Senaste kommentarerna i forumet

Hej ilvurten...

Skönt att du har fått mer kontakt med dina barn igen. & barnbarn oxå, du måste ha varit ung när du fick barn & din dotter oxå...
Hoppas mina barns pappa ska kunna ha en sund relation till sina barn ngn dag i framtiden.
Vi har bestämt i samråd med soc att vi ska försöka ses 1gång i veckan. Varannan gång hos oss & varannan gång hos honom. Ibland går det bra & ibland inte. Han kan ibland stå som lite för nära mej & titta på mej fast han inte riktigt ser mej.Han ser som blank ut i sina ansiktsdrag.Sen kan han sätta sig i fåtöljen & slockna...
Men det som är skönt nu är ju att vi inte bor i missbruket längre, utan kan gå därifån om det inte känns ok.

Ja, man ser på kroppshållning & hör på rösten att han druckit/drogat.

Hur länge blev du av med körkortet?Kan du snart ta om det igen?
18 månader blev det för barnens pappa.Han ska ju oxå ta om körkortet sen...
Kanske kan det sporra även honom, men det är ju mer än ett år tills att det är dax så jag misstänker att han tycker att det mkt tid kvar att skärpa till sig...

Varför måste man kunna dricka socialt?
Är det viktigt?

Jag dricker nästan aldrig själv, kan mkt väl gå på diverse tillställningar utan att dricka.
Men jag är inte nykterist utan dricker några glas vin mellan varven...men vääääääldigt sällan.Dricker aldrig när mina barn är med.Man blir nog lätt anti då man levt med en missbrukare.

Förstår att du har vänner kvar, tänkte mer att de du inte har kvar inte var riktiga vänner...

förstod nästan att du var utomlands en del då din dator verkar sakna å,ä & ö...
Tack för att du delar med dej... / Mie

Sorry för alla slarv-stavfel.
Skrev det så snabbt jag kunde pga "min stressiga vardag"

Jo det är väl så.
Att åldern inte har någon större betydelse.

Nej men känner att jag måste få ett slut det här.
Jag började missbruka alkohol tidigt.
Fick mig mina första riktiga fylleor som 12-åring.
Alltså åtta år sedan.
Och det verkar bara gå åt ett håll, och det är nedåt.
Har nog haft kanske 5 nyktra helger sedan min första klunk alkohol. kände direkt att det här var min grej. Älskade det.
Vid sådär 16 års ålder började jag kunna tåla riktigt stora mängder när jag jämförde mig med mina vänner. Då började allt mer mina blackouts komma.
I 18års åldern när jg blev myndig hade jag en magkänsla som a att det här kommer inte gå bra. att få gå lös på krogen.
sen min 18årsdag har jag varit på krogen i stort sett varje helg.
Och det med minnedluckor och pinsamheter varje gång.

Och så har det fortsatt. nu är jag 20 år.
är ingen dum liten ligistkille som et kan låta. Jobbar, vill/ska börja plugga.
men känner att det här mer och mer tar över mitt liv.
Ångesten. Över allt jag gör.
Är dum mot folk, sätter mig i farliga situationer, blir helt enklet inte en så trevlig person av alkohol.

droppen var nu i lördags. hade faktiskt haft 15 nyktra dagar. och de har jag nog inte haft sen jag var 13 år gammal. hade bestämt mig själv. ville se hur länge jag klarade mig nykter. men där sprack det.
kom hem kl 08 på söndasmorgon, sov sedan till 17 på eftermiddagen. Minns inte vad jag sagt till någon eller gjort efter k 12 på kvällen. sönderriven jacka, borttappade saker.
kändes sådär.
nu är jag på´t igen. och vill klara längre än 15 dagar iaf. Eller ett måste. för känner att detta kan sluta riktigt illa annars.
Så. där var min historia(kortfattat)

Hur jag gor for att inte trilla dit??? jaadu ska ju ta tillbaka mitt korkort forst o framst o maste lamna 4 leverprover for det o det i sig sjalv ar en sporre for att fortsatta.Sen har jag lovat alla som jag kanner att det ar slut pa supandet nu for ett bra tag...jag hopas att jag ska kunna dricka (socialt) nagon gang igen ....men har accepterat att det kanske inte ar mojligt nagonsin mer

Kram I

Hej igen mie .. joda jag har vanner kvar inga problem .Har haft ganska dalig kontakt med mina barn eftersom jag har varit ganska mkt utomlands senaste aret. men har tagit upp kontakten med ungarna nu nar jag e mera pa hemmaplan har fatt tillbaka kontakten med min dotter o mitt barnbarn igen ...en kontakt som alkoholen tog bort .... var ju alltid full nar jag pratade med dom ... o man tror inte det men dom hor om man bara tagit en ol .....

Tack for ditt stod ...I

Hej ilvurten.

Självklart kommer du att klara din kamp.
Du är medveten & har insikt.
Jag tror precis som du säger att man måste vara ärlig, annars förlorar du så mkt mer.

Kul att du ska på en jobbintervju, hoppas du får jobbet oxå.
Även om din bekantskapskrets har krympt så tror jag att de som är kvar är sanna vänner. El har jag fel?

Hur är relationen till dina barn? Träffar du dem mkt?

Förstår att det är tufft att känna ett sug som man inte kan stilla, hur gör du för att inta trilla dit...

Ha det gott.../ Mie

Hej mie klart jag klarar min kamp!! jag har aldrig tagit annat an alkohol men det racker kan jag tala om! Det ar hart nog o tala om for alla i bekantskapskretsen (dom som e kvar) att man har/haft dessa problem men sanningen ar nog den enda ratta vagen tror jag iaf.Forhoppningsvis ska jag pa en jobbintervju i slutet av veckan sa kanske allt loser sig ....men javlar vad hart det ar o inte kunna halla upp en grogg...men jag vet ,,gor jag det foljs den av en till o en till..sen sitter man dar o ljuger for sig sjalv om att man ar inte full an ... kan nog ta en liten javel till.....typ mer an ett halvt glas med sprit osso bara farga det lite med groggvirke.. Tack alla for stodet man far harinne Kram I

Hej Berra...

Kan inte låta bli att le när jag läser det du skriver, du har en enorm självinsikt men kan förmedla det med glimten i ögat.

Som du säger så har jag fått erfara en otrolit massa ljug & otrevligheter. Hans motto verkade vara att ljuga tills han blev blå, för då blev det nästan en sanning som kunde passera.

Allt är ju mitt fel, han dricker för att han TROR att jag är otrogen, för att han TROR att jag tar alla hans pengar, för att jag antagligen inte älskar honom,för att jag vänder barnen emot honom, för att jag inte låter honom åka själv utomlands med barnen osv osv...

Ditt sista råd var roligt & jag skrattade gott, men jag skulle föredra ilvurtens sätt. Att tala om att man har slutat & varför.Folk förstår facktiskt...

mkt styrka till din forts kamp mot "polarn"... / Mie

Hej ilvurten...

Vad strongt av dej att välja att tala om att du har slutat dricka. Bra jobbat, känns som om du har kommit upp en bit med näsan över ytan...

Det du skriver skulle kunna passa in på min fd sambo, mina barns far.
Han är nästan i din ålder, alkohol/drogmissbrukare, blev av med körkortet i somras efter att ha kört rattonykter med allt möjligt i blodet, Plus att han hade köpt amfetamin precis...

Jag flyttade då & tog barnen med mej, detta var ju inte första gången det hände saker runt honom, men nu fick jag nog.
Blev även lite rädd att jag skulle förlora barnen om jag stannade.Soc blev ju inkopplat.

Till skillnad från dej så har han inte kommit till insikt om att han har ett problem.Därför får han bara träffa sina barn om jag el ngn annan vuxen är med.

Har du hittat ngn form av behandling som passar dej?
Jag blir så glad när jag hör att du bestämt dej för att forts ditt liv...långt från dimman.

& att du är så stark att du kan stå för det inför vänner & bekanta.Verkligen otroligt bra.Forts i den här riktningen så kommer du att fixa det här galant.../ Mie

Hej "20 år"

Detta är ju ett forum för alla oavsätt ålder. Den yngsta jag pratar med här är 16år.Du kan vara både missbrukare el anhörig el bara tycka att du dricker lite för mkt... Du skriver ingenting om hur du har det..Ser fram emot att få prata med dej, kanske kan jag & många fler komma med bra råd & erfarenheter...

Modigt av dej att söka dej hit... Mie

Hej berra! kanner igen mig ganska bra i vad du skriver om att inte veta sin grans nar det e' dags o sluta. Men jag valjer o tala om att jag slutat dricka istallet om det ar fest. en himla respekt far man och sen slipper man ljuga om annu en sak for det ar lognerna som gor iaf hos mig att jag kanner mig sa forbaskat nere.En logn blir en till o sa fortsatter det ......

Hej! är helt ny på denna sida.
Vet inte riktigt hur det fungerar.
Har varit inne och läst en del och känner igen mig i allt ni skriver.
Och jag måste tillägga att jag bara är 20 år.
Finns det någon annan i 20-års åldern här?
Eller har jag hamnat i fel forum?

Hej Mie!

Och tack, ibland känns det som om jag bara skriver rakt ut i cyberrymden...
Jo jag är en pladdrare, kanske inte representativ för karlsläktet...
Vi killar brukar ju vara lite tystare och tar hand om problemen själva, har nog svårt i allmänhet att våga visa sig svaga, och blotta strupen..
Jag tycker extra synd om dig Mie som är anhörig, och har antar jag rätt kassa erfarenheter av ljug förnekelse och allt annat som alkoholen medför...
Ett ständigt spännande av gummibanden mellan den ljusa och den mörka sidan...

Jag förstod att jag inte skulle greja det här själv, och då kröp jag till korset och berättade allt för min hustru, och tvärsom som man trodde så skällde hon inte skiten ur mig, utan hjälpte mig.
Hon behöver inte ta hand om allt, utan bara vara min stöttepelare när man går i motlut.
Genom att inte planera in middagar och partaj, så hjälper hon mig att läka såren och skapar andrum...

Det har inte blivit tvärnit på drickat här hemma, hon får sitt rödvinsglas till lördagsmiddagen, och det oftast jag som spiller upp dén, själv väljer jag samma dryck som barnen för de får också sin dryck i fina vinglas på vacker fot, men jag vill att drycken skall ha samma färg så att jag inte känner mig utanför...
Jag blandar groggar till henne och våra gäster, men vägrar provsmaka dem utav en ren principsak.
Jag dricker inte ens lättöl (har aldrig gjort), varför påminna om något som smakar gott, man kan ju undra varför det inte finns "lättsprit, vatten med 2% alkohol i, men det finns det väl ingen marknad för, eller?

Skillnaden mellan mig och frugan med vänner är att de känner sina begränsningar, och det gör ju inte jag, jag har ju bevisat detta gång på gång...
Så varför inte bara helt enkelt, ge upp tanken, alkoholen i alla dess former är inte min division...

Så istället för att sitta och sukta, gör det bästa av situationen, det finns jättegoda svenska läsksorter som håller på att försvinna bara för att vi dricker de stora multinationella sorterna..
Portello, Trocadero, Sockerdricka, Passionsfrukt, Päronsoda och många fler...
Tänk dig att fylla upp ett immigt cylinderformat grogglas fylld med stora istärningar och en citronskiva på toppen, mumsfillibubba
En sunrise med juice, sockerdricka och lite röd sunrisekoncentrat i botten, härlig!
Jag har både en liten ismaskin (Rusta/Jula) och en sodastream, den kostnaden var intjänad på 6-8 veckor på att INTE gå till bolaget...
De pengar jag inte förbrukar på bolaget just nu, räcker till att köpa 5 st 59kr DVD'er på Ica när jag handlar, varje vecka, jag kan alltså kolla en film varje vardagskväll, utan att det kostar mer än tidigare, dessutom ger de ingen baksmälla!!!

Om du undrar hur man beblandar sig med alla andra, utan att de märker att du bara dricker läsk!
Enkelt, prata högt och osammanhänngade, avbryt pågående samtal, dra några råa fräckisar, och bläng oavbrutet ner i någons byst, om du börjar ana oråd, spill ut läsken, knäpp upp gylfen och skrik högt att "här ska det pissas..", låtsaspinka i någon blomkruka på väg mot dasset...
Dvs bete dig som du vore full, så kan ingen misstänka något...

Vi du ta den tunga vägen, så kan jag berätta lite om det nästa gång...
Mors Berra

Hej mie de senaste aret har jag druckit istort sett varje dag ... kanske inte sa mkt alla kvallar men iaf ngn form av alkohol i stort sett varje kvall. Jag ar en man runt 40 3 barn som skilde mig for nagra ar sedan. Blev av med korkortet ...rattfylla sa klart 1,82 promille.Men som beslutat o halla mig nykter nu o soka hjalp.

Hej Ilvurten.

Hoppas du har en vilja att förändra ditt alkoholintag... Det är ju inte så roligt att vara den där som skriker & gapar & beter sig illa.
Brukar du göra uppehåll mellan varven? Lite vita perioder? Tycker det låter som om du skulle vara en mkt trevligare person som helnykter... Vad tror du?

Skulle vara trevligt att höra lite mer om din situation... & din historia... Skriv gärna igen...
Skickar dej lite xtra kraft, styrka & energi att inte ta den förata drinken... / Mie

Kanonforum det har... mitt problem ar att nar jag dricker sa blir jag totalt hjarndod... o beter mig som en jakla idiot... otrevlig gapar o skriker... slass inte men ar verbalt hemsk
Min forsta dag som jag inte dricker pa ett tag. Gar val ganska bra mitt stora problem med alkohol ar att nar jag tagit nagra drinkar kan jag inte stoppa men har ingen namvard abstinens om jag inte borjar dricka

Hej Berra,

Jag uppskattar verkligen din uppriktigt ärliga berättelse om ditt krig med polaren alkohol, Det känns som om du har bestämt dej för att vinna.

Jag är ju själv anhörig till en alkohol / drogberoende man... Vi är numera sep sen aug...men har 2 barn ihop.
Därför känns det skönt att läsa din tråd, jag får en inblick i hur det kan vara & kännas med detta sug som du beskriver.
Han har aldrig berättat ngt för mej eftersom det inte finns ngt problem...
Så det är oerhört värdefullt att få en inblick i hur det kan vara...

TACK... / Mie

Hej Mie!, ja och alla ni andra som läser...

Tack, ja det värmer, jag får nog lägga all cred till min envishet, någonstans ska det väl vara bra att man med åldern har gått och blivit en "gammal tjurig gubbe"...

Jag ger mig aldrig!, jag är just nu en lindansare och ingen skall få knuffa av mig min vingliga färd.
Men jag är långt ifrån i mål, och det skulle kännas hopplöst att kolla in horisonten, så jag håller fokus på linan ett par meter framför mig hela tiden, det känns bäst så...
Att ge upp nu vore som att säga nej till livet, aldrig aldrig, bara balansera vidare...

Att ta till drickat igen, är en kortvarig lösning på några timmar, men som straffar sig i veckor.
Som jag skrev tidigare, ett lån med väldig lång amortering som man tog för en liten tripp, lycklig för stunden, men någon står och hugger en med kniven i ryggen hela tiden...
Ju mer man "lånar" desto mer dras strypkopplet åt, och man bli mer och mer handlingsförlamad.

Jag kan ju säga att December 2008 inte kanske tillhör en av de bästa i mitt liv.
Det var fullt av ett sug utan dess like, men det var lite oidentifierbart, ett sug som var ett "sug".
Jag vräkte i mig nötter, choklad, chips, ostbågar, saltlakrits, frukt, ja nästan allt vad som fanns i köket, jag visste vad suget egentligen var, och kroppen blev putt och menade "va f-n hajjar du ingenting..?", jo jag visste "vilket" sug den menade, men fortsatte proppa i mig allt tuggbart som gick att komma över...
Jag låg där i soffan med sprängfylld mage och helt spyfärdig, men suget fanns kvar...
Jag tänkte hellre fet och ful, än dum och full, det var mitt motto...
Jag varnade kroppen, ska vi ta en runda till i chipsskålen???, den svarade "men jag är ju törstig!"
Det blev till att halsa en 1,5L Ramlösa med någon smak, och kroppen tjatade inte mer den kvällen, att gå och lägga sig var hemskt, helt spyfärdig...
Men det är ju inte värre än en vanlig bakfylla, och den tillåter man ju sig..

Nästa kväll var det samma tjat igen, suuuuget!
Fram med alla skålar och sätt igång att moffa igen, spöa kroppen med att må illa med annat än alkohol, lär den att det gör ont att känna suget!
Suget ska kopplas till ett illamående, och det funkar efter någon vecka eller så...

Även om det kändes hemskt sista kvällarna, så tvingade jag i mig allt äckligt onyttigt.
Det fick faktiskt några andra bra nackdelar också, det tog tid innan jag kunde börja moffa snacks igen..

Och det kom fram något annat bra ur den, jag fick smak för jättegoda röda äpplen, och det är min riktigt stora last idag, jag kan knappt vänta längre, så direkt efter middagen så tar jag mitt första äpple som har legat i kylen och blivit rikigt kallt och gott.
När man biter i det så smäller det och det stänker fruktsaft i ögonen, det är sött och gott, och jag kan knappt bärga mig att vänta ett par timmar till att ta nästa...
Och jag blir skitsur om någon annan i familjen har varit och snott något av mina goda äpplen, för jag har världens koll på hur många det finns kvar..
En form av hälsosam fruktholist...

Tja, det var lite om mina abstinensbesvär, jag fortsätter något senare....

Mors Berra!

Hej & grattis till att du har valt livet.

Tycker du är otroligt beslutsam & duktig.

All lycka till ett fortsatt liv utan en massa dimma.... / Mie

God Morgon på er, eller god förmiddag för en del andra...

Det är Söndag morgon och jag mår perfekt, ja inte så där gulligt med små rosa pluffiga moln.
Utan bara helt enkelt så där bra, som man ska må, när man inte mår dåligt!
Låter helt sjukt, men för en som har mått så ruttet så är en "vanlig" morgon en efterlängtad befrielse...
Jag har kommit på varför jag alltid har gått och lagt mig så himla sent när jag har druckigt, alltid sist efter kollat TV eller suttit vid datorn...
Jag har varit rädd för att gå och lägga mig, sjukt!, bara för att veta att jag vaknar upp kl 04 kallsvettig med ett "NEJ"...

Denna morgon vaknade jag kl 8:30 först för att jag var så himla pinknödig (mycket läsk numera..)
gick upp och gjorde det jag skulle, gick tillbaka till sängen, och den var varm men inte blöt av svett!!!, vilken känsla.
Så där upplyftande glad tittade jag på ljuset som strilade in genom fönstret, tänkte på hur jag skulle ha mått tre månader tidigare, jag hade väl antagligen haft mina vanliga mardrömmar om att sätta en pistolmynning i munnen, och bara vänta, ..vänta på knallen!
Min hjärnas sätt att vilja få ett slut på ångesten, ruggigt egentligen...
Nu ligger jag här och mår ju bra, 100 000 % bättre än för bara några månader sedan...

Jag har alltså tillåtit mig kidnappas av alkoholen så länge att jag inte hunnit upptäcka vad skada den har gjort mig, tillvand att låta den plåga mig, vecka efter vecka..
Varje gång man har "festat" till så har det varit som att ta ett livslångt lån från kroppen, och inte få reda på hur lång avbetalningstiden är...
Nu har jag gjort min skuldsanering och börjar få tillbaka min kropp, del för del...
Att få ta tillbaka kontrollen, och "få ett liv", ett värdigt liv...

Jag tittar på frugan som ligger brevid och snusar sött, hade det varit en "vanlig helg" för tre månader sedan så hade vi troligen varit skitförbannade på varandra nu, hon för att jag krökar för mycket, och jag för att hon sade till mig..
Nu är vi mycket goda vänner, och hon är precis lika vacker som hon brukar, hon är min livskamrat och allra största coach som har stöttat mig igenom min skiljsmässa från polaren alkoholen (backstabbern du vet..), han som ville tvärt om...

Jag är tacksam för att jag har en familj (kvar..), barnen sover gott i rummen här intill, ovetande om vad deras far har gått igenom, de vet bara att deras pappa har "blivit gladare" som de brukar säga till sin mamma..
Nä som sagt, jag är så himla lycklig för en vanlig söndagsmorgon, och en svår fajt är troligen över, och det står 1-0 till livet, och denna dag ska den börja med att jag sätter på mig morgonrocken och går ner till köket för att sätta på kaffet, med ett leende..
Låt livet leva, istället för att leva livet..(ja ni hajjar...) /Berra

Hej på er igen!

F'låt att jag tar i ibland, men för mig funkar det inte att "mjäka" med mig själv.

Om jag ska kunna få den lilla självrespekt som behövs för att klara av ett stålbad av denna kaliber så måste man vara stenhård mot sig själv, hur skulle det se ut om man var snäll mot sig själv, jo grattis,..nu har du varit duktig så varsågod, ta en kall i kylen!
Glöm inte att gömma burken så att inte frugan ser den, märker hon inget så kanske du är duktig imorgon med, näppeligen...

Jag ser framför mig vaktmästaren i lågstadiet som spänner ögonen i mig, han såg så elak ut så man fick små kissfläckar på brallorna när han sa till oss, och då var han inte ens arg!

Jag skrev förut att jag skulle berätta om hur jag förberedde mig, okej det var ingen lätt historia.
Men den fick växa fram under ett par månader så att man fick vänja sig vid tanken.
Jag visste ju att jag måste nobba sponken totalt, men hur länge???

Jag satte upp ett helt löjligt mål, tre dagar!
Jag visste att jag skulle klara det lätt, men för varje gång jag nådde målet skulle jag dubbla det.
3 dagar, en vecka, två veckor, en månad, två månader osv.
Själva tanken var att om jag hade klarat mig så här pass långt (X-dagar) så skulle jag nog klara lika många dagar till, tanken var att det skulle inte bli ouppnåelig.
Men det fanns ju en chans att "pausa" om jag så ville...

Målet var inte heller att jag skulle "fira" att jag klarade av målet, dvs ingen guldpokal full med dricka när jag nått målinjen, fira OK men inte med alkohol (det hade ju verkat dumt!)
Det här var lite luddigt tänkt, för vad skulle jag annars pausa med, men det var någon tanke som växte fram under tiden...

Det skulle inte finnas något alls att sörja eller fira eller trösta.
Om man ska sörja, sörj!, inte dränka sorgerna...
Fira, visst köp mig en tårta!
Tröst, tja vad har man sin älskade till för, i nöd och lust!

Beslutet är mitt, ingen annans, jag gör det inte för frugan eller chefens skull...
Jag skulle alltså inte kunna skylla på att jag ruttnade på chefen,
och därför kunna "straffa" honom med ett glas, eller sju...
Jag ska göra det helhjärtat, inte för att göra någon annan glad!

Förändring är bra!
Bryt all rutin, om köttbiten i helgen kräver ett glas rött, köp inget kött då.
Bli vegeterian om det så behövs..
Sugen när du sätter dig i soffan??, skit i TV'n för en gångs skull, sätt dig och lös ett korsord vid köksbordet istället, eller sätt dig på en pall brevid soffan då!

Jag skulle inte "sura"...
Alla som har varit fyllchaffis vet att man hellre sätter sig i en hörna än umgås med de som krökar på en fest, i ett sådant läge är det bättre att åka hem, och sedan hämta frugan på nattkröken istället, nä det gäller alltså att umgås här istället.
Det är alltså inte "synd" om mig...

Inte "tänka alkohol"...
Jag kan umgås med rökare trots att jag har varit rökare själv, jag blir inte putt eller sugen.
Jag vet att jag skulle fastna direkt på första ciggen, och tänker alltså inte ens tanken!
Varför skall jag inte kunna umgås med en som dricker då?

Tänk bort allt det där "goda" med alkoholen, det är fina glas och det ser gott ut, men det gör din läsk också, du kan köra bilen hem varmt och snabbt utan att det kostar en massa taxipengar.
Du slipper frysa vid nattbussens hållplats, du lär sova gott och kommer inte vakna med tanken var är råttjäveln som övernattade i min mun, för du känner att han hann skita på tungan innan han stack..!

Det gäller att tänka positivt, inte tänka att va gott det skulle vara...
Var en stolt antifyllo, visa för dig själv och alla andra att du visst klarar det hära...

Bit ihop!, det är värst i början, men det blir lättare och lättare...
Efter mina 25 år i alkodimman så börjar det växa fram sinnen som alkoholen har undertryckt i alla dessa år, men det berättar jag mer om vid nästa tillfälle, fördelarna...
Mors Berra

Berra, det där är nog en liten "reminder" för oss alla, tror jag. När jag tänker på sådant som konsekvenser av alkoholmissbruk känns det lite lättare att hålla djävulen i örat borta.

Hej Krille!

"Kul" är väl kanske inte det rätta ordet, men det känns skönt att veta att jag inte är ensam...
Jag har tittat på dina trådar, och ja vi är oerhört lika...
Jag är året yngre än dig och har två barn, en av varje, 16 & 12 år...

Läste dina problem med att gömma flaskor för frugan, du har det verkligen jobbigt med dig själv.
Det värsta tycker jag är att du är så fruktansvärt medveten om det...
Du drar en liten "svart" lögn för frugan för att du är rädd som en liten pojke att du ska få skäll.
Du klarar dig den här gången, och kommer säkert att dra en nödlögn nästan gång också.
Men din garderob är snart full av lik (tänker på TV-programmet om snubben som gömde undan obetalda p-böter i en skrivbordslåda...!), och det kommer att uppdagas med ett brak, snart!
Livet kommer snart ikapp dig...
Hur skall du förklara flaskan med vatten i, skylla på ungarna?

Du är rädd för att frugan ska tjata på dig, och ditt sätt att behandla henne gör att hon kommer troligen att fortsätta med det...
Det är nog det som du kommer att ångra mest, att du ljög för frugan, den du älskar mest...
Du ser vad alkoholen gör med dig, den vill skilja dig från kärestan, skyll på den, men det är din mun som säger orden, men ögonen säger ett annat...

Mitt förslag är att du blottar dig för frugan, då kommer tjatet att övergå till medlidande istället...
Jag gjorde det, berättade hur himla dåligt jag mådde, varje minut...
Hon kommer säkert att lägga upp en massa bra förslag på hur du skall förändra drickandet, (by the book), men dessa tankar har du säkert redan bordlagt för länge sedan, been there, done that!.
Det finns massor av fördelar att du berättar, hon kan hjälpa dig att inte välja alkoholen på rutin.
Våran "sjukdom" är inte en ensamsjukdom, den påverkar hela familjen, jobbet vänner osv...

Sluta skämmas, ta tag i problemet NU!...
Du har mycket lättare att ordna upp saker nu...
När du sitter där tandlös med blodsprängda ögon på a-lagsbänken, nedpissad och skitig bedjande efter allmosor utanför förortscentrumet...
Då kommer du ångra att du inte har någon fru, barn, jobb, hus och ett anständigt liv.
Det är nu du och jag har kraft att göra något åt det, senare kommer vi bara att vara bittra och ångerfulla...
Förlåt att jag låter push' ig, men det är sådan här tankar som fick mig att bland annat att tänka till..
Det kommer ingen liten ängel och löser alla problem åt dig, för den dagen du ser en ängel, då är det nog försent...
Mors /Berra

Tja Berra

När det gäller fårhållandet till alkohol, dess ångest uppaknandet ur förnekelsen, ja allt du skriver om, då har du en tvillingsjäl här ute som har levt livet mer eller mindre exakt som du. Vi verkar även ha liknande värderingar. Läs mina inlägg i tråden Bakfull så kommer du att förstå. Väldigt tankvärda inlägg också.
När jag läste vissa delar av vad du skrev började det rinna tårar. Med tanke på ångesten och bakfyllan vår kompis ger oss, hur i helvete har vi kunnat försvara den till sista blodsdroppen för att ha en skön känsla en bråkdel av livets timmar??? Resten av timmarna är ett elände att ta sig igenom!!

Har inte tid nu, men vi hörs vid senare tillfälle

Halloj!

Det blev inga svar den här gången, men jag fortsätter väl som jag skrev förra gången...

Hur jag avvägde att lägga av?
Jag visste att det inte kunde fortsätta som det har gjort, ångesten eskalerade för varje gång, och nu var den uppe i en hel vecka...
Och jag är ju inte dum i huvudet egentligen, jag visste ju vad den berodde på, alkoholen...

Jag hade redan uttömt alla olika förslag på att behålla alkoholen, men förändra drickandet!

Jag hade satt upp regler för att...
Inte dricka på vardagar!, alltså ingen lillördag.
Inte dricka ensam (frugan räknas inte).
Inte dricka hemma!
Inte köpa hem mer än vad som går åt på en lagom fest!
Etc etc..

Detta skulle göra så att antalet tillfällen minskade drastiskt, och det blev väldigt många INTE'n!
Problemet kvarstod ju, jag skulle antagligen fortfarande ha en veckas ångest, men kanske bara en gång i månaden, och skulle väl antagligen ha längtat dit så mycket, så det lär väl ha blivit en brakfylla istället.
Jag minskade antalet bekymmer med antalet tillfällen!!!
Det var ju inte dit jag ville nå, jag ville bli av med bekymmerna!!!

Då återsstod ju bara att lägga av med drickandet, och det kändes väldigt långt borta...
Jag gjorde vad jag brukar när jag vill ha svart på vitt, en plus&minus-lista...

På ett A4:a spaltar jag upp positiva saker på ena sidan, och negativa på andra sidan.
Jag får inte glömma något, och måste vara ärlig, för att det går inte att lägga till något i efterhand, eftersom beslutet skall tas nu, ungefär som bevis i en rättegång.

På plussidan fanns det massor av "känslor", alltifrån "pirret" när man går in i läge "gladfull", till hur många skratt man (kan) locka fram hos sina vänner, etc...
Känslan när man blir varm om kinderna, bästa huvudvärksmedicinen, slappna av-grejen osv.

På minussidan kom oftast "resultatet" av en helkväll, med omkullvältna/trasiga glas, man kallat värdinna för "fetto" eller liknande, då man befinner sig i ett läge "tokfull".
Ja man blir så ledsen när man ser allt spaltas upp framför en...

Det blev snabbt fullt i spalten negativt, och inte så mycket substans i den positiva...
Beslutet var taget, jag hade ju alla svar mitt framför näsan på mig...
Jag hade 4-5 gånger så många fler anledningar till att lägga av, som att behålla sponken!

Men det betydde inte att jag var förberedd, det här skedde dryga kvartalet innan jag sedan "började sluta"...
Nu återstod förberedelserna, att tänka ut allt i förväg, planera, vrida och vända på alla tänkbara frågor som jag ev skulle bemötas av...
Mitt beslut skulle vara väl avvägt och ingen skulle kunna kritisera det, jag skulle ha väl inövade svar till alla.
Det gäller att "bygga upp karaktären", jag ställer inte upp i ett maratonlopp om jag inte har för avsikt att klara av det, jag visste ju att jag hade klarat av snusningen alldeles nyligen.
Där stålsatte jag mig, och det funkade....

mer om mina förberedelser vid nästa tillfälle...

Tja Berra!