Senaste kommentarerna i forumet

upp-och-ner... upp-och-ner... och precis som du säger: ett tag framöver. Så klokt av dig att lämna det brinnande huset och att påminna dig konkret och "offentligt". Ta vara på alla glimtar av nya möjigheter och lita på att det är sant - det finns nya och helt andra möjligheter bakom det du nu valt att lämna. Det finns ett vackert liv! / mt

Förut tänkte jag; inte nu. Nu tänker jag; aldrig mer.

Det är en väldigt smärtsam tanke som leder till jobbiga känslor. Var på al-anonmöte tidigare idag(mitt 3:e) och det kändes bra men just nu tror jag inte det räcker att gå dit bara 1ggn/veckan. Jag vet att det är rätt beslut men ändå, just nu känns min värld så overklig och som om jag faller och, jag är ledsen, men just nu kan jag inte känna det där positiva med att kunna gå vidare i livet. Men det kanske är lite upp-mycket ner, mycket upp-lite ner osv. ett tag framöver?

Acceptans markatta! Om du befinner dig i ett brinnande hus men säger till dig själv att det inte brinner, det här händer inte, så kommer du att brinna inne. Acceptera att det brinner och du kan göra något åt det, släcka eller lämna byggnaden om det brinner för häftigt.

Jag påminner mig själv offentligt. Det hjälper mig. Uppskattar verkligen den möjligheten.

Vi pratade lite idag och då framkom det att självklart kan jag inte dricka mer, det är han helt på det klara med. Men hans förvåning var äkta när han förstod att jag ffa ibland tänker på A och längtar efter A.
Jag har ju inte druckit på så länge, hur kunde jag ffa tänka på det?
-Vaddå, skulle du kunna dricka nu? Frågade han.

Hur förklarar man för ngn som uppenbarligen inte förstår hur det är?
Försökte förklara skillnaden mellan en längtan att dricka och att faktiskt bestämma sig för att dricka.
Men märkte att det här är lite skämmigt, han verkade inte riktigt vilja höra på att jag alltid kommer att få ge akt på mig, suget kan komma närsomhelst.
Det är nog lite skämmigt att inse att man har en alkis till fru, dock en nykter sådan.
Vore det omvänt kanske jag också reagerat så, jag vet inte. Vi får prata mer om detta insåg jag.

Tack Lelas för att du finns!

Kanske ändå bra att jag fick se det här för nu vet jag med all bestämdhet att jag inte vill ha honom alls i mitt liv. På något sätt. Är det något mer, vi har fortfarande några grejer kvar som är den andres, så får de lämnas/hämtas hos hans föräldrar.

När jag såg det så här utifrån, att det drabbar inte bara mig("för jag klarar det ju, det är ju bara jag...") eller hunden(var helt blind på den fronten när jag bodde i skiten och såg inte att även hunden var stressad,inser jag nu när jag märkt hur lugn den är både inne och på promenader nu jämfört med innan vi separerade, när matte/husse har kontroll så kan den ju slappna av, ooops, dagens längsta parentes) MEN när jag såg de här tonåringarna, speciellt tjejerna, så tänkte jag att de här är ju faktiskt någons barn, bara barn. Och han säger till dem att det är ok att supa i hans lägenhet.

Jag vill inte göra mitt liv så fult.

Åh fy 17! Vilken chock!

Men vet du? Jag tycker att det var bra att du vände och gick. Det är klart att den spontana reaktionen vore att ringa polisen, eller föräldrarna till barnen, eller nåt... Men. Det är inte ditt ansvar. Visst, man kanske kan tycka att det är varje vuxens ansvar, men nej.

Ditt ex är ansvarig för sitt liv, även om det innebär fulla tonåringar i lägenheten.

Om du hade agerat, så hade exet tolkat det som "hon menar inte allvar med att lämna mig, hon kommer ju ändå alltid och räddar mig och städar upp i min oreda. alltså kan jag köra på som jag gör, jag kommer alltid att bli fångad av markatta när jag faller!".

Och det hade inte hjälpt varken dig eller honom. Inte.

Så: bra jobbat, tjejen!

/H.

Skakar. Ilska.

Hade bestämt att skulle komma förbi och lämna en grej hos exet idag. Bara hänga en påse på dörren. När jag kommer in i trappuppgången hör jag musik och ser några i 15årsåldern stå och hångla med varsin öl i handen. Någon som har FF tänker jag men lite konstigt på en måndag.

Går upp till sambons våning, dörren vidöppen, skor i hela hallen. Han aspackad, några av hans polare är där och ett tiotal tonåringar som dricker öl!

Ingen aning om vilka de är, någon polares lillbrorsa eller what ever det skiter jag i. Det är inte ok! Min ex-sambo är i 30årsåldern, bör tilläggas, och har iaf inte tidigare umgåtts med tonåringar. Jag skulle gissa på att de flesta var runt 15år, barn! Jag drack själv i den åldern men jag skulle gärna ha ett snack med dem, som då köpte ut åt mig, idag. I den åldern är man inte mogen att hantera alkoholens konsekvenser.

Jag vände på klacken. Kanske borde jag ställt till en scen. Kanske borde jag tvingat fram nummer till var och ens föräldrar. Kanske borde jag ha ringt till polisen.

Det här var fan droppen. Jag känner bara äckel för honom just nu.

Jag har också provat Mariestads alkoholfria och den är riktigt bra faktiskt! Känns helt ok att sitta och zippa på den och framför allt får iallafall inte jag något sug efter "riktig" öl, vilket jag var lite orolig för att jag skulle få. Men det är helt grönt, inget sug!

Kör på med nollölen och skit i alkoholen. Den lägger bara fälleben för det riktiga livet.

PS. Måste berömma dig för din mycket envisa peppning av alla här inne på Forumet! Bugar djupt! Men, snälla du, tänk på dig själv också, du måste finnas till för dig själv med. Glöm inte det, det är en jävla resa vi är ute på och den måste du ha kraft åka med på!

Bamsekram!/NM

...är det de där tv-programmet om folk som jobbar på en färja? Om, ja...då förstår jag att du är beklämd.
Varför alla dessa program om ointressesanta människors ointressesanta arbetsplatser? Ullared, olika akutmottagningar? Jag har faktiskt jobbat på både Silja Och Viking i min ungdom.
När jag tänker efter...så var det nog där jag började "festa" . Stäng av tv:n. Läs en bok! Puss

...knapra på ngt gott ;-).

Jo mycket är snett i samhället. Det är tuffare än någonsin förr att vara ung. Jag tror faktiskt det.
Så säger man väl om varje generation...men de unga idag. Allt är så ytligt, man ska se ut, man ska äga...och så var det även förr. Men då levdes inte via fb och man drömde inte om att få vara med i vilken dokusåpa som helst. Syns jag så finns jag liksom. Sen finns de dom som inte passar in...ja, varför inte slå ngn på käften? Ungdomsgårdar? Intressen utanför det egna jaget?Etc?

Klart du ska gå på fest...och skriva om det! Du har ingenting att skämmas för. Du drack lite mkt när du var ledsen och hade det svårt. Under tiden skötte du ditt jobb, dina barn och dina relationer. Nu dricker du lite mindre. Andras alkoholproblem eller deras promlemaktiga relation med A är inte ditt problem. Hoppas du får det sketakul!

Nu ska jag ner i hotellmatsalen och äta (Tyskland). Trist som fan...fullt med mysiga krogar här...men jag orkar inte. Lååång dag. (Dessutom ÄR det lite trist utan en öl/ett glas vin, se nu svor jag i kyrkan) Godnattkram

Kan det helt enkelt bara vara så att mannen tror att problemet är borta? Visserligen vet han nog att du (vi) inte kan dricka mer men det kanske är svårt att tro att det fortfarande är ett problem. Män är inte så komplicerade som vi tror:) (ursäkta). Men så tror jag att min man tänker lite redan. Han vet inte heller att jag är inne på den här sidan. Som om det vore nåt att skämmas för:-). Men har man varit van att gömma vin så fortsätter man väl med att gömma internetsidor, haha!

Och läser och skriver. Zippar på ölen, en staropranen men har även en mariestads.
Vid middagen pratade jag med den underbara frun om det som hände igår. nedrans också tyckte jag.
Sedan, jag tror jag skall till bolaget för lite öl. Är sååå sugen.
Okej då sade hon, men bara tre mellanöl. Jodå det lovar jag, och sedan kan du handla glass och mjölk oxå sade hon.
Tankarna gick i skallen på mig på väg till centrum. Jag handlade mjölk och lite glass. Sedan rask promenad till bolaget.
Väl därinne tänkte jag. Faaaan det var det här jag inte ville skulle ske. VAD GÖRA???????
Köpte åtta stycken öl och åkte hem.
Hemma vid soffan zippar jag på ölen och den underbara frågar. Köpte du inga mellanöl, ?
-Nä, svarade jag. Men hur många köpte du då frågade hon?
Åtta svarade jag.
-ÅTTA, du skulle ju bara handla tre mellanöl. Sedan smakar hon en klunk och skakar på huvudet.
Men vänd och läs på flaskan sade jag.
Då ser hon, ALKOHOLFRITT.
Vad bra, ja svarade jag. Och goda är dom oxå.
Så för första, men inte sista har jag köpt alkoholfri öl. Något som jag inte skulle drömma om för tre veckor sedan.

Så det är med gott mod och lite stärkt över mitt beslut, nästan lite vuxenpoäng över det hela........
Håll i hatten för nu går tåget igen!
//A

Nu hände nåt. Förra inlägget uppdaterade sej.
Jag var inte på fest igår. Jag skrev igår.. Hmm.

Inge glad just nu. Skulle varit bröllopsdag.
Det regnar och är fruktansvärt trist.
Tittar på "Färjan" och blir beklämd..

Mkt tänkvärt trollis, och inte alls omöjligt att det kan vara så. Ska ha det i åtanke när vi pratar om detta. Tack!

Stor kram! Hoppas att allt är gôtt i mulleholken..
Maten börjar dofta, så jag dreglar snart ner tangentbordet.. :-D
Ha det gott!/ trollis

jag klistrade in länken till Wirbrings artikel på tråden med tips om böcker, filmer mm
Forumet är en bra plats att hålla till på:) Fortsätt med det! Kram / mt

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/skribent/peter-wirbing/

Hej VV! Jag har testat att bo i stan, och nå´n riktig asfaltsblomma blir jag nog aldrig...
Jag är en så´n som blir skitstressad, om jag måste åka in och tillbringa så mycket som en eftermiddag i en lite större stad!
Köpcentra är något jag är s u p e r a l l e r g i s k mot! ( får nästan psykbryt, när gubben släpar in mig på IKEA.. "claes-i sjön" funkar lite bättre..)
Ja, det där med att lura sig själv, är vi otroligt duktiga på.. *skratt*
Och jag tror att det är OSS själv, som är det enda vi lurar i det långa loppet..

Gud vare med dig, för själv har jag inte tid ;-D/ trollis

Vadå Forumberoende? jag?...;-D
Nu puttrar "lamm i kål" på spisen och jag tar mig en välförtjänt paus på forum..
Snikar in ibland på kvällarna när gubben gör annat..Och det har jag inte det minsta dåligt samvete för!
Det känns så skönt, när man ser de gamla vanliga forum-syskonen, hemtrevligt på något sätt!
Så släng dig i väggen fb! detta måste vara mycket bättre ;-)

Ha en trevlig kväll allihop! / trollis

Jag var ju lantbrukare tidigare och hösten är faktiskt en av de årstider jag tycker bäst om. Vi hade både kor, grisar och får så det blev en hel del att pyssla med, och jag hjälpte även andra med både slakt och styckning så det blev nästan ett heltidsjobb på hösten. Sedan blev det ju även del jakt, och det finns nog ingenting så avkopplande som att lyssna till en bra jakthund under en fin jaktdag.

Nu är det mest till att botanisera i diskarna i affären eftersom jag bor i stan numera, och jag håller med dig att lammköttet nog är det allra bästa man kan ha på bordet.

När det gäller kontoutdrag så blev jag så förtretad tidigare så jag gjorde som Dompa föreslog. Jag tog alltid ut kontanter till systembolags inköpen, men den man lurar är ju bara sig själv ;-)

VV

Stryk han från fb.Varför? Du vill ju inte ha ett"förhållande" med honom längre.
Ett förhållande på HANS villkor.
Inte dina, släpp och gå vidare.
Lycka till och stora kramar!
/A

från mig också! Instämmer i allt trollis skrivit ovan! / mt

Får snart byta nick till"SUN UP".
Vad avis jag blir på hur duktig och kreativ du varit.
Det sporrar mig ÄNNU mer att lämna A.
Jag fick ju ett tragiskt återfall igår, men vafan .
En repad skiva hackar ju lite.
I min skiva finns det en del repor.

Men keep up the very good work.
Grattis till insikten, visst är det en skön känsla?
/A

Ja du, du har just fallit för omständigheten som gör oss till alkoholister.. Vi kan inte lämna något kvar..
Har själv erfarenheter från det du nämnde.. Jag VET, att jag inte drack ur sista flskan vin igår.. MEN lik förb*t är den TOM på morgonen (nejdå, gubben minns inte att han drack ur den.. hmm..)
Eller, i början, när vi faktiskt köpte en Bib, för att ha hela helgen.. På lördag förmiddag, fanns det max 3 glas kvar...
Varpå gubben fick åka till systemet för att inhandla en ny.. Det var då jag drog i nödbromsen första gången.. EN BiB, är ju trots allt 4 flaskor! Och jag tyckte att 8 flaskor på 2 pers var FÖR mycket på en helg..
I början, protesterade han, och tyckte att då kunde vi ju ha "resten av veckan" så att vi kunde ta ett glas till maten..
Eftersom t.om. han insåg, att det aldrig räckte till mer än möjligtvis måndag kväll, gav han med sig och det inhandlades flaskor istället (+ st.öl)
I början, delade vi på en flaska (och han fyllde på med ett par 7,2:or).. Till helgerna, blev det en flaska var PLUS öl..
Visst ringde varningsklockorna i bakhuvudet, men det var inte förän verkligheten gav mig en rejäl smäll i bakhuvet, i form av en gubbe som "trillade igenom" på ett förskräckligt sätt, när vi skulle ha fest hemma, som jag fick upp ögonen på allvar..
Fortfarande, är det så, även om drickandet minskat rejält, att han inte kan skruva på korken, om han öppnat en flaska.. (förr kunde han gå och dricka skvättar ur andras glas. pinsamt är bara förnamnet! Ursäktade givetvis, med att han "tog fel", för han hade så roligt..)
Det är något, jag själv la märke till, när vi var själva. Då kunde han sträcka sig efter mitt glas, om det var nästan fullt, när hans eget var nästan tomt.. Ursäkt givetvis, och snabb påfyllning.. av båda glasen..
Sedan fick jag titta på mitt eget drickande oxå.. Nej, på slutet, så slutade inte jag heller förän flaskan var tom! I början resonerade jag som så, att den skulle ju ändå vara tom imorgon, så då var det lika bra att JAG drack ur den.. Snacka om massiv felprogramering av hjärnan! ;-D
Välkommen ombord igen. Sätt på SÄKERHETSBÄLTET för nu åker vi igen!
/trollis

Visst blir man trött, när all spänning går ur kroppen! Du har förmodligen lagt en h-vetes massa energi på att smussla och dölja..
Nu finns inget kvar att dölja, på samma sätt..
Ibland gråter man faktiskt av lättnad också, när man inser, att man inte blev "ratad" för sina misstag.. När man inser, att den där famnen faktiskt finns kvar (och kanske alltid funnits där, fast man skämts för mycket för att krypa upp i den?)

Min käre gubbe, som har en bit kvar ;-).. är lite förvånad över att jag trots allt finns kvar och försöker stötta.. Lite frustrerad kanske, för att jag inte har tagit beslutet ÅT honom, genom att slälla ultimatum..

Jag resonerar som så, att HAN måste ta sitt eget beslut! Jag kan bara besluta åt mig. Det jag kan göra, är att se till att hans drickande inte skadar mig (vare sig fysiskt eller psykiskt) I så fall, är väskan packad och klar.. Och DET vet han också..

Du gör rätt i att inte utsätta dig, för frestelser, som du känner dig tveksam till..
Och jag tror att du kommer att erfara en massa känslor, som kommer och går.. Mycket sådant man tidigare "stängde av" med alkoholens hjälp..

Nu har vi vårt fria val, ska vi titta på dem eller ska vi fortsätta stänga av?

Ha en skön, nykter höstdag du också!
kram /trollis

Visst trillar vi, och just nu, är de mest rädd för perioden när alkoholen går ur kroppen?
Varför förlänga pinan?
Och det kanske inte alls blir så illa? Du har ju varit nykter i 2 månader..!
Nej, på´t igen! I värsta fall, tycker jag faktiskt att du ska ta kontakt med vårdcentralen eller akutpsyk!

Du har ingenting att förlora längre, bara ALLT att vinna! Det är ju inte alls ovanligt att vi "trillar igenom", fast vi beslutat oss för att inte dricka..

Om du nu är fast besluten att försöka igen, så ÄR jag MED DIG!
Det är vi allihop! Av med skämshatten, ta en stor kopp kaffe och ring alkohollinjen!

stödkram / trollis