Senaste kommentarerna i forumet

Det har verkligen varit en ynnest att följa din nyktra resa. Fortsätt skriv här - dina inlägg inspirerar andra ? Och du får nödvändigt repetetion. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

En tupp ? får bli din signatur ?

Kram ?

Igår kom den där tanken upp i hjärnan. Ni vet: jag har jobbat hela veckan och nog förtjänar jag ett glas vin för att slappna av. Jag har ju skött mig jättelänge nu.
Varför kopplar jag (och så många andra) ihop alkohol med fredagsmys och att varva ner? Det är inpräntat i mitt undermedvetna och jag är knappt medveten om att jag tänker dessa tankar. Att sömnen är sisådär gör ju inte att det blir lättare att trycka bort det ur hjärnan.

Blev inget vin och ska inte bli det ikväll heller.

Dagens bästa: vakna nykter en lördag morgon och njuta av en kopp kaffe ?

100 dagar idag! Wiho!
Stolt som en tupp tillåter jag mig själv att vara.
Precis Andrahalvlek, alkoholen och drickande har blivit en Icke-fråga.
Tänker inte alls längre på att jag skulle dricka. Finns inte på kartan.
MEN, jag vet att jag inte ska vara morsk för alkoholdjävulen är förrädisk.
Just nu är han helt knäpptyst, men kan när som helst vakna till liv och börja viska i mitt öra -ett litet glas kan du ta.
Det gäller att aldrig glömma hur jag kände när jag slutade. Hur långt nere i skiten jag var.
Hade jag inte haft forumet hade jag inte tänkt alls på alkohol numera men forumet gör ju att man funderar lite när man läser och skriver.
Miss Mary, min resa har nästan varit i 3 steg.
1steg per månad.
Första månaden brottandes jag verkligen med sug varje dag. Tvivlade att jag skulle klara det. Trött som satan och vaknade med huvudvärk varje morgon. Tack och lov var ju minnena av varför jag ville sluta så starka och de var skäl nog att inte ta första glaset. Förkovrade mig varje dag i böcker, poddar, osv för att få belägg för mitt beslut.
Andra månaden kom suget lite nu och då, och jag började känna mig fräschare och piggare. Tankar på att börja dricka igen kom mer sällan. Åt godis varje dag.
Tillät mig att göra det. Drack massor med alkoholfri öl som substitut.
Tredje månaden så har det gått mer på räls. Har inget sug alls. Har ett enormt godissug fortfarande. Det har ersatt alkoholsuget antagligen och det får vara så. Tränar ju regelbundet så det funkar tycker jag.
Nån last måste man ju ha.

Godmorgon!
Det du skriver ger mig en tydlig bild av ditt sökande efter svar. Du behöver (om jag förstår rätt) logik och förståelse. Känner igen mig i det. Om jag har en förståelse så kan jag stå ut nästan vad som helst.
Varför skulle ingen dricka 2 glas vin? Jag är en av dom som skulle. Problemet är att jag skulle göra det varje dag. Och mitt på dagen. Men jag kan inte dricka mer än två glas utan att jag behöver en paus. Kan inte äta en hel påse godis heller. Tre bitar choklad räcker. Men om en timme vill jag ha det igen. Jag vill också förstå, men hittar inte svaret. Vad är det som min hjärna vill ha??

Tänker ofta att jag önskar att vara den som dricker bara ibland, men mycket. För då kunde jag leva normalt där mellan. Men har genom forumet lärt mig att det är minst lika jobbigt.

Vi är så olika. Men samtidigt får jag mycket insikter och tankar från det du skriver. Tack för din ärlighet.

Ha en fin helg ⚘???⚘

Det är verkligen en fröjd att läsa dina reflekterande inlägg, och du hjälper så många andra också genom att dela med dig av din resa. Sluta dricka är det lilla i sammanhanget nästan, även om det är själva nyckeln.

Tänkte på en sak. All form av förändring tjänar på att man lägger till något bra istället för att ta bort något dåligt. Hjärnan är kass på att förstå negationer. Så när du fokuserar på må-bra-saker så är du på helt rätt väg ❤️

Kram ?

Jag har det också kämpigt just nu. Men vill vara nykter idag. Jag ser det som en del av min träning. Behöver bryta tankekopplingen Alkohol = Roligt, Roligt = Alkohol. Genom att skapa minnen som motsäger ovan minskar behovet av A.

Skulle du kunna tänka dig att skapa så många roliga minnen som möjligt utan A? ???

Ha en trevlig helg ❤

Jag visste ju igår hur jag skulle må idag när jag tog första klunken igår och ändå gjorde jag det?Ångest, trötthet, ont i magen, lite illamående....känslor som tynger ner mig...som jag är så trött på att känna ...men jag gjorde ett val ....ursäkta mig men ett jävligt dumt val som jag får lida för idag?

Det är ju lätt att dagen idag förmörkas av de negativa känslorna..för nykterheten...den fina huden...den lite lättare kroppen.. den pigga känslan ....känns SÅ avlägset?

Men jag ska göra allt vad jag kan för att förtränga de här jobbiga känslorna och istället försöka plocka fram känslorna om hopp om möjlighet....för solen börjar komma fram, landskapet är vitt och hos mig ca minus nio grader....det kan bli en riktigt fin dag☀️❄️och vill inte tappa bort denna dag.

I min familj är det jag som oftast kommer på utflykterna...ja står för logistiken...att alla mår bra...säger sällan nej t mina barn om de kommer med ngt förslag....de är väldigt vana att vi föräldrar alltid finns. Jag är nog en person som finns....jag vill finnas även idag...men ska försöka lyssna in mig själv...inte låta känslor av ensamhet ta över. Men skiljelinjen mellan negativa och positiva känslor är hårfin...så det går inte slappna av?

Nu dax för frukost??

❣️⭐️❣️

Efter att ha varit nykter i lite drygt en månad testade jag att dricka vin igen. Otroligt dumt gjort såklart, men jag var så nyfiken på hur det skulle kännas, samtidigt som det kändes som ofantligt lång tid för mig med mer än en månads nykterhet. Mer klarar jag inte tänkte jag. Jag som för inte särskilt länge sedan fick kämpa för att hålla mig nykter en endaste dag.
Jag inser att om jag fortsätter tillåta mig att dricka vin nu, så kommer jag snart att vara tillbaka på ruta ett och det vill jag verkligen inte. Jag som mådde så bra i januari när jag var nykter. Det känns som om jag sätter krokben för mig själv i min tro att jag inte klarar av att vara nykter. Jag kan liksom inte identifiera mig som "en som inte dricker".

Ikväll drar Mello-cirkusen igång. Vi brukar sitta och titta på det hela familjen. Förra året, så på söndagen kom jag knappt ihåg vilka artister som varit med, än mindre vilka som gått vidare till final eftersom jag var så onykter. Jag vill inte att det ska bli så i år igen. Det känns så ledsamt när barnen entusiastiskt pratar om programmet och jag försöker hålla masken så att de inte ska komma på att jag knappt minns något.

Det går bra nu. ?

Det ser verkligen ut som om du har knäckt koden den här gången Soffi! ? En fröjd för mig att läsa.

Kram

Hej igen.
Jag har faktiskt inte koll på exakt antal dagar längre. Skönt på något sätt att slippa detta fokus.
Jag har sovit lite oroligt inatt och varit vaken en timme mitt I natten. Ljudboken hjälpte mig som vanligt att somna om.
Det är så obeskrivligt skönt att vakna upp och inte vara bakfull. I över 10 års tid har jag varje helg vaknat upp bakis och vetat att nu tar det två dagar innan man är någotsånär i form igen. Fatta vad det gör för en persons mentala levnadsstandard.

Två saker som fortfarande inte är optimala. Det ena är tröttheten. Jag är förbannat trött. Somnar tidigt och vaknar tidigt. Jag inbillar mig att min hjärna fungerar som en dator och att det har samlats en massa skit på hårddisken som nu måste rensas bort. Detta görs under natten när man sover. Förr fanns det ett program som man körde på datorn som hette defragmentering. Man kunde följa hur datorn rensade och sorterade upp allting som fanns på hårddisken. Efter någon timme så var allting sorterat och gammal onödig skit var borta. Just så inbillar jag mig att min hjärna jobbar nu om nätterna. Det lär ta sin lilla tid.....

Det andra problemet är sötsuget som inte vill släppa. Jag tror att detta hör samman med tröttheten. Hjärnan vill ha en snabb boost av socker för att hålla sig alert. Dessutom så saknar väl kroppen de snabba kolhydraterna i vinet. Att jag slutat snusa är också en faktor eftersom jag hela tiden saknar något under läppen.

Det positiva är fortfarande lugnet som jag känner. Jag förvånas fortfarande, väldigt många gånger varje dag, över hur lugn jag är. Målsättningen med min resa var ju faktiskt lugnet. Jag skapade ett mantra redan i somras som löd:
- Lugnet leder till lyckan.
Taktiken var en strid mot kortisolet. Allt som ökade kortisolnivån skulle bort. Jag tog bort kaffe, snus och till sist alkoholen. Helt klart har jag kommit en bra bit på vägen men jag är ödmjuk och vet att jag bara är i början av min resa och att den förmodligen inte kommer att bli spikrak.

Mitt nya projekt kommer att bli att skriva en bok till mig själv, lite samlade tankar om mina fyra hörnstenar I livet.

Det är skönt att skriva av sig lite så här på morgonen. Hoppas att någon orkar läsa...
Ha det gott / N.

Ja, det finns kanske andra förklaringar till varför du inte har mer ork och energi just nu. Hur ser livet ut i övrigt? Kost, motion, fokus? (Å så min käpphäst vitaminer, mineraler, blodstatus).
Jag tror att de flesta människor har de här växlingarna naturlgt. Ups and downs. Tittade på Anders Hansens program om hjärnan där en neurolog berättade att hon aktivt försökte träna sin hjärna för att må bra. Jag tror att det kan fungera. Fokus på positiva saker. Jag jobbar på det nu (och på träning och kost), men det är lätt att halka tillbaka.
Man får nog helt enkelt jobba lite med lyckan! och kanske se till att kroppen faktiskt har allt den behöver för att fungera.

Tack AH! "Yes!" Precis vad jag behövde nu :-)

Sisyfos. "Ja såklart!" Rumpnisse är ju lite roligare att vara än skeptiker :-)

Mic: "Man måste verkligen jobba med sig själv och tänka om. Har nog insett det till sist jag också.."
Lite jobbig insikt det där. Måste man jobba? Jobbigt...
"stoppa huvudet i sanden och "hoppas" att det ska bli bättre..av sig självt, på något mirakulöst sätt.."
Ja, så har ju jag också gjort i många år. Bara "något" (yttre) blir bra så kommer jag att sluta dricka för mycket. Nej sådana mirakel sker inte.
Jobbigt...
Tills.... -Vad är egentligen jobbigast?
Huvudet i sanden: svårt att andas, svårt att se något, sanden skaver... och så måste jag planera, hinna handla, smyga, smussla, dricka, hålla skenet uppe "jag mår fint".... Massor av tid, massor av kraft, massor av jobb...

Så. En liten förändring. Ta den tiden, kraften och jobbet för att låta bli att dricka.
Ja, jag har lagt mycket tid och jobb på att inte dricka. Hoppas på att det blir bättre. Resultatet blev sådär. Kroppen och hjärnan fick vila några månader från alkoholen iaf, och jag samlade absolut erfarenheter, men, det höll inte.

Så. En liten förändring till. Ta den tiden, kraften och jobbet för att hitta sätt att må bra.
Jo, jag lägger faktiskt massor av tid nu på att läsa, lyssna, skriva, titta på videos och filmklipp, lära mig koppla av, hitta nya sätt att må bra.
"Jag har inte tiden" till detta skrev jag i början av den här tråden. Nähä, inte? Det är ju "samma" tid som jag la på att dricka förut, iaf om jag räknar in planeringstiden. Vid närmare eftertanke så har jag hela livet på mig för jag har ju kommit fram till att livet som alkis är inget för mig, det är inget liv.
Jag börjar tro på att ett liv utan massor av alkohol är bättre. Från "hoppas" till "tror". En liten förändring till. Jag tror tom att den lilla fokusförändringen från "inte dricka" till "må bra" gör att jag tänker mindre på alkohol och därmed får mindre sug.

Är jag på rätt väg? Tja, det vet jag ju inte. Men jag lyssnar på era hejjarop, tips och råd och då tror jag faktiskt att jag är på rätt väg. Kanske kommer jag att behöva justera kursen eller byta väg. Ja, då är det bara att göra en liten förändring till...

Inte för mycket, inte för stora förändringar, det får inte bli jobbigare än att stoppa huvudet i sanden - för jag är ju lat och kommer att välja enklaste lösningen.

Små, små milsvida(?) förändringar.

Som att köpa blommor till mig själv. Ja, jag gjorde det igår. Två stora buketter av härliga färgstarka tulpaner. Små vårtecken i mitt underbara, varma, sköna hus när vintern känns tuff.
För att jag är värd det.
För att jag är okej som jag är.
För att jag är nykter.
För att jag gör så gott jag kan - och det räcker bra.

Skickar en cyberbukett med tulpaner till var och en av er.
För att ni är värda det.
För att ni är okej som ni är.
För att ni jobbar på er nykterhet.
För att ni gör så gott ni kan - och det räcker bra!

Kram!

Jag tänker också att du gör mycket både rätt och bra och att det låter som om du har oerhört mycket på ditt bord. Det är inte konstigt om du är utmattad. Du skriver att din man är väldigt snäll men inte så bra på att hålla andra bollar i luften än de som ingår i hans rutiner. Kan du ge honom en boll till av dina? Vi vet ju aldrig riktigt hur andra fungerar och han har kanske andra erfarenheter av känslor, så han förstod nog inte allvaret i det du sa, eller så blockerade han för att han inte visste vad han skulle ta sig till.
Hur som helst så är du här. Fortsätt att skriva och sätta ord på dina känslor och jag hoppas att du kan få lite avlastning. Det är inte konstigt att du är utmattad!

Välkommen hit och bra jobbat med en vecka!

Har tänkt mycket på det där nu vad man hela tiden har förknippat alkohol med för känslor.
Gott med ett glas rött och sätta sig i soffan - avkoppling, nedvarvning, vila. Det funkar bra utan alkohol. Men man kanske måste vara tydligare med sig själv att det är det man ska göra.
Tänker att dina nya erfarenheter av hur alkoholen påverkar mycket väl kan ha påverkats av hur din kropp mår i övrigt. Du har opererat dig. Du har druckit en längre period... Många saker påverkar effekten. jag tror det blir bra att du får hjälp nu. Du har inte hunnit så långt ut i träsket ändå. Lycka till!

Självklart drack jag igår. En aning för mycket men i lugnt tempo, kontrollerat och drack inte upp allt. Mår fint idag, lite seg. Vacker morgon. Tyst inne, tyst ute. Kommer dricka idag också. På samma sätt. Imorgon börjar nya tiden. Antabus 7 dagar i veckan. Ska hämta ut tabletterna idag. Är fortfarande extremt sugen på att dra igång. Det kommer bli frihet.

Har haft trådar här förr men slutat då jag skämts över att det inte alltid gått så bra...
Nu har jag ett helt nytt problem. Efter att ha varit ensam länge har jag träffat en man som jag verkligen har känslor för och vill vara med jämt.
Problemet är att han har ännu större problem med alkohol än jag. Då jag är med honom har jag mycket mindre behov av att dricka. Han blir inte otrevlig mot mig då han är full, tvärtom. Men jag är väldigt orolig för hans hälsa. Jag vill inte förlora honom. Vet inte vad jag ska göra...

Ja visst är det så , är tacksam att jag nu varit utan vinet en vecka utan bekymmer alls , tar längre tid att somna på kvällen och nu när det var fredag så visst tänkte jag tanken att ”oh det vore gott med ett glas rött och sätta sig i soffan och starta en film ” Men kunde slå bort tanken fort och tog mig ett glas cola. Chefen på jobb har varit rätt tydlig också med att han erfarenheter sedan tidigare så för mig är det verkligen noll alkohol , sk återfall kommer inte tolereras och säger jag orden ”en vit period ” så får hen nog utbrott . Det är pannben som gäller här och total nykterhet, själv känner jag väl att det går lite emot ”en dag i taget ” approachen men just nu känner jag mig rätt okej. Stor kram

Blir glad av ditt svar Charlie70 , verkar som den hjälpen jag ska få blir bra utifrån ditt svar blir jag hoppfull om det . :)

Och tänker att jag önskar dig styrka och lugn. Och att kunna få hjälp med det praktiska av någon så att du orkar med. Finns någon vän eller släkting som kan rycka in och avlasta lite? Eller går det att nå fram till din man och få honom att göra vissa konkreta saker så du får lite hjälp i vardagen? Den enda vägen är ju framåt, som jag ser att du också tänker. Du och dina barn tillsammans. Bra kämpat med nykterheten, den gör ju ändå livet enklare på sikt, eller hur?

Det här med orken kan ju delvis hänga ihop med att rätt många av dina nyktra månader har sammanfallit med den mörka delen av året. Och då blir ju de flesta lite tröttare än vanligt.. Så kanske blir det annorlunda i vår. Tycker du har en bra poäng med att din nykterhet nu blir en belöning till dig själv i framtiden, då du kommer må mycket bättre än du hade gjort om du fortsatt som förut. Känner som du, att jag inte är säker på hur jag vill göra framöver. Men jag längtar mindre efter att dricka nu, det kommer och går lite.

Starkt gjort att klara av att stå emot när andra dricker omkring dig på en resa!

De där fördelarna med nykterheten kan smyga sig på, och komma lite senare för vissa. För egen del märker jag att energin kommer efter ett tag när jag GÖR saker. Lusten finns kanske inte alltid att sätta igång saker. Jag får tvinga mig lite lätt - bestämma mig för att ta kontakt med någon eller åka någonstans, utöva eller utveckla ett nytt intresse, men sen krävs inte ytterligare så mycket för att jag ska gå igång rejält. Så jag knappt kan sluta.

Jag behöver liksom en viss grundnivå energi för att sen naturligt varva upp rejält. Och för att fylla upp till grundnivån kan det krävas lite handpåläggning.

Jag är kanske ovanlig på den punkten, eller så är det fler som känner så. Huvudsaken är att man själv vet hur man fungerar, så man kan ta hänsyn till det. Alkoholen funkade alltid som flygbränsle för mig, den gjorde mig pigg och energisk på allt. Men tyvärr störtdök ju flygplanet inom några timmar, och det vill jag inte tillbaka till.

Ja, jag är lite mer tillbakalutad idag. Men jag är grundglad och grundnöjd, och jag är inte lika rastlös. Mitt livstempo har dragits ner rejält, och det tror jag är hållbart i längden. Men jag är å andra sidan mycket äldre än dig, så det är kanske inte så konstigt att jag tänker så.

Klokt att du kör 6 mån till, väldigt mycket kan hända under den tiden.

Kram ?

Vilken story! All in på en gång och du fortsätter på samma bana. Intressant att du inte blivit så imponerad av fördelarna. Det är många som funderar på varför vissa får så fina resultat och andra inte.

Vore trevligt att läsa ännu mer om dig! Du är duktig på att skriva. Hoppas du får en underbar helg ?????

Tomen, jag reste mig redan dagen efter mitt fall. Nu ligger jag nykter och fin och kollar TV. Imorgon blir det gymmet och en promenad för min del medans gumman jobbar. En dag i taget ?

......för det blev något helt annat än vad jag ville!

Men först...tack för era hälsningar Charlie70 och Vinäger! Blir så glad för er skull när jag läser era inlägg i er egen tråd! Skriver nästan inte i någon tråd just nu för jag orkar inte riktigt...på måndag är det ett år sedan vi träffades uppe i Stockholm. Åh vad jag skulle önska att det fanns möjlighet till att ha flera sådana fysiska träffar...har tyvärr inte kunnat vara med på de träffar som har varit via zoom pga att jag har arbetat då.

Innan jag fortsätter att skriva vill jag även skriva att...ja jag vet...det är bara jag...och endast jag...som bestämmer om jag ska dricka alkohol...ingen annan!

När jag skrev under förmiddagen var jag hundra procentigt inriktad på att jag inte skulle åka iväg till Systembolaget idag. Hade sett till att handla all mat igår och åkte ut endast för att köpa blommor idag vilket jag gjorde vid 14-tiden. Innan jag åkte ut för att köpa blommor hade jag haft full dialog i min hjärna ang ifall jag skulle köpa hem lunch när jag var ute och köpte blommor. Kom fram till att jag inte skulle göra det utan laga något enkelt och nyttigt hemma vilket jag gjorde. Men under eftermiddagen kände jag mig ganska ledsen...ensam.....

Och vad jag skriver nu är ganska utlämnande men det är ärligt...jag kände mig SÅ ensam...känner mig SÅ ensam....har min man, min dotter, min son med sambo...och mitt arbete...men för övrigt inga kontakter. Min dotter har ju bott hos oss när hon inte har arbetat men hon är mer och mer i sin egen bostad...vilket är sunt eftersom hon själv har känt sig väldigt ensam samt har haft svårt att vara i sin bostad då hon i princip hölls fången under tre veckor i augusti månad. Det är skönt att hon inte hela tiden är hemma hos oss samtidigt som hon fyller en stor plats...så det blir SÅ tomt när hon inte är hemma. Sonen träffar vi då och då även sambon...men nu var det ett tag sedan sist. På jobbet arbetar en del hemifrån..och vi fikar på olika plan...så väldigt många av mina kollegor möter jag inte så där vardagligt som man gjorde tidigare...vilket också påverkar mig. Och sen är det ganska tyst....berättar kanske mer en annan gång.

Så dessa känslor fanns inom mig och triggade igång...att kanske kan jag ändå köpa lite vin...men så tänkte även hjärnan att nej..det ska du inte göra...för du blir ledsen, du blir trött, du sover dåligt, du spär på din oro och du ångrar dig imorgon.

Men jag åkte iväg och handlade..och i bilen hem rann tårarna...över att jag inte fixade det här...att jag känner mig så ensam...att det känns som om jag befinner mig i en livskris...för återigen ska jag vänja mig vid att min dotter inte bor hemma....och oron finns där...varför kommer hon inte hem? Är hon på väg in i ett skov eller vad är det som pågår? Min man fyllde pensionär i augusti förra året så hur ska det bli efter sommaren...ska ha gå ner i tid? Och när ska jag gå i pension? ....och denna oro för att insjukna i Corona...jag hoppas att jag får vara frisk...ser fram emot att få vaccineras med första dosen den 22/2.

Vill skriva mer... för det är så mycket mer som rör sig inom mig...men det får räcka för idag...för nu ska jag se "På spåret" och äta räkor. När jag läste att Se klart och Torn skulle äta räkor så tänkte jag att det var ju faktiskt inte så tokig idé.

Å Vinäger...jag vet att jag inte har förpliktelser mot andra i forumet...men jag skäms..jag vet att jag inte behöver ..likväl gör jag det...jag skäms när jag har skrivit att jag inte ska dricka alkohol och ändå gör det...så är det!

Kram