Senaste kommentarerna i forumet

Varför har du stannat hos honom?
Säg till kidsen att du vet att uppväxten varit tuff för dem men att de nu inte är i beroendeställning av dig och sin pappa och att de bör bryta kontakten med honom.
Sedan är det nog schystast att du inte fortsätter ta upp att du mår dåligt till dem (om du stannar) - det blir en enorm stress för dem.
Har du och kidsen fått samtalsstöd?
Beteendet kan bara skada om ni tillåter det.

Värre nu än när han drack. Nykter i 12 år snart. Självömkan, stolthet och avsaknad av omtanke. Finns det fler som upplever att ens partner fastnat i ett beteende som fortsätter skada dig och andra familjemedlemmar trots att alkoholen i sig inte längre är det direkta problemet? Jag och våra vuxna barn känner oss helt förstörda.

@carisie du har såklart en poäng där. Att i ensamhet är det lätt att ta sig en "stärkande" stänkare. I synnerhet sedan ensamdrickandet blivit min melodi. Man vill ju liksom dricka på sitt eget lilla ohämmade vis, inte sitta o finsippa o vänta på andra naturbegåvningar. Jag är inte så bra på planer eller att slaviskt följa några. Jobba så lugnt det går i bunkern🏥

Det låter hoppfullt, tack för fint peppande svar ❤️ vad har du hittat för aktiviteter och glädjeämnen? Behöver lite inspiration.

Jag dricker aldrig för egen del, tappat lusten helt

Jag spottade inte i glaset förr.
Men nu är jag på väg mot nykterist tror jag. Tycker allt som har med alkohol att göra är obehagligt .

Hej! Sitter mest och under hur er egen relation till alkohol ser ut och hur den har påverkats av en anhörigrelation till en alkoholist. Jag drack sparsamt innan men är nu helt nykter. Tycker tanken på att dricka alkohol känns obehaglig och farlig. Undviker dessutom gärna aktiviteter som kretsar kring alkohol, som AW. Mina kollegor körde en spontan AW på kontoret för någon månad sen när och jag tyckte det var obehagligt att uppleva alkohol i en miljö jag förknippar som fri från den. Samtidigt känner jag mig tråkig när jag alltid tackar nej att ta en öl med farsan innan vi går på fotboll.
Aja. Så ser det ut för mig. Hur ser det ut för er andra?

@förvirradtjej
Hej, hur är det med dig?
🌹

@Andrahalvlek precis! Back to basics! Ett plus ett blir två! Vet ju sedan gammalt att februari mars är en svår tid- man är inte så rörlig, ligger och trycker och unnar sig. Bra för dig med hunden. Tänker på det ibland, skaffa hund men orkar inte med att ständigt känna den där blicken. Hm.

Jo man svänger hit och dit.
Nu har jag varit där idag då vi av olika skäl måste för jobbets skull.
Han är så låg och tungsint.
Och där springer jag och tjoar.
Ungefär som att bryta upp är det roligaste jag gjort.
Jag vet inte varför jag gör så.
Kanske väcka någon reaktion,muntra upp eller bara göra det mer uthärdligt.
Jag läste någonstans att man spelar en roll för att få den där bekräftelsen och kärleken.
Jag har varit på väg länge,men nu då det är sanning så sätter abstinensen in.
Jag vill laga honom och oss så att vi får en ny chans.
Antingen är jag godsint,eller så manipulerar jag.
Jag måste vara där hela veckan pga arbetet.
En strategi för att orsaka så lite skador som möjligt måste jag hitta.

@Andrahalvlek Ja, det är ju i grunden jättesorgligt. Och jag trodde i djupet av mitt hjärta att det inte skulle leda till en separation.
Men jag vet att detta är rätt i slutänden. Om ett halvår är livet något helt annat. Framtiden just nu är ju bara tankar om framtiden. Om några månader har vi alla landat. Det blir bra. Vi är friska, vi är priviligierade, vi är trygga. Allt som händer just nu är helt hanterbart. Tänker på hur människor i andra delar av världen kämpar för sitt liv dagligen...

Tacksam för att suget drog sig tillbaka igår🙏🏻 fortsätter min alkoholfria bana.

Är det fler än jag som märkt att det blivit "inne" att dricka alkoholfritt? Det gör mig så glad! Finns mocktails överallt numera. Märker bland de unga vuxna att de är mycket mer restriktiva med alkohol än vad vi var när vi var unga. Alltid nått att glädjas åt! Kämpa på alla fina❤️

@Sattva Jag minns hur ledsen jag var när jag och barnens pappa separerade för tio år sedan. Det var så sorgligt, vi skulle ju bli gamla ihop 😢 Samtidigt var jag pepp som sjutton inför flytt och nystart. Och det är okej att kastas mellan gråt och förväntan. Bara man tillåter sig att känna.

Jag förstår att du kommer sakna båtlivet och hunden ❤️ Men som du säger, allt har sin tid. Jag hoppas att du hittar en riktigt fin lägenhet där du och dina barn kan få en nystart. Ha det bäst i yogabubblan 🥰

Kram 🐘

@LillaVideung74 Ja, det är tyvärr tydligt att aktiviteten är låg på forumet just på fredagar. Aktiviteten generellt går i skov, men allra mest nykomlingar dyker det upp efter nyår och efter semestern. Precis som på gymmen!

I nykterheten har jag verkligen känt in vad jag tycker är roligt och inte roligt. Aw på fredagar är inte ett dugg roligt tex, inte vilda hästar skulle få mig att gå dit. Jag är så trött på fredagar att ytterst lite göre sig besvär. Jag reser ingenstans fredag kväll heller, då kör jag efter frukosten på lördag hellre. När man inte dricker känner man tröttheten bättre och kan ta hand om den.

Kram 🐘

Hej! @depniz, Har läst din tänkvärda beskrivning eller brev till alkoholen och nog är det som du beskriver en märklig ”vän” att ha som först tycks kunna anpassa sig till nästan var situation som finns hos den den människa som av nån anledning kanske binder sig alltför hårt till denne falske och sluge vän. Bakslug var ett ord som helnyktre farsan hade i sin vokabulär när det gällde inte minst knepiga typer som lovade runt och sedan höll rätt så tunt. Nog skulle man utan tvekan kunna säga att alkohol som vän är sinnebilden för det mer ultimata när det gäller ordet bakslug. Det finns falska vänner som man inte kan ha nära sig då de till sist alltid utan tvekan förgör en. Så att bara göra en liten paus i bekantskapen med en bevisat bakslug vän är nog ibland bara att förlänga ett onödigt lidande liksom. Kanske måste man till sist inse att det bästa är att göra slut en gång för alla. Man kan inte vara helt fri och samtidigt lite fången, så att vara alkoholfri är nog det bästa fast det ibland kan verka vara rätt så svårt.
Kämpa på kompis!

@Ny dag Var är du? Hur mår du?
Just nu kämpar jag mot sug. Sitter och laddar för en uppgift som gärna vill ha sällskap av raketbränsle. Men så ska det inte bli! Önskar dig en fin helg! Hör av dig! 🤗❤️

Det är märkligt hur humöret svänger ibland. Var ju på rätt så gott humör i morse och gick till och med ut på en liten promenad runt kvarteret då solen som den även nu gör sken. Jag åt faktiskt min morgonchoklad och vilade mig en stund, och till och med sov en timme till. Allt borde då vara frid och fröjd. Men jag har ju förutom min jobbiga nedstämdhet och ständiga energibrist även ett högt blodtryck som jag medicinerar mot sedan många år.

Kanske därför som jag även har en slags tinnitus eller ett milt men ändå rätt störande sus i huvudet som jag har märkt av bra mycket mer sedan jag slutade att varje dag alltid mer eller mindre vara bedövad av alkohol. Berättade även sist för allmänläkaren om att suset hade blivit värre, men han verkade förstå den frågan lika bra som min psykiatriska problematik med dystymi och sånt där trist.

Det vill säga ungefär noll förstod han även kring det fysiska. Har inget alkoholsug vilket jag väl inte har haft på några dar nu. Men hade det stått en flaska vin eller starkare på köksbänken hade jag nog utan tvekan druckit ur den rätt snart i alla fall då det känns jobbigt rent allmänt, inte minst med att jag nu blir ännu mer störd av nämnda tinnitus än tidigare.

Nog märks det då att alkohol bedövar rätt mycket och slår rätt så brett över hela linjen kan jag säga. Men får väl försöka att göra som ens gamla farmor gjorde som hade som sitt talesätt efter väl rätt många år av migrän, att sånt där får man sätta sig över. Så försöker väl även denna dag kämpa alkoholfritt vidare trots nedstämdhet och nu jobbig ångest för tinnitus som inte beror på för högt blodtryck då det medicinerat ligger rätt så okej.

Det är då skönt att inte ha ett stressande alkoholsug, men nog är livet ändå en strid mot inre demoner liksom. Ja, då har man gnällt igen, men det här ju min dagbok på nätet liksom och i den skriver jag väl om det som jag känner och upplever. För här behöver jag då inte flina upp mig och göra mig till som man så ofta i realtid gör ute bland folk. Ingen resa in till bolaget är då aktuellt idag fast det skulle få en att glömma suset i huvudet en liten stund. Men priset för en stunds allmän vila är ju rätt så högt så att säga.

Kämpar vidare!

@dednipz. Oj. Vilket brev. Träffsäkert med stor finess. Välkommen hit!

Men tycker du inte att det är bedrövligt att man inte ska kunna delta på sådant? Roligt musikquiz på pub m trevliga människor. Jag har så svårt acceptera att jag måste välja bort ställen o människor pga mitt svaga sinne för alkohol o dagen efter med allt det innebär för mitt mående o hälsa. Nåväl det är väl bara så det är. Kämpa.

@dednipz En fantastisk beskrivning på vad det handlar om. En relation som varit så fantastisk känslomässigt där inget annat behövs. Både du och jag och alla andra här är bra människor i grunden. Däremot delar vi upplevelsen av att relationen med A har förändrats från något underbart till något mindre smickrande. Vi kan nog vara eniga om att A inte vill oss väl längre. Ha en fin lördag😊

@LillaVideung74 Tack snälla😊 Precis som du säger är gamla vanor svåra att bryta. Ikväll är det musikquiz på stammispuben vilket är superkul! Intalar mig själv att det totalt sett inte kommer vara positivt då jag räknar in att vara bakis imorgon. Just nu känns det jättebra att vara pigg och inte bakis. Den känslan håller jag fast vid. Ha en fin lördag😊

@Carisie Vilken förändring! Heja dig!
Natalia: Ibland är det bra att jobba, tänka på annat.

Välkommen hit Thompa90. Här finns många likasinnade som dagligen kämpar med vår destruktive och bossiga alkoholdjäuvulspolare. Några av oss här har klarat av att klippa banden, några klippt halva bandet o några har inte ens kommit igenom den första lilla tråden. Men vi kämpar o försöker. Fortsätt skriva, det är en slags början på en klurig resa. Önskar dig en bra dag.

Har aldrig postat något här innan, men fick tipset om att skriva ett brev till alkoholen så gjorde det:

Hej,

Vi behöver prata.

Vi träffades ganska tidigt i livet och jag minns det som otroliga första träffar. Din charm, humor, euforin och den starka önskan att du stannar. Jag kanske förstod redan då att det var början på något stort. Minns att jag tidigt började prioritera dig på ett sätt mina vänner inte verkade göra. Jag hade svårt att förstå att det inte verkade spela lika stor roll för dom om du kom eller inte. För mig vad det hela poängen.

Tillslut kom dom någorlunda ikapp, mina vänner alltså. Och vi kunde äntligen vara tillsammans utan att jag behövde tona ner hur jag faktiskt kände för dig. Jag behövde aldrig oroa mig när du var med, jag visste att vad som än skulle komma mot mig, kunde du fixa det. Du gjorde mig så modig och självsäker. Det var en ovanlig känsla för mig och jag upplevde den som otroligt härlig. Du satte färg på tillvaron och fick mig att skratta. Hur skulle jag inte kunna falla för dig? Du var den trygga som omfamnade mig när jag behövde det som mest. Vi funkade så bra ihop.

Jag vill tacka dig. För att du fanns där och stöttade mig. För allt det roliga vi haft ihop. Du har öppnat dörrar för mig som jag aldrig vågat drömma om att ens gå nära. Det går inte att förneka att vi haft det bra i många stunder, och jag vill vara ärlig. Det går nog inte annars.

Nu är jag 33 år. Har två barn, en sambo, ett bra jobb. Skyldigheter, ansvar, drömmar och mål. Jag försöker alltid att se till att vi få tid ihop, har vägrat släppa dig, men det blir allt svårare. Och jag har verkligen börjat fundera mycket över vår relation på senaste. Varje möte med dig orsakar mig problem nu. Varje gång vi ses. Och kontraktet ser annorlunda ut. Du gör mig inte glad varje gång, vi har inte alltid kul och jag vet inte om magin är där längre. Iallafall inte som det brukade vara. Istället för att höja mig mig till skyarna och göra mig modig och glad, är det som att du vill dra ner mig. Du har börjat ta mer av mig än du ger.

Jag har försökt att förklara för dig, och bett dig tagga ner. För jag har inte velat släppa dig. Har levt på hoppet och minnet av vad vår relation en gång var. Har inte velat eller vågat ge upp hoppet om oss.

Tanken på att skiljas från dig gör ont. Den skrämmer mig. Vi har levt tillsammans så länge och sanningen är att jag inte riktigt vet vem jag är utan dig. Ett liv utan dig känns ovant och läskigt. Många oroliga tankar om att jag inte kommer få skratta igen, inte känna mer av din magi. Att livet ska bli grått och färglöst. Att ge upp min superkraft.
Men jag vet inte vad annars jag ska göra.

Våra möten har blivit farliga. Du tar över helt, tar risker jag får ångra dagen efter, och mina relationer tar skada. Du lämnar mig utmattad och dränerad. Du lämnar mig med en bitter smak i munnen. Avsmak. Min omgivning har börjat ifrågasätta vår relation och kompatibilitet. Jag får allt svårare att försvara den.

Vad hade du tänkt skulle hända?

Jag vet att vi bara är några träffar ifrån att något allvarligt händer. Något jag inte kan reparera dagen efter. Och då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag låtit det hända. Du blir aldrig nöjd, din girighet kommer förgöra mig. Din svartsjuka är omöjlig. Du vill inte dela mig med någon annan och jag kvävs.

En del av mig är så arg på att du inte bara kan bete dig. Vi hade kunnat vara som det där skrattade paret på en av Stockholms uteserveringar en solig vårdag, varför varför varför kan du inte bara låta oss ha det så? Jag ser ju dom andra paren klara det galant och jag kokar av avund. Och sorg. För att du inte tillåter det. För när det lyckliga paret är nöjda och går hem vill du alltid vara kvar och ta en till. Du vill aldrig gå hem. Du vill ta en till, och en till och om du kunnat skulle du stannat tiden. Dragit med alla andra på serveringen ner i fördärvet med dig. Varför gör du så? Förstår du inte att du är omöjlig att ha med? Jag kan inte ta med dig någonstans längre och får alltid skämmas över dig.

Varje gång vi ses nu är det med en klump i magen jag möter dig. Vad för dumt ska du hitta på den här gången? Jag brukade välkomna dig med öppna armar och kunna njuta av pirret i magen. Men du har förändrats och jag vet inte hur länge jag kan fortsätta vänta och hoppas på att du ska bli den du var.

Jag har alltid varit dålig på att göra slut. I slutet på exakt alla mina kärleksrelationer har jag uttryckt att jag “behöver en paus” istället. Kanske är det feghet, men jag tänker ändå göra det nu igen.

Vi behöver ta en paus tror jag. Jag måste få samla mina tankar och känslor. Jag säger inte att vi aldrig kan ses igen, eller att vi aldrig mer kan ha en relation, men just nu funkar det verkligen inte. Jag hoppas du förstår. Det här är inget jag tar lätt på, det är ett svårt beslut som jag övervägt under lång tid. Och jag önskar att det var annorlunda.

Tack.