss framåt. Jag tänker att det måste finnas midsomrar du inte minns medan den här blir nåt att verkligen minnas 🩵

@Flarran ville bara kika in med lite heja-rop. Blir så imponerad av dig, att du gång på gång hanterar de utmaningar du ställs inför och kör på med din linje. Hoppas du får känna dig nöjd med dig själv och de förändringarna du gjort som du också håller i så bra.

@Ullabulla Först nu ser jag att det är din tråd från början…förlåt intrånget 🙈

@Kevlarsjäl62 Åh, ditt inlägg gick rakt in i mig, du sätter ord på det märkliga som jag också känner.
Efter många riktigt tunga helvetesår har livet på ytan vänt för mig. Har brutit mig loss från min alkoholist, lyckats någorlunda med att själv bli nykter, köpt min drömlägenhet, har goda vänner, hyfsad ekonomi, många hobbies och bra relation med vuxna barn. Och inuti har jag rasat samman totalt. Tomt, meningslöst, kraftlöst. Nu när min tid äntligen kommit…
Jag har tyvärr ingen hjälp att komma med, parasiterar mest på din tråd.
Men du är i alla fall inte ensam, om det nu är en tröst.

@Flarran Jag ser på min nykterhetsresa som ett slags uppvaknande varje dag. Jag är fascinerad och väldigt nyfiken på min inre psykologiska resa. Jag märker hur mina tankar vidgas och tar in allt fler perspektiv på tillvaron. Jag gräver mycket i djupet för det är min väg till friheten. Många jobbiga känslor poppar upp, men som nykter kan jag hantera dem och nyfiket undersöka dem. Jag vill veta och förstå vad känslorna innehåller och var de härstammar ifrån. Nya sidor i boken om mig själv varje dag. Berätta mer om hur du tänker om ditt bokslut som du skriver om? Om du vill förstås.

Ha en fin dag!🌞

@Se klart Vad fint du beskriver detta. Du satte ord på det som jag känner, att det inte riktigt räcker eller att orden, jag gjorde så gott jag kunde, inte egentligen har en jättestor betydelse, det är fina ord men det går inte ner på djupet av att det inte blev så bra. Det sker i så många olika relationer, med sina föräldrar, med sina egna barn, vänner, kollegor mm. Man blir lätt på ett visst sätt för att kunna hantera sin tillvaro, duglig och duktig, motsatsen eller annat. Det är mänsklig och en del i livet och på olika djupa plan. Att det man egentligen mest vill är att få prata om hur det var för mig. Att man är helt ”naken” utan försvar. Att det är själva samtalet och att man kan sätta sig in i och förstå hur det har känts. Att man pratar om det och lyssnar på varandra. Det är det som är försoningen och trösten. Det blev som det blev och var som det var.

Kärleken finns ofta kvar till sina nära och vi vill förlåta, försonas, men det är lätt att man går i ett slags försvar och missar själva kärnan och samtalet. Sen tror jag också som du säger att vägarna dit kan se olika ut, samtalen kan se olika ut, olika djupa, men jag tror att man inom sig känner vad som pågår, att man är på väg till försoning. Jag försonades med min pappa på ett ”mentalt plan” utan så mycket ord. Han blev mer tillgänglig på äldre dar. Han bad om förlåtelse om att han inte funnits där som han borde en gång, utan försvar. Det räckte, det kändes, det tog djupt och det var autentiskt. Det var viktigt för mig, det är mycket som jag inte fick som jag borde fått, men det var som det var. Vi fick en bättre relation de sista åren av hans liv❤️

Kram❤️

Nykter mot alla odds denna tisdag. Tog mig utanför dörren igår på min alkoholfria väg mot ett förhoppningsvis lite bättre och mer givande liv än det trista och rätt tomma som man har haft tidigare i alla år som tanklös missbrukare av alkohol.

Nu när jag sitter nykter här vid datorn i köket efter att ha fått sova några timmar och har hunnit sortera mina bilder från min upplevelse av gårdagens bravader med både cykeltur, simning och en hel del vandring i omgivningar som tidigare varit mycket förknippade med dryckenskap så förundras jag över skaparen och även över min gåva att nyktert ha fått starta om.

Tänkte igår allvarligt på att vika av från den nyktra livsstigen, strunta i alltihop och ge upp kampen, men lyckades med envishet att hålla fast vid den alkoholfria väg som jag mot alla odds slog in på i höstas då jag även blev medlem på detta eminenta forum. Det var många minnen och blandade känslor jag hade under min resa igår. Många tankar hade jag liksom.

Ser det just nu som att jag väl kanske håller på att göra ett slags bokslut och försöker att skaffa mig en överblick över var jag befinner mig i tillvaron just nu. Det är en märklig känsla jag har när jag skådar bilderna som jag har sparat på min mobil och hårddisk.

Nog är livet lite märkligt ändå, att det är så mycket man har att lära sig och som man inte ser fast man ofta tror sig vara fullt medveten och i nuet ibland. Det var en fin dag igår och speciellt simturen var en höjdpunkt som man nog kommer att ha lite nytta av framöver.

Midsommar blir säkert en rejäl utmaning att nyktert ta sig igenom, men med Herrens hjälp ovanifrån och ett eget hållfast arbete ska det väl förhoppningsvis gå bra, men helt säker det känner jag mig då inte alls i denna stund. Men har just nu inget alkoholsug och det är jag då tacksam för. Det var kul att du @Carisie, tittade in en sväng här igår, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin dag!

Vill bara skicka en styrkekram. Vi har väl bättre och sämre dagar. Jag brukar säga att sommaren är överreklamerad. Vi ska vara så jäkla lyckliga. Träffa släkt och vänner, fixa i trädgården, besöka folk, göra allt man inte hunnit med, njuta av det fina vädret... listan är oändlig. När sommarstressen slår in brukar jag tänka på att det kommer en höst när det är ok att dra sig undan, läsa en bok och strunta i trädgård mm.
Var rädd om dig. Kram

@Ullabulla Nu har jag läst det mesta i din(a) tråd(ar), jag tycker om ditt sätt att skriva. Själv har jag fått väldigt svårt med att återge mina känslor och tankar i ord vilket känns både skrämmande och främmande. Ett år har gått sedan jag lämnade min man,efter ett halvt liv tillsammans, p g a hans mångåriga alkoholmissbruk.
Ett par månader senare sökte han hjälp och slutade dricka. I nästan sju månader. Sedan tog han ett beslut att han inte vill leva utan alkohol, men att han har det "under kontroll" och bara dricker folköl (helt galet).Vi har under hans nyktra period umgåtts en hel del som kära vänner och mot slutet tyckte jag att det började kännas så bra och jag vågade tro på att det kanske skulle gå vägen. Det tog mig väldigt hårt när jag insåg att det inte var så det skulle bli. Det känns som om livet är slut och jag förstår inte riktigt varför. Jag har skapat mig ett eget liv, trivs i min lilla lägenhet och umgås med barn, barnbarn och vänner, men jag känner mig plötsligt så ensam och bortvald, igen. Precis som att det först nu går upp för mig att jag inte är en del av en tvåsamhet längre. Vi umgås fortfarande, men det kan inte vara bra för mig, jag känner att det är på väg helt åt h-e. Vill han att jag kommer? Eller vill han dricka sin öl i lugn och ro (han dricker enbart i sin ensamhet, aldrig tillsammans med vänner, de tror att han är nykter än)? Jag känner så tydligt att jag inte är lika viktig längre. Han har sin snuttefilt igen och inget kan konkurrera med den. Han verkar glad och nöjd i sin livslögn och jag rasar samman utanför. Vad är det som händer? JAG lämnade, JAG skaffade mig ett självständigt liv. HAN föll fullkomligt samman, blottade strupen och la sig platt. Nu är det ombytta roller. Han verkar nöjd med att ses nån gång i veckan och jag drunknar i sorg. Varför? Jag fattar inte. Allt känns meningslöst och jag tror aldrig jag varit så kraftlös. Det är kanske först nu jag verkligen behöver hjälp.
Hur f-n gör jag nu? Skilsmässa, bodelning med allt vad det innebär, den älskade sommarstugan som har varit och är mitt andningshål (mest jag som är där) måste säljas, jag kommer att leva i en konflikt under lång tid innan allt är klart och jag är livrädd för konflikter. Antagligen därför jag befinner mig där jag är nu.
Var ska jag börja? Hjälp mig!

@Flarran Hej 👋 Det låter som att du har haft en härlig dag. SÅ roligt att läsa att du njuter av tillvaron. Ville bara säga det. Det gjorde min avslutning i bunkern lite trevligare också.
🩵

God kväll alla så här på kvällskröken 😀
Det får bli en hyfsat snabb kvällsinventering idag. Dagens arbete har bestått i att rädda livet på en person som enligt utsago druckit i riskzonen men som nu behöver en ny lever. Personen i fråga är inte ens gammal. Det fick mig att tänka en omgång till på vilka risker jag utsatt mig för. Jag tror jag ska försöka skriva ner risker och förbättringar - ha ett litet peptalk med mig själv.

Jag - som inte är en packad person - tänker gå och lägga mig nu. Hoppas alla får sova. Jag ska bara lämna över nollan 0️⃣ till John Blund sen sover jag som en prinsessa känner jag redan nu.
🩵

Jag förstår att du är megastolt, det ska du vara 😍
Ibland tror jag- både min egen erfarenhet och att vara barn till föräldrar som också gjort så gott de har kunnat. Att det kanske inte räcker och att det ändå får vara ”okej”, eller det är som det är.
Jag hade mina uppväxtår i ett väldigt fritt hem- präglat av 70-talet. Idag kan jag ju undra över hur våra föräldrar kunde släppa iväg oss- på allt. De hade noll kontroll och - tycker jag- tog alldeles för lite ansvar.
Visst var det en reaktion på ett mer auktoritärt föräldraskap men det blev ju inte bra alls. Jag kan ju säga att de gjorde sitt bästa, vilket de gjorde. Man rökte i bilar, inomhus, man ”visste inte bättre”- men oavsett skäl- så var det inget bra föräldraskap.
Jag älskar mina föräldrar för allt det de var- och är. Men jag tycker de hade väldigt stora brister i sin fostran, bland annat perioder av mycket alkohol, stök, otrygghet. För det känner barn, det vet vi ju alla här. Iofs gjorde detta oss barn mycket dugliga och duktiga- men också med en känsla av att vi fick tillgodose våra behov av trygghet och stabilitet- helt på egen hand.
Vad jag vill säga är att de vägar som tar oss till att försonas kan se så olika ut. Men människan vill dit, det är min övertygelse, och ofta hittar vi dit- om än på krokiga vägar. Kram 🤗

@Loppan o Andra halvlek
Tack för svar! Jo vi får försöka stötta varandra! Jag försöker träna mycket o försöker också sluta äta socker men har inte gått bra. Unnar mig godis då jag ej dricker men ska försöka skära ner på det också. Jag hör mycket poddar En beroende podd, Beroendepodden o Bara en till. Sen har jag hört mycket böcker om alkohol o missbruk. Känns som jag behöver det. Jag stickar o virkar mycket o tycker det är en bra terapi o sysselsättning. Att vara nykter går allt lättare o det är så skönt att slippa ångesten. Hade alltid ångest för hur jag betett mig o drack igen för att mildra den o det lyckades bara kortsiktigt. Istället blev det nytt att ha ångest för.

Ja jag har en mamma som är 77 år som har druckit till och från sedan jag var ca 20 tror jag. Men pågrund av min pappa så har hon skött sig hyfsat. Jag har också fått åka till min mamma o behövt tillkalla ambulans för hon druckit för mycket o trillat.
Har tyckt att hon blivit sämre de 2 sista åren men idag säger min pappa att det är abstinens hon har. För han har inte kunnat begränsa hennes drickande. Tycker synd om min pappa och jag har jobbat jätte mycket med mig själv för att må bra. Har en dotter som mått dåligt I ångest. Jag blev så ledsen, ja hur ska man orka vara mamma åt sin egen mamma?
Styrkekram till dig från en i liknande situation. Ta hjälp är mitt råd.

@roppåhjälp Hej 👋🏼
Hoppas du haft en fin måndag 🌻 Jag är inte en packad person idag heller - fast kunde varit pga marinerad av fulla människor i tunnelbanan. Känns som att hela Stockholm är på nån pre midsommarparty fleek 😅 Intoxkalas på jobbet imorgon kanske då? 🧐

Ang det här med "hur det går" osv det såg ju inte jätteroligt ut för mig när jag började för det är tiden som får statistiken att se sjysst ut. Jag menar - om jag druckit mitt max- 4E/v - de första två veckorna hade det sett "mycket ut" i statistiken. Inte nödvändigtvis mycket i jämförelse med mitt tidigare drickande men utifrån vad jag satt för mål nu. De två första månader var jag helnykter och det stärker mitt resultat. Räknade precis på att jag skulle druckit 4E/v hade det blivit 65 glas - plötsligt kändes det helt ORIMLIGT! 😂 men spräcker man ner det till 2 glas till maten fre - lö så låter det superrimligt. Undrar hur mycket det blivit på 16v om jag bara druckit loss som vanligt? Fast utan karatefyllan och bara det jag ansåg vara normalt.

Ditt mål är ju ditt och du gör ditt bästa utifrån var du befinner dig nu och vad som är rimligt för dig 🙏🏼

Bakiskänslan dog med espresso. Detta undermedel 🧐

Nu har skrivandet hållit mig sällskap till porten. Måste hinna med min kvällsavstämning också 😀 Sov gott och var inte den packade typen släpp aldrig garden 💪🏼
🩵

Då har man mot alla odds, trots låg energinivå lyckats fira lite sommar med en cykeltur på kanske en mil eller så utanför stan. Kom till en badplats som var lugn och rätt folktom. Så passade då på att simma säkert minst 200 meter alltså. Sen blev det rätt så soligt ett tag på eftermiddagen så den dryck man hade med sig i ryggsäcken i form av kall päronsaft, liksom det kolsyrade vattnet gick rätt snabbt åt. Fick då en tanke på att man kunde cykla nån kilometer till, och kanske handla lite alkoholfri dryck och andra matvaror till kylskåpet liksom.

Väl framme och inne i livsmedelsbutiken ifråga så fick man världens anfall av alkoholdjävulen. Det var rätt så bra pris på ett bekant sex-pack med folköl inför midsommar. Tankar om tidigare års ”fröjder” i omgivningarna där i midsommartid började då spöka liksom. Brukar inte ha så värst mycket problem vid matbutikers pilsnerhyllor längre, men idag så var det riktigt svårt. Tankarna var förringande, eller oskyldiga i känslan. Som att, det är ju bara ett fåtal enheter...

Vilket väl är ett ord som fastnat som man läst här och där, och i stunden på nåt sätt kändes folkölen mindre riskfyllda när man tänkte på dessa som enheter, och inte i direkta termer av alkohol vilket det ju faktiskt är, fast väl inte i så stor mängd. Men viste ju hur det förmodligen skulle kunna bli. För ett paket öl skulle lätt kunna bli en startmotor till att sen åka till bolaget efter starkare grejer.

Så beslutade mig faktiskt för att lämna butiken tomhänt utan att handla något alls för att sedan cykla till en liten båthamn för att skingra tankarna. Hade ju varit där på besök många gånger genom åren. Men det visade sig att det i stunden var ett mindre bra beslut, för där hade man ju ofta suttit om somrarna och druckit en massa öl genom åren. Så då drabbades man av en nostalgikänsla och en saknad samt en slags sorg på nåt sätt, och återigen kom tankar på att införskaffa starka drycker.

Jag kom då på att man hade en energidryck kvar i väskan, visserligen inte iskall, men den fick duga som substitut för att inte åka tillbaka till butiken och handla ett par paket folköl. När energidrycken väl var urdrucken så lade sig det värsta alkoholsuget, och man kunde ta sig vidare till en annan matbutik efter vägen hem. Där gick det bra att handla ett par liter mjölk, potatissallad, fiskgratäng och lite god ädelost, samt även några burkar med cola. För då hade tydligen alkoholdjävulen givit upp för den här gången. Midsommar blir nog svår, men alkoholfri det är man då ännu, vilket man då är tacksam för.

Ha en fin kväll!

@Carisie lätt att tolkas på olika sätt, jag tolkade det inte som att du försökte kämpa emot. Du är ju inte en packad person!😁 fan va bra att tänka så! De ska jag implementera! Och det där är riktigt snyggt, de enheterna på de tillfällena under den tiden. Tyvärr långt ifrån min verklighet men jag jobbar på det. Jag är ju här 🌸 och mycket har kommit upp sedan jag började skriva här ang mitt inre, hur liten och skadad mitt inre jag är. Men en dag i taget 🌸

Jag hade helt klart valt dagens rätt! 😂😂😂

Härlig inställning, va ger de egentligen att gå och dricka en hel dag 😴 så mycket kalorier om inte annat.😅
Midsommar är verkligen en dag fylld av fylla!

Hoppas bakiskänslan försvann med espresson och att du haft fin måndag 🌸

@Lilith man missar aldrig någonting när dagen gått ändå. Kan kännas tufft när man sitter där och vill ta sig men dagen efter är de ju som bortblåst ♥️

Jag har de rätt tufft, mycket tankar på min självkänsla som är i bort, tuff vår relationsmässigt och krävande med barn. Nu dök en sak upp som sambon dolt under en tid som sårade djupt. Självkänslan ännu mer i bott. Så trött på att va osäker. Det är min uppgift att bryta det men många frågor inom mig ifall jag kommer vilja eller rättare sagt klara av att ha han i mitt liv/ om jag någonsin kommer känna mig som den enda för hobom. Om inte… är de bäst att gå. Så trött på att tortera mig själv psykiskt.
Dövat med A och fått minnesluckor, smygdruckit för att ”släppa alla tankar” skämts för barn och sambo.
Målet är måttligt sen får vägens gång avgöra om det är möjligt

@Stellabruden Bra gjort med 15 månader trots att din man dricker. Jag är i samma situation och klarade det helvitt ca 8 månader och trappade sedan långsamt upp igen. Jag hade hoppats att maken skulle följa mina fotspår men det blev istället jag som föll tillbaka. Nu har jag uppehåll igen men känner igen mig i din beskrivning om hur svårt och trist det är när mannen dricker. Jag har inget råd att ge tyvärr men ville bara säga att jag förstår din situation. Vi kan väl hålla ihop och peppa varandra?!