Senaste kommentarerna i forumet

Har ju själv problem med att inte kunna hantera drickandet, ibland så kunde jag kontrollera det, andra gånger så kunde jag inte det och det skapade en situation som tillsist blev ohållbar för min sambo.

Rent spontant känner jag att du bara skall tänka på dig själv och barnen, han får ta ansvar för sitt eget liv.

Att han lägger skulden på dig när det gäller ert sexliv säger ju en hel del om hur han er på det hela, han påstår att det bara handlar om vad du vill, när det i själva verket är att det skall vara som han vill annars är det någon annans fel. Att han inte inser att han kanske hade fått ett underbart sexliv om han skapat förutsättningarna för det, vara nykter, lyssna mer på dig, visa ömhet osv.

Att du varit otrogen och det är jobbigt för honom, borde ju innebära att han inser hur svårt det är att känna sig sviken, att han borde inse hur jobbigt det är att gå runt med den känslan. Det är ju inte en ursäkt att svika andra.

Som många av dom andra kloka kommentarerna du fått så tycker jag också att du skall ta reda på vad som händer om du väljer att lämna. Var skall du bo, vad händer med bolån osv.

Du är allt annat än en svag människa oavsett vad du ibland verkar intalar dig själv.

Lycka till med ditt fortsatta liv.

ByggareBob

Tack, hjärtat! :-)

/H.

Vi ska ju inte vara "druckna" här. Tittar in imorgon. Ha det bra! /R

Fick i mig två glas vin på eftermiddagen. Eller fick och fick. Det var JAG som tog det dumma beslutet.
Var inne i stan, solen sken. Folk satt på uteserveringarna och jag sket väl i det. Men så ropar ngn mitt namn. Där satt en gammal flickvän (ungdomsförälskelse) med sin vännina som jag också kände på den tiden. "Sätt dig ner och prata". "Har du bråttom?" Jag skulle ha ljugit och sprungit därifrån, men samtidigt var det ju så kul att ses. Damerna delade på en flaska vitt vin och jag fick ett glas. Sen var ju flaskan slut...då var jag ju tvungen att ta in en till. Under hela denna procedur tänkte jag; Vad fan håller jag på med? Gillar ju inte ens vin, men hade inte stake nog att säga till framför allt vänninan att jag var alkis. Exet hade nog klarat att säga det till. Vad fan är det för fel på mig? Iaf. besinnade jag mig och nu fick jag plötsligt bråttom hem. Fick ta bussen, bilen står kvar...jag förstod så mycket. Men nu skäms jag som fan. Bekände för både svärfamilj och ungar. Bekänner för er. Men vad hjälper det när jag har svikit mig själv? Hur var det då? Nej, jag blev inte full...tydligen tål jag fortfarande mycket. Men det triggade igång ngt. Jag ville ha mer. Kanske dags för Naltrexon, Campral eller Antabus. Men jag ville ju fixa det med terapi. Efter påsken ska jag till hemmet igen, får ta ett snack med dom. Skitliv. Skitfarsa. /R

...beach 2012 är definitivt körd, laddar på 2013 eller 2015 någonting...
Haha, vicket jäla fetto man är, fet men inte full...

/Berra

Det stämmer säkert att socker- och alkoholberoende hänger ihop. Men jag ser det stora godisintaget som en övergångsperiod, något jag har behövt för att komma bort från alkoholen och jag jobbar med inställningen att jag vill göra allt för att underlätta den processen. Men nu börjar det visst bli dags att begränsa sig lite så att vågen inte löper amok såhär inför beach 2012 :-)

dessa dagar, lyckligare och mer levande än på länge, länge...
http://www.youtube.com/watch?v=peqCmOBcYnc

...men det finns de som hävdar att sockersuget är lika illa som alkoholsuget, att vi ersätter ett beroende med ett annat... Men, det kan det väl vara värt, fast man kanske inte behöver äta hur mycket som helst ;-)

Hälsningar från en annan godisråtta!

De förklaringarna känns mitt i prick! Tack för det.
Om jag hade varit bakis igår morse hade jag säkerligen triggat igång på sonens dåliga humör och blivit likadan själv. Så mycket av den dåliga stämningen tidigare skapade jag säkerligen själv.
Det känns som om jag går från klarhet till klarhet här. Jag ser verkligen BARA FÖRDELAR med att inte dricka.
Äh, fast Ok då, jag erkänner att det finns en nackdel. Jag har gått upp ett par kilon under mina fem nyktra veckor. Tydligen kan man inte äta OBEGRÄNSADE mängder snask bara för att man sparar in på vinkalorierna :-) Men konstigt nog är den plufsiga magen borta, så kilona måste ha omfördelat sig på något sätt.
Kram, kram

...jag tycker mig också se att humöret är bättre när jag dricker mindre. I mitt fall är det säkert så att stubinen blir så mycket kortare när jag druckit och dåligt humör smittar ju som bekant. Om jag är lugn och tålmodig så går dåligt-humör-ovädren över snabbare hos barnen.

Det kan ju också ha att göra med att man själv blir mer uppmärksam när man inte dricker, man ser barnen på ett annat sätt. Ofta handlar det ju om att de söker uppmärksamhet eller bekräftelse och om man inte ger dem det, kanske de agerar ut på något sätt.

Att göra som du gjorde Nynykter, med din son, att först inte bry sig om det dåliga humöret och sedan krama är ju precis så man skall hantera situationen! Hade jag druckit där i början kanske jag istället hade frågat varför han är en sådan surgubbe.

"Min" tråd är öppen för alla att lägga ett inlägg i, korta såväl som långa..

Den handlar idag mycket mindre om tvivelna om att dricka eller inte,
Utan mer om att finna mina anledningar till varför jag tidigare valde att dricka.

Det har blivit en genomresa inom mig själv och söka svaren på livets gåtor.

Varför är jag som jag är, varför blev det som det blev...
Och inte minst, vem f.n är jag, den där Berra?
Hur tänker han omkring sitt liv och leverne?
Hur ser framtiden ut, hur undviker han att trampa i gamla spår och tänk?

Jag vet inte, men genom att jag läser det jag har skrivit en gång,
Så har jag lärt känna honom i alla hans olika livsfaser...

Det är en märklig prick den där Berra!

Apropå det Berra skriver om PMS och annat har jag faktiskt tänkt på att en del människor beter sig som om de har PMS och regerar över omgivningen hukar och anpassar sig. Jag har tänkt på det när jag läst i Lillablås tråd om T som hon var tillsammans med. T är sådär lynnig och oförutsägbar och påminner mig om mitt ex (som inte var alkoholist, tror jag..?) Jag kunde vara så orolig för hur han skulle reagera när det gällde försummad städning och annat, för han kunde bli så irriterad och arg i sina rörelser. Det är många år sedan vi skiljde oss, men jag blir fortfarande alldeles stel i kroppen om något av mina barn plockar undan i köket slamrar mycket med porslinet (som han brukade göra för att han var irriterad över att jag hade fyllt diskmaskinen på "fel" sätt).

Sen skiljdes vi och då började jag dricka för mycket... Men när jag tänker på mitt äktenskap hade jag samma beteende då som många så kallade medberoende vittnar om. Jag hukade och försökte förekomma och vara till lags... Hur kan det bli såhär? det är verkligen komplicerat. Tycker att mina barn med jämna mellanrum "regerar" genom att vara sura, tvära och arga i sina rörelser. Inget ovanligt för tonåringar kanske, men faktum är att jag tycker det har blivit mindre sådant sedan jag slutade dricka... Häromdagen var lillkillen en riktig surgubbe på morgonen. Jag brydde mig inte om honom, men såg till att fånga in honom och ge honom en kram innan han gick till skolan. När jag kom hem från jobbet kom han genast och gav mig en kram och sa att han visst hade varit lite tjurig, vilket jag tolkade som en ursäkt. Jag sa bara att jag hade lagt märke till att han varit grinig.

Nä, ursäkta Berra, för att jag kapar din tråd. Jag kanske borde lägga mitt inlägg under medberoendesidan? Men för att summera tycker jag det verkar finnas mycket känslor som ageras ut i samband med alkoholism och medberoende.
Kram alla

, det din mamma brukar säga. Förstår precis vad hon menar, ibland snurrar tankarna runt så det blir helt galet och man får lov att skratta för sig själv (lite jobbigt när jag sitter på tunnelbanan). Fantasi är bra :-)

På tal om PMS, varsågod Berra. Artikeln är visserligen gammal, men det var den första jag fick fatt på kanske har det t.o.m. kommit mer forskning på detta:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article10486214.ab

I dag är det 13 veckor och 2 dagar sedan jag gick med här och tog ett beslut att förändra mitt liv. Sakta men ganska säkert har det gått framåt och jag har lyckats hålla mig nykter, tror mycket att min rädsla för att åka dit igen har räddat mig. För under julen och nyår kunde jag inte finna någon bra anledning till att leva vidare, vilken fruktansvärd tanke,jag som blir lycklig av havet, skogen och nybakta bullar. Men just då stod det så klart att alla skulle ha det så mycket bättre utan mig, i dag är jag så glad att jag sansade mig och faktiskt erkände för mig själv att jag är alkolist och det är det största problemet. Allt annat ordnar sig även om jag befinner mig i en jättebacke just nu både när det gäller ekonomi och mitt förhållande. Man blir ju inte direkt smartast av att pimpla vin och köra huvudet i sanden.
Men nu går jag mot vårens första stora prövning påsken som skall firas här på landet, med hela huset fullt med folk. Jag vill inte bryta den traditionen men det kommer att behövas en jäkla styrka och vilja, men jag övar i huvudet hur jag skall göra när stressen kommer och vinet drar.
Men nu blir det att putsa kvasten så den är färdig till resan till Blåkulla, så många kramar till er alla där ute

blir jag så trött på att se hur det ser ut "under ytan" på vårt samhälle.

http://www.can.se/sv/Tidskriften-AoN/Dubbel-utsatthet--om-valdsutsatta-…

...utan att jag vet varför...

Har haft ett uppdrag på jobbet idag som har precis naggat kanten av mitt egna kunnande,
och gav efter mycket bök och stök ett positivt resultat, det kändes bra att jag hann..
Jag gick in på en annans ansvarområde som egentligen inte hade tid för mig,
och då gjorde jag hans jobb åt mig själv också, själv är bäste dräng...

Skjussade dottern hem från jobbet på kvällen hon var ganska neutral i humöret,
men när hon sedan blev stressad iväg på nästa uppdrag och det inte tajmade precis som hon önskade,
ja då blev hon en grinfia också som smittade sig till lillebror...

Har upptäckt att just dåligt humör har väldigt lätt för att smitta av sig till de närstående,
och man bör tänka sig för både en och två gånger innan man låter sitt (dåliga) humör kliva över till någon annan...

Grabben och jag lämnade "surkärringarna" ett tag, och gjorde sådana där "killsaker",
han är mitt i tonåren och har ärvt alla hans pappas intresseområden...
Det är riktigt kul att gå runt i grabbaffärerna och dregla lite tillsammans,
det blev ett nytt konsollspel till honom och ett stillat lystmäte hos hans far..

Tänkte nästan fälla upp paraplyet i hallen för att skydda oss mot spott och spe från damerna,
men se de hade båda blivit fromma igen, vadå tjurig, JAG?

Och där ska man sitta och låtsas som om ingenting har hänt, äh men vad f.n!
När ska vi killar få ett giltig PMS ursäkt, som suddar bort allting som har hänt???

Tänk om det fanns något sådant även för alkoholen,
-Äh men du får ursäkta mig, ja du vet det är den där månatliga perioden du vet,
Pre-Alkoholistiska-Tendenser, PAT.
Vi alkisar kan ju bli lite stingsliga dagarna innan vår period, du vet det är suget liksom..
Men det är ingenting att bry sig om, helt naturligt, bara att låta oss hålla på,
det går snart över..., vi menar ju inte det vi säger......NOT!

Eller...så driver min fantasi iväg igen...
Som min mamma brukar säga, det finns mycket roligt de kloka aldrig får vara med om...
Och ni skulle bara veta vad som snurrar runt i min skalle, ha!

Mors!

/Berra

Det var nog nån tangent som hakade upp sig...

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

gungar väl med... Jag läser inte allt som skrivs längre. Det blir mest på helgerna. Då kan det å andra sidan bli flera ggr/dag och fler inlägg. Då "händer" det också mest i livet. Känns tryggt att ha den här sidan och kontaktvägen. Ja, vi hörs:) / mt

Jag och barnen var på en slalomcup i helgen. Hade det trevligt med övriga klubbmedlemmar i två dagar. Min sambo var hemma. Det kändes inte rofyllt att åka ifrån honom då jag visste vad det skulle bli för hans del. Dock var det skönt att ha båda barnen med sig för då behövde jag inte fundera på om de har det bra eller ej. Mycket riktigt, som jag visste.....fest för honom både fredag och lördag med hans familj och sina "vänner". På söndagen hörde han inte av sig förrän kl.17 och vi var nästan hemma igen, då var han också påväg hem. (Han har varit i sin hemby under helgen). Jag har förklarat för honom att det ävr viktigt för mig att han hör av sig och bryr sig om oss. Jag tycker att man ska kunna kräva det och att det ska ligga i hans intresse att höra hur vi har det, och framförallt så tycker jag att det inte är mer än rätt att han ringer och önskar sin dotter "lycka till" innan tävlingen börjar... Hans förklaring när jag frågade varför han inte hört av sig och svarat på mina samtal under dagen var att "jag hade telefonen på ljudlös"....bullshit!! I min verklighet hade han festat till långt in på morgonen och inte kunde ringa förrän han hade sovit ruset av sig och blivit nykter...... Jag känner mig så bortvald!!! Igen!!! Mitt självförtroende rasar sakta men säkert och jag är livrädd!!

Stigsdotter för förslaget :-))
Jag har skrivit på samma sätt till henne men hon väljer att läsa det hon vill läsa och jag kan inte göra något åt det. Och hon vet mycket väl att jag tycker om och bryr mig om henne, vi är bra vänner nu efter många och långa ärliga samtal. Men sjukdomen är stark, ibland är det oerhört svårt att bemästra den så man kan skapa ett nytt nyktert liv. Men hoppet finns där :-)