Senaste kommentarerna i forumet

Tack för fina och kloka inlägg @amandaL @vinäger och @heh
Så tacksam över allt som lyssnas och funderas kring här på forumet. Alltid öppet. Oavsett vilket håll man kommer ifrån just för dagen.
@himmelelleehelvette såklart kan man få dopaminrusch av att hjälpa andra. Men jag upplever ju/ eller sanningen är/ att mina barn ju är väldans självständiga med jobb, egna boenden, relationer mm. Vi hjälper dem inte med något praktiskt. Men det här med att ha ett landställe är förstås en praktiskt hjälp.
Under min uppväxt var vi i princip ”föräldralösa” från 14-15 år. Det var ingen som brydde sig om vad vi gjorde på somrar eller för den delen fixade något för oss. Jag är arg på mina föräldrar över att de släppte taget om oss så tidigt!! Så ansvarslöst och icke-empatiskt.
Jag är så himla mån om att vara närvarande förälder, tillgänglig, finnas där för dem.
Jag kan inte föreställa mig hur man är ihopsatt mentalt om man tycker att barn får klara sig själv från 15 år, för man har så fullt upp med sitt eget.
@vinäger det är bra att bolla tankarna kring det här med arbete, hur läge och ev pension och vad får/kan det kosta. Att dra ner på saker det får man ju bara räkna med, å andra sidan spenderar jag väldigt lite pengar när jag inte håller mig uppdaterad med kläder och annat. (Livet i stan).
Ja, de där tankarna får gå några varv denna sommar. Som så här långt har varit en väldigt fin tid. Kram på er!

@Maja58 jag gör det knappt . Jag styrketränar varje dag . Försöker göra saker hela tiden. Tar promenader försöker bara att inte sätta ölen mot munnen . Har du nåt du gillar att göra ?

@jurryj ja, jag vill inte känna så här längre. Har svårt att äta, är illamående och vet att jag mår bättre utan alkoholen. Hur klarar du det utan att dricka?

@Maja58 samma här men kämpa ! Alla är här för dom vill sluta . Du vet innerst inne att du vill. Så håll dig borta från det. Man måste våga tro att det kommer bli bättre och att man förtjänar bättre än det här. Ockupera dig med saker o ting o göra . Du o jag gör det gär tillsammans !

@jurryj försöker nyktra till nu och ringt alkoholhjälpen, men inte fått ngt svar ännu. Men känner att ångesten är för jävligt jobbig. :-(

Är tillsammans med en kille. Som jag verkligen älskar så mycket. Han har även två diagnoser. Men mitt problem just nu är att han dricker. vi har varit tillsammans i två månader. Han dricker sig full på rätt mycket folköl. Vi har lyckats ha två omgångar redan där han blivit full. Han är jätte go till en början. Hur kärleksfull och go som helst. Sen kan det vända å då. Blir han irriterad. Men då brukar jag säga till honom å lugna ner sig å då gör han det. Det som är jobbig också är att det hoppar fulla jäkla grodor ur munnen på honom. Och sen efter han druckit så har han sån jäkla ångest så då vill han inte prata. Hur lätt är det för mig å ventilera saker med honom då. Typ som nu två dygn senare börjar han bli som vanligt. Jag älskar denna människa och vill ha honom i mitt liv men hur ska jag kunna prata med honom. Vi bor inte ihop. Så visst kan väl välja när jag vill vara där. Detta känns bara så pissigt är riktigt ledsen över detta. Hoppas kan få några råd.

@Lisbro Tack, skönt på något vis att veta att man faktiskt inte är ensam om sin situation, men jag är ledsen för din skull att du haft/har liknande ♥️
Min sambo har aldrig provat antabus.

Det känns som ett klurigt fall då jag skulle vilja kalla honom en högfungerande alkoholist. Som det framgår i min tråd har han druckit enorma mängder, och iom det byggt upp en extrem tålighet mot alkohol.

Det krävs oerhörda mängder för att det ska märkas på honom att han är full, men beroendet är ju lika illa för det såklart.

Han har aldrig druckit på dagtid, utan druckit från ca 19-20 på kvällen och framåt. Han dricker snabbt, öl och vin slinker ner som vatten. Dagtid har han varit som vem som helst som jobbar, tränar osv , vilket såklart gjort det lättare för mig att vara medberoende och blunda för hans problem , då dom gått att gömma och glömma på dagarna.

Det känns jobbigt att ingen av våra vänner vet om detta. Dom har såklart sett att sambon druckit mycket när vi umgåtts, men dom har väl förmodligen trott att det tillfälligt för just den kvällen. Dom vet ju inte att han drack i förrgår, igår och kommer dricka i morgon och övermorgon också..

Jag hoppas bara att han lyckas ta sig igenom detta och att han kan finna och känna glädje utan alkoholen😏

Känner mig nöjd. Nyss hemkommen från en cykeltur på 12 km ca 55 minuter. Min kondition är allt annat än bra men kan bara bli bättre👍🏻
Cykla är bra för mina knän och för min puls då får hjärtat jobba lite mera. Förra veckan la jag träningspassen för tätt pga att vi skulle åka iväg, fick känning lite av min artros. Idag när jag cyklade hade jag knäskydd på båda benen.
Om jag hade gjort så som min läkare sa t mig att gå ca en timma varje dag så hade jag tröttnat för länge sedan nu ser jag en större möjlighet att jag inte kommer ge upp. Efter ergonomens råd har jag trappat upp successivt och nu är jag uppe i det generella rådet t den vuxna befolkningen 150 min/vecka. Hennes råd är att dela upp det på tre pass.

I måndags gjorde jag granola för första gången, recept av #johannescullberg, ett försök för att minska på sockret. Han pratar om att inte titta sig blind på vikten utan mer på fettmassorna. Ja…det är en hel vetenskap…mitt mål är att minska på sockret iaf.

Ha en fin onsdag🌺

@Maja58 jag är ni här med . 3 dagar nykter . Vet vad du går igenom . Mitt liv är präglat med ångest o illa månnede . Måste försöka hålla mig borta från spriten

@Maja58 skönt att man inte i ensam i det här . 3 dagar nykter nu

@jurryj känner igen det där, tyvärr

Var här för 2 år sedan, ser jag nu. Och helt plötsligt så är jag här igen och mår skit..... Har insett att spriten gör att jag mår skit. Är det ngn som kan hjälpa?

@hsp-metal Kul att du blir peppad😁 och jag blir peppad av att du gör det så bra och att få höra att du mår bättre. Bra att du reflekterar och funderar på hur tiden gör att man börjar mildra och försköna sitt drickande och konsekvenserna av det. Det är så alkoholdjävulen jobbar. Alkoholberoendet finns ju fortsatt kvar där för gott, men lite nykter tid gör att ångesten släpper och vi mår bättre. Vi ”glömmer”. Det är ju bra att kunna gå vidare och att tungheter mildras i sinnet, men gällande alkohol så måste vi påminna oss själva om bedrägeriet och de jobbiga konsekvenserna av det. Vi får aldrig glömma eller släppa garden för då är vi snart där igen på ruta 1.

Att vara aktiv här på forumet är ett bra sätt för att inte glömma. Det droppar in nya medlemmar på ruta 1, medlemmar som ”glömt” och hamnar på ruta 1 igen, medlemmar som försöker vara måttliga, medlemmar som forsätter kämpa i nykterhetsprocessen och ”gamlingar” som varit nyktra längre som visar att det går och att det blir så mycket mer kvalitativt och bättre liv som nykter.

Man har ett val och man kan välja hur man vill förhålla sig till och ta sig an nykterhetsprocessen. Så mycket handlar om det. Är man positiv i sina tankar om nykterheten så går det lättare och det påverkar känslorna. Att vara nykter är livet på en pinne!

Ha det gott och var stolt över ditt goda jobb!🌞❤️

God onsdagsmorgon
Vaknar nykter och alert - lite fjärilar i magen som sig bör 🦋 när man ska på intervju. Undrar lite om det är något för mig. Vill egentligen inte byta sjukhus men det är nog så det får bli när man ser var jobben finns 😔
Det är ändå lite hjärtesorg att behöva lämna det trygga. Men det känns också som ett avstamp - bort från negativa minnen och hur jag löst ångestladdade situationer med att ta till flaskan hemma på kammaren. Jag lever ett annat liv nu - ett bättre liv. Det kanske är förmätet av mig att säga efter bara fem månader? Men jag känner mig trygg och stark. En del av styrkan kommer från att jag är medveten om ""faran". Medveten om att jag kan utsättas för frestelser men medvetenheten gör att jag är vaksam på mina signaler och släpper inte garden. 💪🏼

Hoppas alla där ute har en bra dag! Är det någon sommar sol?☀️
🩵

God morgon alla ☕️
Ett lätt sommarregn från en ljusgrå himmel och ljudet av en gräsklippare ackompanjerar min kaffestund. I ensamhet i köket och gasspisens låga som susar under äggkastrullen.

Jag sätter nollan för dagen 0️⃣ Hoppas att ni, mina kaffedrickande vänner, får en fin dag.
🩵

Nej jag har ingen bra förklaring till varför jag drack direkt ur flaskorna mer än det att jag börjat dricka lite vin då och då senaste året och då har det varit en gång varannan månad max.
Men att det har räckt för att trigga begäret.
Baginbox är inte bra så lätt att bara fylla på.
Förra gången jag drack innan mina 11 års nykterhet så köpte jag helst två baginbox inför helgen så man kunde känna sig lugn.
Min dåvarande fru drack inte mycket utan det var jag hällde i mig det.

@Flarran Hej 👋🏼 Jag känner igen dystra tankar då man vaknar ensam mitt i natten och snöar in på tankar om existensen. Jag vet att jag brukade tänka att om jag dör nu - så är det jobbet som kommer att sakna mig först. Detta helt utan tankar på suicid utan bara en bottenlös känsla av att vara ensam och övergiven. Tankar som mattats och mildrats efter att somnat om en stund för att senare möta dagens ljus i ett annat mindset. Men där i mörkret under natten hade det kunnat slinka ner lite "självmedicinering". Tur att vi inte är där längre 🍀 eller jag ångrar mig. Det ligger ett gediget arbete bakom att vi inte är där längre ✅ Hoppas du får en fin dag 🩵

@Vinäger Hej och vad roligt att du kikar in i min tråd😁. Det är bara intressant att få ta del av dig och dina tankar i min tråd, då blir det mer av ett samtal och tack för dina fina ord❤️.

Tänker att samtal om olika saker oftast kommer när tiden är mogen eller när det liksom är ”dags”. Eller så kan det också vara så att det inte blir något samtal om det inte finns behov av det. Kanske har vi behov men inte barnen.

Jag kan ha börjat försöka prata om ”mina” saker för jag har tyckt att det är viktigt att de vet, men intressent har inte varit så stort. Som att de vet vad de behöver veta och sedan kan lite frågor komma om det vill veta mer. Jag tänker att jag ofta lagt för mycket fokus på hur jag kanske har ”skadat” dem istället för att rikta fokus på allt lyssna på dem och det som de genomgår. Det blir liksom så självcentrerat och lite offerkofta, typ kan jag ha medverkat till att hen mår så dåligt? Man har fullt upp med sig själv och sitt egna liv.

Vi visar ändå vägen ur något dåligt och de ser det hända och lär sig av det. Då behöver de heller inte lägga energi på att oroa sig över hur deras mamma mår och kan få möjlighet och plats att komma med sina egna problem istället. Så jag försöker att lyssna bättre och inte blanda ihop mina känslor med barnens känslor. Dras jag med i skuldkänslor om att det är mitt fel, så försöker jag tänka att jag är självcentrerad och att det faktiskt inte handlar om mig, utan om dem. Om saker jag gjort sitter som en tagg hos dem hoppas jag de känner sig trygga över att kunna komma till mig och prata om det. De har hört mig så många gånger prata om min mamma, och även sett, där jag inte kan säga saker som skulle kunna vara en kritik mot henne utan att hon blir offerkofta och hur viktigt det är att kunna ha olika åsikter och att jag välkomnar dem i det. Där är jag verkligen glad att jag kunnat bryta upp helt annan mark och riktning jämfört med min mamma. Vi är lika på många sätt men här är vi helt olika, i alla fall när det kommer till nära relationer och kunna uttrycka sina åsikter utan att bli en offerkofta.

Ha en fin fortsatt skön sommar!❤️

@Flarran det är riktigt bra gjort av dig ❤

Det var en svår natt med jobbiga tankar. Det kändes som att det inte fanns mycket energi kvar till att kämpa och gå vidare. Tyckte det var rätt jobbigt med regnvädret och slog på min mobil för att kolla dygnsprognosen som inte gjorde mig mera munter liksom. Tänkte att jag skulle ta en skärmdump på mobilen, men just då hade jag inte kommit underfund med hur man gjorde alltså, så plockade fram en gammal kamera och fotade av mobilen för att dokumentera väderläget i stunden så att säga.

När jag ändå hade mobilen igång så fick jag en ingivelse att gå runt ett varv i lägenheten och filma mina rum och materiella tillgångar så att säga. Det slog mig då att jag egentligen har det ganska bra och att det vore korkat att bara slänga bort alltihop som jag hade haft lust att göra stunden innan jag kollade på min videofilm alltså. Nu har ja ätit frukost med två limpsmörgåsar och ett glas mjölk, tog till och med en god mandelkubb till efterätt liksom. Har nu dragit upp persiennerna här i köket och det regnar fortfarande. Men nu känns det rätt okej igen.

Kan nog säga att det nog är en mening i att jag är så pass orkeslös som jag är för det mesta. För då är risken minimal att jag rusar iväg och tokar till allting på det sätt som låg nära tillhands då jag var mer eller mindre berusad som jag var för det mesta i så himla många år. Får väl till Herren sända en liten tacksamhetens tanke att jag fått chansen att lära mig leva på riktigt utan att vingla omkring i en alkoholdimma och vara så där frånkopplad som man var tidigare känns det som. Det var även tur att jag började skriva av mig på detta eminenta forum tror jag, fast det tar en hel del energi. Förresten, Tack till dig @Kevlarsjäl62 för att du tittade in här och skrev några ord vilket uppskattades.

Ha en fin dag!

@Flarran Har liknande funderingar i min del av landet, så här i vargtimmen. Inte så lätt ibland att motivera sig till någonting alls och eftersom jag på första parkett följer hur totalt alkoholen kan ta makten över en människa, så har du min allra största respekt, varje timme av dagarna som går. Man lär sig något nytt i varje möte med en annan människa och du kan nog inte förstå hur mycket dina inlägg ger mig möjligheter att bryta ny mark. Kanske är det just det som är meningen med allt just nu, att hitta nya vägar i ett liv som ibland känns övermäktigt. Hur som helst, tack för att du finns här

Det är mörkt, det är natt, det regnar och det smattrar dystert mot köksfönstret när jag sitter här ensam i köket och undrar vad det är för mening med allt. Sommar är det, men det kunde lika gärna varit höst känns det som nu. Var är solen och värmen som man hoppats på skulle infinna sig inom en på riktigt så att säga. Nykter det är jag, ingen alkohol finns i huset och det är väl bra det, i en deppig stund som denna. För annars hade nog en burk eller flaska öppnats.

Börjar kunna det det här nu. Tänker inte så värst positivt nu, det känns mest som att allt bara går runt och att allt bara står och stampar på samma plats. Tittar tillbaka på mina knepiga inlägg som skrivits här på forumet och förundras lite över min envishet i att vara nykter. Viljan till förbättring finns, men motivationen sviktar nu rejält, det känns rätt så meningslöst alltihop. Har då varit öppen och berättat sånt som väl kanske inte skulle ha sagts över huvud taget.

Men vem bryr sig väl om det. För om hundra år eller säkert bra mycket kortare tid än så är det väl ingen som minns att man ens funnits och kämpat liksom. Tung stund denna, men det är ju inget nytt för en tänkande nedstämd orkeslös dystymiker som mig. Hopplöshet är den känsla jag känner nu. Motvind och uppförsbacke brukade jag säga att allt kändes som för det mesta till min gamla kloka morsa när hon fanns som ett litet stöd en gång för länge sedan.

Kanske är sinnet lite ljusare om nån timme, kanske blir det bättre om en stund, men nog känns det som att man kan det här nu. Många ord om väl ingenting alls egentligen har formats till meningar som väl få är det minsta genuint intresserad av vilket väl är rätt så förståeligt liksom. Öppnade just köksfönstret och kände en kall och rå vind och tänkte att man kanske skulle ta och ta en vandring ut i det tomma mörkret för att kanske genom detta kunna skingra lite mörka och uppgivna tankar.

Men vem vet var man hamnar om man bara går rakt fram i en stund som denna. Det är inte lätt att vara människa alla gånger. Tar nu och stänger av min dator och säger god natt rakt ut i det tomma för mig själv. Ha det gott och kämpa på är egna ord som liksom ekar tomt i mitt huvud nu när hösten inte känns så värst långt borta.

Det är inte konstigt att man har druckit alkohol i olika former på det destruktiva sätt som man gjort så många gånger. Men det gav väl egentligen ingenting det heller. Halmstrån och glimtar av ljus och lycka har man har man då famlat efter så många gånger. Nu känns det mörkt, men det är ju inget nytt alltså. Börjar nog kunna det här nu som sagt var.

Kämpa på mina vänner!

@Amanda L Tack! Skickar en kram tillbaka❤️

@Vinäger Tack för att du tittade in❤️

När vi var i Skåne förra veckan träffade jag några kusiner som jag informerade om den cancergen jag bär på. Gav dem en kopia på brevet som en överläkare skrivit gällande genen mm. Idag har jag skrivit brev till ytterligare några kusiner och en brorson (som jag inte har kontakt med), brev som jag ska posta imorgon. Jag behövde inte men jag har informerat kusiner på mammas sida om denna ärftliga cancergen.

Har läst om tankar kring pension här på forumet och även om att man skriver inte lika ofta här på forumet efter en tids nykterhet. Jag skriver ju tämligen regelbundet här på forumet, jobbar så sakteliga med tolvstegsprogrammet och går kanske ett par gånger i månaden på möten.

I januari är det 20 år sedan jag var färdig socionom. Jag har alltid tänkt att jag ska arbeta länge eftersom jag utbildade mig sent dessutom kände jag att behövde det för ekonomin. Jag vet att jag kommer inte få ngn hög pension med tanke på hur mitt liv har sett ut. Under våren har jag känt att ibland har jag velat gå i pension tidigare eller sluta direkt. Nu när jag mår bättre vet jag att jag vill inte sluta jobba nu el gå i pension att tankarna föddes berodde mycket på mitt jobb/min chef.
Jag känner att jag har mycket kvar att ge även om jag inte har det fullt ut nu. Om man får vara frisk så blir pensionärslivet väldigt långt. Jag tänker att det är skillnad på att vara pensionär och att vara ledig. Min man är 69 år och jobbar fortfarande. De två senaste åren har han jobbat fyra dagar/veckan och efter semestern blir det tre dagar/veckan. Han hade matstrupscancer när han var 60 år. Sjukskriven ca nio, tio månader efter det fick han ett nytt arbete inom ett nytt område. Vad jag vill säga med detta är att pensionärslivet kan säkert vara helt fantastiskt för många medan det för andra är mycket svårare. Jag tänker utan att veta att det handlar om vem man är, om man har familj och vänner, intresse och en god ekonomi. Jag ska t banken i augusti så då får jag veta lite mer hur det ser ut ekonomiskt.

Jag har ibland känt mig lite udda på forumet eftersom jag skrev under så lång tid utan att bli nykter. Jag har dessutom deltagit i en behandling med eftervård inom öppenvården som varade under ca ett år med tolvstegsprogrammet som grund. Jag har inte varit skeptisk till programmet i synnerhet inte när det används världen över och många blir nyktra genom programmet. För mig har inte programmet haft den betydelse som jag märker att det har för en del andra. Men nu när jag är på steg sju så så blir det mer hjälpsamt och jag är väldigt nyfiken på vad som kommer hända efter steg 12. Vad har programmet betytt för mig? Jag tänker att jag kommer nog fortsätta att ha kontakt med forumet samt gå på möten lite då och då. Tänker att det är viktigt att inte glömma samt ge vidare t nya. En av behandlarna hade varit nykter i 26 år men gick fortfarande på möten. Han hade sett många ta återfall. Jag har också mött personer som tagit återfall trots lång nykterhet därför tänker jag att det är viktigt med kontakten för mig. På söndag kommer jag gå på möte för då kommer jag få medalj (nyckelring).

Godnatt😴

@Ivany Vad starkt av dig att ta tag i det här. Och bra att du inte väntar längre, för det kan bara bli värre. Att vara beroende av droger, oavsett om det är alkohol eller narkotika, är starkt sammankopplat med dålig självkänsla. Därför tänker jag att en hel del kommer att lösa sig för dig så länge du håller dig nykter. Men sedan är det också viktigt att man kan få rätt stöd och hjälp. Jag känner flera personer som tagit antabus för att "komma till rätta med problemet" för att en tid senare lyckas dricka sig igenom det också. Det är toppen att du har börjat skriva här, och kanske borde du också fundera på att gå på ett AA- eller NA-möte. Det känns läskigt i början men faktum är att många blir hjälpta av det. Bor du i en stor stad finns det ju många olika typer av möten att gå på också så man kan testa sig fram och se vad som passar bäst. Du är stark som erkänner dina problem och som vill ta tag i det, glöm inte det!

@vår2022 Jag blir alltid så peppad när jag läser dina inlägg. Nu har det gått en månad sedan jag tog mitt återfall. Jag blev nästan chockad över hur snabbt tiden har gått. Det har varit enkelt att hålla sig ifrån alkohol trots att det funnits i min närhet väldigt ofta.

Samtidigt måste jag vara helt ärlig och säga att ju längre tiden har gått så har jag haft lättare att inte se så allvarligt på mitt drickande. Och det är väl ungefär så det brukar vara. Därför är det skönt att logga in här och läsa det man har skrivit tidigare och påminna sig själv.

Det är absolut inte så att jag ens varit i närheten av att fundera på att ta en öl men jag tror att det gäller att hela tiden försöka ha en inre och levande diskussion om beroendet så att man inte trillar dit igen. Det är nog väldigt vanligt.

Semestern rullar på och om ett tag ska jag åka utomlands. Det ska bli skönt, även om det är lite nervigt med första resan utan alkohol sedan jag var tonåring. Nåväl - det är väl egentligen en lyx att få åka bort och veta att jag kommer vara nykter. Det andra är mest lite brus.

Sov gott vänner!