Senaste kommentarerna i forumet

Söndagmorgon solen skiner☀️ Tänker att jag tar på mig och går ut på en promenad direkt! Man vet aldrig hur länge solen stannar så man får passa på. Så skönt att ha gått på morgonen och därefter äta frukost.

Behöver nog jobba lite grann för att ha lite kontroll på läget.

Å det bästa med den här dagen är att jag behöver inte föra någon kamp??

Ha en fin söndag?☀️

Så hemskt att du förlorat din pappa och hamnat i bråk med syskonen. Beklagar verkligen ❤

Så det låter som att du har bestämt att det blir 3 månader, men du är osäker om när du börjar? Har jag förstått rätt?

Om jag räknar rätt och om du vore mig, så skulle din resa se ut så här:

Idag kommer du ha mycket ångest. Men du skriver här massor och lägger dig tidigt. Det gäller att överleva.
Tisdagen blir din värsta dag. Kroppen och huvudet vill får sin gift. Du dricker mycket läsk. Onsdagkväll börjar det lätta lite och torsdagsmorgon vaknar du lite mer utvilad. Den 17 mars är det värsta över. Du kan känna dig stolt och har fått bättre hud. Börjar se förändringen i dig. Innan mars är slut lättar ångesten och redan i april orkar du ta tag i saker och ting...

Så nära. Du behöver bara bestämma dig när du vill att ångesten lättar. Den 17 mars eller 17 oktober? Du väljer ??❤

Vi finns här!! ❤

Vaken, Jag har lyckats vända ett riskbruk till något mindre riskfyllt bruk av alkohol. Jag vet att jag mår bäst av att inte dricka överhuvudtaget men väljer ändå att göra det i bland. Jag tror att varje individ måste prova sig fram till vad som funkar för dem. Sisyfos senaste inlägg i din tråd sammanfattar väldigt mycket hur min resa har varit. Det finns väldigt många beröringspunkter som jag delar men alla måste göra sin egen förändring. Skickar med en länk som stöd till din frågeställning.
https://accentmagasin.se/missbruk/manga-alkoholberoende-kan-lara-sig-dr…

Jag började i februari igen, måttligt ( i förhållande till tidigare) Sen dog min pappa förra veckan och sen ökade det i takt med tjafs med ett syskon om prylar. Blir så himla besviken och tar till min bedövning.
Har dessutom börjat få ångest. Det har jag inte haft tidigare. Kanske ”ånger” men inte ångest. Det är hemskt!
Nu ligger jag o tänker att jag kanske utvecklat fettlever o andra fysiska skador samt att min hjärna är skadad. (jag tycker jag har fått så himla svårt att koncentrera mig, blir väldigt lätt distraherad och har svårt att hålla ihop det)
Jag har alltid haft lätt att förstå sammanhang och att lära. Tagit på mig tre heltidsjobb och klarat det. Ibland med hjälp av alkohol... faktiskt, jag har sakta druckit vin för att orka en 12 timar en söndag och huvudet har då blivit klarare och jobbet blivit ” roligare” Nu känns det som jag får lätt panik av att jag tappar alla bollar.
Jag vill verkligen ha 3 vita månader för att se vad jag håller på med. Skall se om idag kan bli den första dagen på den resan. ✍️?

JA, du är definitivt med Soffi!!! Nu tar vi 100 dagar, såklart vi kan! Som du säger, om vi hade behövt alkohol för att leva hade det inte varit giftigt för oss.
Däremot verkar den mänskliga hjärnan ha inbyggda svagheter som gör att vi vill berusa/ droga oss. Det har ju människan gjort i alla tider. Men inte alla individer, de finns ju dem som är superstabila mentalt helt naturligt.
Ingen ide att fundera. Man är där man är, född som man är, med det bagaget man har. Bara att förvalta på bästa sätt. Och att leva destruktivt o samtidigt lida av det är ju inte så meningsfullt...
Hoppas du får svar av något slag hos läkaren imorgon. Annars är det nog tålamod som gäller. Förra gången fick du bättre sömn vid 70 dagar, du är snart där!
Håller tummarna att du får en fin dag trots sömnbrist, att du får påfyllnad??⚘??

Tack Mary! När du frågar om i höstas så väljer jag att avgränsa till december när jag inte längre kunde begränsa drickandet till en flaska om dagen. Nej, då mådde jag inte bra. Minns också nyårsafton, när vinet svek mig, när jag inte fick energi av att dricka. Vilken chock jag fick av det sveket.
Så ja, lika bra att fortsätta den nyktra vägen.

Sju veckor idag! YES!
Låta tiden arbeta för mig, ha tålamod. Första nykterheten kunde jag sova en hel natt efter ca 70 dagar. Sömnen kommer att komma.
Imorgon ska jag få mina provsvar av läkaren. Jag nästan hoppas att de visar att det är något fel, att jag kan få något "underdunder-piller" som fixar mitt mående. Typiskt alkis att vilja ha quick fix?
Samtidigt, jag vill ju inte vara sjuk "på riktigt". Hoppas att det "bara" är brist på sömn. Idag är jag så trött så jag mår illa, huvudet bortdomnat.
Snart ska jag iväg, kan inte avbokas. Onödigt? Nej, jag bokade det av omtanke om mig själv.

Tänker på vad Torn skrev i någon tråd för ett tag sedan, att många faller runt dag femtio.
Kan inte låta bli att tänka på mina återfall. Varje gång pga trötthet, sjuklig trötthet. Euforin över energin en flaska vin ger dagen efter. Men den är ju kortvarig, kräver daglig påfyllning, kräver planering och kontroll så att det inte blir för mycket, ger ganska snart ångest. Ger dåligt samvete över att förstöra hälsan, ger rädsla för i princip allt. Sedan tappar jag kontrollen och livet blir en mardröm.
Nej, dit ska jag inte, inte en gång till. PUNKT.

Jobba med mig själv. Lära mig hantera livet utan alkohol. Vara här och nu, inte på väg. Ge mig tid för vila och återhämtning istället för att bedöva bort alla sinnesintryck som blir för mycket för mig. Man får inte mer än man klarar av. Om människan hade behövt alkohol för att leva så skulle det inte vara giftigt för oss.

Tålamod.
100 dagar?
Lite orolig för att sätta förbud att dricka. Jag blir ju obstinat som en fyraåring...
Men, om jag kan se det som en krycka, en hjälp..
Det finns ju inget förbud att gå på foten även om man brutit benet och är gipsad. Det är bara det att om man går på den gipsade foten så kan den läka fel och läkningen tar längre tid. Alltså får man kryckor, en hjälp.

Mary sa att jag är med i 2021- / 100-gänget även om jag snubblat. Alla får vara med, gäller bara att inte ge upp.

Så. JA. 100 dagar! Vi säger så.

Ups and downs "Mot ljusare tider".
Börjar kännas lite bättre nu när jag skrivit av mig lite.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Sänder en varm kram till hela gänget - vi som inte ger upp!
??

Från raden ”jag dricker mer än honom på vardagar” kunde varit jag som skrivit.
Jag var dock inte hypokondrisk utan mer reellt orolig för de skador alkoholen hade hunnit ställa till med.
För mig räckte de sakerna för ett beslut om 3 månader.
Ps. Läser massor av kommentarer i din tråd, ser att jag själv skrivit flera gånger. Att läsa mycket är en väldigt bra start men att orka interagera med andra i deras trådar kan komma senare, men enklare då att bli tydlig med vem man är.
Lycka till!

Min pappa gick bort förra veckan och efter att försökt att dricka lagom i februari har jag ramlat tillbaka till att
börja trixa o fixa med att köpa vin och sprit att fylla på våra flaskor så det inte skall märkas att jag tömt dem.
Jag har inte känt så mycket känslor utan mest gått på autopilot och med ett tjockt täcke av sorg och tomhet i mig.
Jag har extremt mycket stress på jobbet samtidigt och jag känner att min hjärna håller på att haverera. Jag är såå trött om jag lägger mig framför tv’n men i sovrummet, ensam, ( min man sover i annat rum) kommer tankarna i spinn. Det är som om jag är galet trött men ändå inte kan sova på något villkor. Jag har som utväg att ta ett glas vin med en halv stilnoct och gör det oftast . Det hjälper mig att sova men jag känner mig misslyckad och fångad i ett beroende av att få stopp på snurret i huvudet.
Tankar som kommer är, om jag verkligen vill leva utan närhet, hud och kramar i resten av mitt liv. Det finns inget intresse längre från min mans sida, tyvärr.
Jag är själv rädd att ta initiativ för jag är rädd för att bli sårad.
Annars är vi kompisar om man inte ställer krav på honom. Jag hanterar nog inte vår relation så bra heller när jag dövar eventuella känslor med ett glas vin. Jag dricker inte så jag blir full men det blir nära en flaska vin varje kväll utdraget mellan 16-23.
Mycket tankar i samband med min pappas bortgång har poppat upp, konflikter mellan mig och ett syskon. Syskon som har snott till sig prylar. Tankar på om prylar är viktigare än vänskap. Tankar på om vänskap kan fortsätta när nån snott till sig prylar å andra sidan.
Läser läser o läser här på trådar. Alla verkar så smarta, kloka. Jag ämnet mig helt vilsen.
Min man dricker vin var kväll, har svårt att hålla vettig konsumtion vid fester.
Jag dricker mer än honom vardagar men gör det i smyg.
Tar ett toppfyllt glas vin o sveper hälften innan jag stängt kylskåpsdörren o innan jag landar i soffan.
Har hypokondrisks tankar att jag har fått nån sjukdom efter alla års drickande.
Gått upp i vikt kring midjan även om jag fortfarande är en ”38’a) så är jag mjuk o sladdrig.
Självrespekten är inte på topp.
Skulle vilja vara fullt närvarande på dagen och sova på nätterna.
Jag har som sagts tidigare massor med alkohol alltid hemma. Men jag tror det kvittar, hade jag inte haft det o suget hade kommit hade jag sett till att ordna det ändå på något sätt.
Känner att beslutet måste komma ifrån mig själv .
Jag pendlar mellan att se mig som en alkoholist till att se mig som en person med högkonsumtion.
Kanske kan jag ta nya tag imorgon ?

*

Drack lite idag efrer 4,5 månaders uppehåll. Min sambo fyllde 50 och plötsligt beslutade jag mig för att jag fick dricka lite bubbel idag för att vara med o fira Jag drack ett par glas hann bli lite lätt onykter men plötsligt fick jag galet ont i magen och blev illamående. Detta kom efter maten som bestod av skaldjursmörgåstårta. Det slog mig sen att kombinationen skaldjursmörgåstårta och mousserande vin inte var ett vinnande koncept, då jag troligen lider av histaminintelrans. Därför slutade jag dricka för flera timmar sedan. Har bestämt mig för att inte ha ångest över detta Vill fortsätta med min nykterhet och kommer minnas en supertrevlig dag med familjen. Så kan det bli och så får det vara.

att se det positiva och att inspireras av dig Andrahalvlek och alla andra här på forumet som skriver bra saker ?

Grymt jobbat! ???
Jag är på dag 64/65, beror på räknesätten. Alltså är i gruppen som slutade 1a januari. Just nu i en jobbig period och kämpar en dag åt gången genom mars.

Första helgen är jobbigast. Bra jobbar. Första "allt" är svårt. Men samla på dagar så kommer du märka att du glömmer att du passerar systembolaget.

?????

Jo jag kom ju på, mitt i min ångest där på jobbet kände jag ett sånt behov av att få logga in här och skriva, och få pepp. Men då låg hemsidan nere, kanske var det bara så för mig eller så var det något allmänt strul.
Det var nära att jag tog det som ett tecken på att det kanske inte var meningen att jag ska ta hjälp, att jag inte behöver den, att det var ett ok från universum att jag fick dricka.
Det är ju sjukt så här i efterhand när man tänker på det, hur stark den här sjukdomen är att man förhandlar med sig själv på det viset.

Hej!
Igår hade jag tokångest på jobbet. Och rastlösheten skrek i mig när jag satt på jobbet. De sista två timmarna av arbetsdagen brottandes jag med tankar på, sug efter och förhandlingar med mig själv om A. En nykter helg..
Det är så enkelt att springa in på bolaget efter jobbet, så lättillgängligt, tar ingen extra tid osv.
När jag åkte förbi tittade jag åt ett annat håll, låtsades nästan att jag missade det och inte orkade vända tillbaka.
Mammaveckan började igår så jag åkte vidare från jobbstaden och hämtade barnen och kom innanför dörren hemma.
Jag klarade mig! ?
Även om jag kände mig splittrad i tankarna, suget skrek, så blev det en jättemysig kväll med mina knoddar.
Idag vaknade jag ”frisk”, utan huvudvärk, utan dålig smak i munnen, utan alla darrningar, utan ångest, ja ni vet - allt det där man känner dagen efter.
Och nu har jag plötsligt klarat en hel dag till. Jag kan knappt tro att det är sant, jag har varit nykter i 6 dagar.
Imorgon får jag vakna på samma sätt igen, det är magiskt ?.
Men jag fortsätter att vara försiktigt optimistisk, att falla tillbaka är så lätt. Men just nu låter jag mig ändå att njuta.
Hur går det för dig Poppins? Vilken dag är du på? ?
Och Futurista, hej på dig! Hur går det för dig? ?

Den här frågan debatteras då och då härinne. Många lyckas ett tag, sen övergår det gradvis till samma konsumtion som tidigare. Eller mer.
Jag tror att det beror på hur konsumtionen har sett ut, hur långt beroendet har gått och vad motivet till drickandet har varit om det kommer att fungera eller inte.
Nu har du inte druckit så mycket, men 2 flaskor är 12 glas.., och det är ju i överkant. Vissa anger dessutom 7 glas för kvinnor per vecka som gräns.
Jag har periodvis druckit för mycket, långa perioder druckit ”lagom” och sen haft några tillfällen när det verkligen har eskalerat och som inte alls känts lämpligt. Inte alls VARIT lämpligt, så ja... när du funderar på om du borde skämmas för hur det varit och om du ”haft fel” då är du i gott sällskap. Se det som att det är klokt att du funderar nu istället. Du ger akt på om det är för mycket och ja, 1 flaska på en kväll är egentligen jättemycket. Onödigt mycket.
När man slutar helt som många av oss härinne har gjort är frågan kanske också Varför dricka?
Jag har inte bestämt mig för att alltid vara vit men det jag har märkt är att det är lätt att halka in i gamla hjulspår igen om man vanedricker varje helg. Och lätt att det eskalerar. Har man varit där nära gränsen eller över den ska man absolut vara på sin vakt.
Å då när man räknar glas, funderar, analyserar då är det också många som ifrågasätter - Vad vinner man på att dricka? När det har blivit ett beroende eller kanske det som du beskriver ett begär efter att dricka mer och mer när man dricker då är det inte lika trevligt längre. Fokus på alkoholen och att få i sig så mycket som möjligt, kanske utan att det märks. Många som slutat beskriver att man blir piggare och är nöjda över energin på helgerna istället för att gå lite halvsega.
Jag kan bara instämma. Man vänjer sig med att koppla av hemma utan alkohol och då är det skönt att komma ihåg filmer, prata med barnen. Det är lite svårt för mig just nu att se nåt positivt med helgdrickande hemma.
Man får väl kanske fundera över om fördelarna överväger nackdelarna.

Hur går det för er?

A-fritt bubbel i fina glas, och så godisskål och chips framför Mellon!

Vilken tur eller kanske inte tur för du har ju gjort ett fantastiskt ”nykterhetsarbete”..men iaf så himla gott att du har kunnat återuppta ditt fiskeintresse??❣️

Din berättelse är så betydelsefull för mig mer än att läsa andra böcker!

Och ja...jag tycker om att skriva.. vänner säger ibland till mig att jag ska skriva en bok. De vet förstås inte att jag har ett alkoholberoende. Tanken finns...att skriva...när jag blivit nykter..och fått lite distans. Kanske ska sikta på det när jag blir pensionär för då har jag inget arbete att ta hänsyn till???

Kanske är jag där nu?att välja bort alkoholen helt och hållet för att kunna fylla mitt liv m de saker som jag tycker om....läsa, sjunga, dansa, träna.

Var ute och gick själv idag...brukar gå med min hund annars. När jag går m hunden då stannar jag då och då men nu ville jag få upp tempot. Var ganska uppåt när jag gick. Så tänkte jag på mitt arbete.. att jag just nu har väldigt mycket att göra...att jag har inte kontroll. Och när det gäller den digitala världen så orkar jag helt enkelt inte ta in all information lika lite som allt som gäller vårt journalsystem. Brukar tänka att det viktigaste är att jag gör ett bra jobb med patienter och deras föräldrar??

Å då under promenaden kom tårarna och jag grät och grät och grät?

Alkoholen gör att jag släpper kontroll..släpper allt för en stund..för att allt ska komma tillbaka igen...ja ni alla vet ju hur det känns...men just det där med kontrollen...var ett uppvaknande...och att jag är trött och behöver vila..andas..bara vara??❣️

När jag var ute och gick så på min spellista på Spotify kom Benny Anderssons pianospel upp. Och jag kom att tänka på ...att kanske du skulle sätta dig vid pianot en stund. En tanke jag har är att ta pianolektioner när Corona är borta?

Kram❤️

Att inte prova ett glas ju att vara på den säkra sidan. Jag köper med mig lite gott alkoholfritt och fortsätter ta det lugnt. Förstår dina associationer till vin och kärlek. Min och sambons relation har dock blivit så mycket lugnare utan umgänge i rus. När vi var nykära så var det mycket av den varan men efter några år började det ofta spåra ur Om jag håller mig nykter så har jag mycket bättre koll på läget. Det lockar faktiskt inte mig bara för att han tar något. Har kommit förbi det stadiet. Tänker dock att det kan komma en tid när jag kan dricka ett glas igen. Men ingen brådska dit. Kram och god lördag?

Jag tror att det är möjligt. Som att äta fisk en gång i veckan är nyttigt. Men man får inte hela paketet och det blir svårt att varje dag följa regler och räkna glas.

Frågan är så känslig för mig som försök många gånger att dricka lagom, att jag undvikit läsa din tråd. Då jag vill inte igen börja leka med elden. Men jag tror absolut du kan lyckas och jag hoppas du lyckas. Men jag kunde inte det. Och idag tycker jag att det var bra, för då var jag tvungen att hålla mig nykter tills jag började må bra ??❤

Det enda som spökar hos mig är
A) smaken och
B) sällskapet

Jag tycker det finns få smaker som är so goda som Ripasso. Vill inte beskriva mer för att inte trigga någon.

Sällskapet och mina fantasier om att dejta en het man kommer alltid blandad med tankar om oss drickandes vin. Jag vågar nästan inget om jag inte har druckit.

Men idag är svaret på frågan:
Finns ingen anledning ??

Smaken är inte värt ångesten och det är väl dags att lära sig dejta och bli kär nykter. ???

Att skriva verkar verkligen vara något som hjälper dig Varafrisk, härligt! Du undrade över mitt fiske förr. Det var en av orsakerna till att jag beslöt mig för att sluta dricka. Mitt stora fiskeintresse sedan barnsben höll på att tyna bort helt den sista tiden. Jag kom endast i väg på fiske om jag kunde dricka under tiden jag fiskade. Alltså ingen bilkörning i samband med fisketurerna. Till slut åkte jag inte ens i väg på fisketurer, stannade hellre hemma och drack hela dagen i stället. Ja, du hör ju, alkoholen var viktigare än allt. Motivationen och orken försvann totalt. Detta + alla kroppsliga krämpor som berodde på alkoholen+ vetskapen om en stundande för tidig död gjorde att jag fick nog av alkoholen. Jag hade ju mina barn, min fru och mitt jobb kvar, men hur kul var mitt liv egentligen? Totalt värdelöst vill jag påstå. Jag var tvungen att dricka för att känna någon lust till någonting. ?

Jag är otroligt tacksam för att jag lyckades sluta, jag mår så himla bra nu.?
Tack för grattis i min tråd!

Kram

Mars är en fin månad. Gör lite röj i trädgården och funderar över mitt framtida mål när det gäller alkohol. Känns som det är en ganska oviktig del i livet och har ingen längtan efter ruset längre. Vad händer om jag släpper in alkoholen igen? Har provat några gånger men tycker inte det smakar gott längre och har hällt ur glaset . Funderar nu inför en liten semesterresa nästa vecka. I gamla tider hade vindunkar och whisky tagit stor plats. Nu vill jag vara i min nya position där det inte tar någon plats. Hur tänker ni? Hur o varför ska man släppa in alkoholen igen. Vill egentligen ha det fortsatt avslappnade förhållningssättet men inte alltid avstå. Gräver vidare i rabatterna o funderar. Kram

Känner väldigt mycket igen mig i det du skriver TappadIgen. Drickandet eskalerar på ett sätt som känns oroväckande. Som framgår av mitt första inlägg, är min önskan att kunna dricka ”lagom”. För mig innebär det att det inte ska vara givet att det ska serveras vin både fredag och lördag och framför allt att jag, när jag dricker, dricker med måtta. Igår delade min man och jag på en flaska vin. Hade tagit fram en flaska till, men valde att inte öppna den. Hade inget behov av att bli onykter. Kändes så bra! Att kunna dricka ett par glas vin, men inte känna suget efter ”fyllan” är mitt mål. Måste säga att stödet av att ha tagit klivet in i detta forum känns väldigt viktigt. Jag har erkänt för mig själv att jag har ett problem. Tror ni att det är en möjlig väg att tillåta sig att dricka ”lagom”, dvs att inte avstå helt, men inte söka ”fylla”? Tack alla för värdefullt stöd!

Gjorde degen igår kväll till kalljästa frallor. Använde ett annat recept än förra gången. Så det blev nygräddade frallor till frukost idag. De blev lyckade och väldigt goda! Godare än förra gången. Nu löser jag Melodikrysset och lyckas lösa ganska mycket utan googla. Min mamma löste alltid Melodikrysset. Minns när jag bodde hemma hos mina föräldrar hur man absolut inte fick störa henne samtidigt bakade hon sockerkaka. Det var alltid nybakad sockerkaka eller rulltårta till eftermiddagskaffet på lördagar. Då blev det på något vis helg i mitt hem, pappa var färdig med sitt arbete ute med djuren och på gården. Tror att jag tyckte att det var bästa stunden på hela veckan! Nu tycker jag nog att fredag är bästa dagen, bästa eftermiddagen och bästa kvällen därför blir jag så ledsen på mig själv när jag dricker alkohol för då tar jag inte vara på kvällen och kvällen försvinner bort i en rasande fart (oj, det blev en lång mening!!

Ja, Sisyfos..jag är så lik dig..tänker på andra först och jag är ganska långt ner på listan. Igår när jag arbetade hade jag fått ett sms av min sons sambo vid 9.10, jag läste det vid 9.30. Hon frågade mig om jag hade möjlighet att köra in henne till akuten för hon hade sådan smärta annars skulle hon ringa ambulans. Jag ringde henne och sa att jag kommer. Skyndade mig att hämta henne och körde henne till akuten men det var lite bökigare att komma in pga Covid-19. Men det kom en sköterska med rullstol och tog emot henne. Det är tur att jag har min arbetsplats på sjukhuset så jag var snabbt uppe på mitt jobb igen. Hann inte med att dricka kaffe för jag skulle ha besök kl 10. Kan vända in och ut på mig själv för att det ska funka för det närmaste, för de föräldrar som jag möter i mitt arbete. Som tur var fick min svärdotter snabb hjälp och man röntgade njurar och lever. Visade sig att hon har en stor cysta igen och inflammerad äggledare ,operation på måndag. Pratade med min son igår. Han frågade hur jag hade det på måndag och jag sa att jag har inte möjlighet att köra henne. Han sa några tråkiga saker och jag la på luren. Blev så ledsen. Annars brukar han vara väldigt tacksam. Vet inte om han hade druckit någon öl. Hur som helst så var det inte ok att säga så som han sa till mig! Jag tycker att det är trist att det blev så men jag tänker att det ligger hos honom nu att ta kontakt med mig. Han är en vuxen man. Men ofta är det jag som försöker rätta till situationer för att alla ska må bra för att jag själv ska slippa ha en känsla inom mig att allt är inte ok.

Och igår var nog första dagen på evigheter som jag inte hade kontakt med min dotter. Sedan hon flyttade hemifrån har vi väldigt mycket kontakt både att hon kommer till oss, via telefon och via sms. Mår hon bra och jag vet att hon har det bra då är det lättare för mig att inte ta kontakt men eftersom hon behöver mycket stöd i sin vardag och har sin bipolaritet så är det svårt att släppa kontrollen även om jag behöver göra det. Nu är hon mer stabil i sitt mående är inte så orolig för att hon är suicidbenägen. Fast hon beskriver själv att hon känner sig ganska tom inuti, svårt att känna känslor...och människor som tar sitt liv gör det ofta när det verkar lugnt omkring dem när andra slappnar av. Hon kommer alltid behöva mycket stöd av oss. Så jag har svårt att släppa kontrollen. Fast som sagt var igår skrev jag inget till henne och igår arbetade hon hela dagen. Idag börjar hon vid 15.30 och jag tänker att jag ska inte ta någon kontakt. Men, jag/vi finns alltid där så fort de ber om hjälp...

Just nu skriver jag knappt i någon annan tråd..dels för jag orkar inte riktigt dels för att det känns som om när man inte har lyckats själv..att man inte kan råda andra...och kanske jag inte så ofta ger råd..mer att jag bekräftar känslor och peppar oavsett mot- eller medgång. För även om de flesta har haft liknande beteende som jag har just nu så är det lättare att beskriva det man hade och det man gjorde än det man har och gör...för skriver man att man hade det beteende eller gjorde så...ja då har man ju troligtvis gjort någon form av förändring. Det är ju som när min dotter är i det maniska tillståndet då vill man gärna inte berätta hur hon beter sig men när det har gått över och alla förstår att hon gjorde massvis av dumheter pga sjukdom ja då är det något annat. Jag skriver i alla fall för att kanske inspirera andra att våga skriva inte behöva vänta i flera år med att skriva eller att ha varit nykter en vecka för att kunna skriva. Jag förstår att jag inte är så lätt alltid eftersom jag inte tar till mig av alla råd som jag får...jag är inte heller den typen som går all-in..även om det troligtvis är det allra bästa...fokus på nykterhet! Har en kollega som gick med i Viktväktarna i oktober för då var hon förberedd och redo...har gått ner 20 kg sedan dess. Helt otroligt, men hon beskriver att hon var förberedd och hon har tagit en sak i taget.
Kanske är jag mer typen som Miss MP beskriver...behöver dricka färdigt...vissa dagar när jag har köpt alkohol..gråter jag också...och det där med att dricka girigt..jag känner så väl igen det. Det är girigt, det är snärjigt och snårigt!

Fast...jo...några råd har jag väl tagit till mig...köpt Annie Grace bok eller boken Skål...fast jag har inte blivit så fascinerad av dem...kanske beror det på att jag bestämt mig eller?? Fast jag har en annan bok som jag tycker är bra men minns inte namnet utantill...kanske ska börja läsa den igen.

Vet inte om jag behöver kunna lite mer om fröer innan jag sätter dem...för tomatfröerna som jag satte ser väldigt ledsna ut...behöver nog läsa på lite grann.

Blir ingen vaccination på onsdag pga att 65-åringa kan få Astra Zenecas vaccin. Kanske blir det veckan därpå.

Har fortfarande eksemaktigt utslag på hals och bröst. Kliar. Troligtvis beroende på stress.

Ok...det här inlägget håller kanske inte en röd tråd...inte den bästa svenskan men nu har jag skrivit det i alla fall.

Grattis till Alla som som kämpar, som firar massa nyktra dagar och ha en fin lördag:)

Kram:)