Senaste kommentarerna i forumet

@Kevlarsjäl62 sa allt jag hade tänkt säga, men mycket bättre!

Det enda jag vill tillägga är: har du funderat över vilka dina röda linjer är i en relation? Till exempel - vill du hellre ha en relation med någon som inte dricker alls? Vill du vara med någon som prioriterar dig? Accepterar du att bli illa behandlad utan att bita ifrån? I så fall, varför?

Då har jag nått botten ännu mer. Gick fan åt helvete igen, hemma! 😭 jag mår så jävla dåligt. Sambon fråga om jag smygdricker och jag erkände att ja de gör jag. De kändes skönt men vad jag skäms. Vill inte vara den personen jag är? Vill krypa ur min kropp.
Nu vet han att jag smygdricker om vi tagit något tillsammans och det är som du @Carisie säger att man måste nog berätta. Har sådan ångest nu så jag kikar nog inte in här på ett par dagar.

Hej,
jag känner så väldigt mycket igen mig i dig @frithetenfinns. Även jag har druckit i princip dagligen sen någon gång förra året. I januari höll jag upp helt och kände mig så mycket piggare och gladare och utan den ångest som annars är min ständiga följeslagare. Jag lovade mig själv att inte börja dricka dagligen igen utan att hålla mig till 2-3 kvällar i veckan och då inte mer än ett par glas med vin.
Naturligtvis höll jag inte det.
Även jag vet att jag dricker för mycket- men precis som du har jag struntat i konsekvenserna- även jag har tänkt att jag är medveten om det och mitt beslut att dricka har varit medvetet och att jag därför har kontroll.
Även jag håller på att inse att jag förlorat den kontrollen.
Jag är nu på dag 3 utan alkohol. I söndags åt jag lunch med en kompis och vi drack 2 glas vin till maten- för min del slutade det inte därvid utan jag drack ytterligare en flaska själv när jag kom hem. Någon gång under förra året började jag dricka 1-2 glas vin dagligen för att undkomma ångesten och för att kunna somna bättre. Nu har det hänt flera gånger att jag ökat den dagliga dosen och även fått i mig en hel flaska vin hemma själv.
Även jag har tonårsbarn som börjar bli mer och mer självständiga.
Låt oss följas åt.

Hej c70cab! Vad härligt att du känner av en förbättring, så bra kämpat!

God morgon i stugan ☕️
Snabbt sättande av nollan 0️⃣ och sen brunch med gäst. Hoppas du får en härlig minisemester @prinsessa 🙏🏼

Helg i bunkern väntar men först ledig imorgon 🇸🇪 så lite jobb ikväll passar ju fint 😅
🩵

Det talas ofta om tacksamhet. Som överkonsument av alkohol beroende på diverse inre och yttre orsaker, så kan jag då inte minnas att tacksamhet till någonting alls egentligen fanns. Möjligen en kort tacksamhet till flum i stund av dimmig berusning. Det talas väl även om skam, någon sådan var väl inte direkt närvarande i alkoholdimman där man satt och tyckte synd om sig själv. Det kan då ibland ta sin tid att nyktra till på riktigt och inte bara vara spritfri. Sitter nu och dricker ett glas vanligt vatten och förundras över min prestation igår då jag nyktert först cyklade en bra bit och sedan simmade så att jag till och med av en betraktare på stranden fick höra ord av förundran. Nog finns det mycket att vara tacksam för, speciellt då till skaparen, men sånt ser man först med nyktra och alkoholfria ögon.
Ha en fin dag mina vänner!

@Amanda L @Lora @JennyTack alla för så fina och stöttande svar! det gör att man inte känner sig så ensam!

Hej
Tittar in och läser mest varje dag. Jättebra jobbat.👍 Jag har bara berättat för min man ännu. Fick mycket support. Vi jobbar med det tillsammans. Har sagt att han inte behöver avstå för min skull men han säger att han gärna gör det. Det kvittar för honom, han tycker han lika gärna kan dricka alkoholfritt. Har kämpat sen i april och har nu varit nykter i 3 veckor sen sista återfallet. Tänker mycket och ser att stress och känsla av utsatthet är mina stora triggers. Vad triggar dig? Nu jobbar jag med att inte vara så j... högpresterande på jobbet. Vi har flyttat till stugan i skogen över sommaren och jobbar mest på distans. På det viset har jag försökt skära bort triggers. Hoppas du hittar dina triggers och ett sätt att undvika dem. Sorgen att inte dricka mer finns men den har lagt sig lite. Upplever ett behagligt lugn som jag vill hålla kvar. Skriv mer så stöttar vi varandra

@vår2022 vet inte riktigt. Dels känner jag väl säkert en sorg över att aldrig dricka igen. Alltså att alltid vara utanför, det kommer väl lägga sig mer och mer. Sen tror jag att just igår hade jag ett möte där jag kände att mitt hjälpsökande faktiskt kunde ligga mig i lasten, att det kanske inte var superbra att berätta för vården och chefen, men tror det kom från att jag träffade en idiot till läkare igår. Idag efter en helvetesnatt med drömmar och oro mår jag ändå mycket bättre och ser lite ljusare på framtiden.

Godmorgon alla i stugan!
Idag jobbar jag halvdag sen ska jag på minisemester och ladda batterierna. Ska till familj som är mycket restriktiva när det kommer till enheter, vilket betyder att detta blir en vilsam helg med ytterst måttlighet. Det ser jag fram emot.

Önskar er alla en fin nationaldagshelg!

@Ech Skulle så gärna vilja ge dig det där tipset som du så väl behöver och som skulle ställa allt till rätta. Jag borde ju vara mer än kvalificerad att ge dig det också efter ett halvt liv som medberoende, men det här med missbruk är så svårt. Du beskriver i princip hur mitt eget liv såg ut för trettio år sedan och hur det sedan fortsatte år efter år efter år. Några kortare nyktra perioder "för familjens skull", ett allt dimmigare sinne, hälsoproblem där alkoholen gjorde sitt och min kärlek som dog, som blev till medlidande och avsmak. En välfungerande alkoholist, som söp bort sina barns respekt och antagligen självrespekten också. Men ingen misär, ingen aggressivitet, inget våld. Dock ett ordentligt missbruk i ordets rätta bemärkelse och det är alldeles solklart att detsamma gäller din kille. Det är det ingen tvekan om.
En sak är jag helt säker på, följsamhet och "lågaffektivt" bemötande är en bra idé när han är berusad, men INTE annars. Att inte kalla saker vid deras rätta namn och tala klarspråk gagnar enbart missbruket. Prata med andra om din killes alkoholproblem och hur det får dig att må, håll det inte hemligt och låt din kille veta att du pratar med andra om det.
Jag vet ju inte din ålder eller din familjesituation och är det barn inblandade är det bråttom att få till en förändring. Annars handlar det enbart om dig faktiskt. (Du kan inte få honom att sluta dricka, det beslutet måste komma från honom själv och han måste vilja sluta för sin egen skull i första hand.) Hur mår du? Trivs du med livet som det ser ut just nu? Du älskar din kille, men kärlek ska göra att livet blir bättre och tryggare. Är det så i ditt fall? Du måste våga känna efter, känna inåt. Du har bara ett liv och du har rätt att må så bra som möjligt. Gör du det så är allt lugnt, men om missbruket tär på dig och gör dig ledsen, arg och rädd, så är det dags att fundera över om du behöver avstånd.
Jag flyttade ut efter trettio år och jag skulle inte rekommendera någon att underlätta ett missbruk så som jag gjorde. Efter att jag flyttat erkände min man för första gången på allvar att han är alkoholist, tog hjälp av beroendeenheten och var nykter i sju månader. Nu tror han att han kan dricka kontrollerat, vilket så klart är omöjligt, så för honom är det med största sannolikhet för sent, men det hade ju kunnat bli ett lyckligare slut.
Det finns lyckligare slut och ni kan fortfarande få ett, men inte genom att åren går och allt fortsätter i samma spår. Fundera på avstånd. Du kommer inte att kunna "fixa honom" genom att alltid finnas där. Det låter kanske väldigt bakvänt och konstigt men missbruk är väldigt bakvänt och konstigt
Hoppas på er. Håller på dig ❤️

Jag har haft en rätt kämpig period. Dels har stress varit faktiskt nästan övermäktig. Jag är rätt tålig men tycker just nu att vår ledning har ett så högt tempo med allt som ska bli klart innan sommaren (utan ersättare…) att det gränsar till det oetiska. Och jag är ju chef för mitt gäng- och känner för första gången att jag inte riktigt kan garantera deras ”välmående” och det gillar jag inte alls. Har haft samtal med min chef idag (som är lite rädd för mig tro det eller ej) kråmar och gör sig till- men har inte så mycket att komma med. Och nu är vi snart i mål. Men nästa vår- nej, då får det bli annorlunda.
Parallellt, mycket med familj, vänner (roliga trevliga saker) men för mycket. Bokklubb och studenter, och mitt (jävla!!) trädgårdsprojekt som var en sak för mycket denna vår trots att jag ÄLSKAR att vara i mina rabatter och odlingar.
Helg stundar med ut till landet med ett barnbarn och ett storbarn och flickvän (de är 35 dessa ”storbarn”)
De är SÅ gulliga, de messar och ”fixar middagen lördag”, bidrar och avlastar. Jag träffade en kompis förra veckan som köpt en herrgård (en av de få rika jag känner) och hennes barn vill aldrig vara där…Hon sitter med 10 rum, en tomt vid havet och en anlagd trädgård. Så jag vill inte byta.
Lugnet kanske kommer sen? Lugnet kanske måste erövras och skyddas.
Lugnet kring att SLIPPA alkohol är dock en daglig glädje, tacksamhet och ynnest. Tack 🙏
Kram alla kämpar 😍

@Fia40 Ursch så taskig du är mot dig själv. Jag säger det samtidigt som jag ger dig en vänskaplig kram. Du är alldeles för hård mot dig själv. Du är inte alkohol. Du blir inte mer dig själv av att dricka. Du blir en förställd version av något annat.

Att du hamnat i fyllecell har inget med hur du är som mamma att göra. Det är två olika saker. Fokusera istället på att hitta dig själv och bli vän med dig själv. Det är vad som betyder något. Alla kan fatta dumma beslut. Under alkohol ännu enklare.

Försök stärka dig själv istället och hitta sätt att ta dig vidare där du bygger och bevarar din självrespekt. Det är mitt råd. Gör det lite enklare för dig själv att göra rätt val som du mår bra av. Skam är inbyggt i beroendeproblematik. Det är ofta den som driver en snett. Låt inte den vägleda dig. Låt istället ditt sunda förnuft få hjälpa dig bena ut vad du behöver.

Ta chansen nu att göra livsstilsförändring. Att sluta dricka öppnar så många bättre dörrar. Håll fokus på just idag är jag nykter. Beta av dag för dag. Sedan blir det bara bättre och bättre.

Har varit hos soc. Gav mig inget alls. Tvärt om. Det bästa jag gjort för mig är istället att jobba på att inte låta skam styra, bygga min självrespekt och att vänligt tillåta mig själv ha både bra och dåliga sidor. Att öppna upp för att med snälla glasögon vägleda mig själv till hur jag vill vara och att respektera mig för mig. De bygger självkänsla och en stabil bas. En grund att stå på.

Soc tar inte barn för folk hursomhelst. Du kan ju alltid skylla på att du inte ätit och att du inte vet varför du blev så full? Att det inte är slentrianmässigt drickande det handlar om. Att du slutat tvärt pga denna erfarenhet och att du är mer än ok med att ta antabus för att säkerställa att detta aldrig händer igen.

Som med alla insatser finns det helt säkert bra personal och sämre. Själv har jag inget förtroende för soc pga min erfarenhet. Tror inte på konceptet. Man kan inte vårda någon under hot. Piska och morot i samma hand är i min värld kontraproduktivt. Jag ser istället skam som den verkliga orsaken till att man ger upp och ramlar snett. Skam botas med öppenhet och att man är sin egen bästa vän. Accepterar både bra och sämre sidor med sig själv och att man ser värdet av att förändra sin livsstil till något man mår bättre av. Det beslutet måste du fatta. Ingen annan kan fatta det för dig.

Tack @AmandaL för påminnelsen om dansen, hade nästan glömt 😍 Var på fest i lördags men gick faktiskt innan dansen- det var tusen människor och lika många discolampor, jag kände mig helt slut.
Vi promenerade hem i en stökig stad och tog en glass på Mc Donalds, Med vänlig hälsning, Pensionären…

Hej där,
Ja jäklar vad det kan kännas- ilskan och irritationen. Forumet är ett superbra- just forum- för alla känslor, här får och kan man pysa, skrika och vara arg. Vi är alla med dig!

Har precis kommit hem från studentfest. Där var massor av okända människor för mig. Man kan se lite blygheten från folk generellt. Hur de behöver några glas för att våga prata friare.

När man slutar dricka tvingas man träna på att vara social utan alkohol. Ledigt röra sig mellan samtalsämnen och fånga upp / starta dialoger som kan intressera de flesta. Egentligen är det samma när man jobbar. Där är man ju nästan alltid nykter. Där kan många vara sociala. Däremot på fester är min känsla annorlunda. Där vill folk ha några glas för att slappna av och ledigt kunna föra diskussioner.

Att tvingas träna på detta nykter är en ynnest. Det är så skönt när man inte längre känner sig stel i sociala sammanhang utan vågar öppna upp med nya människor. Att veta att det man säger står man för och veta att man kommer hålla en snygg linje och inte börja raljera / överdriva etc. Bara kunna vara sig själv och känna att träffar man någon av dem dagen efter är det bara att fortsätta dialogen där man slutade. Lika ledigt.

Alkohol behövs inte längre. Grundtryggheten är så mycket mer värd. Nu är det på riktigt behagligt att träffa nya människor. På ett sätt man inte trodde var möjligt utan alkohol innan. En kompetens man kan plocka fram när och hursomhelst.

Bra där 🌟

Galet mycket att göra idag, både på jobbet och hemma. Checkar in här för att trots allt fira arg jag sommar nykter även om jag fortfarande känner mig speedad. Nu lite lyssna på bok tills jag somnar.

Fortfarande nykter. Mindre känslosam och mer stabil. Har dock känt ett sug vid några tillfällen.

Men fortfarande nykter.

Det kunde man inte tro att det fanns så mycket motivation som låg och skräpade i ett dammigt och deppigt hörn av hjärnan nånstans. Var så trött i eftermiddags att jag började bli smått frustrerad och höll på att helt ge upp tanken på att vara alkoholfri då jag kände mig så himla värdelös alltså. Men när klockan hade blivit sju och solen inte värmde fullt så galet varmt som tidigare på dagen. Så kom krafter till mig som från ingenstans alltså. Har ju varit badsugen ett bra tag och läste väderleksrapporten att det ska bli kallare väder i mitt område snart. Tänkte då att nu får det bära eller brista, för här ska det allt badas. Så har nu cyklat en sju kilometer drygt kan jag tro. Tjugotre grader i vattnet och en simtur på tre hundra meter blev det. Sitter nu helt alkoholfri vid köksbordet och känner mig faktiskt riktigt nöjd med min prestation. Den här sommardagen har man då så att säga, inte bara slängt i sjön för att liksom skoja till det hela. Tog även en hel del foton på ett av mina smultronställen här i världen.
Ha en fin kväll!

Hej,

Känner hopplöshet i min relation just nu. Vet knappt vad som är upp, ner, ut eller in längre. Gissar att jag är ganska ordentligt medberoende.

Har varit tillsammans med min kille i drygt 8 år. 8 år av lång nyförälskelse och kärlek man ser på film.

Relationen är trygg och stabil. Kärleken under åren har varit ömsesidigt stark men...

Vi kan inte ha alkohol hemma för då dricker han den. Han vill dricka varje helg, gärna två dagar i rad och i sin ensamhet. När han är ledig från jobb eller vid speciella omständigheter dricker han även på vardagar. Han dricker vin, öl och sprit. Han dricker ganska stora mängder och håller på länge, ibland tills solen går upp trots att jag gått och lagt mig för länge sedan...

På fyllan är han snäll, aldrig våldsam. Däremot blir han väldigt känslosam och fastnar i olika händelser eller känslor. Han pendlar i att ge mig kritik som partner och att hylla mig till skyarna. Han pratar i cirklar om samma saker om och om igen... Jag blir galen av det men försöker vara förtående och lågaffektiv för att förebygga att han snear och börjar anklaga mig för att vara känslokall m.m.

De senaste månaderna har han varit i någon slags livskris där gamla trauman från uppväxten kommer upp till ytan. Precis innan detta verkade han komma till insikt med sitt alkoholproblem men det tog hårt på honom och han började ifrågasätta hela sin självbild. Nu har han bestämt sig för att inte identifiera sig som missbrukare och att ta lättare på sin alkoholkonsumtion som inte alls är högre än andras. Förnekelse igen...

Såhär har det varit, fram och tillbaka. Erkännande, förnekelse, erkännande.

Jag är helt slut. Får ångest när han ska drick. Vågar inte nämna ord som missbruk eller medberoende för då överdriver jag och är elak som vill få honom att må dåligt.

Älskar honom. Han är välfungerande på jobbet och vi har en stabil vardag ihop. Jag är bara helt slut, vet varken vad som är upp eller ner samt hur jag ska bete mig.

Om någon orkat läsa, kom gärna med tips. Det behövs!

Tack!

Det är några år sen jag var inne på forumet. Under den tiden har mitt drickande blivit ännu mer problematiskt. Flyttade till en annan ort 2022 och började umgås med personer som är storkonsumenter. Efter en fylla som slutade med ambulansfärd och övernattning på TNE lyckades jag hålla mig helnykter i nio veckor med trillade dit igen för en vecka sen. Har kontaktat min sköterska på beroendenhetenmoch bestämt att börja med antabus. Skulle vilja höra om andras erfarenhet av detta läkemedel.

Då kör vi kvällsavstämning igen ✅
Sitter i en taxi efter en lååååååång kväll i bunkern. Jag kan inte fatta att jag "bara" jobbat sen kl 13? Kunde lika gärna varit 13 igår? Jag är inte gjord för att hantera patienter som slåss med eller utan substanser i kroppen - besvära er icke! På pluskontot ligger att jag haft världens bästa kollegor på min planhalva.

Nu tar jag nollan med mig hem och smyger ner den i sängen i väntan på att jag ska lägga mig jag med. Huset är tydligen fullt med folk.

🩵

@Kärringen
Tack det hoppas jag med.
Men märker nog att jag någon gång kan reagera, men hastigt inser hur läget är och bemöter allt med det jag processat och arbetat med.

🙏

@Himmelellerhelvette Jag hör och känner hur arg och irriterad du är. Här är en bra plats för att släppa ut alla känslor och säger som @Varafrisk, ut med det bara! Kram❤️