Senaste kommentarerna i forumet

Onsdag, nästan lika förrädisk som Torsdagar och Fredagar för min del. Mitten av veckan, lille-Lördag. Klart man kunde unna sig ett par öl. 2-3st. Max! Inte mer. Så blir det ändå 5-6 st och några shots. Begränsning har aldrig funnits i mitt alkoholintag. Börjar jag , så blir jag full. Aldrig salongsberusad. Men inte idag . Den här Pappan har lovat bort sig som chaffis till döttrarna. Både Fredag och Lördag. Så känns bra att ha det inplanerat. Alkoholjävulen har iaf aldrig lyckats få mig att köra bil. Så vad han än har planerat för mig i helgen så kommer han att misslyckas och första veckan i Mars kommer att bli vit ??

Kan helt relatera till ditt inlägg Chivas.
För mitt välmående är det så viktigt att man (läs hon) ibland visar lite uppskattning, att man har utrymme att ha en dålig dag och att vi har en hjärtlig attityd inom familjen. Jag upplever nu ( i nykterheten) att hon hela tiden sätter sig själv först - sitt mående, sina önskningar, sitt sätt etc. och det känns inte riktigt bra.
Min fru kämpar även med efterdyningar ifrån en sjukdom för många år sedan (frisk nu men ff "hjärntrött") så hon har såklart mindre marginaler än vi andra men ändå. Kanske är jag självisk men det skulle betyda mycket om hon någon gång satte någon annan först och tonade ner sina egna behov lite...
Svårt också att prata om saker med henne då hon då blir trött och har svårt att hålla tråden - leder till att det blir svårt att lösa små/stora problem i vardagen. Nåväl, jag har ju också bidragit med skit pga mitt drickande så jag bär med mig mitt dåliga samvete och ser mig verkligen inte som en perfekt man :(

Idag har jag bättre känsla än igår. Tror att jag snart får klarhet i hur jag ska göra med min relation. Vi ska prata igenom det, dock oklart när det blir. Jag vet att jag för min egen skull måste våga stå på mig och inte vara så jäkla förstående hela tiden utan fokusera på hur det får mig att må. Och vill han inte skärpa sig så kommer det sluta med att jag lämnar. Kanske inte på en gång, jag är en sån som gärna tänker över saker både en och två gånger.
Jag älskar honom men om relationen kostar mer än vad det smakar och det bidrar till att jag vill dricka för att sluta grubbla så måste jag göra det som är bäst för mig på sikt.

Hej Varafrisk! Jag trodde verkligen att du hade fått nog på riktigt och därmed mitt inlägg om hur jag enligt mina erfarenheter anser att man måste agera. Men nu ser jag ju att du vill försöka att dra ner i stället för att få ur alkoholen helt ur kroppen. Du velar rätt mycket fram och tillbaka. ?

Alla är ju olika, och en del som inte har blivit fysiskt beroende klarar att dra ner eller dricka kontrollerat. De vet helt enkelt inte hur det är att må riktigt dåligt av alkoholen. Har man varit starkt fysiskt beroende (som jag) då är det inte ett alternativ. Då vill man till varje pris inte riskera att hamna där igen. Tex Kennie och även Sisyfos tillhör personer som inte är” rädda” för alkoholen på det sättet som jag är. De vet inte hur det känns när det är riktigt illa. Och det är bara att gratulera!?

Det som jag tycker är så synd är att du får ju aldrig veta hur det känns att vara helt fri från alkoholen om du inte får till minst 14 dagar på raken utan den. Jag har fått den uppfattningen att du är fysiskt beroende, men kan självklart ha fel.
Så fortsätt att skriv och gör som du vill. Allt jag skriver är bara av omtanke och jag vill dig bara gott.

Kram ?

... ut ordförrådet när det handlar om att bli nykter. Hoppas på sol imorgon går bra. Men nykterhet är beslut och stark vilja!

Jag är en av dem som ”banne mig inte druckit ett glas vin på ett år” Eller 14 månader snart.
Jag är ingen särskild lämpad människa att bli nykter utan har precis som alla andra med längre tid nykterhet i bagaget kämpat med detta på många olika plan. Men- det har varit värt det varenda dag!
Forumet är min ’metods” stöd och hjälp här är ovärdeligt. Att inte dricka är dock ett ensamt jobb som ingen kan göra åt dig.
Men tänk inte så långt fram i tiden, för mig var det vettigt att ta en enda dag i taget ”idag dricker jag inte” varje morgon. Läs och skriv, som andrahalvlek skriver.
Kram och välkommen! ?

parkbänkarnas egen lilla goding : En kvarting Mavrodaphne. StarDry Gin....men fy f-n vilken vidrig smak.... Det fanns nåt mer billigt rödvin som var poppis men som har fallit bort i gudomlig glömska...

Vilka sjuka tankar som kommer när jag ser att en av ungdomens idoler har gått bort :-O
R.I.P Bunny Wailer !
Ja, det var en fin tid och jag längtar ibland tillbaka till den och tröstar mig med ett reggaemedley för att få känna gunget och sorglösheten åter en gång. Spritsorterna ovan tillhörde det billigaste som gick att köpa eller få langade men det var ju vidriga sorter :-(( Iofs en fördel får då drack jag inte mycket...

Jag gillar även techno fast jag är gubbe och hade den varit populär när jag var ung så hade jag säkert dragit i mig droger och dansat mig medvetslös i nån skogsglänta. Kanske hade jag överlevt det mha NA's nyckel eller så hade det blivit döden direkt.

Nu blev mitt liv lite mer stillsamt där alkoholen sakta men säkert tog över mer och mer. Och jag upphör aldrig att förvånas över att min kropp verkar ha förlåtit mig mina synder och jobbar på i bästa förmåga. Självklart har jag mina defekter men det kan jag nog tillskriva ett liv utan tanke på nyttigheter (smågodis är ju sååååå gott !!) och min ålder......ingen maskin går ju i evighet.

Jag kan fascineras över att olika situationer, musik eller händelser för länge sen slutat att reta min sjukdom och det är nog utan tvekan för att jag gjorde min hemläxa ordentligt de första åren främst genom att göra en genomgripande förändring av mitt liv och genom att lyssna på Di Gamle. Jag blir aldrig fri från min sjukdom. den finns ju för alltid i mig, men jag kan leva med den eftersom jag undviker att ta det första glaset.

Gunga loss lite idag till The Wailers !

Angående din punkt nummer 1 om hur man ska tänka. Du nämner att det finns lite delade meningar om det och det kan man väl säga. Jag läser ofta här att man säger att man inte ska säga aldrig mer dricka för att det inte fungerar då. För mig är det tvärtom. Det var först när jag beslöt mig för att jag aldrig skulle dricka igen som jag lyckades bli nykter. Jag vet inte om det är på grund av hur jag fungerar, men jag tycker att det är så mycket lättare att förhålla mig till absoluta mål.

Jag tror väl snarare att om tanken känns skrämmande med att tänka att man aldrig ska dricka igen, ja då ska man kanske inte köra på det för då är det förmodligen stor chans att misslyckas. Men fungerar det så fungerar det ju. Dock verkar det ju vara vanligare på forumet med att man kör en tidsperiod i taget. Men jag kan väl inte vara ensam?

Skam är ett problem som jag tror bidrar till att man inte förändrar sina alkoholvanor till det bättre. Det finns många av dessa små mekanismer med känslor av skam, ångest och uppgivenhet som blir som trumkort när alkoholdjävulen sätter sig vid förhandlingsbordet. Jag tror man måste jobba bort dem.

Att förändra sina alkoholvanor är ju dock inte ett erkännande att man har gjort fel tidigare. Det är ju bara ett konstaterande att man vill förbättra det idag, kanske beroende på nya förutsättningar.

För min egen del så har jag ju slutat efter en över tid eskalerande alkoholkonsumtion. Det gick ju inte spikrakt utför utan det blev för mycket och jag höll igen och hade en vit månad och fram och tillbaka, men trendkurvan pekade helt klart utför vilket gjorde att jag till slut slutade helt och jag vet att detta också är förknippat med skam. Det har kanske inte alltid varit självklart, men jag har valt att äga problemet. Jag klarar inte av att dricka normalt och jag drack många gånger på ett sådant sätt som inte var bra för mig eller de i min närhet. Skäms jag för det? Nä, det kan jag inte säga att jag gör faktiskt. Jag är ju inte stolt för det, men däremot är jag stolt för att jag har tagit tag i det. Jag har ett problem som jag har åtgärdat så gott jag kan.

Hur går det för dig?

Man blir ju nyfiken på det ibland.
När man inte druckit på länge så känner man (jag) ett skönt lugn.
Inga gömda flaskor nånstans man är stressad att någon ska hitta, man mår bra dagen efter, man blir piggare, hjärnan är piggare, magen är bättre...
Lugnt och skönt.
ÄNDÅ kan man (jag) börja tänka då: Näe, imorgon tror jag att jag köper vin. Jajjemänsan. Sen: näääe, jag mår ju bra nu!
Och så håller hjärnan på. Jag gör ju ett lätt val -egentligen- jag åker helt enkelt inte till systemet (för finns det så dricker jag ju det säkert) men ÄNDÅ håller man på fram och tillbaka i tanken...

Hjärnan är verkligen konstig.

Hej och välkommen hit!
Jag var jättehungrig i början när jag slutade dricka, men det har rättat till sig. Tror hjärnan behöver lång tid att komma i balans. Äter godis på helgerna mer ön förut dock...

Funderar om det här kan vara något för dig, se länk
https://www.beroendecentrum.se/om-oss/forskning-och-utbildning1/aktuell…

Ursäkta om jag lät dryg och mästrande. Hoppas du inte tog illa upp!
Jag läste slarvigt på datumen och trodde du var ny på forumet idag.
Lycka till med besöket idag!

Så får man liksom inte säga som chef! Att nån är ”medel”? Morr säger jag- inte proffsigt.
Man ska vara jättetydlig som chef med vad som behövs för att medarbetaren ska få vara - och känna sig- som en maxad person, dvs kraftfull och ha roligt på jobbet.
Heja dig idag!

Inte sovit mer, men känner mig piggare idag, så skönt. Hur fasiken orkade jag må segtjockt var o varannan dag förut? Det är så himmelens skönt att vara fri från det!
Lönesamtal idag. Tycker inte om det. Känns som att min uppgift är att framhäva allt bra jag gjort, och att chefens uppgift är att motbevisa. Förra året blev jag riktigt ledsen när jag i slutet sa "så jag ligger på medel på alla områden då?", och ghegen sa "ja". Då var jag mitt uppe i att skriva en examinationsuppgift på en poängkurs på universitetet, som jag pluggade för jobbets räkning och lade all min fritid på....Blir fortfarande påverkad när jag tänker på det... Ska gå till mötet idag utan förväntningar, ta det som det kommer...

Fint att du har hittat hit!
Jag har också kört på vin i kaffemuggar så det inte ska synas när man sitter och FaceTime:ar. Nu jobbar inte jag, är sjukpensionär, vilket är jättedumt eftersom det ger mig mer tid att dricka.
Två saker har hjälpt mig, är nu inne på min tredje nyktra vecka efter att ha druckit varje dag och mycket i flera månader.
1) inte tänka att nu får jag aldrig mer dricka, det är ett beslut som känns för stort. Så jag tänker vecka efter vecka att den här veckan ska jag inte dricka. Då känns det överkomligt. Det råder lite delade meningar här, för vissa funkar det bättre att ta tex tre månader i taget. 2) Att skriva mycket i min tråd här på forumet. Folk är hjälpsamma, peppande och inte dömande. Också att läsa i andras trådar och kommentera hjälper. Man ser att många av de tankar man har är man inte ensam om och man får tips. Vissa funkar för en, andra inte. Kram

Hm, nej jag har inte en underliggande tanke att du brister i karaktären Vara frisk, men jag tror att det är precis som du säger sjäkv, du vill förändra drickandet, inte sluta, iaf inte just nu. För jag tror att den dag du verkligen vill sluta så kommer viljestyrkan hjökpa dig. Sesan är det säkert som sisyfos säger, att det kan gå helt fel ändå, trots viljan. Vill bara förtydliga att jag inte har lagt någon värdering av dig i lina inlägg. Men ja, inläggen utgår från mina erfarenheter. De är "min sanning".

Ja, idag är en sådan dag igen då jag har så mycket takar högt och lågt om flera olika saker samtidigt. Börjar skriva fast jag inte har en aning om vart det här inlägget kommer sluta.

Igår tänkte jag mycket på vänskap. I grunden beror det nog på att jag är väldigt mycket ensam nu. Dels beror det naturligtvis på Corona, jag tillåter mig inte att umgås med människor "utanför bubblan". Dels beror det mycket på den process som pågår inom mig, som jag inte känner att jag kan/vill dela med någon. Och naturligtvis det faktum att jag knappt har några vänner. Jag har alltid varit sån, jag har få vänner men många bekanta. Ibland tänker jag att jag är dålig på vänskap, dålig på att hålla kontakten, dålig på att prioritera det sociala. Samtidigt, de vänner jag har "tål" att vi inte ses så ofta, ganska intensiva perioder med umgänge varvas med långa perioder när vi knappt hörs, när vi sedan hörs igen är det "som vi sågs igår.." Och, hör någon vän av sig och behöver prata, få hjälp eller dela något roligt då har jag alltid tid, prioriterar det högre än allt annat. Och med tanke på "många bekanta" så är jag nog inte helt socialt inkompetent. Jag tänker på vad gubben sa för ett tag sedan apropå att jag tyckte att ett nytt sammanhang var jobbigt, att jag inte "kom in". Han sa att "Men du ÄR ingen lätt person!". Han har rätt, och han "får" säga så, det triggar inte som om någon annan skulle ha sagt det. Jag har hög integritet. Jag kan prata med vem som helst, jag är inte blyg, om vad som helst - bara det inte kommer närmare mig än väder, typ...
Jag tänker på den speciella vänskap som finns här på forumet. Ni är mina vänner, ni vill mig väl, ni "förstår" mig, jag umgås mycket med er just nu ... ändå, jag har ingen aning om vilka ni är...
Det är klart att ni känns nära! Ni är ju de enda som känner till min mörka hemlighet! Den hemlighet som ofta de senaste åren fått mig att avskärma mig från mina vanliga vänner, jag har ju valt att vara ensam mycket för att kunna dricka som jag vill. Och nu, när jag inte dricker, så" jobbar" jag så mycket med den process som startat, jobbar med att lära mig må bra utan alkohol, jag behöver vara ensam eller tillsammans med någon som kan förstå utifrån sig själv. Jag håller mina vanliga vänner utanför.
Att bli vän med mig själv. Det slog mig också igår. Jag behöver bli vän med mig själv! Ny tanke. Jag har ju länge varit medveten om att processen att bli nykter innebär att jag måste lära känna mig själv för att kunna hantera livet utan alkohol, vilket jag ju vill. Men jag har inte riktigt insett fullt ut innan att jag behöver bli vän med mig själv för att kunna ta hand om mig...
Jag har aldrig haft problem med att vara mycket ensam. Jag plågas inte av ensamhetskänslor. Jag kan umgås med bara mig själv. Men har jag varit snäll och bra vän till mig själv? Nej... Jag tycker inte om mig själv. Inte på riktigt, alltid något som är fel och måste ändras...
Det måste ändras på! Ööhh .. suck! Där igen, jag måste ändras på.
Eller..?

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Tiden tryter, dagen måste få dra igång.

Tror jag hade tänkt komma till något om att ta ansvar för sina egna känslor också. Att ingen/inget annat än jag själv kan få mig att känna på ett speciellt sätt - såvida jag inte tillåter det.
Samt att låta sig smittas av "rätt" känslor.

Men jösses! Det skulle ju bli en hel bok...

Ursäkta VaraFrisk kidnappar din tråd. Såg att du svarat på inläggen jag reagerar på. Bra tycker jag!

Jag tycker att man gör det lite skuldbelagt när man förenklar på så sätt att man landar i att ”det enda som saknas är viljan”. ”Man måste ha bestämt sig till 100 %.
Det man faktiskt uttrycker då är att det är brister i karaktären som gör att man inte lyckas. Att det brister i viljan. Det finns de härinne som lyckas flera veckor i streck men sen trillar tillbaka igen... har de då misslyckats med att bestämma sig till 100 procent?
Man pratar om att alkoholism är en sjukdom, att alkoholmissbruk bygger om hjärnan. Kan man bota det här med vilja?
Jag vill bara problematisera lite kring de här teorierna. Många här baserar sina slutsatser på att den lösning som har fungerat för en själv automatisk ska funka på andra också bara de har rätt inställning.
Jag är rätt övertygad om att det inte är så enkelt. Det finns många varianter av alkoholmissbruk härinne.
Jag är övertygad om att du kommer att lyckas VaraFrisk och jag tror att det är bra om du fortsätter att skriva härinne. Vi som går en annan väg än att bestämma oss, sluta och lyckas till 100 procent på första försöker behöver kanske vända och vrida lite på problemet först. Lyckas man på en gång, vilket jag också har gjort en gång, behöver man också kanske vända och vrida lite på sitt beroende och beteendemönster så att man inte som jag brakar ner i diket igen.
Du skrev en sak i ett inlägg häromdagen VaraFrisk att du kände dig uttråkad och rastlös på samma gång och att du ofta dricker på den känslan. Uttråkad, rastlös och samtidigt för trött för att sätta igång med något. Du skrev om din hjärna en gång som att det stack ut tentakler. Jag känner så väl igen mig i det där och jag tror att det gör det extra svårt att sluta. Det är en brist på fokus, det är för mycket tankar och intryck som är svårt att sortera. Det är ett moment 22 eftersom alkohol säkert förvärrar det här. Men jag tänker att du kommer framåt med de steg du redan har tagit. Reflektionerna, alkoholfria dagar, fokus. Jag får jobba mycket med fokus periodvis, eller stress, eller vad man nu kallar det. Det går sakta framåt, bättre ibland, sämre ibland. Nu när jag inte dricker längre så är det ju lättare att se de andra mönstren. Så fortsätt på din väg, fortsätt på ditt sätt. Din tid kommer.

Liv utan A är sååå skönt. Sova sött och utan ångest. Slippa planera drickandet... oh så mycket jag vill säga, men mina ögon stänger sig nu.
Men läs på min tråd "nytt år, samma problem " så ser du hur jobbigt det kan vara i början och hur härligt det kan bli sedan!

Lycka till ?????

Och läs, läs, läs här på forumet. Funkar som självterapi. När man måste formulera sig får man liksom syn på orden och vad de betyder egentligen. Man tar sig tiden att reflektera och analysera. Göra misstag, lära sig av dem, prova igen på ett annat sätt. Stadigt mot målet, om än vingligt i början.

Kram ?

Oerhört imponerad, tänk om man skulle få säga " Jag har bannemej varit nykter i ett år, inte ett jäkla glas" det har varit Guld värt som jag varit van med i mitt tidigare liv, blir otroligt peppad av er, men samtidigt orolig för att jag vet att det kommer en kväll imorgon också efter jobbet och ev träning om man är duktig. men hoppas, Det måste gå till slut - eller ja snart annars blir det inte bra som en annan skulle ha sagt.

Inifrån och ut. Nu får det vara nog. Sen sysselsätter man sig. Promenader och löprundor är bra för då frisätter man må-bra-hormoner. Sen vilar man mycket, för man är väldigt trött i början. En hobby kan vara bra att skrämma liv i igen. Och sen pluggar man all alkisfakta man kan komma över, bokstavligen hjärntvättar sig med nyktra argument. Och sen firar man varje nykter dag genom att känna sig som en mallgroda ?

Plättlätt, och skitsvårt. Men allt man tränar på blir man bättre på. Fatta inga avgörande beslut just nu, sikta på tre nyktra månader. Under den tiden händer det grejer! Själv blev jag nykter ettåring den 9/2. Mäktigt ??

Kram ?

Hur gör ni? Hur tar ni er upp er första dag i erat nya liv? ett liv utan alkoholen, för att inte redan samma kväll öppna på nytt, för att träffa nya människor. ett förhållande känns ju avlägset när man bara vill hem och avlägsna sig från allt varje dag. är däremot väldigt imponerad av er och vill lära av er som lyckats och som kämpar för bättre dagar!

Här är du bland vänner, som vet precis hur uppgiven och less du känner dig just nu. Håller med Mary ovan, töm hemmet och kroppen på alkohol - och ta sen en nykter dag i taget. Det är jobbigt som sjutton i början, det är många vanor som ska förändras och många tankar som ska förändras också. Men det är så värt det ?

Craig Beck på youtube är mitt tips! Han tillhör mina husgudar ihop med Annie Grace.

Kram ?