Senaste kommentarerna i forumet

Värsta tiden bakom er, nu går det som på räls!

Värsta faran nu är tankarna ”Var det så farligt egentligen? Jag kan nog dricka lite, ibland.” För att uppnå avgörande fördelar med nykterheten krävs 3 nyktra månader, tror jag. Först då vet man vad man tacka ja och nej till.

Kram ?

Jag har ju nyligen sträcktittat på Anders Hansens ”Din hjärna”, både säsong 1 och 2. Och jag tror verkligen att det mesta vi gör här idag har sitt ursprung i livet på savannen. Så din fråga är verkligen spännande.

Ett barn är ju hjälplöst och väcker moderskänslor. Man vill ta hand om en bebis, antingen man är dess mor eller inte. Barns näpna och hjälplösa uppsyn och skrik har ju där ett tydligt syfte. Men hur tänkte man om vuxna som gjorde sig hjälplösa? Idag tenderar vi ju att ta hand om hjälplösa individer, det är en stark drivkraft hos oss. Men gjorde man det på savannen också? Eller tänkte man ”du är en svag individ så dig kan lejonet äta upp”? Jag vet faktiskt inte ?

Det enda jag vet är att vi för varje generation fostrar svagare och svagare individer, eftersom vi tar hand om dem som är svagare. Genom sjukvård och annan vård. Ta barnafödelse till exempel. Förr överlevde bara de mammor som hade skills för att föda barn, de andra dog. Själv tillhör jag dem som hade dött i samband med första förlossningen, om jag inte hade haft hjälp av sjukvården. Min dåliga gener för att föda barn kommer att gå i arv till mina tjejer osv.

Men varför hamnar man i läget ”tyck synd om mig” egentligen? Det måste vara för att väcka sympati hos andra. För att få fördelar som man inte behöver kämpa så hårt för. Som tiggaren som vill ha pengar i sin mugg. Vi skänker ju ofantliga mängder pengar till alla möjliga individer och projekt för att vi tycker synd om andra. Så det måste vara en framkomlig väg, som kanske skiljer människan från andra djur. Att vår empati är så välutvecklad.

Kram ?

Jättebra jobbat! Tryggheten kommer med tiden, ha tålamod. Tålamod är inte alkisars bästa gren, men väldigt nyttigt att träna på.

Kram ?

Snart i mål då! Nyfiken på hur du tänker om framtiden?
Kram!

Först, superbra jobbat med de tre veckorna. De första tre är jobbigast skulle jag säga och nu är de avklarade. Inte börjar du på ruta 1 igen för ett par glas vin? Du skriver "Nej, alkohol fungerar inte bra med min kropp. Denna insikt är det enda positiva utfallet av kvällen igår." Fundera på det här när du skriver "det enda positiva utfallet". Det är ju jättestort tänker jag! Nu har du påmint både hjärna och kropp om att alkohol och du INTE är kompisar längre -IGEN. Fortsätt rakt framåt. Det kan du!

Kram!

Bra att du ser det med nyktra ögon att det inte fungerade med vin.
Det går inte att dränka några som helst känslor i vin. Utgången blir oftast densamma: negativ.
Tur i oturen att vinet inte gav nån positiv effekt alltså.
Upp i sadeln igen. Var inte arg på dig själv, det är lätt hänt att falla ibland.
Ny dag, nya tag!
Kram

Det finns en del ljudböcker och youtube-klipp med just kvällsmeditation, som syftar till att man ska gå ner i varv rejält. En annan sak jag tänkte på är så kallade sömntåg. Har du koll på när dina sömntåg går? Tricket är att passa det tåget, sen kan de ta flera timmar till nästa tåg.

Jag slår kanske in öppna dörrar här, jag vet ju själv hur eländigt det är med sömnstörningar. Och hur trött man är på till synes enkla och slentrianmässiga sömnråd från kreti och pleti. Båda gångerna som jag har varit utmattningsdeprimerad så har jag blivit sjukskriven efter 2-3 veckor utan upplevd sömn alls. Sov alltså ingenting, vandrade runt på nätterna och gick runt som en zombie dagtid. Och båda gångerna har jag haft 4-5 veckors helvete med sjukskrivning på heltid innan jag ens börjat sova igen.

Så visst vet jag att man blir dum i huvudet av sömnstörningar. Riktigt dum i huvudet. Första gången glömde jag alla koder och lösenord. ALLA koder och lösenord. Andra gången skrev jag ner alla koder och lösenord för säkerhets skull.

Min lösning har varit att se till att jag bara är hyfsat uppvarvad under HELA dagen, det vill säga inte enbart när jag ska sova. Jag tillåter mig inte att skena iväg, varken fysiskt eller mentalt. (Funkar inte alltid, men det är en daglig målsättning.) Jag behöver lite uppvarvning för att funka och få saker gjorda, men det får INTE skena. Och de sätt jag har hittat för att bromsa skenandet är mindfulness, planerade pauser, höneblundar, ljudböcker och promenader.

Alkoholstopp har gjort underverk också. Plus att jag inte tillåter mig att bli uppstressad när jag inte kan somna vissa kvällar. Jag gillar läget - okej, okej, okej. Blir jag uppstressad över det blir det bara värre. Mycket värre.

Jag var sådan storkonsument av insomningstabletter under en period att de till slut hade motsatt verkan. Jag var nog mer psykiskt beroende av dem än fysiskt, men beroende av dem var jag. De var min räddningsplanka. När de inte hjälpte längre var jag helt knäckt. Det kändes som någon huggit av mig benen. Hur skulle jag klara mig?

Jag slutade cold turkey och jag kommer aldrig ta sådan medicin igen. Kan jag inte somna är jag för uppvarvad - back to basics. Dra i handbromsen och in med sådant som jag vet funkar för att varva ner. Så har jag löst det. Sex timmars sömn får jag aldrig på vardagar, men 4-5 timmar är jag jävligt nöjd med. Sen fyller jag på med sovmorgnar och höneblundar så fort tillfälle ges.

Kram ?

Det är vad jag är just nu. Huvudvärk och mår kass. Jag som har mått så bra i 3 veckor utan alkohol!
Och inte blev jag av med känslorna heller.
Nej, alkohol fungerar inte bra med min kropp. Denna insikt är det enda positiva utfallet av kvällen igår.
Och så måste relationen till maken repareras...igen.
Grrrrr ?

Blev dubblett ?

Miss Mary P, nej jag skulle inte våga göra det förrän jag kände mig lite mera stabil. Jag ägnar tiden åt att studera mitt liv nu. Jag har levt i dimman så länge.
Undrar vad som händer i dig efter en månad nykter? Har du ångrat dina beslut? ??
Odd bird o Lautus skall jag köpa hem idag ifall det blir skaldjur ? eller ? i helgen !
Kram

Dagarna rullar på i en väldig fart. Näst sista dagen på experimentet. Ville bara skriva något här, men känner mig lite för stressad eftersom jag ska iväg och jobba. Jag kände mig väldigt pigg och glad igår, skönt. När jag sedan kom hem somnade jag på soffan och sov i elva timmar. Helt sjukt.
Det som jag inte fått till riktigt under denna tid är väl humörsvängningarna som kan växla från glädje till depression från dag till dag. Men jämför man med när man drack så är ju dessa svängningar betydligt mindre.
Ha det gott. / N.

Visst har vi något att fira idag?
4 veckor!
Kram

Vad bra att du började skriva här.
Vi är fler som kämpar och detta är ett perfekt forum att få stöd i.
Skriv och läs och håll ut!

Kram

En teori, det är så synd om mig, kan det från början ha varit behovet av att tillfredsställa sina grundläggande behov av mat, vatten, etc. Fixeringen vid endast en sak - den egna tillfredsställelsen.
Den ältande alkoholisten, det är ingen trevlig person -hu! Har haft den i min hjärna då och då. Inte lika illa som den som beskrivs på anhörigsidorna, men såhär utifrån en väldigt tråkig människotyp som inte tar ansvar, är egoistisk, självcentrerad och inte gör något åt sin missnöjdhet.
Jag har en teori till om vad som gör oss dumma, sömnbrist, järnbrist - bristfällig kost. Tänker att hjärnan är enormt mycket kemi så för att den ska fungera optimalt måste den ha rätt nivå på alla substanser. Har ni nån gång funderat över hur det kommer sig att Trump vann valet... De är lite dummare overthere med sin bristfälliga kost. Jaja, jag vet att det är fördomar, men efter att ha upplevt när hjärnans kugghjul funkar som de ska igen efter att ha fått järn, då brukar jag roa mig med olika teorier och härinne är det så många som får en lyckoboost när man slutar dricka och några som inte får det. Jag tycker att det vore intressant att veta varför. Min teori är hjärnkemi, i alla fall idag.
Ha en bra dag!
Du är verkligen okej som du är!
Och lite smartare ?!

Idag har det gått fyra veckor sedan jag bestämde mig för att ... göra ett längre uppehåll alt. göra slut med alkohol helt?
Mår väldigt bra och känner egentligen inget sug alls.

Men litar fortfarande inte på min förmåga att avstå i det långa loppet. Men kanske blir jag tryggare framöver?

Ha en fin dag allihop. Det är snart helg! Fylld med snö, smågodis och netflixserier, för mig.

❤

Du är INTE ensam.
Här på forumet finns många som känner/har känt likadant som du gör nu.
Så bra att du hittat hit!
Skriv gärna lite mer och läs så kommer du att märka att du är bland vänner.
Du behöver inte veta om du vill sluta dricka eller inte.
Vänta med det beslutet tills du provat att vara nykter ett tag så att du vet vad du väljer emellan.
Jag vågar påstå att det är ALLTID värt att prova nykterhet.

Kram!

Jag ska vidareutveckla det där med dum i huvudet.
Men först:
Tack Sisyfos! Ja, dessa "sanningar" om botten osv gör mig också arg nu. De kan ju vara rent av farliga! Tänk alla därute som sitter fast med glaset i handen och tror på det, att de inte kan sluta för att de inte kraschat totalt än. Vissa kanske "måste" krascha, men långt ifrån alla tror jag. Om man kunde nå ut till dem med lite hopp på något sätt...
Läkare istf alkoholmedicin. Ja, jag funderar... Medicinen är ju skippad iaf.
Spikmatta. Ja! Tack för påminnelsen! Den ska jag ta fram, jag brukade ju somna hårt direkt jag la mig på den. Ska testa om den fortfarande fungerar :-).

Tillbaka till "Dum i huvudet".
Jag var det igår.
Kom hem dödstrött efter jobbet. Det hade kommit nästan 40 cm snö under dagen. Jag ville bara gråta -Jag ORKAR INTE skotta. Tur att det var fluffig snö för jag tog bara sats med bilen uppför min uppfart, tror inte bilen blev skadad när snön for över huven....
Skippade träningen och började skotta. Orkade inte ens en tiondel innan jag gick in, muttrande, inte ens om jag skottar lite i taget med vila emellan kommer jag att hinna/orka klart ens över helgen... Oj! Vad det var synd om mig! Livet funkar ju inte när jag hasar runt så här trött. Lika bra att börja tanka etanol igen, jag mår inte bra av det, men det får ju lite fart på mig iaf...

Jag läste för ett tag sedan, minns inte var, att "långvarig sömnbrist gör att man blir dum i huvudet", med sömnbrist menade de att regelbundet sova mindre än sex timmar. (..tänk om jag ändå kom upp till sex timmar regelbunden sömn...)

I morse när jag vaknade och tittade ut: -Oj, snön går ju faktiskt tom en bit upp på bildörrarna! Okej, jag får skotta fram bilen sedan får jag ringa runt och höra om någon med traktor kan komma och hjälpa mig ploga.
Så enkelt!
Man kan be om hjälp. Det är inte pinsamt. Ingen kommer att tycka det är konstigt att jag vill ha hjälp och inte orkar handskotta det här.
Varför kunde jag inte se det igår? För att jag var dum i huvudet av trötthet? För att jag "ville" tycka synd om mig??

Så, nej, jag slår inte på mig själv för att jag är dum. Jag betraktar mig som normalintelligent (ja, så normal att jag skattar mig själv som över snittet, naturligtvis ;-) ). Men jag känner att det är bra vara medveten om att jag inte tänker rätt och sunt när jag är för trött.

Många "knasigheter" vi människor har för oss kommer ju av att vi har en stenåldershjärna som inte är anpassad till det moderna samhället. Det mesta går att härleda till att det haft en funktion när vi levde på steppen.
Men... det här med "Det är sååå synd om mig" ....
Vad kommer det ifrån? Vad har det fyllt för funktion?
Välkomnar intressanta teorier!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan och det räcker bra.

Nykter - allt gott

Kram!

Igår blandade jag alkohol med sömntabletter och fick en blackout på flera timmar.
Jag orkar inte detta länge!!!
Vet inte hur jag ska få stopp på det.
Känns som att jag både vill och inte vill sluta. Finns det någon som känner igen känslan eller är jag helt ensam i världen om att känna/vara såhär?
Hjälp ????

Läs i trådarna här, så får du massor av råd och tips. Ta ett uppehåll till att börja med. I början fanns iaf för mig en tanke om att dricka just så som du skriver- 2 goda glas. Men jag funkar inte så, en insikt som har ett tag. Men alla gör olika och landar i egna beslut.
Själv har jag enligt en app jag brukar glömma bort, snart varit nykter 400 dagar.
Du kommer säkert att hitta vänner längs vägen här. ?

Hej alla!
Helt ny här i forumet men behöver skriva av mig lite...
Är en kvinna i övre medelåldern som under ca två års tid druckit 1 fl vin per dag och länge haft ångest över det hela, Har i massor med olika omgångar bestämt mig för att dra ned och tex planerat att vara alkoholfri tre dgr i veckan, har gjort fina uträkningar på hur mycket jag får dricka per vecka osv men självfallet inte kunnat hålla det hela. Men nu har jag bestämt mig, detta håller inte längre! Är mycket orolig för min hälsa och vill inte riskera den längre! Nu har jag varit helt alkoholfri i 4 dgr och går runt med ett lätt illamående, huvudvärk, ingen matlust samt känner en enorm trötthet, kan knappt hålla mig vaken? Är detta normalt när man slutar med alkohol? Vill kunna ta ett eller två glas vin vid glada tillfällen i framtiden men vet inte riktigt om jag vågar...Tacksam för tips och råd från er alla på hur man håller ut och går vidare

Jag har vant mig av vid att vissa maträtter kräver vin, när jag äter ostron funkar a-fritt bubbel (odd bird eller ett vitt som heter Lautus)
I början drack jag rött a-fritt om jag åt kött eller bolognese eller ost, men mer för att jag tyckte om känslan. Jag äter inte ost lika frekvent/ men jag tror att mitt ostätande också hörde ihop med mitt vinsug.
Jag älskar fortfarande mat, lagar mycket och till många.
Du behöver inte tänka så mycket hur det ska bli, ville jag egentligen säga. ?
Skönt att utan skam säga ifrån.
Underbart med fredagkväll med dottern. Om inte det är guldkant så vet jag inte. Kram och heja! ?

Det är lite intressant det där med guldkanten tycker jag. För länge sedan innan beroendet och mitt osunda förhållande till alkohol tog över så kändes det så. En längtan, trevligt, guldkant. Det funkar ju inte så längre, kommer aldrig mer att kunna sjunka ner i soffan en fredagkväll med ett glas vin. Jag vet inte om jag egentligen saknar just det längre. Det slutade vara en guldkant tror jag i det ögonblick som det blev berusningsdrickande istället. Det blev bara jobbigt. Det är skönt med fredagar nu istället. Vilan och fredagen måste dock signalera avkoppling tror jag. Det är nog det som guldkanten har handlat om ofta. Inget som måste eller borde göras. Jag måste vila, se nån icke ansträngande film, strunta i att disken står kvar. Pusta ut! Vila, det är guldkant. Det är också lite guldkant kl 10 när lördagens träning är avklarad och i princip hela dagen är kvar. Det kan man njuta lite av.

Så enkelt det ser ut ???

Kämpa på!

Så är det bara.
HF, det kanske bara är så att vi som ”gamla” ska ha överseende med allt.
Jag vet inte längre vad jag är, vem jag är eller vem jag tror mig vara.
Jag återkommer efter mitt psykologsnack nästa vecka.
Ta hand om er!
❤️?

Vill bara ge dig en tips... skilj dig inte på första månaden. Har råkat göra det två gånger. Inte bra. Men jag är så oändligt tacksam för mina 28 dagar nu, att jag vet vad min ångest och mardrömmarna beror på.
Vad som än händer, så är det lättare att hantera efter en tids nykterhet ❤?❤?❤