Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte heller hade en bror som avled i en olycka för 18 år sedan . Kram

@Amanda L Tack för ditt svar! ❤️
Jag ska ta till mig dina tips och hålla tummarna för att jag hittar något som kan hjälpa mig ur den här misären. Vill inte ha det här livet.

Hej! @B.Å, Det är bra att du har hittat hit till detta forum och nu är besluten att testa att vara nykter. När det gäller magproblem så är det då något som man känner igen. Det bästa fysiskt för mig med att vara nykter är att dessa problem gick över ganska snabbt efter att jag tog sista glaset med alkohol i höstas. Hade ju tack och lov inte halsat brännvin på tom mage liksom, så man hade då inte dragit på sig magsår i alla fall vilket man då är tacksam för.

Psykiskt sett har även de allra mörkaste tankarna mildrats. Det skedde också relativt snabbt efter att man slutade dricka alkohol. Vilket ju är naturligt då alkohol ju ofta förstärker depressiva känslor. Det är ju även rätt så känt att magproblem är vanligt vid överkonsumtion av alkohol. Tror att din mage kommer att bli glad av ett längre alkoholuppehåll.

Skamkänsla är rätt naturligt att få vid drickande som spårat ur och även något bra till viss del om den kan få en att försöka att vara helt alkoholfri. Men du ska nu undvika att fastna i ett deppigt tänkande kring gårdagen. Ta nu allt steg för steg och ge dig sjutton på att vara nykter var dag och fokusera på nyktra prylar som du känner är positivt i din tillvaro trots allt.

Det här att onykter göra bort sig det kan alla som dricker för mycket drabbas av. Det har man då gjort många gånger. Så försök att leva nyktert och normalt och älta inte knepiga grejer så att du får onödiga psykiska låsningar som du sedan kanske försöker dränka med onyttiga drycker. Håller helt med om att det viktiga är att aldrig ta det första glaset, slurken eller burken.

Kämpa på kompis!

@Willie Ring Alkohollinjen och prata m någon av rådgivarna. Så kan du säkert få en hel del tips.
Du kan vara anonym.
Det finns många olika sätt, men det är så olika för olika människor!
Jag blev bykter genom att läsa och skriva här, ofta. Jag läste också en del böcker. Den jag hade mest nytta av var nog Annie Grace bok Tänka klart, som förklarar hur beroende, hjärnan och alkoholen fungerar.
Det gjorde det lättare att kämpa.
Jag gick också igenom Alkoholprogrammet här. Gav tips och enslags plan för det hela.
Nu har jag varit nykter i 1 år och 5 månader. Något jag sällan tänker på. Det är helt enkelt så jag lever nu och bara naturligt och bra:)
Kämpa på, så bra att du tar tag i saken. Du kommer inte att ångra dig!❤️❤️

@Lonely Man Ja, låter konstigt? Kanske är dina systrar lite rivaler om dig? Själv har jag inga syskon och vet inte hur det kan fungera….🥹❤️

Ursäkta lite stavfel o saknade ord, dålig på att skriva i mobilen…🥹

@B.Å Det är alkoholen som skapar ångest och skam. De flesta verkar må mkt bättre redan efter 1-2 veckor.
Just då brukar många också börja dricka igen eftersom du just mår bättre igen.
Plötsligt känns skammen överdriven, ”så farligt var det väl inte?” Börjar beroendet låta så, kan det vara bra att påminna sig. ”Jo, så eländigt mådde jag…”
Annars är det lätt hänt att allt börjar om igen.
Skammen går över och blir mer hanterbar.
Du kommer förmodligen byta ut känslan av skam mot stolthet efter ett tag.
Stolthet över att du tagit tag i saken, försök känna dig nöjd över att du är på väg, rätt väg!
Du kommer att må så mycket bättre!
Känner du att du behöver proffshjälp så sök den. Arbetsgivaren är skyldig att hjälpa till. Vården kan också vara en möjlighet. Alkoholen är som ett troll. Så länge man fösöker ljuga och gömma beroendet är det starkt, drar man ut det i ljuset så spricker det och dör.
Jag tyckte det var fruktansvärt skämmigt att erkänna att jag var alkoholiserad. Och det var svårt att säga att jag inte ville dricka alkohol i början ( då skulle folk ”förstå!”. Men snart märkte jag att det inte alls kändes så farligt eller konstigt. Ja, de flesta verkar inte ens märka det…
Det gick iaf fort över, tillsammans med skammen..:)
Mig hjälpte det mycket att läsa och skriva mycket här. Många har gått igenom nästan samma saker. Alkohol programmet var också bra. Fullt av tips och råd.
Hoppas att jobbar vidare, att bli nykter är en process. Lita på den och det kommer att bli bra.
Den tar tid, men du kommer att lära dig mkt om dig själv och du kommer hela tiden framåt. Bara inte ta första glaset!
❤️❤️🙏🏻

@B.Å Det är så himla olika hur snabbt det går. En del har behov av att fundera över det förgångna länge. Men när man förstår att grubblandet inte leder någon vart har man kommit en bit. Själv är jag lösningsorienterad till min natur, och jag lade all energi på att lära mig allt om nykterhet. Böcker, poddar, youtube - i början lade jag nog motsvarande en heltidstjänst på att plugga nyktra fakta. Plus mitt vanliga jobb. Att jag gick in så stenhårt gjorde att jag inom några veckor slapp skammen. Däremot sörjde jag faktumet att jag druckit bort så stor del av mitt liv. Det kom i vågor, från och till under ett år. Jag sörjde också att jag inte kunde dricka normalt, men inte lika länge.

En dag i taget. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Det är det enda du behöver fokusera på.

Kram 🐘 (som varit nykter i 1628 dagar)

En rättelse. Idag är faktiskt min fjärde dag utan A. Inte för att jag mår bättre för att jag kom på det men då är jag i alla fall en dag närmare mitt (första) mål än jag trodde.

Idag visar min Sockerstopp-klocka 23 dagar, tjoho! Så idag kände jag mig redo att utmanas. Trött, trött, trött, men skulle behöva handla lite. Moffade i mig två nektariner och körde till affären. Och kom hem utan sockerstinna produkter. Heja mig! Kändes inte ens svårt, sannolikt tack vare nektarinerna.

Jag är fortfarande trött efter festen. Ont som fan i knäna. Men det funkar att jobba och jag går korta, lugna hundpromenader. Inte göra ont är målsättningen, men framåt kvällen gör det ändå ont.

Det är så förbannat surt, senast förra veckan hade jag piggat på benen rejält. Hade utökat antalet minuter/steg och hade högre tempo. Och nu bara: ”Krasch!” Så känns det 😢

Jag försöker ta hand om tröttheten, låta den vaggas till ro. Tidigt i säng. Tvingar mig inte till mästerdåd på jobbet, good enough är fullt tillräckligt. Låter mig tycka synd om mina ben också. Varken trötthet eller benvärk blir bättre av socker. Tvärtom faktiskt.

Jag vet att ork, lust och styrka kommer tillbaka. Nu är inte alltid.

Kram 🐘

@Gabi79 Ja, det svåraste är de sociala situationerna. Jag har svårt att se på när andra dricker öl eller vin, och jag säger till mig själv att jag bestämde ju, ingen alkohol i dag, men det gnager inombords på något sätt, kan känna mig nästan arg utan att veta vem eller vad jag ens är arg på. Och att stå ut med tjatet, "Ett glas kan du väl ta?" Tjatet blir värre ju mer berusade de blir. Men på något sätt måste jag lära mig att säga nej tack, när jag hade bestämt mig för att säga nej tack, att just idag dricker jag inte, och det är bara min business, ingen annans. Hoppas att din grillkväll gick bra, och kämpaglöd till både dig och mig 💜👍

@Carisie
Det var inte särskilt angenämt....förstår inte varför jag älskade att bli onykter förut. Jag kan tänka mig att ta ett glas, men absolut inte bli onykter!

Sommaren för två år blev väldigt full av vin. Hittade mellan festkvällar lugnet i ett glas vin efter jobbet. Bara för att slappna av. När sommaren va över bestämde jag att nu va det slut med vardagsdrickandet. Men september har ju fortfarande fint väder. Och i oktober lagar man höstgryta och då passar ju ett glas vin. Och vid december blev jag lite skraj över hur fort tiden hade gått. Och för hur många bibbar jag hade i min papp-återvinning. Då bestämde jag mig för att sluta. Nu har det snart gått 2 år och jag säger samma sak till mig själv varje morgon jag vaknar skakis och bakis. I sällskap av vänner dricker jag nästan aldrig. Och om jag dricker blir det knappt ett glas. Men i min ensamhet varvar jag ner med ett glas vin. Eller flaska. Eller två.
Jag har någonstans blivit en tragisk ensamdrickare som inte vill något hellre än att vara nykter. Hjälp.

@Andrahalvlek tack så mycket för ditt svar. Jag är helt besluten och ska testa vara nykter. Har fruktansvärda magproblem (troligtvis pga missbruk) och tänker bara på att jag måste avstå och se om jag blir bättre i magen. Helst hade jag velat supa mig redlös och bli av med alla jobbiga känslor/minnesbilder som sköljer över mig titt som tätt.

Kanske en dum fråga men hur lång tid brukar det ta att bli av med värsta skulden och känslan av att man inte kan visa sig bland folk?

Funderar på och be om professional hjälp men vet inte vart jag kan vända mig. Har mycket att ta tag i…mitt liv har kantats av svåra händelser som jag aldrig har sökt hjälp för. Inte för att det är en ursäkt men jag tror att mitt drickande har spårat pga ibland så orkar jag inte känna efter hur jag egentligen mår.

Vad man ville bli när man gick i lågstadiet var nog faktiskt cykelreparatör och senare även att jobba i matbutik, eller då kanske allra helst i nån kiosk, för man gillade ju smågodis som det hette på den tiden. När man på lördagarna fick sin veckopeng brukade man ju gå och handla godis styckevis i kvarterets kiosk för nåt öre styck. Bland det första man gjorde sen var att jobba ett tag på ett bageri och packa bröd och det var rätt nära att man hade blivit bagare vilket inte var så konstigt.

Detta eftersom morsan ett tag var städare på bageriet ifråga när man var liten och man sedan dess alltid har tyckt att det luktar så himla gott med nybakat bröd. Men sen efter skolan blev man ett tag biltvättare eller bilrekonditionerare som det väl numera heter. Pysslade sedan ett tag med lite direktreklam och en del kontorsjobb med mera. Provade även i egen regi på att spekulera lite i aktier och optioner, men det blev för stressigt.

Men skulle jag haft ork att göra nåt nu så skulle det väl blivit att satsa mer på musikproduktion som väl är det man är mest intresserad av liksom. Men så har man ju social ångest också, så att stå på scen i någon form faller ju bort, och då blir det ju inte så värst lönsamt, för det är ju liveshower som drar in stålar åt de flesta i musiksvängen. Men nog har man provat på lite olika prylar i sina dar.

Det är då som du säger @Andrahalvlek, att det är viktigt att ha mål och drömmar. Mitt närmaste mål här idag är att ta mig utanför dörren efter mjölk och en limpa fast man är helt slut och orkeslös. Får väl försöka att göra ett stordåd och släpa mig ned till lokala matbutiken innan stängningsdags. Som dystemiker har man inte mycket energi för det mesta, men försöker se positivt på tillvaron nu i all fall, för annars sitter man väl snart och deppar i alkoholträsket igen. Vilket jag då faktiskt gett mig sjutton på att inte göra.

Ha det gott kompis!

@B.Å Skammen lägger sig med tiden. Förutsatt att du gör ditt yttersta för att verkligen sluta dricka. Det förflutna kan du inte påverka, men du kan påverka det du gör här och nu.

Kram 🐘

Hej

Dag tre utan alkohol. Jag har så mycket skam och skuldkänslor över allt jag har gjort (och inte gjort, för den delen) pga mitt beroende de senaste 15 åren.

Jag har isolerad mig, druckit ensam, varit antingen bakis eller full och minns inte hälften av mitt vidriga och pinsamma beteende under dessa år. Får nu nästan flashbacks och bilder från denna tid, där jag pratat för mycket, betedde mig gräslöst, fått snedfyllor och gråtit och varit allmänt så jävla vidrig att jag vet inte hur jag lyckats se mig själv i spegeln under dessa år. Dricker själv, hemma och vaknar med ångest varje gång. Ser på telefonen att jag har pratat i flera timmar med någon jag knappt känner, dessutom videosamtal….har vaga minnen av det, jag vill dö. Ibland har jag vaknat med blött hår efter duschar jag inte minns och ofta har jag lagat mat utan att komma ihåg det. Mitt barn (utfluget) kan ringa mig ibland och fråga vilken tid ska ses, då har jag planerat saker som jag inte minns, jag skäms så oerhört för allt jag har gjort och sagt att jag vet inte hur jag ska klara av detta.

Har kunnat skött mitt jobb. Mycket hemmajobb och jag arbetar i en bransch där det är väldigt accepterad att man dricker friskt och ofta. Jag går inte med på AW:n längre eftersom jag kan inte sluta dricka när jag väl börjat. Dricker till jag däckar och har kommit på att det gör jag allra bäst hemma.

Jag tror jag behöver hjälp nu. Har bestämt mig för att sluta dricka och har satt ett mål på 7 dagar nu. Ska klara det och förlänga till 2 veckor och sedan 3 månader. Jag vet att jag inte kan dricka ”normalt”. Jag kunde göra det när jag var yngre men inte nu längre vilket kanske inte är konstigt med tanke på mina gener och släktens historia.

Men just nu mår jag bara så fruktansvärt dåligt, har 15 års ångest att ta tag i och vet inte hur jag ska göra eller om det ens går att bli av med alla jävla minnesbilder som kommer upp hela tiden och får mig att vilja kräkas och flytta/byta identitet eller något ännu värre. Jag föraktar mig själv och förstår inte hur jag kunnat sett mig själv i spegeln under alla dessa år.

Vet inte varför jag skriver hit, det är väl kanske i hopp om att någon känt likadant och kommit över det…

Jag har läst väldigt mycket här det senaste året och beundrar er som lyckats och lever livet utan rus och ångest. Jag har svårt att se framför mig hur jag ska lyckas, denna ångest alltså, jag vet inte hur det ska gå till.

@Flarran Veterinär sa jag som barn. I åttan sa jag journalist, och det blev jag också 🥰 Vad ville du bli? Väldigt många ungdomar idag kan inte svara, inte ens på gymnasiet vet de. Min äldsta bestämde sig i nian för att hon vill bli psykolog, och det blev hon också. Mål och drömmar är viktigt, tror jag.

Kram 🐘

Vad ska du bli när du blir stor var en fråga man i skolan kunde höra i lågstadiet. Det var många tjejer som som sade ord som sjuksköterska, vetrinär och grabbarna sade väl ofta orden polis eller brandsoldat och sånt där. Men man hörde aldrig någon säga – Jag ska bli alkis, för det verkar var så trevligt och bra.

När man öppnade och drack ur den där första flaskan så visste man inte mycket om nånting, man trodde att man var smart och nästan lite Rock n Roll på nåt positivt och fritt sätt. Men nu vet man ju lite bättre, men ändå så kan man när man är trött tappa sugen på att kämpa på nyktert, men då har man ju i alla fall detta eminenta forum att hämta kraft och inspiration ifrån för att kämpa vidare som nykter och alkoholfri.

Detta var en tanke som i stunden kom flygande till mig liksom. Nej, nu får man då försöka att rycka upp sig och klä på sig i alla fall, för nån ordning får det väl vara. Ska verkligen göra allt för att få hem den där mjölkflaskan som man suktar efter.

Ha det gott!

ja det är nog bäst att låta bli alkoholen överhuvudtaget i sådana miljöer

Nu är litern slut också. Ja, snackar här inte om nån alkohol av nåt slag utan bara om att den sista mjölkskvätten precis gick åt till min frukostchoklad. Tänkte när de goda limpmackorna var uppätna och jag drack sista slurken med varm choklad att, denna dryck är ju hundra gånger bättre än nån dyr gräddlikör med whiskeyton i smaken.

Sånt blev man ju bara onödigt fet av och dessutom så kickade det oftast i gång ett förfärligt alkoholsug efter först nån öl och sedan starkare grejer. Sitter nu alkoholfri här nöjd och riktigt myser fast det nu är lite grått utanför köksfönstret igen. Växlande molnighet är det tydligen idag, men det gör då inget alls, för nu så blir det nog förhoppningsvis ändå så att man kommer utanför dörren i alla fall. För mjölk det vill man då ha i sitt kylskåp alltså.

Har faktiskt även ett visst salladssug och tänker på inlagd pustasallad som finns som konserv någon kilometer bort. Så kanske blir det en cykeltur om man nu orkar liksom. För viljan till en sådan utflykt finns då alltså. Häller nu i mig ett glas med vitaminberikad energidryck så man kanske kan komma igång fast man är så trött och orkeslös så att man nog skulle kunna sitta och sova liksom. Förresten, @Se klart och @Carisie, det var trevligt att ni tittade in en sväng här, sånt uppskattas och ger faktiskt lite energi till att nyktert kämpa vidare.

Ha en fin dag mina vänner!

@Carisie @vår2022 Svar i all hast, skriver lite mera i lugn och ro senare. Fint att se er här och TACK för råd. Jag kommer mer och mer på banan och blir allt starkare i mina val. Skriver mera snart. Idag är och blir en dag utan alkohol. Kram!

Har hon familj som kan hålla koll på henne och se till att hon kan få hjälp? En chef som kan agera? Socialtjänsten kan också hjälpa till om de får in en orosanmälan.

Känner igen mig i det du berättar. Min sambo dricker även dagligen, oftast från dagtid tills han somnar, alltså även på arbetet. Den här klumpen i magen man börjat få när man ser den där ölburken, hur dem öppnas en för en. När han är full och inte kan behärska sig och luktar öl får en att bli så avtänd. Jag äcklas ju av honom i de stunder. Vill knappt dricka själv mer, ibland kan jag ta nån öl med fastän jag inte gillar det bara för det blir mindre för han att dricka. Vet inte vad som är bäst att göra om det är att vara tyst och inte bry sig, eller försöka stoppa när han vill köpa mer och prata. Inget hjälper, det är väl det att han måste vilja själv.
För första gången sa han imorse att han behöver ha hjälp, att han inte kan kontrollera det och att det inte är normalt. Det känns väldigt skönt han insett, men jag vågar inte hoppas för mycket. Tror inte det kommer ske en handling från det än iallafall och förmodligen kommer han hem senare med en öl i handen och några mer.
Hur tog din sambo steget? Vad fick han att inse till att faktiskt göra en förändring. Det här med att känna sig tråkig kan jag verkligen förstå.
Jag vet tyvärr inte heller vad du ska göra, älskar du honom och du mår bra i relationen följ ditt hjärta och finns där för honom som ett stöd. Du har även påverkats av detta och dina tankar som du har borde du också prata ut om, till psykolog tänker jag. Så även du kan jobba bort det, fokusera på dig själv och få dig själv att må bra. Mest för ditt eget bästa, sen tror jag att om du är stark kan du dra med han upp på ett annat sätt och vara hans pelare. Inte för att tynga dig, du måste skydda dig själv från att låta hans problematik dra ner dig. Men finnas där så inte han känner sig ensam, för han har säkert också mycket jobbiga tankar o känslor.
Jag hoppas allt blir bra för er, allt löser sig med tiden. Och att inga andra dåliga vanor ska påverka erat liv och relation
Och kom ihåg, du är bra

Mina föräldrar (båda nu 60+, jag 30år) har alltid druckit mycket så länge jag kan minnas. Pappa dricker mindre men ofta, har alltid varit fredag lördag söndag samt några öl utspridda under veckan då han till exempel ska städa garaget eller haft en tuff dag på jobbet. Mamma dricker fredag lördag men mer. Hon sitter i sin fotölj och hinkar rödvin på box.
Har vid ett flertal tillfällen tänkt ”men de är klart att dom måste få slappna av och njuta av livet” då de egentligen aldrig blir aspackade/aggressiva/fysiska men har med tiden förstått att det såklart är ett problem eftersom jag mår som jag mår.

Första gången jag sa till dom var jag 15 år. Berättade att jag inte mådde bra när dom dricker pga dom blir alltid rätt irriterade på varandra och slutar oftast med dålig stämning eller bråk. De båda lovade att bättre sig och skyllde på att de är skönt att få slappna av på helgen. Sedan har det varit så ca en gång per år - jag kommer gråtandes, säger att jag inte mår bra i deras drickande, att de blir annorlunda, de blir personlighetsförändrade och ”slappa/sega/larviga” och de lovar att ändra sig. Blir bättre någon månad men sen tillbaka.

Det senaste som hände var en månad sen. Jag sa till på skarpen och bad pappa gå till psykolog (han har varit värre senaste tiden och mamma har varit nykter ett år efter psykolog men nu börjat trilla tillbaka). Mamma höll med och kontrade med skilsmässa.
Papp lovade att ta detta på allvar igen och sa ”ge mig en vecka utan alkohol så ska jag bevisa att jag klarar av det”
Den veckan var den finaste veckan på flera år i denna familj.

MEN de som hör till saken är att jag bor på annan ort och igår fick ett meddelande av min bror som bor hemma att mamma igår var full vid 12 och pappa full kort därefter. De har alltså båda börjat dricka igen och jag har inte hört något om varken skilsmässa eller psykolog.

Vad gör jag härnäst? Tvingar på dom hjälp hos vården? Hotar med att kapa relationen? Gör en pakt med hela familjen att vi ALLA är utan alkohol minst ett år?