Senaste kommentarerna i forumet

Attans bra tänkt Miss H! Om du är såhär skarp när du är febrig, hur ska det då inte bli när du är frisk? :-) Jag håller med som vanligt. Drickandet tar väldigt mycket mer energi, kraft, pengar än icke-drickandet.
Det där med att inte vilja/kunna bli sjuk känner jag igen. Tror för övrigt att jag och Stigsdotter pratade om det någon gång här på forumet. Den iakttagelse jag redan har gjort är att forumet verkar vara nedlusat av högpresterande människor. Achievers. Jag är också sådan.
Kyrkogården är full av sådana som trodde att de var oumbärliga...
kram och krya på dig!
Nynykter

Det låter lite mysigt att ha får.
En tanke som slår mig apropå din fråga om humörsvängningar är att alkoholen ju tar udden av mycket. Vi kanske känner oss lyckligare, men blir också avtrubbade. Många av oss har druckit för att orka mer (dumt nog). Tänk om det du nu upplever bara är du, Kalla? Att du faktiskt är lite initiativlös vissa dagar men pigg och framåt andra dagar. En annan tanke är att det kanske inte alls har med alkoholen att göra. Jag vet inte hur gammal du är, men det kanske kan vara klimakteriet? (Nu känner jag mig lite ofint intim, men varför t egentligen. Det är ju ett helt normalt biologiskt förlopp i en kvinnas liv).
För egen del har jag inte haft så stora humörsvängningar, förutom att jag ibland har känt mig både rastlös och vilsen. Vad ska jag göra nu när jag inte får dricka? Nu har det gått över och det känns som om jag har landat. Jag är nykter sedan drygt tre månader.
Kram från Nynykter

tankarna svirra runt fritt är samma som att släppa taget från invanda föreställningar, att låta sig bli osäker på om detta verkligen är jag som tänker så ( jmf Cogito, ergo sum !), att komma på helt nya vägar att leva livet idag.

Alla har inte den förmågan att släppa tanken fri, var glad för den gåvan :-)

hej kloker hur går det för dig? har du kommit på nått bra sätt att hålla demonerna borta?

Skall se om jag får tag i den på nätet. Hoppas du kom iväg till havet, finns väl inget som är så skönt som att sitta vid havet och bara låta tankarna flyta iväg.

Gick ju bra att sätta hagen utan att dricka, livet befinner sig i en fas som är lite konstig. Frågan till er som har varit nyktra länge är om det bara jag som pendlar rätt mycket i humöret. Kommer in i dagar då jag inte får något ur händerna, blir sittande i tankar långa stunder.
Jag känner inte riktigt igen mig själv i detta, men det är väl någon mental trötthet och det går väl över.
Hoppas ni alla har en bra dag där ute//Kram Kalla

Eftersom jag återigen(*bitter*) ligger sjuk och nedbäddad i soffan har jag tid att fundera och filosofera. Över livet, vad som varit, hur det är och kommer att bli. Ingen orosklump i magen, bara funderar och låter tankarna löpa fritt. Min lilla depp har släppt, gissar att det var förkylningen som låg och skavde. Att bli sjuk skapar en enorm ångest inom mig, inte att vara sjuk i sig självt men att behöva vara borta från jobbet. Fröken duktig blir alldeles stressad och vilsen och funderar över vad kollegor kommer att tycka. Sjuk igen? Men hon har ju massor att göra! Låter som Nasse i huvudet, "kä-kä-kära nån"! Vänder ut-och-in på mig själv, är jag verkligen så sjuk, orkar jag inte ta mig dit en liten stund? Är jag inte bara lite lat ändå? Trots att jag knappt kommer ur sängen, hostar och nyser, sover inte eftersom jag inte kan andas. Hade själv blivit provocerad om någon kollega kommit till jobbet i det skicket. Funderar över vad som driver det där tänket, tjänar jag på det på något sätt? Ger det någon bekräftelse? Frågade pojkvännen vad han hade gjort (så osäker är jag), han hade stannat hemma såklart. "Jag jobbar inte sjuk längre". Bara sådär, enkelt. Det är definitivt ett kapitel jag måste jobba mer på.

Nystartade trådar på Forumet för mina minnen tillbaka till morgonen på tåget, då jag var så rädd att jag skakade. Rädd för det beslut som måste fattas, rädd att misslyckats innan jag ens försökt, och framför allt rädd för ett liv utan alkohol. Rädd att inte veta hur det ska levas. För hur går det till att delta i hela livets innehåll, utan att dricka? Nu är jag inte lika rädd för jag märker ju att det går. Precis som jag samlade argument för att kunna fortstätta dricka tidigare, samlar jag nu argument för att låta bli. Tänker nu snarare på hur fasen jag lyckades leva och dricka som jag gjorde? Hur kan jag ha relationer kvar, hur klarade jag min utbildning, hur kan jag ha haft sån tur att det inte blev värre än det blev? Samtidigt har det gått åt skogen så många gånger på grund av alkohol, jag ville bara inte se det så då. Fanns ju tusen andra saker att skylla på, gärna saker jag inte kunde rå över alls.

Alla argumentationer (för/emot A)i huvudet är tröttsamma, ibland smått underhållande och komiska, men framförallt viktiga inför kommande motgångar tror jag. Just nu är favoritargumentet "men om du vore gravid då"? Om du vore gravid, skulle du ändå dricka den där champagnen vid bröllopsskålen? Skulle det vara ett problem avstå? Inte? Bra. Om det är en bebis i magen eller ett alkoholproblem som ligger bakom mitt "nej tack jag dricker inte" spelar ingen roll.

Jag har ett något luddigt resonemang i huvudet som jag ska försöka få på pränt, ha gärna i åtanke att jag har feber för tillfället. Jag trodde att det skulle ta så mycket tid och energi att komma på hur man lever utan att dricka, att "inte-drickandet" skulle ta så mycket plats. Och visst tar det plats, jag hänger ju här varje dag. Men den energi jag lägger ner på att inte dricka är inte i närheten av de resurser jag måste lägga på drickandet, de konsekvenser som uppstår när jag dricker. Någon som förstår hur jag menar? Ska jag sudda? Nej, det får stå kvar. Jag förstår ju själv vad jag tänker. Vad jag vill få fram är att man inte behöver vara så jäkla rädd för hur livet ska bli utan alkohol, för det tenderar ju alltid att rulla på oavsett vad jag gör, det liksom skiter i kalendrar och planer. Är jag nykter styr jag iallafall över vad jag säger och gör, och det är ju en rätt bra början.

Nu ska min överhettade hjärna få vila sig, en liten lur på soffan blir bra tror jag.

Fast det där med Ernst tror jag var en komplimang? Har fått för mig att han är lite av damernas Ernst även om han också är känd för olika uttalanden som "Det är jag som har gett plexiglaset ett ansikte"
Oj, nu ser jag att jag är sen till jobbet. Men jag instämmer i det Dompa skriver och tipsar en gång till om Eckhart Tolle "En ny jord. Ditt inre syfte". Låter lite som ytterligare en i mängden av alla mer eller mindre flummiga New Age- böcker men är mer än så. Jag ska läsa om mitt exemplar som är extremt misshandlat eftersom jag har tappat det i badkaret. Jag har för vana att läsa i badkaret, men de senaste tre månaderna har jag inte tappat en enda bok. kan det bero på att jag är nykter?
Jag önskar dig en fin dag.
Andas och njut av den sköna naturen (OBS gäller inte om du ä r pollenallergiker)

Kram från Nynykter

PS Angående gifteriet: Kör till! Dubbelbröllop blir fint med Lessenfrun som gråterska, förlåt tärna.

Jag tror att det är nyckeln till att leva i nuet. "Eller jag tänkte inget" och sen "Idag åker jag till havet". Det låter som om du följer din intuition, Dompa.
Just så enkelt eller svårt är det att leva i nuet. Istället för egot talar intuitionen. Jag kan föreställa mig hur egot hade kunnat gå på i den situationen "Första soliga dan på länge. Vad skönt det skulle vara att åka till havet.fast jag borde kanske passa på att klippa gräset nu när det är torrt? Och om jag sticker till havet är det ingen hemma när minstingen kommer från skolan och det är väl inte så bra just nu? Fast jag kan ta med barnen, men då missar de ju skolan..." Och så fortsätter tankarna stimma och inget blir gjort.
Känns det igen, TP? Jag känner igen mig själv. I sin bok "En ny jord" återger Eckhart Tolle en historia om två zen-munkar på vandring. De kommer till en strid flod och där står en flicka som inte kan ta sig över. En av munkarna lyfter upp flickan och bär henne över floden.
Munkarna vandrar vidare och efter några timmar säger den andre munken: "Hur kunde du göra så? Du vet ju att vi munkar inte får göra sådant". Den första munken svarar: "Jag satte ned flickan för flera timmar sedan. Bär du fortfarande på henne?"

Det är en bok som jag verkligen, verkligen, verkligen vill rekommenra. Väldigt lärd och lågmäld. En andlig bok som man inte alls behöver vara religiös för att kunna ta till sig. Den finns i pocket, eller har funnits i alla fall ( kostar ungefär en dags snuskonsumtion :-)) Den handlar om att leva medvetet i nuet.

Kramer till alla! Nu går vi en ny, nykter dag till mötes.

Hur har du det?

Massor av kramar!

Trots att jag sov så kände jag nog att ngn tafsade. Trodde nog det var min ljuva Stigsdotter...men nu vet jag. Tack för att du lobadde för mig TP och visst kan även jag hänga gardiner. Gitarrplinkandet står jag över...jag KAN ju sjunga så änglarna gråter.

Lat ska jag vara även idag...vaknade upp med en längtan efter havet så idag åker jag dit. Skall bara sitta där och se på vattnet. Vet inte om även det räknas som som ngn slags initiativlöst. Men jag vill unna mig sådant jag mår bra av.

Försök att göra detsamma min vän. Att ta vara på den lediga tid vi har... Jag vet; Lättare sagt än gjort. Men jag har märkt att när jag fyller mina dagar (med att stundtals bara softa i hängmattan) så sover jag skönt. Somnar nästan innan huvudet träffar kudden. Att inte krypa till sängs förrän man bokstavligen måste krypa dit tror jag på. En lyx som även den ej kommer vara för evigt.

Jag hoppas du får en fin dag i den småländska urskogen. Idag vill jag att du plockar fram dina pojkars ord och kramar. De älskar dig. Du behövs. Känn i den känslan. Godmorgonkram!

Det var det första jag tänkte på när jag vaknade imorse. Eller jag tänkte inget...jag såg för första gången på länge - en dryg vecka - solen. Tanken som slog mig var...idag åker jag till havet. Inte för att man "måste ta vara" på de fina dagarna, men för att min magkänsla sade det. De ongar som vill skolka och följa med får det. Så iaf. rent fysiskt tänker jag idag leva i nuet. Sitter här med mitt mjölkutspädda kaffe och känner alla lukter. Har inga namn...men den doft som sipprar in genom de skira gardinerna är ren...sommar. Nu fattas mig inget annat än doften av salt, ljudet av vågor.
"Livet är gott" som mt kanske skulle säga. Och jag är lycklig...just i denna stund. Önskar er detsamma.

Att befinna sig med kropp, hjärta och själ här och
nu i just detta ögonblick är en fantastisk idé!
Men hur bär man sig åt?

Mitt liv består till stor del av att befinna mig någon
annanstans än just här och nu...rent fysiskt lyckas
jag till 100%...men tankarna kan jag inte hålla
på plats. Tänk så mycket tid jag lägger på att
grubbla över sådant som redan har hänt, saker
jag kunde gjort annorlunda...ord som jag aldrig
borde ha sagt etc..
Kan jag förändra det som varit? Nej inte ett dugg!
Allt det resulterar i är att jag mår sämre och sämre
för varje tanke på en misslyckad handling.
Åh föga förvånande så är faktiskt alkoholen inblandad de flesta fall där dåtidens
misstag fyller mig med en grym ångest av
nuets tankar!

Sen har vi framtiden där jag spenderar minst
lika mycket tid.
Tänk om jag aldrig blir lycklig igen!
Tänk om jag aldrig får känna kärlek igen!
Tänk om jag förblir ensam!
Åh "favorittanken" som jag tänker på ca 1223ggr
om dagen för att plåga mig riktigt jäkla mycket!
Tänk om mina barn aldrig flyttar hem igen!

Så mina dagar och vakna nätter spenderar jag med att tänka ångestladdade tankar på sånt
som jag inte kan påverka annat än i nuet....smart
kille den där TP...Naaa inte direkt!

Sen lyckas jag även kombinera dessa tankar
ibland genom att tänka på sånt jag gjort som kanske kommer påverka det som
troligtvis ändå inte kommer hända i framtiden...men för säkerhets skull
så landar jag i nuet en liten stund och
känner efter så att jag mår skit av alla
dessa tankar om det som hänt och om det som
kanske kommer hända...även om mitt logiska
jag vet att det där man tror väldigt sällan
händer....

Men vet ni vad...att just nu är jag i nuet,
när jag skriver under med min signatur...
Som jag egentligen kanske inte borde göra...med
tanke på att när ni läser detta i era "nun" så
tänker ni troligtvis att jag är ganska rörig i skallen...åh det kan ju påverka era
tankar om vad ni kommer tycka om mig
i er framtid på grund av det jag skrev i en dåtid.

Hoppas att det nu står helt klart för er att ni ska
leva i nuet. Åh om det av en oförklarlig händelse
skulle vara så att ni skulle lära er det..så är jag riktigt nyfiken på hur man gör!!!??

TP

Tror minsann att de skönsjungande änglaskarorna
tagit semester...för här har ingen sömn infunnit sig. John B har dock varit o skvätt lite grus
i ögonen på mig. Men tack mitt hjärta för tanken!

Stigsdotter: Att bli jämförd med Ernst är ju inte
direkt det en man drömmer om...tack o lov att det
var en lightversion! För orginalet blir lite för mycket
ibland ;-)!
Tycker även att du ska vara snäll mot min käre
broder! Vad är väl gardinupphängning och gitarrplinkande jämfört med en man
som kan viska italienska fraser i ditt öra ;-)

Om nu frk nynykter råkade läsa det sista jag
skrev så vill jag att du förstår att jag kan viska
småländska fraser i ditt öra, vilka jag kan lova
kommer vara minst lika obegripliga som om
de vore på italienska...samt det faktum då
att jag kan både hänga gardiner och spela
gitarr samtidigt ;-)

Så nu får det vara färdigt med obeslutsamheten...
tror jag nog kanske..eventuellt.
Frk Nynykter+TP=sant
Frk Stigsdotter+Dompa=självklart (att de lata skrällena ska ha varandra)
Föreslår dubbelbröllop där lessefrun är tärna.

BTW...Nu för tiden är jag alltid nykter! Så jädra skönt
är det...ska bara lära mig att leva den typen av liv...
Vet liksom inte vad jag ska göra av mina dagar...
Det är helt klart det svåraste för mig...Är så
enormt rastlös och samtidigt så initiativlös...

Önskar er en god morgon och en underbar dag.

Kram o klapp på stjärten TP

Så glad att äntligen få ett livstecken! Kär och allting...vem kunde unnas det mer? Älskade lillablå...jo, jag vågar. Är SÅ glad att du går vidare i ditt liv...men förbli inte ett minne. Checka in ibland för vår andras skull. Du kommer alltid att leva i mig. Min första vän här. Generösare kvinna får man väl leta efter...med tanke på att jag snubblade in som den nya T. Jättekramar...jag blev SÅ glad! /R

"Trasigleverångest" ? Jo, den demonen har sökt mig. Men den är inte så svår att tackla ner. Det visar sig att levern ser farligare ut än den är...ett par veckor och DEN är oftast borta... Om man inte levt sida vid sida/VÄLDIGT nära i tiotals-år.

Jag har liksom du flera andra demoner jag tampas med just nu, som "Hurfanskajagorkaångesten?". Här i huset springer den som ett kärt barn. Men jag ska ta den också. Liksom den som en gång var "Den vackraste". Vi får stötta varandra. Vitlök tror jag funkar bättre än flaskan...för de tycks gilla den.

Du vet väl att jag är ett fan? Kram

...nu känner jag mig lite som Wanda, det var bättre ^.^

dovo parlatti di una cosa importante; Tu sei invadi i miei sogni di notte. Bacio and hyvää yöttä !/Dompapompa LOVERboy

....och så sitter jag här istället och småler och skrattar högt om vartannat. Tur att maken lämnade mig i TV-soffan med en komedi på TV:n annars hade han nog undrat vad jag höll på med.

Trevligt med bröllopsplaner men jag förstår verkligen NN:s reservationer: foppatofflorna är en styggelse! Fast i övrigt låter ju TP nästan som en Ernst-light ;-) Förresten börjar jag själv få lite kalla fötter när nu fästmannen upptäckt att han är lat??!! Det är ju JAG som är den lata, det blir inget bra med bara latmaskar i huset! Kan du spela gitarr förresten? Hänga gardiner?

Nattinatti alla goa vänner!

Dyre prins, god natt! Må änglaskaror sjunga dig till ro!

Det känns så enkelt. Jag är en sån som inte dricker. Jag är en sån som faktiskt inte VILL dricka. Vill inte sitta på uteservering och inte ha fredagsvin. Just nu är det inte svårare än så. Jag vet vilken kamp det kan vara, men sen jag började läsa och skriva här för över tre månader sedan har längtan efter vin försvunnit. Så var det inte i början. Så är det nu och det är så befriande!
Nynykter

...för något annat än nästippen lär det inte bli heller om det skall pratas finska! Så det så! Fullständigt obegripligt det där språket (är jag en "bra griskulting" eller vad sa du förresten??). Är väl i alla fall bra att det enda jag lyckats lära mig på finska, förutom Lauantai tunti, är minää rakastan sinua.
Jo förresten, kan ju ei saa peittää också, och perkele. Inget särskilt romantiskt där inte.

(obs no hard feelings åt något håll här nu ifall det finns några finnar här bland våra vänner. Jag har några finska vänner IRL som är mycket trevliga och jag gillar dem även om jag inte går igång lika mycket på finska som på "tjusigare" språk ;-)

♥ ♥ ♥

En av mina andra laster är träning. Samman belöningssystem som alkohol har jag hört "Endorfin". Kan nog vara nyttigare i längden att träna.
Men just nu har jag en skada i ryggen och höften som gör att jag bara kan gå långa prommenader. Det får duga så länge.
Kan detta kombineras med ett ständigt drickande av alkohol? Jajamen det är det som är kruckset det går men det är ett jävla slit att hålla skenet uppe!
Skulle tro att det sliter på kroppen dubbelt så mycket som behövs.
I bland undrar jag hur pass mycket fysiskt starkare man varit om man hoppat över drickat.

Hur har eran nationaldag varit?
:-)

Åh. Tack.

Det är du och jag. <3

/H.

Just det där med trögheten har jag känt av jättelänge. Längre än jag förstått att jag haft problem, men sanningen är att jag haft problem i många år, mitt drickande har bara eskalerat det senaste året. Hoppas bli av med trögheten, jag som alltid annars sett mig som kvicktänkt och "slipad" har blivit så enormt avtrubbad, hur gick det till? Vill verkligen inte vara den som blir fullast, aldrig mer.

Tack för din omtanke, det betyder jättemycket.