Senaste kommentarerna i forumet

Ännu bättre skrivet av dig. Dina formuleringar sa det jag själv försökt sätta ord på.

Mår förvånansvärt dåligt fortfarande. I huvudsak fysiskt. Småyr, trött. Inga skakningar dock.

Befinner mig som i ett vakuum, plågas så av dåligt samvete för att jag utsatt min man för så mycket oro. Och allt som hade kunnat hända! Usch! Tror drickandet i botten beror på min dåliga självkänsla och blyghet. Vill vara mer utåtriktad och inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig men känns omöjligt!

Befinner mig som i ett vakuum, plågas så av dåligt samvete för att jag utsatt min man för så mycket oro. Och allt som hade kunnat hända! Usch! Tror drickandet i botten beror på min dåliga självkänsla och blyghet. Vill vara mer utåtriktad och inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig men känns omöjligt!

Ja jag tror också att det liksom inte är tillåtet att vara mänsklig, att vara trött. Min nuvarande make är jättebra med det, jag kan vila utan dåligt samvete. Min exmake tillät mig inte vara trött. Vet att jag vilade med ett öga öppet o hoppade ur soffan när jag hörde honom komma...
Exakt, att vara mer eller mindre bakfull varje dag gör ju att det är svårt att känna igen äkta trötthet. Och vad man ska göra med den.
Särskilt nu i coronatider. Jag har gått till jobbet flera gånger trött o med huvudvärk. Fast vi ska stanna hemma vid minsta symtom. Men jag har ärligt talat inte vetat om det är från gårdagens vin eller riktiga symtom...
Tror nykterheten tar minst lika lång tid att växa in i som missbruket tog att utvwckla. Jag ser det iaf som en låååång resa. Men en bra sådan, reser till något gott!!

Japp, du beskrev mitt liv mer eller mindre! Vad skönt att höra att det inte bara är jag som får leva med skammen och skulden att dränka all denna stress, press och ensamheten i allt detta kring ett barn.

Jag var bara tonåring när jag fick honom, så detta har jag ju alltid levt med känns det som! Och alla anklagelser man fått höra, att jag druckit under graviditeten eller rökt (vilket jag alldeles säkert inte gjort) men därför blev det så här med barnet. Och att jag varit för ung och inte klarat av uppfostran. Allt detta har lett till att jag helst ville vara onykter hela veckan när han var hos sin pappa. Det har ju förstås lett till uppsägningar, skulder och depression på depression.

Vet inte om man får samtalsstöd för såna här saker utan man ska bara orka. Punkt.

Jag har ny sambo nu som inte har barn. Han vill inte ha barn. Jag hade velat men vågar inte, orkar inte med hela den där rulliansen igen... En lättnad är det förstås att sambon förstår att jag druckit på grund av honom..

Tack Charlie70 för dina ord, jag ska läsa din tråd!

Det går att vända skutan, att känna att man fått nog är starten!

Här har du en till. Jag är övertygad om att mitt alkoholbruk eskalerade till missbruk p.g.a. sorg och oro över min dotters liv. Lägg därtill allt arbete som vi måste lägga på dialog med t.ex. skolor, BUP och Hab. Ganska sällan att det stöd som våra barn behöver kommer av sig själv. Systemet bygger på kämpande föräldrar. Lite vin för att lugna ned skallen har "räddat" mig många gånger och hjälpt mig fortsätta orka för stunden. Tror du kan läsa lite om detta i början av min tråd.

Nu har jag varit nykter ett drygt år. Mår bättre än på länge!

Kram!

Läste mitt eget inlägg och blev nästan chockerad över att det bara är drygt en månad sedan jag skrev det, känns som ett halvår....undrar varför?

Hur har det gått......? Jag vet inte, de som är rutinerade får gärna hjälpa mig bedöma om det är bra eller inte......

Har kommit överens med min fru att 2 alkoholdagar per vecka är OK, vanligtvis fre o lör, 2 starköl och en halv flaska vin per dag. Har klämt en eller 2 folköl i stort sett varje dag för att få lite alkokänsla (det som jag sa i ursprungsinlägget att jag skulle skippa).Har promenerat varje dag.....gått sjukt mycket, 1-2 dagar i veckan har jag gått förbi en pub och tagit en öl och en jäger.

Summa summarum har min konsumtion gått ner rejält, men jag måste fortfarande argumentera med mig själv och tänka efter. Svettningarna, de som kom om man druckit, och de som kom om man inte dricker, är borta. Ömheten i ryggslutet, från stor konsumtion, är borta.

Har dock just sista 3 dagarna återfallit till vin på dagtid, känner att det är ett misslyckande och måste vändas (kanske anledningen till att jag återvänder till detta forum?)

Har fått mycket större insikt i, och respekt för, att detta är en process och jag har bättre förståelse för att många återvänder hit. Man slår inte världsrekord på första försöket....man måste träna.....

Välkommen! Och vill bara säga att detta skulle ha kunnat vara jag! Men ännu värre... Jag gjorde massa dumt i fyllan i din ålder och brydde mig väldigt lite i vad andra tyckte och tänkte då. Tänkte mest på mig själv och att saker händer men inget mer med det.

Jag har också svårt att sluta dricka när jag väl börjar och som du skriver säger saker som jag annars inte skulle ha sagt. Usch!

Men som tröst kan jag väl tro att killen du låg med säkert har det jobbigare än vad du har det just nu, med tanke på samvete (får vi hoppas)...

Alkohol är ett gift som man bra kan vara utan, och som inte förstör för andra och en själv. Det skriver jag under på! Har du funderat på att sluta dricka? Kram!

För din input.. jag har för inte så längesen hållit upp med alkoholen 85 dagar, så jag vet att jag klarar mig ändå relativt länge utan en droppe men så kommer tillfället och man testar ett glas rött och sen har man druckit upp lagret på Systembolaget följande 85 dagar... suck!

Men denna gång känns det annorlunda, eftersom jag börjar inse att andra tar skada av mitt drickande och inte bara jag själv. Jag vill ju inte att min sambos kärlek ska ta slut bara för att jag varit jobbig i fyllan. Nej då dricker jag hellre vatten. Just nu har jag hållit mig undan alkohol i 3 dygn och det känns redan bättre och enklare. Så fort tankar på alkohol dyker upp så får jag ångest. Och den ångesten är inte behaglig alls.... jag antar den kommer få mig sluta helt. Om inte denna gång så i alla fall inom en mycket snar framtid. ❤️

Tack igen för dina ord!

Jaha, då var det dags igen för dag 1. Har druckit alko 4 dagar på rad fast jag inte hade tänkt göra det. Precis som nästan alla andra gånger. Funderar mycket över att allt blir tråkigare utan alko, människor blir ointressanta och vardagssysslor tråkiga. Jag funderar också över ångest och skam, följeslagarna. Har till och med tänkt att varför ska jag sluta nu om jag inte gjort det tidigare då jag borde ha slutat. Ja jag vet inte, många tankar blir det. Jag hade viljat söka stöd bara för att få älta med någon som förstår vad man går igenom. Bor i en liten stad och har så stark integritet så det är inte möjligt. Nu vill jag bara att vecka 1 ska gå eller bara några dagar.

Ursäkta tjat och kap, men jag kan tänka mig att jag under MÅNGA ÅR faktiskt inte varit trött- utan att också vara bakis. Makes you think att det inte är konstigt vi inte vet hur detta tillstånd ska hanteras...

Så bra att du kämpar på. Nykter idag är väl ett alldeles tillräckligt utmanande mål.
En dag i taget.
Bra också att du sätter din gräns för vad du tolererar. Vad andra människor gör eller hur de är kan man ju aldrig ändra på. Men man kan kräva att bli respekterad för den man är och har man gjort tydligt vilka gränser man har så ska även de respekteras.

Kram!

Känner igen mig i en hel del av det du skriver - "rosa moln" kallas det på forumspråk tror jag :)
Apropå fälgar etc. så hände detta mig för något år sedan och jag ringde kommunen som ansvarar för vägarnas skick i staden och bad dem bekosta hjulinställning , däck etc. vilket de också gjorde! :)
Kan vara värt ett samtal eller hur?
Keep it up buddy!

Har påbörjat en nykter period igen, har väl som vanligt inget bestämt mål om hur långvarig den ska bli och hur drickandet i framtiden kan bli. Men nu är det iallafall nykterhet som gäller. Har satt ner foten med min fru, tror poletten ramlat ner lite hos henne även om jag är väldigt tveksam till att hon kommer kunna hålla sitt temperament i styr. Om hon inte ändrar sin attityd så tror jag mina sista känslor för henne kommer försvinna, otroligt jobbigt att leva med en person som ser allt i moll. Men jag kämpar på, står upp för barnen och går undan så fort hon gör ett övertramp.

Hej, jag är nya här och har läst igenom en del frågor och känner igen mig i många historier.
Jag har (som många) väldigt svårt att sluta dricka när jag väl börjat. Detta leder till att jag både gör / säger saker jag ALDRIG hade gjort i nyktert tillstånd. Mitt senaste snedsteg är att jag har leget med en person som har både flickvän och barn. Jag känner egentligen inte ens den här människan utan vi träffades på fest där den här personen är kompis med min svåger. Vilket gör allt ännnnnnu värre. Skammen och ångesten jag känner nu i efterhand är så jävla brutal. Jag vill spola tillbaka tiden , försvinna , nästintill ta livet av mig för jag har sån panik om det någonsin skulle komma ut och hur vidrig jag känner mig. Jag tycker att de är fegt att skylla på alkoholen men nu måste jag fan nästan göra det. Detta (och många andra grejer) är saker jag inte vill stå för då jag vet så STARKT att det aldrig hänt om jag va nykter. Om ålder har betydelse kan det tilläggas att jag är 22 så har väl kanske inte lärt mig av mina misstag ännu men detta är första gången jag har klivit överkanten på det här sättet och bara vill dö. Jag vågar absolut inte ventilera detta med någon då jag bestämt mig för att detta aldrig hänt och jag aldrig kommer prata om det, men det gör också att jag inte kan ”bolla” detta och det känns som jag kvävs. Vad ska jag göra? Hur får man kraft att stå emot alkoholens begär? Med tanke på att jag är såpass ung, kretsar ju nästan hela ens liv just nu om att dricka o ”ha kul”.

Bra skrivet, att du vill annat i livet. Så känner jag med, vi får troligtvis bara detta enda liv, hur vill vi ta hand om den gåvan? Lätt att lura sig med att nuet är något sorts genrep, att man ska göra bättre och på riktigt någon annan gång, i framtiden. Sen inser man att det här är själva showen, ridån har varit uppe hela tiden.

Har gått tillbaka och läst hela tråden och vill tacka er alla för otroligt bra input och stöd! Ni har verkligen hjälpt mig att öppna ögonen och förstå. Stort, stort tack för att ni delar med er av era erfarenheter och klokskap! ??

Tror att det varierar hur länge suget sitter i, sen kan det komma då och då, men det brukar bli bättre och bättre. Tror det tog ca 2 månader för mig innan jag verkligen blev lugn, men suget var inte där hela tiden fram tills dess.
Du kan ju tänka på HALT när suget kommer. Försöka identifiera om någon av känslorna Hunger/oro, Arg, Ledsen/ensam, trött finns just då. Att fokusera på saker i kroppen är också ett bra sätt att bromsa tankar.
Bra att du tar tag i det här nu!

Ja, det är väl en del av de citat som jag är uppväxt med. Dessa kvinnor i min närhet som har slitigt hårt.
Trötthet har liksom inte varit ok. Min farmor fick fysiska symptom så hon kunde sätta sig ner och vila på slutet. Tror mormor körde på rätt ner i graven. Så det där med att känna sig trött och bejaka det, det sitter lite långt inne. Kanske lättare då att tänka, nu tar jag ett glas för att jag varit så duktig. Legitim avkoppling, belöning. Att det ska vara så svårt att få vila i lugn och ro. Men kanske är det mycket trötthet många har trängt undan med drickandet.

Kanske ska du ta chansen och sugsurfa lite. Tycker själv att det är lite svårt, men det är ju bra att brottas lite med varför suget kommer nu?
Håll i och håll ut! Mycket bra jobbat!

Hur länge brukar det värsta suget kunna sitta i? Ibland är de ju så starkt att de är det enda jag kan tänka på och då är det så lätt att sätta sig i bilen och åka till bolaget. Jag kan inte ha alkohol hemma, då dricker jag upp det. Men eftersom jag känner att de påverkar mina barn (3&6 år) vill jag inte fortsätta så här.

Inser att jag suttit i över två timmar och skrivit och raderat.

Ni har skrivit under tiden. ?

Nikki. Jag hann läsa. ...

Sattva: Ja, det är en klassisk doppsalm. Synd att barnet inte kan förstå... Den är verkligen vacker!
Läkaren. Jaa.. Proverna var bra. Förutom ett (inte alkoholrelaterat). Fortsättning följer...

KRAM!

Nikki, du verkar vara en intressant person, kan du inte skapa en egen tråd och berätta lite mer om dig själv?

*långt raderat inlägg*

Skönt att jag är en sån som inte dricker.