Senaste kommentarerna i forumet

Jag kommer att kommentera på nystarts senaste inlägg, del för del, för att vara extra tydlig. Jag tror att vi alla behöver hjälpas åt för att det här möjligen ska kunna vara hjälpsamt för dig igen.

"Måste säga att inläggen från vissa personer har sänkt mig totalt."
- Det är mycket tråkigt att höra att inläggen har fått dig att må sämre. Som jag tidigare skrev, så uppfattar jag inte att det är någon användares avsikt.

"Att läsa inlägg där råden är helt felaktiga, och faktist farliga för mig gör mig ledsen, att när jag sedan påpekar att jag inte vill ha råd som dem om personen ifråga inte vet bakgrunden om hur personer som min fru är får ännu fler inlägg i samma anda gör det ont."
- Det är bra att du är tydlig med var som funkar eller inte funkar för dig, nystart. I slutändan är det bara du som kan avgöra vad som hjälper dig. Det är rimligt att kräva att vi som arbetar här på alkoholhjälpen inte gör att du mår sämre. Om något som jag har skrivit gör ont så ber jag om ursäkt för det. När det gäller övriga användare så kan du självklart önska att de inte sårar. Samtidigt är det inte rimligt att förvänta sig att de alltid ska kunna se eller ta ansvar för att det inte blir så. Jag vill ändå uppmana alla användare till försiktighet! Om ni märker att ett råd eller en åsikt inte alls funkar för en användare, så blir det sällan bättre av att upprepa samma budskap. Ibland är det inte ens lämpligt att försöka förklara vad en menade, eftersom även det kan kännas som tjat. Att konfrontera eller försöka övertala någon är sällan hjälpsamt. Dela gärna med er av era tankar, men mottagaren måste ha rätt att avgöra om de passar.

"Jag har blivit psykiskt, verblat och fysiskt misshandlad av min fru under så lång tid jag kan minnas, men har inte "vaknat" upp förrens väldigt nyligen. Jag har blivit hotad att om jag lämnar henne kommer hon se till så jag går helt barskrapad och aldrig får träffa barnen igen. Hon har i princip sagt att hon kommer hitta på vilka historier som helst för hon kommer bli trodd. Men jag ska inte enligt er försöka avväpna henne med att få bevis för att det är hon som är skurken?"
- Jo, i en sådan situation som du beskriver så kommer du säkert att i något läge behöva kunna visa vad hon har gjort. För att inte det bara ska bli ord mot ord, med risk att ditt ord väger lättast, så är ett förslag att du berättar för någon professionell. Gärna tillsammans med dina barn.

"Jag ska ta ansvaret för att jag och mina barn blir misshandlade av henne? Vad ska jag göra? Lämna henne och riskera att förlora allt inklusive barnen? Stanna kvar och bli verbalt och fysiskt misshandlad? Det enda som jag skulle kunna göra är att ta till våld för att skydda mig och barnen, men då har jag sänkt mig till hennes nivå och jag riskerar att bli den som bli anmäld till polisen."
- Nej, du kan och ska inte ta ansvar för hennes dåliga beteende eller psykiska misshandel av er. Det hoppas och tror jag inte att någon här tycker. Du har provat många saker och får avgöra vad som kan funka. Vi andra har bara delar av bilden och kan ge våra tankar, men inte avgöra vad du ska göra. Du verkar ha vettiga tankar om vad du inte kan göra.

"Nej jag är så långt ner jag kan komma och har i många år använt alkohol för att härda ut, jag försöker ta nästa steg och sluta med användandet av alkohol och bryta mig loss. Men enligt vissa har jag alltså inte rätt att vara här, jag har inte rätt att beskriva min vardag och mina problem?"
- Du har rätt att vara här! Jag uppfattar inte att någon tycker att du inte får vara det.

"Och, nej jag har inte en diagnos på min fru från någon proffisionell. Behöver jag det för att veta att hon misshandar mig? Får hon misshandla mig om min egen diagnos av henne skulle vara felaktig?"
- Nej. Eftersom det här är ett öppet publikt forum så ville jag i mitt förra inlägg förtydliga att vi som arbetar här, inte kan avgöra om din fru har en personlighetsstörning eller någon annan diagnos. Vi kan därför inte heller på ett säkert sätt bekräfta eller avråda från dina tankar kring hur du som anhörig ska agera. Kanske är det också detta, i kombination med hur du beskrivit dina barns situation, som gör att kommentarerna du får blir väldigt blandade. Oavsett, så kan inte en psykiatrisk diagnos försvara de saker som du beskriver att hon har utsatt dig och er för.

"Igår kväll drack jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte ens kan ventilera här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag drar mig undan detta forumet då det inte är vad jag trodde det var."
- Tråkigt, med bakslag. Som andra skrivit tror jag att du ha både förmåga och motiv att fortsätta med att vara utan alkohol ett tag. Du avgör själv om du vill fortsätta att ventilera här eller inte. Om du upplever att andra användare missförstår eller sårar, så har du möjlighet att ta hjälp av oss som arbetar här. T ex genom att anmäla ett inlägg eller skriva till oss, så att vi kan hjälpa till och försöka göra diskussionen hjälpsam. Det är vårt ansvar, inte andra användares. Jag kommer även att skriva ett kort meddelande till dig under frågor, så att du kan kommunicera direkt där.

Vänliga hälsningar
/magnus

Åh jag blev så glad av ditt inlägg, kändes så fint. Men. Känner inte att jag vill vara snäll mot mig själv så som du säger och försöka distrahera mig från ångesten utan vill på något sätt känna den, så att jag tar det på allvar det jag gjort. Så att jag inte ska göra det igen. Som nån sorts bestraffning antar jag. Förstår att det är dumt och att det inte fungerar men känner att jag förtjänar att må dåligt. Pratade faktiskt med en kompis igår och försökte berätta hur jag känner kring alkohol osv. vilket var jättejobbigt för jag skäms så mycket över det men det känns ändå bra att jag gjorde det så att jag inte behöver bära på det själv.

Och grattis till sju (förhoppningsvis åtta nu då) dagar utan! Superstarkt gjort!

Tror också att det stärker dej att kunna skriver här.
Tror inte du räknar mej som vän efter mitt inlägg tror iallafall att du syftar på bland annat på mej.
Men kan det inte vara bra när någon rör om i grytan istället för att trampa runt i smeten skämtsamt uttryckt.
Du frågar vad Du ska göra ?
Lämna henne och förlora allt frågar du?
Men har inte ni båda två förlorat allt redan, för länge sedan!
NEJ DU SKA LÄMNA HENNE NU OCH VINNA LIVET !!!
EN NYSTART !!!
Det tycker jag och fler med mej.
Du är ju fortfarande en ung man som livet har mycket att ge, men du måste våga.Så samla kraft.
Matriella saker och pengar klarar man sej med små medel hellre än att vara nedtryckt misshandlad och behöva medicinera sej med alkohol för att stå ut.Barnen hur får dom lindring ?
Barnen kan hon inte ta ifrån dej, vi lever i Sverige
Lycka till det önskar jag er verkligen.
Ska inte kommentera din tråd mer nu har inte mer att säja.Kanske kan du stänga av de du inte vill ha kommentaren ifrån men nog är det illa fast du kanske är skörare än vad vi förstår
När man träffas personligen eller talar i telefon, kan man ju vända på klacken eller lägga på. LYCKA TILL ?

Klart vi kör en helg utan alkohol
Gänget! ?

är stor, speciellt alla dessa strategier för inköpen på systembolaget. Har hänt att man tagit en omväg på 45 min med bil för att slippa bli igenkänd. Snacka i telefon eller något annat som ska signalera att allt är fullständigt normalt och sker mer än ofta. Gärna köpa några finöl med vinet för det kan väl inte en alkoholist ändå köpa. Sen att den ölen kostar lika mycket som vinet är ju inget man reflekterar över.. ?

Ser fram emot denna fredag som nykter och kunna vakna pigg imorgon. Men a-djävulen har och fortsätter sina försök idag.

Kämpa på!

Så starkt av dig! Nu kämpar vi över helgen också! ???

Så starkt stå emot! ?❣️

Skulle precis skriva till Chivas att det är en ”tursam” tid för ”sjuksymptom” ingen kommer hem till någon annan idag om man säger att man känner sig lite risig..Vi får hoppas på det bästa..Släpp inte taget Chivas..Kram.???

... att du skriver ner dina insikter, de finns då alltid att gå tillbaka till.
Du har så himla rätt i att vi föds med olika känslighet, kanske rentav livslust, olika förutsättningar och predestinationer.
Jag har varit ett mycket känsligt (och argt!) barn.
Alltid känt mig udda, lite utanför.
Ofta tänkt att ”utan barnen” vore jag förlorad.
Men långsamt och med stigande ålder har jag blivit allt mer ok med den jag är. Varken bättre eller sämre. Lika värd.
Att vara nykter har hjälpt mig att se saker klarare, en del jobbigt, sånt som jag tidigare inte orkade tänka på. Men sen är det som ett uppskjutet besök hos tandläkaren- väl där så är det inte så fasansfullt som fantasierna kan vara.
Det gäller att leva sig igenom. Vara där. Stå ut. Gå ett steg till.
Jag önskar dig mod och tålamod. Vill också, men det tror jag du förstod, poängtera att mitt prat om det arkitektritade livet har noll och inget att göra med pengar. Materialval i livet, är liksom något annat och hur det än är, med pengar, så är vi alla lika så till vida att känslor, innerlighet och kärlek går att odla precis i vilka zoner som helst. ?

Middagsbjudning och övernattning med vänner som man brukar dricka med låter alldeles för tidigt. Kan du inte avstyra det? I dessa tider kan man bli sjuk och då ska man inte umgås med andra. Minst en månad nykter behöver du innan du ens kan fundera på att umgås med andra som dricker. Tror jag. Det är mitt råd i alla fall.

Kram ?

Jag med...

Men se det som vilken träning som helst. Det är ingen idé att gå på gymmet om man inte ha motstånd på maskinen. Att det är jobbigt och man kör ändå är hela grejen!! Nu växer dina mentala muskler. Så låt sugen ge dig motstånd, så blir du riktigt stark ???

Keep up the good work ???

Promenad blir det här med. Och yoga ?? det kommer att se konstigt ut, var ca 20 år sedan då jag ens provade. Men är ensam hemma ikväll så får iaf vara ifred ???

Jag har märkt att genom text och sms är det svårt att förmedla empati och medkänsla på ett bra sätt. Det kan bli så fel!! Och jag önskar det inte hade hänt.

Men nu har det hänt. Och vi ska framåt. Ok, du drack igår. Än sen? Släpp det. ???

Hur går tankarna om helgen. Kan du föreställa dig en nykter helg? Eller en nykter fredag. Nu behöver vi få dig tillbaka på banan igen. Kom igen ??❤?

Svara bara på meddelanden som ger dig energi och tröst. Det löser sig! Du är på rätt ställe!!

Mary

Du kommer klara det! Låter som du har en bra plan!

Ja, jag känner ju också igen mig så väl, så du är verkligen inte ensam.
Det som är skönt med det här forumet är att jag faktiskt förstår det. Det är inte bara jag som förlorade kontrollen när vinet tog över livet. Nu håller jag på att ta tillbaka livet, känner mig lite vilse, men det ska gå. Det är hoppfullt att läsa om andras resor här och den varma förståelsen som finns.
Du har tagit ett stort och bra steg in nu ??

Måste säga att inläggen från vissa personer har sänkt mig totalt. Jag går just nu igenom min värsta period i mitt liv och igår var nog den värsta dagen i mitt liv, idag är redan på väg att bli ännu sämre. Att läsa inlägg där råden är helt felaktiga, och faktist farliga för mig gör mig ledsen, att när jag sedan påpekar att jag inte vill ha råd som dem om personen ifråga inte vet bakgrunden om hur personer som min fru är får ännu fler inlägg i samma anda gör det ont. När sedan en annan person kommer in och gör ett påhopp utan dess like och anklagar mig för det ena och det andra gör det ont, fruktansvärt ont. Jag har blivit psykiskt, verblat och fysiskt misshandlad av min fru under så lång tid jag kan minnas, men har inte "vaknat" upp förrens väldigt nyligen. Jag har blivit hotad att om jag lämnar henne kommer hon se till så jag går helt barskrapad och aldrig får träffa barnen igen. Hon har i princip sagt att hon kommer hitta på vilka historier som helst för hon kommer bli trodd. Men jag ska inte enligt er försöka avväpna henne med att få bevis för att det är hon som är skurken? Jag ska ta ansvaret för att jag och mina barn blir misshandlade av henne? Vad ska jag göra? Lämna henne och riskera att förlora allt inklusive barnen? Stanna kvar och bli verbalt och fysiskt misshandlad? Det enda som jag skulle kunna göra är att ta till våld för att skydda mig och barnen, men då har jag sänkt mig till hennes nivå och jag riskerar att bli den som bli anmäld till polisen. Nej jag är så långt ner jag kan komma och har i många år använt alkohol för att härda ut, jag försöker ta nästa steg och sluta med användandet av alkohol och bryta mig loss. Men enligt vissa har jag alltså inte rätt att vara här, jag har inte rätt att beskriva min vardag och mina problem? Och, nej jag har inte en diagnos på min fru från någon proffisionell. Behöver jag det för att veta att hon misshandar mig? Får hon misshandla mig om min egen diagnos av henne skulle vara felaktig? Igår kväll drack jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte ens kan ventilera här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag drar mig undan detta forumet då det inte är vad jag trodde det var. Tack iallafall till er som varit mina vänner här, ni vet vilka ni är så jag behöver inte namnge er. Tack och kram till er.

Vi gjorde det ????❤
(Nu ska vi ta en vit helg!!)

Åh, jag blir rörd över alla som gratulerar och hejjar på!

Mina underbara härliga vänner, TACK!

Detta är mest för min egen skull, en insikt jag fick imorse då jag läste hos "smygdrickaren", så detta är en redigerad kopia av det jag skrev där. För att jag ska kunna gå tillbaka och läsa.

Den djupa inre ensamheten. Även om jag har fått uppleva äkta kärlek (barnens far o min nuvarande man) och har två jättefina ungdomar, dras jag med en djup inre ensamhet. Hade jag inte haft mina ankare (barnen ffa men även såklart maken) som ger min existens en djupare mening, vet jag inte var jag skulle ha varit i mitt missbruk nu. Hur uppfylld o lycklig jag än kan vara över dagen som varit, så finns behovet att gå in i dimman. Säkert ett kemiskt behov, men för mig även ett känslomässigt/mentalt. Jag är en social och utåtriktad person, men i grunden blyg och introvert. Tror detta inverkar på behovet att gå in i dimman.
Jag har inte valt att växa upp i den miljön jag gjorde. Jag har inte valt mina gener. Vissa människor är födda med en konstitution som gör att livet blir svårare. Redan från början. Det är liksom inte 100% kul att leva, redan från början. Men man kämpar på och försöker skapa det liv man vill ha. Men blir liksom inte av med sorgen, tomheten. Droger/alkohol/ andra missbruk hjälper för stunden. Man får en inre lättnad.
Om jag ska klara mig utan missbruk av något slag, behöver jag gå långt, långt bak i tiden och bygga upp mig själv därifrån. Det var inte mitt fel att det blev som det blev, men nu står jag här med detta livet och jag vill göra det bästa av det jag har.
Och förhoppningsvis inte lämna arvet vidare till barnen.

Jag hör till dem som (ännu inte) druckit bort jobb och relationer. Det går att nå botten ändå, eller som jag brukar kalla det: stupets kant.
När man står där med framhjulen över fast mark och liksom svävandes i luften, går det att försiktigt backa, backa. Istället för att gasa. Jag kan inte säga vad som är svårast eller enklast.
En ”svårighet” med att inte befinna sig på stupets botten är möjligen att frågan alltid kan vara öppen huruvida man skulle kunna dricka ”normalt”.
Jag har för min del vänt ryggen till den diskussionen med mig själv.
Du skriver; hur mycket påverkar alkoholen ens mående egentligen?
Svaret är att alkohol påverkar oss enormt mycket. På så många fler plan än vi kan föreställa oss, det vecklas ut lite i taget, och med tiden. Därför, ge nykterheten lite tid och tålamod, liksom livet. Allt går inte över en natt. Bakslag kommer, men grunden är att det blir bättre, hela tiden. Kram!

Ju klarare jag blir i huvudet, desto fler pusselbitar faller på plats. Tack ni som stöttar!
@se klart, läste ditt inlägg till m7g igår morse o har burit det med mig hela tiden. Det ingav mig så mycket hopp och också insikten att behandla sig själv med ödmjukhet. Lära sig ett nytt språk, vilken fin metafor, det är ju precis så. Och språk lär man sig inte fort. Nyanserna kanske man aldrig lär sig helt. Men det är ok! Det talade också till mig att jag själv kan designa mitt liv, arkitektrita mitt liv. Vilken frihet det finns i det! Fyller mig med förväntan inför framtiden! Att ta hand om mig själv på riktigt.

Jag sitter och jobbar i godan ro och så från ingenstans suget det tag i mig. Det tar nästan stryptag på mig och skriker
- va gott det hade varit med vin nu!!!! Känner du inte det?!

Jo visst fan känner jag det. Svårt att ignorera, men inte händer det idag iallafall!
Jag ska gå ett ärende och lyssna på youtube. Det är bäst att säkra upp. Men ska jag vara ärlig blir jag irriterad på suget när det är såhär ihärdigt. Jag blir less på tjat helt enkelt och då vill jag inte alls ?

Här har du en till nynykter, 8e dagen idag. Läser mycket härinne, man får mycket bra råd etc.

Hejja dig och bra jobbat! Gillar verkligen ditt nickname. Det blåser positiva vindar bara det. Vakna utvilad, fräsch, pigg och go.

Haha, hög igenkänningsfaktor. Jag har stått på bolaget och sagt högt med telefonen mot örat "ok, vad vill han ha för något present då så köper jag det!!" och sedan valt en flaska - utan att ha pratat med någon i telefonen. Så galet egentligen, sjukt jävla galet! hah.