Senaste kommentarerna i forumet

Tror det är naturligt att vara lite på sin vakt och taggarna utåt i början. För mig tog det ca 2 veckor innan jag hade landat på hemmet. Jag sov så fort jag fick chansen. Dom andra var oroliga för mig eftersom jag var tyst och drog mig undan. Man undrar vart man har hamnat, hur det ska bli och man nästan drunknar i alla tankar och funderingar. Men det blir bättre!

Skit i det där med Gud just nu. Att förstå sig på honom/henne är inte prio ett. Koncentrera dig på orden runtomkring.

Härligt med ett livstecken!!
Var på ett al-anon i veckan, där vi delade om det tredje steget, som precis handlar om att lägga vårt liv i händerna på gud.. Någon sa att de valde att se gud som universum, och det tilltalade mig mycket, precis som att välja att se gud som kärleken och det goda... Eller all den kärlek och värme som finns här!!!
Änyhow. Görgott att höra ifrån dig, ta hand om dig, och ta till dig det du vill, skit i resten!!!
Kramar!!!

Finns det vilja att skämta så finns det hopp. Och Gud, ja, det kan ju vara vad som helst. Det där med AA är ju inte en motsättning i och med just "såsom vi själva uppfattade Honom" - det kan ju lika vara en tro på en makt som är högre än en själv, men inte nödvändigtvis en gud. Läste en undersökning någon gång där många svenskar hade sagt sig tro på "något" men inte på gud just. Man kan kalla det ödet, karma, qi eller vad som helst men jag tänker att om man åtminstone kan intala sig själv att man är en liten prick i en större helhet så kanske man kommer långt. En fjärt i rymden lixom. Ja, nä, inte så obetydlig då, eller kanske, ja. Äsch, nu snurrar jag in mig.

Viktigt i alla fall Dompa, tänk på dig själv och försök tänka goda tankar. Fastna inte i något slags irritation över gudssvamlet och om du gör det, säg ifrån. Ni hade ju faktiskt tagit upp det innan och någon betalar ju för detta, då skall du också få det du trodde ingick i priset (eller snarare inte ingick ;-)

Ha det gott!

En sak som gläder mej emormt är att det finns humor i oss små själar.. massor med humor och självinsikt. Det kommer man långt med!
Härligt med ditt inlägg Dompa, du är så modig!

Du och jag "känner" inte varandra här på forumet, men jag har läst en hel del av dina inlägg, som alla varit givande att läsa. Jag delar verkligen din avsky mot att "dela boning" med Gud och förstår verkligen inte heller varför han (eller "hen" som det är modernt att säga...) alltid ska blandas in i dessa sammanhang - för att inte tala om hur denna religiositet alltid måste "smygas" in. Ta AA t ex. På deras hemsida står det att de är icke-konfessionella, men punkt tre i deras tolvstegsprogram lyder ju: "Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom." Ok, de bekänner sig inte till EN specifik tro - men religiösa är de ju!

Gött å höra från dig mannen!

Instämmer med Lelas, lägg inte energi på Gud-grejen om det går att undvika. Försök i annat fall omformulera "Guden" till något mer applicerbart i din värld.

All missbruksvård (och psykiatrisk dito) borde ligga på kommunal eller statlig nivå enligt min syn på saken, dels för att det vore en enorm vinst för samhället rent ekonomiskt, men lika mycket för att städa undan oseriösa aktörer som täljer guld på utsatta gruppers bekostnad. Kvalitétssäkringen är fullständigt obefintlig på sina håll. Tyvärr är framförhållning inte på modet i kommunerna, de ekonomiska insatser som krävs på kort sikt för att starta upp verksamheter ger röda siffror i årsbudgeten. Att de sedan innebär stora vinster på sikt i form av minskade institutionskostnader för kommunerna har man inte tid att vänta på, det är enbart årets siffror som är av intresse.

Ibland förenklar jag och generaliserar något, men i grova drag är det så det fungerar. (Uppfattar jag det som.)

Oavsett vilket, håll oss uppdaterade i den mån du kan. Ha det gott.

Härligt att höra av dig, Dompa! Heja dig!

Och du.... lägg inte så mycket energi på Gud-grejen. Kanske lättare sagt än gjort, men ändå. :-)

Kram kram!
/H.

Först av allt vill jag tacka för alla välgångsönskningar, ni är skitbra. Mina tilltufsade polare ;-)!!!
Nu ska jag skriva om rehab och det blir inte vackert; En del av mina värsta farhågor har slagit in. Var ju här och kollade innan jag checkade in, allt lät bra. Men i dagens samhälle är även rehab Big Buisness och hjärntvätt... All personal är inte usel, en del tror verkligen på vad de gör, men det känns som "hemmet" bara vill casha in sin slant. GUD bor här, trots löfte om motsatsen, jag är ju allergisk mot GUD och jag och soccan gjorde det mycket klart att GUD och jag inte kan dela boning. Nu gör vi det likförbannat. Börjar misstänka att det är en quickfix med Gud i missbrukarkretsar. Ersätt ett missbruk med ett annat slags beroende. Kanske därför så många rehabiliterade verkar så självgoda? Självgod är inte en dödssynd. Nu vill jag inte vända bort ngn stackare som liksom jag har väntat på rehab. Men jag vill vara ärlig och skriva om min upplevelse. Nu, när jag har fått en timme med mobilen och redan har ringt mina ongar. Som förresten var helt korta och ointresserade, vilket jag tar som ett sundhetstecken. De går vidare med sina liv. Bra!!! Så rehab? Förutom GUD så är det många långa gruppsamtal. Samtal som faktiskt ger ganska mycket tills samtalsledaren måste avrunda och blanda in...ja, ni vet vem... Många övningar typ; Om denna situation händer och du inte vill dricka, vad gör du då? Konstigt. Mitt problem är inte att jag inte vill dricka. Jag kan stå på hustaken och skrika ut det. Mitt problem är att jag VILL dricka. Jag har fått några kompisar. Haha. Känns som jag är en 10-åring på internat och skriver hem. Men jag har fått några vänner och det behövs. Efter dagens övningar och samtal har vi nämligen bara TV:n att återgå till. Datorer och telefoner är inte "tillåtna" för vår egen skull. Mer än en timme mellan 17-18 och det är väl på gott och ont. Lite skönt att vara oanträffbar mer samtidigt lite mysko. Som PiL skrev: tex. detta forum är väl ett utmärkt komplement? Nu har det bara gått fyra dagar. På det hela är jag nöjd. Men den vuxna anvarsfyllda karln som bor någonstans längst inne i fylle-Dompa börjar misstänka att detta är en Rip-off av samhällets resurser? Känns inte hundra. Och inte för att jag inte får dricka. Nu kommer jag säkert att även här på forum bombarderas av hur jag "tar hoppet" från folk, eller lägger deras "enda verktyg" i kaustiksoda... Men detta är MIN bild, och jag kommer att stanna kvar, ge det tid, har liksom inget att förlora. Sköt om er där ute. Hör av mig nästa gång ongarna "dissar". dR

Instämmer med Eyeshadow, har du dessutom Naltrexon hemma så är det inget att tveka på. Förvänta dig inte mirakel men med lite flyt så har dom närmast mirakelliknande effekt. Oavsett vilket så har preparatet klippt själva suget HELT hos mig.

Ha en bra dag.

Jo de är sant de du säger om anonymiteten =) vi ha nog bättre kontakt här än i IRL för då bli persons kemi inblandat kom jag på, kanske inte sån bra ide...Men men
Ha du provat naltrexon eller ha du tagit ut som en "back up" vet inte riktigt hur jag ska förklara som...

Känner du för att bli nykter men du har svårt att veta vilket ben du ska stå på...? Då tycker jag absolut du ska köra igång med medicinen...jag ha haft den nu i 6dgr å jag känner absolut inget sug utan de som ä svårast det är att lära om hjärnans rutiner.. "Att vad ska jag hitta på ikväll då? hmm ingen lust att dricka..hmm"

De ä en jätte konstig känsa...men så funkar den på mig allifall så jag vet ju inte hur andra reagerar på den...men vad ha vi att förlora? de ä ju värt ett försök kanske =)

Lycka till

jag förstår... min Mm är den enda jag alltid kan vara med - fast jag trivs med att vara alldeles ensam också. Jag tror jag känner igen dig ännu bättre genom Mm, han är tämligen "enstörig" på fritiden även om han är mycket social på jobbet. Han tillbringar helst sin lediga tid med hönsen, katterna och med att odla och fiska. Och så säger han "du (alltså jag) är den enda jag alltid kan vara med".
Så insiktsfullt du skriver... jag tyckte mycket om det här inlägget. Kanske för att det också är vad jag saknar och längtar mycket efter i nuläget, att få vara för mig själv och hålla på med precis det jag har lust med. Och det innefattar mannen. Han är den enda jag kan och vill vara ensam med. (Jag tror du förstår vad jag menar:) / mt i natten

Jag tror också vi skulle ha jättekul om vi träffades, fast anonymiteten är nog viktig för då vågar man vara ärlig. Var på födelsedagsfirande ikväll, hade lika kul som dem som drack lite, ingen saknad. Eyeshadow, jag har ju Naltraxon hemma, har helt glömt det. Hade jag tagit den när jag började vackla innan helgen hade jag kanske klarat mig. Det ska jag ta nästa gång jag vacklar, för det kommer hända igen och då måste jag vara bättre förberedd.
Kram kära vänner!

min röker åxå o slänger fimparna.....

Tack snälla, snälla för att du skriver! Jag skulle ljuga om jag sa att det går bra. Men det går inte heller åt skogen.. Jag har inte haft mer än en "tokfylla" sen min man valde att flytta ifrån mej men jag saknar, och har en sån sorg för att det faktiskt var jag som jagade bort honom att det hela tiden behövs den där lilla lugnande dosen.. Jag vet att många här kämpar med mycket större saker men det skrämmer skit.. ur mej. Är så rädd för att se sanningen riktigt i ögat. Så länge "underhållet" pågår kan jag mycket väl ramla ner i avgrunden igen.
Jag måste lära mej att umgås med mej själv tror jag. Utan någon som helst verklighetsflykt. Den dagen jag accepterar det kanske jag blir lugn..
Tack igen S, det värmer så med folk som bryr sej.
Kram :)

det finns hopp om livet i alla fall :-)) Du låter nästan som hel karl från sjuksängen !! Månne den inneboende är en MAN som visar sig lite nu ??

Men kanske ska vi försöka använda kraften på oss själva först och främst?
Det finns så många energitjuvar ute där..

Kram/Lilja

Det var skitbra! Jag fattar ju att du bryr dig och jag har verkligen en tendens att bli för analytisk och djup och missar målet!!

Du har varit nykter så mycket längre och kan ge råd från ett annat perspektiv, inte fullt så omgärdat om vin-dimmor..

Och soppa fick du!! AH! Underbart! Ibland är hjälpen som närmast när man som bäst behöver den!

Vet hur detta stök kan ge mindre hjärnblödning ibland och speciellt när man är sjuk och trött.

Sen kommer en gest och man bara baxnar.

Det är du VÄRD, du Nyktra!

Bli frisk under filten nu, med lite godsaker!

Lilja

Ja vi är medsystrar och mitt i eländet så slår det mig att vi faktiskt är fulla med kvinno-kraft och det ska vi vara stolta över!

Kram

Lilja, jag menar inte att vara burdus, hoppas det inte "lät" så. Du verkar lite för smart och tuff nog för onödiga omskrivningar bara ;)

Tack för ompyssling och omtanke, det värmer mer än ni anar♥
Men nu ska ni få höra! Efter ytterligare en tillsägning om badrummets skick i morse, lite sura miner och stampande dotter uppför trappan till övervåningen skedde som följer: vuxenbarnet erbjuder sig att gå och handla, inventerade kylen, gick och tog med sig det stackars hundskrället, kom hem och körde igång en diskmaskin, LAGADE EN SOPPA - HEMLAGAD HEDVIGSOPPA PÅ ÄLGFÄRS!, smakade gudomligt, varpå vuxenbarnet städade av köket efter sig, tömde diskmaskin och fyllde på nytt, OCH SKÖLJDE UR DISKTRASAN OCH GICK UT MED SOPORNA. Åt helvete med elefantgraviditeten á 620 dagar! Bring the next on, jag kanske fixar det här trots allt ; )
Kram från sjukbädden♥

Och Naturligtvis ska du också ha samma virtuella ompyssling som Viktoria, nu när du också känt dig klen och sjuk!Speciellt med tanke på att ditt liv med all sannolikhet kretsat mycket kring att ta hand om andra! Jag gör soppa till dig med!

Jag visst är gränsen hårfin mellan medberoende och missbruk.

Jag var den otroligt "duktiga" dottern, systern, hustrun och tog ut mig fullständigt på att vara alla till lags, hjälpa alla,visa en säker och trygg fasad. Mycket orkade jag men när mitt äktenskap blev svårt, där jag inte kunde ställa krav på en krävande man,hittade jag ingen annan utväg än den jag kände igen hemifrån,smussel med fLaskor.Självbedrägeriet började ta form.

Det gick "bra" i många år men när makens beteende tilltog började jag braka.
Denna förbannade historia man bär på som vuxet barn till alkoholist! Din lista sitter som en smäck..

Nu har jag det så mycket lugnare som skild men det var nästan omöjligt att skiljas-trodde mig inte om att stå på egna ben,vilket ingen kunde fatta.
Det var fruktansvärt svårt att uppbåda styrkan att bryta sig loss ur ett destruktiv äktenskap men jag är så tacksam över att jag orkade. han får nu ta ansvar för sitt eget liv och kan inte suga livskraft ur mig längre.

Jag skulle vilja vara med i en grupp för vuxna barn men då måste jag ha tagit itu med mitt eget missbruk först..(blink)

Jag gick på din sida Mulletant, i många många år. Men för 12 års sen började jag långsamt glida över på missbrukarsidan.

Nu försöker jag bli frisk och forma min egen identitet, den Lilja som aldrig fått ta plats egentligen, och det var då själva f..n om alkoholen skulle få förstöra för mig, den har förstört tillräckligt!

Javisst är gränsen tunn..så sant så sant

Många varma Krya-på-dig kramar från Lilja

jag kunde vara ni, alla tre, Viktoria, Pia och Lilja. Så mycket jag känner igen i livsmönster och livshållning. Så tunn är gränsen.. Det känns gott i mig att medberoendelistan är till nytta, jag har sett den tidigare och sökte upp den igen när jag tänkte på min barndom häromdagen. Har tänkt ibland att jag skulle vilja starta en grupp för vuxna barn (*skrattar* t ex i 60-årsåldern) till missbrukare och just nu känner jag igenkännandet och delaktigheten här.

Tack för din formulering Pia: "lära mig leva, släppa taget, ändra mitt sätt och våga låta andra ta ansvar för sina egna liv." Det övar jag på och tar ofta sinnesrobönen till hjälp,... Jag ryser lite när jag hör om ditt arbetsskift - jag har lämnat sjuksköteriet men är kvar i stress och ansvar.

Så tunn är gränsen, skrev jag nyss, mellan missbruk och medberoende - jag såg framför mig att vi går längs samma väg möjligen på var sina sidor om den streckade mittlinjen... men det kändes inte som nån bra metafor. Just nu tänker jag att vi går i samma livets skola. En norsk psykiater, Svein Haugsgjerd har skrivit att de som varit psykotiska har gått i livets högskola för de har gått närmare avgrunden än de flesta. Vi här är nog på högskolenivån vi också.. har tittat ner i avgrunden, eller Helvetesgapet... och kämpar för att hålla balansen. Vilken hjälp jag haft och har här att hålla taget... / mt

så bra att Lilja skickat virtuell ompyssling. Jag fyller på med honungsvatten smaksatt med citron och ingefära, serverat i en vacker mugg att intas med sked. I fredags var jag så där superförkyld, drack pulvermedicin med vinbärssmak och åt bara lite mandarin... och så honung, citron och ingefära också. Sen blev det bättre men igår var jag halvdöd när jag kom från jobbet, somnade i soffan kl 18 och sov tills min syster kom på besök sjutiden - var vaken ett par timmar och sov sen från kl 22 och hela natten. Nu fick jag klaga lite också:) Hälsokramar i massor! / mt

...här till dig i din egen tråd. Kramar om och hoppas att det inte dröjer länge tills Gladfrun dyker upp. Går det bra för dig?

Måne! DUKTIG är du med 4 dagar! Jag vet hur ångesten vrider en sönder och samman. Så klokt att du skriver, det är sån hjälp att formulera sig och få stöd av alla dessa fantastiska på detta forum!!

Alkoholterapeut tyckte jag var väldigt bra! Att jag sen ramlade dit igen var för att jag inte trodde jag hade ett problem, att jag "kunde" dricka...

Torka tårarna och känn att solen skiner och detta forum stöttar och till och med bär dig emellanåt.

Lilja-kramar!