Senaste kommentarerna i forumet

Först och främst:Så SKÖNT och BRA att du fixar vara nykter!! SÅ starkt!!

Kampen är större ibland och mindre ibland, jag vet..

Fredagskampen (fast jag har haft den alla dagar bolaget haft öppet, det där med att inte dricka i veckan har jag aldrig fattat...)men iallafall, KAMPEN, eller tjattret i skallen, ja du, värre än en riksdagsdebatt!
Å ena sidan "bla bla bla bla" Å andra sidan "bla bla bla bla"

TIMMAVIS har jag kunnat haft kampen! Sen, precis som du skriver, när bolaget stängt, puh! Då kan man andas ut! Och då har jag tänkt att kanske jag inte ÄR beroende, eftersom jag inte får svåra abstinensbesvär och jag "kan" ju vara utan...hmmm..självbedrägeri..

Min alkoholterapeut har förklarat för mig att den inre striden handlar om min egen person, Lilja, och min missbrukarpersonlighet. Den inre konflikt står mellan dessa två och då man "ger upp" och dricker så vinner missbrukarpersonligheten och man upplever lättnad, åtminstone tills man blir för full, säg de första två tre vinglasen.

Det är därför man måste kapitulera. Ge upp. Bara så kan Lilja få växa.

När jag fick denna inre konflikt beskrivet för mig upplevde jag en enorm lättnad!
Jag ÄR alltså inte schitzofren (hur fasen stavas det?) utan alkoholen skapar denna kamp.

Nykter vecka 5, mår SÅ mycket bättre men vet att innan dagen är slut kan jag ha ramlat, MEN!! Faktum kvarstår att när jag fick detta beskrivet har jag blivit lugnare. På nåt sätt har jag gett upp att fundera utan VET att oavsett om jag är beroende, alkoholist eller "bara" riskbrukare har jag druckit på mig ett problem.

Så har jag också beslutat att aldrig säga "nu ska jag aldrig mer dricka1"
Jag skulle bli galen! Bara en liten stund i taget ibland.

Det har tagit mig EVIGHETER att förstår detta "en dag i taget" på djupet!
Ibland har jag tyckt det varit tjatigt på AA: "jaja, en dag i taget, himla tjat, vaddå en dag i taget, jag är väl lika törstig för det?!" (ilsket knorrande för mig själv..)

Men NU har myntet ramlat ner och jag FATTAR!
Jag blir tokig av att fatta ett livslångt beslut, det bara GÅR inte!
Men vetskapen om att alkoholen förstör för mig, att jag har en inre konflikt och att jag NU fattar beslutet att INTE DRICKA hjälper väldeliga, iallafall nu.
Och då blir det ett annat lugn..

En sån lång utläggning kalla, men så ser jag det med anledning av fredagssug..

Och njut nu alla forummare, när vi ser lila kassar eller bibar hemsläpade; visst är det SKÖNT att det inte är VI?!

Kram till alla ute där och snyggt jobbat kalla!

Kram, Lilja

Igentligen är det inte så mycket beroende utan mer vanor som är svåra att bryta. Mina fredagar har sett ut på ett visst sätt i många år. Fixa lite papper för jobbet på morgonen, sen städa undan och åka och handla. Sen kommer belöningen, men nu sprickar allt på att jag inte hittat någon ny belöning ännu.

Sen håller alkospöket på att tjata inne i huvudet, klart du skall ha lite vin. Nu har du ju hållt upp så länge osv. Konstigt nog kniper den igen kl 18 när bolaget stänger, så det är väl bara bita ihop.

Har ni andra långa diskutioner inne huvudet om att dricka eller inte, eller håller jag på att bli knäpp. Känns ju som om man är två personer en som mår bättre än jag gjort på flera år, som skall börja en kurs på måndag vilket skall bli jätte kul och som kommer göra mitt jobb roligare. Och så den andra som bara vill dricka vin och förstöra allt igen.
Tror jag skall dra på mig regnstället och gå ut i skogen och hämta lite energi//Kram Kalla

Det kanske kan bli något av det där - designade fågelholkar, vad fina de låter. Jag tyckte det var så sorgligt på något sätt, förra sommaren. Till vår tomt hör en pytteliten skog och där sitter det lite gamla holkar som någon spikat upp för länge sedan. Förra sommaren hade en av dem trillat ned - förmodligen av ålder och där hade säkerligen inte bott någon på länge men det var tråkigt ändå...

Bra att du och Gud nu tolererar varandra! Även om man nu inte är intresserad av att fördjupa sin relation så är det i alla fall onödigt att gå runt och irritera sig på varandra ;-)

Kram, hoppas du får en skön helg!

Det kanske känns hopplöst nu men om ett tag kommer du att ha hittat en ny mening i livet, kanske en ny man och nytt boende och du kommer märka att det var det allra bästa som kunde hända dig. Det är jag alldeles övertygad om!

Kramar!

det är faktiskt dag 13 idag! Så länge har jag inte varit vit på jag vet inte när, åtminstone 10 år, säkert längre. Brottas fortfarande med den stora tröttheten, hur länge ska den egentligen sitta i?

Ikväll är det fredag och jag är gräsänka fram till 23.00. Lite farligt läge men jag tror jag fixar det eftersom jag börjar jobba 8 i morgon. Vi har, och jag säger tack och lov, slumpmässiga drogkontroller på jobbet så jag avhåller mig (oftast) tolv timmar innan jobb. Tror jag ska satsa på en påse ostbågar och cocacola med is och citronklyfta till TVn ikväll. Största bekymret där är att om jag sätter mig i TV-fåtöljen och käkar så har jag strax två bedjande hundögon rakt upp i fejset. Det är tiken och eftersom hon, liksom jag har lätt för att lägga på hullet så måste jag stålsätta mig. Inte lika kul att stå upp framför TVn och äta ;-)

Ha en riktigt skön dag där ute!

Du är för härlig och jag önskar så att det går bra för dig. Ditt sätt att berätta får mig att se det i bilder och jag ser fram mot boken :-)//Kramar Kalla

Läser hans bok om när han la av sponken och började skriva på sin monolog om spriten och allt kring den. De första sidorna träffade mig mitt i planeten. Fick vända upp framsidan flera gånger och kolla om det inte var mitt namn som stod som författare. "Har jag skrivit en bok under pseudonymen Benny Haag? Hur sjuk får man bli?" gick tankarna.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100118494

Han har skrivit en nyare också, men jag ville läsa denna först. Fick upp ögonen för honom sedan han blev intervjuad i P1 i tisdags, i något bokprogram. Har alltid gillat honom sedan jag såg hans Ondskan på Dramaten för 10-15 år sedan.

Jag delar hans känsla av att se något som man upplever att andra inte ser. Är man galen, eller vet alla andra något man själv inte vet? Att tillhöra den tiondelen i landet som inte dricker, och dessutom vara upprörd över det enorma supandet som ingen diskuterar, det är en jäkla tung börda.

Där träffar du mitt i prick, Dompa! Jag är mycket svag för fågelholkar. Jag blir rörd och glad. Jag hoppas att det kommer att flytta in en energisk liten familj blåmesar där. En av de minsta fåglarna vid fågelbordet, men den står på sig och kämpar på fint. Ger inte upp bara för att det kommer motgångar i form av större fåglar. Blåmesen jagar bort talgoxen sju dagar i veckan, och de andra birdsen göre sig icke besvär! Kan man byta nick till Blåmesen?

Hejsan morsan, hejsan st.... Kunde inte låta bli. Stigsdotter säger alltid att hon är så tokig...ja, ni skulle bara veta hur underlig jag börjar bli. Så nu har jag blivit sambo med GUD igen...och det går ganska ok. Som vilket äktenskap som helst. Vi nonchalerar varandra men det finns lite respekt och vi lever sida vid sida. Tysta! Terapin känns helt ok denna gång. Kanske för att det är min andra gång och många av de tankar som tas fram i början är tankar som jag redan börjat "fila" på... Delningarna är allt mellan sorg och komik. Vilka berättelser man får ta del av. Vad folk har gjort under fyllan... Sen har jag kommit igång med holkbyggandet. Men tagit upp det till nästa nivå. Jag bygger alkoholforumholkar!Min nya holk är en specialdesign med en skål utanför som man kan lägga frön i. Den har även ett namn som jag har brännt in. Personliga Persson. För att han verkar ha en liten koll på fågellivet. Nästa kommer att heta mulletant... för att hon (och kalla) räddade min framtid. kalla ska också ha en...jag tänker mig den vit, estetisk och med ett stort grönt blad. Ja så går mina dagar...lite pubertalt (kollokänslan), mkt jobbigt (vuxna alkoholist-Dompa) med alla känslor men på det hela ganska bra./R
PS: mulletants fågelholk tänker jag mig typ lila/gammelrosa och gul. Lite livmoderfärger. Inte för porr utan för kvinnan urmodern- hon som ser till att livet fortsätter. Är jag helt ute och cyklar? Nu har jag verkligen missbrukat mina mobilrättigheter. Haha måste gå. Äta frukost...men jag saknar er.DS

Jag har absolut inga tips eller råd att tillföra. Men jag vill att du ska veta att följer dig. Har nyligen själv skrivit på skillsmässopappren och jag vet hur djävla ont det gör. I mitt fall var vi tre i äktenskapet. Jag, hustrun och alkoholen. Det blev litet för många. Jag förstår att din sorg är enorm, men låt inte alkoholen "vinna". Som du själv skriver; I så fall förlorar du allt. Och den nya kvinnan i din makes liv...hon är med stor sannolikhet övergående. En krycka när han har det svårt men antagligen inte den han kommer att åldras med. Vi människor är ofta så simpla. Skriv här på forum, ta hand om dig själv och jag, jag kommer att heja på så där lite cyber. Sänder dig en bautakram/R

Tack, så fina ni är.

Riktigt djävliga sanningar måste nog få sin tid. Jag kommer säkert sitta och hulka med några vinglas snart men just nu vågar jag helt enkelt inte. Det är ju därför jag hamnat där jag är idag. Kommer tappa greppet totalt om vinet får ta över nu. Så får det bara inte bli.
Jag har en otrolig respekt för mina lugnande piller och det är jag glad för. Blir lite lättare då..

Jag följer er troget, ska försöka skriva mer själv för jag tror det är bra..
Styrkan här på sidorna är helt fantastisk,
Kämpa alla därute! Det kan bara bli bättre eller hur?

Kram

Varför litar man inte på magkänslan? Den som ska vägleda. Men den har liksom fått en rejäl törn. Självförtroendet funkar men inte självkänslan, magkänslan, den kväver jag. Släpper inte fram, vill inte se. Vill inte känna mer, vill stänga av nu, hitta ro igen. Elak mot mig själv. Varför förtränger man saker som är uppenbara? Varför är det så svårt att inse hur vekligheten ser ut? Antagligen för att det är så mycket lättare med en förenkling av världen och det liv man befinner sig i. Mer kraft tack, helt slut av att ständigt få förklara mig. Det var inte jag som valde det destruktiva livet. Jag valde bort, men får försvara det ständigt. Det finns ju inget större problem enligt omgivningen. Behöver mer kraft för att komma vidare. Hur orkar man? Känns som en dålig dröm. Känns som det är tid att vakna nu.

Starkt av dig att hålla dig nykter, du kommer växa av det// Kram Kalla

det måste vara tungt, tungt att sätta namnet på pappren... Läs på du och så bra att det ger tröst och styrka. Skriv själv också så mycket du orkar och vill, det hjälper att sätta ord på sina tankar. / mt

på flera sätt haft riktigt roligt på jobbet! Känt arbetsglädje och gemenskap - det betyder så mycket. Mest kanske.

Idag har jag också levt i nuet och minnet av idag för två år sen då en anhörig skadades så svårt i en olyckshändelse att det slutade med döden. Det har följt mig av och till - "där" satt jag när jag fick telefon, på sjukhuset var jag den tiden, det stora askmolnet störde helikoptertrafiken - men det hade slutligen ingen betydelse. Så skört är livet, så sårbara är vi människor sist och slutligen.

Nu ska jag göra sallad med färsk, hemmaodlad basilika. / mt

till dig min vän ♥ / A

Bra att du tänker flytta på sonens sprit, för bara man får lite tid så brukar man sansa sig. Funderade lite på det att dricka normalt, jag tror det är väldigt olika från person till person. Jag försöker att inte tänka så långt fram i tiden utan ta en dag i sänder// Kram Kalla

har inga problem med pizza, konstigt nog. Borde jag kanske ha :-)

Skriver detta på jobbmobilen, lite knöligt att träffa rätt bokstav. Och så tar det sån tid för jag måste avbryta ideligen.

att jag inte heller ska kunna dricka normalt. Visst är det också för mig så att jag är ute efter berusningen. Kan man verkligen gå tillbaks till att njutningsdricka när man kommit så här långt i sitt beroende?

...och försöker sända lite av den styrka som du behöver i denna svåra stund. Vad skönt att du inte dricker i alla fall, du är värd och i behov av ett klart sinne nu.

Var rädd om dig!

Själv hade jag rödvin i bilen för att kunna ta några klunkar direkt ur flaskan i skydd av mörkret... Fast just då reflekterade jag inte över att det var lite udda. Snacka om att mörka för sig själv...
Nynykter

Ja, det var en riktig rysare !!! Hehe...
Starkt jobbat Anneli att du stod emot igår. Underbart att höra! Skönt att kompisen Maria var här och stöttade dig.

Jag har under flera års tid fört en debatt med mig själv om att kunna dricka lite lagom. Att avstå helt har känts väldigt hotande och så TRÅKIGT. Problemet har varit att lagom inte ÄR lagom för mig. Att dricka lite var alltid en självövervinnelse. Jag klarade det, men ville egentligen något annat. Om jag drack bara ett par glas vin på en fest kände jag mig jätteduktig. Så duktig att jag vid första bästa tillfälle "belönade" mig själv med att i min ensamhet dricka mig berusad. Jag har kommit till insikt om att det inte är det sociala drickandetjag jag vill åt eller att dricka bara för att det är så gott. Jag vill bli berusad. Punkt. Slut.

Därför vill jag inte utsätta mig för några risker. Men det har tagit tid att komma till den insikten. Nu är jag där. Jag rannsakar mig själv och funderar på vid vilka tillfällen det är så himla "gott" att dricka. Jag har bara kommit fram till en enda typ av tillfälle då jag druckit för att det är gott och inte för att bli berusad och det är efter en hård seglats när man har klarat av någon tuff situation och är alldeles genomfrusen. Då är det faktiskt gott med också bara en liten whisky. Men hur ofta inträffar en sådan situation? Högst några gånger om året för min del, så då borde jag kunna nöja mig med lite varm choklad eller något.

Det sociala är knepigare. Jag har ingen lust att framstå som avvikare eller torris eller alkis. Så jag går långsamt fram. Hittar på ursäkter för att inte dricka och så. Men så småningom kommer jag troligen att vara helt öppen med att jag inte dricker. Jag vill bara låta den saken ta tid och "komma ut" med det i min egen takt och i första hand till människor som jag har fullständigt förtroende för.

Kram till er alla kämpar!

av dagen idag Annelie 60 !! Ursäkta om jag frågar : kan du äta pizza idag ? :-))) Jag får själv rysningar av din berättelse :-))

Ha det bra idag !

Sov hela sex timmar i sträck och det utan alkoholens hjälp, somnade om och sov två timmar till. Idag är en ny dag och allt är möjligt. Börjar se ljuset någonstans där borta. Vilken skillnad att vakna med de här känslorna i stället för ångesten.

Fy vad rädd jag blir för mig själv när jag tänker på hur jag var så desperat igår. Och det bara för en löjlig läkare som inte har en aning om vad han snackar om. Vilken jädra tur att att jag inte var ensam. Måste, måste, måste på något sätt bli av med flaskorna där uppe.

Jag ska göra som ni andra och börja spela upp min egen förnedringsfilm i huvudet nästa gång. Jag har många att välja på men den jag först kommer att tänka på är när jag mitt i natten ragglar fram till komposthinken för att plocka upp en halväten pizza,borstar bort det värsta och sätter i mig den med god aptit. Vaknar framåt småtimmarna, matförgiftad och spyr som en kalv. Det var faktiskt enda gången jag fick sjukskriva mig på grund av A. Just det *ryyys*!

Ha en riktigt härlig dag alla kämpar!

men det hör till årstiden. Det goda är att jag så tydligt ser att min inre process rör sig mot att sätta punkt. Kanske ett år till medan jag tar ut innestående ledigheter och trappar ner? Så resonerar jag inom mig - "Inte ett år till som detta". Det finns dagar, eller snarare situationer, när jag känner oro (och då värnar jag om min fulla lön), när jag ser att Mm har det jobbigt - det har varit kanske tre såna tillfällen den senaste månaden - men det har varit kortvarigt, det har gått förbi och vi har kunnat prata om det. Vid de tillfällena föreställer jag mig att jag kunnat "se" vad det handlar om och även förstå. Jag kan föreställa mig att det är just så som jag läser om här på "andra sidan" - man (han) möter små och stora livsproblem som tidigare dämpats med alkohol och nu ska fejsas i medvetenhet och utan flyktvägar. Även jag möter livet, det gör ju alla, men jag har inte flytt in i alkohol - jag flyr in i annat (syrligt leende åt mig själv). I viss mån har ju alkoholen varit en gemensam flyktväg - god mat, gott vin... fina glas - som nån skrev så bra om här på forumet. Även jag måste lära mig att stanna upp, finnas kvar, inte fly in i mitt.

Tänker tillbaka - för ett år sen fanns många saker vi aldrig gjort utan öl och vin, sånt som stod framför och som jag försökte låta bli att oroa mig för. Nu har vi gjort det; påskmiddag, valborgsbrasa, fiske och fiskrökning, midsommar, kräftor, konsertbesök utan vinglas i foajén... även jul och nyår som då var långt borta men oprövade nyktra festtillfällen. Idag är det nyktra livet oftast helt naturligt. Gud så skönt! / mt