Senaste kommentarerna i forumet

Det är förresten väldigt lätt att hålla sig till bara ett glas vin eller öl om det är alkoholfritt :-)

Jag tror också att det är en vanesak och att det tar tid att hitta på nya saker och aktiviteter som förknippas med fest, ledighet etc. Mina barn tycker att jag är fånig som ibland när det ska vara festligt vill ha alkoholfritt vin eller öl. "Varför det?" undrar de. "Varför ska du låtsas när du ändå inte dricker alkohol?" Jag försöker förklara att det inte handlar om att låtsas utan bara om att dricka något annat för att markera att det är fest. Mineralvatten dricker jag ju JÄMT annars.

I början av min nykterhet blev jag väldigt rastlös. Visste inte riktigt vad jag skulle göra åt det. En kopp te till? En chokladbit kanske? Men det gick över.

Kram från Nynykter

Det är ju verkligen en vanesak! Och det är nog känslan innan jag är ute efter och för länge sedan när jag kunde sitta och njuta av en öl el ett glas vin och vara där och inte i nästa glas. Jag kallar känslan för Fredagskänslan. Minns när jag hade slutat jobbet tidigt, köpt god mat och mycket vin och var på väg hem i bilen med hög musik och kvällen framför mig. Men de senast 2-3 åren har det ju blivit för mycket alldeles för ofta och resten av helgen var ju oviktig i stort sett. Men ändå, den där känslan, saknar den, romantiserar den och undrar om jag någonsin kommer känna så igen? Finns det något annat jag kan göra, tips anyone?

Tänk att det resande sällskapet har utökats med partajande farmor! Ni är verkligen en brokig samling :-)
Hur går det för er annars? För barnen att flytta så långt ifrån sin mamma och för mamman hur hon än är att ha sina barn så långt borta (ja, säg ifrån om jag blir för personlig!)
Fast det kanske inte har sjunkit in ännu eftersom ni fortfarande har semester.
Jag är fascinerad över att du redan har genomfört den där drömmern om Italien. Trodde nog att det mer var en mental bild hos dig av det goda livet. Och nu är ni där!

För mig går det bra. Har firat ett halvår som nykter. Nästa firardag blir väl ettårsjubileumet.

Kram från Nynykter

Det är nog bra att påminna sig själv. En del gör upp listor över skäl att inte dricka.
Men att man börjar må allt bättre kan också vara en positiv kraft. Så har det varit för mig. Det faktum att jag mår så bra utan alkohol stärker mig i mitt beslut att inte dricka. Jag tror inte att det nyktra livet måste vara en livslång kamp. Man kan vänja sig vid det också. Efterhand byts tomrummet efter alkoholen mot andra, positiva inslag i livet. Här går åsikterna isär på forumet, det vet jag. Men själv hör jag alltså inte till den skola som menar att det nyktra livet för evigt måste levas i skräck för ett återfall. Det kan vara så för en del, men det måste inte vara det för alla.
Nynykter

Hej syrran!

Jag avundas dig dina återvändande hjärnceller. Håller på med vidareutbildning och känner mig ofta lite dum... Det är en ovan känsla. Jag brukade vara bäst i klassen, nästan alltid fatta snabbast. Men det är ju några år sedan nu :-). Jag vet inte om det är flera års överdriven vinkonsumtion eller åldern? Nåja, jag har varit nykter ett halvår men det kanske går att hoppas på ytterligare några nya hjärnceller... Har börjat meditera också för att väcka hjärnan lite.

Sedan jag blev nykter har jag blivit alltmer intresserad av att göra saker som får mig att må bra. Precis som du drar jag mig ibland tillbaka. Jag stortrivs i mitt eget sällskap. Tystnad känns läkande. Och som du går jag inte igång på samma sätt, hoppar inte in i konflikter. Du minns kanske tvättstugetanten som jag skrev om?

Lite ryser jag när jag läser om maken som gormar över att nåt är fel inställt i diskmaskinen... Jag har nämligen haft just en sådan make själv som fick vredesutbrott eller demonstrativt började skramla och smälla i köket när något där inte var till belåtenhet, till exempel fel inställt i diskmaskinen. Huga!

Detta får mig att tänka på "den odiskade koppens syndrom". En lärare i sociologi talade om relationer på arbetsplatser där disken i lunchrummet kan bli föremål för alla möjliga utspel och kampanjer. Din mamma jobbar inte här...Fast hans poäng var att det EGENTLIGEN handlar om andra olösta konflikter.
Värt att fundera över kanske? Den fel inställda diskens syndrom..?

Det gör mig glad att läsa om hur bra det går för dig. Du går från klarhet till klarhet.

Kram från Nynykter

Lovat mig själv att försöka titta in här varje dag och vet inte om jag hinner ikväll, så det får bli en morgonvisit. Dag 9, hade riktigt svårt att somna så det blev bara fyra timmar sömn i natt. Men är ändå betydligt mer utvilad än om jag hade druckit vin igår, det ska medges :)

En sak som skrämmer mig lite: Den här första tiden minns jag fortfarande alkoholens negativa effekter väl. Det blir en större kontrast med att vara nykter. Tänk om det är lite grann som en smekmånad? Vad händer när man inte minns ångesten så tydligt längre? Kommer jag att minnas varför jag var tvungen att göra den här förändringen då?

Jag förstår varför det är så viktigt att påminna sig själv om varför även om det gått lång tid. Att vårda relationen till sin nykterhet, helt enkelt. Jag hoppas att jag inte blir för bekväm i den så att jag glömmer det!

En fin dag önskar jag er alla!

En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!

Klippt ur Kallas tråd, alltid kloka Tage - så rätt just här.

Livet är gott, vi håller på att byta bil, trevligt. Vi rensar och lägger in kantareller. Vi går till grannarna på ödelsedagsuppvaktningar och dricker kaffe. Jag jobbar och planerar nertrappning rent konkret. Jag fördjupar kontakten med medsyster i medberoendeträsket, kanske ett frö till att ett formellt Alanon återuppstår inom rimligt avstånd... Mannen går regelbundet till AA, läste i Hopp-boken att de som går direkt från gatan till AA kallas "gatubarn" - vi har skrattat åt det:)

Känner mig inte lika bunden hit - håller på att återerövra annat i vardagen - gör som Kalla, läser till morgonkaffet. Ser att det är stillsamt på medberoendesidan - så tacksam att det var mer aktivitet här när jag hittade hit - mie, Lelas, barbalala, curry... och alla som jag befarar att inte orkat bryta sig loss ur beroende- och medberoendefängelset. Och så glad åt de forumvänner på båda sidor som finns kvar och som jag känner samhörighet med. Ni är viktiga i mitt liv, alla! / mt

...den gode Tage. Hmmm Kanske ska ta och läsa den där boken som står här i hyllan...

Kram på dig Kalla, en dag till!

...som drar på mig lurarna och pyser iväg på ensamresa ;-)

Kom att tänka på oss här, vi kanske är droppar :-)Några kloka ord av en man som lämnade oss alldeles för tidigt.
Tage Danielsson
"En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!"

Tror som Myyran och kalla, att ditt nya jag är lite ovant och skrämmande.

Även förändring som är till det positiva brukar vara skrämmande för dem som står närmast, det finns en märklig trygghet i att allting är som det alltid har varit, även om det är dåligt. Man får nog bara låta det passera, de vänjer sig tids nog..

Hej alla,

Tack för att ni peppar och kommenterar! Konstigt att en sådan sak är till så enormt stor hjälp egentligen, jag kan garantera att jag hade skjutit alla goda föresatser åt sidan för flera dagar sedan om det inte varit för forumet och er som skriver här.

"Detoxa", tack det ska jag komma ihåg :D

Jobbmiddagen gick bra, tack! Till en början kändes det lite stelt från min sida, jag tänkte "vad gör jag här egentligen?" flera gånger. Men sedan lät jag bara allt bero och allt eftersom de andra började bli lite lagom påverkade och pratsjuka, märkte jag att det bara var att hänga på.

Det är väl så i naturliga fall, att det kan ta en stund innan det "släpper" i sociala sammanhang - med eller utan alkohol. Men jag har ju blivit så van vid att inte vänta in den där naturliga avslappningen så jag hade nästan glömt bort att det är så det funkar!

Det blev ingen direkt festkänsla för mig, ingen dekadens eller galen utgång efter middagen.. men inte heller någon ångest och baksmälla morgonen efter. Det var en trevlig kväll, och det var helt okej.

Visst är det sjukt att man måste ursäkta sig för att inte dricka! Först spenderar man så mycket tid med att ursäkta ATT man dricker i tid och otid, sedan får man plötsligt göra det motsatta.. Men jag har märkt att det är lättare att inte bry sig så mycket (menar det på ett positivt sätt), när självkänslan är starkare och man inte har ett gnagande dåligt samvete och latent ångest hela tiden.

Idag är det Dag 8 och för första gången sedan jag bestämde mig känner jag rastlösheten komma krypande på allvar. Behöver helt klart sätta igång med någonting igen, träningen måste återupptas snarast :)

Skönt att ha er här, helt ovärderligt!

eller snarare, jag läser dig. Och du har en väldigt viktig poäng.
Att gilla att styra och ställa och skynda på processen, man skulle nästan tro att du kände mig..:)
Tack.

Och idag tar inte jag heller första glaset.

var det enormt viktigt för mig att ta enbart en dag i taget, mer klarade jag inte att överblicka och jag hade inte heller satt ett mål som kändes som värsta alptoppen. Jag har vänner som tagit en timma i taget i början och nu har ett bra nyktert liv.

Att låta kroppen ta tid på sig att ställa om från en akuttillvaro och anpassa sig till ett liv i lugn och ro tar sin lilla tid och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att skynda på den processen. Jag hade rätt mycket jobb med att hitta mig själv i den processen men jag litade på dem som gått före mig och som lite stillsamt påtalade att det tagit åratal för mig att komma ner i träsket och att det inte är en quick-fix att hoppa ur det igen. Jag lärde mig att jag inte skulle styra och ställa för mycket utan ta dagen precis som den kommer och då lärde jag mig också att jag underlättade för mig själv om jag tog ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.

Och idag tar jag inte första glaset.

Därför att det har gjort det alla de andra gångerna jag har haft planer på att sluta och när suget kom, ja då förlorade jag.
Jag vågar inte tro att denna gång ska bli annorlunda mer än på ett enda sätt: när suget kommer ska jag vara förberedd och veta vad jag ska göra. Och då ska jag göra något annat än att dricka vin.

Är rädd att min hjärna kommer börja köpslå med mig och när det händer vill jag vara redo. Som en scout.

Tror att det funkar ganska bra om man ser detta som ett projekt, antagligen ett livslångt sådant, men i vilket fall ett projekt jag leder och då vill jag vara beredd på alla eventualiteter.
Att visualisera att jag aldrig mer kommer bli sugen på att dricka vin när jag känner mig ledsen eller stressad är i mitt fall nog ganska naivt.

Att vara beredd på ett sug tycker jag inte indikerar att man är mindre övertygad om att man kommer klara det. Är det kanske det?
Nej jag tycker nog inte det, men allt är fortfarande så nytt.

förutsätter att suget kommer så kommer det garanterat. Varför förutsätter du det ?

Jag är så impad av alla ni som kommit långt, veckor, månader, år.

När man är så duktig att man slutat supa då kan man göra precis som man vill. Hade jag varit din man Stigsdotter så hade jag också tagit på mig hörlurarna och slutat bry mig om ungar som lever rövare och saker som pajar och jag hade definitivt dragit iväg på någon go ensam resa för att hitta mitt inre lugn.

Ha det Gött!

Hur gick det på din jobbmiddag? Var det lättare eller svårare än du hade trott?
Jag tänker på dig, känner igen mig så mycket i det du skriver.
/Askan

Tack för dina värmande ord, och ja, hon är en mycket härlig liten person med mer livsglädje än någon annan jag träffat.
Jag håller helt med dig, bättre sluta älta det som är gjort och försöka hålla fokus på att det jag skäms för ägnar andra förhoppningsvis inte så mycket tanketid åt. Men ändå.
Skam i lagom mängd tänker jag är av godo, så att man inte trillar dit igen. Skam i okontrollerad form gör ju bara livet outhärdligt och då står man ju inte ut utan tröst.
Idag är det min tredje dag och det känns bra. Förbereder en stor kräftskiva med vänner på fredag och det känns lite obekvämt allting men jag tänker säga det som ni andra smarta har kommit på, nämligen att jag mår BRA när jag inte dricker vin/öl/nubbe så därför gör jag inte det. För övrigt så är det de två mest måttliga drickarna som finns, så måttliga att jag tidigare alltid blivit extremt självmedveten när vi bjudit hem dem eftersom det är så tydligt vems glas som behöver fyllas på i allt raskare takt. Med andra ord en idealisk familj att ha sin första nyktra kräftskiva med.
Vad jag funderar mycket på är vad jag ska säga till mig själv när suget kommer, för det kommer det ju göra, förr snarare än senare. Jag har läst att man ska tänka tanken ut, alltså spela upp hela förloppet och det verkar bra men finns det något annat man kan göra? Jag är övertygad om att min hjärna kommer börja säga fel saker till mig och det hade varit skönt att lägga upp någon typ av strategi för hur jag ska svara mig själv... :)

En annan sak som tidigare har varit viktig för mig var huruvida jag faktiskt ÄR en "riktig" alkoholist. Blev oerhört frustrerad när det inte fanns några lagstadgade normer och regler som kan klassificera mig. Nu känns det inte så viktigt längre. Jag har problem med att hantera det och JAG väljer att inte dricka mer. Känns hoppfullt. Meningsfullt.

Måste bara skriva att jag tycker du är helt fantastisk! Sju dagar!! Bra jobbat! Nu när jag fått mitt"lilla" återfall så är jag på dag tre. Jag tar rygg på dig och följer dig i din kamp. Hejja dig!! Smart jobbat att säga till arbetskamraterna att du skall vara nykter! Själv skall det vara kräftskiva på gatan på lördag och jag skall inget dricka. Undrar vad jag skall skylla på. Lustigt att man egentligen skall behöva försvara sig på något sätt för att inte dricka. Fan vad sjukt! Nä, denna gång skall jag låta de andra bli onyktra och vakna med ett leende på söndag! Massa kram

Det där med drömmarna, det har jag också märkt! Det är ju riktigt roligt att sova numera :-)

Och du, han är säkert bara avundsjuk på ditt lugn, tycker du ska skita i hans kommentar. Dina rader inspirerar mig att på nytt ta tag i mig själv, hitta det där lugnet. Känner att jag halkat tillbaka i gamla spår igen. Härligt att du mår bra, kram på dej!

Har som morgonrutin att läsa igenom trådarna här till kaffet och då är det lätt att bestämma sig för att vara nykter i dag.
Önskar ibland att livet var så enkelt som här, att man vågar säga när man inte mår bra och kunna dela lyckan när man vunnit en dag till över alkoholspöket med den riktiga världen.

Så till er alla där ute som kämpar med stolthet och styrka tar vi ett steg till//Kram Kalla

Jag tror att han blir skrämd av din styrka och ditt nya jag, låt honom inte ta ifrån dig din styrka genom att låta honom styra.

Hoppas verkligen att du får tid att tänka och växa på din semester, för du är värd så mycket mer//Kramar Kalla