Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir så rörd av att läsa era kommentarer, att ni förstår, värmen och vänligheten. Jag vill verkligen ta tag i detta och jag borde som ni skriver ta hjälp. Det som oroar mig mest är hälsan men jag tror att mycket beror på ångesten, att jag känner mig som jag gör. Och givetvis abstinens. Jag har i snitt druckit 1 flaska vin om dagen det senaste 2 åren. Hemskt men sant ? Jag har tänkt skriva på denna sidan länge men aldrig vågat. Bara att skriva här känns bättre, så tack ❤

Det är det enda positiva du behöver säga till dig själv jobbiga, tråkiga och nedstämda dagar. Du är nykter - och det är det enda som betyder något. Allt annat faller på plats när det är dags. Tålamod. Inte en alkis bästa gren, men ack så viktigt att träna på.

Kram ?

Vad fint att du har kommit igång med din förändring Majaela!
Mina återfall kan se ut på väldigt olika sätt, och jag tror inte jag ska skriva så mycket om dem här, eftersom jag är rädd att det skapar sug hos andra på detta forum. Jag är medveten om att jag vandrar på en väldigt slak lina som jag absolut inte vill att andra ska testa. Jag kallar det "kontrollerat missbruk", vilket förstås är ironiskt menat. Jag driver lite med mig själv, eftersom det självklart inte går att kombinera dessa båda ord :)
Men för att göra en oändligt lång historia kort – det år som står framför mig kommer att innebära så tuffa utmaningar att jag inte vågar lova mig själv total nykterhet. Jag är rädd att ett sådant löfte gör att jag ger upp och släpper taget helt om jag faller någon enstaka gång. Istället strävar jag efter att direkt bryta ett enstaka dryckestillfälle med riktigt långa vita perioder. På det sättet har jag alltid garden uppe, och tappar inte bort klarheten som nykterheten ger. Men som sagt, det är en farlig strategi som jag inte vill rekommendera. Om ett år hoppas jag stå på stabilare grund i livet, och då kanske även jag väljer en helnykter framtid. Time will tell.

Ja, det där med att komma till skott... Min kanske minst utvecklade färdighet av alla. Men är ganska bra på att hålla i när jag väl kommit loss.
Skilsmässan är på g.

Att dricka sansat i sällskap kan jag. Men dricker typ aldrig i sällskap, så varför jag med tar sällskapsdrickande i beaktande är knäppt. Träffade en vän i helgen, då drack jag totalt 2 öl. Helt normalt. När jag kom hem och var ensam drack jag 7 till. Helt onormalt.

Tisdag idag. Har en antabus redo.

Jag gick faktiskt en meditationskurs för några år sedan. Vi höll på 3,5 timmar under kvällarna. Otrolig upplevelse. Kunde inte avgöra om jag varit där 15 minuter eller fem timmar när vi var klara. Hade ganska lätt för att komma in i meditationen. Men att nu få in det i vardagen känns knepigt. Ska ge det ett försök. Tror att sen eftermiddag passar mig. ?‍♀️

Jag känner mig helt tom idag. Vad ska jag skriva?
Jag är gnällig fast jag inte vill vara gnällig.
Försök att hitta något positivt...
Sömnen vill inte infinna sig. Jo, jag har sovit. Bara "lite" för lite. Tröttheten känns som domningar i huvudet...
Många säger att de får mer tid när de inte dricker. Jag upplever det motsatta. Det tar sådan tid att göra allt jag behöver för att kunna hålla mig nykter på lång sikt. Eller rättare det tar tid att "göra ingenting" för att få avkoppling istället för att fixa undan saker medan jag häller i mig avkoppling. Det snöade igår. Normalt hade jag utan problem skottat undan snön direkt på kvällen, hade bara behövts några glas under tiden så hade det gått lätt och jag hade fått avkoppling samtidigt. Nu är det fortfarande oskottat... Det går inte att skotta snö nykter och tro att man kan gå raka vägen och sova efter det, då hade jag behövt tid att varva ner efter och klockan var sent. Sömnen måste prioriteras.
Känner mig uppsvullen så jag ställde mig på vågen i morse. +3kg på mindre än en månad... H..vete! Jamen inte konstigt. Dålig sömn är den vanligaste orsaken till övervikt. Kroppen skriker efter energi hela tiden. Dessutom alkostopp som ger sockersug. Ett sockersug som jag medvetet bestämt mig för att ge efter för enligt devisen "socker är iaf bättre än alkohol". Har inte orkat träna med full intensitet heller...

Något positivt var det. Okej.
Det kom bara ca 1 dm snö. Inte hela världen om jag kör ner den. Det blir isgata... Jajjamen, bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja.
+ 3kg. Så bra att det inte hann bli mer! Så bra att jag kan det där med näringsfysiologi så at jag vet vad jag ska göra för att få bort dem utan att börja med en massa tramsdieter.
Sömnen... Jag har ju faktiskt inte mardrömmar längre de stunder jag sover. Det är sååå skönt!

Jag är nykter! Inte illa!

Jag gör så gott jag kan och det räcker bra.

Jag är okej som jag är.

Sätter helst inte min fot där, i början var det nästan mindre problematiskt men ju mer jag inser att alkoholen tvingat mig att ta tag i (jo jag är tacksam över det) men ju mindre vill jag gå på Systembolaget. Lika lite som jag vill gå in i en affär med barnarbetare. Mår illa av dessa överlastade kärror med flak, flaskor. Känns patetiskt att se folk packa in märkliga boxar som heter typ ”gosa”. Gosar inte med en bib ej heller någon som druckit en halva.
Säg nej bara. Som du skrev är det knappast din livsuppgift- du verkar ha annat, bättre, att stå i! Kram.

Absolut tycker jag hon kan köpa sitt eget vin om hon nu vill ha det.
Hon kanske inte riktigt förstår hur mycket du kämpar för att stå emot alkoholen, skulle hon veta det skulle hon
kanske det inte skulle vara din uppgift längre.
Jag hade som vana att alltid gå att handla, fick alltid en chans att sneaka in och ta ett par bira på puben, öl med hög alkoholhalt så man inte behöver vara kvar så länge, jag skulle ju bara handla. Var det innan 18 kunde jag stanna till på bolaget innan, sjukt beteende egentligen. Jag har alltid varit den som köpt ciggaretter till min fru, fastän jag inte längre röker själv, hon tycker att det är ok att skicka mig att handla dom åt henne. Men jag tycker inte det är ok, jag tycker inte om hur illa hon luktar när hon rökt inte heller tycker jag om att hon luktar så illa när hon är med vår dotter. Jag har börjat nu att tänka om, jag köper en ciggaretter åt henne, bara inte dom hon vill ha! Tar ett annat märke, sämre kvalité och säger att hennes märke var slut.
Om en vecka eller så kommer hon att handla sina egna ciggaretter tror jag, för om jag gör kommer det bli fel! ;-)
Kanske kan det vara ett ypperligt tillfälle ett ta upp det med frun, säga att du känner att du mår så mycket bättre när ni är tillsammans utan alkohol och ser gärna att alkoholen tar en paus i er relation. Personligen tycker jag inte att det är för mycket begärt. Du har kommit väldigt långt i ditt resonemang kring alkoholen och varför du drack så jag tror att du kommer gå igenom detta alldeles utmärkt.
Att våga erkänna brister och lära från dem är en av de viktigaste egenskaperna för att lyckas tror jag.

Fortsätt din resa framåt!

Absolut går det lättare för varje dag som går och varje vecka blir bättre och bättre.
Relationen med frun går bra, men visst kan jag säga att när vi bråkar eller argumenterar hetsigt så kan jag
klart minnas att det var ett av skälen då jag drack. Inte för att jag på något sätt lägger skulden på henne, för så är det inte.
Det jag vet som förändrats är att jag blev en aning "Jag gör det, jag ordnar det" med mer, en släng av dåligt samvete och överkompensation för det misstaget jag gjort. Men det har jag satt stopp för nu, det håller inte i längden. Jag har ett eget företag, visserligen bara jag och en anställd i det men som den enda inkomsten vi lever på kan jag inte tillåta mig ta mer ansvar än jag kan bära. Det var en anledningarna till att det gick som det gick innan tror jag. Jag har alltid varit lite för mjäkig och snäll av mig, tagit på mig mer ansvar än jag borde, inte bara inom arbetet utan även privat.
Relationen med min dotter har aldrig varit dålig tvärtom. Vi har en väldigt fin kontakt, visserligen är hon bara tre men vi har alltid vår tid på morgonen tillsammans.
Jag är sist i säng varje dag och alltid först upp på morgonen, det var jag även då jag drack.
Min dotter vaknar alltid när jag lämnar sängen och går upp och sätter mig i soffan för att jobba vid 7-8, vi har en mystund, sitter och pratar myser och sedan har vi frukost, min fru vaknar vid 10 och då går jag ut med hunden för att sen åka till kund på jobb. Min personlighet har förändrats, jag har blivit både gladare och positivare som person och tar motgångar med en klackspark istället för att bli f-bannad som jag minns att jag blev tidigare.

Hur går det för dig nu? Har saker och ting börjat falla på plats?
Hur är suget? Hur går familjerelationen?

Fist bump!
;-)

En dag i taget är bästa sättet! I början är varje dag en evighet, men efter en tid kan man knappt hålla ordning på veckorna - och nu senast räknade jag fel på en en hel månad. Med andra ord, det blir så mycket lättare med tiden om man orkar kämpa den första svåra tiden.

Fyll ditt liv med trevligheter, för du vinner en massa tid som nykter. Helgen känns otroligt lång i början, men man vänjer sig. Söndagsångesten är dock i princip borta, för man hinner så mycket mer på helgerna nu.

Kram ?

Fast det skulle varit dag 4 om jag inte druckit ett glas vin i lördags.
Mår förhållandevis bra men tar en dag i taget. Då och då kommer ett väldigt sug men då dricker jag juice eller tar en frukt. Imorgon är dag 3 som visst skall vara jobbig enligt andra här.. själv var det så länge sedan dag 3 att jag har glömt. 2018 tror jag. Helt galet ju..

Det måste ha tagit sin tid att läsa alla 1590 inlägg ? i min nya tråd är jag inte uppe i 1000 inlägg än, men snart så ? Vad glad jag blir att min resa kan inspirera dig! Det har hjälpt mig enormt mycket att vara ärlig och långrandig, det har funkat som självterapi för mig. Att min resa sen kan inspirera andra att påbörja och/eller fullfölja sin nyktra resa är verkligen vinn-vinn.

Kram ?

Vad bra att du har hittat hit! Jag har varit, är förresten, där du är, möjligen ett halvt steg närmare ett långsiktigt rätt val. Men du, vi kan också klara det! Babysteps, en dag i taget. Det är vad det är, det vi har gjort definierar inte det vi gör, vi kan byta kurs i livet. Det finns inte mycket dumt jag inte gjort vad gäller alkohol... kört påverkad, kört mina barn påverkad, gömt, glömt, smugit, ljugit, skadat mig, misskött mitt jobb, bakis på jobbet, full på jobbet nu när man jobbar hemma... you name it... nu börjar processen att välja rätt och förlåta sig själv.
Det luriga med alkohol är ju att först blir man glad, sen blir man ledsnare än man var från början... och varje gång blir det lite värre... Ibland måste man vara ledsen färdigt innan man kan bli glad igen. Och om man druckit länge kan glädjen dröja ett tag, men det är ok att inte vara glad jämt, så länge det går åt rätt håll. Sök stöd hos beroendemottagning och terapeut - de är guld värda. Och forumet här förstås som finns för alla oss som vill förändra.
Vad gäller abstinens - om du klarar att trappa ner själv så halvera varje dag (om du behöver) - sök akut om du börjar må riktigt dåligt.
Kram

Hej Snusen!
Hoppas du haft en bra helg och att terapeuten nu är tillgänglig igen.

Har kommit in i en rutin där jag försöker att ta en stund på yogamattan på morgonen innan jag kollar mobilen eller lyssnar på radion. Ibland lite yoga först ibland bara meditation.har några olika inspelade eller gör en själv med andning mm. Tar tid att lära sig och det händer ofta att jag är lite okoncentrerad. Ser det som något jag kommer att behöva träna på länge. Känns bra att ta in lite nya saker istället för alkoholen. Kram

23 dagar idag utan alkohol Skriver inte så mycke just nu. Har varit lite deppig några dagar och i morgon ska jag träffa en kurator. Det känns bra.

Många av oss här på forumet dricker eller har druckit för mycket utan att egentligen ha en bra anledning till det. Du är inte misslyckad för att du har hamnat i den situationen. Du är ju på väg att ta tag i situationen, vilket är jättrebra! Det är väldigt vanligt att oroa sig för att det är farligt att sluta dricka tvärt. Huruvida det är farligt eller ej är bland annat individuellt och beror också på i vilka mängder och hur länge du har druckit.

Det säkraste sättet att sluta är att ta kontakt med ett beroendecentrum i närheten av dig och be dom med hjälp att sluta. De kan hjälpa dig med medicin etc. för att kunna sluta på ett säkert sätt.

Annars kan du ju testa hemma själv att nöja dig med ett glas idag och stanna där. Imorgon kan du prova att inte dricka alls. Vissa biverkningar kan du räkna med att du kommer få. Ångest t.ex, är väldigt vanligt. Men om du börjar känna allvarligare symptom som att du börjar skaka okontrollerat att då ta kontakt med sjukvården omedelbart!

Jag förstår att du är orolig för att sluta, men ju snarare du gör det, desto mindre risk för abstinensbesvär. Här på forumet kan du också få stöd från andra som har varit i liknande situationer.

Hej Ankie och välkommen, glad att du hittat hit ?

Vi är många som kämpar och jag känner så igen mig i det du beskriver. Druckit alkohol de senaste 3-4 åren och sen drygt två år dagligen... fick nog efter jul när jag kände precis som du beskriver: ångest, tryck över bröstet, blev livrädd att jag fått problem m hjärtat el ngt annat allvarligt.

Den 2/1 fick jag till slut nog. Inte druckit sen dess. De sista dagarna jag drack så minskade jag till ca hälften av vad jag brukade, men vet inte om det gjorde någon skillnad. Jag kan bara svara för hur det var för mig, och jag har fysiskt inte märkt något mer än en enorm trötthet. Nu tre veckor (drygt!) senare så mår jag riktigt bra! Ff trött och har mycket känslomässigt att reda ut, men jag är iaf nykter ?

Är du orolig för din hälsa om du slutar tvärt så kanske du ska rådgöra m sjukvården?

Varmt välkommen hit iaf - här finns vi, och vi stöttar varandra oavsett hur vi mår och hur det går. Ett beslut jag aldrig kommer ångra, värmen här inne är oändlig ?

Och du! Det är fantastiskt skönt att inte dricka mer, inte smyga mer, inte ljuga mer, inte oroa mig mer, inte dricka upp en massa pengar och mängder med andra fördelar som du kan läsa om i våra trådar ☺️?

Hej!
Jag har druckit alkohol i princip varje dag i 5 år. Den enda gången jag känner mig glad är när jag är berusad, jag har försökt att sluta men lyckas ändå alltid hitta en ursäkt för att ta ett glas. Jag har idag endast druckit 1 glas men känner mig ångestfylld, jag har ett tryck över bröstet och känner mig yr. Ingen vet om att jag dricker men jag märker att jag blir mer och mer oförsiktig. Jag avskyr mig själv och har konstant dåligt samvete för mitt beteende. Jag har ett bra jobb, en familj som är bra men trots detta gör jag såhär. Jag känner mig misslyckad och är rädd för hur det skall sluta. När jag läser på nätet så står det att det är farligt att sluta dricka tvärt och då blir jag ännu mer rädd. Vad ska jag göra, är det någon som känner igen sig?

Ikapp hela din tråd! Och jag vill bara säga TACK - tack för att du så ärligt (och så bra skrivet!) Delar med dig av din resa! Att få följa med så nära, både i med och motgång, är helt ovärderligt.

Nu ska jag leta upp din nya tråd och läsa ikapp mig även där ?.
Har beställt boken "tänka klart", hoppas den kommer denna vecka! Klurar lite på vad jag ska säga till min man om den bara...han vet ju att jag inte vill dricka ah mer men vet ju inte om han riktigt förstått hur illa det varit... Har svårt att sätta ord på det fortfarande, det har bara gått 8 dagar. Men jag märker så stora förändringar att jag stärks varje dag i mitt beslut.
Snart orkar jag nog skriva mer i min egen och i era trådar också ?.

/Mamsen

När det gäller "konflikten" med min kollega kan jag tänka mig att hon har för länge sedan släppt det. Hon har fullt upp med att avsluta sitt jobb hos oss, fredag är sista dagen. Imorgon ska vi avtacka henne. Och när hon inte är på jobbet har hon fullt upp med att vara småbarnsförälder, syster, svägerska, dotter och vän. För mig ser det ut på ett helt annat vis och förmodligen har jag lagt alldeles för mycket energi på detta. Ok min självkänsla är inte helt grundad...men så här mycket energi på en liten enstaka händelse...nja...jag måste släppa det. Jag måste vara rättvis..hon är en fin människa...och hon brydde sig mycket om mig när min dotter mådde som sämst.

Jag är extrovert..är social...känner igen mig så mycket i vad Andra halvlek skriver...är också så himla svältfödd på social kontakt att jag tar tillfället i akt på varje samtal som jag kan få...hihi...men hade jag en bättre självkänsla...och var nykter...så tänker jag att jag hade landat så mycket bättre i mig själv.

Det är så himla speciellt på jobbet nu...och jag trivs verkligen inte med denna sociala distansiering...känns som om jag befinner mig i ingemansland...jag tröstdricker och tröstäter...och inte fasen blir det bättre för det...jag blir bara arg och ledsen!

Var i alla fall uppe på Friskis & Svettis idag för att förnya mitt medlemsskap...och när jag skriver uppe...så ligger F & S på fjärde plan...och trapporna suger...men jag behöver verkligen boka in mig på ngt pass...finns flera pass utomhus men ganska få platser. eller om jag inte bokar in mig på ngt pass...få iaf kontinuitet i promenader eller vad det nu är.

Även om det inte blev utan alkohol idag så väldigt tacksam för ditt inlägg Se klart...som fick mig att tänka efter..inte tillräckligt men SÅ mycket mer!

Så lång tid tog det innan jag lätt fixade en halvtimme och även kände effekt i vardagen. Då hade jag fått ett ökat lugn och närvaro hela tiden. Jag började med det hösten 2007 efter min första utmattningsdepression. Sen när jag mådde bra igen så slutade jag med det. Väldigt vanligt. Men så fort jag mådde sämre tog jag upp det igen, och inom en vecka märkte jag effekt på ångesten. Kroppen och hjärnan kom ihåg.

Den senaste perioden jag använde det var när jag slutade dricka. Min ångest var enorm de första 8-10 dagarna. Så där jag-står-inte-ut-en-minut-till-jobbigt var det. Då tvingade jag mig att utöva mindfulness i vilorummet på jobbet. Liggande under en filt, med låtlistan på lite lågt medan jag djupandas. Ångesten höll bokstavligt talat på att slita upp mig från bädden. Men jag låg kvar, uthärdade, djupandades lugnt. Efter 1,5 vecka med daglig mindfulness var ångesten borta.

Men så fort jag mår bra så slutar jag. Helt puckat. Egentligen är det ju så att man ska träna när man mår bra för att verkligen ha nytta av det när man mår dåligt. Jag är samtidigt tacksam att det funkar när jag väl behöver det. Senaste fyra-fem åren har jag nog behövt ta till det i snitt en gång per år av olika anledningar. Ångest är jag hobbyexpert på också tyvärr ? Men jag tror att jag ska slippa det nu när alkoholen är ett minne blott.

Kram ?

Jag förstår att man gör det. Men jag tycker att man ska låta bli, för att freda sin egen integritet. Men det är kanske lätt för mig att uttrycka. Egentligen kastar jag sten i glashus. Jag vet ju precis efter 24 års samboskap hur det är att göra saker för husfridens skull, även om det innebar att jag begick våld på mina egna övertygelser. Men det slutade i separation till slut.

Kram ?

Jag minns också att så fort tanken om ”unna sig” eller ”fira” eller ”trösta” sig dök upp och man började leka med tanken, dvs planera inköp och på allvar se fram emot stunden med glaset i hand och första klunken, så blev besattheten så mycket värre. Den liksom fyllde hela kroppen och klockan kunde inte gå snabbt nog.

Det är så skönt att slippa den besattheten. Den förväntansstressen är helt borta för mig. Det är en massa gånger det snart senaste året som jag har kunnat stanna kvar i något sammanhang en längre stund, för att jag inte har lika bråttom hem till vinet längre. Och ibland när man stannar kvar i ett sammanhang uppstår magi. Närvaron i stunden öppnar dörrar som kanske aldrig hade öppnats annars. Man hinner prata till punkt.

Kram ?

Jag började egentligen för ett par år sedan redan och tyckte att det var bra men sen blev det mer sporadiskt och dog ut. Visst var det ofta i början jag inte alls fattade vad det var jag höll på med, mer än att jag kunde känna ett lugn efteråt. Så hur länge har jag hållt på? En månad dagligen. Innan det ett par gånger i veckan i några månader och innan det väldigt sporadiskt i ett par år, ibland med flera månader emellan. Det är väl när jag började göra det mer regelbundet, ett par gånger i veckan som jag började känna riktig positiv effekt men ännu mer när jag gör det varje dag.

Hur längde behövde du träna?

Ska väl sägas att det fortfarande ibland är enklare och ibland svårare. Ibland hänger jag inte med alls på vad det är jag gör eller borde känna under guidningen men låter mig inte stressas av det utan kör på.