Senaste kommentarerna i forumet

Jag sammanfattade lite kring mitt sista år som alkis, riskdrickare, vinpimplare, vet inte vad jag var, men vet vad jag är, nykter.
Tacksam för det! Ta en dag i taget!
Nyår brukar inte ha nån jättestor innebörd för mig, däremot har jag de senaste åren presentat mig själv med en vit månad i januari, och i samband med det letat efter forum, bloggar, hälsoartiklar etc. Inte blivit så mkt klokare men hit hittade jag för några år sedan, kanske fyra-fem, och blev nästan besatt av allas berättelser men även av den gemenskap jag kunde se fanns här.
Nästan efter varje vit januari kände jag att ”jag borde testa längre” för att jag mådde bra, samtidigt var ett skäl till att jag klarade det relativt enkelt- att jag visste att jag kunde dricka igen.
Jag drack mindre under våren, mer på sommaren. Drink varje kväll, vin till lagad middag lika så, ibland mycket, men det märktes allt mindre på mig. Inser i efterhand att detta var ett tydligt varningstecken. Eftersom jag ofta själv ”fyllde på” ur box sommartid (har enbart druckits flaskvin här) så hade jag också dålig koll på hur mycket. Mer än att när jag hade börjat så var det svårt att sluta. Min man har alltid varit tvärtom. Middag- ett glas eller två- sen STÄLLER MAN UNDAN... men inte jag då...
Förra sommaren tycker jag att jag drack mycket. Till hösten var jag något som aldrig hänt innan/ alkoholmätt. Jag hade knappt något sug och september/oktober drack jag väldigt sparsamt, på vardagarna.
Men sen hände något som jag i efterhand tycker var som ett urspårat tåg som inte kunde stanna. Jag blev för full i alla sammanhang. Jag hade jättesvårt att vara måttlig. Jag gick på systemet och handlade ”till mig”, jag slängde flaskor och köpte igen. Jag drack ur hemskt sprit som stod långt inne i skåpen, glögg var väl det enda som lämnades orört,
Jag hade några hemska fyllor faktisk, en vid en familjesammankomst då jag fick gå och lägga mig. En vid en middag då jag försov mig så nästa dag att jag missade ett barnkalas. Det var inte det värsta jag kan tänka mig men det var spärrar på spärrar som släppte. Jag hade haft både sämre och många bättre perioder med alkohol. Men just i det här läget sammanföll det med någon otrolig trötthet över vad jag trodde att alkoholen skulle ge mig- och vad jag faktiskt fick,
Det var som en relation i mitt tidigare liv där jag hela tiden- önskade hoppades och trodde. Men det blev aldrig verklighet.
Jag började bli less och jag var väldigt trött. Efter julen förra året var jag utmattad, sov dåligt.
Nyår firade vi med dunder och roligt brak ihop med vänner. Det var alkoholen från sin bästa sida, och konstigt nog är jag glad att vi skiljdes som nån sorts - inte vänner - men med värdigt adjö.

På Nyårsdagen hände något som jag är evigt tacksam över. Middag med vänner (vi var i fjällen) och minimalt med vin kvar eftersom vi druckit massor). Jag kände oron hovra i bröstet. Men när det gick upp för mig att det var slut, fanns inget mer att uppbringa, infann sig ett lugn som jag ofta haft anledning att återvända till. ”Såhär kan det vara”. En frid. Stilla inombords.
Jag känner inte så varje dag, har inte gjort för jämnan. Men det är en plats jag kan återvända till, ett minne som är levande. Och som jag tror var min chans, lucka att slinka ut ur det som allt mer började likna ett fängelse.
Sen har det som för precis alla här varit upp och ner, det här året: det har jag skrivit så mycket om att energin kunde driva ett mindre kärnkraftverk. Men repetition är någons moder- osäker på vems- och det behöver jag, varje dag,
Jag lovar mig själv inte varje dag och högtidligt att jag ska vara nykter, utveckling måste ju finnas också i det vita livet. Men det är den grund jag vilar mitt ibland skrangliga liv emot, men ofta står det stadigt.
Viktigast av allt, jämte mina egna dagliga beslut har varit gemenskapen här, stöd och igenkänning. Att få glädjas åt andra, att kunna ha betydelse för andra, att höra ihop, att inte skämmas mer.
Att räkna upp fördelarna med nykterhet räcker inte dagen till för, det mörknar snart igen och jag har läst, vilat, druckit kaffe idag. Inget mer. Det räcker.
Önskar er alla om någon orkat läsa så här långt - ett år att, ja både att utmanas och att vila i.
Önskar er gemenskap, hur den än ser ut. Önskar er som inte gjort det än men som funderar. Modet att kliva in här och berätta! Allt börjar där. Kramar till medkämpar, rookies och ”gamlingar” alla behövs här.

Hej
Ja det är nog klokt att inte tänka ”aldrig”. Som jag skrev, önskan är ju att ha en hälsosam konsumtion.
Min omgivning har inte sagt något till mig. Men jag vet inte om det pratas. Min man dricker mindre än mig men även han uppskattar livsstilen som inkluderar gott vin och god öl. ( box-vinet är bara jag) Vi har båda jobb med mycket ansvar, ( jag jobbar som verksamhetschef med många anställda) och vi lever ett aktivt liv. Vi har 3 barn (2 vuxna utflugna ett halvstort) och många intressen. MEN Vi öppnar gärna ett gott vin tillsammans... ofta. Och jag dricker på kvällen själv ofta..Det får mig att varva ner och må bra. Det började som lyx i vardagen. Som kom oftare och oftare och blev mer och mer. Sen kom ångesten. Svårt att sova. Sms:en som jag skickar på fyllan som är helt logiska i stunden?. Sakerna jag säger när jag pratar i telefonen.. ( Coronan gör att vi inte träffar så mycket folk - men i somras vet jag att jag druckit för mycket vid flera grill-tillfällen då vi träffat folk). Ångesten ”vad har jag sagt” ”VAD har jag textat” ”vad tänker folk.”” Uppfattade barnen mig som full ?. ” MEN ändå har jag aldrig tänkt att jag har problem. Snuddat vid tanken men slagit bort den.
Just nu säger mitt inte ” en kall IPA när jag kollar Ivanhoe kan väl inte skada, det är semester och fredag” Första dagen och jag vet inte om jag klarar stå emot. Snart kommer maken att säga ”ska vi bada badtunnan ute och ta några öl” eller så tänder han en brasa, luftar mitt favoritvin och bjuder mig på det... ni hör?!? JAG vill dricka. ?

Välkommen!
Jag vet inte hur det är med motion men ett flåsigt pass frisätter en massa må bra- och slappna av- hormoner.
När vi slutar mata kroppen med alkohol återfår kroppen så småningom förmågan att koppla av sig själv, men just att växla mellan aktivitet och vila är ett bra sätt.
Ofta ligger kanske stress eller andra saker i botten av den där sjön som vi fyller med öl, vin, sprit. Efter en tid som nykter brukar det klarna och man kan börja fokusera på rätt saker. Lycka till!

Och bra att ni krokar arm, det finns otroligt mycket att vinna på att hitta som Andra halvlek beskriver det, en flock. Då är man aldrig ensam, och ofta kan man dra varandra lite.
Ett råd i välmening är att strunta i aldrig mer- perspektivet precis i början. Det är svårt nog att välja nykterhet dag för dag, med ett längre perspektiv av kanske 3 månader (rekommenderas bland annat här) i botten.
För mig har det varit ny dag, nytt beslut, säkert 7-8 månader. Jag passerar ständigt viktiga tillfällen som tidigare känts omöjliga att hålla nyktra men det går bra med en dag i taget då med.
I början kunde det handla om en timme, en kvart i taget.
Tålamod är en god egenskap i sammanhanget: de flesta av oss får öva upp det! Heja er! Kram ?

Hej, ville bara säga GRATTIS till dina 90 nyktra dagar ⭐️ Det är en stor pepp för såna som mig, som står och skakar på dag 1. God fortsättning/ A ?

... börjar bra med 90 nyktra dagar i ryggen! Är så glad och stolt över mig själv!
Drack alkoholfritt bubbel igår och sov gott och länge idag.
Har funderat mycket på det nya året och mina nyårslöften. Läste en klok sak att istället för nyårslöften ha nyårsövningar dvs. saker man arbetar och övar på att uppfylla kontinuerligt under året. Blir som en mer positiv underton istället för "löfte" som om man inte uppfyller leder till misslyckande.
Mitt främsta övningsområde för det nya året är iallafall att vara nykter hela året. De senaste 90 dagarna har det varit relativt lätt att vara nykter men just därför har jag en liten inneboende rädsla om att det kanske inte kommer vara såhär lätt hela tiden, och vad händer då när det blir svårt och jag prövas?
Jag hoppas ni alla har haft en fint nyår och skålat i alkoholfritt.
Tack för stödet 2020, ser fram emot gemensam fortsatt framgång 2021! <3

Blev en blipp igår, var väl egentligen ganska väntat då jag varit inställd på att dricka upp några öl som jag hade öronmärkt för nyår. Nu slipper jag gå runt och undra hur de smakar, trots att de var väldigt dyra så var de inte såpass goda att de hade varit värda att tänka på. Jag satt för mig själv hela kvällen, klarade inte av att låtsas att allt var bra och fejka ett nyårsfirande. Scapegoat kom iallafall in till mig och höll mig sällskap, hen frågade mig när vi flyttar för hen vill ha lugn. Hen älskar att spela piano och håller på och lär sig en fin låt, men Golden och min fru hackar på henne att det låter illa, jag blir så arg så jag kokar men jag håller lugnet och ser på det stora priset - frihet.

2021 har börjat, och det ska bli mitt år. Jag har lovat mig själv att jag ska bli fri hennes klor och fri från att sitta i total likgiltighet och dricka och hoppas på ett mirakel. Jag kan se precis hur jag vill att det ska bli, det är bara jag som stoppar det. Det är värt vad priset nu blir, bara tanken på att få sitta i en egen soffa med barnen och bara ta det lugnt utan någon som helst drama på gång ger mig energi. Nu ska jag peppa mig själv och starta detta nästa vecka när allt är öppet igen.

Gott nyktert år, det kändes bra att få den hälsningen. Ser t o m fram emot att jobba för detta! ?⭐️

Känner igen mig så mycket - sömnen, barnen, stressen. Och i att årsskiftet ger en tankar om vad som varit och vad som komma skall. Vad fint att du vill ta hand om dig själv, det är mitt mål för året också. Vi kan väl följas åt ✨

Det var ett tag sedan jag var inne här. Livet har sprungit på och jag har inte haft tid för reflektion eller ork för att jobba med mig själv.

Eller rättare sagt: jag har inte prioriterat det.

Ett nytt år för ofta med sig en hel del funderingar över det som varit och hur jag vill att det ska vara vilket gjorde att jag hamnade här igen. Hösten har varit minst sagt stressig både på jobbet och hemma och jag har använt alkohol för att varva ner på kvällarna. Som vanligt så har det funkat under en tid men nu börjar det gå för långt, igen...

Stress är nog min största trigger. Jag stressar hela dagen på jobbet, kommer hem och tar hand om barnen och sen när det är dags för att ta hand om mig själv landar jag i soffan med ett glas vin. Som gärna blir fler. Jag sover kasst, vaknar med hjärtklappning och pirr i armarna. Att somna om blir ofta omöjligt.

När jag ser tillbaka på hur det varit kan jag förstå att det inte kommer funka att fortsätta såhär. Jag måste börja prioritera mitt välmående. Det måste gå först. Annars kommer jag varken att hålla för jobbet, mannen eller barnen. Så nu kör vi det nya året med nya mål.

En dag i taget.

Vad roligt att du vill följa mig Allegra ❤️

Man får vara ledsen och trött. Vila och sköt om dig! ?

God fortsättning på det nyktra året kära du ❤️ En dag i taget ❤️ Kram

Hej, min erfarenhet är att det inte blir särskilt mycket biverkningar, snarare tvärtom! Att energin kommer tillbaka ganska snabbt, även lusten att ta tag i saker och ting! Rent fysiskt kan det vara svårt att somna de första dagarna. Möjligen är det annorlunda om man som du mest druckit vin? Jag föredrar öl och har som sagt nästan enbart fått positiva ”biverkningar ”. Tänker att det är viktigt att aktivera kroppen, promenera och kanske göra yoga. Hoppas innerligt att det går bra för dig! Hälsn. /A

Hej! Är så ledsen och trött på mig själv idag. En bra dag att ta tag i sina problem m a o. Har kämpat i åratal med suget, ibland har det gått bättre, ofta sämre. Orkar inte skriva så mycket mer idag men följer dig gärna här. Tillsammans måste det gå att ta kommando över alkoholen! Kram /A ?

Vet inte om det är bra svar men jag kan berätta hur det var för mig.
Jag hade väl ca 13 år med ca 1 till 1,5 flaska vin per kväll.
Lyckats ha någon vit månad, vit vecka några gånger.

Mycket ångest. River och sliter i bröstet.
Darriga händer.
Hjärtklappning.
Extremt svårt att somna in.
Extrem trötthet.

Men det mesta försvann inom 7 till 10 dagar.
Sömnen tog längre tid innan jag kunde somna in lätt utan A.
Tröttheten höll också i ca 3 veckor.
Kram⚘

Tack för en fin tråd som direkt inspirerade mig att ta tag i mina problem igen. Har varit aktiv härinne förut men tyckte jag hade en bra period ett tag och slutade skriva. Men året som har gått har medfört så mycket stress, oro och sorg att mina alkoholproblem har eskalerat till en punkt där jag håller på att tappa det helt. Orkar inte skriva så mycket mer idag men ville ge dig pepp och säga att jag är imponerad av dig och din kamp! Kram /A ?

Modigt av dig att erkänna för dig själv och oss ?

Jag ska försöka och ta en dag i taget, att tänka aldrig mer blir för stort och svårt. Utomlands utan en öl liksom? Nä, vi tar dagen idag först.

Ingen i min omgivning har någonsin sagt något till mig i alla fall. Kanske någon på jobbet pratat sinsemellan? Det vet jag inte. Undrar mycket om någon på jobbet märkt nåt. Din omgivning? Har de reagerat? Jag tror inte att jag ”skadat” min omgivning särskilt mycket med mitt drickande utan mest skadat mitt egna inre. Jag blir aldrig arg eller så. Jag är nog lite av en duktig flicka som överpresterar för att det inte ska märkas.

Hur gör man. Jag har jobb fru familj. Sköter mig i veckorna. Till helgen och semestern så dricker jag alkohol. Oftast för mycket. Hur slappnar man av utan alkohol. Hjälp mig.

100 dagar låter bra. Men jag borde sluta helt, för jag litar inte på mig själv. Som sagt oftast klarar jag stanna vid några glas men inte alltid.
Vad jag vill är att kunna dricka normalt. Njuta av alkohol. Men kommer jag någonsin kunna klara det? Jag vet inte. Det är först IDAG jag erkänner för mig själv att jag har problem. Jag behöver bearbeta dessa tankar för jag har inte vågat släppa fram dem tidigare.
Jag blir jätteglad om vi blir några som kan diskutera och stötta varandra. Jag känner redan nu att jag kommer förneka för mig själv att jag har problem OM jag inte berättar för någon. ( er). Då står det ju här svart på vitt och jag kan inte neka.
Har någon i er omgivning påtalat att ni dricker för mycket?

Jag vill kunna umgås utan alkohol. Upplever att jag är tråkig har inget att säga och blir tyst utan alkohol. Med alkohol så pratar jag men blir 8 gånger av 10 för full. Jag slappnar av med alkohol. Hur gör man annars.

Tack för välkomnandet 2021 nykter! Åtta dagar - strongt! Har nog inte haft ett så långt uppehåll sen jag var gravid sist. Bra jobbat!

Visst är det skönt att ta ett beslut!? Jag är på dag 8 av mitt nya nyktra liv. Har även jag arv som gör mig fullständigt livrädd och vill inte sluta så! Jag följer dig gärna. Kämpa på ?

Tack för välkomnandet Kaye ❤️. Känns skönt att veta att man inte är ensam.

Jag har långt fler vita dagar numera sen jag slutade köpa BiBs. Men nu ska jag ta detta till en ny nivå hoppas jag. Ska iaf vara nykter idag. Lite bakis sen gårdagens bubbel...

Kram

Hej, vad kan jag vänta mig för biverkningar i kroppen när jag slutar dricka innan eller undertiden de positiva signalerna kommer?
Kommer dessa biverkningar försvinna med tiden?
Vad ska jag se upp med som kanske inte kommer gå över med tiden och som jag ska söka läkarhjälp för?
Jag har druckit vin under ca:15-20 års tid i lite olika intervaller mer eller mindre. Max en kväll blir 1-1,5 flaska vin och minst ett par glas.

Svåra frågor och säkert individuella men jag skulle verkligen behöva ett så bra svar som möjligt.

Så skönt med nykter nyår även om jag är trött efter att tittat på hockeyn inatt/morse. Men inte trött pga av alkohol! Dag 8 och nu börjar mitt nyktra år på riktigt. Känner mig stark men är på min vakt. Kram och ha en fin nyårsdag. Ps. Tack för boktipset Kaffetanten88, den ska jag läsa ?