Senaste kommentarerna i forumet

Kära vänner!

Idag är en bra dag, jag känner hopp och livsglädje!

Jag har i några månader slitits längre ned i någon sorts depression, med tankar kring förlorad familj och vardag, som sakta tagit bort mycket av min energi och livsgnista. Några gånger den senaste månaden har jag känt ett starkt sug till att supa bort känslorna, tänkt att vad som helst är bättre än det hål jag sitter i. En vecka gick det så långt att jag på allvar kollade vad jag skulle göra på jobbet, om jag kunde "sjukskriva" mig en vecka... Blä.

Just nu känns de tankarna helt befängda, så fort jag mår bättre så är tankarna på alkohol så långt långt bort.

Jag gick till min läkare för några veckor sedan och har fått tid hos en kbt-människa igen.

Men som sagt, idag är livet lättsamt, kram alla.

Vad man blir glad av att läsa ditt inlägg, tack för att du delar med dig och sätter ord på dina varma känslor//Kalla

lika härligt varje gång jag får läsa att det går bra ! Känslan av att ha upptäckt livet igen förstärks även i mig när du berättar. Tack !

Överlevde påsken med massa människor i huset och vi hade jätte trevligt. Visst fanns det stunder när tanken på ett glas vin hade kännts bra men den försvann väldigt fort. I dag töms huset på alkohol igen, för jag litar inte på mig själv ännu. Har nog varit rätt ärlig mot mina vänner denna gången, vill inte smussla med min nykterhet denna gången och det känns helt ok. Inte så att jag blottat mig helt, men vill känna mig stolt över att jag valt bort alkoholen och inte låtsas att jag dricker. Har smusslat med mitt drickande i så många år, att nu känner jag att det är tid att vara mig själv.

Som Maria skriver i sin tråd, sen den 1 januari har livet ändrats sig så mycket och man är en helt annan människa.
Så denna helgen tog jag ett jättekliv in i mitt nya liv med ett steg i taget.
Jag hoppas att ni alla har haft en bra påskhelg//Kramar Kalla

Blir så glad när jag läser ditt inlägg för just så känner jag med

Heja oss och alla andra, Kram Kalla

och dricker honungsvatten. Min förkylning förde det goda med sig att vi ställde in alla evenemang, vi har tillbringat hela helgen för oss själva i lugn och ro och haft det fantastiskt gott.
Fick en intressant tanke igår om paralleller - likväl som jag behövt tid att bli tillitsfull inför mannens nykterhet behöver han få tid att bli tillitsfull till förändringar hos mig. Och mina förändringar som kommit som en följd av nykterheten ligger långt efter i tiden... de kommer nu! Vilken spännande livsresa. Nu blir det liksom mitt år:) Mitt nya år. / mt

nattvard - det är en stor sak! Du sprider mycket gott omkring dig även här. Gör skillnad.

Glad Annandag! / mt

för att vi får dela glädje. Alldeles varm blir jag inombords av att läsa - allt gott som finns också mellan raderna går tydligt fram! Du och din familj har vunnit högsta vinsten - fast det är lite fel att säga så... Det är du som har gjort ett jättejobb som gett en fantastisk utdelning! Glad Annandag! / mt

du är en som inte gör så mycket väsen av sig, det mesta sker på insidan - dvs du tänker och tänker klokt och jobbar när du jobbar. Din klokhet blir väldigt synlig här (även om du inte alltid lever efter den) och säkert även annars i ditt liv. Jag har lärt mig att just den sortens elever ibland blir helt missförståda i skolan och även på jobbet. Hoppas du "blir sedd" och att din kapacitet tas tillvara där du jobbar nu.

Jag minns så väl hur vi följde din oro och delade glädjen över din ofarliga tumör. Så bra att den kan hjälpa dig i nykterhetsarbetet! Och så bra att du hittat till AA och har människor att ringa.

Önskar dig en solig och glad Annandag! / mt

vara så som ni har det. Läste tillbaka och ser att du flyttade med barnen mellan jul och nyår och flyttade hem med löftet att han skulle börja med antabus och ta in på ett behandlingshem om det inte fungerade. Du har konstaterat att det fungerade inte.

Så väl jag förstår din oro relaterat till vad du ser i jobbet. Jag har också jobbat inom vården, annat område men sett samma verklighet. Ser den fortfarande fast från annat håll och indirekt. Jag lever också i ett lokalsamhälle med mycket alkohol och toleranta gränser - det gör det inte lättare att bli nykter.

Jag tror du vet själv vilken väg du ska gå. När du samlat tillräckligt med kraft tar du steget igen och stannar inte vid löften utan ställer krav på behandlingshemmet direkt. Du vet ju mer än väl att barnen far illa av hans drickande redan nu.

Visst är det lite konstigt att vi som i yrket är så kapabla och handlingskraftiga är så veliga när det gäller oss själva:) Har du, som jag, konstaterat att det inte är ovanligt med kvinnor som ger kloka råd inom vården lever i missbruk och ibland våld i sitt eget hem?

Styrkekramar och skön ledighet efter helgen! / mt

Har nu varit nykter sedan 1 januari, förutom 3 dagar vecka 9 när barnen var borta. Har funderat rätt mycket på hur det har påverkat mig.
Jag har avancerat på jobbet, förlorat 14 kilo, är gladare, mer närvarande och mycket mer harmonisk än jag varit på många år. Kort sagt så mår jag jättebra, det har varit en bra tid.
Jag umgås inte med vännerna som förut, vill helst vara hemma med familjen o äta gott och se ngn bra film och sova ut när helgerna kommer.
Att livet skulle bli så mkt bättre var något jag aldrig trodde, jag som tyckte mig vara tvungen att dricka vin varje kväll för att stå ut med vardagslivet. Så fel jag hade!
Jag fick mitt återfall när barnen var bortresta och nu åker de på onsdag igen, känns inte som om det ska bli ngt problem denna gång men vis av läxan vet jag att den luriga f*n kan slå till blixtsnabbt. Händer det tar jag medicin denna gång, vill inte börja dricka igen, har ffa inte glömt vilken hemsk bakfylla jag fick då.
Nej, ska sova nu, ska ta den dagliga morgon promenaden innan frukost imorgon, det är jättehärligt.
Kram alla tappra!!

Härligt att läsa Berra. Du förmedlar verkligen känsla . Tack för att du delar med dig!
Påskhälsningar från Nynykter

..en sammanfattning dagen innan den ens är slut, påsken alltså..

Vi var också på middag hos svågern och svägerskan med familj, men inget lamm, gu'ske'lov.
Det serverades naturligtvis alkohol där, t.om de vuxna barnen får idag också välja om de vill dricka vin till maten, jag lägger ingen värdering i detta, mina barn vet vad jag tycker om frågan.
De har fria val, och jag kan bara hjälpa de att informera om vad som händer framledes med alkoholen.
Jag är ett levandes exempel på hur det kan gå, och är varken en sämre eller bättre människa av det.

Svågern hade meckat ihop en egen påsksnaps, av citronskal, knallgul...
Den "såg" god ut, och jag luktade på den, spritdoft, nejtack!
Middagen blev fin med mycket nedlagd tid på förrätter, huvudrätt, efterätt och kaffe med tårta.
Nästan allt gick i den gula färgen, vi satt länge och umgicks, pratade en massa...

Det gick en sådan eufori genom mig, precis så här "mysigt" som jag brukar tycka det är med middagar,
fast då tidigare med alkohol till maten, före och efter...
Jag kände en sådan närhet med de mina, och ryste riktigt i ryggen, jag är här nu, och upplever det!
Hade inte en tanke på att alkoholen skulle kunna lappa ihop det och göra det ännu bättre,
för att jag var närvarande mitt i min situation, jag var rapp och pratsam, ändå?
Vem i he..te behöver alkohol för att kunna umgås, tänkte jag..?

Svågern fyllsomnade lite som han brukar i soffan, men piggnade på sig efter en del hot från hans fru,
ja det är tradition när det gäller umgänge med dem, så är det bara...
Barnen spelade diverse olika spel och kunde umgås på sitt sätt...
Det kändes bra tycker jag, man behöver inte sysselsätta dem på något vis längre, och de upptar inte vår vuxentid ifrån varandra, vi får alla vara med varandra på vårat vis..

Lilla fröken-löken fick övningsköra hela vägen hem i den mörka kalla natten, och det gjorde hon bra.
Ingen var på något sätt irriterad som det brukade vara förr,
en ilsken kärring vid ratten och en ångestfull gubbe i passagerarsätet, när jag drack...

Idag var det sol och hyfsat varmt, jag kunde byta vinterdäcken på bilarna, och göra dem vårfina.
Tidigare i mitt liv brukade jag "städa" bort min dagen-efter-ångest, det behöver jag inte nu..

Det kändes fridfullt i mitt sinne, tack nykterheten!

Försöker tillskriva så många fördelar som det går med att vara fortsatt nykter,
alla kommer inte på pränt, men ni kan säkert känna "känslan" av att hur det går för mig...

Läs mellan raderna, och läs inte vad jag säger, utan lyssna på hur det låter...
Däri finns känslan av att vara avgiftad från alkoholen, jag är en fri själ,
och kan styra mitt liv på ett helt annat sätt än förut...

Det är min frihet i en liten ask..

/Berra

vad glad jag blir att du fick telefonnummer att ringa om det krisar ! Jag vet ju själv vad mycket den säkerheten betydde för mig. Undrar hur många som fått telefonnummer av mig ? Det är ju så att det inte enbart är krisnummer utan det går ju jättebra att ringa och snacka bort en stund eller tala om att man mår bra !! Alla mår bra av att nån hör av sig lite då och då utan annan orsak än bara lite pratbehov.
Ha det bra och känn kraften i nykterheten !

Från och med idag serveras endast alkoholfritt vin i nattvarden där jag arbetar och bor. Det satt långt inne, men nu är det så. Alla är välkomna till nattvardsbordet. Då har väl mina bekymmer lett till något gott i alla fall.

Tack snälla Dompa för dina rara ord, jag kan spara dem och läsa flera gånger :-) (fast oj vad jag funderade över k..., jag som har lite relationsproblem med maken funderade först "hur kan han veta det??" men det var ju naturligtvis "klok" du menade ;-) och ja, det får jag väl tillstå att jag är då. En arbetskamrat (som är mycket klok själv) sa en gång till mig: "du har så mycket allmänbildning och kan så mycket skojiga saker!!". Det är bara att jag inte är klok nog att tillämpa mina kunskaper alltid...

Vad gäller personlighet i övrigt tror jag nog tyvärr att ÄnnuEnVinDåre ligger lite närmare i beskrivning än Dompa - jag är nog inte den som märks mest utan håller mig nog lite vid sidan av. Tyvärr kände jag igen mig jättemycket i det du skrev ÄEVD , DET DÄR är nog mera jag än den som tar plats. När jag gick i skolan fick jag alltid höra att jag borde vara lite mer aktiv i klassrummet; en tidigare chef sa vid ett utvecklingssamtal något om att "du har mycket hög integritet" vilket han förtydligade med att "man hittar inte dig skvallrandes i korridoren!". Fast där skulle jag gärna vilja befinna mig ibland, så slipper jag inbilla mig att folk skvallrar om mig!

Tack Mulletant för reflektionen om den personliga bottnen. Jag bestämmer mig härmed för att jag har nått den! Jag kan ju låta den yttre händelsen som fick mig att byta färdriktning vara den levertumör som upptäcktes, vilket den ju faktiskt var men jag glömde bort det lite sen när den visade sig vara godartad.

Påskafton firade vi hemma hos mina svärföräldrar ihop med svägerska, svågern, våra och deras barn. Inte fick vi någon nubbe inte! Maken hade helt sonika sagt till svärföräldrarna att jag inte skulle dricka något så till lammsteken serverades det vatten, äppelmust och påskmust. Maken fick inte ens en whisky till kaffet fast han bad om det. När jag frågade svärmor om inte någon annan ville ha vin till steken sa hon bara att "nej vi kan alla lika gärna hoppa över det, det är inte så viktigt tycker jag". Bara så.

Sen det där att det inte skall pratas om det, får jag väl klara mig utan. Det är det jag menar med det personliga stödet som saknas. Man ska liksom inte prata om ett problem fast det finns där. Fast, att låta bli drickat själv är ju ett slags stöd det med! Det är svårare för maken tror jag! På AA-mötet i fredags såg mötesledaren till att jag fick några telefonnummer med uppmaningen att ringa innan det första glaset.

Hoppas ni har det bra allihopa!

Mulletant och Eken..tack för era inlägg. Jag läser och tänker. Varför är detta så svårt för mig? Jo för jag älskar honom (har jag ju kommit fram till även om jag också hatar honom) men det som jag är allra mest orolig för är hur det blir med barnen och vilken pappa de får om jag lämnar honom. Jag jobbar inom den akuta vården och ser så mycket elände som är alkoholrelaterat och det skrämmer mig. Jag vill inte att deras pappa ska behöva bli hämtad av ambulans pga att det hänt en olycka pga att han varit full och inte kunnat ta hand om sig själv. Kanske är det jag som blir den som hämtar honom.... Vet att det inte är mitt ansvar för han måste ta hand om sig själv men...Påsken är som alla andra storhelger en högtid där det är mycket alkohol med i bilden. Jag har jobbat nätter hela påsken och har sett så mycket elände, är helt slut. Hemma har han kunna dricka utan att jag varit hemma vilket har resulterat i att jag haft ångest för att åka hem på morgonen. Det ska inte vara så här......
Skönt att ha er här, ni ger mig mycket styrka och något att tänka på varje gång!
Kram

Nu finns mitt andra gästbloggarinlägg på Medberoendeinfo-bloggen:

http://medberoendeinfo.blogspot.se/2012/04/fortsattning-lelas-insikter-…

Det handlar om vikten av att ha en konkret plan, när man har ställt ett ultimatum.

Kram och glad påsk, allihop!
/H.

det kan har varit i Carina Bångs blogg jag läste vad Lelas skrev om relationen, jag klistrar in länken nedan / mt
http://medberoendeinfo.blogspot.com/
I februari 2011 skrev Carina Bång en av de reflektionsövningar som varit till stor nytta för mig, jag
klistrar in den också när jag är på gång:)Hennes blogg rekommenderar jag varmt!

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Allt gott / mt

fascinerar mig. Att stanna i destruktiva relationer är begripligt för mig om man inte har nånstans att ta vägen och är ekonomiskt beroende. Men den begripligheten är bara delvis... riktigt synligt blir medberoendet där valmöjligheten finns och enbart den inre spärren hindrar en att lämna. Även om man sitter fast i ett socialt nät (det gjorde på sät och vis min mamma) kan jag förstå, eller i moraliska löften - det gjorde också min mamma. Men det renodlade inre hindret... hur ser det ut?

En tidig bild som etsat sig fast i mig såg jag i en dramatisering av "Bara en mor" där den utslitna kvinnan kommer in till sin hungriga ungar och säger "Far e dö men det reder sig nog" - jag har aldrig förstått varför inte kvinnor i en sån situation skulle reda sig bättre utan en suput till karl - som dessutom oupphörligen gör dem med barn... Så tyckte jag också när jag var stort barn-tidig tonåring, att vi skulle haft det bättre utan min far. Jag tror än idag att livet skulle varit på många sätt bättre så... men jag förstår idag både det sociala kittet och min mors löfte. Jag är också försonad med min far, hans liv och alkoholism.

Hur ser hjälpen för medberoende ut? Lelas har beskrivit hur värdefull samtalshjälp varit för henne. Kanske man måste förstå de olika hindren. Likväl som missbrukarens beroende är fysiskt, psykologiskt, socialt och kanske andligt kan den medberoendes band, innersta knut, vara av oika slag. Även om det övergripande mönstret är lätt igenkänneligt är knutarna i nätet av olika slag - och måste lösas upp på deras egna villkor.

Detta var påskdagsmorgonens reflektion.
Ser fram emot en stilla dag när jag ska slöta om mig själv och kurera min förkylning.

Solen stiger!

Jag önskar er alla som läser en glad påskdag! / mt

Du undrar varför han inte förstår, eller bryr sig - när du berättar hur orolig och ledsen du blir nr han dricker. Ett svar gav Lelas nyligen i någon tråd när hon beskrev punkt 1, 2 och 3... vad som händer när gränsen flyttas (gång på gång). Ett fysiologiskt svar om den kidnappade hjärnan finns i artikeln http://www.alltomvetenskap.se/index.aspx?article=844 - den är gammal men redig och bra tycker jag. Beroendet är starkt, psykiskt, fysiskt och inte minst socialt.

När jag läser dina inlägg får jag känslan att hans motivation att ändra sitt drickande är låg - det signalerar att det är DU som måste göra DITT VAL. Du skriver: "Jag har egentligen allt klart för mig om jag skulle flytta, men något hindrar mig....förstår inte att det ska vara så svårt." Där nånstans har du nyckeln - vad är det som gör det så svårt? Svaret på den frågan måste du söka inom dig själv.

Din berättelse är så lik många andra här, den goda skillnaden är att du har ett skyddsnät. Många andra i liknande situation känner sig, och är kanske, totalt ensamma och vet inte vart de ska ta vägen. I din berättelse blir medberoendet så tydligt - en utomstående som (kanske ser) och hör din berättelse fattar inte vad i all världen som håller dig kvar. Det gör inte du heller - och det är du själv som måste komma till punkten "nu går jag". Jag tror att det är först då han inser och först då det blir synligt om han har viljan att förändra.

Häng kvar här, läs och skriv. Läs gärna barbalalas och currys trådar! Ge inte upp, du har ditt liv i din hand det ögonblick du kommer till insikt om det! Kram och Glad Påsk! / mt

och jag är riktigt förkyld. Tar det som hälsning från kroppen att vi ska vila, kroppen och jag. Har jobbat ganska mycket, med hjärnan och datorn. Har avbokat den planerade middagen i morgon, orkar inte laga en massa mat och vara artig värdinna. Vi är hemma bara mullegubben och jag och vi har det vidunderligt vilsamt skönt. Var bortbjudna på middag igår just när snuvan bröt ut och snorade mig igenom det.

På vägen till middagen var han stressad på samma sätt som han var nyligen i en liknande situation. Båda gånger har allt avlöpt bra och stressen har lagt sig. Vi pratade om det igår. Det mesta går att tala om - och jag har lärt mig att lyfta av mig engagemanget och inte driva på det som inte handlar om mig. "Du gråter inte lika lätt / och jag kan ta det mesta kallt. / Nu har vi färre hemligheter" sjunger Tommy Körberg Jaques Brels text. Så är det.

Idag är det återigen en bra dag i stillhet med enkelt påskfirande. Jag har städat lådor och skåp och snavat över mänga foton från våra fester. Mängden flaskor och glas är påfallande - för ett-och-ett-halvt-år-sedan ett helt naturligt inslag. Idag ser det annorlunda ut. Även om det serveras alkohol blir det på ett annat sätt.

Nu blir det stilla kväll i soffan. Så skönt! / mt

Forts... En tanke - när man umgås med människor som man (i detta fall han) inte har så mycket gemensamt med kräver det lite mer utan alkohol som annars är ett förenande kitt. Skålandet ger något att säga och hämningarna släpper snabbt. En tanke bara.

Nu vet du att öl på hallgolvet är en dålig idé. Så slipper du göra om den blundern. Baby steps!

Märker att jag håller på att omstrukturera min (lilla) vänskapskrets. Jag bygger en djupare vänskap med dem jag har naturen, barnen eller andra nyktra beröringspunkter med. Låter banden till dem jag har alkoholen gemensamt med tunnas ut. En del kan man stöpa om vänskapen till lite, lägga fokus på de nyktra aspekterna och släppa de andra.

Vissa blir fortfarande småirriterade på att jag inte ens kan dricka EN öl innan en fotbollsmatch. De flesta bryr sig inte verkar det som. Sitter mer i ens eget huvud liksom. Men jag har slipat på ett snabbsvar till dem som trugar:
"Jag mår bättre av att inte dricka alls. Och det skulle inte falla mig in att dricka för någon ANNANS skull."

som jag hade tänkt..
I min förra kommentar.

Lite hur jag är. Allt ska vara så positivt låta så bra osv när jag är nykter.
Ölen jag hade hemma besegrade. Erkänner