skrev Flarran i Promillebikt

Hejsan allihopa denna måndag! Har sovit fyra timmar, hälsat till skaparen och öppnat köksfönstret samt tagit en mig en tomat. Fick direkt inspiration att gå loss på den sista slurken med mjölk som räckte precis till mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar. Kan inte förstå mig på såna som är rutinbundna, tänkte jag, men kände att det var enklast att göra som vanligt då det är minst krångel. Det var väl sånt som delvis gjorde att man fastnade så stenhårt för alkohol, men nu är man då fri från detta slaveri. Det gäller bara att som de kloka säga, att aldrig ta sig första glaset, så kan man vandra nykter och glad, eller förhoppningsvis mindre olycklig i alla fall.

Ha det gott!


skrev Carisie i Hur börjar jag ens sluta?

@mumbojumbo Jag är uppriktigt ledsen om du uppfattade mina ord som hårda. Det skrivna ordet ger inte mycket utrymme för nyanser. Allt jag skriver är sagt med en glimt i ögat. En lavett menat som "gurka upp dig" som i "ta tag i det". Jag förstår nu att det landade fel och ber om ursäkt för att jag uttryckte mig klumpigt.
🩵


skrev sorgsen72 i Hur börjar jag ens sluta?

@mumbojumbo bra att du tar tag i det! Bara det är ett stort steg, jag är också en sån som dricker alldeles för mycket när jag dricker socialt. Svårt att hejda mig.

Funderade om medicinen kunde vara det som gjorde att du inte kände igen dig men om du bara ätit den i några veckor är det inte den. Många som börjar med adhd-medicin känner inte igen sig själva.

Att äta antidepressiva gör ju också att man kapar toppar och dalar, man blir mer likgiltig. Jag vet då jag också äter det sedan 11 år tillbaka. Jag har försökt trappa ut den mår ännu sämre då.

Vet inte vad som kan fungera för dig men själv tar jag en dag i taget, varje dag jag inte dricker är en bra dag. Har som mål att max dricka fyra enheter när jag dricker.

Använd alkoholkalendern på denna sida, även om du inte satt mål än får du en bild av ditt drickande ♥️


skrev Fjäriltillpuppa i Utochin

En gång var jag en lycklig tjej, visst hade jag bekymmer från barndomen och ja jag blev mamma tidigt men jag gav aldrig upp hoppet eller tron. Jag lärde mig tidigt att ingen kan såra dig om du inte själv tillåter det,,
Idag känner jag att jag måste få hjälp, jag klarar det inte längre, jag är på väg att bara ge upp, jag vet varken ut eller in snart. Har fått erbjudande om lägenhets visning, men min man är på väg till behandlingshem,,, eller är han ? Ursäkterna har börjat komma, avgiftning är det som gäller först men han måste först få igenom sin sjukpenning, jag har fixat det så nu är de check. Drar du nu då ? Nej mina räkningar, mina barn jag måste jag måste,,, ursäkter byggs på..
Jag själv har förlorat så jäklar mycket på att va med denna man som jag sen idiotiskt gifte mig med. En svärmor som säger nu är jag hans fru och han är mitt ansvar de är mitt ansvar att forma honom och hjälpa honom,, en stark fru ger inte upp utan en bra stark fru kämpar.
Men mina 3 barn mår skit (vårt ena gemensamma barn med funktionvariationer påvisar nu ångest att mamma jobbar) hur fan kan jag stanna hos honom ?
Varför ?
Idag va droppen nåd eller va de ?
Jag sitter på akuten med sonen och får en känsla kollar mobilen (kameran i hemmet är på) jag ser och jag hör hur maken snackar med en kompis om en brud han fått swisch av då han lät hennes barn åka med honom på hans vattenskoter. Han säger : mannen jag hade knullat henne alla dagar ja ring henne vänta jag fotar hennes swisch för jag kan ej dolt nummer och rader (han är skit full) sen säger han ja ring ring men mannen ring mig efter skynda . 5 sekunder efter ringer han någon annan som ej svarar sen ringer han mig för att verka rädd o bekymrad som sonen.
Jag vill spy jag vill slå ihjäl honom, måste va lugn för sonens skull. Mycket har hänt under våra 7,5 år och han har slagit mig, jag va rå sminkad vid förlossningen pga blåklockan jag fick dagarna innan, jag har gått höggravid 2,5 mil hem för han tvingat ur mig från bilen så han ska köra o den feta kossan ska gå, jag har fått min dotter att flytta till sin pappa då Socialen ansåg att det va det bästa trots att mig va det inget fel på men mannen jag lever med är inte bra. Redan då skulle jag flyttat men varför kan jag inte dra ? Va fan är de för fel på mig ? Så många gånger jag kör bilen i min ensamhet o bara tänker om jag kör av vägen nu,, nä jag kan ej lämna sonen med han,, kör bilen med maken o tänker krocka nu så han dör,, varför kan jag inte lämna. Varför har jag blivit så käcka svag !? Jag har aldrig lämnat en relation, jag har alltid varit den som blivit lämnad pga de hittat en bättre tjej,, va är de för fel på mig ? I min familj skiljer sig man inte man kämpar men ingen i min familj kom på mitt bröllop trots jag va den första av 3 som gifte sig,, men min man är inte accepterad . Min pappas ord ekar : gifta dig med han okej du bestämmer men du vet att om du gifter dig så är du gift.
Aldrig sagt sanningen o orkar ej psykolog eller ja har ej tid jag låste ta hand om min minsta son och min man. Jag hoppas han tar behandlingshemmet så jag o barnen kan få en ro o vi kan få städa. Jag drömmer om att städa o bara sjuka mig från jobb för jag måste städa han bara stökar o sölar ner denna maken man valt. Har jag gjort gud så mycket ont att jag ska straffas med denna man..
förlåt för långt första inlägg men nu våga jag skriva öppet


skrev frutillnykterist i Beroende person, otrohet?

@bella70
Ja jag ser hur han ljuger för sig själv.
Menar inte att det är skönt att lösa att andra beroende valt samma spår att döva sitt mående med uppmärksamhet och sex, när man valt lämna spriten. Men de ger mig ändå mig klapp på axeln att jag lärt mig saker av en beroende, till en viss del vill säga. Det försvarar absolut inte hans handling, för den är oförlåtlig. Men de ger mig lite styrka att det inte ”bara” är jag som är felet. För kärlek vet han att jag har till honom och jag har inget annat än velat finnas för honom som stöd.

Men han har något hat mot mig där han tror jag är hela skulden till hans problem, och han har dövat med sprit.

Jag vet att jag inte gjort något fel. Och det är jag tacksam för att jag känner och allt jag lärt mig genom samtal, och medberoende grupp m.m under ett år. Jag har blivit starkare och kan se mig själv från sidan hur jag varit under många år som absolut inte varit bra för honom eller mig. Ilskan lämnade jag bakom mig under detta år. Det hjälper inte. Det skadar bara alla ännu mer, om inte mig själv.

Men när man älskar en människa så mycket är det så hemskt att inte ens få ett förlåt.

Tack för det du skriver. De ger mig styrka att kämpa på. En dag, kommer jag må bättre igen. Det vet jag.


skrev Varafrisk i Att klara fortsättningen

@Stellabruden Grattis t 15 månader! Har du klarat detta på egen hand el gått i behandling? Jag själv har varit nykter i 17 månader på fredag. Det tog många år innan jag blev nykter men när jag väl slutade så har det gått bra. Jag tänker även att din man har ett beroende eftersom han dricker tre dagar i veckan. Vet du varför han dricker så ofta? Du säger att det ofta blir ordväxling om detta vilket inte är så konstigt. Risken är ju att du tar ett återfall. Jag tycker inte att det är ok, och skulle inte acceptera att min man gjorde det. Väldigt starkt gjort av dig att klara av att vara nykter när han dricker. Fortsätt och skriv.

Kram❤️


skrev User37399 i Beroende person, otrohet?

Bra med stödet ❤️

Ja min berättade ett flertal sådana historier om sina bekanta med problem.. sprit byttes till sex eller spelberoende mm..

Jag tror ändå att du behöver distansera dig känslomässigt.. svårt jag vet.
Hans handlingar är du inte ansvarig för..
Tänker t ex på när mitt ex skrev meddelande på fyllan till bekanta.
Bestämde mig för att inte skämmas och engagera mig, men det krävde en del.
Snokade rätt på en del jag också men ärligt talat skadade det bara mig själv..
Du är iaf på rätt väg o har kommit långt! Starkt jobbat verkligen!!


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@danisa Kul att du tittade in hos mig❤️
Ja, men vad bra att det inte fanns ngn alkohol hemma. Har du stöd någon annanstans ifrån el är det via forumet som du får lite stöd?

I torsdags kom min sponsor ut med sin bok ”Bakom min stängda dörr”. Även om den kan vara mer riktad till unga vuxna utifrån att hon började dricka på gymnasiet. Drack mellan hon var 20 tom 30 år. Hon var skötsam. Hennes drickande påminner om mitt. Vi drack i vår ensamhet hemma. Såg till att sköta jobbet och allt omkring. Hon beskriver sin väg och i andra delen ger hon råd. Hon är 33 år och så himla klok! Har verkligen gjort en inre resa m sig själv. Såg att det är ett reportage om henne imorgon i vår lokaltidning. Jag är så glad för att hon finns i mitt liv🙏🏻

Godnatt😴🥰


skrev Stellabruden i Att klara fortsättningen

Gokväll!
Har hållit mig nykter i drygt 15 månader. Har verkligen försökt o lyckats men ibland känns det fortfarande svårt. Jag blev bara arg, elak mot alla o ledsen på slutet då jag drack. Gick ej att fortsätta. Har en bra man som jag tycker mycket om o han blir inte förändrad få han dricker. Han dricker minst tre av veckans dagar o jag blir ibland irriterad av detta. Dels så luktar det alkohol o dels snarkar han mycket då han druckit. Ofta blir det ordväxlingsr om detta. Tycker det är svårt ibland att klara nykterhet i denna situation. Har dock klarat det länge nu men det är ofta ett problem. Hur ska jag tänka o göra? Tacksam för råd o kloka tankar!


skrev frutillnykterist i Beroende person, otrohet?

@bella70 jag har haft det under 1 år, och det har stärkt mig enormt. Men nu känns det som en spark ner i gropen igen. Jag är stark för barnen. Tryggar dem i allt, haft dem själv i ett år.

Han säger inte ett ord till oss efter jag konfronterade honom eftersom han kan inte ljuga för mig, jag löser honom som en bok. Det oroar mig att fler skadad av hans mående. Kvinnan visade sig vara dotterns bästa kompis mamma. 😭

Jag är inte ens arg, bara så ledsen och ångest av allt.

Han ersatte alkoholen med socker, äter enormt mycket socker. Inte ovanligt att man byter mot socker, kaffe, sex. Fick mycket kunskap från medberoende programmet.


skrev User37399 i Beroende person, otrohet?

Men du - tänker att det är hög tid att du satsar på dig och barnen. Lägg energin på dem och släpp fokuset på din man.

Låt honom träffa en annan kvinna om han vill det eller något annat.
Satsa på dig o framförallt en trygg uppväxt för barnen och släpp fokuset på honom.
Har ni levt med detta i så många år är det verkligen hög tid.

Har du och barnen samtalsstöd?


skrev Nyafriskatag i Jag tror jag tappat det

Exakt samma som mig. Separation, arbetslöshet och nu ett nytt extremt stressigt jobb gör att jag på kvällarna längtar till att få ta några glas vin och bli lagom dövad. Jag är heller inte bakfull och min konsumtion har på något sätt blivit ett "normaltillstånd". Jag blir inte "full". Inte så det märks..... tror jag iallafall.


skrev vår2022 i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek Jag tänker att du tex skulle kunna berätta om upplevelser du skrivit om när din pappa drack. När man börjar prata om saker och når sina känslor så kan en hel del poppa upp, som tex att det känns i kroppen på något sätt, en känsla eller ett minne. Är det sedan en utbildad psykolog i tex EMDR så har de metoder som tex att röra på ett finger framför ögonen som hjälp att nå känslan eller om det finns ett trauma. När jag gick hos psykolog (EMDR) kunde vi inte hitta något specifikt trauma, men olika händelser som bildade ett slags mönster. Jag hade sådant behov av att prata och vi kom framåt den vägen och det blev inte mycket EMDR behandling. Provade några gånger och det var skönt.


skrev mumbojumbo i Hur börjar jag ens sluta?

Vill också säga att det är ett stort steg för mig att göra användare på den här sidan. Har ganska nyligt också accepterat att jag har problem. Hårda ord och "lavetter" har precis motsatt effekt på mig. Gör i princip inget annat än att klanka ned på mig själv och jobbar på att va mer snäll mot mig själv


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Varafrisk Det stupar ju lite på att jag minns så lite från min barndom. Vad ska jag berätta? Av samma skäl minns min mamma lika lite. ”Det har jag lagt bakom mig” är hennes ständiga mantra. Och jag minns hur arg hon var på sin mamma som alltid sa likadant. De två är kusligt lika nu när min mamma är äldre. Vi kommer alla att dö som karikatyrer av oss själva, alla särdrag förstärks när vi blir äldre.

Kram 🐘


skrev Flarran i Promillebikt

Nu är denna söndag snart till ända och man har tagit sig igenom en ovanligt seg, trist och motig dag. Har inte haft ork att göra någonting fast jag hade sovit ovanligt bra. Funderade ju på att gå ut med soppåsen, men det blev inte av. Men har då ätit skapligt bra och nyttigt idag.

Tänkte handla mjölk på eftermiddagen, men krafter till sådant stordåd fanns helt enkelt inte. Det är rätt jobbigt när vilja finns, men när energin helt saknas att ta sig fram. Dystymi är inte så himla kul, men det kunde ju varit värre.

För man hade ju kunnat vara berusad av alkohol och legat avsvimmad i nåt dike också om man inte hade haft vett nog att sluta med överkonsumtion av starka drycker i höstas. Många år tog det innan man vaknade till, och ännu är man inte fri från korkade tankar ibland. Men tar man bara allt ett steg i taget, så ska man nog ta sig igenom även kommande midsommar.

Tack för idag!


skrev frutillnykterist i Beroende person, otrohet?

Jag träffade min man för 20 år sedan, gift sedan 8 år.
Min man har i ca 14år druckit och dövat sin ångest. Många tappra försök till hjälpa honom. Han fick ADHD diagnos men fortsatte dricka. Till slut skrek jag om hjälp från hans familj. Jag blev helt och hållet kastad under bussen. ”du måste ge han space, han behöver sin tid nu”. Jag blev helt bortkopplad under hela behandlingen och efteråt. Aldrig fått någon empati för alla år jag stått kvar och kämpat, och accepterat alla ”förlåt”. Jag valde flytta ut, trodde att detta skulle ha han utrymme och tid att förstå vad han hade.
Men så fel. Han har varit nykter nu i 2år. Fortsatt dåligt mående. Tar inte tag i något, sover / vilar när han är hemma. Äter hellre godis än mat till kvällsmat. Ser inte oss i familjen.
Han har en bakgrund där jag tror är att han fått lite för lite kärlek. Jag har inte alltid varit en bra människa. Skällt och skrikit när jag känt mig trängd eller inte fått kärlek. Skäms för de, tagit tag i mig själv under året som separerad. Ser mig från sidan och alla brister jag har och som säkerligen bidiragit till hans mående. Dricker eller har aldrig varit någon som dricker ngt speciellt, kör hellre än att krångla med taxi för att några glas vin till maten.
Han drack i smyg, mycket. Ren sprit.
Nu 2 år efter som nykter. Så har han fortsatt dåligt mående. Han ökar i vikt och allt där jag skriv ovan.
Världens finaste, snällaste människa utåt. Ingen kan tro att han mår som han gör. Driver eget bolag, grym på de han gör. Stolt är jag.

Som pappa är han frånvarande, han finns och tycker själv han ger kärlek. Men orken finns inte. Barnen saknar honom, osäker om han är glad eller sur. Aldrig varit fysik på något sätt, utan fin och lugn. Men tyst, säger inte ett ord.

Nu har det visat sig att han inlett en relation med en kvinna som han nekat att han träffat. Han har haft så många bra tillfällen att erkänna men gör de ej ändå. Jag kunde inte släppa detta, utan grävde fram och såg det svart på vitt.

Han säger inget om de, han erkänner och säger att ”ja, det finns något” men det syns inte. Han har träffat kvinnan på arbetstid. 3 gånger. Han har hjälpt henne ur sitt dåliga mående när hennes man var otrogen för 6 månader sedan. Nu blev han uppmärksammad, fick endorfiner som alkoholen gav honom när han mådde dåligt.

Är det så att han ersätter uppmärksamhet och sex sol alkoholen gjorde, för de dövar hans mående.
Han flyr inte här ifrån, han tar inte tag i något som gör att vi ska skiljas. Fast att han velat de dem senare månaderna.

Vad ska jag tro?


skrev mumbojumbo i Hur börjar jag ens sluta?

Vill också säga att det är ett stort steg för mig att göra användare på den här sidan. Har ganska nyligt också accepterat att jag har problem. Hårda ord och "lavetter" har precis motsatt effekt på mig. Gör i princip inget annat än att klanka ned på mig själv och jobbar på att va mer snäll mot mig själv


skrev Varafrisk i Andra halvlek har inletts

@vår2022 De gånger som jag har gjort övningen så har jag berättat något som påverkat mig starkt. Terapeuten frågar var någonstans känslan sitter i min kropp och jag försöker känna efter. Sedan får jag ta några djupa andetag därefter håller hon en penna i handen som jag ska följa med blicken inte röra huvudet. När terapeuten är färdig m pennan får jag ta några andetag igen ofta kommer tårarna och jag känner mig väldigt trött. Har inte gjort det så många gånger. Det har varit även så mycket annat som behövts lyftas.


skrev mumbojumbo i Hur börjar jag ens sluta?

@Sunyata nä det är samma som innan. Har bara gått på medecin typ 3 veckor. Redan hunnit byta preparat en gång. Vet inte vad jag tycker än. Om jag fick välja skulle jag sluta med allt inklusive min antidepp jag ätit i 13 år. Ja jag fick göra peth innan. Kan inte det där riktigt. Det är två skalor om jag förstått det. En som mäter hur ofta man dricker och en vilka mängder(?) låg precis på gränsen med en av dom. Dricker inte spec ofta men tills jag fysiskt inte kan dricka längre när jag väl gör det


skrev majagräddnos i Eskalerande missbruk hos äldre

Min pappa är drygt 80 och så länge jag kan minnas har han haft svårt att hantera sitt drickande. Min mamma var nog den som till stor del höll det i någotsånär schack.
Hon gick tyvärr bort för ett tag sedan och sedan dess har hans alkoholintag undan för undan ökat. Först var det en snaps till maten för att, som han uttryckte det ”lugna nerverna”. Nu är han vad jag förstår uppe i en halv flaska vodka per dag.
Jag och mina syskon har försökt prata med honom om detta, att vi är oroliga för hans hälsa, både pga spriten men också det faktum att han tar ganska mycket mediciner som förstås inte går ihop med alkoholen.
Han säger att han känner sig ensam, och det förstår vi, men när vi ses är det alltid samma visa: vodkaflaskan kommer fram och efter ett litet tag blir han berusad och det går inte att föra ett vettigt samtal. Det gör så ont att han inte tar vara på stunderna med oss och sina barnbarn.
Vi har även försökt komma med förslag på aktiviteter för att bryta ensamheten, men till syvende och sist verkar han mer intresserad av flaskan.
Vi har försökt berätta hur vi känner, men det har uppenbarligen inte hjälpt. Jag börjar känna mig uppgiven. Jag har nyss förlorat min mamma, ska jag behöva begrava pappa också inom kort?


skrev Carisie i Jag är alkoholist

@tiger-lemon PS Prova att lyssna på avsnitten med Hanna Hellquist, My Skarsgård eller Markus Enochsson - de kan ge input DS


skrev Carisie i Jag är alkoholist

@tiger-lemon Jag körde helnyktert i två månader. Bara bestämde mig att det inte var värt att förlora familjen för. Gjorde upp en budget och höll den. Lyssnar på "en beroendepodd". Skriver och läser här. Gjorde självhjälpsprogrammet och tog emot råd från de som ligger före mig. Har plockat russinen ur allas kakor för att det ska passa mig.

Du kan läsa på min sida. Min tråd. Det är ingen som inte stått på skakiga ben inför det faktum att vi behöver/vill sluta dricka.
🩵


skrev Sunyata i Hur börjar jag ens sluta?

@mumbojumbo Lite nyfiken, har du fått mer sug efter att du började med adhd medicin. Eller var det svårare att hålla dig borta från spriten innan? Har du fått göra nått b-peth prov innan?
Om du skulle vara tvungen att aldrig dricka mer eller bli av med medicinen, vad skulle du välja?


skrev tiger-lemon i Jag är alkoholist

@Carisie tack för svar. Har du kommit dit du vill? Okej men frågan är ju då hur jag ska klara att vara nykter 3mån?