Senaste kommentarerna i forumet

En uppdatering. Efter det goda resultatet av experimentet att testa dricka som jag skrev om i första posten så har 5 veckar med julledighet passerat.
När jag nu insåg potentialen i Campral har jag gått över till att ”spara tabletter” Jag vill inte köra slut på hela receptet om 48 veckors intag av 6 tabletter dagligen. Jag har hoppat hela dosen de dagar jag inte tänkt dricka och tar 2 tabletter innan eller efter första ölen de dagar jag planerat att dricka ”normalt”.
Resultatet är det samma. Jag dricker och njuter, men drickandet har en annan fart att volymen i princip halveras. En enda gång och det var på julafton, så fick jag i mig så mycket att jag var trött dagen efter. Blev någon snaps och avec som troligtvis sabbade dem sviten.
Men det är helt sjukt vilken förändring Campral gjort i mitt liv dessa 5 veckor.

Googlade just på recensioner på Campral och fick fram denna länk. Slående är att mpnga som tar dem inte viste om den och att det är ett mirakel för dem. Länk till recensionerna: https://www.drugs.com/comments/acamprosate/campral-for-alcohol-dependen…

Klart vi inte glömt dig @Påvägmothälsa 🥰 välkommen hem och hoppas du får en god nattsömn. Jag kom från jobbet för en stund sen och vet att oavsett hur min sömn blir inatt så behöver jag inte gå upp tidigt på måndag morgon. Det är så mycket jag vill göra och driva igenom på både arbetet och privat så fokus måste ligga i att upprätthålla energin. Vet att jag inte pratar mycket om mina direkta planer gällande enheter på forumet men för att bibehålla den energi jag vill innebär det förstås att minimera enhetstillfällen. Om jag behöver bolla de tankarna sker det bäst för mig i realtid och i samtal utan fördröjning. Därav är forumet inte riktigt rätt samtalsforum för mig. Däremot ligger ingen förnekelse hos mig. Jag är väl bekant med min problematik att avstå till den grad jag vill och reflekterar ständigt över mina tankar och oönskade enhetstillfällen.

Önskar er alla en god natt.
Ses imorgon ❤

Herregud vilken skitdag. Starkt sug hela dagen. Lättirriterad och sur. Jag är på riktigt dåligt humör. Men jag drack ingen och jag kommer lägga mig nykter ikväll. Det skänker mig ändå en viss glädje.
Långsamt anpassar sig hjärnan. Kanske bygger den upp en förmåga att känna glädje över saker som tidigare varit helt ointressanta. Inget var ju roligt utan alkohol när man drack. Och slutar man dricka blir ju inget roligt förrän hjärnan har ställt om sig och det tar väl sin tid. Tre månader har jag lyckats läsa mig till. 1/6 av det avklarat imorgon.

@Philia Tack så mycket. Jag gör mitt bästa. Funderar på hur jag ska göra för att inte ta återfall någonsin. Jag tar en dag i taget. Äter ju antabus så det är lugnt med drickandet. Ska till Linköping 18/1 med vår son för ny operationsplanering. Känns tungt att han ska behöva göra om operationen.

@aldro skrev:" lite avig i skallen kanske" 🤣🙃! Vilken beskrivning! Spot On! Känner igen känslan!
Håll i nu, det bli bättre! En dag i taget!

@Varafrisk Så himla bra du jobbar med dig själv, så väldigt bra tankar❤️

Jag tycker du ska vara självsnäll när det kommer till att gå ner i vikt, börja med att lägga till, det brukar vara lättare än att ta bort, lägger du till massa grönsaker, frukt och riktigt mat, lagad från grunden. Äter regelbundet frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål då håller du hela tiden en stabil blodsockernivå och får inte samma sug på det där vi vet att vi inte ska pilla i oss. Börja där och drick mycket vatten, man kommer långt bara på den förändringen när man har såpass mycket vikt att gå ner, sedan kan du lägga till promenader eller något annat som du tycker verkar trevligt men det är helt okej att ta en sak i taget annars blir det lätt att man ställer för höga krav på sig själv och så faller man pladask och ser det som ett misslyckande, dit vill vi inte utan en sak i taget, maten först, den är den största faktorn i en viktnedgång även om träning såklart är toppen det med.

Sedan ska man inte döma sig själv de gångerna man inte lyckas med sina uppsatta mål utan acceptera att det blev så idag, t.ex jag kunde inte stå emot chokladen, imorgon är en ny dag. Och inte ha bråttom. Kram❤️

Fick aldrig något vettigt gjort tidigare när man bara envisades med att hälla i sig en massa alkohol.
Nu är man dock lite trött. Men så är diskbänken rengjord på riktigt. För ska det vara, så ska det vara rejält gjort och inte bara ett skinande yttre, det ska vara rent på insidan också var liksom tanken. Men sen så ska man väl inte gå till överdrift så att det bara mest blir ett städande för städandets egen skull heller så att säga. Man hann då filosofera och meditera så att säga en hel del när man lade ner några timmar på att i princip helt slipa rent slasktrattens hålslagna runda plåt med stålull liksom. Har nu skruvat tillbaka den och nog är det trevligt när det är rent och fint, liksom avstressande på nåt sätt. När man ändå hade ångan uppe så att säga, tog jag en sväng runt i rummen med sopborste och skyffel, så nu är det rätt skapligt. Men nog finns det en hel del att pyssla med, för kom på att man nog framöver borde köra runt lite med dammsugaren också, men det får bli en senare fråga. Borde väl gå och vila, men då somnar man väl bara. Vilket kanske inte är en så dum ide'... Förresten, kul att du skrev lite kompis @vår2022.
Ha det gott!

Är 34 dagar nu utan öl o va till läkaren i veckan o värde va 0.1 .

dag 4 de onda försvann och precis när de försvinner blir ja människa igen. kroppens balanser normalare . inga symptom som tidigare beskrivits. så konstigt. medan man har trycket på högersida o stickningar o allt så mår man helt galet . så fort de släpper blir man normal. sov bra oxo. drog o träna lekte me sonen osv. va bra dag. lite avig i skallen kanske. man e ju känslomässigt framåt tillbaka . magen har börjat jobba som fan . käka en del fibrer oxo. magen beter sig som en alien efter allt. den har inte haft de lätt. men den verkar försöka bearbeta allt. blir bättre. dag 5 imorrn. ska hålla hårt att inte dricka varenda dag nu. gå o träna om de blir jobbigt sug.

@Flarran Alltså det är så fantastiskt att få ta del av dina inlägg. Du gör en så otrolig resa i din nykterhetsprocess och i ditt närmade av att lär känna dig själv och dina känslor. Jag som läsare och som följt dig sedan du började skriva här, kan se en stor förändring i dina tankar kring allt möjligt. Du reflekterar så bra. Man kan verkligen se vilken skillnad det är när tankarna börjar blir klarare och när man kommer allt längre ifrån alkoholens påverkan och inverkan. När hjärnan börjar bli återhämtad och balanserad. Det är som att nu skriver du din egna berättelse om dig själv och ditt liv. Med dina egna ord, tankar och känslor, inte det som andra sagt eller säger om dig. Härligt och imponerande!

Jag blev också så mer varse om mina relationer och vilken påverkan det haft och har på mig. Jag har ifrågasatt bilden/uppfattningar som jag har om mig själv och om det verkligen stämmer eller om det är något jag levt upp till utan att riktigt ha bestämt det själv. Vad som varit meningen med mitt liv. Man måste ändå säga att det är magiskt och befriande att vara nykter och göra denna upptäcktsresa inom sig själv och börja skriva sin egna berättelse om sig själv.

På något sätt är det också symboliskt med att rensa den där skitiga slasktratten, när den är rengjord kommer det att flyta på så mycket bättre😁. Ha en fin kväll kompis!❤️

Ställ ett ultimatum. Hon får välja dig eller flaskan punkt slut. Ett sånt där beteende kan du inte acceptera. Det är ju helt bedrövligt.

@AmandaL, @vår2022, @seklart, @påvägmothälsa, tack 🙏 så jättemycket för värmande ord 😊Jag har gått vidare och mår bra i min måttlighet. Jag har helt slutat med smusslande och dricker aldrig längre för mycket, blir aldrig 🙅‍♀️ full. Däremot kan jag absolut inta ett antal enheter under en kväll men det har liksom blivit en icke-fråga. Jag räknar inte eller registrerar längre. Men har ändå en plan i huvudet och är mån om att varje enhet ska få ta sin tid.
Jag är tacksam varje dag för forumet som verkligen hjälpte mig att nyktra till på alla vis och genom igenkänning få syn på många problematiska aspekter med mitt drickande och redskap att hantera dem.
Till alla som kämpar med måttlighetsdrickandet vill jag säga: kämpa på. Det går. Men man måste vara hård i början. Man måste framförallt observera sig själv och vad som händer när det spårar ur. Man måste bestämma sig för vad målsättningen är och hitta strategier och personer som kan hjälpa en. Samtidigt (och nu svär jag lite i kyrkan och detta beror verkligen på situation), om det är måttlig man vill vara så kan man inte heller bara FÖR hård mot sig själv.
Jag har haft två kvällar under hösten (inklusive nyår) när jag druckit mer än jag tänkt. Men samtidigt inte så att jag blivit full eller bakis utan haft huvudet klart. Och då tycker jag att för min målsättning är det helt ok.
Som sagt, drickandet är mycket av en icke-fråga och det är också därför jag inte är på forumet längre. Samtidigt är jag så tacksam och också nyfiken på hur det går för dem av er jag hängde med i somras och delar av hösten. Kramar och kämpa på ❤️

Jag har upptäckt att alkoholen till stor del för mig har varit ett bedövningsmedel för att jag inte helt orkat med verkligheten och kunnat tänka riktigt logiskt alla gånger. Har sällan haft ork eller kraft att säga ifrån och fokusera på mitt eget mående. Tror att någon bekant när man var rätt ung även sade ord som - Den grabben fattar då inte sitt eget bästa. Nu när jag har varit här på forumet ett tag och bland annat läst en hel del om medberoende. Så förstår jag nu på ett lite djupare plan än tidigare att jag själv har varit enormt medberoende, från mina allra tidigaste år och även långt senare.

Men jag var inte medberoende till en person med alkoholproblematik. Nej, jag var medberoende till en närstående person med psykisk sjukdom som har färgat hela min uppväxttid. Har väl till och med ärvt en del trista gener som givit mig delar av denna annars mycket snälla och trevliga persons bipolära sjukdom och lite annat smått, men väl inte så gott liksom. Talar här alltså om genetiska arvet efter min mor med psykiatrisk problembild som väl smittat av till viss del liksom. Men klagar inte över henne, detta då hon alltid gjorde så gott hon kunde.

Min i grunden lätt nervöse och rutinstyrde farsa hade väl sporadiskt tankar på att lämna henne när han var omkring fyrtioårsåldern, men han landade till sist i beslutet att stanna vid hennes sida då han följde orden om att har man gift sig så handlar det om att arbeta tillsammans i nöd och lust - och inte bara när, och om man har lust liksom tror jag att han väl ungefär sade ibland.

Kommer ihåg att morsan på grund av yttre påverkan av bland annat min mormor hade planer på att lämna min far som hade svårt att behärska sina inre känslor och lätt bara kunde skrika rakt ut för till synes allra minsta småsak. Han hade det nog inte lätt han heller. Det fanns alltså de som trodde att min mor var psykiskt sjuk på grund av min fars rätt dominerande personlighet. Ska man hårdra det hela så var väl inte min mormor helt balanserad hon heller, inte medicinskt sjuk, men ändå...

När mor fick höra av ytligt bekanta, ord som – att inte är du sjuk. Då slutade hon ta antidepressiva och antipsykotisk medicin som hon hade fått utprovat under en sex-veckors period från hennes först akuta psykos av läkarexpertis.
Då redan inom några få dagar föll hon ur den mer normala medicinerade balansen och var helt okontaktbar och fick åka in akut till psykiatrin på en låst avdelning med dygnet runt vård med övervakande sjukvårdspersonal för att återinsätta adekvat medicinering.

Så visst har man sett en hel del från att man var riktigt liten och vet lite om hur det kan vara här i livet på lite olika sätt så att säga. Inte minst hur det kan bli om man kanske inte har haft tur med det genetiska arvet och sånt liksom. Psykiska funktionsvariationer kan vara rätt krävande. När jag växte upp höll jag god min och visade inte utåt hur jag kände inuti mig så att säga. Utan spelade glad och normal, men ville egentligen inte existera, men gjorde ändå detta av respekt för min föräldrar fast jag mest kände att hela livet var ett enda meningslöst tvång. Det var väl det som gjorde att man fastnade direkt i alkoholträsket så att säga.

Men när man är inne i grejen som sådan då blir allt ganska så förvrängt. Jag trodde att det var en frihet att få bli berusad när som helst om jag så kände för det. Så det blev då bara mer och mer av alkohol fast jag egentligen inte gillade smaken av alkohol utan tvingade i mig skiten för att slippa tänka så himla mörkt, som jag oftast har gjort. Många gånger blev dock de mörka tankarna ännu mörkare och direkt livsfarliga för mig.

Men nu idag så mår jag skapligt och har till och med skurat diskbänken med stålull för att jag tyckte att det var dags. Vet inte varför jag fortsätter kämpa, men det ger sig väl det med om man håller i och håller ut. Kan inte påstå att jag varit eller är guds bästa barn, men skaparen är ändå levande i min tanke och känslovärld vilket jag är tacksam för. Har inte kommit utanför dörren i dag heller för jag har faktiskt inte haft ork till det. Men kanske blir det av i morgon, men vi får väl se hur det blir. Men nykter det är jag och sitter nu och dricker lite alkoholfri cider och tar det lugnt.

Jag klarar inte av sånt som jag upplever vara ett påtvingat tvång. Men klarar av det mesta om jag ger mig sjutton på det av fri vilja liksom. Som just nu då jag ska ta och skura färdigt slasktrattens galler på undersidan som är ingrott som bara den, då det inte har putsats rent med stålull på rätt så många år. Man måste ju ha nåt kul att göra på en lördagskväll... Förresten, @Kennie kul att du tittade förbi på min sida, sånt piggar alltid upp.

Ha en fin kväll!

Tack ❤️ som sagt bra dagar och dåliga dagar. Kan vara svårt för andra att förstå men här inne är ni många med liknande erfarenheter. Jag har släppt att hjälpa med ex. På den punkten är jag klar. Problemet sitter som sagt i dessa motstridigheter mellan intellektet, kroppens reaktioner och normaliseringen som skett under +20 år. Vill och behöver nog prata för att förstå att vad jag upplevt inte är normalt. Men det är Oerhört jobbigt ,känner mig så skyldig,så dum liksom om jag vore ute efter uppmärksamhet samtidigt är jag rädd. Rädd att inte bli trodd , rädd att de ska bli konsekvenser.. jag orkar inte mer. Vill bara lasta ur väskan , läka och gå vidare. Hitta mig själv och få andas ut. Finnas till och njuta av livet dag för dag.

Dag 12: Efter en inte jättebra natt har dagen ändå gått bra. Det är säkert över 15 år sedan jag hade en så här lång nykter period. I oktober samlade jag ihop 17 nyktra dagar och i november hade jag en svit på 10 dagar. Sen gick det åt skogen. Att jag höll mig nykter då var för att jag behövde träffa en ny läkare och var otroligt orolig för att hen skulle ta blodprover och avslöja min alkoholkonsumtion som jag alltid har lyckats hålla under radarn. När det hotet var över fortsatte jag på gammalt destruktivt vis. Att det går så mycket bättre nu tror jag är för att jag gör det för min egen skull. Dessutom har jag fått insikter i hur hjärnan funkar och hur alkoholen påverkar hormoner och signalsubstanser.
Jag och min man har lovat varann nykterhet en vecka i taget. Det har känts som ett alldeles för stort steg att lova 30 dagar från början. Nu är snart vecka två genomförd och jag är nog redo att lova nykterhet fram tills 30 dagar.
Idag känner jag mig stark!

@Philia Tackar allra ödmjukast för pepp och berömm!
Önskar dig en fortsatt fin helg!💕

@Kennie Även om råden inte är riktade till mig och jag nu kastar mig in i Grävlings tråd, så tycker jag du gör en fantastisk insats genom att förklara och hjälpa.
@vår2022. Fint beskrivet och du ger ett bra stöd för mig och många andra.
@Grävling Så där känns det också för mig. Fast det har varit mer Berg och Dalbana i känslolivet. Men jag känner igen den där gråtonen då man undrar när utdelningen äntligen ska komma? Men vi får väl lyssna på dem som vet och tro på att det kommer att kännas bättre snart.

@Kennie Även om råden inte är riktade till mig och jag nu kastar mig in i Grävlings tråd, så tycker jag du gör en fantastisk insats genom att förklara och hjälpa.
@vår2022. Fint beskrivet och du ger ett bra stöd för mig och många andra.
@Grävling Så där känns det också för mig. Fast det har varit mer Berg och Dalbana i känslolivet. Men jag känner igen den där gråtonen då man undrar när utdelningen äntligen ska komma? Men vi får väl lyssna på dem som vet och tro på att det kommer att kännas bättre snart.

Skrämmande att jag lyckats fucka up mitt dopaminsystem så jävligt att jag klättrar på väggarna när jag inte får öl en lördag. Ingen av mina vänner är så. För dem verkar det inte spela någon större roll om det blir alkohol eller inte. De kan lika gärna dricka saft. Imponerande.

@Philia Bra tänkt där att Du skall vara snällare mot dej själv, vi är båda offer för en sjukdom som kallas alkoholism. Nu tar vi tag i detta och löser det 💪💪

God eftermiddag.
Efter att det arkaiska raseriet hade fått sitt utlopp har jag nu sansat mig. Förstår att det inte blev så mycket stringens i mitt arga inlägg ovan.
Har tagit ut mig fysiskt med drygt elva km på fötterna. Ägnat mig åt kroppsarbete tillsammans med fina människor och just kommit hem från Shinrin-yoku. (Skogsbad på japanska, för den som vill fördjupa sig). Det tog hela dagen att komma i balans igen.
Men nu tänker jag förtydliga vad som gjorde mig så förbannad här på forum:

Läser en hel del av vad ni andra skriver och har vart efter tiden gått sett inlägg från Kaffestugan.
Kaffestugan handlar om deras ständiga alkohol supande. Det är inget kafferep, inte. Fast de kallar det för "överskrida budget" och de dricker inte alkohol utan "intar enheter". Det är en solig och kvittrande stämning där.
Det är dem jag skulle vilja sparka på där de gömmer sitt alkoholberoende under Osynlighetsmanteln.

Jag hyser stor medkänsla med alla er som verkligen försöker ta tag i alkoholen och kör i diket ibland, eller att livet mellan varven kan kännas övermäktigt varför det blir återfall eller återgång.
Jag har själv fått ta tag i bagatelliserande och ständigt brutna ansatser till att sluta dricka. Så jag förstår att det är en process att ta sig igenom det stadiet. Men i Kaffestugan känns det som att man legitimerar, förskönar och håller fast vid att vägra ta ansvar eller åtminstone sluta ljuga så förbannat.

Sen har vi det som retar upp mig moraliskt allra mest;
Här ägnar sig fina och sanna människor, som är nyktra sedan länge, stödja oss nybörjare. Det gör de för att hjälpa oss, vilket jag tycker är väldigt fint och beundransvärt. Jag tycker det är respektlöst att inte visa mer ödmjukhet och tacksamhet för det. För där kan det brista rejält i Kaffestugan. Inte ens när moderatorer har försökt gå in för att vända tankegångarna så tar de till sig. Det är bara läpparnas bekännelse innan man fuktar samma läppar med mer alkohol.

Så. Nu kanske ni förstår mig bättre. Sen finns det säkert andra djupare grunder till att jag reagerar som att det brunnit i proppskåpet. Men det tar jag med psykologen.

Med allra största förnöjsamhet fortsätter jag nu min nyktra dag.
Ha det gott alla ni som jag gärna kramar om och absolut inte vill sparka på.

Hej, låter som att du hade det trevligt med filmen och känner dig nöjd, det är huvudsaken! Du har upptäckt att andra saker ger dig samma tillfredsställelse som alkoholen gjorde förut, och det är en viktig insikt tror jag. Så fortsätt njut av det som gör dig glad. Att ta tag i vikten är mindre viktigt nu. Tids nog får du energi till det om det är något du känner att du behöver ändra på. Trevlig lördag kompis!

@Grävling Hej, skrev just ett inlägg i en annan tråd om den där missnöjda känslan. Kopierar in en del av det här. Missnöjet du upplever har en kemisk förklaring -hjärnan har vant sig vid onormalt höga nivåer av dopamin och endorfiner. Alkohol gör att det frisätts mer dopamin och endorfiner än vid naturlig stimulans av belöningssystemet, och när vi tar bort alkoholen tar det ett tag att vänja sig vid de normala nivåerna igen. Men hjärnan läker och efter en tid kan vi uppleva njutning och nöjdhet av vanliga, ofarliga belöningar, som god mat, musik, natur, läsning, filmer eller vad man nu har för intressen. Det finns läkemedel som kan hjälpa, så kontakta vården om det känns svajigt. Men håll ut och påminn dig själv om varför du inte vill dricka.

Abstinenssymptom skulle det stå, inte system...

Det blir bättre, ha tålamod! Tröstlösheten är ett abstinenssystem som beror på stt hjärnan vant sig vid höga nivåer av dopamin och endorfiner. Alkohol gör att det frisätts mer dopamin och endorfiner än vid naturlig stimulans av belöningssystemet, och när vi tar bort alkoholen tar det ett tag att vänja sig vid de normala nivåerna igen. Men hjärnan läker och efter en tid kan vi uppleva njutning och nöjdhet av vanliga, ofarliga belöningar, som god mat, musik, natur, läsning, filmer eller vad man nu har för intressen. Det finns läkemedel som kan hjälpa, så kontakta vården om det känns svajigt. Men håll ut och påminn dig själv om varför du inte vill dricka.