Senaste kommentarerna i forumet

@3nja har du funderat på att söka hjälp för egen del? Det låter som att du har tagit mycket stryk av att vara medberoende. Har du funderat på om du orkar vara i en relation med någon som har de här problemen? Hans hälsa kan du ju inte påverka, bara din egen. Och er relation handlar ju om mer än summan av hans och ditt mående...

@nyttförsök fyfan vad jag känner igen det där smygsupandet. Frugan var i duschen så sprang jag till baginboxen i kylen och svepte två vin glas . Sen hällde jag upp ett till så att det skulle se ut att det var första för kvällen .

@Carisie Tack så jätte mycket för dina fina ord. Har aldrig tänkt på det du skrev gällande när skam och skuld har lagt sig, vilket stämmer faktiskt in. Min man förlåter mig hela tiden och jag fortsätter göra samma sak men nu var det verkligen på allvar. Så länge han förlåter mig kan jag göra det igen men det funkar inte i längden. Jag har funderat att gå på AA-möten här där jag bor, är det ett bra steg? Jag har tänkt på självhjälpsprogrammet men det tar emot för tillfället. Tack igen för du tog dig tiden att svara på min tråd.

@Flarran Tack för att du kikar in! Njut du av mandelkubb och kokosbollar ett bra tag till. Något behöver du mata belöningscentrum med. Jag åt massor av choklad och glass när jag blev nykter, länge. Flera år.

Men nu när jag har varit nykter 4+ år så behöver jag göra slut med Sockermonstret, för att skona mina artrosknän. Jag vill ju ha en aktiv andra halvlek av mitt liv 🥰

Kram 🐘

@nyttförsök Blir imponerad av dig att du är så ärlig och rakt upp och ner beskriver det hela. Har du någon förklaring kring varför situationen triggade dig och i så fall kan du förebygga dessa triggers så du ligger steget före?

@Kameleont ❤️

@Amanda L värsta är trisstesen och ångesten jag har . Att tänka det värsta hela dagarna . Att låtsas vara glad hela tiden fast egentligen vill man bara ta sitt eget liv. Det värsta är att komma. Det är när det blir fredag igen . Den härliga belöningen man förväntas få efter en hård veckas arbete .

Jag läser väl en del böcker med eller jag har börjat igen allafall . Har inte så många mera intressen än gymmet . Det är ju det som har vart problemet festandet och drickandet har väl vart en stor "hobby" i mitt liv. Jag får väl försöka skaffa mig något till att viga mitt liv åt. Men det är svårt när man inte har känt sig själv på så många år .

Otroligt duktigt att du har vart nykter så länge . Det är verkligen en punkt jag vill komma till i mitt liv 😀 / kram

@jurryj Ok, då gör du samma sak som jag! Älskar att träna, även om det är några färre gånger i veckan.
Den där kampen i huvudet kommer jag ihåg. I varje fall den som handlade om beroende.
I ena stunden har man bestämt sig för att inte dricka, men några timmar senare verkar det vara en bra idé.....Denna strid gör att man blir ganska utmattad och det känns som om man är två personer.
Det handlar om att en del ar hjärnan hela tiden vill ha tillgång till drogen, medan den andra halvan (pannloben) säger att alkoholen är farlig.
En tröst kan vara att det kommer att gå över. Ju längre tid du är nykter, ju mer somnar beroendet in, kan man säga. Och pannloben som ska vara VD, får ta över ledarskapet igen.
De där striderna kommer alltmer sällan, och till slut försvinner de.
Det gör också att du kommer att känna dig lugnare över huvudtaget. Ångest finns ju som en del av livet, men det blir på ett annat sätt, mer sällan och mer hanterligt.
Även dessa funderingar kring livet tycker jag blivit mer givande, inte så ångestdrivna. jag kan se saker som hänt eller som jag gjort på ett annat sätt. Med lite mer överseende...
Jag har nu varit nykter i ett år och 4 månader. Inte så att jag räknar tiden, jag bara lever på och tänker aldrig på att dricka.
Men jag vet att det var turbulent både innan jag bestämde mig och även efter den sista hemska fyllan. Länge var mycket grått, det tog tid innan vanliga lyckokickar dök upp. Men steg för steg, vecka för vecka blev det långsamt bättre. jag kunde se det allra bäst, när jag såg bakåt...
Tiden är otroligt viktig, men också att byta vanor. Och där är du ju redan igång. Jättebra!
kanske finns också något socialt som du kan jobba på? Träffa vänner, engagera dig i någon förening, människor är viktiga.(Förutom dom som bara tittar i flaskan).
Hursomhelst: allt kommer att bli lättare och bättre. Jag lovar!!! Och ganska fort trots allt. vad är några månader jämfört med ett helt liv?!
Bara inte ta första glaset...
Berätta gärna mer här också om vad du tänker på. kanske kan du få fler vinklar på det hela. :)
Kram!

Nu är det kväll och idag har jag då inte fått mycket gjort. Tidigare innan jag halkade in i ett nyktert tänkande och nu verkligen försöker att vara alkoholfri trots att det oftast känns rätt så tomt och grått, kunde jag konstnärligt sett få en hel del gjort. Förra året vid den här tiden så hade bara en resa direkt så snabbt som möjligt in till närmsta bolag varit det som hade stått på att-göra-listan vid ett känsloläge som detta. Men nu kan jag då som igår helt kallt cykla förbi denna butik för flytande nervgift utan att känna så mycket sorg och saknad över att inte vara en av deras trognaste kunder. Sitter nu här och dricker ett stort glas med kallt vanligt vatten då jag nu beslutat att försöka att ransonera på läsk och söta drycker då vikten väl inte är den mest optimala enligt läkarexpertisen så att säga. Det är väl inte så värst mycket jag är bra på, men alkoholfri är jag då och det känner jag mig faktiskt rätt stolt över att vara ännu efter mer än drygt 8 månader och 3 veckor på detta forum. Kämpar alltså nyktert vidare en dag i taget.

Ha en fin kväll!

Har länge försökt skapa en tråd, men kommer av mig, suddar ut, börjar om.. men nu känner jag mig redo att skriva, och hoppas att någon orkar läsa och kanske svara, om man känner igen sig, har tips eller råd att ge.

Min sambos drickande har varit en stor del av vårat liv i många år. En outtalad hemlighet bara jag och han vet om. Att det har kunnat vara en hemlighet är väl för att han "skött det snyggt", dvs skött sitt jobb, aldrig druckit på dagtid osv.

Alkoholen har varit en så central del av hans (=vårt) liv att jag knappt vet vem han är utan en öl eller ett glas vin i handen. Allt går (och ska) enligt honom firas med alkohol... att solen skiner, att rätt lag vann fotbollsmatchen, att det är fredag, måndag eller söndag.

Jag har försökt få honom att trappa ner/sluta dricka i så många år att jag till slut gav upp. Jag insåg att han aldrig kommer att ändra sig om han inte själv vill , eller att något allvarligt händer pga hans drickande.

Hans drickande har lixom tagit upp hela min tillvaro, jag visste precis vilka dagar han åkte till bolaget, vilka dagar han kommer dricka mindre = när han börjar jobba tidigt dagen därpå (kanske "bara"5 glas vin, mina favoritdagar, då vet jag att han inte blir full) Istället för att längta till helgen när sambon är ledig har jag nästan bävat för den, för då vet jag hur mycket han kommer dricka.

Samma med sommarsemester, när mina vänner bara längtar till deras sambos är hemma 4 veckor, har jag haft ångest över det, då det innebär stora mängder alkohol varje dag i 4 veckor...

Sambon försvarar sig genom att säga att han aldrig blir otrevlig eller våldsam när han dricker, och har väl då tyckt att jag inte haft något att klaga på.

När han dricker blir han väldigt glad, skrattig, lite högljudd, känslosam, myssugen... och jag blir bara äcklad av hans beteende. Han har aldrig blivit direkt otrevlig men däremot småtyken, fällt kommentarer, kommit med klagomål om mig osv.

Själv dricker jag i stort sett aldrig. Visst kan jag uppskatta ett glas bubbel tex, men det stannar alltid vid ett glas och det kan gå månader mellan glas ett och två, så att säga, och mycket är för att jag blivit så fruktansvärt avtänd på alkohol pga sambon.

Jag ryser av ljudet när en ölburk öppnas, när vin kluckar ner i glaset osv. När vi varit på semestrar och alkoholen alltid har varit det viktigaste.. vart finns närmsta bolag tex, och hur mycket alkohol som än fanns på hotellrummet/I stugan osv skulle det alltid letas upp en bar, för det är ju så trevligt att beställa "något gott" från baren. Efter en resa tänkte och hoppades jag varje gång att han skulle ta det lugnt ett par dagar, men han såg alltid till att vi var hemma innan bolaget stängde.

Några extremt få gånger har han blivit utan , men har då åkt och köpt krisöl i form av folköl istället.

Oftast har jag varit tyst , men någon gång gjort misstaget av fälla någon kommentar i form av "igen?!" när han efter en blöt kväll/helg styr mot bolaget.. men då är det ju jag som är sur, missunnsam, taskig, tråkig och som ger honom onödiga pikar.. därför slutade jag tillslut att kommentera.

Jag har gråtit massor över detta genom åren , känt mig ensam och dum och undrat om det kanske är jag som är tråkig och att hans leverne är helt normalt.. sen hör jag från vänner och kollegor som berättar att deras sambos kanske tar någon öl på helgen ibland.. kanske varannan helg..och så sitter jag där med en sambo som dricker rätt stora mängder varje dag.

För att spola fram historien en aning har sambon äntligen fått hjälp mot sitt drickande. En situation gjorde att han tillslut insåg att detta inte är bra , han blev erbjuden hjälp och tackade ja till det.

Nu är han låg och deppig. Ingenting är kul, festen är bokstavligt talat slut. Vem är han nu utan sin stämningshöjare? Kommer han kunna och vilja umgås med vänner och göra sånt vi alltid gjort , nu när han inte dricker?

Jag känner mig taskig som innerst inne är överlycklig. Såklart inte över att sambon är deppig men över att han äntligen har tagit emot hjälp, nu behöver jag inte ha ångest över lediga helger, semestrar, onsdagar och fotboll på Tv:n..

Men självklart är det mycket tankar också.. när kommer vi kunna umgås med vänner igen? Göra roliga saker nu när han inte kommer dricka..

Det känns som att jag blir straffad för att han inte kunnat hantera alkohol och nu behöver sluta, och leva nyktert som mig.. han tycker synd om sig själv och tycker att det är orättvist att hans vänner (som kan hantera alkohol) kan dricka.

Det är än så länge för tidigt att veta hur framtiden blir, om han kommer kunna lära sig att dricka med måtta eller om han måste sluta helt, men vad är måtta för någon som druckit 365 dagar om året i många, många år?

Jag älskar min sambo och kommer stötta honom i detta till 100%. Ni som varit i min sits, vad kan/ska jag göra?

@Ivany Fortsätt kämpa, det kommer också att göra att du ser din egen förmåga och din egen styrka! Jag tror att du skulle kunna få tips på Alkohollinjen, om vart du kan vända dig också.
Det finns säkert flera olika möjligheter. I grunden kan det varit något som du saknade som barn, men det kan också ha förvärrats av ditt beroende.
Att vara nykter är förutsättningen för att kunna må bättre och få bättre självkänsla.
Jag tror som Tombor att svaren oftast finns inom oss, vi måste bara få chansen att fundera över vad vi behöver och vad som varit fel.
Om du vill kan du skriva här också om vad som du själv tror är orsaken till din låga självkänsla.
Kanske fler känner igen sig. Kanske fler har varit med om liknande saker.
Ditt sätt att hantera svårigheter har inte varit lyckosamma, det har det inte varit för mig heller. Men det betyder inte att vi är sämre som människor, det betyder bara att vi inte har fått med oss rätt verktyg från början. Men de kan vi skaffa oss...
Du har redan kommit en bit på vägen genom att du ser orsakerna till ditt mående. Du har inte "råkat" göra det ena eller andra, det beror på din låga självkänsla. Du vet nu vad du måste ta itu med. Fortsätt kämpa, fortsätt skriva här.
Det kommer att bli bättre! :)
Kram!

Hejsan! @Andrahalvlek, Tittar bara in på din sida för att se vad du pysslar med och ser att du är duktig och håller igång och tränar och brottas med sockermonstret liksom. Försöker själv att tänka på det här med småätande av godis och även kaffebröd som inte är det bästa för vikten. Mandelkubb och mjölk är nästan lite av en last just nu. Har även varit svinsugen på kokosbollar i flera dar alltså. Men som tur är så har min favoritsort av dessa inte funnits i nån butik i närheten som jag handlat mat i på ett bra tag. Det att man kan bli rätt beroende av alkohol i olika former är ju inget konstigt. Men att man ibland nästan är beredd att cykla en hel mil efter koksbollar är då lite märkligt egentligen. Så ibland är det då bra att man bara har ork till att sitta fånglo liksom.

Ha det gott kompis!

@Amanda L. Tack för din insperrerande ord .
Har börjat styrketräna fem dag i veckan så nåt positivt gör jag . Men det är så jädra jobbigt att motivera sig. Ständig kamp i huvudet. Ångest och trauman som man har upplevt i ett tidigare liv spelas upp i huvudet hela tiden . Man är helt slut!. Jag hoppas verkligen att det blir lättare för just nu är det kämpigt .

@Carisie Du är modig och klok, en skall inte vara där en inte trivs. Tack för påhejandet, det behövs!

@Carisie Så spännande med nya planer, och roligt att vara eftertraktad 😊

@prinsessa Man ångrar aldrig en dag utan enheter 😍

@danisa
Jag anmälde mig här för flera veckor sedan och tyckte allt gick så bra. Tyvärr drack jag igen. Nu har jag tagit proffshjälp av läkare, sjuksköterskor på en klinik här i staden. Ska gå deras motivationsprogram efter sommaren. Under tiden går jag ditt på besök plus att jag ringer alkoholhjälpen och pratar. Jag blev så besviken på mig själv och blev såklart påkommen vilket var ännu mera skam. Jag vill verkligen kämpa för jag förstår nu att jag har ett beroende som jag tidigare inte velat erkänna. Jag har ett fint stöd socialt av mina döttrar, min mor och några till. Jag måste ha proffs och har dessutom fått en medicin som minskar alkoholsuget och den hjälper. Kom hem ensam med tåget till min stad och till mitt boende UTAN att vilja gå iväg och köpa vin. Det känns skönt. Jag har dämpat ensamhet, oro och tagit till denna drog i åratal trots att jag samtidigt skött mitt jobb och mig själv. Förstår att jag bara förvärrar allt och ser fram mot varje dag där jag kan känna att jag klarat ännu en dag utan vin. Ger mig sådan skön känsla. Bara på det igen, du kommer klara det och det finns så mycket fint stöd.

@danisa trodde det var omöjligt att hitta gott vin. Hittills bara öl och bubbel som jag gillat…
😊

Ullabella o sårad, noll kontakt sen han lämnade nyckeln och nu är det bättre igen. Så nu är det noll kontakt och full fokus på mitt nya bättre liv ❤️ stor kram

@Ivany Hej! Läste din text och blev berörd av innehållet. Jag har precis som du låg självkänsla med inslag av självhat. Har haft samtalskontakt via sjukvården men det jag haft mest nytta av är att prata med diakon. Ofta har vi svaren inom oss men vi kan behöva hjälp att synliggöra svaren. Du är absolut inte ensam utan vi är många som har liknande erfarenheter. Tycker att du ska stå på dig så att du faktiskt får en samtalskontakt. Testa gärna att prata med en diakon. Du har mer resurser än vad du tror🙂 Framförallt förtjänar vi och många andra här ett bättre liv än det vi har nu. Sköt om dig😊

@Jenny Hej Jenny! Kändes bra och det är ju inte svårt när jag väl bestämt mig. Däremot om det går bra en längre tid så kommer tankarna på belöning. " Det måste hända någonting " Då ligger en besök på puben nära tillhands. Kanske får acceptera att det är så? Det får dock inte bli för många glas öl/vin. Någonstans handlar det om att kunna lita på sig själv. Det går bättre men jag är inte framme vid målet! Ha det fint Jenny😊

@Amanda L
Tack för att du tog dig tid att svara :)
Min självkänsla är så låg att den är nere i helvetet. Jag vet inte exakt varför jag har så låg självkänsla och så stort självhat. Mycket som hände i barndomen och även senare. Jag bad faktiskt om att få prata med någon på mottagningen men jag fick inget gehör. Det var jättekonstigt... det här var efter mitt självmordsförsök. Man får göra allting själv tydligen... det är bara svårt.

Hallå i Kaffestugan!

Kände i stunden att det var dags för en rejäl kopp med varmt kaffe så sitter nu och dricker lite sånt utan nån tanke på berusande alkohol, något som i tanken faktiskt så här efter drygt åtta månader och tre veckor på detta eminenta forum som helt alkoholfri inte är så himla ständigt klistrat närvarande. Något som känns rätt så skönt. Sitter nu alltså helt lugnt här i köket och dricker en kopp kokkaffe och lyssnar på svängig instrumental gitarrmusik i mina hörlurar för att piggna till en aning och få lite genuin positiv Rock & Roll känsla så att säga.

Ha det gott mina vänner!

@Anonym45644 Så bra att ta en dag i taget. Njut nu och vet att för varje dag blir du starkare och du lär dig omedvetet att klara sug och svårigheter utan alkohol.
Som beroende hade jag alltid bråttom och oroade mig för allt möjligt i framtiden.
Nu är jag mycket lugnare, visst kan oro finnas med, men jag vet att det kan vara på ett helt annat sätt när det är dags att ta itu med vad det nu är…
Så jättebra att du bara fokuserar på din senester just nu. Till hösten kanske du är på en helt annan plats. Mycket som förändras de första månaderna.
Bara kom ihåg att aldrig ta det första glaset!
Vad andra tycker och tror har (snart😉) noll betydelse.
❤️

@jurryj Hej Jurryj. Det du skriver gäller så många som börjar skriva här. De är nedstämda och har mycket ångest, allt känns svårt och eländigt. Även om vi alla är olika så tror jag att väldigt mycket beror på alkoholen. Att vi efter stort eller långt alkoholintag hamnar på samma ställe kan liksom inte vara en tillfällighet.
Det som är hoppfullt med det är att ångesten oftast försvinner eller blir mindre och mer hanterbar när vi slutar dricka.
Det har så många här upplevt! Läs gärna i början och slutet av trådarna så ser du. Exvis Smillans tråd. Saker kan vändas!
Du undrar också vad du blir utan spriten.
Det är också en upptäckt många gör: utan sprit får man så himla mycket tid över! Vad ska man göra av den?
I början kan det vara svårt att skapa nya vanor, det är ju så mycket lättare att bara öppna en ölburk…
Men det är själva livet som väntar på att fyllas. Det kan vara svårt eller härligt, men det är det verkliga livet utan dimma och flykt.
För de flesta är det bra att träna, bra för både kropp och själ! Kanske fanns det något du gillade att göra innan alkoholen tog över?
Jag har förstått att det inte går att bara sluta dricka, vi måste fylla livet med nya vanor. Så börja med ngt enkelt, något du tycker om att göra.
Och du: vi är många som stapplat iväg på denna vägen men som mår så oerhört mycket bättre av att slippa alkoholen.
Det kan vara tufft i början, men det är ändå så värt att försöka.
Du kan klara det!
En stor hjälp är att skriva och läsa ofta här!
❤️🙏🏻