Senaste kommentarerna i forumet

@pinglan_not Har också haft en lugn och fin helg, underbar känsla att vakna utan bakfylla i morse och kunna köra tidigt för att överraska barnen med färska frallor.
Idag är det min 5:e nyktra dag och håller med dig vid tankarna kring "att aldrig mer få ta ett glas" och att belöningen alltid består i att få ta sig ett glas. Jag är just nu väldigt trygg i att jag inte kan ta det första glaset, jag nöjer mig inte förens flaskan är slut.
Hur har du gjort med att berätta för din omgivningen? Min särbo vet om att jag avbrutit med alkoholen, men ingen annan.

Ja, sinnesrobönen kan jag. För första gången på år har jag faktiskt bett om hjälp från ”gud” igår och idag. Det spelar inte så stor roll hur man gör, bara man gör det. Sedan kom jag på att jag hade ett konto här…
Jo, det med körkortet… kom på efter att jag sökte hjälp förra gången att de kan skicka till transportstyrelsen. Eller de är egentligen skyldiga att göra det. Men på fråga sa de att eftersom jag sökt själv och följer planen så händer ingenting. Men nu har jag ju återfallit.
Men jag känner igen det här sedan förr. Nojan och oron över allt och inget. Jag vet att det är alkoholen som gör det. Eller gör en orolig själ som mig ännu oroligare

Hur har du själv gjort för att bli nykter? 😊

@pompas Hellu! Yes väldigt fin och väääldigt lugn ❤️ självklart har tankarna på alkohol dykt upp flera gånger men ändå funkat helt ok. Har dock fortfarande väldigt svårt för att ” acceptera” tanken om att släpp alkohol resten av livet… Asså hjärnan tänker fortfarande att snart så får jag ta mig ett glas 🙄 Även om jag verkligen vet om att det inte går så är tanken nu typ ”nu va jag ju så duktig på nyår så ett glas vin nästa helg förtjänar jag allt”. Det känns rätt tungt när jag även vet att ett glas aldrig blir just ett glas….
Hur går det för dig? Och hur mår du?

@Livelytree Då kanske sinnesrobönen som du känner väl till kan hjälpa dig ” Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Man kan tappa fotfästet, men hitta en ny stabilare grund att stå på. Kanske kan du prova 12-stegsprogrammet på nytt och ta dig an det på ett annat söt där du gör det för dig själv och inte lägger så mycket vid de andra?

@Smillans Tack för din pepp! Jag klarade av nyår också och vaknade nykter idag, underbart! 2024 blir nykterhetens år! 🌸

@JoYo
Det låter som en väldigt hemsk upplevelse även för dig. Om han befinner sig i en psykos så kan du ringa 112. Då ska han bli inlagd på LPT. Om psykosen har lagt sig och han inte vill söka hjälp själv så kan du inte göra något för honom. Du kan däremot söka stöd i anhöriggrupper i patientföreningar där psykoser förekommer. Jag har vänner som har upplevt psykoser. De flesta tar bra hand om sig, medicinerar och lever ett bra liv utan att få nya psykoser. Ett par av mina vänner har gått bort i suicid. De upplevde båda psykoser, men också allvarliga depressioner. Det är inte ditt ansvar att se till att han söker hjälp.
Det kan kanske vara hjälpsamt för dig att träffa andra med liknande erfarenheter. Och öva på att acceptera att det är som det är. Sinnesrobönen kan vara hjälpsam.
Ta hand om dig!

@vår2022 det som fick mig att bryta med 12-steg var inte programmet som jag tycker är klockrent. Det var människorna där, eller snarare min förhoppning om dem. Att de som borde veta bättre än ”vanligt folk” visade sig inte vara ett dugg bättre. Sedan dess, ungefär fem år har jag försökt hitta något nytt som ger mig vägledning och stöd. För jag behöver det i livet. Jag underhöll inte det jag byggt upp. Därför sitter jag här nu. Det är bara mitt eget fel eller lättja. Ingen annans.

Bra jobbat med 5 nyktra år. Respekt.

Tack! ❤️
Man kan säga att jag hållit mig nykter strödagar, några veckor här, en vecka där. Och ja, inte fan blev livet sämre för det! Det är det som är så sjukt. Jag vet att sug och ångest kommer och går. Det är inte ett konstant lidande ens i början

Till saken hör att jag kom ur ett beroende och var nykter i åtta år. Då gällde det både opiater och alkohol. Inte ens en rejäl smäll fick mig att börja igen. Det var så självklart.
Jag träffade den kvinna som jag trodde jag skulle leva hela livet med. Efter några år blev hon allt mer psykiskt sjuk och tvingades söka försörjningsstöd som hon inte kunde få så länge vi bodde ihop. Vi blev särbos och tillslut gjorde jag slut eftersom vi aldrig sågs och allt bara handlade om henne och hennes mående.
Första året älskade jag att bo själv. Jag började dricka alkoholfri öl och på den vägen är det… det är två år sedan ungefär.

Idag har jag ”bara” problem med alkohol. Jag är inte intresserad av opiater eller någon annan drog. Dels ids jag inte som innan springa till olika läkare och förnedra mig och svarta marknaden är helt otänkbar. Dessutom är abstinens på opiater för jävlig. Aldrig mer! Alkoholabstinens som jag upplevt den är iaf hanterbar.

Jag är gammal tolvstegare. Kunde/kan programmet och vet vad som gäller. Jag vet sedan tidigare att det är jobbigt i början och oavsett stöd, medicin etc måste man STÅ UT och det är det som stör att jag är inte fixat hittils.
Det går över. Blir bättre och bättre. Jag VET!

@Berra Gott nytt nyktert år Berra! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Qwer1 jag har tagit Antabus och varit nykter i 50 dagar i dag.
Har inga biverkningar, mina prover som dom tar på Beroendemottagningen blir bättre och bättre.
Jag vet att jag inte kan dricka utan att bli sjuk.
Suget efter öl/ vin kommer , blir deppig, men det gäller att hitta någonting att göra.

@Livelytree Ja, det låter som att du har det tufft. Kan känna igen mig i smygande och att dricka både pga tristess och påslag av olika slag eller för att förhöja sinnesstämningen. Jag kan inte heller hantera alkohol och den enda vägen var att sluta helt. Om jag uppfattar dig rätt har du druckit lite då och då? Tänker att det underhåller beroendet, man blir liksom aldrig kvitt alkoholdjävulen som pockar på och vill ha alkohol.

Gick du på antabus tidigare när du var på beroendekliniken? Du skriver att du är orolig att de tar körkortet, hur blev det när du gick till beroendekliniken förra gången?

Kanske har din sambo märkt men inte velat fråga dig? Kanske har hon velat att du säger det själv? Jag drack i smyg och gömde vin för min man. Jag kände sådan skam och ville inte berätta något och det skulle även innebära att jag skulle stänga den dörren om jag skulle berätta. När jag fick nog och kände att jag skulle gå under för över 2 år sedan berättade jag allt för min man. Jag ville ha hans stöd och vara helt ärlig och öppen för honom. Jag orkade inte bära på min lögn längre. Jag hade bestämt att det får bära eller brista men jag orkade inte med mitt liv i alkoholbubblan mer. Så mycket ångest, skuld och skam. Han blev lite förvånad, men hade sett utan att säga något. Han insåg också hur illa ställt det var med mig. Han sade innan att jag bara skulle dricka mindre så skulle det bli bra, men jag visste att jag inte kunde bara dricka mindre. Allt eller inget. Genom att jag vågade berätta, vara ärlig och sann så har vi kommit närmare varandra. En stor sten och börda släppte när jag berättade och jag stängde dörren för gott till alkohol. Jag har i början när sug satte in sagt högt till honom ”jag vill ha vin!” Då sade han nej då, hämtar glass till dig, nu kämpar vi! Det var mycket effektfullt! Slippa bära själv och att få vara sann. Jag tror på att man ska vara sann och äkta mot varandra i en relation, på något sätt blir det ett skav eller en elefant i rummet annars. En relation orkar mycket, speciellt om man ber om stöd och hjälp i en svår situation.

Sen kan jag också berätta att mitt liv som nykter har blivit allt annat än grått och tråkigt, det var det när jag drack. Med en längre tids nykterhet så återhämtar sig hjärnan från alkohol och kommer i balans igen och fungerar som den ska. Jag har fått en helt annat och meningsfullt liv igen och uppskattar det lilla i det stora nu.

Passa på nu och ta chansen att börja ett nyktert liv när dörren till det står öppen, en bra början på året. Vi hjälps åt!❤️

När man är motiverad så kan man bra mycket mer än man tror. Denna årets första dag bevisade jag för mig själv att om det finns vilja och en stark motivation. Då finns det också kraft till det mesta. Bestämde mig helt spontant och frivilligt för att gå ut och handla min favoritsallad som inte finns i kvarteret hemma alltså. Hade kunnat tagit taxi, men det var jag för snål för att göra. Vilket var bra.

På två timmar och lite drygt 15 minuter så gick jag fram och tillbaka till matbutiken som ligger lite längre bort.
Kom ut i dagsljus och promenaden blev totalt 3,6 kilometer. Känner mig lite mör i axlarna nu. Men så vägde ju packningen totalt nitton kilo också. Promenaden gick inte fort, men varför ska allt gå så himla fort liksom.

Hade inte minsta alkoholsug i butiken heller. Tänkte mer liksom att, varför gå och släpa på sånt där tungt, kostsamt och onödigt jox när man kan få med sig hem bättre grejer. Förstår nog lite bättre varför morsan alltid brukade säga: Köp mat när du är ute och går och kasta inte bort dina pengar. Hon brukade inte gnälla speciellt på mig fast hon väl förstod att jag för det mesta konkade omkring på en massa blaskig öl och sånt i ryggsäcken på den tiden.

Farsan han brukade väl också försöka att lyfta mig psykologiskt för nästan minsta pryl man gjorde genom att säga ord som: Du kan då allting. Hajade då inte riktigt vad han menade, men han försökte väl få mig att rikta min energi åt nyttigare grejer än att bara gå iväg och handla en massa burkar och flaskor med alkohol. Som nykter i ett par månader drygt så förstår man bra mycket mer än vad man gjorde tidigare som en korkad missbrukare.
Nu känner jag mig riktigt nöjd med mig själv.

Tycker att jag har gjort mig förtjänt av en liten fest senare med lite sallad och kanske även en pizzabit och cola till. Har nu mer praktiskt insett att det är viktigt hur man tänker om sig själv för att inte bara sjunka ner i depression. Men att träna för tränandets egen skull är inte min grej än i alla fall, men vem vet, kanske blir det också något man gör framöver om man känner för sånt. Men det krävs alltid att jag brinner för det som jag försöker genomföra.

Hur konstigt det än kan låta så tror jag faktiskt att jag så sakteliga har börja brinna så smått för det här med att bevara min nykterhet. Vem kunde väl nånsin tro att man skulle börja tänka så här pass positivt första dagen på året och allt. Har ju jämt tidigare bara spottat och slagit på mig själv liksom och i tanken bara tryckt ner mig själv.
Sånt är inget att hålla på med. Nu är det ett nytt år med nya möjligheter. Det var nog tur att jag började att terapeutiskt skriva av mig lite på detta eminenta forum.

Ha en fin kväll mina vänner!

@pinglan_not
har du haft en fin nyårshelg?

@vår2022 ps. Jag hatar oärligheten. Smygandet. . Även om missbruket inte (än) direkt påverkar familjen så är det principen att den man älskar tror en sak. Det är lite som att vara otrogen och lögnen tär på mig

Trots sovmorgon har jag idag långpromenerat, cyklat med hunden springande bredvid, badat hunden, bäddat rent, tvättat fyra maskiner, lagat mat och ikväll kl 19-21 ska jag bemanna jourens chatt. Först bada 🥰

I mitt förra liv hade jag bakfull och ångestriden knappt tagit mig ur sängen. Jag minns nyårsdagar då jag jobbat kl 15-00, där varje minut varit en pina. Jag minns andra bakfulla nyårsdagar då jag knappt kunnat äta utan bara spytt. Aldrig mer.

Kram 🐘

@vår2022 Hej!
En nykter inledning på det nya året. Vilket man inte kan säga om slutet på året som gott. Under sommaren och våren höll jag mig ganska bra.
Dock inträffade en del saker som gjorde att jag fick ångest och stesspåslag. När det blir så blir jag lätt håglös, får svårt att få saker gjorda och ibland måste saker bli gjorda. Som flytt. Då blir alkolen en slags doping som dämpar ångesten och ger mig den energi jag behöver.

Nu har jag gett mig själv löftet att det får vara bra. Jag fattade för länge sedan att jag inte kan hantera alkohol. Det blir för mycket och för ofta.

Bland det värsta att min sambo tror att jag varit nykter sedan i våras. Hon har inte märkt något. Hon har inte ställt en direkt fråga om jag druckit, men detta smusslande känns som en direkt lögn och det känns så fel! Ibland skulle jag vilja berätta, det skulle kännas så skönt att lätta på den ångesten. Men samtidigt är jag så rädd att hon kommer lämna mig.

Funderar ibland på att söka vård igen som förra vintern då jag gick inom öppenvård som hade effekt på mig. Men jag är så rädd att de drar in körkortet för mig. Det vore en katastrof eftersom jag är beroende av det i jobbet.

Jag har försatt mig i en knipa. Jag vill ha hjälp men vågar inte. Jag skyller inte mitt missbruk på någon annan eller något annat. Att ha den här sjukdomen är ingens fel, men att ta tag i det är mitt ansvar.

Jag dricker mest pga tristess. Hatar att ha tråkigt. Gillar inte fester utan går hemma och pysslar på fyllan.

Kånns bara så tungt nu…

@ISE Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Håller ihop ett tag och sedan passade jag på att både gömma och dricka när maken var ur synhåll. Smygdricka för att hålla ångesten borta, även innan den slagit till men drack i förebyggande syfte. Tog återställare i förbyggande syfte. Ändå ångest och självhat. En ond cirkel som var svår att komma ur och som blev allt mer självdestruktiv. Till slut orkade jag inte med, kände som att jag skulle gå under och skammen av att leva i detta smygande. Jag blev förvånad över hur ångesten som alkoholen framkallade förvann efter första veckan som nykter. Det lättade om jag minns rätt vid femte dagen. Det blev så otroligt tydligt att det var alkoholen som förvärrade och orsakade så mycket ångest, oro och självhat. Det var en otrolig lättnad att känna hur detta släppte som nykter. Trodde inte riktigt att det var sant. En stor börda som släppte.

Försök att på alla sätt få till en nykter vecka och känna skillnaden. Det är tufft men det går! Drick massor av vatten, hitta något gott att tugga på, aktivera dig med fysisk aktivitet så att du tar ut dig lite, ta hjälp av din man för att pusha och stötta dig. Kämpa på, bit ihop och ge det en chans! Det är så värt! När alkoholen kommer ur kroppen vänder det.

Kram❤️

Hej ! Ja känns igen! Sök hjälp är mitt råd finns medicin som minskar suget. Det är ingen svaghet!

@smulan96

@Livelytree Hej! Ja, fortfarande kvar😁. Hur går det för dig?

Hej, detta är mitt första inlägg här. Jag kan inte dricka mer. Däckar och får psykoser där jag inte vet vart jag är och irrar runt och säger helt vidriga saker. Har sån ångest efter en sådan här kväll att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Har inte problemet att jag är sugen och dricker ofta, men när jag dricker blir det alldeles för mycket och slutar allt mer ofta i däck/paykosläget. Varför blir det såhär? Är det någon som känner igen detta beteende?

Jag misslyckas gång på gång. Var helt nykter under julen och juldagarna, det var fantastiskt skönt. Alla i familjen mådde bra och kunde hitta på saker tillsammans. Sedan var jag ensam hemma en dag och då började jag dricka igen. Nyårsafton var lugn, vi hade folk hemma och allt var bra. Imorse, när min man var iväg på ett ärende, drack jag fyra öl på stående fot. Gick sedan och la mig. För att jag visste exakt hur det blir; nu är jag nykter och har världens ångest. Har gått promenader och försökt uppehålla mig, men jag pendlar mellan att vilja dricka mer och att bara må dåligt och hata mig själv. Hur kan jag fortsätta att hålla på så här? Hur är man funtad för att gång på gång göra sin familj så illa

Gott nytt år till er allihopa!

Har tillbringat årets första dag med att slösa bort den på att göra absolut inget av nytta.
Bara legat och slappat i soffan med streamade program på teven.
För 15+ år sedan hade jag gjort detta också, men då med en fruktansvärd ångest och bakfylla
Tack till mig själv för att jag orkade klara mig igenom en sådan pärs, det var väl vunnet!
Gårdagen var lugn, ja mycket lugn, frugan klagade på som hon har gjort de senaste året att det är inget partande på nyår längre för våran del, hon har alltid en sådan ångest inför nyårsfirande.
Jag småler lite i mjugg, för det gör väl ingenting om vi tar det lugnt vid vår ålder?
Jag skulle inte vilja ha det åt andra hållet, jag vet vad som riskeras då, min nykterhet.
En god middag med våra bästa vänner, förrätt, oxfile och efterätt, skumpa på två vis, en alkoholfri förståss.
Vid tolvslaget sa frugan, men ska du inte öppna dina andra skumpa-pavva?
Nja svarade jag, jag kommer att dricka ett glas för att fira in det nya året, men sedan tvingas hälla ut resten.
När man inte längre dricker för att bli berusad, så känns det onödigt att hälla i sig mer dryck än vad man är törstig.
Min partyblåsa har krympt betydligt, inte alls som förr som kunde hålla fem burkar starköl innan första toalettbesöket, men det kanske också har med åldern att göra, i denna månad hinner jag passera 61 år.
I köket sitter frugan och lägger pussel, hennes favorittecknare är JvH, Jaan van Hesteren, en holländsk tecknare.
Hon har nu 49 st i sin samling, och hon tycker att det är så fantastiskt roligt att lägga det, så varsågod!

Såg precis en sådan fantastiskt hyllning till Sven Melander på SVT-play, den heter "Ta hand om er, och glöm inte att skratta".
Lite speciellt då jag valde mitt nick "Berra" ifrån den karaktären som han spelade i just Lasse Åbergs första film sällskapsresan, för jag kände mig som honom, men mer på ett tragikomiskt sätt.
Men 35 min in i filmen tar de upp hans alkoholmissbruk på ett mycket betagande sätt, jag kände igen mig så himla mycket, under 70 och 80-talet dricker han alldeles för mycket och är medveten om det, men har inte förmågan att ta sig ur det.
Han säger att spriten är hans bästa vän, men den har bara ett mål, att ta livet av honom.
Så sant, jag rekommenderar er att ta en titt på detta åtminstone 35-45 min in i filmen.
En dag under filminspelningen skulle han spela bakfull, men sminkösen sade.."perfekt", han behöver inget smink.
"Bära hem Berra", ett citat som följt med mig under lång tid.
Ja jag ville bara berätta detta, och önska er alla en god fortsättning på det nya året 2024.
En god fortsättning på det ni kanske har påbörjat, antingen i praktiken eller i huvudet, att sluta/minska erat drickande, det är ni väl värda.
Att inte ändra på nyårsdagen med att vara försoffad framför teven, men utan fylleånger, det är en bra start på det nya året...

Berra

@durochmoll
Att man som sin partner tänkte lika mycket på alkohol, ja, ligger ju verkligen något i det. Vi har det "i" oss på annat vis.

Det är inte så lätt att skifta fokus till sig själv, och sluta fokusera på sin partner och beroendet. Lättare sagt än gjort. Egentligen visste jag ju hur jag skulle göra, men det gick ju inte så alla gånger. Det var ju som något hade klorna i en... Energin var låg, blev somatiskt till slut, vilket gjorde att jag till slut inte orkade. Till slut tog det stopp.

Tycker det är klokt av dig att skriva ner vad som hände, vad som sagt m.m. Då har man det svart på vitt.

@vår2022 hej!
Är du kvar på forumet?