Senaste kommentarerna i forumet

Det samma Mrx. Känns tryggt och bra att ” känna”dig. Är lite som en reflektion av sig själv när man läser om dig och dina upplevelser i med och motgång . Min förhoppning för några år sedan var att bli helnykterist. Gick all in . Lovade mig själv och de i min närhet att nu jäklar skulle det bli av. Gick på AA möten och efter ett tag så insåg jag att det var absolut inget för mig. Bra att det finns för dem som det fungerar för. Men för mig kändes det som om det var nån slags tävling om vem som hade trasigast själ eller vem som suttit inne mest. Förutom några som hade funnit ro i själen från Gud. Så ingen jag kunde likna mig själv med. Spelade inte i samma liga. Så jag mådde sämre av att sitta där och hittade mer ro hör med dig och vinäger och de andra. Så är först nu de senaste månaderna jag insett. Att den krokiga vägen är det bästa för mig och sluta bli besviken på mig själv. Den inspirationen har jag mycket att tacka dig för.
Så önskar en trevlig helg, vinkar när tåget rullar in i Stockholm i morgon. ?

Jag skriver inte så mycket längre, men tittar in varje dag, här finns så otroligt många fina, omtänksamma människor! ?

Ser fram emot att du skriver dag 2, 3 osv ☺️?

Att man vill bli gammal... man tar det för givet. Men alkoholen kan göra livet kort. Och vad är det för liv om det enda du känner är skam, ångest och oro. Jag tycker vi lämnar A bakom oss nu.
?????

Good for you ???❤

Jag får tyvärr inte gå in på systembolaget ?‍♀️ (det är jag som har gjort den regeln så vågar inte trotsa emot) så har inte samma problem. Jobbigt med tjat ?

Är du med i facket? Om inte, bli det nu. Du har mycket att vinna på det.

Njut av nykterhet, du kan känna dig riktigt nöjd ?????

En investering i dig själv. Ja, jag tänker också att det känns väldigt hoppfullt med dina senaste inlägg. Samtal med terapeut och coach. En investering i dig själv och det du mår bra av. Flytta fokus från ”får Inte” till det du vill.
Tvångdrickande skriver FinaLisa, kan det ligga nåt i det? Jag känner igen det i så fall. När det blev en besatthet. Fast man visste bättre.
Hoppas du lyckas nu. Jag är nästan säker på att du faktiskt kommer att få så många positiva effekter av alkoholuppehåll och att du verkligen kommer att må jättebra av det.
Håller tummarna!

Så bra du tänker, råder.
@varafrisk jag vet att du inte kan ta antabus men kanske nalteexon? Kunde det vara något för att bryta rutinen av alkoholkonsumtion kanske?
Jag tänker också på det här att göra något annat istället? Rent konkret. Sticka yoga baka? Såga skriva måla. Varje dag. Kram!

Jag funderar på din svårighet att vara uthållig åtminstone några dagar vad gäller att avstå alkoholen...?
Det känns som ditt drickande blivit någon form av tvångstänkande.

Vi träffades ju för drygt ett år sedan, hade det varit på samma vis länge innan dess också?
Kommer inte riktigt ihåg vad du berättade under vår runda för det var så många historier man fick den dagen.

I ditt inlägg här har du skrivit en jättebra lista på allt du vill.
Jag tänker att du måste ju ta dina önskningar på allvar nu, innan det blir försent...?

Kära du, kan du inte försöka sätta målet till något du tror på själv?

En dag i taget brukar man ju säga men kanske du ska sätta fem dagar i taget och dricka en?

Fast jag tror inte på det heller egentligen...det absolut bästa, tror jag, är att avstå helt, rena kroppen under en längre period och sedan ta ett beslut.
Vill jag vara beroende av något som skadar min kropp i grunden bara för att få ett 20-30 minuters skönt rus i huvudet?
Hmm, tror inte att det är värt det.
Så det finns alla skäl till att ge det ett försök, det kan inte skada dig hursomhelst..?

Nej, Varafrisk, satsa och investera i goda och bra saker, ge dig själv en riktig nystart och möt våren med hopp och ett jäklar anamma och att du kan om du bara gört!

Kram???

Det får man ju höra lite då och då.? (Mina barn är 13 och 16) Men det uppvägs lätt av Åh Tack! när jag kan hämta någon av dem med bilen en kväll , när bussen är missad. Att aldrig mer få höra: Fan, varför måste du jämt dricka! är guld värt. ?

Bra jobbat Sattva, ha tålamod och ta inte det första glaset. Det här blir bra, jättebra!

Kram

Visst är det skönt att slippa smyga! Tack för påminnelsen. Och vad bra att dina första dagar är fyllda av aktivitet. Träning motverkar ångest ???

Lycka till med resan! ???

Det är en befrielse, det tycker jag med. Inget mer dricka men försöka verka nykter och hålla stilen. Det är så mycket lättare att bara släppa alkoholen, så mycket mindre jobb... Allt har ju sina sidor, men det positiva med nykterheten överväger helt klart för mig i alla fall.

Ha ha, gud vad befriande med tanken att det är lika meningslöst att jämföra sig med någon som dricker ett glas och är nöjd, som att jämföra sig med någon som är 180cm lång o har hår till midjan!!! Vi har olika förutsättningar helt enkelt. Live with it! Tack för avdramatiseringen!
Tänker också att jag ju kanske missat mycket i min utveckling som tonårsförälder. Haft ett ständigt gnagande dåligt samvete pga alkoholen. Det är slut med det nu!! Jag kommer säkert göra 100 fel till, men då är jag iaf nykter o hänger med i vad som händer.

... och dessutom hör jag numera sämre, så det blir många ”va” men eftersom inga barn längre bor hemma har de överseende och betraktar mig numera med ömhet istället för sträng blick.
Förstår att det är lätt att hamna i tycka synd om-fällan ibland. Men det kommer att gå över. Jag vågar lova att ingen med längre tids nykterhet tycker synd om sig själv utan man landar i acceptans av läget- och så småningom tycker man (jag) endast synd om de som dricker för mycket. Att jämföra mig med någon som tar ett glas och sedan är nöjd är lika meningsfullt som att jämföra mig med någon som är 180 cm och har tjockt hår till midjan.
Heja dig!

I den åldern finns det inga föräldrar som gör något rätt. Allt väcker irritation hos dem, och de kan inte hålla tyst om det heller. Det håller i sig ett bra tag, min äldsta dotter (23 år) avspisar mig fortfarande med en suck och ”det har du redan sagt en gång” då och då. Hon har noll förståelse för att mitt minne är svajigt.

Man får som förälder inte ta något sådant personligt, utan mest låta det rinna av en. Däremot ska man säga ifrån när det blir för grova påhopp. Då räcker det att säga ”jag blir ledsen när du säger så till mig”. Det funkar svinbra, då får de oftast dåligt samvete och taggar ner lite. En stund.

Kram ?

Tack för era klappar på axeln. Det är ju bara ni härinne som vet vilken kamp jag hade igår. Så märkligt att maken inte är invigd. Men jag vill liksom inte parera hans ev alkoholdjävul som kanske tar chansen att få komma fram om jag gläntar på den dörren.
Tror också att det är tur att medicinen räddar mig att agera direkt på känslan.
Spännande det där om att beroendet bygger upp en spänning. Precis på pricken hos mig. Kan nu i efterhand se att det har byggts upp sedan förra veckan. Tror faktiskt det är neutraliserat nu, urladdat. Hann till o med tycka synd om mig själv att jag inte får göra som andra, dricka vin. Tror droppen var igår på lunchen, då det pratades om vinpaket på restaurang, vinoteket som har kul viner att beställa hem, olika knep att få bubblet vara kvar i flaskan efter den är öppnad....det var liksom inte den romantiseringen jag behövde där o då.
Men min verklighet har ju varit att sänka en box per helg, göra ungdomarna ledsna, somna i soffan, vara trött o seg hela helgen, och inte alls utvilad på måndag...
En sak dock som gör mig lite ledsen, dottern har hittat något nytt att klaga på mig för. Nu smaskar jag när jag äter. Och hör inte vad hon säger, frågar "va" för mycket....Men hon är 16. Antar detta är naturligt för en tonåring. Mycket sundare att hon klagar på sånt än att jag "är konstig" (påverkad)...

Gårdagen var verkligen en seger! Framgång föder framgång. Förstås när framgången känns lätt, men kanske ännu viktigare är det när framgången inte känns lika lättfångad. När man verkligen får anstränga pannbenet, och klarar ut det. Då ska man vara extra stolt och nöjd med sig själv.

Kram ?

Mitt hår. Som blivit fett efter en dag och gjort att jag behövt överdosera torrschampo eller tvätta det alltför ofta har plötsligt ändrat karaktär. Hårbotten är inte i närheten av lika fet och det känns liksom lite ”fluffigare”. Nån annan som upplevt samma eller drar jag bara för höga växlar på att inte vara vinmarinerad längre?

Hur som, 11-1 i ställning.

Åre med familjen för en långhelg. Befriande att veta man slipper smygöla vid backen ;-)

Väntar en stor stor frihet!
Välkommen ?

Ser fram emot att följa dig på din nyktra resa ???✌?⭐️

Kram ?

Välkommen ombord!

Så skönt att höra att du lyckades vända tankarna! Precis som du säger så verkar ju hunger och trötthet trigga, och så tror jag att beroendet jobbar så att man undermedvetet bygger på med anledningar att få dricka. Man kommer inte dricka bara för att man är sugen, det vet beroendedelen av hjärnan, så då jobbar den med att bygga upp en stämning där det är tillräckligt synd om en för att motivera att få dricka. Och när man är i den sinnesstämning ser man bara de saker som bekräftar det. Som ett barn vars värld rasar samman för att hen inte får godis på en onsdag. Men som du visar så kan vi agera annorlunda. Med tålamod och självinsikt kan vi bryta mönstren i hjärnan.

Just nu är du rädd... men du har kommit långt, Snusen. Vet du vad som hände i fredags? Får du strategier för att stoppa dina ångesttankar i tid? Förstår att det inte är lätt alls eller ens görligt, men en strategi är att fokusera på kroppen. Olika kroppsdelar. När tankarna rusar på det där sättet och du har mycket obearbetat så är det kanske inte så konstigt att det går överstyr. Men du stoppar, du återvänder, du börjar på nytt. Kanske kan du testa att fokusera på din kropp nu istället för att få lite ro från dina tankar. Hur mår din stortå?
Jag tror att du kan komma ur det hör och komma ut hel på andra sidan.

Ja, det är nog kanske ofta inte värre än så att det är vila och mat man behöver (och kanske lite lakrits ?).
Tänker att medicinen är bra eftersom det inte går att agera direkt på känslan. Du måste planera lite mer i förväg och hinner sansa dig. Du har så många veckor nu och jag tänker att det är vanligt att det kommer mycket positivt runt 2 månader. Lugnet, glädjen, euforin men det är ju olika.
Och nu får du istället glädjas över att du passerar 6 v. Precis såna känslor som du beskriver kan jag uppleva att jag får sug på nu. När natten har varit dålig, när jag har jobbat väldigt intensivt med något med full fokus, när vilan har uteblivit för att jag ständigt blir avbruten av nåt som måste åtgärdas eller fixas. Då swishar tanken förbi. Men oftast är det så skönt att landa i att jag inte dricker, och så tänker jag på allt jobb med drickandet. Nä, jag orkar inte dricka, jag vill vila.
Var stolt över dig nu, Sattva! Det är en seger att börja förstå vad som händer.

Hur jag än tänker efter så får jag inte fram något svar. Om jag inte hade haft ett så allvarligt beroende hade kanske svaret blivit...för att det är mysigt...gott t viss sorts mat...avslappnade. MEN nu...finns inget svar ...för jag ska inte dricka alkohol.

Jag blir väldigt berörd av era inlägg AndraHalvlek och Torn?

Mina barn är vuxna men bara i början av sitt vuxna liv och jag vill finnas med i deras liv.

Jag vill gärna uppleva barnbarn men tror inte på det pga min dotters sjukdom (och att hon inte vill ha barn) samt att min svärdotter har sin tarmsjukdom och väntar på levertransplantation. Eftersom jag har adopterade barn så är det där med barn och barnbarn ingen självklarhet för mig. Men att ha två barn och en svärdotter kan vara gott nog??

MEN.....

Jag vill åldras med min man. Jag vill inte förlora honom.

Jag vill ha en kropp som orkar.

Jag vill kunna hålla koncentrationen.

Jag vill läsa böcker, gå på konserter, dansa och sjunga.

Jag vill skratta.

Jag vill uppleva nyanser.

Jag vill orka odla i min trädgård.

Jag vill kunna köpa kläder som jag tycker om inte endast för att de finns i vissa storlekar.

Jag vill spara pengar.

Jag vill ha tillbaka mitt liv och jag vill också leva länge??

Jag är 58 år. Min syster dog när hon var 58 i äggstockscancer och min bror dog när han var 47 i lunginflammation/blodförgiftning. Har en bror kvar som är 67 år. Vi har inte mycket kontakt men han finns. Jag vill leva länge??

Kram??

Vaknade trött, irriterad, ur balans igår. Lång dag på jobbet. Fick mitt värsta sug hittills. Planerade på allvar ett återfall till helgen. Ungdomarna går till sin pappa fredag, så det skulle vara fritt fram. Att då skulle jag inte ta min medicin torsdag o fredag morgon.
Påväg hem från jobbet mådde jag riktigt dåligt psykiskt. Var redan besviken på mig själv att jag druckit på min 6- veckorsdag.... Så kom jag på att inget har ju hänt än, jag har inte gjort nåt än. Nu ska jag bara ta kvällen som den är och inte låtsas om för någon vad som pågår inom mig. Så vi åt mat, jag hjälpte dottern med en skolgrej. Unnade mig choklad o lakrits, kollade tv. Plötsligt var suget o tankarna på att dricka till helgen borta. Jag har sovit ok inatt, och tagit min medicin. Mår mycket bättre. Är så glad att jag inte pratade med maken. Han hade troligtvis gladeligen hängt på vintåget. Nu vet han inte att jag vacklade igår, och det är bättre så. Vill inte sätta något i rullning.
För mig är gårdagen en seger. Jag kände ju igen känslan. Den där när autopiloten slår på och inga argument hjälper, för autopiloten har redan tagit över rodret. Men jsg lyckades kapa tillbaka rodret. Nu vet jag att jag kan. Igår behövde jag vila och äta. Det var inte värre än så...