Senaste kommentarerna i forumet

"För att för en kort stund få en paus från min eviga inre monolog."

- Samma här! Det besvärliga var bara den där inre monologen som kom SEDAN, efter pausen :D

Jag vet inte heller riktigt vem jag är längre, och det fanns en medvetenhet om det även när jag drack men då kände jag bara sorg över det (en anledning till att dricka!). Nu tänker jag att det ska bli lite spännande ändå, att få ta reda på vem det egentligen är man har gömt där inne. Det kommer säkert att ta tid. Men jag har ju ägnat så förbannat mycket tid åt att dricka, planera att dricka och repa mig efter att ha druckit, så tid har jag ju uppenbarligen så det räcker och blir över nu när jag inte behöver hålla på med det där.

Ska kolla in boken, tack för tipset :)

I fredags gjorde jag som det föreslagits här: tänkte fyllan till slut. Till dagen efter, dagen efter det. På hur det skulle kännas att dricka ett glas och hur allt annat skulle bli ointressant efter det.

Grattis till din vecka Askan!

"Jag tänker alldeles för mycket på hur andra ser och uppfattar saker, även om jag vet att andra inte ser mig så utan snarare som en person som är stark i mig själv och vågar stå för sin sak även i kontroversiella frågor. Men ju mer jag har dövat med att dricka, desto mer av MIG har liksom försvunnit. Jag minns knappt vad jag tycker om längre, inte ens när det gäller triviala saker såsom inredning. Det är lite skrämmande, som om jag själv har blivit färglös av att ha marinerats i alltför mycket alkohol, under alltför lång tid. JAG har inte varit viktig på väldigt länge."

kunde jag skrivit, ord för ord. Det var lite det jag försökte beskriva förut - att jag känner mig förlorad.
Inte på att dramatiskt DU-DUHN-DUHN-sätt utan just så. Stillsamt så har jag förlorat mig själv bakom alla måsten och borden och idéer om hur jag BÖR och SKA vara. Men jag vet inte längre vem jag är, på riktigt.

Vad skönt att höra att helgen gått bra. Det har min med, men den har varit lite tråkigare, mycket stillsammare men också så oerhört befriad från självhat och ångest. Det är värt mycket.

Och på tal om lästips, om man vill ta en paus från självutvecklingsböckerna (som jag inte ens har börjat med) så vill jag tipsa om How to be a woman av Caitlin Moran.
När jag läste den så låg jag och fnissade högt och jag är verkligen inte en fnissahögtperson. Jag tänker att det är alltid bra att få skratta, man får som en paus från sig själv och det är i vilket fall något som jag behöver. Och faktiskt en av anledningarna till varför jag drack (notera imperfekt) för mycket vin. För att för en kort stund få en paus från min eviga inre monolog.

/Askan - en vecka idag.

P.S Vad hindrade dig i fredags, hur tänkte du när du verkligen ville men sen valde att inte dricka?

vecka sen idag som jag startade den här tråden och resan.
Det känns så befriande det här att slippa självhatet och skuldkänslorna. Så oerhört befriande.

Hej på er,

MissH - som Askan skriver, jag uppskattar också att höra om er som skriver här, hur ni gör & tänker kring saker & ting! Det ger väldigt mycket. Som svar på din fråga: lever jag som jag vill eller som jag tror att jag bör?.. Jag tänker alldeles för mycket på hur andra ser och uppfattar saker, även om jag vet att andra inte ser mig så utan snarare som en person som är stark i mig själv och vågar stå för sin sak även i kontroversiella frågor. Men ju mer jag har dövat med att dricka, desto mer av MIG har liksom försvunnit. Jag minns knappt vad jag tycker om längre, inte ens när det gäller triviala saker såsom inredning. Det är lite skrämmande, som om jag själv har blivit färglös av att ha marinerats i alltför mycket alkohol, under alltför lång tid. JAG har inte varit viktig på väldigt länge.

fredde-s - Jag hoppas verkligen att jag också kommer att få uppleva det du beskriver! Och att jag kan behålla motivationen när "smekmånaden" börjar ta slut. Men jag märker att jag redan har börjat känna mig mer intresserad av min omgivning, av små detaljer i vardagen som jag inte ens lade märke till medan jag var upptagen av att dricka, av nästa gång jag skulle dricka och av att reparera mig efter att ha druckit ;)

..

Dag 13 idag, snart 2 veckor alltså. Och helgen har gått bra, var enormt sugen på att dricka i fredags men jag garderade mig för helgen genom att ta med mig "Flodhästen i vardagsrummet" och två böcker till som tipsades om Lästips-tråden här. Så, med jämna mellanrum drog jag mig helt enkelt undan och läste ett par sidor.

Tiden gick långsammare än vanligt och det kändes en aning långtråkigt till och från. Men jag övertygade mig själv om att det inte är så farligt att ha tråkigt ibland heller :)

Nu måste jag läsa ikapp här om hur era helger har varit!

Har varit bra & nykter. Inget sug efter A. Skönt.
Hoppas ni haft det bra !

Ja, först kommer en smekmånad, när allt det positiva med nykterheten tar fokus. Avsaknad av baksmällor, lite mer pengar över, bättre sömn osv osv.

Och som sagt smekmånaden kan ta slut.

Jag hade dock turen att upptäcka något smått fantastiskt, nämligen hur det känns att på naturlig väg göra/känna det jag gjorde med hjälp av alkohol tidigare. Hur vi faktiskt har allt i oss, och inte behöver alkholen till ngt, om vi bara tar oss tid och lär oss hur. Och att det vida överträffar det vi upplevt tidigare.

En av mina tydligaste upplevelser av detta var i vintras när jag var ute och dansade en hel natt, och dansade på ett sätt där jag verkligen hade kul och inte "skämdes" för något. Euforin efter detta satt i i flera dagar.

Det var det vanliga scenariot, där jag tidigare i mitt liv hade känt att nu behövs bara en eller två drinkar till innan jag vill/vågar dansa så där fritt. Men då jag är nykter så fanns ju inget att vänta på!! Antingen dansar jag som jag känner nu, eller gör jag det inte.

Att då i helt nyktert tillstånd övervinna något som jag använt alkohol till var en rejäl ögonöppnare för mig, och känslan efter det underbar.

Och det hade aldrig varit möjligt i mitt gamla liv med alkohol. :)

Kramar.

Jaha, då var det dags att äta hotellfrukost och flyga hem och krama "ongarna" som Dompa säger! Cyklade runt i solen och försökte att inte blänga avundsjukt på alla som drack A på uteserveringarna igår. Åt middag på en riktigt stimmig och folklig kvarters-krog där det så klart dracks massa roliga ölsorter... Jag drack 2 alkoholfria öl och då kändes det lite mer som att fira och som att jag liks va med i stämningen! Nu är helgen snart slut och känner mig så nöjd, håller med fler andra här på forumet om att det är så härligt att vakna utan bakfylla. Förut gick ju lördagens första halva åt att försöka återhämta sig och den andra åt att vänta på att kunna ta första glaset för att börja om och sedan söndag-onsdag i ångest för att på torsdag planera inför fredag och hålla sig från att tjuvstarta och på fredag var lyckan total då jakten var igång och sedan var cirkeln sluten .....

Jag har som du successivt gjort mig av med mina energitjuvar. Min bror har varit värst, och har alltid vänt sig till mig med sina problematiska situationer som han frekvent har försatt sig. Snäll som man är, så försökte jag tidigare hjälpa till så gott jag kunde men det slutade oftast att jag själv blev sittande mitt i skiten. Numer säger jag nästan alltid nej, och speciellt om han är onykter. Detta har naturligtvis inte fallit i god gjord, men efter hand så har han förstått att det är lönlöst att tjata på mig och har börjat bearbeta andra mer samarbetsvilliga stackare.

För mig har det inneburit sparad energi och ett bättre humör.

Ha det Gött

Härligt att läsa, gläds med dig idag. Stor kram!!

Att ha mage att slänga på lur och sedan skicka elaka SMS bara för att du (antagligen för en gångs skull!!!) säger ifrån. Alltså, en del människor borde få gå på något slags kurs och lära sig lite hyfs. Var det inte någon som sa "med sådana vänner behöver man inga ovänner". Passar bra in här.

Bra att du spöade spöket, varma kramar till Kalla!

I dag fick spöket luft under vingarna en stund, har en riktig energivampyr i min närhet, En som bara dyker upp när något skall fixas eller den ställt till det på något sätt.

Men i dag lyckades ja säga Nej, fick luren i örat och sen började många timmars när sms strömmande in om vilken elak människa jag är. Tur att jag fått rådet att aldrig svara för då dras man med i detta spel som man alltid förlorar.

Givetvis vaknade spöket och började mala på och stressen låg på 100% och jag ville bara fly in i dimman igen.

Men tog allt jag lärt mig under dessa 8 månader, sätt dig ner och tänk efter vad flyr du ifrån, berätta för mannen vad som hänt, knyt joggingskorna och dra en runda, gå in på AH och skriv av dig.

Det funkar jag mår toppen och är nykter och har varit det i 8 månader och fler dagar skall det bli. Så kramar från en stolt Kalla som nu firar med choklad

Alla tar vi våra vägar men gemensamt är stödet av andra är så viktigt, att kunna lyssna, prata och lära av andra.

Njut av din helg//Kram Kalla

Kalla !!

Så här långt har helgen varit kanon men det blev rasande kallt nu på eftermiddagen, jag var ju sommarklädd eftersom det var sommar på förmiddagen :-)

En sak som överväldigar mig är att en äldre herre som jag känt länge även i år har gett mig en förklaring och lösning på en sak jag funderat över. Han har den lysande förmågan att förklara på ett distinkt och enkelt sätt så att problemet liksom bara försvinner till ett intet. Allt blir så solklart med hans beskrivning :-) Jag har alltid fått något med mig varje gång jag träffar honom och jag är så glad och tacksam för det.

Vi var några som satt runt ett bord och tjötade lite om varför vissa klarar sig medan andra inte gör det. Bland flera orsaker så var det en sak som alla var rörande överens om : En stark önskan om ett nyktert liv. OCH att skaffa sig livförsäkringar i form av kontakter i alkiskretsar och vara aktiv i det sociala livet som våra kretsar utgör. Att säga att 3 dagar i Gullbranna håller mig nykter i 3 månader är avgjort ingen överdrift, erfarenheterna härifrån har låååång livslängd.

En dag kvar i gemenskapen :-))

jag mat och gästerna dricker vin i matsalen. Min hjärna och jag brottas.
Men. Jag tar inte det första glaset idag.

grattis till dina 4 månader ! Jag tycker verkligen om att läsa dina inlägg och jag lär mig av dig och då fungerar det bra :-))

uppskattar jag verkligen din essä om dig och ditt och läser gärna fler. Alla är lika, alla är olika men det är ju tydligt att många av oss har samma typ av problematik och tillsammans måste vi bli smartare än var och en för sig själv. Nya infallsvinklar gör ju att man tänker framåt, vidare, annorlunda, istf bara snurra runt i samma gamla cirkelargumentation.
Så känns det iaf för mig.

Ja det är underbart, att kunna njuta av det lilla känns som en gåva jag aldrig vill byta bort! *kramar tillbaka*

Härligt att följa dig och visst är det underbart att få livslusten tillbaka//Kram Kalla

Känner mig mycket deppad idag. Lördag. Det regnar och är höst ute. Tänkte åka ut på landet men inte i det här ovädret. Jag som förberett för en trevlig helg därute. Shit.
och vad hände då?
Jag var duktig och löste lördagskrysset och klarade mig till kl 12 innan jag öppnade den. Men jag vet inte om jag vill vara med längre. Jag är bara drygt 50 år men har förlorat så många nära i för tidig ålder. Och har nu en som är mycket sjuk. Och jag klarar inte ens av mig själv.
Ok, det här handlade inte så mycket om alkohol men det är ju filosofiska rummet vi är i.

Äntligen frisk! Det är som om man är sjuk för att påminnas om hur skönt det är att vara kry.

Trasslet liksom trasslar på (orkar inte tråka ut er med en utläggning) men det är okej, den här gången anstränger jag mig för att BARA vara ett stöd, inte ta på mig för mycket av andras problem, inte glömma mig själv för att ställa till rätta för andra. Låter kanske kallt men det är som om jag kan bli överempatisk, skippar mitt eget för att göra det bra för den andre, men jag kan ju inte lösa ALLT. Och man behöver ju inte må dåligt för precis all skit i världen.

Kämpar fortfarande med att närvara, har alldeles för lätt att rusa iväg och då kniper det i magen direkt. Det är som den där fruktansvärda låten "dansa - pausa", ena sekunden är jag tre dagar framåt och i nästa tvingar jag mej tillbaka till nuet, bara njuta av just denna sekunden och fokusera på vad jag gör nu. Inte helt enkelt det där men det går framåt.

Fyra månader idag som sagt, fick ett grattis av pojkvännen. Vi pratade lite om hur det varit och varför jag drack som jag gjorde och han kom fram till att han också mått bättre sedan jag slutade dricka, eftersom han druckit mindre. Känns skitbra, ringar på vattnet. Ibland undrar jag hur det skulle bli med nykterheten om vi gjorde slut, om jag blev ensam. Men det är ju inget jag kan veta något om nu och därför inte heller behöver belasta min lilla hjärna med. Det tar vi då i så fall.

Tror inte det har gått en helg sedan mitt beslut då jag inte kännt tacksamhet över att slippa vara bakfull. Vakna klockan åtta lördag morgon är ingen katastrof längre, för jag har inga sena nätter jag måste vara utvilad inför. För jag går och lägger mig när jag vill :-) Förut trodde jag att jag hade sömnproblem, men nu vet jag att det var alkoholen som spökade. Har insett nu att effekterna av alkohol är mer långverkande än själva baksmällan, den är i jämförelse med annats, som sabbade relationer, dålig självkänsla (för att bara ta ett litet axplock) ganska lätt att uthärda.

Nej, nu är det dags för en tur på stan i solskenet. Käka lite frukost, hälsa på en vän och snusa hennes lilla bebis i nacken, kanske titta in på konsthallen? Vi får se vad det blir. Önskar er alla en skön helg!

till er alla! / mt

orden sa Bull: respekt, ärlighet, nykterhet, närhet, kärlek.
Kramar till dig och Mr pianoman från mulleholken.

jag önskar, hoppas och tror att du har det gott i ditt liv!
Kramar / mtA

Den Stora Rastlösheten ja, den känns igen. Har också alltid haft ett behov av att stöka till det och varit livrädd att den ska dyka upp och sabba min nykterhet. Men nu har jag varit nykter i fyra månader (idag faktiskt) och den har, peppar peppar, inte kommit ännu. Försöker småventilera hela tiden nu istället, försöker känna efter och faktiskt ta mina känslor på allvar. När jag känt den där malande oron i magen har jag tidigare viftat bort den med ett "det här klarar alla andra, det gör du också" eller "du känner fel, skärp dig". Det gör jag nu också, på ren rutin, men ibland kommer jag på mig själv och tänker att det jag känner är ju på riktigt, och viktigt för mig. Ibland måste man skita i alla andra och se till sig själv, våga säga ifrån och göra det som känns bäst. Det är som att jag tidigare varit tvungen att balansera all duktighet med något dåligt, som du säger, en ventil. Som om man var inträngd i ett hörn av alla krav och måsten och bara kunde bryta sig loss med en flarra vin (grappa, gin, folköl, det som stod längst in i skåpet). Jag är ingen terapeut, har inga medicinska kunskaper, men jag har också drabbats av depressioner. Och jag tror att om man flyr ifrån eller dövar sina känslor så kommer dom ikapp till slut och slår en i ryggen med förenad kraft. Dom måste få pysa ut hela tiden. Motion tror jag absolut på, men det fungerar kanske mer sekundärt. Eller det beror kanske på hur ofta man tränar :-)

Det här var inte tänkt att bli en essä om "mig själv och mitt liv" men jag misstänker att det är fler som gör som jag, tränger undan och bara kör på. Hur gör du Vinter, lever du som du vill eller som du tror att du bör?

inlägget gör mig så glad. Känner mig helt varm inombords.
Ha en fortsatt trevlig helg i Södern!