Senaste kommentarerna i forumet

Jag kom ju ut i verkligheten såhär dags på året och hade ju förmånen att få växa själsligt i takt med naturen. I början var det lite virrigt men sen började jag ju lägga märken till naturens pånyttfödelse och kopplade automatiskt ihop det med mitt nya liv.
Varje liten knopp jag såg kunde jag ju rakt av koppla ihop med det som växte inom mig = nytt och fräscht !
Krokusarna ! Vitsipporna som svämmade över våra marker ! De första humlorna och då framförallt de som låg och solade sig i solen <3 !! Bina som lite småfruset försökte göra sitt jobb! Alla trädens olika knoppar <3 !
Allt detta hade jag ju helt glömt av under min aktiva tid och nu fyllde det nya friska mitt hjärna och mitt hjärta ! Som nyfödd <3
Ta vara på de små tingen, förundras över naturens skönhet, njut av att pånyttfödas !
Och ta inte det första glaset !!

Stort grattis till 11 veckor! Det märks att du, (liksom jag) tillhör dem som i sista stund backade undan från stupet. Vi hängde nog faktiskt på kanten. Det vill man absolut inte riskera att få uppleva igen genom att chansa på att försöka se om man klarar att ta ett glas. Det är inte värt det. Därför kommer det bli dag 101, dag 102 osv för din del. Det är jag säker på. 🤗

För min del så slutade jag räkna dagar vid dag 100, då var jag såpass stabil så jag kunde börja räkna månader i stället. Och som det visade sig, då började jag må bra på riktigt liksom, det värsta var över. 😅 Du har många nya positiva saker kvar att upptäcka med nykterheten. Resan fortsätter, och den är ljuvlig!😍

Kram

Ja evighetshjulet är sannerligen en mardröm. Man springer och springer men det tar aldrig slut. Jag tror man ska bromsa helt, tvärnita. Sen får man kanhända inse att på denna resa klarar man sig inte själv. Vi pratar om adjävulen listig, stark och falsk. Nä jag kom ingenstans förrän jag tog alla till buds hjälpmedel som fanns. Gör det du med, det är du värd. Kram Jullan

@Grezzlon Välkommen hit! Här är du bland vänner. Många av oss är ”fungerande” och har stort ansvar på jobbet. Vi fixar jobbet, tror vi. Ingen märker något, tror vi. Efter drygt 13 månader som nykter vet jag nu att jag fixar jobbet SÅ mycket bättre nykter.

Jag har berättat för ytterst få, men senast igår pratade jag med en kollega som var lite orolig över sitt drickande. Plötsligt har mina egna erfarenheter blivit en tillgång. Men det har tagit mig drygt 13 månader att ta mig hit mentalt. Sakta men säkert har skammen skingrats och gett plats för en stolthet. Jag tog ansvar för mitt drickande. Jag slutade dricka - och har inte en tanke på att börja igen. Jag gjorde jobbet.

Skriv och läs mycket på forumet så kommer pusselbitarna att falla på plats även för dig så småningom.

Kram 🐘

Klockan är två på natten.
Jag vaknar upp i en iskall bil och fryser som fan i bilen som har -3,5 rader på insidan.

Bråket med tjejen gjorde att jag valde att gå ut hit och tänkte göra ett försök till att sova hela natten i bilen.
Det var inatt!

Jag gick med i denna grupp redan 2014 (under ett annant namn) och upplevde att jag fick en otroligt stark hjälp från er, ni som fattar vad det här handlar om. Jag höll upp i drygt tre månader och övertalade mig själv att jag kunde smaka liiite bara av den underbara drycken vin.
2019 var jag tillbaka under detta namn och gjorde antagligen ett halvhjärtat försök innan jag ramlade in i dryckens värld igen.

Nu är det dags igen och nu är det värre än någonsin.

Jag har druckit varje dag!
Om jag backar tio år i tiden så kan jag nog säga att jag varit onykter 97% av dagarna som gått och då räknar jag ändå in min dryga tremånaders nyktra fas i detta.
Jag fattar inte att jag ens har haft råd att dricka så här mycket. Eller varför ingen har sagt något runt mig eller åtminstone till mig.

Tjejen och jag blev vansinnigt osams förra helgen. Jag provocerade henne till den grad att hon klappade till mig och rent reflexmässigt så fick hon en örfil tillbaka. Smällen jag fick var inte alls hård. Smällen hon fick var inte alls hård den heller MEN jag klev över en linje som i min värld är helt förkastlig. Jag har aldrig slagit en annan människa och jag tänker inte börja med det nu. Dagen efter så satte vi oss ner och kom som vanligt fram till att det var alkoholens fel, utan den hade det aldrig hänt och vi var båda fulla av ångest men redde ut allt som behövde redas ut.
-"Nu slutar jag dricka i veckorna", hörde jag ett löfte från min mun och hällde ut allt som fanns hemma på söndagsförmiddagen.

Jag bor mitt i Sörmland och arbetar som säljare åt en fabrik nere i Blekinge. Nu i veckan så tog jag ut en semesterdag på onsdagen och skulle flugfiska med några av mina kollegor där nere. Jag åkte ner på tisdagskvällen och hade bestämt mig för att spendera natten i ett vindskydd med en burk ravioli tillagad på ett Trangiakök, nybakad baguette och gräddost i skivor. Jag köpte ägg och bacon till frukosten och laddade med en dunk på 10 liter vatten och en hel Ikeakasse med björkved.
Någonstans mellan Sörmland och Blekinge stannade jag på systemet och köpte en liter vin på flaska, jag parkerade ju precis bredvid systemet och det var ju ett tecken om något!

Kan ni gissa hur det gick?
Jag drack hela flaskan på mindre än en timme och mitt liv som nykter höll i sig i två dagar innan jag var tillbaka som full. En liter vin gör mig numera bara salongsberusad och jag svor lite över att jag inte hade köpt en box.

Dagen efter flugfiskade jag hela dagen och blev helt slut i kroppen, men det var härligt.
Jag åkte ner till hotellet och redan vid incheckningen så fick jag en check med 75 Sek som med fördel kan växlas in i baren mot en 50 cl Mariestad. Jag visste att en öl aldrig skulle räcka och gick ner på rummet och släppte av all packning och ställde min Mariestad på skrivbordet. Blixtsnabbt sprang jag ut till bilen och for ner till stadens centrum. Jag vet inte var H & M, Intersport eller något bra kebabhak ligger men systembolaget tråcklade jag mig fram till utan GPS.
Efter att ha frågat mig fram till lokalt bryggd öl så låg det sex stycken olika pilsner i kundkorgen och jag styrde kosan mot hotellet och min redan öppnade öl på skrivbordet.

Tjejen ringde och jag sa att jag köpt öl.
Hon blev besviken men sa inget.

Dagen efter så körde vi av möten i fabriken och jag skyndade hemåt till Sörmland igen.
Tjejen hade fixat mat ihop med granntjejen och jag klev in hos dom och skulle få en talltrik med en utsökt Spaghetti och köttfärssås. Grannen erbjöd mig rödvin som jag tacksamt tog emot. Jag fyllde på fyra gånger innan vi gick hem där jag och tjejen rök ihop så det dånade igen.

Jag bestämde mig för att gå ut och lägga mig i bilen...

I morse vaknade jag i soffan och hade fått i mig ännu mer vin. Jag kände att jag druckit men var absolut inte bakis, blir aldrig det längre. Vi pratade ut, ...igen, och vi bestämde oss nästan för att gå isär göra slut.

Jag hör mig säga att jag antagligen kommer att kontakta AA, jag klarar inte det här själv.

Dag 1, Fredagen den 19/3.

@Sattva skrev:"Jag har druckit så destruktivt att jag aldrig vågar chansa igen. För mig är det inte värt det!! "

Väldigt viktig insikt. Så känner jag också. Det är inte värt det. Det vore att spela rysk roulette för mig att ens prova att ”dricka lite”. Jag har släppt den tanken helt. För mig är det tusen gånger lättare att inte dricka alls än att dricka lite. Plus att jag med tiden faktiskt har blivit väldigt anti alkoholindustrin. Jag vill inte överhuvudtaget stötta deras verksamhet genom att köpa deras produkter. Lika lite som jag skulle köpa en päls. Jag tror på konsumentmakt. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Elleme
Hej!
Så bra att du kom hit igen. Känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag är på samma plats själv. Har endast lyckats vara nykter en dag denna veckan och känns så misslyckat. Men jag försöker att inte döma mig själv utan att ta timme för timme.

Gällande flaskan, kan du ge den till en kollega? Eller rent av slänga den?

@Soffi Ditt inlägg fick mig att tänka på hur destruktivt det är att gräma sig över hur saker har blivit, att allt faktiskt format oss till den vi är idag. Att det alltid finns nya avtagsvägar att slå in på, och att livet ibland tvingar oss in på vissa vägar - och hur ett positivt mindset då kan berika även den resan.

När vår yngsta dotter föddes svårt sjuk och handikappad tog vårt liv en helt annan vändning, milt uttryckt. I funkisvärlden sprids en dikt av Emily Pearl Kingsley som jag då kände stor tröst i. Jag blir fortfarande alldeles varm inombords när jag läser den:

”När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa – till Italien.

Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.

Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen.
Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: ”Välkommen till Holland.” ”Holland?!?” säger du.
”Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien.
Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien. ” Men flygrutten har ändrats.
De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande: De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats.

Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien.
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring… och upptäcker att Holland har väderkvarnar… och Holland har tulpaner. Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien…och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. Och i resten av ditt liv kommer du att säga ”Ja, det var dit jag skulle åkt.
Det var vad jag hade planerat”.

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna… därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.

Men…om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.”

Kram 🐘

Många processen igång 💚🙏

Tänker de diffusa tankar och ångest som med hjälp av nykterhet blivit till tankar, önskningar och planer. När den diffusa dimman lättar minskar ångesten också. Du får det på print så fint 🙏 Jag använder ofta musiken för att kanalisera mina känslor och för att komma till rätt sinnesstämning för dagdrömmerier. Det går att vara fri innerst inne ❤

Grattis till ännu en vecka och 77 dagar 🥳❤
Freeedag 👊💚👊💚👊!!!!

Jag vill tro att det blir 101, och 177... nykter fredag först! Kram ❤

Ja så försöker jag tänka och leva. Att inte gräma mig och älta. ”Man ångrar aldrig det man har gjort, bara det man inte gjorde”... jaja, just det är kanske inte så sant i det här forumet, men jag brukar tänka på det när jag står i valet och kvalet för att byta jobb eller ta jobbiga beslut, pröva nya utmaningar.
Det som har hänt kan man inte påverka, men framtiden kan vi påverka. Jag har en enorm nytta av att tänka så i mitt jobb där jag pekar på brister, konstaterar att de finns, summerar och pekar på vägen ut. Jag tänker att man mår bättre av att tänka så. Mina föräldrar gjorde det när de blev utsatta för ett inbrott. Jag var faktiskt mest bekymrad då över om hur de skulle må av det hela. Å visst tänker mamma på sakerna ibland, men det är mest för att hon inte kan ge bort dem nu. Ett sätt att överleva.
Jag läste min gamla tråd. Det jag kan gräma mig över där var att jag tydligen redan där i början hade identifierat järnbrist som en viktig anledning till alkoholberoendet. Å så kör jag mer järnvördena i botten några gånger till.
Men men, jag kan också läsa att jag är jätteduktig på att förlåta mig själv, att jag har förträngt mycket av hur ofta och hur mycket jag drack... så illa var det väl ändå inte, men jodå, jag har ju skrivit det själv. Glorian på sned igen. Men det är rätt klädsamt.

Ja så försöker jag tänka och leva. Att inte gräma mig och älta. ”Man ångrar aldrig det man har gjort, bara det man inte gjorde”... jaja, just det är kanske inte så sant i det här forumet, men jag brukar tänka på det när jag står i valet och kvalet för att byta jobb eller ta jobbiga beslut, pröva nya utmaningar.
Det som har hänt kan man inte påverka, men framtiden kan vi påverka. Jag har en enorm nytta av att tänka så i mitt jobb där jag pekar på brister, konstaterar att de finns, summerar och pekar på vägen ut. Jag tänker att man mår bättre av att tänka så. Mina föräldrar gjorde det när de blev utsatta för ett inbrott. Jag var faktiskt mest bekymrad då över om hur de skulle må av det hela. Å visst tänker mamma på sakerna ibland, men det är mest för att hon inte kan ge bort dem nu. Ett sätt att överleva.
Jag läste min gamla tråd. Det jag kan gräma mig över där var att jag tydligen redan där i början hade identifierat järnbrist som en viktig anledning till alkoholberoendet. Å så kör jag mer järnvördena i botten några gånger till.
Men men, jag kan också läsa att jag är jätteduktig på att förlåta mig själv, att jag har förträngt mycket av hur ofta och hur mycket jag drack... så illa var det väl ändå inte, men jodå, jag har ju skrivit det själv. Glorian på sned igen. Men det är rätt klädsamt.

@Andrahalvlek Tack för dina fina ord!
Jag har tyvärr ingen plan, mer än att inte ha alkohol hemma. Vilket gick åt skogen idag när jag kom till jobbet, hos en kund, som lämnat en flaska champagne till mig som tack för ett bra arbete. Jag funderar på att ge den till min kompis, men det kommer att bli svårt.
Jag vet inte vad jag ska arbeta fram för annan plan, självklart tänker jag på mina barn och den där bilden som @miss lyckad skrev om, bilden av hur barnen tas ifrån mig - den är stark och smärtsam, och effektiv.
Mitt största problem är ensamdrickandet, det är då det spårar ur totalt. På fest kan jag ändå behärska mig, jag är så rädd för att göra bort mig, så då kan jag hålla tillbaka.
Men det föder ju såklart begäret, så det är inte som att jag skulle kunna göra det ena utan det andra.

Nä, det är aldrig försent Sattva, vilket underbart trådnamn du har. Och underbara inlägg.
Rawfood-bollar ska jag kanske göra. De är ju rätt nyttiga också. Jag har egentligen väldigt sällan sockersug men har haft lite på senare tid. Tror att hjärnan har fattat att alkohol inte finns på kartan, men obehaget, rastlösheten, tröttheten eller nåt ska medicineras på nåt sätt. Socker är ju inte förbjudet och har aldrig varit nåt större problem. Men jag mår inte bra fysiskt av det heller. Rawfoodbollar innehåller ju en del nyttigheter (och går säkert inte åt så snabbt här hemma). Toppenidé.

God morgon!
Ja herregud vad vi får lära oss tålamod med den nya versionen, lika bra attbsäga "tack" till det, för vi kan ju inte påverka det (sinnesrobönen😉)
Tänkte på det du skrev, att man tagit fel väg ibland i livet. Ja det gör man ju! Ser det som en del i att vara människa. Och det leder ju alltid till något. Hade jag inte träffat mitt ex hade barnen inte funnits tänkte jag ofta förr när jag anklagade mig själv att jag inte hade förutsett att vi inte hade en framtid. Oavsett vad som format oss så är vi där vi är, just nu, och det är precis som det ska vara! Jag får lugn i att tänka så.
Ha det gott idag, här strålande sol redan!⚘🌼🌷😍

Ha ha, jag brukar också använda det talesättet, det går inte att klämma ner en rund kula i ett fyrkantigt hål!! Tycker den är bra!
Håller på dig, om du vet instinktivt att läkarens bedömning är fel, så är den det. Min erfarenhet är att, iaf de läkare jag möter i jobbet, uppskattar att få hjälp på traven😃
🤗⚘🌼🌷😍

Grattis!!!
11 veckor, 77 dagar, härligt jobbat!
Och så bra tänkt! @Sattva skrev:"efter 100ade dagen kommer 101dagen. Och så rullar det på☺"

Kram!🧡

11 veckor nykter idag! Och snart 100 dagar, som Mary P hjälper mig att hålla koll på!
Mary, efter 100ade dagen kommer 101dagen. Och så rullar det på☺ Även om jag haft lite mentalt sug denna veckan så vet jag nu att det handlar om fysiska o mentala behov. Inte att jag egentligen skulle må bra av alkohol. Jag har druckit så destruktivt att jag aldrig vågar chansa igen. För mig är det inte värt det!! Duktigt inget socker Mary! Det blev 2 små rawfoodbollar till teet igår kväll. För mig är det ok😇. I kylen bland frukt o grönt finns de färska dadlarna, som AH skriver. Testa!!

Ha en fin fredag alla😍☺🤗⚘🌼🌷💥💫

Fy vad jobbigt med läkarbesöket. 🤗

Men, vilken bild du ger mig! Sisyfos som baxar upp läkaren.... Underbart! 😂🤣
Du klarar det. Har du klarat att baxa upp alkoholstenen på plats så är väl en läkare ingen match? Inte med de muskler du skaffat dig.

Kram!🧡

Idag då? Idag är det fredag!!🥳🥳🥳

Idag är det ...

You find yourself alone, sometimes
Without a home, no protection
You don't know which way to go
You're lost, no direction

Suddenly, out of the blue
Some kind of magic comes to you
You don't know how, you don't know why
But someday, gonna take off, fly
(wish, make a wish)

My wish would be...

To be free
To be wild
And to be
Just like a child
And if I get lost
I really don't mind
Cos I'm me
Doing just fine

You're out in the cold, sometimes
As far as you can see, misty
And you want to run, into the sun
The road is lost, sand shifty

Suddenly, out of the blue
Some kind of magic pushes you through
You don't know when, how or why
But someday, gonna take off and fly

And if I had a wish, my wish would be...

To be free
To be wild
And to be
Just like a child
And if I get lost
I really don't mind
Cos I'm me
Doing just fine

Just like a child
I really don't mind
Cos I'm free
Doing just fine

Mike Oldfield

KRAM!💖💖💖

Hej @mamsen och tack för respons. Min man har många fina sidor. Han är en fantastisk pappa, han visar dem omtänksamhet och kärlek men tyvärr inte mig. Det har bara blivit så. Jag bara finns där.
Han skulle aldrig ge upp sin whiskey eller sitt vin för mig. Men till vardags dricker han sällan mer än ett eller två glas.
Jag tror inte jag vill bjuda på den svagheten att jag har problem med alkohol. Jag är rädd att få det i nacken vid fel tillfälle och att det skulle göra mig illa. Det här får tillsvidare bli min ensamma kamp.

@sisyfos, jag skall läsa lite mer om vad som fick dig att ändra dig. Men fantastiskt bra att klara 6 månader! Imponerande. Är suget mindre nu tycker du? Vad skiljer 6 månaden från månad 2?
Jag bevakar mitt mående och livssituation just nu och är rätt nöjd. Jag är uppskattad på jobbet och av min familj. Jag har underbara barn, jag har vänner. Jag fattar inte varför jag vill dricka så gärna och mycket.
Jag var både arg o ledsen i början på min tråd och det gick ju inte så bra. Jag dövade de känslorna rätt mycket. Nu kommer en utmaning nästa vecka, begravning av pappa. Till helgen skall jag också gå bort på middag vilket innebär god mat och dryck. Jag jobbar på mina strategier där. Tar nog bilen dit.
Tack för din input

Jaha, det här skrev jag igår kväll men det gick inte att posta.
Jag tror nya forumet är utformat för att träna oss i tålamod, lååångsamt och många underhålls-pauser. Nyttigt! 😂🤣

Gott humör 😊!
Ja, jag har inte varit ilsken på hela dagen trots att det är torsdag. Det går framåt!

@Sattva
Tack! Visst är det härligt! "Nu har vi resten av livet framför oss!" Nyktrare, starkare, klokare och gladare - det är vi det, i våra nya versioner 😍!

@Sisyfos
Tack! @Sisyfos skrev:"om att tankar inte går att stoppa, men att vi kan ta fram dem i ljuset." Så sant.
Idag tog mig tankarna med på en resa tillbaka i tiden. "Allt" jag varit med om, "allt" jag gjort eller inte gjort. Tittade på det. Visst finns det mycket jag skulle kunna ångra eller vara bitter över. Men nej, jag känner faktiskt inte så!! Livet som det har varit, med med och motgångar, har format den jag är idag. Och jag är ju helt ok som jag är! Det är nog en mening med det mesta ändå, även om vissa saker är väldigt svåra att förstå.
Alla vägar bär till Rom. Kanske har jag valt fel väg ibland. Men om det är meningen att jag ska till Rom så kommer det väl fler vägskäl längre fram där jag får en ny chans att välja rätt. Lättare när jag är lite äldre, mycket starkare, modigare och förhoppningsvis lite klokare, just på grund av allt jag varit med om på irrvägarna?
Tillbaka till nuet. Ja, jag har ju massor av spännande saker att utforska just här och nu. En del att ta tag i, förutom alkoholen, för att må bra, ja där har vi det lika Sisyfos.

NU- Det är ju faktiskt enda gången vi kan leva fullt ut.
Inte då, inte sedan. Det börjar falla på plats.

🧡🌻🧡🌻🧡

Hej och välkommen hit 😊
Jag känner så igen mig, när alkoholen blir ens bäste vän och plötsligt börjar leva sitt eget liv i en.
Du skriver att det är svårt att ta hjälp då du jobbar inom det sociala området. Jag tänker att sjukvården kanske kan vara en väg då? Jag tog hjälp av sjukvården, har tur att bo i en liten större stad där det finns en alkoholmottagningen. Jag har fått ett jättefint bemötande. Jag valde att börja med antabus och det funkade jättebra för mig, åt det i ca tre månader. Nu står jag egna ben utan kryckan antabus och det fungerar bra. Har också gått i terapi och samtal men det är antabusen som hjälpte mig sluta, och att jag fick hjälp med avgiftningen.
Men det är svårt för mig att tackla ensamheten när kompisen alkohol försvann. Men jag står ut och att dricka igen är inte att alternativ, än så länge håller det. Jag tänker också att det här forumet är till stor hjälp, det blir inte så ensamt då och man är omgiven av människor som vet hur det är och kan bli. Att du skriver här är en bra början 🤗🌹

@Mitti80 Fick samma känsla när jag hörde låten. Och Clara har själv blivit nykter från droger och alkohol, så det passar in på det också. Grattis till 70 nyktra dagar! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘