Senaste kommentarerna i forumet

Så borde de va :)

att när en missbrukare a) slutar dricka och b) ändrar sin hållning till omgivningen för att man inte orkar med den "roll" man själv hjälpt till (så tror jag) att försätta sig i - och som andra tacksamt anammar.... .... Jag tror att en sådan frändring är så djupgående att den utmanar alla relationer. Alla sätts i rörelse (som en mobil)... Alla måste hitta sin nya roll och plats.
En förändring är väl alltid en slags kris. Och en kris innebär alltid både fara och möjlighet.
Visst väljer vi att tro på möjligheten?! Kram / mt

vara totalbefriad från alla synder just idag :) (Ursäkta, men kunde inte låta bli:) / mt

Kanske att det bland de beroende finns de som i grunden, primärt, är medberoende? Som tidigt "lärt sig" att läsa av omgivningen, att tolka obefintliga signaler, ta hand om, ta ansvar för. Som bär tunga bördor...

Kanske att det bland de de beroende, de som vuxit upp med missbruk och kan ha fått "genen" i arv, ligger nära till hands att när bördan av egna och andras bekymmer blir för tung söka den tillfälliga vilan i glaset? Och så är den medberoende en av de beroende med dubbla bördor att bära och frigöra sig ifrån.

Kanske - om det är så - att detta är vanligare bland kvinnor som (ännu) är uppfostrade till omsorg och ansvar för andras väl och ve?

När en medberoende-beroende ändrar sitt mönster, som måste ändras från "två håll" påverkar det sannolikt omgivningen på flera sätt, från flera vinklar... / mt

I en annan tråd läser jag om att använda vin som krishantering - och problemen försvinner inte, vi snubblar över dem för att vi inte ser dem.

Att försöka fly eller dränka sorg & kriser är kanske att försöka sig på en genväg där omvägen att möta problemen "se sanningen i vitögat" är längre - men bär. Åtminstone kan den kännas längre i stunden när flyktvägen finns en armslängd bort - eller hur är det Adde brukar säga. Du formulerade dig bra igår V, som så ofta: omvägarna är nödvändiga för att samla på sig redskapen för att till slut lyckas genomföra den förändring man önskar - i detta fall varaktig nykterhet. Det gäller nog att man kan vara ärlig mot sig själv och se på omvägarna med klara ögon i så fall, då är det ju ändå en väg framåt om än lite längre.

En väg framåt om än lite längre. Just nu kommer jag ihåg att det också sägs att "genvägar kan vara senvägar" ... Vissa genvägar kan var fulla av oväntade hinder eller avgrundsdjupa faror.

I det du skriver läser jag in att du också ser en risk om man inte ser på omvägarna med klara ögon - så är det föstås... jag tänker på förnekelsen, den farliga förnekelsen. Och så tänker jag på Lisamari som ger sig (och relationen) ett år och jag tror att L-m "ser klart" och väljer en klok väg framåt, om än lite längre.

Jisses vad jag bluddrar på så här i tidigaste morgontimmen. Det är intressant med gamla talesätt, de innehåller ofta klokskap som håller också idag. Och det är härligt med vänner att bluddra med och pågående samtal.

Ha en fin dag alla som läser! / mt

Och jag e vaken, ledig i morgon så det är ingen fara. grönt the med honing kan vara boven. skö.nt iaf att vara

nykter. sov gott alla nattsuddare ute i cyberrymnden.

Men vill ge dig en Styrkekram, hoppas du kan känna att vi vill hjälpa dig!

Jag har medvetet valt bort nattvarden på jobbet sen rätt lång tid tillbaka. Dels för att jag inte vill utmana min nykterhet med att få i mig starkt nattvardsvin,och dels för att andra ska se att jag tar mitt liv på allvar. Och undermedvetet vill jag skapa debatt, vilket jag lyckats med. Alkoholens roll i kyrkan diskuteras som sak nu, jag som person är inte en del av snacket.
Men idag serverades alkoholfritt minsann. Det måste man göra när det är ekumeniskt och frikyrkorna är med. Dubbelmoral? Jo, det kan man kalla det. Nåväl, jag tog emot både bröd och vin idag och det kändes okej.

På kvällen frilansade jag i en kyrka som konsekvent kör alkoholfritt. Utan bekymmer tog jag ytterligare en sväng till altaret för att få ta del av sakramentet
Två nattvarder på en dag, det våras för oss alkisar i kyrkan

Hjärtat...
Jag förstår att det känns tufft... Men det är inte ditt fel!!! INTE!!
Att han häller över i andra flaskor är kanske ett tecken på att han egentligen vet att han dricker för mycket och vill dölja det..
Och du ska aldrig ställa upp på sex, det ska vara nåt ömesidigt, som man vill båda två, med respekt och ömhet... Utan undantag!!
Vännen, önskar jag hade en färdig lösning att ge dig, men det måste komma inifrån dig om det ska fungera...
Stora stora kramar...

Har läst din tråd och åter igen fängslas jag av att det är så mycket likheter i beteende och tankar.
Grattis till din långa nykterhet och tack för du delar med dig.

Jag upplever det som lite jobbigt att vara i en grupp när det blir ren fylla, man blir påmind om vad man själv gjort, hur man var.

Jag tror att en hel del vän relationer tar stryk, när man släpper taget om flaskan.
Lite kaka söker maka, man letar ju upp såna som man kan dölja sin konsumtion hos, som nynykter sitter man med ett gäng vänner vars enda gemensamma intresse var att bli full.

Det fantastiska är att de verkliga vännerna som man svikit, p g a att de inte drack så mycket, de finns kvar, när man vaknat upp ur koman.

Jag brottas verkligen med min relation till maken, men jag tänker vänta tills det gått ett år.
Förändras gör jag, eftersom tankar och händelser måste ses precis som de är. Jag känner att jag blir starkare, tryggare och mer självständig. Jag kan också vara riktigt deppig och sorgsen vissa dagar, men det är helt okey, så länge jag låter de känslorna få finnas.

Dessutom är det ju fantastiskt läkande med långa promenader med hunden
Men jag undrar faktiskt lite som du, hur är det för de med lång nykterhet. När det gått några år, vad händer ?
Sköt om dig och åter igen en kram
Lisamari

Jepp, Torsten levereade och det med besked, han e en riktig kämpe och otroligt bra på det han gör när det fungerar, men...nää ngt bra mansideal är han nog inte. Men det struntar jag i, jag har ingen ork över till någon som helst relation, jag vill vara ifred nu och försöka klara min förändring. Det är nog med det. Idag ska jag vara nykter för det är min rättighet som Lisa Marie skrev i en annan tråd här.

Än så länge går det framåt även om det är med myrsteg vissa dagar. Har nog vaknat upp fem över tolv istället för fem i. Har pratat rätt mycket med mina närmsta om varför ingen har försökt hjälpa mig, jag uppfattas som väldigt stark och den som nästan alla söker hjälp hos.
Känner mig lite som om jag höll på att drukna och alla står på stranden och tittar på, utan att inse att jag behöver hjälp.
Som jag sagt innan är spriten ett sätt att fly livet för mig och slippa alla problem, men nu när man skall ta tag i allt känns det ju enormt.

Så till min undran ni som har varit nyktra länge, höll era relationer och finns det några tips på hur man går vidare.
Har en jäkla depp i dag, men det kanske är bättre i morgon//Kram Kalla

♥ Bra skrivet tack

Kram tillbaka

hur jag menade just i relation till nykterheten... men jag tycker du viktoria har fångat det bra.

Kanske till vardags när jag tänker på det här... att det inte lönar sig att fuska sig igenom. Ett bra för- eller underarbete lönar sig i längden och blir ofta till slut den snabbaste vägen.

Å andra sidan... jag tänker på snigeln som tar en omväg runt den brinnande staden... Ibland måste man gå rakt igenom också, till exempel i sorg. Att försöka ta en omväg för att "komma ifrån" brukar slå tillbaka...

Visst är det fint att vi finns här så att vi tillsammans kan reda i de verkligt stora livsfrågorna:) Kram i söndagssolen! / mt

Ibland kanske omvägarna är nödvändiga för att samla på sig redskapen för att till slut lyckas genomföra den förändring man önskar - i detta fall varaktig nykterhet. Är det så du menar Mulletant?
Det gäller nog att man kan vara ärlig mot sig själv och se på omvägarna med klara ögon i så fall, då är det ju ändå en väg framåt om än lite längre.

Hej!

Har precis läst en bok som kom ut i dagarna so heter "Hopp, en handbok för nynyktra som är skriven av Anders Vigre. En av de bästa böcker jag läst när det gäller att finna nykterheten och drogfriheten. Den finns att köpa på alla stora nätbokhandlar eller på www.newserenity.se

Mvh, Hagge

det blir rätt nu... men jag har läst nånstans att ibland visar det sig att en omväg är en genväg. I mitt liv har det varit så ibland. Hela snigeldikten handlat egentligen om det... /mt

Huvudet på spiken...igen Lilja! Ja, det är ett j...a jobb! Och JA det finns så många bedrägliga tankar som lurar i vår långvarigt marinerade hjärna! Men precis som du tänker jag att det finns inga genvägar, men en massa omvägar.

du skrev Adde, jag har inga ord men loggade in för att skicka en kram! Jag instämmer i det Adde skrev från början till slut. Kram, fortsätt skriva! Det hjälper mer än man kan tro. / mt

är det svårt att formulera sig men en sak är verkligen viktig :

Det är INTE på något sätt ditt fel att din man dricker !! INTE på något sätt !!

Du ska inte slå på dig själv när inte relationen fungerar för att han dricker, självklart är det så att sexet inte fungerar när en är kraftigt påverkad. Det INTE heller ditt fel !

Du gör helt rätt som sätter upp dina planer på att lämna, men du måste också vara beredd att sätta dem i verket. Du och dina barn dras längre och längre ner i träsket om du inte gör något radikalt nu.

Det är jättebra att du skriver här och får ur dig dina tankar, det är en omöjlighet att bära dem själv.

Ta dina barn och dra iväg på fisketur med goda mackor och varm choklad !

Kram ♥

Jaha nu är det söndag morgon och jag sitter här som så många gånger förr... Ont i magen och ledsen. Fredagen började med att jag kom hem vid 17 tiden efter att ha handlat och varit med barnen på barnkalas. Då har han hunnit hälla upp en whiskey och en öl, han kom hem 16.15 efter jobbet så då var det väl det första han gjorde när han kom hem.... Jag sade något om det och kvällen blev sen vidare något sånär lugnt. Igår lördag var jag med barnen på utflykt hela dagen. Han följde inte då han var tvungen att jobba. När vi kom hem vid 19.30 hade han druckit så att han var märkbart påverkad, ni vet språket blir allorlunda och meningar upprepas och jag får en olustkänsla av att ingå i någon djupare diskussion med honom. Han hade sina glas i ett annat rum och gick dit och smuttade då och då. Jag blir bara mer och mer anti för varje minut. Sen kommer han och lägger sig och börjar treva och vill ha sex... Jag säger vänligt men bestämt att jag vill inte ha sex med honom när han är full men att han gärna fick hålla om mig. Han blev så sur och dum i munnen och började dra upp min otrohet igen. Jag orkade inte prata med honom. Han gick upp och somnade sedan i soffan där han låg tills i morse. När jag och barnen senare gick upp vid 8 så har han varit uppe en stund men gick och lade sig i sängen när vi kom upp. Jag är tusan inte säker på att han var helt nykter. Antingen har han druckit nu på morgonen eller också var han jättebakis. Jag hittade ramlösaflaskor som var tomma men som luktade whiskey. Han har alltså hällt över i en annan flaska för att prova dölja.... Jag tar åt mig och klandrar mig själv att detta är som det är. Jag kanske är provocerande och elak mot honom. Men jag blir såhär efter alla svek som fortsätter trots löften om förbättring. Jag har också svårt att leva upp till mina löften vad gäller mera sex eftersom jag inte får till det när jag hela tiden måste konkurrera med den där jävla flaskan och rädslan för att det ska drickas och när tilliten är borta. Idag är mitt självförtroende i botten och jag tror att jag föralltid kommer att välja att ha det så här. Vi skulle ut och fiska idag hade vi bestämt men det verkar inte som att det blir något av det då han sover och han inte kan köra något fordon..... Hjälp mig! Kan ni inte skriva några ord, några tankar...

helt klart med i matchen Lilja !!

Njut av dagen idag, det är den enda dag du kan påverka. Om du lägger dig nykter idag så vaknar du förmodligen nykter i morgon och kan ta ditt lilla morgonbeslut då :-))

Kram♥

gör sig mer och mer påmind ju längre jag får leva. Alkoholismen och döden är det mest demokratiska vi har har i livet, exakt lika för alla. Släktingar och vänner börjar nu glesa på sig lite i leden och de allra flesta dör en naturlig död och med det menar jag utan missbruk. Jag tillhör själv en släkt där männen sällan når över 70-strecket så lite har jag nog börjat kolla på hur det ser ut runt mig. Jag har supit bort över 20 år av mitt liv så jag tycker att jag börjar få lite bråttom med att hinna med allt jag missat.

Att prata med andra om död, relationsproblem och alkohol är ett säkert sätt att bli utan vänner. Tystnaden blir många gånger öronbedövande och de vänner som jag trodde skulle finnas där när jag som mest behöver dem visar sig vara de första att tystna. Jag vet att det är svårt att ställa frågan "Hur mår du" men det är oändligt svårare att vänta på svaret. Det är få förunnat att ha riktiga vänner som orkar lyssna och som inte ska analysera i detalj vad som händer utan bara finns där och är.

Att söka kunskap om mig själv och min sjukdom har varit en av de viktigaste vägarna för mig till en bra nykterhet. Den viktigaste är utan tvekan att tömma ångestryggsäcken, att jag förstod vad de pratade om, "De Gamle", som går före mig. Hade jag inte på ett tidigt stadium fattat att jag var tvungen att lära mig att prata öppet om mitt bagage, som jag samlat på mig under så lång tid när jag trodde att jag var ensammast i världen om min sjukdom, så hade jag inte klarat mig en längre tid. Demonerna kommer ifatt. Alltid. Jag kan inte hålla dem nedtryckta hur länge som helst.

Att få kunskap om mig själv ger mig också bättre verktyg att förändra mitt beteende vilket också är avgörande för hur jag har klarat mig i det långa loppet. Framförallt mitt beteende när det gäller att dricka, jag ser nu att jag inte har behov av ständigt ha ett glas inom räckhåll. Idag dricker jag när jag är törstig inte för att "återuppliva" smuttandet. Jag är helt överens med mig själv idag att det är helt ok och helt tillåtet att dricka alkohol. Jag har inga som helst förbud mot det.

Men jag behöver inte dricka idag för att ha skoj eller leva mitt liv.

Ursäkta mitt minne men nån annan här på forumet var inne på samma sak som jag skriver här nu :

Att få en bra nykterhet innebär att jag gått genom 4 faser, de 2 första är dikterade av andra än mig själv :

Jag FÅR inte dricka.

Jag KAN inte dricka. Här har jag börjat förstå lite själv.

Jag VILL inte dricka. När den tanken kom för första gången släppte allt mitt motstånd.

Jag BEHÖVER inte dricka. Jag har nu insett att majoriteten av människorna på jorden lever sitt liv utan alkohol och att det fungerar överväldingande bra, även för mig.

Att som idag få vakna tidigt, med soljus och vårpigga fåglar, och känna att min kropp inte vill vända ut och in på sig utan bara är lite vanligt gubba-sliten är väl värd den resa jag hittills gjort. Jag vet att jag har ett val att göra om hur min dag ska se ut och jag gör det valet med glädje.

Förmiddagskram till alla ♥

LÄser mt, Lisamari, Viktoria här på morgonen, om Bubbla och Sorgeår..

Det får mig att minnas!
Mina 16 månaders nykterhet, där jag hade stor hjälp av en alkoholterapeut, handlade ju mycket om detta! Tänk! Det hade jag GLÖMT! TACK för påminnelsen!

Sorgeår...ja just det! Man skulle genom alla högtider, födelsedagar, tillfällen där man alltid hade nåt i glaset, "sörja" där där bara fanns Loka citron men för varje tillfälle kände man sig starkare!

Du klarade 50-årsdag i Thailand Lisamari, UTAN att dricka!! Jag vet precis känslan när man tittar tillbaka efter att ha fallit igen: "var det JAG som klarade det där!? Var det JAG som inte hade tanke på glas utan skrattade och njöt UTAN?!"

Jag minns en hel sommar Nykter! Brunbränd, fräsch, glad (ja, nu ska vi inte överdriva, klart man dippar fast man är nykter men inte alkohol-dippar, vilket är en helt annan sak!)

Att närma sig 1-årsdagen är en oerhörd bedrift, en glädje, en tillfredsställelse och samtidigt en rädsla. Vi vet alla att återfallet bara är en promenad bort.
Precis som de nyktra alkoholister på detta forum, som varit det länge, måste påminna sig om hela tiden. Hela tiden känna och minnas "så HÄR bra mår jag som Nykter, Glöm aldrig!!"

Det ger en sån viktig balans för mig mig att läsa Adde och Berra t ex, och andra, som visar att man MÅSTE påminnas sig om måendet utan alkohol hela tiden, för att INTE ramla tillbaka, och samtidigt vara där för oss andra och stötta, "ja, det GÅR! Du klarar det!"

Varje Dag jag inte dricker är jag en Vinnare, som Berra säger!Men det kräver självrannsakan och jag kan inte dilla med mig själv och dricka 6 dagar, vara Nykter 1 och tro att jag jobbar med Nykterheten. Det är tuffare än så, vi måste bita i det sura äpplet och plocka fram en ödmjukhet, som kan svida så länge man ljuger för sig själv.

Bubblan ja! Den har blivit så otrevlig på sistone, vilket visar för mig att alkoholen inte längre erbjuder den famn den tidigare gjorde. Jag kunde pyssla och småsupa och salongsdricka men nu! Flaskan är som en förtryckare som tar grepp om mig och HÄLLER i mig vinet, fast jag inte vill ha!

Som en tortyrkammare sitter jag när Den får tag i mig och jag vill verkligen inte mer!

Nykter Dag 9 med svettbad och rädsla för Dag 10 imorgon..Detta är det längsta jag varit vit detta år..

Men Stort Stöd erbjuds på detta forum och jag tar tacksamt emot.

Med önskan om en Skön Söndag för er alla ute där som kämpar!

Kram! Lilja

...är att sätta upp en fågelholk i ett träd. Det ska vara nu på vårkanten. Inom ett par minuter kommer den första blåmesen och kollar läget. Sedan behöver man ha ganska bra uppsikt för att se om den är bebodd. Om den inte avslöjar sig då den under ett par veckor piper frenetiskt.

Du kommer att fixa det! Vad vore väl en seger utan kamp?