Senaste kommentarerna i forumet

@Blenda Sånt sätter spår i kropp & knopp.Lider åxå av dålig sömn.Det grundlades av telefon/väckning då jag ofta fick vakna & rycka ut för min mamma,sjuka man & sedan mitt barn.Utvecklade en slags sovskräck & fick ångest av att gå & lägga mig.Kör vidare på mina rutiner & tar stöd av alla goda råd från @andrahalvlek &@vår2022.En får göra så gott det går!

@Åsa M tack, detta fick mig att fundera. Skulle han dricka om han hade ett friskt barn o en lustfylld fru…

Tack!
Ja, nu äger han det mesta så ekonomin blir sämre om jag separerar.
Men det får såklart inte styra.
Han mår inte bra och det är pga för lite sex o ömhet. Jag mår dåligt av för lite ekonomisk trygghet och föräldraengagemang från honom. Och alkoholen.
Men tänker att det är kanske inte alkoholism som ligger i botten.

Hej silverarmband.
Om han trots att du inte tycker om det nästan dagligen dricker vin så tror jag att han och givetvis du har problem med alkoholen.
Att leva med någon som behöver den sortens stimuli brukar betyda att man i grunden inte mår så bra.
Kanske pga er livssituation med ett handikappat barn.
Kanske också så enkelt att han inte får fullt utlopp för hur mycket han egentligen skulle vilja dricka.
Alkohol i sig skapar ofta en ångest som då måste spädas på med mer alkohol.

Vad händer om du säger,jomenvisst så gör vi.
Vi skiljer oss och du får då kanske någon sorts start pga att ni får dela upp ert bohag/överskott på hus eller bostadsrätt.

Hur går du vidare då?
Lägg energi på det och börja skapa en reservplan för hur ditt liv kan bli efter en separation.
Kanske enklare,gladare och friare?

Har ni haft dialog om det dagliga vindrickandet eller vilka spelregler som ska gälla hemma hos er? Det är fullt möjligt att han är alkoholmissbrukare med det där slentriandrickandet, men det kan också vara annat som påverkar att han har behov av att dricka. Verkar han må psykiskt bra? Stress på jobbet? Alkohol är en snuttefilt för många, det behöver inte vara det huvudsakliga problemet även om det ofta känns så.

Hej.
Grattis till 3 dagar.
Har du testat appen Im sober.
Den räknar antalet dagar och är målmedvetande.
Ha de bra o kämpa på👌🥰

Idag är det djupandning som gäller. Och trösten i att det är så kort tid kvar när det gäller att försörja mig på det jag gör just nu.

Är så less på självgoda projektledare som rusar in på möten tio minuter efter utsatt tid (tid som hen själv bestämt, och krävt att vi rättar vår almanacka efter). Svär ytterligare fem minuter över helt oväsentliga saker för just vårt möte. För att sedan sucka högt och himla med ögonen över mina kontrollfrågor - som jag faktiskt måste få svar på för att kunna leverera något konkret.
Hen kommer långt senare på hur viktiga mina inpass faktiskt var, och tar då på sig äran för att ha kommit på dessa knäckfrågor.

Jag ORKAR inte. Och jag VET att det bara är jag som kan ändra på situationen. Hade det inte varit för att jag även måste försörja mig på något sätt så hade jag lämnat för länge sedan.
Det har varit roligt att vara egenföretagare också. Men de senaste åren, när jag samtidigt försökt tackla livet på andra plan, hade det varit lättare att vara anställd.
Men nu är det som det är. Jag får ta hand om min extremt trötta hjärna, min sårade själ och mitt trasiga hjärta i lugn och ro snart, när pensionen kickar in. Nu ska Blenda inte falla på mållinjen. So help me God (och Alkoholhjälpen 🥰)

@hittakontroll Ingen trevlig känsla, men bra att du är här nu. Försök fokusera på att folk faktiskt var oroliga för dig ....och vänd på det om det gällde en vän/bekant till dig själv , skulle du då inte vilja hjälpa och förlåta istället för att döma ? Om du slår på dig själv är det mycket svårare att gå vidare och försöka göra en förändring , mycket lättare att ta till något destruktivt och det är inte bra. Jag tror att du kommer få både förlåtelse och förståelse om du berättar och ber om ursäkt, agerar man ödmjukt i en sådan här situation får man förhoppningsvis bra reaktioner tillbaka. Lycka till och fortsätt att skriva här, det hjälper väldigt många. Ta hand om dig :)

Tack för ditt varma svar.
Menar du att alkoholen inte är ett problem? Vi har andra problem såklart men det känns ändå centralt.
Eller är alkoholen sekundär menar du?
Vill gärna förstå hur du menar.
Kommunen vet jag inte vad de ska göra?
Alltså är inte kritisk till det du skriver mer att jag inte riktigt förstår. 🌸

Hej och välkomna till detta forum. Fortsätt att skriva av dig, det brukar hjälpa. När jag läser din text, så är inte alkohol beroende det centrala. Jag läser mellan raderna att du inte trivs i din situation. Din beskrivning av din make i början av din text säger mycket… ”Han är delvis varm…”Är det något som tänkt på?
Sedan förstår jag din ekonomiska situation, det är inte lätt att bryta upp när man står utan ekonomisk trygghet. Jag har vänt mig till kommunen för hjälp- kanske kommunen kan hjälpa dig?
Fortsätt skriv av dig om du behöver. Kanske någon annan kan ge dig bättre råd. Ta hand om dig- det finns bara en av dig🙏

I dag blir det 3:e dagen. Jag har så jäkla svårt att komma ihåg dagarna (hur många dagar som går) får skriva upp i almanackan vilken dag jag började med det nya livet 😁 suget brukar komma vid 12-15 tiden och sen strax innan 20 för då stänger "affären"

För mig är suget värst det är då jag börjar förhandla med mig själv. "Nu har jag inte druckit på några dagar så nu är det lugnt att ta en A dag" 🙄 😁
Tack för pepp! Tack 🫶

@åträtthåll ha en fin kväll nu då. Du kommer känna dig så mallig när du kör hem nykter och klar i skallen 🤗.

Vem dricker ens på en tisdag!!! Haha, skojar bara…eller nej, vi dricker iallafall inte på tisdagar 💪 det blev vi klara med för länge sen!

@Onkel F Hur går det?
Om jag tolkar din ekvation från 11/11 korrekt (alltså T-110), så har du redan nu bestämt att den dag du slipper ditt arbetsliv är den dag som du måste/vill vakna nykter, och tills dess får det blir som det blir?
I så fall tänker jag att det ändå gäller att inte låta de kvarvarande dagarna förstöra den viljan. Ibland orkar vi inte stå emot, men varje glas som vi INTE dricker är positivt i min värld – så länge riktningen, önskan och viljan hela tiden är mot nykterhet.
Å andra sidan – och nu pratar jag enbart av egen erfarenhet – så är varje droppe som jag dricker för att jag tänker att ”jag måste stå ut och göra något som jag egentligen inte vill, men något som jag måste” fullständigt förödande för min egen del. Det har lett mig rakt ner i stupet varje gång.
En svår balans. Men så länge vi lever och har viljan, så finns det hopp.
Och som sagt, vi håller våra händer i såväl vått som torrt. Vi som vet hur svårt det kan vara.

Nu är man ju på så gott humör så nu skulle det sitta fint att fira detta med att dricka lite gift så att man garanterat inte mår så gott om en liten stund. Så kan man logiskt analysera hur min hjärna nyss agerade här i mitt kök alltså. Tänk hur märkligt hjärnan kan arbeta och få en att tänka helt plötsligt.

Detta slog mig alldeles nyss när jag som helt nykter och alkoholfri precis som man varit i över ett helt år, och för en liten stund sedan hade gått runt ett varv i lägenheten och testat en ny elektronisk digitalkamera. Måste faktiskt säga att jag verkligen hajade till av förvåning över hur konstigt man ännu fungerar, och då så klart säkert även måste ha tänkt och fungerat innan man så som av en lycklig slump halkade in i ett nyktert leverne.

Hade alltså fått lite energi plötsligt och hållit på och testat en nyinköpt kamera som hade legat på en hylla i en oöppnad kartong i över två veckor. Tyckte faktiskt att det var en riktigt kul manick, det kände jag tydligt när jag hade provfilmat lite med den. Då plötsligt kickade en spontan glädjekänsla till inom mig. Samtidigt kom den tillsammans i sällskap med en känsla av ett alkoholsug som kom från ingenstans, vilket fick mig att känna att just i denna stund så skulle det ha suttit fint med lite alkohol i form av öl, vin, likör eller nåt starkare alltså.

Först blev jag lite chockad, sedan en aning betänksam, nu är jag mest full i skratt över hur pass knasigt programmerad hjärnan ännu tycks vara. Men detta feltänk ska vi nog ta och lära oss av med. För inte ska man väl fira en positiv och trevlig känsla med att omgående slå sig själv i skallen med en flaska liksom och förgifta sig med det usla nervgiftet alkohol sade mig logiken. Tacksamhet är jag väl ännu inte nån mästare på att känna kanske. Men håller tydligen på att lära känna lite annat än bara ren negativitet och dystert meningslöst gnissel och gnäll som jag har vant mig att bära inom mig i så himla många år alltså.

Nu kom jag på att blixtnedslaget med ett plötsligt påkommet alkoholsug nog måste ha varit en släng av det här med HALT, och bokstaven H som i hunger. Detta då jag ju helt hade glömt bort att äta frukost. Men vad gör väl det, för det går ju utmärkt att bara värma på nån god färdigrätt i mikron i stället. Det är ju inte klokt hur felprogrammerad jag har varit i så många år. Men det går nog att ändra på. Tror att det får bli en lasagne eller kanske en form med kalops sade mig magkänslan i stunden. Spontant tror jag nog att jag landar i kalops för det är gott.

Ha en fortsatt fin dag!

@Blenda Tack för svar.
Tog en halv 10mg. Den tog bort värsta ångesten. Ska ta en halv till kvällen.
Herregud vilket skick jag satt mig själv i. Imorgon säkert bättre och då gäller träning. Terapeuten på torsdag.

Hemsk känsla som många känner igen sig i. Jag tror att det bästa man kan göra är att be om ursäkt. Det kan kännas svårare när man inte vet vad man sagt eller gjort, men om du vet att du betett dig dåligt kan du börja där. Om de var oroliga för dig betyder det antagligen att bryr de sig om dig, och de flesta människor är villiga att förlåta.

Eftersom du skriver i denhär tråden antar jag att du har insett att du har vissa problem med drickandet, eller vad som händer när du dricker. Det kan vara något att berätta om också, beroende på hur nära eller bekväm du är med personerna. Det kan kännas väldigt skamfyllt att prata om, men det är också befriande och kan ge dem förståelse för varför det blev som det blev.

Man får inte heller glömma att förlåta sig själv. Klander och skam gör det mycket svårare att ta sig framåt. Försök tänka på vem du vill vara och hur du vill vara, hur det skulle kännas att kunna vara stolt över sig själv och kunna stå för den man är och vad man gör. Det kan vara en stark motivation till förändring.

Lycka till och ta hand om dig❤️

@Fastforwardnorewind härligt, jag är en dag före dig, dag 12 idag!

Matlagning är också väldigt triggande för mig, speciellt när jag hämtat trötta och hungriga barn samtidigt som jag själv är urlakad på energi. Förut kunde jag i snabbt tempo hälla i mig i den situationen. Nej jag vill inte vara den personen och den mamman 😤

Negativa känslor på eftermiddagar är triggers för mig men såklart även positiva känslor då jag tyckt att jag måste få belöna mig med vin när jag gjort så mycket och varit så duktig 😳

Trots mina bakslag (har svårt att använda ordet återfall för mig själv?) har jag ändå gjort framsteg när det gäller de där situationerna eftersom jag gått igenom dem flera gånger om nu då jag hållit mig nykter större delen av tiden de senaste tre månaderna.

@Geggan Tack fina du ❤️ Det känns riktigt bra, att göra nya saker. Börjar kännas lite enehanda faktiskt att göra samma saker dag för dag, vecka för vecka. I mitt nya jobb får jag sannolikt större variation, vilket jag mår bra av. För mycket och för lite skämmer allt.

Kram 🐘

Gift i 25 år med en delvis varm, rolig, begåvad, charmig man som inte druckit dagligen men som när han dricker ibland blir sur, hånfull och elak.
Det har ibland inte skett på några år men i snitt en gång om året.
Han dricker gärna vin till maten varje dag och blir då ibland lite mässande och kan inte ta in andras sinnesstämning. Inte elak men liksom inte i samma verklighet som andra i rummet. Han är alltid självcentrerad, vilket alltid är ansträngande, men det tilltar ibland när han får i sig vin.
Men de flesta ggr så blir han inte obehaglig. Jag blir trots det ofta nervös och spänd när han tar fram vin för jag känner att jag inte vet hur det slutar.
Han har alltid haft dålig ekonomi och vi har en nu 24-årig son med psykiska funktionshinder som jag fortfarande tar hand om till viss del.
Sexlivet har sällan varit bra och nu existerar det inte. Nu säger han att han ska lämna mig för att jag klagar på honom och inte är intresserad av sex. Klagandet rör mest hans relation till alkohol.
Jag har tyckt illa om alkoholen, usla ekonomin och att ha huvudansvaret för sonen och kraven på sex.
Ändå känner jag att jag inte kan välkomna hans beslut.
Jag har få vänner efter år som dygnetrunt-förälder och inget fast jobb. Fattar inte hur jag ska få till ett gott eget liv. Dålig ekonomi o snart pensionsålder.
Behöver kontakt med andra som förstår. Finns det irl möten som är bra? Al-anon?

Är han ens alkoholist?

Borde jag tagit allt med en klackspark?

Tack ❤️❤️

Så har det blivit en ny dag och tisdag heter denna. Sov väl inte så värst mycket mera än vanligt. Men så blev jag ju sittande rätt så länge i natt och läste på lite om hjärnan och hur bedrövligt skadlig alkohol är på så många sätt för både kropp och knopp. Det visste man väl redan en hel del om sedan tidigare alltså. Men det skadar nog inte att nöta in den informationen lite till tänkte jag. Så att det liksom sitter stadigt i ryggmärgen så att man inte går på enkla finter från alkoholdjävulen liksom och tänker att det inte är så farligt att berusa sig lite ibland. För det säger mig den nyktra logiska känslan med bestämdhet att det är.

Men när jag den första gången drack mig berusad på den första flaskan med surt vin så förstod jag som tolvåring inte så värst mycket om att det var så himla riskfyllt och skadligt som det var och är. Nog hade man väl hört om skrumplever och sånt, men det var det ju bara gamla fyllgubbar på nån parkbänk som kunde få sånt liksom. Kommer ihåg att jag länge tänkte att lite vatten, jäst och socker som hade jäst i en dunk ett tag till en stärkande brygd i form av vin väl inte kunde vara så farligt. Men nu vet man ju att det kan bli hur tokigt som helst om man berusar sig för hårt och även i lindrigare form om det blir för ihärdigt och långvarigt drickande.

Kroppen tar ju så mycket stryk av ett hårt, envist alkoholbruk. När man gick i skolan och man då fick information om alkohol och droger tyckte man ju bara att de som informerade om dess risker var töntiga typer som man väl mest hade roligt åt. Nykterister, såna var gamla tråkiga töntar som inte fattade ett smack tyckte man ju vad jag minns. När man såg en helnykterist framför sig så var väl sinnebilden av det en gammal tant eller gubbe i nån kyrkbänk liksom. Inte mycket Rock n Roll och fart och fläkt där inte. Det är märkligt att man för att känna sig fri ofta väljer att göra saker som man väl egentligen vet är fel. När man som yngre ville känna sig cool så inte tänkte man på att det är bra mycket häftigare att våga vara nykter och sig själv.

Nu har jag dragit upp persiennerna här i köket och vädrat lite och magkänslan börjar väl knorra så smått och påminna mig om att det snart är dags för en kopp med varm mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar. Två med mjukost och en med kaviar tror jag nog vi tar. För den rutinen liksom att vara nykter och alkoholfri sitter då idag som den ska fast det väl när jag inte är på topp i humöret väl kan vara lite knepigt att hålla tankarna på alkoholfrihet helt i fokus. Detta då man i mitt fall ju som ofta dyster och trött dystymiker lätt kan bli onödigt nedstämd och tappa lusten liksom.

Men nu så har man ju som relativt nynykter hunnit smaka på en hel del olika känslor och även hunnit bearbeta mycket av åratals tänkande i form av rundgång och minnen som rätt länge blev liggande på hög inom en. Så nog var det tur att jag började skriva av mig lite diverse tok så att säga. Hade jag bara suttit och skrivit helt för mig själv i ett skrivblock så hade det nog inte gjort samma nytta tror jag. För när man skriver öppet på ett forum som detta ibland så blir det liksom mer på riktigt och tankarna klarnar på ett annat sätt känner jag så att säga. Förresten, @vår2022 och @Andrahalvlek, det var trevligt att ni tittade in här en sväng igår.

Ha en fin dag mina vänner!

@has Tack för ditt svar. Du har helt rätt! Jag behöver också hjälp! Jag gick via kommunen en 10 veckors kurs för anhöriga förra året samt samtalsterapi. Det hjälpte mig att komma upp! Nu är jag nere igen och behöver hjälp för att komma upp igen….

Självklart bör du skriver på det sättet! Tack❤️

@diamond Dag n2 3 idag då :) Härligt , efter ca 1a vecka kommer det mycket bättre måendet så håll ut och skriv gärna här , kram till dig :)

@Carisie 9 månader , det är verkligen imponerande, high five till dig! Inga veckodagar för mig heller men helger och alla semestrar,resor och lediga dagar. Man är ju korkad som anser det normalt när "alla" andra i ens umgänge gör samma sak, MEN jag är en ångestperson och har alltid varit så jag behöver minska på A för att oxå minska min ångest. Nu ut på promenad i solen och kylan -6 idag, brrr. Ikväll somnar vi A-fria , kram