Senaste kommentarerna i forumet

den var gräslig tyckte jag! Jag drog mej för att läsa i den för jag mådde dåligt av allt elände. Jag hade ändå bestämt mej för att ta mej igenom den. Sen kom författaren hit på nån litteraturdag och jag gick för att lyssna på honom. Ville se hur en människa ser ut som har sån sjuk fantasi. Jag var väl imponerad av hur man kan komma på nåt så gräsligt. Och dessutom få pris för det. Nåja, smaken är olika.

..för alla svar. Jag blir så glad!
Ja, jag är en mamma som helt klart har fått problem med alkoholen. Jag är högt utbildad, har ett bra jobb, stort fint hus och sambo. Jag har det ordnat på de flesta vis. Jag tror det började för ca 7 år sedan när jag separerade från mitt första barns pappa. Jag åt antideprissiv medicin och var totalt under isen. Så fick jag den briljanta idén att ta en öl på kvällarna för att lugna ner mig. Oj, vad skönt det var!Jaja, då var det inga problem. Jag hade inte druckit särskilt mycket eller ofta tidigare. Så kom mitt andra barn med nuvarnande sambo. När jag var hemma med henne började jag dricka vin när jag lagade mat. För att lugna ner mig tror jag. Barnen var tokjobbiga och jag tog till min älskade BiB. Fick då och då funderande kommentarer från min sambo, men jag viftade bort det. Vadå? I spanien dricker de ju vin hela dagarna, eller hur?? Nu har tredje barnet kommit och nu efter ett halvt år efter förlossningen dricker jag varje dag. Har gömt BiB i garderoben, går och dricker ur likörflaskor. Det börjar gå åt skogen. Ja, detta var en början i alla fall. Måste sluta annars tar jag livet av mig till slut. Tack igen för era kommentarer, de värmer. Kram!!

Hihi, jag kanske inte är så najs, är ganska rationell och oblödig, känslor är för mesar, typ. ;-)
Kramar till dej som orkar skutta runt bland oss andra och stötta! (men dela inte ut alla kramarna till andra, behåll ett par till dej själv.)

med oss alkisar. Jag läser mycket på anhörigdelen på forumet och känner igen mej som den som orsakar problem.

Man blir som beroende som en blind och döv, med bara ett mål i sikte: nästa möjlighet till att bli full. Enda sättet att kunna fullfölja den missionen är att hänsynslöst skyffla undan allt och alla som står i vägen. Den lille jäveln på axeln är ens husgud, hans ord är lag...

Som någon skrev så är likheten med orientering slående - man springer runt med karta och kompass för att navigera sej runt hindren anhöriga, jobb, för att snabbast möjligt komma till nästa kontroll, nästa fylla...

Stackars anhöriga...

Tack, tekla!

Gott nytt år till dig också!

Kram!
/H.

hälsning och stor kram tillbaka till dig!
Det är så rätt och sant att mannen min återtagit sitt liv. Vi har det så bra nu.
Det finns hopp!
Önskar dig gott slut på 2012 och ett riktigt Gott Nytt År 2013!
Kram / mt

Hej Lelas!

Vill bara skriva några rader till dej och önska dej ett Gott Nytt År!
Jag vill också tacka för all respons du ger mig och det känns skönt, även om det också är jobbigt.

Kram från tekla.

Ja Miss K, det är det det handlar om, att hoppas och se fram emot något som sedan blir något helt annat. Det är så svårt att acceptera att jag inte har kontroll över min omgivning, att jag inte är världshärskare, tankeläsare, norna...:)

Känner ingen jättestress över nyår, att hunden blir orolig av alla ljud är en anledning nog att stanna hemma.

Miss K, om du vet med dig att han är instabil så kanske du ska göra upp en "back up-plan", så du vet hur du ska agera om något knasar för att det inte ska bli så svårt för dig?

Kram

Hej MrP!

Vill bara lämna en hälsning och önska dej ett Gott Nytt År!
Du ger så mycket av din erfarenhet till mig från andra sidan, om jag får säga så.

Ha det gott
kram från tekla.

Hej mt!

Jag vill sända dej en önskan om ett Gott Nytt År
och tacka för all respons du gett mig.
Skönt att läsa om att du har det bra och att din man återtagit sitt liv, om jag får uttrycka mig så.
Jag kan bara hoppas att min gubbe vill göra likadant.

Gott Slut och Gott Nytt År

Kramar tekla

Jag har själv jobbar på äldreboenden och vet hur svårt det kan vara.. Fast man är beredd, så är man ändå inte det..
Vet hur jag kände det, när en gammal granne (han var över 80 år) valde att själv gå ut och korta av sitt liv.. Han lämnade kvar en dikt av Bo Setterlind, som faktiskt tröstade oss. Lämnar den här hos dig. Tycker den är vacker. Kram /trollis

Döden tänkte jag mig så

av Bo Setterlind

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

joooo - jag kom ihåg boken för att den ger en rad bilder från Vatikanens insida. Har gett bort den så jag kan inte kolla - men kanske det finns katakomber där. I vart fall hände förfärliga saker. Boken i sig är just vidunderlig med många sidor och lika många trådar som vävs samman. Författaren har jag sett live och var inte imponerad. Dock är han begåvad. En del av Ranelids böcker tycker jag mycket om - t.ex Tusen kvinnor och en sorg. Tycker om hans språk i text i måttliga mängder. Hans framtoning har jag svårt med. Det är inte ynkligt att se och reagera! Att vidga vyerna (sin världsbild) är aldrig fel:) / mt

Nej tyvärr har jag inte läst boken mt! Trots att jag hade köpt den...låg på min att-läsa-lista. Men så såg jag en intervju på TV (akta er för TVn!!!) med författaren i samma veva. Och jag dömde ut mannen...tyckte han var för mkt av allt...och då ville jag inte läsa längre. Ungefär på samma sätt som jag har valt bort Björn Ranelid...har aldrig läst honom. Detta för att jag en gång för ett tiotal år sedan såg honom kyssa sin kvinna i hörnet Folkungagatan/Götgatan på södermalm. De stod vid rödljsen...han hade en stor varg(?)päls och vek henne nästan ner till trottoaren. Sen kysste han...länge. Det var ett sånt drama att jag började skratta (generad)...och sen dömde jag ut honom. Så ynklig kan jag vara.

Ska nog ge boken en chans. Ongar får ta med den från byhåla. Förstår ju att du rekommenderar den. Och jag behöver vidga mina vyer. Tack/R

Läser det ni lämnat efter er. Ni är duktiga med orden Nyman och Trollis. Jag ni andra också...tänker mkt på ord nuförtiden. I början när jag skrev här var jag fortfarande i chock. Chock över att inse att min drickande måste ta slut. På sätt och vis var det "lättare" att skriva då. Jag tänkte aldrig efter...inte på hur ngt skulle kunna tas eller uppfattas. Idag är jag ofta rädd för att såra...har ju gjort det några ggr.

Därför blir jag så imponerad av vissa "skribenter" här inne. Folk som lyckas hålla sig på en lagom nivå och de som kan trolla med orden. Själv märker jag att börjat citera mer och mer...när det egna inte räcker till och ngn annan redan har satt ord på känslan som infinner sig. Det känns faktiskt som om jag blir dummare och dummare ju nyktrare jag blir. Eller så ser jag bara klarare...ser tillkortakommanden som bara passerat förr.

Nej...Andreas. Jag blir inte ledsen över vad du skriver...du skriver ju inget att bli ledsen över :-). Snorrpussen...ja...den lär jag ju få dras med. Kanske var det en Freudiansk slip av en man som lever fysiskt ensam ;-). Mycket sorgligt i så fall.../R

Bra att du hittade hit, fantastiska människor finns här och så mkt tips och stöd att få.
Förstår hur du känner! Vi får hjälpas åt!

Kram Anli

Ångesten kommer att ge med sig...men det vet du ju...vi kan ju alla stegen i denna trista dans. Håll dig kvar här hos oss nu... Det är aldrig försent att börja om och varenda nykter stund räknas. Nej ngt råsupande tror jag inte heller att du pysslat med. Du har ju minglat med annat folk. Råsuper gör man ju ensam!!! Eller med mkt nära vänner. Men även findrickandet tär ju på psyke och kropp i slutändan. Glad att du hittade tillbaka! /R

Alltid en bra morgon när jag kikar in och ser att brorsan fortfarande lever. Precis som mt önskar jag dig allt gott inför 2013. Om även sjukdomen går år rätt håll kanske man kan få se dig här oftare? Jag saknar dig...ska du veta. Hos mig är allt lugnt...firar helger utan ongar...som är i Sverige. Funderar på att smygflytta innan de kommer tillbaka. Inser att ungkarlslivet passar mig ;-). Machokram/R

- jag blir glad åt dig också. Gladare och gladare faktiskt.
Håll taget - gott slut och Gott Nytt:)
Kramar / mt

Att du är dum, att du inte förstår vad man säger till dig?
-MEN FÖR FAAAAN, DRA DÄRIFRÅN NU!!!!

Ta ungern/prinsessan med dig, packa inget bara dra. Det kommer bli ditt livs BÄSTA val du någonsin gjort.

Sluta vela nu, DU är inte knäpp eller elak.
Men du agerar som en djävla sengångare.
Stick, så fort du läst detta bara dra!

Konsekvenserna blir lättlösta bara du kommer därifrån.

-MEN STICK DÄRIFRÅN, SE DET SOM DITT AVSLUT PÅ ETT DESTRUKTIVT FÖRHÅLLANDE.
FÖR DET ÄR DET, DET KAN JAG SOM UTOMSTÅENDE INTYGA ATT DET ÄR.

-RÄDDA DIG OCH DITT BARN, BARA F L Y ! ! !

FÅ ARSLET UR VAGNEN OCH DRA, FINNS INGA MEN GÖR DET NU!!!!

SÄG INGET DET BLIR BRA, MEN DRA NU!!!
/A

till gråbergets väsen. Det förde mig på en lång vindlande utflykt i Filosofiska rummet i sällskap med fullmånen.

Visst är det naturligt att sörja en reltion som är på väg mot sitt slut. Jag tror till och med att det är nödvändigt. Ett stycke av livet (Livstycken, skriver Ylva Eggehorn) som inte blev det man en gångt hoppats, drömt och tänkt... Jag skickar dig en virtuell livboj som du kan hugga tag i om det känns som du sjunker... Jag vet inte vad mötena ger dig men det är knappast fel att gå lite oftare... jag ser hur gott de gör för mullegubben och de verkar ha gett bra saker till dig också. Jag har ett minne av hur du beskrev särskilt kvinnomötena.

Jag citerar ett stycke Eeva Kilpi (hon närmar sig det nedanförmänskliga - nära naturen)

Vi ska inte sörja för mycket.
Vi ska vara på något så när gott humör.
Vi ska leva den stund vi kan
och ta dan som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma.
Man kan låta bli att fälla ett träd.
Man kan låta bli att döda.
Man kan låta bli att slå.
Man kan inte låta bli att vara ledsen ibland.

För övrigt hoppas jag kvällen igår var trevlig på alla sätt och vis.
Nyårsafton är en tämligen jobbig kväll tycker jag också. Och lååång. Vi gör så gott vi kan.

Kram, kram / mt

Läsa att du är glad/lycklig.
Tack du förgyller.
Önskar dig ett bra slut och ett härligt nytt år!
Kramar/A

att få ett livstecken från dig! Och att det går åt rätt håll...
Önskar dig ett gott slut på 2012 och ett riktigt Gott Nytt År 2013! / mt

som ägnas åt lagom blandning av ledighet och arbete. Planerar nyårsfirande med familjen, mycket trevligt men också pyssel att få "allt att passa alla" - och det går ju inte. Efter nyår börjar den riktiga nedräkningen på jobbet - hisnar när jag tänker på det. Hisnar av lycka - inte att slippa jobbet som jag oftast gillat trots stressen - utan över den tid jag får. Har städat i olika skrymslen och vrår nu och njuter av att känna lusten och inspirationen att "göra" när jag har utrymme i tid och tankevärld. Lycklig och tacksam är jag! / mt

till dig som är en av dem som ger hopp åt många!
Gott slut 2012 och Gott nytt år 2013! / mt

Så fint du beskriver den verkliga döden och kanske den vanligaste, döden kommer till en gammal människa, kroppen är plötsligt en själlös boning - som blir helt onödig. Livet stannar upp för en stund. Och du är närvarande, i dig och finns närvarande för din familj. Bättre kan det inte vara.
Kram / mt