Senaste kommentarerna i forumet

Har klarat ytterligare nästan en hel dag. Känner att något händer, men har beslutat för att fortsätta kämpa. Kanske en konstig frågeställning från början men jag har så länge tänkt försöka. Har väl använt som ursäkt att jag inte kan eftersom jag intalat mig att omgivningen kommer att lägga märke till symtomen. Länge har man ju försökt dölja problemen och uppenbarligen lyckats ganska väl. Några personer i min omgivning har sagt att jag ser sliten ut. För kanske 10 år sedan när jag redan drack mycket så tänkte jag ibland på personer jag mötte att dom såg ut som alkisar. Pluffsiga och mosiga i nyllet, även om dom var pråpert klädda och hade "ordnade" liv. a det handlar ju inte om att fåfänga är en anledning att försöka bli nykter.

För mig har det blivit så att jag inte klarar av tillvaron längre. Missköter i princip allt, och väljer bort livet, barnen, relationen och mina intressen. Lyckas jag inte är risken stor att det går snabbt utför nu. När man börjar en vardagsmorgon med att blåsa för att se om jag ska våga ta mig till jobbet är det dags att ta sig ikragen och göra något åt det jag för länge sedan innerst inne vet. Det gick åt helvete, du blev alkis!

Välkommen hit!
Jag kan inte heller svara på din fråga , vet bara att jag slutat utan nån avgiftning, vet däremot att blandmissbrukare o tablettmissbrukare brukar avgiftas på sjukhus.

Men alkoholen e ju ett nervgift så ångesten o sömnproblemen hör ihop med den, men släpper succesivt med avhållsamheten, men ring anonymt om du inte vågar säga vem du e till nåt ställe o fråga.
Vi nog många som har fått våndas några dar, innan det lättar.
Men fråga nåt proffs.

Lycka till hur som helst!

Kram, Thea

Vet inte.... men här finns stöd och värme i överflöd!

Tack för det, jag har den sista veckan "smygläst" andras trådar. Oftast tidigt på morgonen när jag i vanlig ordning vaknar med ångesten. Är övertygad att sömnproblemen kommer från drickandet.

Kanske finns det någon som svarar som har gjort detta själv? Har även läst om att man "bör" göra en avgiftning med läkarhjälp, men jag skulle så gärna vilja slippa. Vi får se hur det går, nu är det ett dygn sedan det senaste glaset...

Välkommen in i värmen, jag har inga svar, men du är stark som vågat dig hit!!!

Lysistrate

Hej alla,

Efter många herrans år av missbruk vill jag nu göra ett ärligt försök. Den sista tiden har det blivit dagligen och i stora mängder. Jag undrar om någon har erfarenhet av att, från höga dagliga mängder, sluta tvärt och utan medicinsk hjälp. Hur stor är risken att det blir ohållbart jobbigt eller farligt?

I vilket fall, ikväll har det inte blivit någon alkohol. Det känns i kroppen och tankarna om alkoholen dyker upp nästan varje minut.

En annan sak jag funderar på är om man kommer att märka abstinensen på mig den närmaste tiden, förutsatt att jag lyckas?

Ja, tack!

Vill du/jag inte så e det kört, tror jag...

Kram tbx

Oki jaa det verkar finnas två olika "sluta" ett som man bara säger förtillfället för att man mår skit, Jag slutar varje dag och börjar igen nästa dag ungefär.
Men känner att jag börjar komma till nån sorts vägsjäl där jag måste göra ett val.
Har varit på några behandlingar tidigare men aldrig för att jag själv viljat.
Då har jag ju vart nykter och ren och när jag minns hur bra man mår trotts allt, så vill man ju dit igen.

2,5 mån är ju en bra start, hoppas det håller sig
kram

Hej Tiltad! Välkommen hit, va bra!

Ja vi har nog alla försökt sluta på egen hand o misslyckats gång på gång. Iaf, jag.

Jag sökte hjälp på alkohol/vuxenenheten i min kommun o fick det.
Jag började innan dess att gå på aa-möten, varje dag, tänkte att jag skull ge det en chans, o det funkade för mig.
Fick sen behandling där jag går nu, imorn min nionde vecka av tolv.
Men jag går regelbundet på aa-möten oxå, det ger mig otroligt mycket att lyssna på andra som gått före.
Har skaffat en sponsor oxå o arbetar i stegen, utan det hade jag aldrig fixat det här, helt allvarligt.
Har varit nykter i 2.5 mån nu, det e ingen dans på rosor, men jag VILL aldrig tillbaka i skiten igen.
Jag har gjort mitt val, o det e nog det viktigaste steget för alla.

Så gör ditt val först e mitt förslag.

Kram/Thea

Har suttit och läst igenom lite trådar i brist på annat att göra på bakfyllan.
Känner igen mig på många ställen och blir lite upplyft av att det finns andra med samma problem. Kan väll säga att jag varit blandmissbrukare i mitt liv men att alkoholen verkar vara det största problemmet just nu iallafall.
Har väll vetat om mina problem länge men har så lätt att "glömma" vad det eg innebär.

Anledningen till att jag skriver är att jag inte vet vad jag skall göra längre, försöker och försöker sluta men vet inte hur? Har många gånger säkert tusentals gånger bestämt mig för att sluta. Men så sitter man här igen som en "idiot". hamnat i slagsmål och verkar skadat handen. Det andra problemet är väll att jag har kraftiga humörsvängninga när jag dricker elr tar droger.
Vet ej om det bara har med mitt missbruk att göra? Har testat aa na men vet inte vad jag gjorde fel för det hjälpte inte tydligen.

Är bara jävligt trött och känner mig som en potemkinkuliss, Har aldrig vistat så mycket känslor på ytan och är rädd för att söka hjälp tror jag. Men har insett att det inte håller längre. Är 27 år men känslomässigt är jag nog en rädd liten pojke som leker med elden.

Hur fan slutar man??
mvh M

Hej Gunnar

Grattis, det är stora steg du tar hela tiden. Det här med att bara räkna till ett är klokt, en dag i taget gäller ju. Jo, jag mår bra och känner mig starkare för varje dag. Nu tänker jag tillbaka på allt med vemod snarare än sorg och jag är tacksam att jag lyckades vara så stark att jag kunde gå från mitt x. Det har varit en lång och smärtsam resa bort från allt. Men det har det varit värt, i dag mår jag riktigt bra.

Kram Märta

Fint att läsa att det verkar går ganska bra nu för dig! Grattis till att vara ute på jobb! det måste ju kännas skönt?

Hej Märta.

Precis som Vana säger så jobbar jag ju nu för tiden, har därför inte möjlighet att skriva här så ofta.

Det går bra för mig. Jag har börjat gå hos en psykolog och det kändes rätt så ok. Får väl se hur det utvecklar sig, om jag tycker det är bra efter nästa besök också. Jag hoppas att jag också blir hel en vacker dag. När jag tänker efter har jag nog inte mått något vidare egentligen på många år.

Jag antar att det är medicinen jag äter (Campral) som gör att jag inte har någon lust att dricka, eller så är det allt annat jobbigt just nu, fast jag tror nog att det skulle få mig att supa till ordentligt i stället så jag tror på medicinen. Jag hade i och för sig lust med ett glas vin i lördags när jag stod vid spisen och lagade helgmysmat. Det blev inget vin utan jag tog en läsk i stället så jag håller mig fortfarande nykter. Jag har slutat räkna dagar utan tar en dag i taget. Ett gott råd från er alla där ute. Det enda jag räknar till är 1, sen börjar jag om :-)

Jag har fortfarande inte fått tag på någon ny bostad men å andra sidan är inte huset sålt ännu. Det tar nog ett tag, har ju faktiskt inte skrivit förmedlingsavtal med mäklaren ännu men ska nog göra det nästa vecka.

Vi, min fru och jag har det trots allt rätt så bra, vi bråkar inte utan är goda vänner och skilsmässan kan inte ta så lång tid att bli klar, vi har ju inga barn, vi är överens om allt så det är nog snart färdigt.

Hur går det själv Märta?

Kram Gunnar

Åh Gunnar kanske jobbar.

Hej Gunnar

Nu ropar jag på dig igen, hur går det?

Kram Märta

God morgon Gunnar

Hoppas att det går bra hos psykologen i dag, håller alla tummar. Det är bra att ta tag i saker, och det spelar ingen roll när i livet man gör det. Vi har alla våra ryggsäckar fyllda med oberabetade saker. Själv har jag gått i terapi sedan 1 1/2 år tillbaka, skulle aldrig varit så hel idag utan det. Men sen är det ju inte enkelt, det är många gånger smärtsamt att ta tag i vissa saker. Men det är så himla skönt att äntligen läka.

Grattis till din nykterhet, du är en kämpe

Kram Märta

Vad skönt att höra Gunnar!
All ordnar sig till det bästa, o helt underbart att du o din fru e vänner, det e guld värt!
Hoppas det klickar mellan dig o psykologen, ja skiten e jobbigt att plocka fram, men i ljuset spricker trollen, du vet.
Byt psykolog om det inte känns bra, för om man ska blotta sig e man väldigt sårbar o det känns inget bra. Du ska känna dig trygg.

Lycka till!/ Thea

Idag är det söndag och jag har för första gången på länge faktiskt sovit riktigt gott och detta utan att ha berusat mig med alkohol. Det kanske är så att kroppen börjar må bättre, precis som jag faktiskt. Det har ju hänt en del i och för sig, jag har börjat arbeta igen, efter att varit a-lös i 1½ år, klart kroppen blir lite trött. Jag hoppas i alla fall att det håller i sig, att jag får sova ordentligt för det är länge sedan jag gjorde det.

Skilsmässan är underskriven och inskickad till tingsrätten. Vi har bestämt oss för en mäklare. Jag är nykter och jag ser på något vis en liten ljusning i tunneln. Det känns faktiskt som om att jag är på väg uppåt, det är inte så eländigt längre. Vårt äktenskap var förmodligen slut för längesen egentligen utan att man insåg det, eller ville inse det. Vi är fortfarande vänner och vi är överens om allt så det kommer att gå bra.

I morgon ska jag träffa psykologen, undrar hur det ska gå, om det ger nåt. Läkaren sa att det fanns såå mycket skit i mitt förflutna, saker jag behöver prata med en utomstående med. Jag hoppas att det blir bättre i mitt liv, att det hjälper att prata med en psykolog för ingen skulle bli gladare än jag om man kunde börja leva ett normalt liv igen. Ett liv med glädje runtomkring. När jag känner efter känns det som om man levt i en bubbla, en bubbla som tryckt ner mig ordentligt. Jag hoppas verkligen att allt elände är slut nu och att min bubbla spricker och jag kan komma fram.

Hur som helst, det är skönt att skriva av sig lite.
Idag ska jag vara nykter - hmm, det känns som en självklarhet numera.

/Gunnar

Hej Märta.

Jodå, det är bara bra med mig, håller mig fortfarande nykter.
Fast lite jobbigt är det eftersom jag började jobba i onsdags, har ju varit a-lös rätt länge.
Det är så mycket nytt för mig som jag aldrig sett tidigare.

Det är lite jobbigt med skilsmässan och husförsäljning. Sover dåligt på nätterna vilket gör att man är lite seg på dan.

Men för övrigt är det bara bra. Jag har absolut ingen längtan att borja dricka igen.

Nu är det fredag och jag ska vara nykter.

Ha det bra.

Gunnar

Hej Gunnar

Hur har du det i dag?

Kram Märta

Gunnar, läser din tråd för första gången på ett par veckor och du har min fulla medkänsla för det som drabbat dig. Livet är ju nu inte så snillrikt utformat att man alltid kan få deala med ett slag i taget. Det kan lika gärna komma en massa tunga saker samtidigt. Livet är riktigt svårt ibland, med stora prövningar, kan kännas som en omöjlighet att få tillvaron att flyta igen. Du verkar göra ett bra jobb Gunnar, att våga se sanningen i vitögat och göra vad som krävs. Stor styrkekram till dig.

Gunnar

Stort grattis till ditt nya jobb. Bra jobbat av dig, vilken kämpe du är och så bra för många andra. du visar att det går, du visar att det är okej att vara ledsen och svag ibland.

Kram Märta

Gunnar, jag hänger på!! :)

Hej Gunnar,

Känner igen mig så i det du skriver. Att mitt tidigare äktenskap gick åt pipan var kanske inte helt och fullt pga av alkoholen, men det var bidragande. Efter det gjorde jag ett rejält ryck och kom tillbaka till livet. Inte helt nykter men ändå. Förmodligen har du rätt i att man är lite för kaxig när det fortfarande finns alkohol hemma. En anledning till att jag inte slänger bort den är väl förmodligen att jag inte vill berätta för någon, inte stänga dörrarna till alkoholen, om jag skulle falla. Förmodligen någon listig list ihopbakad av en beroende hjärna.

Jag gillar din tanke på att ta igen det som alkoholen tagit ifrån dig. Tiden som går åt. Jag har säkert lagt lika mycket tid på att dricka, planera, och känna mig dassig, är på arbete. Eller vila. Har för mig att arbetar rörelsen talade om 8 timmars arbete, 8 timmars fritid, 8 timmars vila. En genomsnittsdag för mig har nog varit: 10 timmars arbete, 5 timmars vila och 9 timmar alkohol.

I vilket fall, jag hänger på och gör dig sällskap!

Irene x

Tack för dina ord.

Jag kan bara säga att som många andra sagt till mig, ta en dag i taget, ibland bryta ner det ytterligare till en timme i taget. Ibland är det extremt jobbigt och jag tänker inte på något annat än hur gott det skulle vara att få sig ett glas eller två. Då tänker jag - som många här sagt åt mig - vänta en stund innan du tar det där glaset, känn efter igen och har jag tur har suget gett sig av.

Jag var rätt kaxig i början och kände att det här blir en baggis. Jag behöll all alkohol här hemma, trodde det skulle ge mig mer styrka om jag kunde motstå frestelsen. Jag tömde ut alltihop efter mitt första nederlag. Nu finns det inget här hemma som jag kan ta när jag får ett sug.

När jag insåg att mitt äktenskap höll på att rasa tog jag kontakt med vården för att få hjälp. Tyvärr var det för sent. För sent för att rädda äktenskapet, inte för sent för att få hjälp att komma ifrån alkoholbegäret. Jag går nu på Nordhemskliniken i Gbg och jag får medicin som ska minska suget efter alkohol.

Jag har goda chanser att klara mig, börja ett nytt liv utan alkohol, tyvärr utan min fru men kampen har ett pris, det blev ett högt pris för mig och jag känner ingen bitterhet mot min fru utan jag förstår henne. Det kanske är detta som krävs för att jag ska klara min kamp.

Jag hade aldrig klarat mig om det inte vore för er alla som läser och skriver här, alla peppande ord, tröstande ord när det är svårt. Att läsa om er kamp, om era svårigheter, om era glädjestunder. Jag kommer förmodligen falla igen, men jag kommer inte ge upp, det har kostat för mycket för att jag ska ge upp. Jag ska ta igen allt det som alkoholen tagit från mig, all den tid man lagt på att vara berusad/packad. Nu ska jag starta ett nytt liv. Är det nån som vill göra mig sällskap?

Idag ska jag vara nykter!

/Gunnar