Senaste kommentarerna i forumet

Herregud vad jag nickade (tyvärr) igenkännande till din text. Känner igen smygdrickandet (därav mitt nick). Känner igen att man gör en plan för hur man ska rotera systembolag. Känner igen skammen när man ser att samma person sitter i kassan som sist.

Jag har inte gått på AA, men har gått ett 12-stegsprogram innan och det var så långt ifrån skam, skuld och att bli dömd. Tvärtom. Där satt massa personer med liknande erfarenheter som mig. Det faktiskt sjukt förlösande att höra alla andra berätta hur de har upplevt liknande saker. Du får göra som du vill, men att berätta för familjen kan både bli ett stöd för dig, men också ett sätt att vinna lite respekt. Att lägga sig platt ibland, säga att man har ett problem, är inte en svaghet. Att blotta sig så, är en styrka.

Stort lycka till, jag hejjar på dig!

Någon gång är den sista. Skriv mycket här så du kan gå tillbaka och påminna dig när minnet sviktar. Bra att du insett allvaret och inte tänker labba med att dricka kontrollerat. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka kontrollerat. Tycker jag, som är 11 månader nykter på lördag ?

Välkommen in i värmen ? Ni är ett stort gäng som slutat nu omkring årsskiftet! Ni får kroka arm och stötta varandra lite extra! Själv hänger jag mest inne under ”Det vidare livet” nu. Brukar skriva i mitt gamla inlägg här på mina månadsdagar dock. Så på lördag är det dags igen.

Kram ?

Känner så för dig, det du upplever är tungt.
Men här hittar du fler som du själv, här kan du få stöd och hjälp.

Jag har varit nykter i 14 dagar nu och går på AA-möten varje kväll, jag går i en kvinnogrupp som heter ”Andrum” sök på AA så hittar du den.
Mötet är online på zoom, så du kan vara helt anonym dvs bara lyssna med avstängd kamera. Det hjälper mig så mycket, kvinnogruppen är välkomnande och mycket varm. Jag var supernervös i början, men det går så bra! Hoppas du vågar ge det ett försök!

Lycka till med din nykterhet, en dag / en timma i taget ❤️

Jag är ny här och har läst en del inlägg från er andra. Så starka och modiga ni är… Själv känner jag mig bara trött, svag och rädd.
Jag har haft ett alkoholriskbruk i många år som de senaste två åren eskalerat till ett extremt missbruk. Jag har druckit på dygnets alla timmar, gärna tillsammans med andra men allra helst i min ensamhet inne på sovrummet. Jag har skåpssupit otroligt mycket, gömt vin och sprit i garderober och väskor. Druckit i stort sett varje dag.
Kan dricka enorma mängder. En kvarting gin och en halv bag-in-box på en kväll är inga problem. Dricker för det mesta tills jag somnar.
Jag har tagit långa rundor förbi stadens olika systembolag, noga planerat så jag inte besöker samma flera gånger för tätt. Känner mig paranoid och tycker att personalen tittar på mig. Skäms som en hund när jag handlar men försöker verka avslappnad, låtsas ibland prata i telefonen när jag handlar som att det vore den mest naturliga sak i världen att jag är där för tredje gången en vecka. Haft supermycket ångest över att inte ha alkohol hemma. Fått nära nog panik om jag missat att handla innan systemet stänger på lördagarna.
Har varit full runt barnen och sambon. Betett mig illa, somnat och sluddrat och ramlat. Inte orkat leka med barnen eller ens vara med dem under bakfyllorna. Det är det som gör mest ont... Att jag har svikit mina barn så otroligt mycket. Dom är 10 och 12 år gamla och förtjänar en annan mamma.
Har under det senaste året slutat vid ett par tillfällen. Hållt mig nykter två-tre veckor som längst men alltid tagit ett första glas igen. Och när jag väl druckit första glaset startar mardrömmen om på nytt.
För jag verkar verkligen inte kunna dricka bara lite... När jag druckit första glaset öppnar sig som ett bottenlöst hål.
Har nu varit nykter sedan i söndags, 4 dagar, och hoppas att detta är min för-alltid-nykter-gång.
Hade svår abstinens de första två dygnen, kräktes och mådde illa, svettades, darrade och sov ingenting. Nu mår jag lite bättre och har kunnat äta.
Jag vågar inte prata med min familj eller vänner om detta och erkänna för dem hur stora problem jag egentligen har…
Känner att jag nog gärna skulle vilja gå på ett AA-möte men vet inte om jag vågar det riktigt. Rädd att där ska vara någon som känner igen mig. Rädd att det ska kännas otryggt, rädd att bli dömd…
Tack för att jag fått skriva av mig lite. Har ni några tips på vägen tar jag tacksamt emot dem… ❤️

Jag ska börja träna yoga imorgon. Fick tips på min tråd. Hoppas du får mååånga härliga nyktra erfarenheter och dagar!
??❤

Utmaningen är det som jag tror, iallafall till en början, gör så jag kan stå emot. Efter ett tag blir det mer av rutin men även att jag inte vill bryta en svit av fina dagar :)

Så skönt att kunna gå promenader utan att känna av ångest och tro man ska svimma eller att hela kroppen spänner sig 300%. Även om jag vet att det är ångest och ofarligt så är det lättare sagt än gjort att ignorera känslorna. Samma sak när man gymmar, har avbrutit flera gånger när den kickar in. Helt logiskt att lasta på fria vikter för bänkpress för att sedan plocka ner alla och smita hem ?. Men innan dess låtsas att få ett viktigt telefonsamtal såklart ? Näe jag förundras över varför hjärnan så snabbt glömmer.

Idag både gym och 5 km promenad utan någon som helst ångest. Så skönt!

Börja med något som du kan lyckas med. En fredag? En helg? En vecka? Och så skriver du här hur det går. Ibland är 10 minuter mer avgörande än en helg. Jag var på apoteket idag, den är vägg i vägg med systembolaget. Hade inget sug alls, men fick en tanke om att gå titta på A-fria sortiment. Men jag har bestämt mig att inte gå in där, så istället läste jag på min tråd på apoteket. Och så råkade 2 personer precis skriva till mig om att de tror på mig... så då gick jag bara hem. Så stolt jag är ???
Det kan du också vara ?❤?

Innan märkte du inte att du var trött, då du använde alkohol som tändvätska. Nu känner du den riktiga, äkta tröttheten. Sov, sov, sov och vila allt vad du kan. Energin kommer åter när hjärnan läkt färdigt.

Det finns något som heter traumaterapi. Där får man hjälp att lotsas tillbaka i dåtid och förlåta sig själv och andra. Tror jag, har ingen egen erfarenhet.

Under den våta yllefilten som alkoholen varit för oss finns små och stora problem för oss alla att hantera. Det kan dock ta lite tid att identifiera dem.

Kram ?

Då har jag klarat ännu en dag. Mannen hemma och inget alkoholsug alls. Men jag vet att det kan komma när man minst anar det.. har många ggr trott att nu är jag ok nu klarar jag detta att ta ett glas vin. Det kanske jag gör den dagen. Men jag har väckt något och snart dricker jag igen. Har aldrig druckit varje dag utan helger inte varje, men när jag börjat så har jag svårt att sluta. Så därför ska jag ju inte börja...

Det där är jag också rädd för. Att jag behöver stålsätta mig i mitt eget hem. Jag är inte redo än, så är glad över att mannen stöttar än så länge... ...men det kommer säkert. Jag tror jag kommer att försöka skoja bort det på något sätt. Eller ber honom att spela kort. Något som tar bort fokus från innehållet i glaset.

Bra att du får hjälp av att läsa här ❤??

Det är inte så farligt ingen vill någon annan illa här ❤ i detta forum
När man skriver här bör man vara beredd på att få svar som man kanske inte tänkt sej.Men det kan vara värdefull ändå och leda till något gott.
På något sätt är man ansvarig för det man tar del av och reagera på det.
Det är svårt att bara blunda eller titta bort när människor far illa

Men varför är jag så trött? Eller är det bara för att det är vinter? Jag var mer i gasen förr när jag hade tagit en öl eller vin i samband med matlagningen.

Tack Torn! Skönt att höra att fler mått såhär vid den här tidpunkten, det dämpar rädslan. Det kommer att gå över.
Inser att jag har månader av sömnbrist i bagaget. Och så tar jag bort alkoholen.
Jag har tänkt att jag har ju faktiskt inte druckit SÅ mycket det sista, har ju druckit betydligt mer förut. Inte borde väl jag få abstinens i upp till en vecka?
Kan det vara så att ... nej, inte jag väl?
Eller jo, jag har ju blivit äldre :-o . Kroppen behöver mer tid.
Många års missbruk dessutom.

Vilken tur ändå att jag hittat hit igen!
Vilken tur att jag inte behövt krascha hela mitt liv innan jag inser att det är dags!

Det slog mig också nyss att jag under helgen som gick var bekymrad över just torsdagskvällen. Den var högrisk för att dricka av olika anledningar.
Så onödigt att bekymra sig. Det löste sig av sig själv. Risken är noll att jag vill ha något ikväll. Jag ska strax sova.
Lördag kväll har också bekymrat mig som en dag jag måste höja garden och ffa våga säga nej till vin vid middagen när gubben tar ett glas.
Jag ska inte ropa hej än. Men det går väl knappast att ifrågasätta att en som mår så dåligt att hon inte tar sig till jobbet inte heller vill ha vin på helgen.

Utan tvekan har jag färre bekymmer idag än vad jag hade för en vecka sedan. Känns bra!

Vardagen är just nu det bästa för mig. Att åka till jobbet. Rutiner och fasta tider för mat och sömn. Känner mig uppskattad och omtyckt av mina fina kollegor ??
Inser att det är svårt hemma. Pratade med maken i söndags om att även han borde ta sikte på ett sundare sätt att leva. För att komma ur destruktiva mönster. Förklarade återigen att det skulle hjälpa mig mycket om vi tillsammans kunde undvika alkoholen. Hitta en stabil grund i vår relation och få ett bättre roligare liv.
På måndag när jag kom hem från jobbet stod den där som vanligt. Boxen från helvetet. ?
Att jag lyckades stå emot förstår jag inte ens själv. Brukar dricka på ledsen, arg, stress känslor.
Tog ett bad för att sedan bädda ner mig kl 20:00 läste här på forumet en stund vilket alltid stärker.

Så har det fortsatt. Imorgon är det fredag. För min del vinfri.

Livet just nu

Vad modigt! Härligt att ha något att se fram emot ?❤

Jag tänker så här, att om man uppfattar någons tråd eller inlägg som oroväckande så kan man trycka på anmäl så tar Alkoholhjälpen kontakt med författaren om de tycker att det behövs. Att bli starkt kritiserad i sin egen tråd blir bara kontraproduktivt och leder i värsta fall till att personen som kritiseras drar sig undan.

det har varit din verklighet så länge, för oss som läser om den är det en verklig mardröm.
Den som har alkoholproblem har ofta flera andra problem också.
Men det man/ vi här reagerar på är att du inte gör något åt det om inte annat så för barnens skull

Många har verkligen fått stöd och kärlek i mängd på dessa sidor då någon valt att förändra/ lämna ett förhållande som gräver hål att drunkna i
I ditt fall måste en förändring till,
INTE att planera en strid fram mot skilsmässa med din fru, och var ska barnen vistas under det kriget du förväntar dig ????
Din fru är sjuk har diagnos ? eller du har du genom egen forskning ställt diagnosen.
De som kommer att hjälpa er i skillsmässan och vårdnadstvisten är utbildade människor som inhämtar kunskap om diagnoser och allt som behövs för barnens bästa. Barn med föräldrar som lider av svår psykisk ohälsa ska inte ha vårdnaden om barnen, men rätt till besök förståss.
Det regleras också.

Så starta inget krig , skriv ett brev eller tala i enrum om att du fått nog och vill lämna.
Kontakta soc tala före och gör klart dina planer be om hjälp och råd.

Att såra dej var inte tanken så varför lämna denna linjen du får sympati, kritik både bra och som du känner sämre.Men du blir hörd och kan bearbeta dina problem genom respons du får.

En viktig och bra sak här på forumet är att ni till största del skriver kommentarer som försöker vara hjälpsamma för mottagaren. Även om din situation, nystart, rör upp mycket känslor så uppfattar jag att andra användare även nu försöker vara hjälpsamma. Mother försökte ge dig ett påminnelse om föräldrars ansvar, som hon själv hade haft hjälp av att få. Att försöka "väcka" någon med ett så rakt råd eller alltid riskabelt. Du är tydlig med att det rådet inte var hjälpsamt för dig nystart. Det är upp till dig att avgöra och du kan så klart skriva det eller helt enkelt bara låta det vara okommenterat. Du kan däremot inte veta att hon inte veta var hon talar om. Det är inte heller rimligt att kräva att hon eller andra användare ska läsa på om psykiatriska diagnoser. Som Charlie skriver så är ämnet här alkohol. Självklart har du rätt att ha och skriva om två eller flera problem som du upplever. Samtidigt så är det bra om du kan ha förståelse för att kunskaperna kring andra ämnen är begränsade.

Även om du är övertygad om din frus diagnos och vad den medför, så är det inte något som vi kan säga så mycket om utan att träffa din fru. På samma sätt som vi aldrig kan säga till en anhörig här på alkoholhjälpen att deras partner är alkoholberoende. De händelser som du beskrivit och hur du påverkas känslomässigt av dem är tillräckligt för att förstå att det måste vara väldigt svårt för dig. Det låter också klokt av dig att avsluta er parrelation.

Oavsett hur sjuk din fru eventuellt är eller hur fel hon än beter sig så kommer hon ändå alltid att vara dina barns mamma. Att du behandlar henne schysst, även om hon inte gör detsamma, kommer att gynna din relation till barnen på sikt. Även om det kanske inte märks på dem just nu. Eftersom du är deras pappa så kommer du att behöva ha kontakt med henne även i framtiden. Alternativet är att du överlåter det ansvaret, att hantera er relation, till dina barn.

Trots att du är på en krokig och mycket komplicerad resa så upplever jag att du kommer på nya saker genom att skriva och få andras tankar här. Du har kommit fram till nya beslut och har nyligen inlett en period utan alkohol. Det är starkt av dig och kan säkert bidra till att situationen blir bättre på sikt, för dig och för dina barn.

Skriv här eller direkt under "Fråga", om du verkligen vill avsluta tråden. Oavsett vad du väljer angående forumet, hoppas jag att du fortsätter det förändringsarbete du har påbörjat och att det leder till att din och dina barns situation förbättras.

Vänliga hälsningar
/magnus

Tack för all klokskap! Det verkar som att vi som ifrågasätter våra liv o leverne har mycket klokskap som nog fler skulle behöva få ta del av.
Ni peppar mig något enormt!
Stora o varma kramar till er ❤️

Idag har jag gjort got bra ! Varit i kontakt med lite mer hjälp så nästa vecka blir det en träff med en psykolog !

Det låter inget vidare.❤️ Men faktum är att jag känner igen det. Jag var också svintrött i början pga helt kass nattsömn. Två dagar (ca dag 7-8) var jag helt yr och konstig. Det kändes som jag var full, fast jag inte var det. Jag tror att det helt enkelt var kvardröjande abstinens. Hjärnan blev förbannand för att den märkte att den inte fick alkohol, och försökte fejka berusning. Det är min teori i alla fall. Riktigt läskigt faktiskt.?

Så mitt tips är också sov, sov och sov så mycket du kan.

Bra kämpat! ?

Har aldrig ens haft någon Aga-spis!

Halvstädat förrådet, bättre än inget. Ska Netflixa resten av kvällen. Laga middag också (jobbigt nu för tiden, väldigt förknippat med att dricka vin! Trots att jag älskar att laga mat så drar jag mig för det...)

Tack för fint bemötande Mary! Min tanke är nog att ta en dag i taget, till att börja med. Och stolt över mig själv skulle jag nog känna mig om jag kunde klara att motstå alla tillfällen att dricka under årets alla skiftningar... Att se tillbaka på en nykter helg, vinter, vår, sommar etc... Det känns dock som ett omöjligt projekt just nu, därav en dag i taget.

Låter jätte jobbigt ? och bakis på köpet så är ångesten enorm. Om det nu är till någon tröst så ljuger ångesten alltid. Jag tror varje gång jag vaknar med bakis att jag är världens sämsta mamma och att alla hatar mig ? Efter nyår tog det 3 dagar att få lite mer balans och nu tycker jag om mig igen (7e dag utan A idag).

Så försök fylla på med lite dopamin. Är socker och bada varmt. Se på en film så du distraherar dig från ångesten.

När du är på fötterna igen, om par dagar, läs om alkohol. Jag tror du skulle vinna mycket på att veta hur det fungerar. Och nästa gång du är ute, ge bort ditt bankkort och köp endast när din kompis köper. Då dricker ni lika mycket

Ha en fin kväll ❤??/ Mary

Tack AH!
Jag var förberedd på en enorm trötthet nu vid alkostoppet, jag har känt den förut, vet att den är normal.
Men, nej, jag har aldrig förut varit så trött att jag vinglar och inte törs köra bil. Måste kolla upp mina värden.

Det blev hemmajobb idag, skönt att det var första dagen efter ledighet, mest rensa mejl och inget som krävde någon större tankeverksamhet. Sov bort lunchen. Erkänner mig också skyldig till att ha lagt lite arbetstid här på forumet.
Som jag behöver er för att inte släppa målet ur sikte!

Mår något bättre nu.

Ska hasa över till soffan och vila framför en film tills det är dags att sova igen. Ja, jag törs sätta på en film även om det brukar vara förknippat med vin. Vill hellre ha te idag.

Se där! Jag väljer te framför vin :-)

Nykter idag, då är "allt" bra!