Senaste kommentarerna i forumet

Så är nästan ännu en dag till ända här i min del i världen. Har väl väl inte direkt varit på nåt solskenshumör denna nationaldag utan har väl mest känt mig allmänt värdelös, tom och som oftast bedrövligt nedstämd och orkeslös.

Kände att man bara mest är en korkad typ som sitter snackar en massa dynga och sprider floskler omkring sig och väl borde ta och lägga ned kampen mot alkoholdjävulen och inte försöka att vara duktigt då det väl ändå kanske inte har nån betydelse i längden.

För till sist så är man ju ändå bara en mycket liten parentes i evighetens skådespel. Men då var det någon form av inbyggd jävlar-anamma som åter igen kickade in så att att säga.

Sitter nu ock dricker hett kokkaffe och diggar lite svängig instrumental musik med en i natt upptäckt musiker från Kanada tror jag, Clint Curtis, som har förgyllt min dag och fått mig upp på en mer positivt inställd nivå och till att hålla i och hålla ut med att försöka stå ut ett tag till med detta liv som oftast känns som att vandra i konstant motvind i den längsta uppförsbacke man kan tänka sig.

Kör nu den instrumentala gitarrlåten - Telecaster Shuffle Blues in G, och känner mig ganska nöjd med min prestation att ha klarat av även denna dag som helt nykter och alkoholfri. Vilket för mig inte är annat än ett mindre litet mirakel som jag till min skapare är rätt så tacksam för. För hemkört är ju egentligen bara ett telefonsamtal bort om man skulle falla till föga liksom...

Ha en en fin kväll!

@roppåhjälp Åh jag vet inte om jag kommit vidare, men jag lämnade en relation där alkoholen styrde mycket, tex att vi var tvungna att gå ut och äta om det inte fanns vin hemma, ofta tyckte jag ju också att det var kul men jag kände att jag drack för mycket, att det inte kändes bra. Då hade jag inte alls de här tankarna om mig själv även om jag redan då drack för mycket, det kan jag ju se nu. Han var jättefin som människa men fast i beroendet och jag ville bort från det...
Det jag verkligen vill ha i en relation (och det behöver nog alla) är att bli sedd, känna att jag kan prata fritt utan att vara rädd att säga fel, och bli lyssnad på, och respekterad, och jag skulle vilja att den jag levde med visade kärlek genom att göra vad den kan för att jag ska må bra, det är vad jag längtar efter i en relation, att kunna göra det för den andre, om det inte finns måste man skydda sig tänker jag. Sedan kan det ju finnas tusen anledningar till att man vill och måste stanna, men jag tänker att vi måste få ha den tryggheten i våra liv. Skulle du kunna tänka att han måste förtjäna dig? Jag har försökt tänka så i relationer som inte känts bra , den tanken har varit som en sköld även om den inte får mig att agera i stunden. Hoppas din dag idag blivit ok och att din ångest lagt sig. Vi lägger handen på hjärtat (här ska det vara ett hjärta).

@roppåhjälp Åh jag vet inte om jag kommit vidare, men jag lämnade en relation där alkoholen styrde mycket, tex att vi var tvungna att gå ut och äta om det inte fanns vin hemma, ofta tyckte jag ju också att det var kul men jag kände att jag drack för mycket, att det inte kändes bra. Då hade jag inte alls de här tankarna om mig själv även om jag redan då drack för mycket, det kan jag ju se nu. Han var jättefin som människa men fast i beroendet och jag ville bort från det...
Det jag verkligen vill ha i en relation (och det behöver nog alla) är att bli sedd, känna att jag kan prata fritt utan att vara rädd att säga fel, och bli lyssnad på, och respekterad, och jag skulle vilja att den jag levde med visade kärlek genom att göra vad den kan för att jag ska må bra, det är vad jag längtar efter i en relation, att kunna göra det för den andre, om det inte finns måste man skydda sig tänker jag. Sedan kan det ju finnas tusen anledningar till att man vill och måste stanna, men jag tänker att vi måste få ha den tryggheten i våra liv. Skulle du kunna tänka att han måste förtjäna dig? Jag har försökt tänka så i relationer som inte känts bra , den tanken har varit som en sköld även om den inte får mig att agera i stunden. Hoppas din dag idag blivit ok och att din ångest lagt sig. Vi lägger handen på hjärtat (här ska det vara ett hjärta).

@Charlie70 Tack för inspiration! Bara att man skriver om sitt beteende och sockersug hjälper mig till att bli motiverad på nytt att komma tillbaka till sunda matvanor. För min del handlar det mest om att jag töjer på mina gränser och det kan jag inte göra. Lika lite som jag skulle kunna dricka måttligt. Jag är på en bra plats med mig själv och livet och det är ingen tröst jag är ute efter när jag töjer gränsen. Tar jag lite vill jag bara ha mer av det, samma beteende som med vinet. En beroendehjärna helt enkelt. Idag efter min långa löpning har jag fått ny motivation och för mig går motion och sunda vanor hand i hand. Ska ändå fixa parmesan och kvarg äter jag dagligen😁. Och jag ska ryta NEJ! när sockermonstret pockar på!

Ha en fin kväll!❤️

@frihetenfinns Hej! Det som är bra med detta forum är att det finns en öppenhet och stor förståelse för hur ”galet och knasigt” man kan tänka och att vi är så många som kan känna igen oss i mycket av våra berättelser om våra liv. Så på så sätt är vi inte så unika gällande det. Det är också givande att kunna prata direkt från hjärtat om det som skaver med varandra och stötta varandra att komma vidare i sina tankar och känslor. Den egna tråden blir lite av självterapi. Det är skönt att kunna säga och uttrycka sanna känslor, det i sig är terapeutiskt och kan lätta upp i känslor. Man kan också se det man uttrycker i skrift ur ett annat perspektiv, när det bara inte är tankar som far omkring i det egna huvudet.

Jag har också många gånger känt att jag vill vara en duktig flicka här, det beteendet är man så van vid. Men ju mer sann jag blivit mot mig själv, desto sannare har jag blivit i det jag skriver här. Jag insåg att när jag kanske velat ”mörka” lite, så mörkar jag även mot mig själv. Att då är jag inte heller sann mot mig själv. Och då är det även svårt för andra här att vara ett stöd. Sen finns det såklart gränser för vad man vill ta upp och prata om och den gränsen sätter man själv. Men gällande alkohol så är det mer givande och meningsfullt för en själv om man är sann, framförallt mot sig själv. Det var modigt av dig att skriva att du köpt tre folköl, fast det tog emot. Det tycker jag är att vara sann mot sig själv.

Jag tror att man någonstans själv känner om det gått för långt. Jag kände det långt innan jag slutade helt, men jag ville inte ta i det eller erkänna/kapitulera inför mig själv. Jag tänkte att livet skulle bli så jävla trist och grått utan mitt vin. Det var liksom värt att få bakfyllan och ångesten bara jag fick mitt vin, som eskalerade under en långt tid till vin varje dag. Det hade blivit normalitet för mig att det var så. Trodde faktiskt inte att man kunde må bra och ha en kul liv utan alkohol. Alkoholromantiken var inetsad i mig, fast det oftast inte blev så romantiskt efter några glas.

Jag tror att det var för att det inte längre blev värt för mig att dricka och sen må taskigt som gjorde att jag blev motiverad till att sluta helt. Jag vågade ta chansen att se hur det kunde bli och kännas som nykter och jag blev överraskad av hur bra jag började må. Förstod inte att alkoholen kunde ha så stor inverkan på mitt mående och mina tankar som det hade. Nykterheten tillsammans med terapi, gav mig en magisk skillnad i mitt mående och en bra start på min nykterhetsresa. Polletter trillade ned och jag fick saker på plats. Både mycket motgång men även medgång och ett steg i taget tog mig vidare där jag är idag. Sen är jag väldigt nyfiken på vem jag är, hur jag fungerar och varför och i sampel med min omvärld. Så resan jag är på i livet är spännande att utforska, mest varje dag. Lika intressant är det att samtala med dig om livet😁.

Så, det var massor om mig. Skriv och berätta mer om dig, om du vill såklart! Sköt om dig❤️

Hejsan i Kaffestugan! Nationaldag och nu ska här festas så det står härliga till. Så hade man garanterat tänkt för ett år sen och sedan hade man hällt i sig en sup eller två och sedan gått loss på starköl och sedan kört vidare med portvin och diverse annat till kvällen. Men varför ska man göda bolaget med en massa stålar när man bara sedan efter några timmar mår sju resor värre både fysiskt och psykiskt sett som innan ett sådant ”festande” på onyttigheter. Så gör nu som man ibland har gjort de senaste sju månaderna och två veckorna drygt på detta eminenta forum och festar till det hela alkoholfritt med varmt kokkaffe för att fira nykterheten och som i dag denna landets helgdag.
Ha en fin kväll!

@Vjlo Men så mysigt med tjejen 🥰 Bra att du vågar visa vad du känner för henne - fortsätt så!

Kram 🐘

@wasgij Att blockera är klokt, jag gjorde samma i åtminstone ett år, för han hade redan visat dåligt omdöme och dessutom fylleblajat i sociala medier om mig. Det gav mig tid att läka och nu ser jag hans agerande i ett helt annat ljus. Tycker mest synd om honom nu, känner lite förakt också, det erkänner jag. Men ja, han har ju sabbat mer än halva sitt liv för att han vägrar söka hjälp, trots att han erkänner sina problem om han har en bra dag...
Det är verkligen en karusell men forumet har hjälpt mig jättemycket. Man ser att alla genomgår samma sak och att mönstret är lika.

@bella70 Jag uppmuntrar honom till frigörelse, men det är svårt när man varit gifta i 50+ år antar jag.

Och tack för förståelsen. Det är hemskt att säga så, men skönt att inte vara ensam i det liksom.

@Andrahalvlek
Min självkänsla / självbild har jag jobbat väldigt många år med på olika sätt, men nog blev det en skjuts framåt i o med att jag under förra perioden lyckades hålla mig nykter så pass länge, och så denna gång då jag känner jag faktiskt lämnat alkoholen bakom mig.... bara fördelar. Den fick ju mig bli 'djupfryst', upprepa samma mönster om o om o om igen...

Nu kan jag - precis som du säger - göra mer som jag vill, struntar mer o mer i vad andra tycker (eller struntar är kanske för hårt - jag gör som jag vill mer och mer oavsett andras reaktioner), jag bryr mig om vad andra tycker och reagerar, men det styr mindre mina egna ageranden :-)

Att jag vågat ta klivet in och på allvar dejta igen.... det hade jag inte gjort om jag inte varit nykter. jag är fortfarande singel definitionsmässigt, men har under ett par månader närmat mig & blivit närmad av en tjej... och denna vecka tog jag mod till mig att uttrycka mer än trevliga samtal när vi passerade varandra (i kyrkan), så precis idag är jag hemkommen från en mycket trevlig och mysig nationaldag... och planerar framåt lite med henne :)

mitt självförtroende har varit i botten tidigare, inte velat dra in någon i mitt kaos. Nu när inte kaoset finns längre på samma sätt - möjligen sårskorpor och (såklart) några mindre kaotiska kvarvarande saker att jobba med tog jag mig mod... :)

@Varafrisk skrev just långt hos AH om det där med maten/sockret, till dig också. Det är så fantastiskt med nykterheten att man under så lång tid utvecklas i sina tankar. Som du gör nu med vän-frågan. Tror du är något på spåren där. Fin dag här också med lite orolig himmel. Tyvärr måste jag jobba i morgon, hade behövt lite mer ledighet. Flickan kom just och jag vill bara njuta av henne. Snart ska vi testa att färja en tofs av hennes hår svart. Hon fick på beställning hos frissan sist en Anime-inspirerad frissa så nu ska vi toppa den med lite svart också. Inte min grej med hårfärg så ska bli spännande och håll tummarna för att mitt tålamod håller hela vägen :-D

Kram!

@Andrahalvlek, @Varafrisk, @Vår jag gick upp väldigt mycket i vikt när jag var väldigt sjuk i utmattningen. Jag åt helt enkelt för mycket och också mycket socker. En dag kände jag att det fick vara nog och tog då kontakt med en dietist privat. Kostade lite men de råden hon gav mig lever jag med fortfarande. Vår kontakt började med att jag var tvungen att köpa en våg som jag inte pallade ställa mig på förrän vi hade mötet. Det var pandemi då så våra möten var online. Det absolut viktigaste jag har med mig är från kartläggningen hon gjorde. Jag fick skriva upp allt jag åt under en vecka, ner till minsta morot. Utifrån det kunde vi analysera hur blodsockret gick upp och ned hos mig. Åt jag en bulle, behövde jag mat två timmar senare. Åt jag ingen bulle var blodsockret stabilt och jag behövde inte äta förrän det var dags. Nästa steg blev att finna livsmedel som gör att blodsockret står sig. Yogurten har jag bytt mot kvarg (fet eller inte kvittar), pasta och potatis mot kvarngryn och jag har sett till att ha kokt
ägg i kylen när suget smugit sig på. Chipsen bytte jag mot (inte dietistens tips dock) parmesanost. Vi testade att ta bort kolhydraterna helt men det funkade inte alls för mig. Däremot kan jag i dag tänka att jag äter mindre potatis och mer annat. Ser alltid till att ha en rejäl bit (dyrt jag vet) i kylen som jag kan karva på tillsammans med lite småtomater. Då blir jag mätt, suget släpper och min tro är att parmesan är nyttigt! Jag började med detta och när jag kände mig piggare och mer stabil kunde jag börja träna lite smått. I dag flera år senare står sig min viktnedgång men det har gått väldigt långsamt och ibland har det blivit platåer då inget hänt som jag låtit vara som de är. Jag tror inte jag hade klarat detta utan kontakten med dietisten. Alltså inte kunnat läsa mig till (visst hade jag fattat men behövde återkopplingen). Jag vet att ni kan allt om detta. Ändå faller man dit för att det är något annat som skaver som man måste ta tag i. Sådant pratade jag också med dietisten om. Och AH tänker att du verkligen behöver dra ned på tempot. Jag behöver väldigt mycket "glotid" nuförtiden. Saker blir lidande men får jag inte min tid blir jag lidande med magkatarr, ångest, jag blir otrevlig mot barnen, dålig sömn och annat, Det är värt precis bara NOLL. Var rädd om dig!

Kram!

@vår2022 Hej! Följer den andra tråden där vi båda har deltagit och läste det du berättade om din nuvarande relation, så fantastiskt att du och ni kommit dit där ni är idag. Jag läste också lite i början på din tråd som startar när du kom in här, jag ville försöka förstå vad jag är i nu, så många likheter, det är så inspirerande att du klarat dig hit. Läste att du försökt klara dig själv och ramlat tillbaka flera gånger innan du startade tråden här, och tänkte att jag kanske inte är där än att jag klarar av att fatta något beslut. Och att det är frågan om jag ska försöka dricka kontrollerat eller inte alls som gör det omöjligt att bli helt frisk? Jag hoppas ju fortfarande på att inte behöva avstå helt, men är rädd att det kanske inte finns någon annan väg. Att det hunnit gå för långt. Jag märker att jag vill vara den duktiga flickan även här inför er, den som lyckas, den som är den starka osv, och att jag kan vara ärlig med er så länge jag inte dricker igen, och det gör mig så fruktansvärt trött på mig själv, känner nästan förakt över det, men faktum är att det har varit några dagar med känslomässig press (ofta fattar jag inte hur pressad jag är förrän efteråt, i stunden anpassar jag mig och verkar kontrollerad och inkännande, men efteråt blir det kaos.) Har haft täta impulser idag att döva, de har sjunkit undan men så kom de igen, så jag köpte tre folköl på vägen hem som jag ännu inte druckit, trots att min regel nummer ett för mig själv var att inte dricka ensam. Så. Nu sa jag det och vet inte vem jag är. Men har inget mer hemma idag och ska inte skaffa heller. Tack för att du skriver!

@schnauzersessan
Hej
Kan förstå känslan.

Gällande din pappa är det synd att han inte gjort sig fri.

Fokusera på dig. Kan bara ana vad du upplevt.
Hoppas du kan ta avstånd från dina föräldrar, din pappas val att stanna är ju hans egna.

@frihetenfinns jag tar en dag i taget. Jag försöker planera kommande helger så jag inte "kan" dricka alkohol, jag har fått en remiss skickad till beroende enheten efter att ha varit i kontakt med en läkare i appen "min doktor" .. Men ärligt talat så vet jag inte om jag vill kalla mig för beroende? Utan snarare att jag har en dålig respekt för alkoholen och att jag låter mig tappa kontrollen för att jag alltid tänker "äsch, man lever bara en gång!" Men efter förra helgen fick jag ett uppvaknade och har bestämt mig för att ska jag dricka alkohol framöver så måste det vara kontrollerat och inte "bara för att det är fredag och helg" ... Och jag planerar inte längre för "då ska jag dricka nästa gång" utan jag försöker hellre planera in att göra andra saker än att råka hamna i sällskap där det ska drickas, eller att jag helt enkelt bara tar bilen så jag inte kan dricka. Men eftersom jag för första gången känner mig ordentligt avskräckt för alkohol (trots att det inte är första gången det gått överstyr) och att jag därför själv känner att jag för första gången vill göra en förändring, så tror och hoppas jag att jag kan lyckas få en rimlig relation till alkohol. Alltså kunna dricka en måttlig mängd och inte dricka "bara för att det är helg" .. kanske är det orimligt tänkt utav mig men... Min sambo dricker aldrig alkohol och tycker inte om alkohol, alla runt omkring mig har alltid sagt att det är han som överdriver hur jag blir när jag dricker.. MEN han har inte alltid haft fel och jag tror jag lite trotsigt druckit mer bara för att jag blivit irriterad på att han ska klanka ner på mig... Aa jag vet inte, jag vill inte verka som jag bortförklarar mig, men jag har ju inte alltid varit såhär och vill inte tro att jag fungerar såhär egentligen.

@roppåhjälp Och när vi går på fest tillsammans eller var för sig, så dricker min man aldrig vin eller sprit längre, av eget val. Han mår själv mycket bättre av det. Han kan dricka någon starköl, om det bjuds på det då vi inte längre går på bolaget, eller medhavd 3,5 öl och jag är ju alltid chaufför😁. Ofta är det han som vill åka hem först och jag har lika roligt utan alkohol, eller t.o.m. roligare för jag blir ju aldrig bakis längre och har koll på vad jag säger och gör😂

@roppåhjälp Alltså, vi var ute en hel del förr, mest tillsammans, fixade och gick på fester, restaurang eller pub, men nu är det många år sedan. Det finns liksom ingen dragkraft i det längre. Vi gillar bäst att vara hemma, bjuda hem eller hälsa på vänner ibland, vara ute i naturen med våra hundar, fixa i hus, trädgård och träna ihop😁. Det är vår livsstil nu. Vi är lite som bästa kompisar också och delar intressen. Vi har rätt extroverta jobb och då längtar vi efter lugnet och tystnaden privat. Sedan är vi 55+ med både stora och vuxna barn. Även det nyktra livet har medverkat i denna livsstilsförändring och det gillar vi skarpt😁

@Carisie vi båda är ganska bra att kasta ur oss all skit, båda kommer till tals men det är inte på något bra sätt för någon av oss. Båda håller på men du gör såhär och du gör såhär. Vi är fruktansvärt usla på kommunikation båda två.
Förstår mer och mer att vi måste fokusera på vad vi själva kan göra istället för vad den andra bör göra för att ta oss vidare, hoppas jag får med honom i det och att jag även gör de i praktiken. Tycker ofta han är en riktig jävla sur gubbe (säger jag inte till honom såklart 🤣)

Ja de stämmer ju verkligen! att jag måste stå ut med mig själv resten av livet. Jag ska bli mer egoistisk på ett bra sätt. Inte för egoistisk men jag ska börja se mer till mina behov som nu. Jag behvöde åka och jag åkte 🌸
Tack ♥️

@vår2022 är han ute och så ibland? Tänker hur du känner i sådant, middagar med vänner? Undrar verkligen hur man ska klara de i så fall men vilken fantastisk man du verkar ha ändå! Man är två men tillsammans är man ett, fy va fint! Wow!
Skriver mer sen när jag får tid 🌸

@vår2022 är han ute och så ibland? Tänker hur du känner i sådant, middagar med vänner? Undrar verkligen hur man ska klara de i så fall men vilken fantastisk man du verkar ha ändå! Man är två men tillsammans är man ett, fy va fint! Wow!
Skriver mer sen när jag får tid 🌸

Hej
Hoppas du har det bra idag. Har tänkt på dig och ville ge en hälsning. Kram

God eftermiddag i stugan ☕️
Här har det varit födelsedagsprepp för gästen 🍰

@natalia Välkommen tillbaka 😀

@pprinsessa Ha en fantastisk dag 😀

Ska kanske ta ett glas bubblor för födelsedagsbarnet - eller inte...har inte bestämt mig. Vad jag vet är att det i så fall kommer att stanna vid just det enda glaset eftersom jag ska jobba imorgon igen..och hela helgen..suckar lite lätt.

🩵

@roppåhjälp Första tiden jag drack för mycket var jag i en relation som jag inte trivdes i. Alkohol blev ett sätt att fly och dämpa känslor. Jag stannade kvar då vi hade barn, men till slut orkade jag inte längre och det blev skilsmässa. Jag är i mitt andra äktenskap sedan många år och vi har druckit alldeles för mycket tillsammans under åren. Han tålde mycket och kunde även sluta i tid, men det kunde inte jag. Jag drack i smyg och det gick så långt att jag tog återställare på morgonen. Vi har alltid kunnat prata med varandra, stöttat varandra men det var mycket fyllebråk, svartsjuka mm främst från mitt håll. Till slut kände jag att jag höll på att gå under, drack varje dag och mådde psykiskt dåligt. Berättade om allt, smygdrickandet, gömmandet mm och sade att jag kommer inte att klara detta om vi inte gör det tillsammans, att jag är en alkoholist. Han förstod allvaret på riktigt och sedan dess handlar vi inte hem alkohol mer. Han dricker 3,5 öl men det bekommer inte mig. Relationen idag har blivit mycket starkare, närmare och våra samtal är mycket bättre. Vi har inga stora bråk, ”fyllebråk” längre utan kan samtala i god ton. Jag är mycket tryggare i mig själv, inte beroende av honom som förr och har egenmakt. Vårt ledord är att vara sanna mot varandra och lyssna på varandra, då blir det inte heller längre så komplicerat när vi checkar av hur vi mår och vad vi behöver i vår relation.

Det viktigaste har för mig varit att förstå mig själv och ta itu med med själv, mina skav, mina känslor och mina behov. Det har jag bla gjort genom terapi. När jag var där, kunde jag börja se på vår relation och hur jag ville ha det i den. Men det absolut viktigaste och det som hjälpt mig att komma dit, var att jag lade alkoholen på hyllan och blev nykter. Som nykter försvann mycket av min oro och ångest som alkoholen framkallade och det gav mig mycket kraft till att ta itu med livet.

Sköt om dig! Tro på dig själv och din förmåga för den finns där!❤️

@roppåhjälp Jag tycker det var bra att du åkte ut idag - och att du inte valde att prata när han ville prata. Fråga: när ni pratar har ni en dialog då eller är det monolog över att inget är hans fel? Jag bara tänker .. en del människor gillar ju att "prata" men det är inte en dialog där man respektfullt lyssnar till vad den andre tycker/tänker/känner. Jag hoppas att du får komma till tals och att det ni pratar om är konstruktivt och "feed forward" - hur kommer vi vidare. För om man inte kommer vidare är ju prat meningslöst tycker jag personligen. Då skulle jag nog fundera på vilken riktning jag önskar att mitt liv skulle ta. Den enda människa du behöver stå ut med i resten av ditt liv är ju du ❤️ så försök fatta beslut som gör dig gott.
❤️

@thompa90 jag har också haft bakslag delux. Sambon vet om att jag smugit de va väl bästa dock inte samtalet med dottern. 😢
Skönt att höra ifrån dig 🌸