Senaste kommentarerna i forumet

Hej 20! Kanner allt igen mig lite i vad du skriver och jag vet att det inte ar latt men du maste erkanna for dig sjalv att det ar for mycket. Prata garna med nagon i din narhet om hur du kanner dig och var inte radd for att erkanna att du dricker for mycket,De flesta i din omgivning vet nog redan om det sa jag sager till dig ... tala om att du tanker vara nykter nu sa far du se vilken respekt du far jag lovar..

Take care I

Hej 20-år...

Duktigt av dej att klara 15dagar, har du klarat det en gång så kan du klara fler... Bara att försöka igen.Du kanske kan ta kontakt med ngn råd & behandlingsenhet innom din kommun? Ta hjälp utifrån? För det är otroligt svårt att klara av att sluta helt själv.Men jag är glad för din skull att du har kommit till insikt att det inte är sunt att leva som du gör.

Du är ung & du kan förändra ditt liv.

Din resa ut ur dimman börjar här & nu. Kom in här & skriv mkt, det brukar hjälpa att se sina tankar nedskrivna.Plus att du kan få massa stöd & råd av alla här på sidan. Det finns så mkt erfarenhet & kunskap samlat,dra nytta av det.

Som du själv skriver att du kände direkt att alkoholen var din grej...
Tror jag stämmer in på många som fastnat i ett beroende
Jag får lite ont i magen då du säger att du var 12år när du började. Min älsta son är 12 snart 13år & jag är livrädd att han ska välja samma väg som sin pappa. Tror iofs att jag har brutit den tanken när jag har sep m deras pappa & låtit barnen få hjälp. De har gått i grupp som var otroligt bra. De har fått lära sig att det är fel väg att gå.

Tror inte du vill vara den elaka killen som säger elaka saker & gör dumma grejer,Har sönder dina kläder & tappar bort dina saker.
Jag tror & vet att du kan så mkt bättre.
& nu när du har förstått att det är ett problem du har med alkoholen så kommer du att göra allt som står i din makt för att få rätsida på ditt liv...

Vill ge dej en massa kraft & energi för att starta den förändring som du längtar efter.../ Mie

Hej mie! varfor jag vill kunna dricka socialt igen ar bara for min egen sjalvkansla typ kunna ga pa en fest o veta nar det ar lagom ... kunde jag forut o hade aldrig baksmalla och var aldrig otrevlig nagonsin...men sen gick det at pipan. jag blev av med mitt kort i ett ar och det ar 2,5 ar sedan jag blev tagen. fick 1 veckas samhallstjanst och 500 spann i boter till brottsofferfonden.
Men satt inne maj-sept over sommaren 07 for misshandel av nagra killar ... oxo det spritens fel forstas. Men har fungerat ganska bra i samhallet anda reser ofta till england men har oxo varit pa mallorca och kanarieoarna samt jobbat en del i england.. men som sagt mitt STORA problem ar att kanna nar det ar nog ... faaan sa svart o avgora nar det ar nog ... tycker inte sjalv jag ar paverkad o nar man val marker det ar det sedan lange nog ..hahaha maste anda skratta for det ar otroligt hur langt det gar innan man marker det eller rattare sagt inser vad som hander.

Jadu det var ett langt inlagg I

Hej ilvurten...

Skönt att du har fått mer kontakt med dina barn igen. & barnbarn oxå, du måste ha varit ung när du fick barn & din dotter oxå...
Hoppas mina barns pappa ska kunna ha en sund relation till sina barn ngn dag i framtiden.
Vi har bestämt i samråd med soc att vi ska försöka ses 1gång i veckan. Varannan gång hos oss & varannan gång hos honom. Ibland går det bra & ibland inte. Han kan ibland stå som lite för nära mej & titta på mej fast han inte riktigt ser mej.Han ser som blank ut i sina ansiktsdrag.Sen kan han sätta sig i fåtöljen & slockna...
Men det som är skönt nu är ju att vi inte bor i missbruket längre, utan kan gå därifån om det inte känns ok.

Ja, man ser på kroppshållning & hör på rösten att han druckit/drogat.

Hur länge blev du av med körkortet?Kan du snart ta om det igen?
18 månader blev det för barnens pappa.Han ska ju oxå ta om körkortet sen...
Kanske kan det sporra även honom, men det är ju mer än ett år tills att det är dax så jag misstänker att han tycker att det mkt tid kvar att skärpa till sig...

Varför måste man kunna dricka socialt?
Är det viktigt?

Jag dricker nästan aldrig själv, kan mkt väl gå på diverse tillställningar utan att dricka.
Men jag är inte nykterist utan dricker några glas vin mellan varven...men vääääääldigt sällan.Dricker aldrig när mina barn är med.Man blir nog lätt anti då man levt med en missbrukare.

Förstår att du har vänner kvar, tänkte mer att de du inte har kvar inte var riktiga vänner...

förstod nästan att du var utomlands en del då din dator verkar sakna å,ä & ö...
Tack för att du delar med dej... / Mie

Sorry för alla slarv-stavfel.
Skrev det så snabbt jag kunde pga "min stressiga vardag"

Jo det är väl så.
Att åldern inte har någon större betydelse.

Nej men känner att jag måste få ett slut det här.
Jag började missbruka alkohol tidigt.
Fick mig mina första riktiga fylleor som 12-åring.
Alltså åtta år sedan.
Och det verkar bara gå åt ett håll, och det är nedåt.
Har nog haft kanske 5 nyktra helger sedan min första klunk alkohol. kände direkt att det här var min grej. Älskade det.
Vid sådär 16 års ålder började jag kunna tåla riktigt stora mängder när jag jämförde mig med mina vänner. Då började allt mer mina blackouts komma.
I 18års åldern när jg blev myndig hade jag en magkänsla som a att det här kommer inte gå bra. att få gå lös på krogen.
sen min 18årsdag har jag varit på krogen i stort sett varje helg.
Och det med minnedluckor och pinsamheter varje gång.

Och så har det fortsatt. nu är jag 20 år.
är ingen dum liten ligistkille som et kan låta. Jobbar, vill/ska börja plugga.
men känner att det här mer och mer tar över mitt liv.
Ångesten. Över allt jag gör.
Är dum mot folk, sätter mig i farliga situationer, blir helt enklet inte en så trevlig person av alkohol.

droppen var nu i lördags. hade faktiskt haft 15 nyktra dagar. och de har jag nog inte haft sen jag var 13 år gammal. hade bestämt mig själv. ville se hur länge jag klarade mig nykter. men där sprack det.
kom hem kl 08 på söndasmorgon, sov sedan till 17 på eftermiddagen. Minns inte vad jag sagt till någon eller gjort efter k 12 på kvällen. sönderriven jacka, borttappade saker.
kändes sådär.
nu är jag på´t igen. och vill klara längre än 15 dagar iaf. Eller ett måste. för känner att detta kan sluta riktigt illa annars.
Så. där var min historia(kortfattat)

Hur jag gor for att inte trilla dit??? jaadu ska ju ta tillbaka mitt korkort forst o framst o maste lamna 4 leverprover for det o det i sig sjalv ar en sporre for att fortsatta.Sen har jag lovat alla som jag kanner att det ar slut pa supandet nu for ett bra tag...jag hopas att jag ska kunna dricka (socialt) nagon gang igen ....men har accepterat att det kanske inte ar mojligt nagonsin mer

Kram I

Hej igen mie .. joda jag har vanner kvar inga problem .Har haft ganska dalig kontakt med mina barn eftersom jag har varit ganska mkt utomlands senaste aret. men har tagit upp kontakten med ungarna nu nar jag e mera pa hemmaplan har fatt tillbaka kontakten med min dotter o mitt barnbarn igen ...en kontakt som alkoholen tog bort .... var ju alltid full nar jag pratade med dom ... o man tror inte det men dom hor om man bara tagit en ol .....

Tack for ditt stod ...I

Hej ilvurten.

Självklart kommer du att klara din kamp.
Du är medveten & har insikt.
Jag tror precis som du säger att man måste vara ärlig, annars förlorar du så mkt mer.

Kul att du ska på en jobbintervju, hoppas du får jobbet oxå.
Även om din bekantskapskrets har krympt så tror jag att de som är kvar är sanna vänner. El har jag fel?

Hur är relationen till dina barn? Träffar du dem mkt?

Förstår att det är tufft att känna ett sug som man inte kan stilla, hur gör du för att inta trilla dit...

Ha det gott.../ Mie

Hej mie klart jag klarar min kamp!! jag har aldrig tagit annat an alkohol men det racker kan jag tala om! Det ar hart nog o tala om for alla i bekantskapskretsen (dom som e kvar) att man har/haft dessa problem men sanningen ar nog den enda ratta vagen tror jag iaf.Forhoppningsvis ska jag pa en jobbintervju i slutet av veckan sa kanske allt loser sig ....men javlar vad hart det ar o inte kunna halla upp en grogg...men jag vet ,,gor jag det foljs den av en till o en till..sen sitter man dar o ljuger for sig sjalv om att man ar inte full an ... kan nog ta en liten javel till.....typ mer an ett halvt glas med sprit osso bara farga det lite med groggvirke.. Tack alla for stodet man far harinne Kram I

Hej Berra...

Kan inte låta bli att le när jag läser det du skriver, du har en enorm självinsikt men kan förmedla det med glimten i ögat.

Som du säger så har jag fått erfara en otrolit massa ljug & otrevligheter. Hans motto verkade vara att ljuga tills han blev blå, för då blev det nästan en sanning som kunde passera.

Allt är ju mitt fel, han dricker för att han TROR att jag är otrogen, för att han TROR att jag tar alla hans pengar, för att jag antagligen inte älskar honom,för att jag vänder barnen emot honom, för att jag inte låter honom åka själv utomlands med barnen osv osv...

Ditt sista råd var roligt & jag skrattade gott, men jag skulle föredra ilvurtens sätt. Att tala om att man har slutat & varför.Folk förstår facktiskt...

mkt styrka till din forts kamp mot "polarn"... / Mie

Hej ilvurten...

Vad strongt av dej att välja att tala om att du har slutat dricka. Bra jobbat, känns som om du har kommit upp en bit med näsan över ytan...

Det du skriver skulle kunna passa in på min fd sambo, mina barns far.
Han är nästan i din ålder, alkohol/drogmissbrukare, blev av med körkortet i somras efter att ha kört rattonykter med allt möjligt i blodet, Plus att han hade köpt amfetamin precis...

Jag flyttade då & tog barnen med mej, detta var ju inte första gången det hände saker runt honom, men nu fick jag nog.
Blev även lite rädd att jag skulle förlora barnen om jag stannade.Soc blev ju inkopplat.

Till skillnad från dej så har han inte kommit till insikt om att han har ett problem.Därför får han bara träffa sina barn om jag el ngn annan vuxen är med.

Har du hittat ngn form av behandling som passar dej?
Jag blir så glad när jag hör att du bestämt dej för att forts ditt liv...långt från dimman.

& att du är så stark att du kan stå för det inför vänner & bekanta.Verkligen otroligt bra.Forts i den här riktningen så kommer du att fixa det här galant.../ Mie

Hej "20 år"

Detta är ju ett forum för alla oavsätt ålder. Den yngsta jag pratar med här är 16år.Du kan vara både missbrukare el anhörig el bara tycka att du dricker lite för mkt... Du skriver ingenting om hur du har det..Ser fram emot att få prata med dej, kanske kan jag & många fler komma med bra råd & erfarenheter...

Modigt av dej att söka dej hit... Mie

Hej berra! kanner igen mig ganska bra i vad du skriver om att inte veta sin grans nar det e' dags o sluta. Men jag valjer o tala om att jag slutat dricka istallet om det ar fest. en himla respekt far man och sen slipper man ljuga om annu en sak for det ar lognerna som gor iaf hos mig att jag kanner mig sa forbaskat nere.En logn blir en till o sa fortsatter det ......

Hej! är helt ny på denna sida.
Vet inte riktigt hur det fungerar.
Har varit inne och läst en del och känner igen mig i allt ni skriver.
Och jag måste tillägga att jag bara är 20 år.
Finns det någon annan i 20-års åldern här?
Eller har jag hamnat i fel forum?

Hej Mie!

Och tack, ibland känns det som om jag bara skriver rakt ut i cyberrymden...
Jo jag är en pladdrare, kanske inte representativ för karlsläktet...
Vi killar brukar ju vara lite tystare och tar hand om problemen själva, har nog svårt i allmänhet att våga visa sig svaga, och blotta strupen..
Jag tycker extra synd om dig Mie som är anhörig, och har antar jag rätt kassa erfarenheter av ljug förnekelse och allt annat som alkoholen medför...
Ett ständigt spännande av gummibanden mellan den ljusa och den mörka sidan...

Jag förstod att jag inte skulle greja det här själv, och då kröp jag till korset och berättade allt för min hustru, och tvärsom som man trodde så skällde hon inte skiten ur mig, utan hjälpte mig.
Hon behöver inte ta hand om allt, utan bara vara min stöttepelare när man går i motlut.
Genom att inte planera in middagar och partaj, så hjälper hon mig att läka såren och skapar andrum...

Det har inte blivit tvärnit på drickat här hemma, hon får sitt rödvinsglas till lördagsmiddagen, och det oftast jag som spiller upp dén, själv väljer jag samma dryck som barnen för de får också sin dryck i fina vinglas på vacker fot, men jag vill att drycken skall ha samma färg så att jag inte känner mig utanför...
Jag blandar groggar till henne och våra gäster, men vägrar provsmaka dem utav en ren principsak.
Jag dricker inte ens lättöl (har aldrig gjort), varför påminna om något som smakar gott, man kan ju undra varför det inte finns "lättsprit, vatten med 2% alkohol i, men det finns det väl ingen marknad för, eller?

Skillnaden mellan mig och frugan med vänner är att de känner sina begränsningar, och det gör ju inte jag, jag har ju bevisat detta gång på gång...
Så varför inte bara helt enkelt, ge upp tanken, alkoholen i alla dess former är inte min division...

Så istället för att sitta och sukta, gör det bästa av situationen, det finns jättegoda svenska läsksorter som håller på att försvinna bara för att vi dricker de stora multinationella sorterna..
Portello, Trocadero, Sockerdricka, Passionsfrukt, Päronsoda och många fler...
Tänk dig att fylla upp ett immigt cylinderformat grogglas fylld med stora istärningar och en citronskiva på toppen, mumsfillibubba
En sunrise med juice, sockerdricka och lite röd sunrisekoncentrat i botten, härlig!
Jag har både en liten ismaskin (Rusta/Jula) och en sodastream, den kostnaden var intjänad på 6-8 veckor på att INTE gå till bolaget...
De pengar jag inte förbrukar på bolaget just nu, räcker till att köpa 5 st 59kr DVD'er på Ica när jag handlar, varje vecka, jag kan alltså kolla en film varje vardagskväll, utan att det kostar mer än tidigare, dessutom ger de ingen baksmälla!!!

Om du undrar hur man beblandar sig med alla andra, utan att de märker att du bara dricker läsk!
Enkelt, prata högt och osammanhänngade, avbryt pågående samtal, dra några råa fräckisar, och bläng oavbrutet ner i någons byst, om du börjar ana oråd, spill ut läsken, knäpp upp gylfen och skrik högt att "här ska det pissas..", låtsaspinka i någon blomkruka på väg mot dasset...
Dvs bete dig som du vore full, så kan ingen misstänka något...

Vi du ta den tunga vägen, så kan jag berätta lite om det nästa gång...
Mors Berra

Hej mie de senaste aret har jag druckit istort sett varje dag ... kanske inte sa mkt alla kvallar men iaf ngn form av alkohol i stort sett varje kvall. Jag ar en man runt 40 3 barn som skilde mig for nagra ar sedan. Blev av med korkortet ...rattfylla sa klart 1,82 promille.Men som beslutat o halla mig nykter nu o soka hjalp.

Hej Ilvurten.

Hoppas du har en vilja att förändra ditt alkoholintag... Det är ju inte så roligt att vara den där som skriker & gapar & beter sig illa.
Brukar du göra uppehåll mellan varven? Lite vita perioder? Tycker det låter som om du skulle vara en mkt trevligare person som helnykter... Vad tror du?

Skulle vara trevligt att höra lite mer om din situation... & din historia... Skriv gärna igen...
Skickar dej lite xtra kraft, styrka & energi att inte ta den förata drinken... / Mie

Kanonforum det har... mitt problem ar att nar jag dricker sa blir jag totalt hjarndod... o beter mig som en jakla idiot... otrevlig gapar o skriker... slass inte men ar verbalt hemsk
Min forsta dag som jag inte dricker pa ett tag. Gar val ganska bra mitt stora problem med alkohol ar att nar jag tagit nagra drinkar kan jag inte stoppa men har ingen namvard abstinens om jag inte borjar dricka

Hej Berra,

Jag uppskattar verkligen din uppriktigt ärliga berättelse om ditt krig med polaren alkohol, Det känns som om du har bestämt dej för att vinna.

Jag är ju själv anhörig till en alkohol / drogberoende man... Vi är numera sep sen aug...men har 2 barn ihop.
Därför känns det skönt att läsa din tråd, jag får en inblick i hur det kan vara & kännas med detta sug som du beskriver.
Han har aldrig berättat ngt för mej eftersom det inte finns ngt problem...
Så det är oerhört värdefullt att få en inblick i hur det kan vara...

TACK... / Mie

Hej Mie!, ja och alla ni andra som läser...

Tack, ja det värmer, jag får nog lägga all cred till min envishet, någonstans ska det väl vara bra att man med åldern har gått och blivit en "gammal tjurig gubbe"...

Jag ger mig aldrig!, jag är just nu en lindansare och ingen skall få knuffa av mig min vingliga färd.
Men jag är långt ifrån i mål, och det skulle kännas hopplöst att kolla in horisonten, så jag håller fokus på linan ett par meter framför mig hela tiden, det känns bäst så...
Att ge upp nu vore som att säga nej till livet, aldrig aldrig, bara balansera vidare...

Att ta till drickat igen, är en kortvarig lösning på några timmar, men som straffar sig i veckor.
Som jag skrev tidigare, ett lån med väldig lång amortering som man tog för en liten tripp, lycklig för stunden, men någon står och hugger en med kniven i ryggen hela tiden...
Ju mer man "lånar" desto mer dras strypkopplet åt, och man bli mer och mer handlingsförlamad.

Jag kan ju säga att December 2008 inte kanske tillhör en av de bästa i mitt liv.
Det var fullt av ett sug utan dess like, men det var lite oidentifierbart, ett sug som var ett "sug".
Jag vräkte i mig nötter, choklad, chips, ostbågar, saltlakrits, frukt, ja nästan allt vad som fanns i köket, jag visste vad suget egentligen var, och kroppen blev putt och menade "va f-n hajjar du ingenting..?", jo jag visste "vilket" sug den menade, men fortsatte proppa i mig allt tuggbart som gick att komma över...
Jag låg där i soffan med sprängfylld mage och helt spyfärdig, men suget fanns kvar...
Jag tänkte hellre fet och ful, än dum och full, det var mitt motto...
Jag varnade kroppen, ska vi ta en runda till i chipsskålen???, den svarade "men jag är ju törstig!"
Det blev till att halsa en 1,5L Ramlösa med någon smak, och kroppen tjatade inte mer den kvällen, att gå och lägga sig var hemskt, helt spyfärdig...
Men det är ju inte värre än en vanlig bakfylla, och den tillåter man ju sig..

Nästa kväll var det samma tjat igen, suuuuget!
Fram med alla skålar och sätt igång att moffa igen, spöa kroppen med att må illa med annat än alkohol, lär den att det gör ont att känna suget!
Suget ska kopplas till ett illamående, och det funkar efter någon vecka eller så...

Även om det kändes hemskt sista kvällarna, så tvingade jag i mig allt äckligt onyttigt.
Det fick faktiskt några andra bra nackdelar också, det tog tid innan jag kunde börja moffa snacks igen..

Och det kom fram något annat bra ur den, jag fick smak för jättegoda röda äpplen, och det är min riktigt stora last idag, jag kan knappt vänta längre, så direkt efter middagen så tar jag mitt första äpple som har legat i kylen och blivit rikigt kallt och gott.
När man biter i det så smäller det och det stänker fruktsaft i ögonen, det är sött och gott, och jag kan knappt bärga mig att vänta ett par timmar till att ta nästa...
Och jag blir skitsur om någon annan i familjen har varit och snott något av mina goda äpplen, för jag har världens koll på hur många det finns kvar..
En form av hälsosam fruktholist...

Tja, det var lite om mina abstinensbesvär, jag fortsätter något senare....

Mors Berra!

Hej & grattis till att du har valt livet.

Tycker du är otroligt beslutsam & duktig.

All lycka till ett fortsatt liv utan en massa dimma.... / Mie

God Morgon på er, eller god förmiddag för en del andra...

Det är Söndag morgon och jag mår perfekt, ja inte så där gulligt med små rosa pluffiga moln.
Utan bara helt enkelt så där bra, som man ska må, när man inte mår dåligt!
Låter helt sjukt, men för en som har mått så ruttet så är en "vanlig" morgon en efterlängtad befrielse...
Jag har kommit på varför jag alltid har gått och lagt mig så himla sent när jag har druckigt, alltid sist efter kollat TV eller suttit vid datorn...
Jag har varit rädd för att gå och lägga mig, sjukt!, bara för att veta att jag vaknar upp kl 04 kallsvettig med ett "NEJ"...

Denna morgon vaknade jag kl 8:30 först för att jag var så himla pinknödig (mycket läsk numera..)
gick upp och gjorde det jag skulle, gick tillbaka till sängen, och den var varm men inte blöt av svett!!!, vilken känsla.
Så där upplyftande glad tittade jag på ljuset som strilade in genom fönstret, tänkte på hur jag skulle ha mått tre månader tidigare, jag hade väl antagligen haft mina vanliga mardrömmar om att sätta en pistolmynning i munnen, och bara vänta, ..vänta på knallen!
Min hjärnas sätt att vilja få ett slut på ångesten, ruggigt egentligen...
Nu ligger jag här och mår ju bra, 100 000 % bättre än för bara några månader sedan...

Jag har alltså tillåtit mig kidnappas av alkoholen så länge att jag inte hunnit upptäcka vad skada den har gjort mig, tillvand att låta den plåga mig, vecka efter vecka..
Varje gång man har "festat" till så har det varit som att ta ett livslångt lån från kroppen, och inte få reda på hur lång avbetalningstiden är...
Nu har jag gjort min skuldsanering och börjar få tillbaka min kropp, del för del...
Att få ta tillbaka kontrollen, och "få ett liv", ett värdigt liv...

Jag tittar på frugan som ligger brevid och snusar sött, hade det varit en "vanlig helg" för tre månader sedan så hade vi troligen varit skitförbannade på varandra nu, hon för att jag krökar för mycket, och jag för att hon sade till mig..
Nu är vi mycket goda vänner, och hon är precis lika vacker som hon brukar, hon är min livskamrat och allra största coach som har stöttat mig igenom min skiljsmässa från polaren alkoholen (backstabbern du vet..), han som ville tvärt om...

Jag är tacksam för att jag har en familj (kvar..), barnen sover gott i rummen här intill, ovetande om vad deras far har gått igenom, de vet bara att deras pappa har "blivit gladare" som de brukar säga till sin mamma..
Nä som sagt, jag är så himla lycklig för en vanlig söndagsmorgon, och en svår fajt är troligen över, och det står 1-0 till livet, och denna dag ska den börja med att jag sätter på mig morgonrocken och går ner till köket för att sätta på kaffet, med ett leende..
Låt livet leva, istället för att leva livet..(ja ni hajjar...) /Berra

Hej på er igen!

F'låt att jag tar i ibland, men för mig funkar det inte att "mjäka" med mig själv.

Om jag ska kunna få den lilla självrespekt som behövs för att klara av ett stålbad av denna kaliber så måste man vara stenhård mot sig själv, hur skulle det se ut om man var snäll mot sig själv, jo grattis,..nu har du varit duktig så varsågod, ta en kall i kylen!
Glöm inte att gömma burken så att inte frugan ser den, märker hon inget så kanske du är duktig imorgon med, näppeligen...

Jag ser framför mig vaktmästaren i lågstadiet som spänner ögonen i mig, han såg så elak ut så man fick små kissfläckar på brallorna när han sa till oss, och då var han inte ens arg!

Jag skrev förut att jag skulle berätta om hur jag förberedde mig, okej det var ingen lätt historia.
Men den fick växa fram under ett par månader så att man fick vänja sig vid tanken.
Jag visste ju att jag måste nobba sponken totalt, men hur länge???

Jag satte upp ett helt löjligt mål, tre dagar!
Jag visste att jag skulle klara det lätt, men för varje gång jag nådde målet skulle jag dubbla det.
3 dagar, en vecka, två veckor, en månad, två månader osv.
Själva tanken var att om jag hade klarat mig så här pass långt (X-dagar) så skulle jag nog klara lika många dagar till, tanken var att det skulle inte bli ouppnåelig.
Men det fanns ju en chans att "pausa" om jag så ville...

Målet var inte heller att jag skulle "fira" att jag klarade av målet, dvs ingen guldpokal full med dricka när jag nått målinjen, fira OK men inte med alkohol (det hade ju verkat dumt!)
Det här var lite luddigt tänkt, för vad skulle jag annars pausa med, men det var någon tanke som växte fram under tiden...

Det skulle inte finnas något alls att sörja eller fira eller trösta.
Om man ska sörja, sörj!, inte dränka sorgerna...
Fira, visst köp mig en tårta!
Tröst, tja vad har man sin älskade till för, i nöd och lust!

Beslutet är mitt, ingen annans, jag gör det inte för frugan eller chefens skull...
Jag skulle alltså inte kunna skylla på att jag ruttnade på chefen,
och därför kunna "straffa" honom med ett glas, eller sju...
Jag ska göra det helhjärtat, inte för att göra någon annan glad!

Förändring är bra!
Bryt all rutin, om köttbiten i helgen kräver ett glas rött, köp inget kött då.
Bli vegeterian om det så behövs..
Sugen när du sätter dig i soffan??, skit i TV'n för en gångs skull, sätt dig och lös ett korsord vid köksbordet istället, eller sätt dig på en pall brevid soffan då!

Jag skulle inte "sura"...
Alla som har varit fyllchaffis vet att man hellre sätter sig i en hörna än umgås med de som krökar på en fest, i ett sådant läge är det bättre att åka hem, och sedan hämta frugan på nattkröken istället, nä det gäller alltså att umgås här istället.
Det är alltså inte "synd" om mig...

Inte "tänka alkohol"...
Jag kan umgås med rökare trots att jag har varit rökare själv, jag blir inte putt eller sugen.
Jag vet att jag skulle fastna direkt på första ciggen, och tänker alltså inte ens tanken!
Varför skall jag inte kunna umgås med en som dricker då?

Tänk bort allt det där "goda" med alkoholen, det är fina glas och det ser gott ut, men det gör din läsk också, du kan köra bilen hem varmt och snabbt utan att det kostar en massa taxipengar.
Du slipper frysa vid nattbussens hållplats, du lär sova gott och kommer inte vakna med tanken var är råttjäveln som övernattade i min mun, för du känner att han hann skita på tungan innan han stack..!

Det gäller att tänka positivt, inte tänka att va gott det skulle vara...
Var en stolt antifyllo, visa för dig själv och alla andra att du visst klarar det hära...

Bit ihop!, det är värst i början, men det blir lättare och lättare...
Efter mina 25 år i alkodimman så börjar det växa fram sinnen som alkoholen har undertryckt i alla dessa år, men det berättar jag mer om vid nästa tillfälle, fördelarna...
Mors Berra

Berra, det där är nog en liten "reminder" för oss alla, tror jag. När jag tänker på sådant som konsekvenser av alkoholmissbruk känns det lite lättare att hålla djävulen i örat borta.