Senaste kommentarerna i forumet

@gros19 Det förstår jag ju innerst inne att jag får, men när det knappt finns någon tid för återhämtning är det ganska svårt att komma ihåg. Plus att ilska är en känsla som jag blir skuldbeläggd för.

@Åsa M ❤️

@Kärringen Tack ❤️ Ja, det gör nåt med en, jag behöver verkligen bli påmind om det. Det är så himla obehagligt när jag ifrågasätter om jag har rätt att bli arg för att han utsätter min son för fara. Man blir så sjukt mindfucked.

@Se klart Jag förstår din tanke, och jag ska försöka nå fram till min mamma på ett annat sätt. Tänker att vi kan minnas tillsammans - jag minns en sak, hon en annan. Jag har inte bråttom. Det ska vara rätt plats och tid för den typen av samtal. I bilen på en längre resa är svinbra tid för sådant tex.

Lite på det temat sa äldsta dottern för ett tag sedan att hon är i princip ensambarn, fast hon har en syster. Med allt vad det innebär. Om 20-30 år ska hon ha omsorg av mamma, pappa och lillasyster. Och hon sa också att hon alltid fick stå tillbaka som barn, att lillasysters behov alltid gick före.

Jag var inte med när hon sa detta, men hennes pappa tog så himla illa vid sig, blev ledsen, fast han sa inget. När jag fick höra om det sa jag: ”Okej, hon har ju helt rätt”. Men vi föräldrar gjorde så gott vi kunde, vi kunde inte räcka till för henne också till hundra procent. Hon var ju dessutom så jävla kapabel redan från första början.

Så jag tog upp det med henne, på tu man hand. Sa att hon nog behövde prata med sin pappa lite mer om detta. Hon fick berätta hur hon upplevde det och jag fick förklara hur vi föräldrar tänkte, och varför vi ibland gjorde som vi gjorde. Och slutklämmen i samtalet blev att hon sa: ”Ja, jag vet att du och pappa gjorde så gott ni kunde, och ni kunde inte ha gjort annorlunda.”

Och eftersom jag själv är ensambarn resonerade vi om det en lång stund, och dottern sa sen själv att hennes enorma empati och förmåga att närma sig folk i kris givetvis bottnar i hennes erfarenheter av att ha en lillasyster med olika handikapp.

Vi pratade länge om en barngrupp som jag skickade henne till, i regionens regi. En grupp för syskon till handikappade barn. Äldsta dottern gick på lågstadiet då, men hon minns fortfarande hur givande det var.

Det var jag som initierade gruppen från början, tjatade på habiliteringen om det, när jag märkte att äldsta dottern plötsligt blev avogt inställd till sin lillasyster. Mitt mammahjärta blödde, men jag kunde inte vara hennes samtalshjälp då. Jag var för känslomässigt involverad. Jag ville inte heller kväsa de känslorna hos henne helt, jag förstod att de behövde ett forum. Att få bli hörda.

Idag jobbar äldsta dottern som psykolog på BUP. Idag pratar hon dagligen med barn och ungdomar om det svåraste svåra. Jag är så jävla stolt över henne så jag kan spricka ❤️

Kram 🐘

Sockerstopp hette klockan visst, same same.

Som om det inte bara är den stressigaste jobbveckan på mannaminne, från idag är det noll socker som gäller också!

Suget och intaget av choklad och glass har varit SKYHÖGT de senaste veckorna. Jag vet att jag mår mycket bättre helt utan. Jag vill inte öka alla kilon igen. Jag vill ha en aktiv andra halvlek i mitt liv - inte en sjuklig och orörlig.

Jag tar det på samma allvar som med nykterheten. Har aktiverat en ”Noll socker- klocka i appen Nomo. Har ikväll lagat matlådor ända fram till torsdag, har köpt hem mycket frukt och grönsaker.

Inte ens ”lite” är okej. Faktiskt. Inom några veckor tycker jag att det är plättlätt att avstå. Jag kan det här - jag har gjort det förut! Många gånger. Alldeles för många gånger. Kl 18 är min ”bryttid” så dygn 1 är avklarat, tjoho!

Kram 🐘

Jag har mer eller mindre problem med mitt drickande uppenbarligen.
Första steget att erkänna för sig själv, det har jag gjort.
Jag har ett jobb att få till 7-16 måndag-fredag, vilket fungerar bra.
När jag ser "a-lagarna" på bänken eller när jag hör någon upphypat musik på radion så kickar något igång i skallen och då måste jag gå till bolaget efter jobbet, för det är banne mig det enda jag tänker på efter det och kan inte släppa det. Jag har hållt mig till fredagar och lördagar hittils men nu sitter man här en måndag och återigen kör man på "fyllan" för att få sig en öl på den lokala puben, trots att det är arbetsdag imorgon. Jag försöker sätta gränser, som idag, jag köper 5 öl på bolaget och dom ska jag hålla mig till, punkt slut, men när man blir berusad så försvinner allt vett och man kör på "fyllan" bara för att få sin 6:e (och alltid sista, köper bara en öl, sen kör jag hem) tro mig, jag vet hur jävlar fel det är att köra berusad, men jag gör inte det av "egen fri vilja", vi har en dokumenterad alkoholism i släkten och jag vill inte hamna där dom andra gjort, med levercancer osv. Jag vet precis vad jag behöver ändra, men kan uppenbarligen inte stå emot det psykiska suget, jag vet, uppenbarligen har jag problem med alkoholen. Jag vet dock inte hur jag ska gå vidare med detta, självklart vill jag inte ha ett beroende av alkohol och allt det medför. Jag måste bara tillföra att jag dricker mest av "tristess" och ångestsämpning, pga att jag mår bra av det för stunden.

@Varafrisk Att genuint be om ursäkt för att man inte mäktade med bättre än man gjorde är så himla mycket värt ❤️ Jag dömer henne inte, jag förstår att hon var svårt medberoende. Att hon hade tunnelseende och inte kunde ta in mina behov också. Men att bara lättvindigt säga ”det har jag lagt bakom mig” är provocerande för mig. Hon borde vilja veta hur jag upplevde det. Sluta stoppa huvudet i sanden. Sen får man ta det i småbitar, för att båda parter ska orka utan att bli helt knäckt.

Kram 🐘

@Varafrisk Tack för svar. Det blir ofta diskussioner o bråk om detta. Att jag klarar det är nog att jag vet att jag inte kan dricka. Har varit nykter tidigare i ett o ett halvt år o fick för mig att dricka vin. Gick dåligt direkt. Blev arg o ledsen. Har denna gång kommit till insikt men det är svårt då man har det runt sig hemma då ofta. Jag tar en dag i taget o vet att det skulle gå dåligt igen om jag började dricka. Vi diskuterar ofta om hans drickande men han vill ej sluta o blir inte personlighetsförändrad som jag blir av alkohol. Han har dock ett beroende. Jag kan bara styra mig själv men ofta är det svårt o ganska trist. Jag måste ändå fortsätta på min nyktra väg.

Känner mig ledsen. Vet inte varför. Inget speciellt som hänt. Kanske beror det på veckan vi befinner oss i Midsommarveckan. Det kändes i atmosfären på ICA-affären idag. Full rulle! Fiskdisken som brukar vara stängd var öppen. Har alltid känt som om alla ska umgås med minst 10, 20 personer eller mer. Barn och barnbarn. Eller barndomsvänner. Traditioner. När min syster firade vi ofta tillsammans m henne och min bror m fru fast det var liksom ingen tradition. Jag sa t min man igår att det känns på ngt vis som om jag alltid glömt av årstiden vi lever i, ljuset när det är Midsommar förutom när barnen var små. Då var dansen runt Midsommarstången viktig. Annars har jag känt att jag måste fira med någon. Midsommar har faktiskt inte inneburit massa alkohol. Alkohol har funnits men jag har inte varit direkt full. Jag menar inte att vara präktig. Ev kommer barnen hem ev inte. Tänkte fråga min bror m fru men vet inte om jag orkar. Jag ska försöka lyssna inåt. Stänga av känslor som påminner om ensamhet. Jobba på känslan att jag är nykter, att jag har min man och barn. Att jag mår lite bättre.
Jag vet även vad som påverkar min ledsenhet och det är sockerberoendet. Vill verkligen först bryta med snacks, godis, fikabröd och fet mat. Om jag kunde börja med detta och lyckas först en dag då tror jag att det skulle kännas gott! Jag fixade ju att plocka bort alkoholen!

Idag har jag vikarierat på mitt gamla jobb, det som jag blev sjukskriven från för drygt 2,5 år sedan. Det jobb där man ska ha tusen bollar i luften, samtidigt som man är fullständigt beroende av att andra levererar. Vilket de förstås inte gör fullt ut, och då får jag tänka om. Snabbt. I nästa led sitter folk och väntar på att få göra. Mina närmaste kollegor normalt.

Just idag kommer jag ihåg varför jag aldrig vill ha det här jobbet tillbaka. Det känns som jag har stoppat in skallen i en torktumlare. Nej, ännu värre. Stenkross. Men nu är värsta dagen gjord, innan man blir hyfsat uppdaterad på nyhetsflödet. Jag vadar i texter, det svåra är att välja bort. Välja det bästa, mest relevanta. Tre dagar återstår. Andas, andas, andas.

Från och med fredag har jag semester, tjoho! Min gamla chef ska göra det här jobbet nästkommande två veckor. Hon ska få se. Resultatet jag tror det blir börjar på pip… Men jag hoppas att det går okej, för mina kollegors skull. Själv är jag bortrest, åker till äldsta dottern. Ingen dator med mig, förstås. Och nästa sommar säger jag nej när hon frågar.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Nä, det fick jag inte. Man gjorde inte så då. Jag teg och led, satte på mig happy face och blev galet lösningsorienterad. Och diplomatisk. Alltid mig själv närmast, den enda jag kunde lita på var mig själv. I alla lägen.

Ärligt talat är det först de senaste åren som jag har insett att jag var medberoende redan då, och att jag har anammat det i mina relationer. Slår nästan knut på mig själv för att få relationer att funka. Som jag så skämtsamt brukar säga: Jag var fan beredd att lära mig spela golf i den senaste relationen 🤣 Men det tog slut på hans initiativ. Tack och lov!

Och på mitt eget initiativ vill jag fan inte ha någon gubbe längre. Jag är trött på att anpassa ihjäl mig. Jag har så underbart fint sällskap av min hund, så det räcker och blir över. Jag känner mig numer aldrig ensam ❤️

Kram 🐘

@TessanTuss 🙏 Söndagen innebar tack och lov ingen bakfylla! Bockar av nykter helg och ser framemot att också midsommar blir det! Kommer fira med vänner som vet att jag inte längre dricker vilket underlättar.
Jag tror vi är många problemdrickare som lider under både ångest och låg självkänsla. Det verkar liksom genomgående…. Men här kan vi stötta varandra 🥰! Jag är liksom aldrig bättre inför mig själv än min senaste prestation….. det är så jobbigt att inte ha den grundläggande tryggheten i mig själv. 🥰

@danisa @TessanTuss Jag minns att innan jag slutade dricka och försökte ta ett uppehåll att jag tänkte så..vad ska jag säga, vad ska jag skylla på osv. Nu vet jag inte hur det ser ut i ert umgänge men min erfarenhet är att folk bryr sig egentligen inte så mycket. Det är ofta vi själva som gör en stor grej av det för att vi kanske vill dricka/har inte tillräcklig lång nykterhet så att vi känner oss stabila. När man känner sig trygg då är det inte så svårt. Ni kommer komma dit en dag också. Heja heja er💪🏻

@danisa Jag känner precis lika!
Jag har ”inget att skylla på”… som bilkörning , tidig morgon aktivitet eller så…

@danisa Du behöver inte alls be om ursäkt! Jag tänkte mer att när du skriver i din tråd kan du få mer stöttning för då hittar andra till dig. Men vi hjälps åt här på forumet❤️

Varafrisk, förlåt menade inte att " kapa" din tråd. Teknik är inte min grej och det hör med olika trådar förvirrar mig. Men det himmelellerhelvete skrev tycker jag var bra.
Ha det så gott så hörs vi😊

Tack Himmelellerhelvette. Ska tänka på det. Tänker bara att folk kommer vilja bjuda och fråga varför jag inte dricker...
Känns så tokigt att man ska behöva motivera sig. Men du har rätt det är ju i sånt fall jag själv som häller ner eländet i strupen.

@Himmelellerhelvette Jag ska inte säga att jag är helt ok i alla lägen men jag försöker. Även om jag på vissa punkter tycker som min kollega så leder det oss inte fram. Vi pratar inte så mycket på jobbet men hon skriver långa meddelanden på messenger men jag ska sluta att skriva där.

Middagen var mysig med SÅ god mat i synnerhet varmrätten👌🏼😋

Kram❤️

@danisa Jag vet inte om du svarade på det inlägg som @Himmelellerhelvette skrev i din tråd? Det kändes så.
Jag skriver vidare i din tråd.

@roppåhjälp jag mår ganska bra o måste ju vara nykter över midsommar kunde varit gott med något glas bubbel eller rosé men av rädsla för transportstyrelsen som numera styr mitt liv så blir det en helg i ensamhet. Orkar inte frågor mm. Hur är det med dig i din värld? Låter som du har det kämpigt

@lilly666 Tack för din kommentar. En dag i taget är helt rätt. Hoppas det blir lättare med tiden?

@Lilja.forever Grattis till 6 dagar. Jag känner igen mig i din text.
En dag i taget.

@frutillnykterist jag tror du måste förlåta dig själv först. Hans förlåt kanske aldrig kommer, det är inget att vänta på. Du behöver förstå varför du har stannat, varför du har stått ut, och så behöver du vara snäll mot dig själv så att du inte hamnar där igen. Mitt ex tog tre år på sig att be om ursäkt. När ursäkten väl kom betydde den inget eftersom jag redan hade bearbetat allt och gått vidare. Förstår du hur jag menar? Lägg inte ditt välbefinnande i alkoholistens händer. Ta hand om det själv. Hans ursäkt skulle säkerligen inte ändra på något ändå?

Alltså detta var oerhört tungt bara att läsa.

Din omgivning har fel.
Ditt barn och du är ditt ansvar.
Inte mannen.
Låter fruktansvärt att lämna bort dottern istället för att lämna mannen!
Stackars flicka
Hon är viktigare

Ring kvinnojouren nu direkt

Lyssna inte på släkten, diskutera inte med dem eller din man.
Din barn är ditt ansvar inte de andra.

Blir arg bara att läsa om deras bemötande

Du.. ring kvinnojouren nu så snart du läst detta. De tar emot dig. Det handlar inte om var du bör, det är din skyldighet för barnens skull. Om det gör det lättare att välja.
Säg inget till din man eller andra så han inte skadar er.

Snälla ring direkt o uppdatera sen…