Senaste kommentarerna i forumet

Min hjärna är felprogramerad,så jag gör allt för att störa ut programmet och programera om mig.Suget är som ett virus,det försöker hela tiden knäcka min brandvägg och virusprogram.Jag vet att detta är en kamp som varar livet ut och för mig finns inget "bara" lite alkohol.I 9år har jag vunnit över alkoholen,och sakta men säkert börjat känna mig hel från skam och skuld.Men inte helt än,det poppar fortfarande upp i mitt sinne ,lukter,känslor händelser,flachbacks.Jag läser om alkohol på nätet,jag går på möten,studerar människor när dom är fulla.Och hela tiden tänker jag att vad skönt att jag slipper all den där skiten.Att hela tiden påminna sig om hur man själv drack och vilka konsekvenserna blev, hjälper mig i mitt dagliga liv att helt och hållet stå emot suget.Det är jag som bestämmer numera,det är jag som inte tar första glaset.Om det skulle hända så kan jag inte skylla på någon annan än mig själv.Inte någon annan än mig själv.Jag är Alkoholist för återstoden av mitt liv.Hur länge jag är nykter vet jag inte.Det är bara att ta en dag i taget,och inte ta första glaset.Idag ska jag på AA och programmera min hjärna igen.Lyssna på andra hur dom har det och få känna att jag inte är ensam om att ha den här sjukdomen. Kram på er alla.

skriver av mig

ojojojj över 2 veckor nu sen ja såg han... shit de känns.. ja har mått annorlunda.. gladare osv..

men va lite på min vakt inatt om han skulle ringa(han brukar göra det om han vart ute)

det knakar verkligen i hela mig...
snart kommer han förstå.. tror inte han gör det.. varför ja tänker så är för att ja vet hur det är själv när verkligheten slår till... kan va att han kommer med något nytt försök.. måste vara beredd..
vill verkligen låta det gå ett tag till innan ja stöter på han.. det är svårt eftersom vi umgås i samma kretsar... men ja har lyckats hitills...

jag har en del att läka från det här... det är en hel del som hänt mellan han och mig..
ja tänker mer o mer på alla gånger han vart här full som fan...

Kram från den trånande fästmön ;)
Jag hoppas du ser och njuter av de vackra höstfärgerna som speglar sig i vattnet.
Frk Nynykter

...och Riktiga kvinnor skaffar katt ;-).(Om det nu ska vara ngt djur alls). Lät ju läskigt det där med varulvskaninerna...jag tror dig NN. Livet ÄR konstigt...säkert även när man är kanin.

Nu har jag vaccinerat mig för en stund och ska ta itu med dagen. Drick försiktigt! /R

Det är många som skriver att man måste igenom det första nyktra året innan suget kan tänkas ge med sig helt. Lite som ett sorgeår, när man ska igenom alla minnen av högtider och årstidernas skiftningar innan sorgen efter den älskade möjligen lindras. Såhär på hösten får jag ibland nån slags romantisk bild av rubinrött rödvin i stora glas efter höstpromenaden och framför den sprakande kakelugnen (ja ni hör, det låter som om jag förläst mig på Lantliv eller nåt...) Men om jag tänker ett steg längre. Om jag tänker till "nu är mitt glas nästan slut jag dricker visst fortare än han oj jag får inte verka för törstig undrar om jag kan fylla på nu fast nä jag väntar tills han häller upp och dricker lite vatten under tiden åh äntligen ser han att mitt glas är tomt och fyller på båda det är bra för då får jag mer utan att det märks så mycket..."
Om jag tänker så långt som till det där tjattret i skallen innan glas nummer två inser jag att jag helst avstår helt.

Santorini: LCHF funkar jättebra för mig. Tre kilo minus och jag mår jättebra. Lider eller hungrar inte ett dugg.

Kram från Nynykter

...lever dessutom i evighet, långt efter att barnen både ledsnat och flyttat hemifrån...Och när de inte trivs kan de utvecklas till asociala varulvkaniner som släpar sin toviga päls efter sig och morrar (jo det är sant!)
Håller med lessenfrun där. Det är faktiskt inte ett dugg charmigt me kaniner i koppel. Kanintrick lockar bara trollkarlar.
NN

Läste bakåt i din tråd MissH och Sockerbomben blev också för mej en riktig vändpunkt, även om det tog ett antal år efter det tills jag blev nykter. Men då förstod jag för första gången att det inte beror på min dåliga karaktär eller att jag är en usel människa. Det är sockerberoendet som gör att jag dricker för mycket. Jag ska ta och läsa boken igen. Hoppas du är fri från förkylningen snart och mår bättre.

För mej var det också så att lyckokänslan kom så småningom med stoltheten av att ha klarat några veckor. Man blir starkare. Du kan detta!

nu är det söndagmorgon. vanligtvis hade jag suttit här med hjärtklappning, oro, ångest och allt det andra, och återigen tänkt "Usch vad meningslöst det var att dricka den här helgen också. det gav mig verkligen ingenting.".

men inte idag. visserligen är jag trött då jag är uppe med barnen men det är den vanliga morgontröttheten innan kaffet har hunnit göra sitt.

jag har tidigare lyckats forcera mig igenom några vita helger men då har jag alltid gått runt och varit irriterad över att jag inte har fått mina öl. det har känts som bortkastade helger. men inte den här helgen, vilket jag tycker är lite märkligt. för första gången på länge som jag kan minnas har jag tagit mig igenom en helg utan någon som helst dimma. och varit galet nöjd med det!

jag tog mig ut i fredagskväll och fotograferade nattbilder som jag har länge funderat på att göra men aldrig orkat. i lördagsmorse vid 08 tiden, medan mamman hade sovmorgon, tog jag med barnen ut för trädgårdsarbete ute vid en föreningslokal. det hade aldrig hänt vanligtvis. jag hade tackat nej i förväg då jag vet att jag inte skulle ha orkat med det. inte nog med att jag tog mig ut dit, jag var otroligt social dessutom (för att vara mig). pratade säkert i en timme med en kille utan att känna mig obekväm. istället för att grymta korta svar till alla jag mötte så var jag öppen och glad. och inombords var jag lugn och bekväm. det var faktiskt en häftig känsla.

efter tre timmar i trädgården var jag ganska trött och fick ett infall att det skulle sitta fint med ett par öl under kvällen. men jag försökte påminna mig om hur bra jag har mått hittils och att jag ville fortsätta med det. så de fyra ölen står orörda kvar i skafferiet.

jag vet inte vad som gjorde att jag lyckades den här helgen. om det är för att jag har pratat med er här, eller om beslutet har vuxit fram under det senaste året eller om det var för att jag ringde alkohollinjen och pratade med en otroligt trevlig person i fredags. han sa att jag klart och tydligt låg överst i riskzonen och att jag bör göra förändringar. eller så är det en kombination av allt.

jag har en konstig känsla av energi i kroppen. jag vet inte om det är initiala lyckokänslor över att ha lyckats med en första helg. men jag känner mig väldigt peppad, glad, stolt och motiverad.

samtidigt flyter det runt en massa tankar i huvudet på mig nu. jag har väldigt ofta redan i förväg tackat nej till diverse aktiviteter på söndagar (folk som vill fika t.ex) för att jag vet att jag kommer att vara trött. då är det jobbigt att träffa folk. hur många söndagar har jag inte sumpat genom åren? eller lördagar? eller måndagar och tisdagar för den delen också, då tröttheten och depressionen sitter i i flera dagar efteråt. och givetvis har dessa beslut spätt på ångesten ännu mer då man känner sig kass över att behöva säga nej. allt detta har under åren lett mig till att jag har tappat kontakten med en hel del människor vilket har lett mig till att känna mig mer och mer ensam. och detta i sin tur har förmodligen gjort ölen desto mer viktigare för mig som "vän".

får se hur detta går. jag är helt inställd på att inte dricka nästa helg heller ... tack till alla som har varit stöttande.

Nu ska jag tvätta! mamman har fått ännu en sovmorgon .. ;)

från mig också! / mt

och tack! / mt

Skulle gärna varit där. Kram fr mulleholken till PianoRow :) / mt

.

de flesta bryr sej inte om ifall man dricker eller inte. Jag tror också att dom som reagerar är såna som själva har problem och blir provocerade. Jag hoppas helgen gått bra för alla. Mitt "sug" gick snabbt om. Det gör ju det bara man håller ut och inte agerar på det. Sug är inte farligt, bara lite otrevligt.

Fortsätter jag med att "titta in" här ibland och tala om att jag - och många, många fler - saknar dig!

Vet att du mår pyton på alla sätt. Hoppas det snart lättar. Om du vill så finns jag (vi alla) här. Kram min bror. Kärlek och respekt!!! /R

...som för min del bestod av ett glas alkofritt vitt vin till risotton med rostad vitlök, basilika och mandelsplitter som jag har använt dagen till att svänga ihop. Vi har haft en supertrevlig kväll med våra goda vänner och deras underbare påg och de gick hem för 25 minuter sedan.
Många BEO blev det under kvällens snack, när jag försökte ackompanjera deras vindrickande och vet Ni vad? Det kändes helt sanslöst skönt att jag inte hade något sug alls att fylla glaset med vin istället för min BEO (som det iofs känns att jag nog skulle kunna utveckla någon form av beroende av, men va fan...)

Min förklaring till varför jag inte skulle dricka någon A köptes rakt av och väckte snarast en nyfikenhet och ett genuint intresse för mitt mående. Min manlige vän tyckte att jag gjorde helt rätt och han menade att det var starkt att fatta ett sådant beslut och att han respekterade det jättemycket. Han sa att han själv funderade på att ta en vit period ett tag för att se vad det skulle kunna innebära för hans liv. Han sa att när han var sjukskriven för två år sedan drack han inget på 4 månader, eftersom han inte gillade effekten A hade på honom när han mådde dåligt. Liknande erfarenheter alltså! Han är en go' och insiktsfull kamrat som ser livet för vad det är, respekt för det.

Ingen sorg och ingen ånger och jag kommer att somna nykter (när det nu blir) och vakna nykter och allt kommer att finnas kvar här för mig imorgon med! (Tyvärr inkluderar det ju även det massiva berget av disk som kvällen har fört med sig, men det tar jag gärna en kväll som den här.)

Sov gott, alla kamrater, så hörs vi igen imorgon!/NM

Det måste kännas som en liten delseger! Rakryggat är alltid bra och det gäller att påminna sig själv hela tiden varför man har fattat sitt beslut. Och beslutet är alltid ens eget, aldrig någon annans och du har stått fast vid ditt beslut ikväll också, så alltså igen: Bravo!

Många björnkrammar!/NM

NyMan, hoppas det gick bra med icke-drickandet? Tyckte också det var jobbigt med vad man skulle säga i början, men min erfarenhet är att det mest är man själv som bryr sig. Jag började ofta förklara mig och komma med anledningar tills jag insåg att de flesta är okej med att man är nykter. Sen finns det vissa som blir provocerade såklart, har bara hänt ett par gånger att jag verkligen blivit ifrågasatt. Tror att dom dom reagerar starkt är dom som liksom vi har problem.

Önskar dig en fortsatt trevlig helg

Lördagskvällen börjar ta slut! Även den utan vin! Det innebär första helgen på läääänge utan någon alkohol, det känns bra. Har gjort saker som får mig att må bra. Kommer kunna gå till jobbet rakryggad med en känsla som inte är ångest. Skönt! Hoppas ni alla har en skön helg där ni gör saker som är positivt för er.

En lördag i PP:s smak. Jag har sett tre filmer som bara JAG ville se. Utöver det gick jag 2,5 mil i naturen med hunden. Vet inte vem som är tröttast, haha. Nu blir det sängen.

Jag och maken har varit på en tvådagars konferens om alkoholism tillsammans. Några stora namn bland föreläsarna, fina delningar från AA-medlemmar, fin musik, fin gemenskap. Riktigt härligt!

Några saker tar jag med mig därifrån, utöver själva känslan att vara bland likasinnade, och ett par av dem vill jag dela med er här.

En föreläsare jämförde kyrkan och AA, och sa att det som förenar dem är de tre meningar som alla människor värderar högst, nämligen:
- Jag älskar dig.
- Du är förlåten.
- Maten är klar!
Det är en fin tanke att både kyrkan och AA handlar om kärlek, förlåtelse och gemenskap, tycker jag.

En annan föreläsare var forskare och han sa att fyra olika behandlingsmetoder är vetenskapligt fastställda som fungerande, nämligen:
- tolvstegsprogrammet
- KBT
- medicin (antabus)
- återfallsprevention (tex med hjälp av mindfulness)
Dessutom sa att han att man har visat att det inte hjälper att kombinera de olika metoderna. Man får alltså inte ett bättre resultat om man kombinerar tex KBT och medicinering. Men! Om man kombinerar AA med någon av de andra, då förbättras chanserna med upp till 50%! (Hänger ni med?)

Han sa också att hjärnan behöver ca 2 år på sig att återhämta sig från det fysiska beroendets konsekvenser (i den mån det är möjligt, vissa skador kan ju vara bestående). Om man har varit nykter i två år så är chanserna stora (jag tror han sa 90%) att man förblir nykter resten av livet. Maken har två år nu, och jag är oändligt stolt över honom.

En kille från AA berättade om sin personliga botten, och sa bland annat om sitt självmordsförsök:
"Jag ville inte leva men vågade inte dö."
Det är en väldigt stark mening... Och det var ju tur att han inte vågade dö, för nu har han en stor uppgift i att förmedla hopp till andra.

Alkoholism drabbar vem som helst. På plats på konferensen fanns människor av ALLA sorter. Olika ursprung, ålder, kön, sociala omständigheter.... Och alla kunde de vittna om sin sjukdom och sitt tillfrisknande. Så lika trots alla olikheter. Det är skönt på något vis tycker jag, att alkoholismen inte handlar om någonting annat än att det är en sjukdom som vem som helst kan drabbas av. Eller hur?

Nåväl. Jag är tacksam för att jag får vara med i sådana här sammanhang!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och
förstånd att inse skillnaden.

Godnatt, vänner!
/H.

Det gick bra tack. Fick en knuff i rätt riktning bara... :)

Nana: underbar läsning! :)

Markatta: hur gick det? Du slog dig inte när vi krockade, va?

/H.

För din skull, men skulle du inte klara att avstå eller stå emot så är det inte! Hela världen. Du är mänsklig.
Men du har kommit till insikt, GRATTIS!
DU ÄR I GOTT SÄLLSKAP.
Lycka till, skriv gärna och berätta hur det gick?
Själv är jag på kalas, fest och avstår från A andra helgen i rad. Och JAG ÄR SKITDUKTIG, hoppas jag...........
/A

Just nu känns det som att jag håller på att fundera sönder mig själv. Ifrågasätter allt och alla, vrider och vänder på allt. Vem är jag och vem ska jag vara i framtiden? Vem har jag varit alla dessa år? Vem är jag utan vin? Vad göra med min pappa som dricker för mycket. Har ju i många år sett detta och varit livrädd för att bli som honom. När vi sedan träffas vilket oftast är under semestern så bjuder han och jag dricker lika mycket jag. Som att det är något som binder oss samman. Nu är jag tillbaks i den där "åh vad jag skäms"-känslan och när telefonen ringer och jag får lyssna på samma saker för hundrade gången stänger jag av mig själv samtidigt som jag innerst inne är arg.