Senaste kommentarerna i forumet

Lördag morgon. Fortfarande nykter. MEN jag ska verkligen erkänna att det var enormt svårt igår. Fick sån enorm ångest på kvällen. Ensam hemma med ett av barnen. Fick göra ALLT för att försöka sysselsätta mig och tänka ”en kvart i taget”. Kändes som att minutrarna var evigheter. Det var en typisk ”ta ett par glas”-kväll, för att varva ner efter veckan. Solen sken, grannarna var ute och grillade i det fina vädret. Med öl eller glas vin i handen. Tanken på hur jag skulle få tag på åtminstone ETT glas var frustrerande. Som tur var var inte bilen hemma, så alternativet hade varit att ta bussen med ett av barnen. Och det var inte att tänka på… Det var hursomhelst en befrielse att gå och lägga sig och få sova för natten och dessutom med vetskap om att jag inte druckit. Och en bra känsla att vakna idag. Men gudarna ska veta att detta inte är nån ”enkel resa”… Hoppas ni andra hade en enklare fredag kväll än jag. Men vi klarar det tillsammans! Nu kör vi en alkoholfri lördag! 🫶💪

Jag har haft en bra jobbvecka. Körde till kontoret mån-tis och fick möjlighet att tjöta lite med kollegor. Hemifrånarbete ons-fre. Lagom mycket att göra, både så jag hann jobba framåt och andas mellan arbetsuppgifterna. Ta alla fikaraster, lunchpromenera.

Två kvällsaktiviteter blev det, hundkurs i onsdags och körövning i torsdags. Två kvällsaktiviteter per jobbvecka är max att jag orkar med. Två buljondagar blev det också, tisdag och torsdag, och de kändes under kontroll. Några gånger tänkte jag ”äsch, jag skiter i det”, men eftersom jag inte hinner bli galet hungrig mellan de sex dryckestillfällena så funkar det. Jag brukar mota den automatiska äsch-tanken med den medvetna tanken ”jo, det går bra. Imorgon får jag äta igen”.

Totalt har jag gått ner 17 kg sen i julas. Men jag märker att kilona har smugit sig på igen, två-tre kilon typ. Syftet med buljondagarna nu är att skapa mig en buffertzon, så även om några kilon smyger sig på så ska det inte påverka mina minus 17 kg. Jag går ner typ 4-5 kg till och sen har jag dessa kilon som en buffertzon. När gränsen för minus 17 kg passeras är det buljondagar två dagar per vecka igen som gäller 4-5 veckor.

Kroppen är ju så funtad att den har en ”trivselvikt”, och upp till ett år efter viktminskning strävar den efter att komma tillbaka till den gamla högre vikten. Så ett helt år efter viktminskning behöver man vara vaksam. Jag har köpt en massa nya kläder som jag faktiskt vill kunna använda. Och jag ska gå igenom mina garderober och hitta gamla kläder som passar igen. En ledig dag.

Den här tiden på året brukar alltid vara superspeedad. Allt ska avslutas, det är avslutningar på löpande band. Det fina vädret inbjuder till umgänge, och i vårt land är umgänge lika med att äta gott. (Och dricka gott, men alkoholfritt i mitt fall. Inga problem på det området.) Det är som en rastlöshet i luften, och man känner sig nästan lite euforisk när sommarvärmen kommer åter. Ett stilla regn är avkylande på mer än ett sätt, men det är långt mellan skurarna.

Den här allmänna stressen har gjort att jag den sista månaden har gått helt bananas. Jag har moffat sjukliga mängder choklad och glass. Sjukliga mängder. Men den senaste veckan hoppas jag att jag har brutit trenden, för jag mår verkligen inte bra av det. Dels för att det ger plus på vågen men lika mycket för att jag upplever att min värk blir sämre.

Mina artrosknän har verkligen gjort ont den senaste månaden, vilket är oerhört handikappande. Lite bättre igår och idag faktiskt. Jag tror fan att sockret är boven i värkproblematiken också. Jag väljer att tro det. Att jag i 54 års ålder har fått svår artrosvärk i knäna kan jag inte göra något åt. Men jag kan göra något åt att inte förvärra värken genom att moffa socker. Det är ju inte ens gott efter de första två-tre chokladbitarna. Ändå ska det ätas till chokladen är slut.

Lönen den här månaden, med ob-p efter kvälls/helgjobb och ny lite högre lön, var verkligen wow 🤩 Och den retroaktiva lönen får vi i augusti, så den blir wow också. Jag önskar så att jag var lite ekonomiskt sinnad och kunde spara en del av lönen, men det är nog svårt att lära gamla hundar sitta. Eller? Får klura på det. Att satsa pengar på olika typer av aktier vore kanske en ny rolig hobby? I väntan på huset jag vill flytta till så småningom.

Idag ska jag ta med mig båda döttrarna på en liten resa. Vi ska uppträda med kören, och vi kombinerar det med morsdag-lunch i förskott. Imorgon ska jag ta med mig min mamma och yngsta dotter på en kortare resa för att morsdag-luncha. Hundkursen har avslutning imorgon också. Vi har alla en riktigt bra helg framför oss 🥰

Trevlighelgkram 🐘

God morgon alla ☕️ ljuster av en kopp innan de andra gått upp.

Idag ska vi iväg på familjefirande så jag hoppas att vädret håller i sig så man inte är för tunt klädd för en utedag. Får väl packa ner ombyten... som nån Beyoncekonsert - 19 ombyten i väskan. Just nu känner jag inte för att dricka något men jag får se hur jag känner väl ute och framme. Skulle såååå gärna hellre varit hemma i min ensamhet och fixat med grejer. Påta lite i mina lådor med frön.. det spirar lite överallt ☺️🌱

@prinsessa Nä man har svårt att ångra en nykter kväll - framför allt dagen efter.

Hoppas alla får en fin dag
🩵

Jag och min sambo har bott ihop i ett år snart.
Jag vet att han haft problem med att dricka för mycket under perioder i stort sett hela sitt liv.
Nu har jag förstått att det kanske varit värre än jag eller någon annan vetat om.
Jag har ofta kommit hem från jobbet och han har varit påverkad, men nekar att så är fallet. Han däckar ofta i soffan och jag har börjat tröttna på att spendera mina kvällar sittandes bredvid en "sovande" sambo som är svår att väcka.
Jag känner mig extremt ensam..
Jag har börjat hålla koll på antal öl/vin i huset sat koll på hur mycket det är i varje flaska whiskey och ser att han dricker. Trots att jag frågar så nekar han.
Känner att jag inte kan lita på honom i det här och väcker tanken om han även ljuger om annat också.
Känslan jag får är besviken på att han går bakom min rygg med drickandet, jag blir orolig över hans hälsa och jag vill leva med någon som är närvarande.
Har tagit upp frågan att jag tycker han dricker för mycket.
Då blir han bara mer noggrann med att gömma tomma burkar, åka till återvinning och "radera spår" osv.
Jag vill inte vakta, men hamnar i det gång på gång då jag känner att jag inte litar på honom...

Hur tar jag upp problemet med honom och får honom att förstå att jag finns och vill hjälpa honom bäst?

@vår2022 det är verkligen en känsla när polletterna nästan klonkar ner, att förstå hur mycket alkoholen förstört och verkligen känna skillnaden som nykter🥰

Vecka 44. Sakta men säkert börjar det närma sig årsdag🌟 och jag längtar verkligen. Ju fler dagar jag kan lägga bakom mig desto starkare i min övertygelse.
Vilken härlig vecka vi haft vädermässigt☀️ljuvligt. Jag har fått greja i trädgården, vilat i skugga när det varit för varmt, lyssnat på bra böcker, mitt avlönade arbete har skett utomhus.
Jag var på tjejmiddag förra helgen och det har lämnat ett rejält skav hos mig. Alltså alkohol är så vidrigt och äckligt att jag spyr på skiten. Middagen blev ett fylleslag av sällan skådat slag. Jag avvek vid 22:30 (borde åkt 19:00) och det var fruktansvärt att se hur en människa förvandlas av alkohol. Full som en kastrull, aggressiv, hetsig, gapig, lealös. Nä fy fan!
Jag ska definitivt inte sitta på några höga hästar och tycka att jag är så jävla bra, jag har varit exakt likadan!
Men det var verkligen hemskt och jag blev låg av att se.
Ångerfull vecka för vissa och samma gamla trasiga skiva: jag ska aldrig mer dricka alkohol. Ångesten dryper, det syns lång väg.
Jag har ibland känt oro för hur jag ska känna inför sommaren, kommer jag vilja dricka alkohol och måla upp en romantisk bild av hur det ser ut med ett svalkande glas i handen. Men nej, den oron kan jag lägga undan. Jag är på den rätta vägen för mig. Spola kröken!

Önskar alla en fin och go lördag❤️

@vår2022 tack för dina kloka ord! Jag förstår att det är en process som behöver få ta tid. Men ibland känns det ju lite som att befinna sig i ingenmansland. Något återfall har jag dock aldrig varit nära. Inte en sekund har jag ens övervägt att ta ett enda glas! Och inte gör jag det nu heller. Det är väl det den lilla djävulen är ledsen över, att jag är så bestämd. Men för den skull kan man ju känna sig nere ändå. Och se tillbaka på de mysiga stunderna för de fanns. Men som sagt, något återfall ser jag inte i sikte men jag håller garden uppe. Vet att det kan vända fort, när man minst anar. Tack för all pepp! Kram 💛

@vår2022 Det är så jobbigt när det blir förpestat på arbetsplatsen, jag kände att det inte fanns någon som helst lösning eftersom självkännedomen var obefintlig. Så många som inte kan titta på sig själva och försöka sätta sig in i andras situationer. Jag tycker det är tragiskt. Det är hemskt att se från ett helikopterperspektiv hur människor beter sig. Jag vill arbeta på ett ställe där folk har samma värderingar som mig. Att man försöker granska sitt eget beteende, inte fryser ut folk, inte pratar illa om folk, inte får människor att tvivla på sina förmågor utan istället lyfter alla positiva egenskaper. Jag har så mycket önskemål om en fantastisk arbetsplats som präglas av kärlek till sina medmänniskor. Att man har god självkännedom och vet om sina triggers hjälper otroligt mycket. Då kan man ha en öppen och ärlig kommunikation om det som triggar och se lösningar. Undra vad jag kan finna en sån arbetsplats?
Kram❤️

Vad är det man säger? Jo, man ångrar aldrig en nykter dag!
Dricker gott kaffe och njuter av solen som tittar in genom fönstret.
Ska ta mig en promenad snart och i kväll ska jag på middag. Det kommer bli enheter, men det är så att säga "planerat".

Önskar er alla en fin lördag!

Godmorgon @Ny dag❤️ Härligt umgänge du fått! Låter så härligt att ni gått samman på den nyktra resan❤️
Kram till er

ja trampa snett efter 30 dagar nykter. drack igen den 31 dagen. mådde skit bra. tjejen pusha före . ja stod o vela framåt tbx . till slut sa ja att hon kan ju dricka men inte jag? men då ville hon inte. o stämningen blev lägre. på nåt sätt sa ja ba ja till slut. svårt de där. ja krökade i några dagar . typ 4 dar. va ju lite halvkrasslig innan i en vecka men höll precis på bli frisk. men har skit ont i halsen . o ja du mkt hände under dessa dagar. går snabbare o återhämta sig iaf . tror dom där 30 dagarna boostar systemet lite . lidandet har mest bara varit en dag denna gång efteråt. lite avig nu såklart. man har ett mörkare moln över sig dag 3 igen nu. ska försöka satsa på 30 igen… kan va svårt har semester men ja ska försöka ha 30 iaf .. skademinimera liksom. hade varit grymt om man varje gång hade minst 30 dagar emellan… de är ju extremt skademinimerande iaf . ska kämpa på. blir lugn helg iaf nu! de vet jag. känslor är upp o ner. skapar ju lite problem i relationen. men hon har börjat se mina upp o nergångar som ett mönster. hon märkte enorm skillnad på mig som nykter . som en annan människa. de får mig o tycka de är lite konstigt hon då vill pusha till o dricka ibland om de är den sidan hon föredrar. och hon ser en sån tydlig skillnad. men de kanske blir så? man vill ha nån o kröka med liksom. hon kanske tänker att = ”de är lugnt han får va konstig o upp o ner ett tag efter ja vill ba ha min öl nu , de kan ja hantera” . vet inte . ne men de går uppåt iaf . mår bättre för varje dag. är rätt hurtig oxo. men avig är man. man gör ju sån enorm skada liksom pang på en gång . när man väl börjar…. hare bra folk

@Flarran hejja dig! Alltid roligt att läsa dina inlägg ❤️

Dina barn har en fantastisk mamma måste jag säga. Tror de kommer att säga detsamma när de blir äldre.

Låter mycket bra med rådet från soc.

@Blidenjagvillvara77 Jag kan förstå hur du tänker och hur det kan kännas som att det inte finns någon återvändo. Tänker lite på hur jag haft det i en relation för många många år sedan. Vi gjorde slut för att det inte funkade, sedan efter några månader kom vi mest ihåg att det ändå nog var rätt så bra och blev ihop igen. Förändringen kändes lite jobbig, tråkig och ensam. Det funkade ett tag, sedan gick vi isär igen för inget hade ju egentligen förändrats.

Minns att det var en dipp vid 3 månader som nykter och har hört fler som sagt likadant. Tankar som att ”blev det inte mer än så här?”. Euforin har lagt sig och motivationen tryter. Vi är även många som upplevt att det sker mycket mellan 3 och 6 månader och att efter det kommer man som på en annan nivå i nykterheten. Man går igenom mycket tvivel och motstridiga tankar och känslor. Här gäller det att ha tilltro till nykterhetsprocessen och att det måste få ta sin tid med allt som kommer. Att ha uthållighet och tro på att det kommer att kännas annorlunda. Alkoholdjävulen gör sig påmind när man är lite sårbar och vacklig. Det är svårt att bara aktivera sig hela tiden för att döda tid, det blir slitigt. Jag upplevde att mitt inre lugn kom med tiden och tankarna stillades. Många tar ett återfall vid 3 månader för man står inte ut och söker lindring i alkoholen. Även att återfallet planeras långt i förväg innan man skrider till verket. Detta är bra att man lär sig att uppmärksamma och se tecken på detta skeende.

Så ha tillit till processen och tilltro till att det blir bättre ju längre tid du är nykter. Notera de negativa tankarna, ”jaha är ni här nu!” Och låt dem sedan passera vidare. Ge dem inte mer uppmärksamhet än så. Fokusera sedan på att det kan kännas så i nykterhetsprocessen, det är ok, men att det kommer att kännas bättre och annorlunda framöver. Ge dig själv möjligheten att få se och uppleva hur det känns med mer nykter tid, tex 6 månader. Sen kan du utvärdera och ta nya beslut.

Ha det gott!❤️

Tack för svar. Jag gick upp direkt till soc med min kbt och satt med en handläggare från barn och en från vuxen (våld i nära relation). De påbörjade en utredning samma dag och tar det på allvar vilket jag är tacksam för. Han har blivit rådd att inte omsörja om barnen ensam tills vidare, han får träffa dom med mig om han kan bete sig men han har än så länge inte visat intresse utöver ett telefonsamtal. När soc sa att de rekommenderade att jag hade barnen svarade han ”visst, hon kan ta barnen så får vi se hur kul hon tycker de e”. Vilket dom tyckte visade lite på hans prioriteringar.. han känner sig kränkt å förnedrad och kan inte alls förstå vilka hot jag pratar om, och han har absolut inget problem med alkoholen…

Hej!
Min fru har börjat dricka mycket. Jag tror att anledningen är att vår son har lidit av psykisk ohälsa i flera år och anklagar henne för att det är hennes fel. Hon dricker gärna ett par flaskor vin vid ett tillfälle under helgen. Jag vet inte hur jag ska hantera situationen.

Har soc fått orosanmälan o genomfört utredning gällande kontakten med barnen?

Du gör rätt, han är sekundär - din o barnens trygghet är prio.
Polisanmälan om han är onykter med barnen?

Han är inte redo för att ta hand om dem.

Du .. håll ut!!! Och ta all tillgänglig hjälp. Anmäl osv

❤️❤️❤️

Jag går just nu igenom den tuffaste tiden i mitt liv och letar frenetiskt efter svar och tips. Detta kommer bli långt men jag hoppas någon orkar läsa och kanske hjälpa.

Min man (nu x?) har haft problem med alkoholen ett tag, tycker jag… för två år sedan körde han moppe full, krockade och skadades allvarligt. Nån månad senare festade han loss, blev riktigt packad, kysste en annan och hade minnesluckor. Dessa händelser triggade en ångest och depression. Han var nykter ett par månader då han erkände sig ha tappat omdömesförmågan. Men allt efter som började det sakta trappas upp igen. För ca 9 mån började det trappas upp snabbare. Han blev otrevlig varje gång han drack, kom med kränkande kommentarer och små hot, försökte vända det till mig när jag ifrågasatte eller vad han minska/sluta för han sårade mig när han drack. Slutade be om ursäkt dagen efter och började smussla smått. Till slut gick det ut över barnen (körde dom i bilen dagen efter, däckade å hörde de inte när han hade dom själv, men mera) så jag satte ner foten, familjen eller alkoholen. Han valde att flytta. Jag tycker han blir huggig och går i försvar för småsaker, kränker, hotar. Det blir bara värre. Han är inte ”närvarande” mentalt med barnen och har slutat bry sig om mycket ”äsch det löser sig” attityd. Jag bad han inte dricka när han hade barnen (vartannat vecka) men vet att han dricker minst 4-5 ggr veckan oavsett. Innan vi separerade drack han näst intill varje dag, några glas vin å ett par glas whiskey oftast, ibland även öl/drink. Han anser inte att man kan umgås utan alkohol. När barnen berättade för en vecka sedan att han lämnat dom själv en stund och en främling sedan passat dom fick jag panik. Han kunde inte prata om det å förklara utan kom med hot, ologiska bortförklaringar och kränkande kommentarer. När kommunikationen oss emellan inte längre funkar om sådana allvarliga grejer valde jag att orosanmäla. Detta har startat världens krig. Hans hot blir värre, han motanmäler, tappar fokus på barnperspektivet osv. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska bemöta. Jag älskar honom, eller den han var, och saknar den han var, och vill inte såra honom/ta barnen ifrån honom/förstöra hans liv, men måste i första hand skydda barnen. Jag lever med konstant ångest över att jag överdriver, är knäpp, överanalyserar. Har fått till mig från soc att jag antagligen inte bara varit medberoende utan även blivit utsatt för psykisk misshandel under en tid. Jag förstår att det såklart bidrar till mina skuldkänslor och min oräkerhet, det är hans ord jag hör i mitt huvud hela tiden. Men jag söker ändå bekräftelse på att jag gjort rätt och skyddar barnen, att han har problem och behöver hjälp.

Hej. Jag har sett och hört talas om detta här på forumet och har förstått att många känner sig lurade. Jag tycker att det finns problem av etisk natur om du inte informerats innan. Man måste, som patient, samtycka till provtagning. Vad jag förstått har man missat det i flera fall?

Hoppas det löser sig för dig 🙏🏼
🩵

Hej! jag är ny här, eller nygammal kanske.
Var inne någon gång för ca10 år sedan och fick något svar om att jag borde ha bestämt mig för vad jag vill med livet om någon skulle svara på mina frågor och funderingar...
Nåväl, efter en vår som utmanat fler än mig med kyla, halka, mörker och allt annat som händer i ett liv så slog hjärntröttheten till i feb, då blev det stängda dörrar och jag satt som en fågelholk det mesta av tiden. Jag blev sjukskriven. Att min alkoholkonsumtion är och har varit hög under flera år vet jag om, jag har också kunnat "skärpa till mig" och komma till en mer normal eller måttlig konsumtion när saker fungerar och allt är som det ska vara. Jag har fått hjälp av en jättefin samtalsterapeft på VC och saker och ting går framåt. Till vårt senaste möte hänvisades jag till provtagning 1 h innan, någon dag före. Idag så återkopplade hon med samtal om resultaten. Vi hade pratat om att det sannolikt skulle visa på en "riskkonsumtion" vilket det ju också gjorde. Jag har just nu en begränsad förmåga att samla min motivation till att göra stora förändringar, då hjärnkontoret inte riktigt fungerar. Hon sa att mitt körkort kanske hänger på att det blir skillnad och att läkaren ev meddelar Transportstyrelsen??? Jag känner mig lite ledsen och lurad. Jag har ärligt uppgett och vi har pratat om att jag dricker för mycket och jag vill göra någonting åt det, jag har också sagt att jag behöver hjälp med det. Är det någon som varit med om liknande?

Hej
På mig och någon eller några till kanske?! ☺️
AW med kollegorna avklarad - gick varken först eller sist 😊 Soda med krossad is & lime är ju himla gott ändå. Det var skönt att hänga lite med sköna kollegor efter den här veckan som har tagit fram både andras & mina sämsta sidor.

Kom hem till alla mina män 👨🏼‍🦳🧔🏼‍♀️ som drack drink och öl på balkongen och lyssnade på obskyr rock som jag inte gillar 😂 Hoppas vår granne under stördes lite eftersom han & hans polare gärna sitter & gastar på balkongen sent på kvällen/natt och jag orkar inte vara sura kärringen på 7:an utan överlåter det till folk som har sina sovrumsfönster åt det hållet 🤷🏼‍♀️ Lagade lyxpizzor till middag - såna med ädelost, lufttorkad skinka, ruccola & pinjenötter samt en bianci med räkor, röd lök, smetana, rom & dill på 😋 och nu fortsätter de med sitt drinkande.

Jag är jättenöjd med mitt beslut att inte dricka idag om ens måttligt eftersom humöret inte är på topp. Känner att det vore helt fel med tanke på humöret och att det inte rimmar med festlig stämning som jag önskat att det skulle vara. Känner mig helt slut också efter utbildningen idag - men den var superbra och intressant.

Hoppas ni haft en härlig kväll. Tröttmössan hänger i soffan en stund innan jag ger upp och tar med mig nollan 0️⃣ till huvudkudden.

🩵

Motstridiga tankar och känslor….
88 dagar som alkoholfri. Jag kämpar vidare. För det mesta är kampen inte så svår, men känslorna och tankarna far hit och dit så ibland blir jag inte klok! Jag har insett att ju längre tid som går desto mer ”rädd” blir jag för alkohol och desto mer främmande känns det. Å andra sidan får djävulen (jag gissar att det är djävulens känslor) lite ångest och rädslor över att det är över. Förstår någon vad jag menar? En liten del i mig ångrar beslutet att bli alkoholfri samtidigt som det känns som att tåget har fått, jag kan inte gå tillbaka. Å ena sidan saknar jag, å andra sidan kan jag känna avsmak. Ena dagen starkt ifrågasättande till att människor dricker över huvudtaget. Varför vilja berusa sig med gift liksom? Å andra sidan känner jag mig som en kuf, ensammast i världen, som inte dricker… när ska detta fram och tillbaka-tänkande gå över?? Så trött på allt tänkande, grubblande och alla dessa beslut. Å andra sidan känner jag mig fri. Fri från att sitta fast i slentriandrickandet. Fri från ångest och dåligt samvete. Pigg och glad. Stolt och med bättre självkänsla. Högt och lågt som sagt!
Vi är många här inne som har använt alkoholen som en ”stötdämpare”. Ett sätt att logga ut för en stund och bara vara utan krav. Jag letar fortfarande efter snart tre månader, efter något annat som kan skänka mig det där. Känslan av total avkoppling och frid. Alkoholen ledde ju dock inte bara till det så därför
Är jag ju här.
Vad gör alla ni andra för att uppnå det? Vet att man måste hitta sin väg, och träning, ljudbok, podd och promenader funkar för stunden. Men jag kan inte vara ute och vandra flera timmar fredag och lördag kväll (de är jobbigast). Jag har en familj och ett hem och kan inte bara ”fly” ja tiden trots att det är just precis vad jag vill. Nåväl, detta blev långt och rörigt… men idag är jag alkoholfri. Och även i morgon och nästa dag. Och nästa… hoppas alla har det fint på fredagskvällen 💛

Tack ❤️
Jag är försiktig men också nyfiken. Alltså han har ju aldrig lovat nå sånt här tidigare

Så jag kollade ju honom o han fixar ju inte sina löften o nu vet jag det. Jag vet att det bara är jag som kan bryta detta han tycker det är bekvämt med en coverup så det ser lite normalt ut.

Jag saknar närheten till sjön o naturen, något jag tyvärr inte har i min närhet hemma det blir också en sorg framförallt I det fina vädret. Jag har mycket att jobba på med mug själv, mitt kroppskomplex, min dåliga självkänsla , mina svårigheter att bjuda in andra människor .

Livstegen har iaf rätat ut lite virrvarr i huvudet. Jag är ju sjukpensionär men jag tror jag behöver prova jobba, att komma ut i ett sammanhang. Ska kolla alternativen. Flytta skulle jag behöva men det krånglar till det när kurserna börjar som jag anmält mig till....

@Majaella tack! Vi kämpar tillsammans 💛

Det är helt otroligt, man tror knappt det är sant. Normalt om somrarna har en mulen fredag utan tvekan betytt en vända in till bolaget och inhandling av alkohol i rejäl mängd för att klara sig över helgen liksom. Men idag när jag var orolig inombords och allmänt stressad på något diffust sätt. Så handlade det inte om alkoholsug och att få tag på öl, vin och starksprit att göra sig grogg med.

Nej, nu var jag sugen på lite nya kläder. Jag som aldrig brukar köpa kläder förrns de ser ut som stryk och ramlar av en. Nu blev det nya jeans och faktiskt ett par skor till, fast i en helt annan färg än igår. Ville ha nåt att kunna växla med beroende på väder. Inte bekom det mig heller det minsta att en kille satt på en parkbänk och drack just en sådan sorts starköl som en själv gjort så många gånger på just den parkbänken.

Nej, jag cyklade bara glatt vidare tills jag kom till en sten i närheten av bostaden där jag alltid tidigare börjat ”helgfesten” med att knäppa den första starkölen. Nu blev det i stället ett grönt litet paket med pärondryck med sugrör som det festades på. Tyckte faktiskt till och med att det var riktigt trevligt där i skogsbacken.

Just nu sitter jag och dricker kolsyrat vatten och saknar inte alkohol det minsta. Man kan då verkligen säga att undrens tid inte alls förbi. Har i skrivande stund inte den minsta önskan att vara berusad, något som var det enda jag tänkte på och levde för vid den här tiden förra året. Det verkar allt som att skaparen däruppe hörsammat min stilla bön för längesen om att få bli helt fri från allt alkoholsug. Det känns allt rätt märkligt det här.

Nu gäller det bara att hålla i och fortsätta på den nyktra vägen, vilket jag ska göra mitt allra bästa för att klara av, även om jag ju vet att det kan komma knepigare dagar. Men då får man väl tjata på Gud fader om lite extra stöd i kampen mot alkoholdjävulen. Hur som helst, tar jag nu en dag i taget, och idag är jag då alkoholfri, vilket jag är tacksam för. Det var förresten kul att du @Ros tittade in här idag, sånt uppskattas alltid kompis.

Ha en fin kväll!

🤣 Den ska jag komma ihåg.