skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Blir alldeles rörd när du skriver ”Skriv varje gång du känner suget, så ska vi tillsammans hjälpa dig genom elden”. Har aldrig varit med om detta....

Tack snälla du❤️


skrev Charlie70 i Ja, JAG är alkoholist...

Jag uppfattar att du inte vill dricka i kväll och att du har en farhåga att din sambo strax kommer att erbjuda vin. Något som har hjälpt mig mycket är att "spela hela filmen". Att tänka igenom händelseförloppet. Skönt med den första berusningen men sedan är det inte så skönt längre. Framförallt inte morgonen efter. Gå in i den känslan så hjälper det förhoppningsvis dig att avstå. Mina fredagkvällar är numera betydligt mindre betydelsefulla. I stället har lördag morgon seglat upp som tidpunkten för att fira in helgen.


skrev Bradbury i Ja, JAG är alkoholist...

Fyra veckor klarade jag. Sedan kom sambon hem med vin och det var kört. Jag tänkte att ett glas ska jag väl kunna klara men så fort jag tog det första var det kört. Ett bottenlöst hål öppnade sig och törsten var osläckbar. Jag ville bara ha mer och mer av det som bedövade. I fem dagar fortsatte det så. Jag åkte till systemet igen och köpte en egen låda vin. Drack i smyg och blev på tok för full här hemma. Fruktansvärt. Efter fem dagar slutade jag igen och har nu på nytt varit nykter i åtta dagar. Men nu sitter jag här och sambon har köpt en ny låda. Närsomhelst nu kommer han fråga om jag inte vill ha ett glas. Hjälp.


skrev Anonym26613 i När kommer dag nr två??

Åk iväg! Och ännu bättre att du får hjälp av mannen ???

Att dricka tvångsmässigt har vi väl alla gjort någon gång (hoppas jag inte sårar någon nu, men jag tror faktiskt det). Första dagarna och veckorna tänker man på A hela tiden. Jag blir fortfarande överraskad när jag har åkt förbi systembolaget utan att lägga märke till det. Så förstår att det är skit just nu!!
Men du är här nu! Skriv varje gång du får suget, så ska vi tillsammans hjälpa dig genom elden. Det löser sig ?????


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Nej...ett 30-minuters rus är inte värt det här livet?

Har testat Naltexon (heter det så?) men fick avsluta pga att medicinen påverkade min lever? Känns som om ingen medicin hjälper mig nu?
Verkligheten är den att jag behöver få ordning på mitt beroende för att kunna få bra levervärden för att sedan få tex antabus. Och skulle jag hamna där så måste jag komma ett antal gånger i veckan till rådgivningscentrum för att blåsa och sen få medicin. Det känns som om det ser väldigt olika ut i olika landsting?

Tror att jag har hamnat i någon form av tvångsdrickande?

Har bett min man om vi kan åka på utflykt imorgon långtifrån ett systembolag för att inte frestas att åka dit...och vi ska hitta på ngt??

Är ledig onsdagar men har även tagit ledig måndag och tisdag för att vila och inte dricka alkoholl??

Tack till er alla för de senaste inlägg❤️De påverkar mig på djupet... och jag tänker...de kommer troligtvis hjälpa mig t förändring??

Stor kram t er alla?


skrev Anonym26613 i Trött på mig själv....

Du kan läsa om min resa på "Nytt år, samma problem ". Jag har slutat flera gånger men alltid trillat dit. Men den här gången känner jag mig beslutsam och stark. Med hjälp av forumet ska jag sikta på ett nytt liv ???


skrev Anonym26613 i Hälla ut

Nu har dina mentala muskler blivit starkare! Bra träning ????

Trevlig helg!


skrev Förändrande i Hälla ut

Fina ni för bra ord! Och jag varken ska eller vill i kväll.
Fan vad fint det är när man upptäcker styrkan i att möta problemen och känslorna utan alkohol.
Ikväll VILL och SKA jag ligga på soffan och dricka Cola Zero. Eller jag gör det redan ☺️?

Kram till er ☘️


skrev Andrahalvlek i Mina tankar och min historia.

Livet suger verkligen i början. Det är helt normalt. Det är beroendets sätt att beklaga sig, ”ge mig lite alkohol så blir livet toppen igen”. Det går över. Nu får du en chans att träna på ditt tålamod. I början är det klokt att planera in en massa att göra också så att man slipper sitta på en stol och fånglo.

Chill helgkram ?


skrev Tvången i Mina tankar och min historia.

Fredag idag. Är på, med mina mått mätt, på svindåöigt humör. Irriterad på katten. Irriterad på vissa omständigheter i vardagen. Irriterad på mig själv att jag inte kommer ur känslan.
Fram till jag kom hem var humöret bra. Bra dag på jobbet. Åkte hem lite lyxtidigt. Fortfarande dagsljus då. Men ju närmare hem jag kom, ju mer kom insikten att iom klockan var mindre än vanligt så hade jag fler timmar framför mig att slå ihjäl. Utan alkohol. Så nu är jag här, mätt efter en god middag med sonen, klockan är 17 och jag är så uttråkad. Längtar till imorgon. Dagar är lättare än kvällar.

Har tagit min antabus som planerat - 1 om dagen sedan i måndags. Måndag och tisdag rätt uttråkad. Onsdag smådeppoch lite tvekan under dagen. Torsdagen kändes bra, till och med på kvällen. Och nu är det fredag. Jag vet att det kommer gå över. Om nån vecka är jag säkert jättenöjd med allt. Men just nu känns det tomt på många plan.

Trevlig helg, folket.


skrev TappadIgen i 6 Dagar

Jag har påpekat tidigare att för mig glider en del trådar obemärkt förbi och får man inte svar tidigt så hamnar man ju långt bak i listan på senaste aktiviteter i forumet. Det är ju lite synd.

Men du hade ju en annan tråd igång också. Det kan även vara ett bra tips att ha en egen tråd och köra på den och skriva. För många blir det både som en slags dagbok som även innehåller funderingar och ibland frågor som andra hoppar in och svarar på.

Med det sagt är det ju positivt att du känner dig så bra i nykterheten! Fortsätt att skriva här om hur det går.


skrev Torn i Mot ljusare tider

Har du några fritidsintressen, någon hobby eller andra saker som du tycker är kul att syssla med? Skriv om det här i så fall. För mig låter det lite som mycket kretsar kring ditt jobb. 12 timmars dagar, gå upp jättetidigt, sömnbrist mm. Jag vet att många lever för sitt jobb och det är det bästa som dom vet. Hur är det för dig, vill du jobba som du gör? Det är viktigt att göra sådant man verkligen vill göra, tycker är kul och mår bra av. Och att ta det lugnt om man känner för att ta det lugnt.

Det måste vara prio 1. Så funkar jag i alla fall. En annan sak jag har märkt nu. Pengar betyder inte så mycket för mig numera. Bara jag har så jag klarar att leva ett liv som jag trivs med. Det räcker gott.

Kram


skrev Kristoffer i 6 Dagar

Så härligt att läsa att du redan fått uppleva positiva konsekvenser av ditt beslut att inte dricka alkohol. Nu var det ett tag sedan du skrev, och ibland kan det behövas att en skriver flera gånger för att ens tråd ska "ta fart". Skriv gärna och berätta mer om hur det går för dig, om du vill!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev Pianisten i Hälla ut

Vi har pratat lite några här om en liten intressant grej som är ganska effektivt. Du upprepar flera gånger; "ska inte, vill inte". Går det att omvända det till något positivt? Kan du komma på något ikväll som du VILL göra, SKA göra istället för att dricka? Det kanske går att vara lite slug och förbereda dig för kampen? Den värsta fienden är vanan. Vanan kan vara så liten som platsen du sitter på ikväll, brukar du alltid dricka vin i soffan vid TV,n på fredagkvällen? Sitt inte i soffan, välj en annan plats, eller göra något helt annat? Nej, det är inte lätt bara för det, vanor är som kära snuttefiltar och inte lätta att bryta. Man får ta dem en och en, kanske är fredagskvällen din start? Vi finns här och hejar på, Kram


skrev Pianisten i Mot ljusare tider

Tycker inte alls du är så negativ, inlägget börjar ju med massa positiva uppmaningar och nya idéer för att undvika negationer! Snyggt! ?
Känner igen mig massor i det där med att verkligen behöva vila men känslan av att man då slösar bort sina lediga dagar. Att vara såå trött men ändå inte ha ron och snällheten mot sig själv att göra vilan skuldfri. Vi är väl så många, vill framåt, vill inte känna känslan av att stå still eller t.o.m backa. Jag övar intensivt på det just nu, varit "mellansjuk" flera veckor och fått gå av och an i min kära träning. Jag kommer få acceptera att när jag kommer tillbaka till träningen så har jag backat men det är jätteviktigt att lära sig det för inget går ständigt stigande uppåt i livet. De som når störst framgång är de som klara av ett bakslag för att resa sig igen och jobba vidare! Tänk på det när du ser på din nykterhet, du har ju inte alls "bara" klarat av snart en månad. Du har massor av månader i bagaget. Ja, du har fallit men rest dig igen och gått vidare! ? Kram


skrev Emmasven i Trött på mig själv....

Hur länge har du varit nykter Mary poppins?


skrev Anonym26613 i Trött på mig själv....

Välkommen tillbaka ???

Jag är själv nyseparerad. Igen ska man tillägga. Och kan intyga att nykterheten är det som hjälpt mig genom det hela. Inte bara för att jag sover, ser bättre ut, har mindre ångest och oro, men även för att jag riktat uppmärksamheten på mig själv. Första gången på länge tänker jag på mig själv. Och nykterhet är en present jag ger mig ❤? Låter smörigt, men så är det.

Välkommen in till värmen ???❤???


skrev Emmasven i Trött på mig själv....

Minns inte när det var jag skrev här.... Men har gått lite hit och dit. Ätit antabus o vart nykter i några månader, sedan har jag önskat vara som ”normala människor” och kunna koppla av o njuta av lite vin. Men....det går ju inte. Jag dricker förstås inte ETT glas, utan tömmer boxen i ensamhet på tre dar...

Jag skäms och känner mig så trött på mig själv. Tänk om grannar eller vänner såg mig när jag trixar o smusslar med mina kartonger o flaskor?! Skäms så fruktansvärt. Utåt sett har jag ett välfungerande liv och är framgångsrik på jobbet. (Även om jag vissa dagar är bakis och därmed har bristande skärpa, minne och förmodligen också omdöme....)

Jag gör min kropp o knopp så illa. Inte blir jag snyggare och smartare av det här! Det naturliga åldrandet räcker ju liksom.
Är 46 år och håller på att skilja migefter 25 år tillsammans. Oändligt tungt. Olidligt slita upp barnen från sitt barndomshem. Kan väl inte säga att jag dricker vare sig mer eller mindre pga detta. Det spelar ju egentligen ingen roll hur omständigheterna ser ut, jag hittar alltid skäl att drick. För att fira, slappna av, glömma, trösta eller ha kul!
Funkar ju en stund.... men ångesten på natten och dagen efter.....är så Trött på den....

Har tidigare tränat mycket vilket gett mig kickarna jag mår bra av. Pga skada sedan 2 år har jag dock fått ändra träning och det ger inte riktigt samma effekt. Men nu är det som det är.

Nu bestämmer jag mig. Idag fredag 12 mars påbörjar jag mitt vita liv.


skrev Andrahalvlek i Mot ljusare tider

Det är faktiskt magiskt på riktigt. Att vila, vila, vila, vila tills lusten att göra olika saker kommer tillbaka av sig själv. Den lusten som kommer underifrån efter lång tids vila är så stark, med den kan man göra nästan vad som helst. Tålamod. Du behöver träna på ditt tålamod. Det är en mörk tid fortfarande, en månad till så ljusnar det på alla håll och kanter.

Det där med att svara ”JA” tror jag på! Hjärnan är kass på negationer. En förändring är lättare att få till om man tillför något positivt istället för att försöka göra sig av med något negativt. Har jag läst, nä hört i boken ”1%-metoden” av James Clear. Där kan vi snacka om en man som hade tålamod!

Kram ?


skrev Kennie i Hälla ut

Kämpigt med tuffa besked. Men också skönt att du känner annorlunda idag.. Det är ju det man behöver märka, att det finns andra sätt att lösa problem än att dricka. Och problem är så mycket lättare att lösa nykter. Kämpa vidare, jag håller på dig!


skrev Förändrande i Hälla ut

Igår var det tufft ? En dag med omständigheter som jag inte själv kunde påverka, vilket jag hatar! Att inte ha kontroll alltså. Det är väl för övrigt väldigt märkligt att jag då alltid älskat att dricka. Har alltså ett extremt kontrollbehov. Extremt.

Hur som helst så fick jag ett jobbigt mejl igår med anteckningar från ett socmöte som jag skulle läsa igenom och som jag visste skulle vara väldigt jobbig läsning. Men eftersom dagen var som den var och ångesten låg och lurade bakom bröstkorgen så tänkte jag att jag skulle vara snäll mot mig själv och spara den lösningen till idag. Meen jag kunde inte hålla mig såklart och ja... det var fruktansvärt jobbig läsning. Ångesten som lurpassat bröt sig loss och spred sig från bröstkorgen ut i hela kroppen.
Och. Min absolut första tanke var att jag behövde vin. Nu!! Men jag hade inget hemma. Eftersom jag inte har det längre. (För övrigt det smartaste draget för mig. Får ABSOLUT inte ha något hemma. Genidrag ✌️). Och jag hade ingen möjlighet att åka i väg och handla heller (tur). Men bestämde där och då att jag skulle dricka i morgon (idag) då det dessutom är fredag. Hittade nån gammal tablett mot panikångest, tog en halv och rivet i bröstet dämpades något.

Nu är det fredag och jag vill inte dricka ikväll. Jag vill inte dricka för att jag måste, alltså på grund av känslor som behöver dämpas eller förstärkas (bli piggare till exempel). Jag vill inte, vill inte, vill inte, ska inte, ska inte, ska inte. Jag vill och ska dessutom inte dricka ensam. En sak som är positiv med att vara ensamstående...

Skriver här och hoppas att det kommer göra saken lättare. Och det tror jag faktiskt. Tack för att ni finns!
☘️?☘️?☘️?


skrev Anonym26613 i Mot ljusare tider

Jag har exakt samma inställning. Allt är tillåtet men "jag ska bara"! Det har vi pratat mycket om. Och jag har egentligen bara en regel för mig denna gång. Och det är att inte gå in till systembolaget under 2021. För den regeln löser nästan alla mina A-problem. Alltså att dricka på vardagar, ensam och för ofta. Det finns många tillfällen där man kan dricka utan att gå in på systembolaget, men dessa tillfällen har inte varit mitt problem . Därför har jag "bara en regel" ???

Jag hade gärna gett dig en skjuts, om jag bara visste hur ❤


skrev Sisyfos i Mot ljusare tider

Fusk att be om skjuts... nä, det tror jag inte. Jag tror att du har svaret på när och varför i det det skriver.
Dålig sömn, trötthet, å så nu oro för jobbet. När det blir en sån situation på ett jobb ställs mycket på ända. Är man känslig för stämningar och andras oro är det faktiskt väldigt jobbigt att vara i. Nu vet jag inte exakt om du är det, men jag tror vi är många härinne som har de tendenserna. Var vaksam på det tänker jag. Fokus på dig och ditt. Lättare sagt än gjort, men det där hade varit en väldig triggar för mig tror jag, just för att det blir så mycket tankar och att behöva parera andras oro, förtvivlan och ilska. Om det ligger någon likhet i det här hos dig så tänker jag att du ska försöka att inte ta in andras känslor. Inte helt lätt men steg ett är nog att bli medveten om att man funkar så. Då kan man börja sätta gränser för sig själv.
Jag har under flera års tid åkt bort i februari, åkt skidor. Det har oftast varit nyktert. Begränsat med alkohol i alla fall och mycket egen tid. Fokus på träna, stretcha, basta, naturen inte minst. Kan du göra nåt sånt i helgen tror du? En plan. En heldag med skidor, skridskor eller promenad med matsäck, komma hem, duscha, stretcha, smörja in dig, på med myssockor. Vara i naturen, titta, njuta.
Har funderat mycket på det där med att alltid vara på väg... försöker nu identifiera fågelläten, titta på (se) naturen, se människor, djur, träd på promenaden bara för att bromsa. Har du sett hur vacker februari är just nu? (Ja du skrev att du skottar, så ni borde ha snö).
Jag har inget på ”att göra listan” i helgen, inte förra helgen heller, men det blev en fin lagom helg med presentinköp och utomhusfirande av svärmor. Det kanske helt enkelt räcker så. Borde såklart ha städat, gjort matlådor, träffat nån kompis..,, men det räcker kanske så, jag gör så gott jag kan.
Skulle gärna ge dig skjuts... kommer förbi i min limousin när det känns jobbigt så åker vi på en liten roadtrip och tittar på allt vackert.

Och nu har vi förövrigt gått upp klart den här veckan ?.


skrev Sattva i Mot ljusare tider

Jag tycker inte alls att du är negativ, du beskriver ju bara vad du känner! Tänkte faktiskt när jag läste, att "oj, jag har inte förstått hur dåligt hon mått i veckan"...inte förrän du skrev det! Jag tycker att man måste få ha, och få uttrycka dippar. Det är mänskligt. Jag tycker du är bra precis som du är, du behöver inte vara "glad o käck". Det viktiga tycker jag är att man försöker komma framåt, inte fastna.
En krycka för mig har varit medicinen (naltrexon). Räddat mig fler än en gång. Tagit mig många år att acceptera medicin. För mig har det gjort skillnad. Behöver inte förlita mig endast på min egen vilja, styrka etc.
Hur som Soffi, det är ok att vara trött! Lyssna på Andra Hakvlek och Sisyfus, de framhåller vikten av vila och återhämtning som en stor del i nykterheten...
Håller tummarna att du snart mår bättre!!! Kram!!


skrev Soffi i Mot ljusare tider

Tack Mary! Det är väl inte "tyvärr" att inte få gå in på Systembolaget? Jag får ju det, men jag "ska bara.." först ;-). Och så fick jag ju testa tekniken att byta ett nej till ett ja. Funkade ju faktiskt. Istället för att säga "Nej, du får inte.." funkar det bättre för mig att säga "Ja! Gör det här (något annat)". (..JA, passera systemet..)
Vill du ha något att dricka? Ja, ett glas bubbelvatten vore gott!
Vill du ha en öl? Ja, hemskt gärna, en alkoholfri tack!
Ska du med på AW? Ja, vad kul, jag kör er gärna!
Nej, jag har inte testat ovanstående än, jag repeterar lite inför :-)
Och, ja, jag är med i facket och jag kan min "Hanbdbok i arbetsrätt" fram och (nästan) baklänges...
Njuta och känna mig nöjd. Jo, ja, jag gör det på något vis ändå.. men idag är jag orolig och lite rädd.

Fredag idag och jag är så trött att jag vill gråta. Nedstämd och förtvivlad. Har sovit uruselt i veckan.
Jag kan se mönstret.
Jag behöver verkligen få ordning på min sömn för att slippa de här dipparna, för att inte kalla det riktigt branta utförsbackar som gör att jag riskerar att köra i diket där nere...
Förra helgen försvann lördagen i extrem trötthet, även söndagen blev lat, inget gjort, så lat att jag funderade på att "Men herregud, det här gränsar till, eller är över gränsen till, ren självömkan, inte bra alls.."
Men sedan kunde jag ju faktiskt sova skapligt natten till måndag (!). Kanske behövde jag två dagar "ingenting"? Men... det är ju inget liv!! Jag tycker ju om att vara aktiv, tycker om liv och rörelse, vill inte vara en tröttmössa och soffpotatis.
Vad ska jag ta mig till?

I natt låg jag och funderade. Jag är snart framme vid det datum då jag föll förra året... Om jag håller mig på benen nu och fram till början av september så har jag klarat ett år i den bemärkelsen att jag kommer att ha provat alla årets dagar och helger nykter. Inte ett sammanhängande år alltså, men jul, nyår, vinter, påsk, vår, midsommar, semester... Ja, ni fattar.
Jag föll i februari 2020, trots att jag var jättenära 6 månader. Nästan ett halvår i ryggen, det hjälpte inte.
Jag har hela mitt liv tyckt att februari och november borde strykas ur kalendern. November är mörk, trist och lerig - meningslös. Men februari är ännu värre: Vintern tar ALDRIG slut!! Det är ingen ände på snö, kyla och elände - och alltid massor på jobbet.. :-(.
Nu har jag "bara" knappt en månad i ryggen..
Eller. Jag har nästan en månad och massor av erfarenheter från förra året. Erfarenheter av att halka, falla, upp igen. Snubbla, falla, upp igen. Lägga mig självmant, upp igen. Köra i diket, upp igen. Trilla av hästen, upp i sadeln igen. Missa tåget, ta nästa tåg... Jag var ju tämligen blåslagen i december.
Jag är på gång igen - och så kommer februari.. :-S
Så jag tänkte i natt att: -Jag måste få skjuts!
Är det fusk att be om skjuts?
För jag tror verkligen att jag behöver hitta något som kan ge mig en skjuts i nykterheten. En morot. En livboj. Vad som helst som är starkare än årstiden. Och tröttheten.

Usch, vad neggo det här blev :-(
Men jag känner mig verkligen orolig.
...
Jag är tacksam för att jag är nykter.
Jag är tacksam över att jag har er här på forumet, alla ni som stöttar med värme och omtanke.
Jag är tacksam för att jag inte behöver åka iväg i en kall bil i ottan idag.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Önskar alla en skön nykter fredag!
Kram