Senaste kommentarerna i forumet

Hej.
Känner att det är klart.
Känner oxå fördelar redan nu efter 2 dagar. Klarare tankar, fysiskt bättre mm.

Men det dumma är att planer finns i det man gjort. In om bolaget och handla efter jobbet och smyga hemmavid.
Gäller att jobba mentalt

Har inte riktigt kommit så långt med att vara nyckter mer än 5-6 dagar men vet exakt vilket skede min kropp är i dag för dag. Slår aldrig fel.

Ja jag tror jag ska söka upp någon terapeut att prata med. Det går liksom bara på repeat mitt liv, kan inte ja det så. Veckan efter en karatefylla orkar jag ingenting, kan inte äta, knappt duscha eller hålla ordning hemma. Ligger i soffan eller stirrar in i väggen o timmar med total ångest. Kan inte jobba eller ta mig för någonting. Det som är nytt som gör mig orolig är att jag dessutom känner mig lite slö i huvudet som om min hjärna har tagit skada av alkoholen, kan det vara så?? När någon vecka har gått kommer nästa fas, då ska det ätas extremt nyttigt, stoppar o mig massor av vitaminer och tillskott och försöker träna och vara duktig. Blir produktiv och städar maniskt, allt ska vara perfekt. Sedan efter ytterligare en tid blir jag mer neutral och normal. Sedan börjar jag sakta sakta få för mig att jag ska kunna dricka igen och så trappas allt långsamt upp igen tills jag hamnar där jag är nu

Idag känner jag mig sugen på vin. Tur att jag inte behöver handla idag så jag inte kommer i närheten av systemet. Det här är nog första dagen jag faktiskt känner ett sug. Ovant. Men jag känner också att jag inte vill bryta raden med nyktra dagar. Håller i och håller ut.

Förstår att det är viktigt att hitta en grupp man kan identifiera sig med. Kanske någon terapeut kunde hjälpa? Eller kolla om det finns on line stöd, tex hos Beroendecentrum på Riddargatan 1, har hört mycket bra om dem. Kanske behöver du hjälp för att inte falla tillbaks i gamla mönster som du beskriver..

Idag blir dag 3 utan A om jag klarar dagen! Vet inte vad som hänt! Jag fick för mig att dricka sprit några gånger, brukar vanligen bara dricka vin och vin gör mig mest trött och dåsig om/när det blir för mycket men sprit verkar helt förstöra mitt huvud. Helt okontrollerad blir jag, somnar inte när man blir för full utan gör helt galna saker som jag inte minns. Med fullständig fasa har jag fått kolla mobilen etc. Inga större katastrofer tack och lov men jag har varit sjukt nära att göra extremt dumma saker. Vad jag vet har inget extremt dumt hänt men jag vet att jag börjat radera saker jag skickat (sms, etc) innan jag nyktrat till så då kan jag inte veta med säkerhet vad som hänt. Sitter bara och väntar på att folk ska göra av sig och ställa frågor, det har inte hänt än men jag bävar för det. Jag blir fullständigt personlighetsförändrad och galen av sprit, det är vansinnigt dumt och farligt att utsätta sin kropp och hjärna för det. Jag är ärligt talat rädd på riktigt. Problemet är också att jag dricker snabbt, inte kanske så väldigt mycket även om det såklart är en del. Jag kan dricka några snabba shottar efter varandra på väldigt kor är tid ock sedan är jag helt väck. Ter mig hyfsat normal, pratat normalt, kan stava och gå rakt men är det borta i huvudet. Saker som är helt vansinniga kan kännas logiska och bra. Jag känner mig smart ock bäst och snyggast i världen och vill bara ha mer och mer av det där äckliga giftet. Jag kan dessutom ljuga om konstiga saker, berätta historier som inte stämmer utan någon som helst rimlig förklaring.

Jag har sådant kontrollbehov när jag är nykter och när jag dricker blir totalt hämningslös, jag vill liksom släppa alla spärrar och ha ”roligt” men det blir ju inte så kul i slutänden...

För att svara på din fråga, nej jag har ingen riktgt att få stöd av tyvärr. Lyssnar på poddar, läser här och läser böcker men ingen anhörig som jag känner att jag kan vända mig till tyvärr. Funderar på AA men i staden jag bor passade den gruppen tyvärr inte mig. Det var nästan bara män och alla var mycket äldre än mig. Några yngre kvinnor men de såg ut som riktiga pundare (ursäkta att jag är så dömande) och ock inga som jag riktigt Linda identifiera mig med alls... tror väl att jag av ren rädsla kommer kunna hålla mig nykter nu några månader men jag faller ALLTID in på andra tankar efter en tids nykterhet, då börjar sakta dricka i sociala sammanhang och sedan Eskalerar det

Att tänka ”aldrig mer” är ett för stort beslut att ta just nu. Den tanken kan också väcka trots i dig, eller i alkoholdjävulen snarare, och risken är då stor att du känner och tänker att du ”minsann bestämmer själv om jag ska dricka eller inte”.

Ta din antabus varje morgon och tänk ”idag är jag nykter”. De två besluten är fullt tillräckliga: 1) ta antabusen, 2) idag är jag nykter.

Kram ?

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en som inte dricker alkohol.

Själv jobbar jag på steg tre stenhårt, och det går rätt bra.

Kram ?

Du jobbar på så himla bra, och dina tankar och formuleringar hjälper både dig själv och andra. Dina inlägg berikar mig verkligen ❤️

Kram ?

..Var man tillbaka på jobbet. Är fortfarande sliten. Skäms rejält, tvingar mig att möta blickarna från kollegorna. Känns som alla vet, alla har sett mig..

Hela vägen hit har jag funderat på mig själv och hur jag ska gå vidare. Att jag ens tvekar visar hur alkoholen äger mig. Jag har ju bara ett alternativ. Jag lyssnar på er som skriver här och ni gör intryck. Jag lutar mer och mer åt att våga sluta helt och för alltid.

Ligger kvar i sängen och väntar till klockan ska slå 8:15 så att jag kan slå på datorn och börja jobba.

Sonen tvekade att komma hit idag för att slippa ha med mig på föräldrar mötet. Vet om att han skämms för mitt utsende. Jag har gått ifrån 80 kg till 130 på 10 år. Nä nu blev det för jobbigt att skriva allt som jag har missskött. Allt jag vill är att han kan se hur jag vill ändra mitt betende innan han blir för gammal och flyttar hemmifrån. Hade ju lovat mig själv inte bli som när jag var liten. Tror den bron snart är helt utbränd.

Upp med hakan nu. Första dagen på resten av mitt liv börjar nu igen :)

Grattis till 3 veckor ?? bra att du läser och påminner dig själv om ditt beslut. Skriv när du orkar ❤?

Det är skit och blää de första dagarna. Speciellt när man har bara alla andras ord på att det ska bli bättre.
Jag har inte hört talas om hen som ångade ett nyktert dag. Men motsatsen är en annan. Alla mina forumvänner som råkat dricka säger exakt samma sak: Alkoholen ger INGENTING de redan inte hade förutom ångest, trötthet och ledsna tankar. Vi behöver absolut inte etanol.

Kämpa på lite till så kommer du bli glatt överraskad ?????

Jag har inget förbud att dricka, men om man ÄR en sån som inte dricker då kan man inte rusa iväg och handla alkohol när man känner sig orolig/hungrig, arg, ledsen/ensam, trött. Jag vet att det inte blir bättre med alkohol. Tyvärr ska jag säga ibland för det är svårare att veta hur man får bort obehaget man vill bli av med. Men det försvinner. Spikmatta, bad, andning, promenader, forumet. Jag VET att alkohol inte är lösningen. Jag är också i en fas nu när det inte är helt bra. Tänker på min mormor (morfar med för den delen) som aldrig drack. De levde också med oron periodvis tror jag. Morfar fiskade, promenerade i skogen, satt aldrig still. Mormor jobbade i trädgården och drack lugnande örtteer. Båda löste korsord. Min oroliga morbror mekade och började med odlingar.
Vad jag menar med det här är att jag tror att oron till viss del är genetisk. Eftersom de inte drack fick de lösa problemen på andra sätt. Man pratar om återfallen vid 3,6, 9 och 12 månader. Jag tänker att det kanske mindre handlar om tiden utan mer om våra hormoner, signalsubstanser, ljus, kroppens funktioner etc. Och alkohol är inte lösningen på de problemen. Kanske inte piller alla gånger heller. Det är som det är. Nu hoppas jag att du får lite bra besked hos läkaren. Min förmåga att styra de där impulserna om att dricka blev ju avsevärt bättre med järn. Är livet perfekt... nja skulle jag svara. Inte just idag när jag inte hann göra allt jag borde i helgen, när kroppen gör ont, när det vi gjorde i helgen istället för att städa och plocka undan istället har skapat en riktigt stökig miljö och kräver mer arbetsinsatser och mitt nya planteringsprojekt ”står till sig” på vardagsrumsgolvet. Kort sagt, jag borde ha sett till att göra klart, göra lagom och göra snyggt men nu får man gilla läget. Lösningen om jag inte orkar göra klart är inte alkohol. Det bränslet tar för mycket energi. En sak i taget får det bli!
Håll i du också Soffi, de där känslorna är övergående. Du klarar det här, du är bra som du är och du gör så gott du kan!

Tomen, Jag har 7 vita dagar och 1 röd hittills under mars. Den här veckan som kommer ska bli helvit enligt min plan. Hur har det gått för dig? Hur ser kommande vecka ut?
/MrX

Du har absolut kommit rätt!
Så din fru vill att du ska sluta. Bra för henne ???

Men har du funderat själv vad DU vill göra. Har du druckit klart? Vilka fördelar ser du framemot?

Lycka till med din resa! Det är bara att skriva och läsa som gäller ??
Idag är vi nyktra!

7 veckor och 50 dagar! Grattis för kloka tankar och nya insikter ???
Tack för att du skriver! En av dem som skrivit mest i år! Du håller även andra flytande ❤?

Så strongt att klara nio veckor??Det måste kännas underbart!
Jag tänker att människor som klarar av att bli nyktra har ett strongt psyke. Att har man klarat bli nykter ja då klarar man allt .

Ha en fin måndag?❣️?

Så strongt av dig att nå 50 dagar??
Läser hur du kämpar och hur trött du är men ändå ger du inte upp. Du beskriver så tydligt vad alkoholen gör med och vägen t ett nyktert liv. Jag har inte orkat läsa i så många trådar nu men borde nog för att det blir behjälpligt??

Ha en fin måndag???

Kennie - Ja, jag är så trött och färdig.. Jag är nog färdig. Måste bara våga ta klivet, leva med mina tankar, känslor och minnen.

Andrahalvlek - Tack för tipset. Hur hittar jag den tråden?

Hej alla.
Har under en period av ca 7 år druckit mer eller mindre varje dag. Har ändå gått till jobbet 98 procent.
Har kvar min familj, men nu vill frugan att förändring krävs.
Idag är min andra dag utan a.
Känner lite abstinens men inget värre. Känner att detta forum kan vara ett bra bollplank och stöd...

Så glad att jag varit nykter i 50 dagar nu!

För, nej, jag firade inte mina sju veckor igår med massor av vin och sprit. Även om det känns så...
Börjar bli rädd.

Men, jag gör så gott jag kan - det räcker bra.
Jag är okej som jag är.

Kram!

Tittar på en lastgammal Beckrulle på teven vid sänggaveln...
Suck!, så var den här helgen över, och fem arbetsdagar framöver.
TV’n tar inte min uppmärksamhet, filmen var bra då, synd att nöta ut den med en repris.

Jo jag vet att måndagar inte brukar vara värre än andra arbetsdagar, har verkligen lagt märke till det senaste tiden.
Frugan brukar fråga mig vid middagen på måndagskvällen hur dagen har varit, och efter en snabb rannsakning så brukar jag svara för att vara en måndag har den varit helt okey.
Jag vet att sekunden efter brukar frugan överösa mig med sin arbetsdag, och då upptäcker jag att min inte alls har varit så besvärlig, inte i jämförelse med hennes.
Men bara vetskapen om att jag har fem dagar kvar innan de två dagarna som jag själv kan bestämma över ligger framför mig brukar tryta på tålamodet, ordentligt.

Här hemma har dagarna med lite vårkänsla tagit en paus, det blev kallt och det damma till lite av snö igen.
Min baksida får vänta, det går inte att luckra den när den är frusen, jag skulle ju kalka den i helgen.
Dotterns kompisar hade en babyshower med överaskning här hemma hos oss, covidanpassad med ett fåtal personer.
Den förra showern tror jag de var femton tjugo styckna, hela huset var fullt.
Denna gång bara fyra jämnåriga därav två med små nyfödda bäbisar i famnen.
De två andra barnlösa, var ofrivilligt barnlösa, den ena har svårigheter att få de att sitta kvar, nu med provrörsbefruktning som försök.
Den sistnämnda blev änka vid tjugosex års ålder, kanske tur att de aldrig hann att bilda familj, och hon sörjer fortfarande ett och ett halvt år senare, ett halvrenoverat hus tillika psyke, jag lider verkligen med henne.
Men det hindrade dem inte att ha en mysigt tillfälle, de skrattade ömsom grät en skvätt.
Det som var lite svårt att se var när de barnlösa höll de andras bebisar i sin famn och man såg hur deras kroppar verkligen skälvde i en önskan efter att få skaffa egna.
En av bäbbarna sket ner vår babysitter när han dammade av med en rejäl laddning i blöjan.
Den andra spydde konstant så vi torkade spyfläckar på golvet många gånger, man har glömt bort redan hur det var.

Idag åkte vi iväg med vårat favoritpar och tog en brunch vid ett litet mysigt fik en bit utanför byn.
Det är en ombyggd gammal stall med tjocka timmerväggar med rangligt trägolv, en öppen spis och levande ljus.
En italienare driver köket och maten är helt himmelsk, vi nöjde oss med en herrejösses räksmörgås på en vitlöksbrässerad levainbröd och säkert ett halvkilo med färska handskalade räkor, nedsköljd med en skummande het latte, vi var fortfarande mätta vid middagen ikväll.
Barnen samlades som vanligt vid middagen som ikväll blev pappas pannbiffar med mammas potatismos, testade för första gången att göra pressgurka vilket blev lyckat.
Vinglasen var fyllda med mjölk för alla ikväll, inget funderande ens över om det skulle vara något annat i dem.

Ytterligare ett av våra bästa vänpar väljer att flytta ifrån storstaden för att flytta ut på landet, drygt trettio mil härifrån.
Jag förstår dem faktiskt, storstadsstressen sliter rätt mycket på oss, höga bostadspriser kräver bra löner vilket pressar många att ta tjänster med högt ansvar och tillgänglighet vilket ofta ligger utanför kostymen.
Lägger man sedan till trafiken med köer och trängsel som inte blev bättre med trängselavgifter, svårt med parkeringar och höga avgifter så är det inte längre tillfredställande, man kan inte skylla på kriminaliteten längre då den verkar finnas överallt, se bara på Vetlanda.

De vi åt brunch med idag, han hade fått en ny tjänstebil för ett tag sedan, en sådan tysk bil med en stjärna i fronten.
En morgon stod den uppallad på några vedträn, däcken var stulna.
Försäkringsbolaget stod för nya, men bilverkstaden satte på snikvarianten istället för orginalhjulen som kostade närmare femtio lax, men hade fakturerat för original, det finns tamejfasen tjuvar överallt.
All heder verkar vara borta och alla ser bara till sitt eget hus, man blir fistad vad man än gör och sådant gör mig upprörd.

Men någonstans i all röra så känner jag mig ändå ganska safe, jag kan alltid luta mig tillbaka på min nykterhet.
Det finns så många anledningar till att ta till flaskan när motgångarna känns allt för stora.
Men min största säkerhet är att jag ändå är orubblig vad som än händer, jag vaknar alltid nykter var morgon.
Bara det gör att känner mig starkare vad som än händer, jag vet att jag klarar alla kriser.

Veckans gladis är att grabben berättade vid kvällens middag att han har börjat date’a igen.
Och jag vet vilken tjej det är, hon kommer att bli perfekt och ge vackra barnbarn.
Mest glad är jag att grabben inte känner sig så ensam längre och att jag äntligen kan börja kolla på bilbanor igen.

Berra

Brukar ha svårt att somna på söndagar och nu har det blivit nästan psykiskt?Ska iaf läsa en stund så får jag se om jag blir sömnigare.

Känner mig även lite stressad inför kommande arbetsvecka. Fast denna vecka som kommer jobbar jag alla dagar. Har gått upp t 90% istället för 80%.

Tänker på de där demonstranterna i Sthlm....alltså man förstår inte hur folk tänker. Så respektlöst!!!

Håller tummarna för en bra vecka✊?

Kram och Godnatt ??

Det är så viktigt, både att säga och ta emot. Genom att du säger förlåt till ditt barn lär du hen att göra detsamma, och det är verkligen en god egenskap i vår tillvaro. Väldigt många är inte förmögna att be om ursäkt, till någon.

Slå inte på dig själv mer nu. Använd den energi du har till att vara nykter. En dag i taget. Och ta hjälp av antabus som en krycka. Onkel F börjar med sin tredje vecka på antabus, häng på honom! Ni verkar båda ha samma innerliga önskan att vara nyktra, men att det är överjävligt svårt att låta bli. Då är antabus svinbra! Då kan du inte dricka. Punkt.

Kram ?