Senaste kommentarerna i forumet

Jag är övertygad om att du har alldeles rätt i att mycket av negativa tankar, nervositet och nedstämdhet är alkoholrelaterade och att de lär minska högst avsevärt eller försvinna helt om du lägger ned alkoholen.

Själv sörplar jag gott kaffe för fulla muggar :-)

Ha en bra dag!

Jag skrev dag 1 hela tiden igår men det var ju dag 1 utan baksmälla, alltså är det faktiskt dag 3 nu. Det går framåt.
Igår hade jag svårt att komma till ro, satt uppe till ett innan jag kröp i säng. Uppe kl 7 för att väcka minstingen men känner mig inte speciellt trött ändå.
Nu har jag haft ett par timmar med gnagande oro. "Tänk om vi ska bort på middag någonstans, hur ska jag då dölja min nervositet?" Många sådana tankar har farit runt i skallen och fjärilarna dansar i min mage.
Jag hoppas, åh vad jag hoppas, att alla negativa tankar, nervositet och nedstämdhet beror på alkoholen. Om jag håller upp tillräckligt länge så försvinner de. Det hoppas jag.

Nu ska jag sätta på en riktigt god kopp kaffe.

Kram på er alla hjältar!

läser vad du skrev den 4 april och kan bara säga att detta känner jag igen!
Att jag oxå tagit BESLUTET och att jag inte SMUSSLAR med min nykterhet!!

Träffade folk i påskas och kunde säga "nej jag har fattat beslutet att inte dricka!"

Så SKÖNT!

Var på restaurang och visst sneglade jag längtansfullt mot flaskorna men sen satt det en grupp vid ett bord som kommit in på avecen, efter några vinflaskor och jag tänkte "men ETT sånt tramsigt tjatande och så ONÖDIGT mycket pengar de lagt ut och allt för några timmars flykt! Jag hade ju haft lika trevligt UTAN vin! Men suget kom och på natten var jag orolig efter att ha sett så många flaskor, det väckte så mycket i mig..

Jag har gjort som du Kalla! Erkänt inför mig själv och lite smått inför nära och kära:" nu är det dags att sluta dricka för jag har ett problem"
Kanske är jag lite feg för jag säger till några att jag väljer att inte dricka för att jag känner att jag håller på at utveckla ett ohälsosamt förhållande till flaskan och dricker mig full ibland...

Jag vet att jag mörkar lite men än sen! Huvudsaken jag är helt ärlig här på forumet och inför AA!

Håll i nu Kalla, SÅ starkt!!

Hej på er alla!

Tack för alla trevliga kommentarer som jag får. Det gör gott i hjärtat.

Jag känner mej lugn och mår bra, trodde aldrig jag skulle kunna det när det var som jobbigast.
Jag träffar min alkoholist en del och det går bra. För det mesta, det känns jobbigt ibland men då måste jag intala mej själv att han väljer sitt liv och jag mitt.

Vi var och tittade på en påskeld i lördags, helt otänkbart tidigare, då han däckat redan vid femsnåret.

Har träffat henne på kommunen, den goaste kvinna jag mött inom socialvården.
Hon hade mycket att berätta, många saker hon sa gjorde ont men det var behövligt att få höra.
Hon sa det så självklart att det kändes som hon känt mej länge, så vi medberoende är nog väldigt lika, fast vi tror att det är bara JAG som har det så här.

Jag har mycket att fundera på nu men det känns så gott för jag känner att det gör nytta.

Ta en dag i taget.
Ta hand om DEJ, du är viktig.

Så alla som läser här får en stor KRAM från mej och ha det gott.

Jag är väldigt tacksam att jag har mina vänner och familj även om jag tappat några vänner sedan den 1 januari. Men Annelie jag tror att nu har du chansen att bygga nya relationer för man väljer lite bättre utan vinet och man får upp ögonen på livet igen.
Så nu kämpar vi på Annelie och tar ett steg till//Kramar Kalla

Usch för din påskhelg! Jag lider med dig men vet alltför väl vad du menar! Vi kan liksom inte helt välja bort all alkohol runt oss, trots att vi själva fattat beslutet vara nyktra.

Mitt ex hade tydligen varit askalas i påsk och varit väldigt jobbig för två av mina äldre barn..

Jag kände instinktivt hur jag ville gå in i min gamla roll och styra upp men som någon skrev här, "vi KAN aldrig göra något åt andra som dricker, vi kan inte fatta deras beslut eller ha dåligt saMVETE FÖR deras SKULL!"

Men det är makalöst vilket elände alkoholen skapar när vi väljer att dricka!

Håll fokus nu Viktoria, du och bebben behöver all kraft!
DU har gjort och gör ett jättejobb!Nykter. SJälvinsikt. Allt du skapat och det liv som du tagit tag i och rett ut.

Ta hand om dig själv nu!
Jag vet hur svårt det är, man reagerar med ryggmärgen och massor av känslor dyker upp men FOKUS nu på DIG SJÄLV!!

Bara några veckor kvar! Är mycket broccoli och vila fossarna högt!
Forumet är med dig!
Liljakramar!

Det kanske låter dumt, men när jag läser om din påsk slås jag av hur modig och ärlig du är. Jag får intrycket av att du har en inre kompass som är mycket pålitlig. Du vågar kännas vid att situationen inte är bra för dig och tar det smärtsamma beslutet att åka hem tidigare. Själv hade jag nog försökt släta över och bitit ihop (medberoendebeteende?) bara för att det inte skulle bli PINSAMT. Jag förstår att det är en sorg för dig, men tror att din inre kompass är en fantastisk tillgång och att du kommer att navigera säkert in i din och gullungens framtid.
Kram från Nynykter

Ja, kanske var lite otydlig. Vi har i många år haft som tradition att tillbringa vissa långhelger på en plats, i ett sammanhang - som jag nu tvingas lämna bakom mig, då det bara innebär en klump i bröstet snarare än vila och lust som det skulle kunna ha alla förutsättningar att göra. Det har alltid varit mycket alkohol inblandat, då jag själv drack var jag av naturliga skäl inte lika känslig. Efter att jag slutat dricka har det varit avhängit andra hur jag mår på denna plats som haft ett stort värde ändå på många sätt för mig. Men det är alldeles för sjuka dryckesvanor, och konstigheter som följer i dess spår för att jag ska kunna delta. Detta är en sorg för mig på visst sätt då platsen och vad den skulle kunna erbjuda mig tas från mig mot min eg vilja. Förstår du? Vad gäller våndan över lill* så är det väll mest frågan om jag kommer att kunna skydda h*n från miljöer som den grannbarnen upplevde i helgen. Jag verkar ha det runt mig hur jag än vänder mig, och det är min tråkiga insikt att min man bidrar till att bjuda in det i mitt liv. Direkt genom eget val att dricka för mycket på påskdagen och indirekt genom att urskiljningslöst bjuda in folk och händelser i vår tillvaro. Han öppnar upp för att det ska kunna komma in i vårt liv så att säga. Utsätter mig. Och hur mycket bättre det än blivit hjälper det inte då det väl händer.
Den stora sorgen och besvikelsen gäller alltså mannen ser jag tydligt då jag skriver. Största orsaken till min oro är han och vad han direkt eller indirekt utsätter mig för av det jag själv valt bort.

säger jag till dig! Och till mig själv. Tänk att vi ska vara så drivna av tillvarons (vems är det egentligen?) krav.
Jag har lärt och tagit till mig några viktiga minnesord det här året: HALT! En sak i taget. Det viktigaste först.

Kram / mt

att läsa om din påskhelg viktoria. Jag måste läsa om och om för att försöka förstå vad du riktigt varit med om, valt bort och vad du våndas över. Jag känner mig ändå övertygad om att din lilla kommer att ha en så klok mamma att h*n kommer att få det viktigaste - tillit till livet. När jag läser väcks minnen av en helg i en stuga på en skidort ... jag är så tacksam över mitt liv idag och håller med dig om sorgen för mänskligheten.

Du var nära mig igår, jag spelade Lisa Ekdahl och tänkte på dig och kände mig så glad och lycklig!

Varma kramar - måtte påsarna under ögonen torka in och krafterna återvända med det snaraste! / A

Vad du har kommit långt, vilken resa och vad skönt att upptäcka att det är värt det. Du ska vara stolt över dig själv. Kram!

hela denna tråd också. Betar av någon då och då. Vilken härlig gemenskap ni verkar ha trots att alla är anonyma. Får jag också vara med ;-)Så härligt att det går så bra med ditt beslut att sluta dricka Kalla! Men på något sätt, trots att du har dina spöken och problem med relationen, så blir jag så avundsjuk. Du verkar ha en massa vänner och stor släkt att umgås med ändå. Jag har inga vänner direkt, jag är så osocial och har svårt att slappna av med andra människor, tar alltid för givet att ingen kan tycka det är kul att umgås med mig. Lika bra att inte börja umgås då så slipper man den kvävande känslan av att bli sviken när någon slutar höra av sig. Min man är fullt nöjd med sina kolleger och grannar som han pratar över staketet med så vi har inget umgänge genom honom heller.
Det var därför jag drack, alkoholen fick bli min vän i avsaknad av andra. Vem ska nu bli min vän?

Oj, det var inte meningen att jag skulle komma och gnälla här i din tråd och missunna dig dina vänner. Du ska vara glad att du har dem för jag läste att det är lättare att lyckas om man har ett stort socialt nätverk att falla tillbaka på. Lycka till med ett fortsatt nyktert liv!

Ja, visst blir man stark. Det är fascinerande att kunna känna hur man själv utvecklas och växer. Med det följer en livsglädje och ett självförtroende som är fantastiskt.

Vet du, det har faktiskt börjat bli så att jag tycker att det har varit värt resan... För inte så värst länge sedan tyckte jag att andra var korkade när de sa "jag vill inte ha det här ogjort, jag är glad att jag har gått igenom det här..." och sånt. Men... jag börjar faktiskt hamna där själv. :-)

Kram tillbaka! :-)
/H.

Hej Bennyjenny! Välkommen till forumet!

Mitt första råd (du efterlyser ju sådana) är att du fortsätter läsa och skriva här på forumet, det hjälper dig att sortera dina tankar - så har det åtminstone varit för mig.

Finns det någon du kan prata med om det här? Någon professionell? Det finns massvis av folk som är duktiga på det här och som bara väntar på att du skall höra av dig till dem (vårdcentralen kan vara en första väg). Använd dem!

/H, tillfrisknande medberoende

som gör att jag tycker det är värt att börja kämpa.Tack! Jag vill också kunna känna så en vacker dag.

och tack ska du ha! Tänk att du klarat 6 veckor, fantastiskt! Två veckor är inte illa heller, det är 13 dagar mer än mig.
Nu ikväll talade jag om för äldsta sonen att jag inte skulle dricka på minst en månad. Bra, sa han. Han är den enda som redan för flera år sedan frågade, "mamma, varför dricker du så mycket?" Den frågan har suttit som en tagg i mitt hjärta allt sedan dess. Usch!
Nu sitter jag här med ett glas Loka som jag smuttar på. Funderade först på om jag skulle hälla upp det i ett vinglas men tyckte det skulle vara för överdrivet.

Ha det gott, alla!

Vilket underbart namn!
Bra att du varnar för kommande tider. Nästa lördag ska jag åka på en bussresa och blir borta hela dagen så då går den helgen. Helgen därpå jobbar jag, bra. Problemen blir när min man kommer att vara borta över natten, då måste jag verkligen motstå frestelsen. Jag är så själaglad för att jag inte bor ensam, då hade jag aldrig rott iland detta. All beundran till alla er som ändå gör det.

Härligt att läsa att du hittat balans i livet Maria! Såklart går det bättre denna gången barnen är borta, nu har du en annan kunskap om dig själv och hur lurigt det kan vara, precis som du beskriver. Du är bättre rustad! Önskar dig en fin vecka)V

Vilken fin påskhelg ni haft Berra! Jag avundas dig, efter min egen välmarinerade upplevelse. Jag ska göra bättre val, mindre naiva, framöver. Kram V

Så bra du beskriver det, skickar många styrkekramar till dig

Jag har haft en tung påskhelg vad gäller konsekvenser av andras drickande. Mycket fylla runtomkring. Både iform av närstående och runtomkring i större cirkel i det sammanhang jag vistats i. Känner mig mentalt utpumpad och har stora påsar under ögonen. Några grannbarn i fjällstugan fick en icke positiv upplevelse igår i form av fulla fäder, en väninnas kväll slutade i förtvivlade tårar över makens beteende, själv valde jag att avsluta och åka hem i förtid i morse för att jag helt enkelt kände att jag inte stod ut. Jag har ju valt bort alkoholen för egen del, men utsätter mig fortfarande i dumhet/glömska för situationerna där alkoholen indirekt påverkar mig så illa. Är ledsen över att behöva välja bort en kär plats och möjlighet till rekreation som betytt ganska mycket för mig. Men jag fattade beslutet eftersom den omgivningen inte ger mig något annat än ångest numera. Packade alla mina tillhörigheter sedan flera år och sa "adjö" till den delen av mitt liv, den platsen, i morse. Är väldigt ledsen över att behöva avstå något som också tillhört mig - för att jag måste vara sann mot mig själv, för att alkoholen förstör så otroligt mycket i människors liv. Vilken enorm sorg för mänskligheten detta egentligen är.
Ibland måste man ta beslutet att bara gå, och inte vända sig om.
Hoppas ni haft det bättre än mig. Ikväll lägger jag mig med tungt hjärta och våndas över vilken värld jag kan erbjuda den lilla nya. 11 veckor kvar,om h*n är punktlig...

Vilken milstolpe för dig och vad smart att tömma huset på alkohol sedan gästerna åkt. Du tar hand om dig och det är du värd!
Kram från Nynykter

...ni ska veta att jag VILL kommentera era trådar. Men just nu går det inte.
Kramar till alla som vill ha.

Nu har jag försökt skriva i tre trådar. Börjat men ganska snart tryckt bort det. Huvet är så tungt och trött så jag kan börja skriva på en mening men inte komma till slutet.
Jag har kommit fram till att lugnet och vilan är viktig för mig. Det har inte blivit så mycket av den varan senaste två veckorna, och det lär pinna på i samma tempo ett par veckor till. Därför är jag så trött nu. Vet inte riktigt hur jag ska lösa den situationen, men det är väl bara att ta en sak i taget.
Hoppas jag sover gott inatt.

Du är väl inte långt efter? Två veckor eller nåt? Du får gärna flåsa mig i nacken. Vi fixar det här!
Kram från Nynykter