skrev nystart i Nystart Version 2

Nej du missförstod mig, vad jag menade är att om jag skulle dricka mig riktigt full så skule jag fortfarande bete mig mer vuxet än henne. Nu ska jag ju absolut inte göra det, iallafall inte innan alla sover.

Men som jag skrivit, jag bor i ett annat land och vet inte hur "orosanmälan" skulle funka här. Jag tror det bästa är att fixa en advokat och sen se om de tycker polisanmälan är bäst eller vad nu nästa steg kan vara. Jag kan ju se rakt igenom henne nu och hon beter sig som en 2-åring, egentligen borde jag ju inte vara rädd då jag är dubbelt så stor som henne. Mina barn är mer mogna än henne när det kommer till känslor.


skrev Klokare74 i Jag vill så gärna bryta detta

Ja det är då lätt att av slentrian inte ”orka” göra något utan bara sjunka ner vid datorn och ta lite vin. Men idag blev det inget. Yogade och ska lyssna på min favorit pod. Länge sen. Undrar lite varför man väljer bort saker som man vet är bra plus att man tom gillar att göra dem. Som att det är sjukt jobbigt...
Läser en del inlägg här också och ensam är jag ju inte vilket känns bra om än sorgligt. Det är inte så rolig situation men tillsammans är vi starka.


skrev Kennie i Nystart Version 2

Om du känner att situationen är på väg att helt glida dig ur händerna, kan du inte själv göra en anonym orosanmälan till soc? Så får du draghjälp att göra något. Och eftersom din sambo verkar vara helt ur balans känns det som att du är den enda som kan göra något för att hjälpa era barn. Och det du skrev om att du skulle vara mer vuxen än hon även om du super ner dig kan jag inte hålla med om, att en gör fel rättfärdigar inte att man själv också gör det. Sänk dig inte till hennes nivå, stå upp för dig själv och barnen och sök hjälp nu.


skrev nystart i Nystart Version 2

Tack för svaret. Jag tror det bästa är att kontakta en advokat som har erfarenhet av såna här situationer och sedan ta det enligt deras rekommendationer. Jag kommer nog behöva en samtalskontakt också, men jag har kommit oerhört långt själv med hjälp av att läsa och titta på videos. För några år sedan var jag helt blind och gjorde allt hon sa och gjorde allt för att tillfredställa henne, nu mår jag illa av att bara titta på henne. Jag vet inte hur mycket man ska göra för barnen men att köra en jul där jag låtsas att allt är bra känns inte alls bra. Jag känner ju vibbarna nu att hon tror att jag kommer vika ner mig så att hon får sin jul, allt handlar om material och sen när det är matdags så kommer det bli en show. Förra julen kastade hon efterätten över hela köket. Julen innan gjorde hon något liknande. Jag pallar helt enkelt inte med sånt skit längre, det sjukaste är ju att jag i princiå skulle kunna supe mig dyngfull och ändå vara mer vuxen än henne.


skrev Low i Dricker för mycket

Jag bestämmer över vinet, vinet bestämmer inte mer över mig


skrev Andrahalvlek i Sanningen har träffat mig

Det låter i dina ordval som om du bäddar för att inte lyckas, men jag hoppas att du fixar det! I början är det klokt att avstå från den typen av aktiviteter.

Chill helgkram ?


skrev Torn i Jag vill så gärna bryta detta

Hej, vad bra att du börjat skriva här! Det blir lättare om du försöker göra lite andra saker nu under kvällen. Läsa och skriva här som sagt, ta en promenad, städa eller något annat. Och börja inte förhandla om du ska dricka eller inte. Tänk bara, Nej, jag SKA inte dricka.

Promenader var min räddning, oavsett väder. Tiden går och man får frisk luft.

Kram och lycka till! ?


skrev Charlie70 i Sanningen har träffat mig

Tänk på hur skönt det kommer att vara i morgon bitti. Att vakna upp pigg och klar i skallen. "Ett par öl och nån glögg" kan resultera i kraftigt bakrus. Det är min erfarenhet i alla fall.

Kämpa nu!


skrev DagsförFörändring90 i Sanningen har träffat mig

Fasen alltså, ska strax iväg på en aktivitet där alkohol kommer serveras. Är så jäkla sugen... vill bara ha ett par öl och nån glögg. Jag känner verkligen smaken och längtan efter lugnet.

Men samtidigt vill jag inte. Har läst igenom min tråd, druckit massa vatten och försökt fokusera på den långsiktiga glädjen. Fasen alltså, det här är den största utmaningen jag har ställts inför sen jag kom till forumet.

Jag ska kämpa och göra allt vad jag kan för att stå emot suget.


skrev Klokare74 i Trött så in i norden

Detta låter som ett stort och bra steg i rätt riktning. Jag har mentalt inte kommit dit men det finns ju inget viktigare än barnen. Mina är tonåringar och här varannan vecka så jag försöker hålla mig "ok" när de är här. Med lite överkompensation när de inte är här.
Nu har du ju tagit ett jättestort steg, kram


skrev Klokare74 i Jag vill så gärna bryta detta

Jag har inte så många rum att välja på, men sitter jag i sängen och hänger blir det lättare att avstå (bäddsoffa i vardagsrummet).

Men nu sitter jag här och tänker typ, det är ju ändå fredag... Och att jag inte ska döma mig själv så hårt om jag misslyckas, det är ju mänskligt. Blir skitsur på mig själv när jag verkligen försöker hitta kryphål för att ta ett par glas om ett par timmar. Jag vill ju låta bli, det vet jag. Spännande med fredag utan alkohol, det har inte hänt på flera år.


skrev Andrahalvlek i Trött så in i norden

Jag minns när jag berättade för min dotter i våras och det var verkligen en befrielse att få berätta. Det blev mer sant då liksom. Mer på allvar. Inte ett infall eller ett försök, utan på riktigt. Hennes första kommentar: ”Bra, jag tycker mer om dig som du är när du är nykter” ❤️

Jag minns också båda mina föräldrars smygande, inför varandra mest tror jag. Flaskor och burkar i köksskåp och i bilen. Och precis den där hostningen minns jag också! Själv skruvade jag på vattnet högt för att det inte skulle höras att jag fyllde på mitt glas från vinboxen så ofta. Usch, vad patetiskt.

Kram ?


skrev Denhärgången i Nystart Version 2

Kan du inte snälla kontakta någon? Du behöver hjälp och du behöver få veta att du inte måste lösa det här ensam. Även om du är utomlands (var det så?) kan du ringa mansjouren i Sverige, säkert anonymt, för att få lite hjälp att öppna upp för vilka möjligheter som finns. Bara prata med någon så att du inte drunknar. Du kommer klara det här, men du måste inte göra det helt själv.
Massor av hopp till dig och familjen!


skrev admi i Alkoholhjälpenträff via zoom. På måndag 21 december, kl 12:15

På måndag 21 december, från kl 12:15 kommer vi vara online från alkoholhjälpen på zoom. På zoom kan ni välja själva om ni vill vara med med bild, ljud, skriva i chat eller bara lyssna.

Vi håller på så länge som deltagarna vill, dock längst till 14:15.

Tanken är att vi på alkoholhjälpen håller i det hela och att vi kan ha fri diskussion om deltagarna är intresserade av det. Det kommer inte att finnas några krav på att säga något, utan det går bra att bara lyssna. Det kommer även gå bra att skriva frågor eller reflektioner, så läser vi upp.

Inget är helt spikat angående innehåll även om vi har fått en del bra förslag. Ni är välkomna att komma med önskemål. Vad ska vi prata om?

Här kan ni anmäla ert intresse och få länken till zoom-träffen:
https://alkoholhjalpen.se/zoom_anmalan


skrev Piglet i Nu är det dags

Jag känner mig väldigt beslutsam för min egen del och undrar egentligen varför jag inte tagit tag i detta tidigare för efter gårdagen kändes det mindre svårt än väntat. Så för mig är min största oro nu den relation som dinglar i luften. Jag är helt säker på att jag kommer att fixa detta och är ledsen på mig själv över att jag inte gjort något åt det när det var såpass enkelt att avstå igår i relation till den förlust jag nu riskerar.

Jag ifrågasätter inte hans behov att ta det lugnt. Jag har hela tiden respekterat det. Däremot har det varit oerhört belastande för mig att anpassa mig till hans tempo vilket inte hjälpt mig att sluta dricka.
Det jag är besviken över är väl att han överväger att lämna mig pga detta. Han har tidigare lovat att om jag har problem så ska han finnas vid min sida och vi ska lösa det ihop. När jag till sist erkände mina problem så finns han inte där för mig....


skrev nystart i Nystart Version 2

Det knytnävsslaget gjorde ont Charlie. Självklart vet jag ju att du har rätt, men jag är helt paralyserad. Jag vet vad jag måste göra men jag förmår mig inte att göra det. Just nu börjar jag få panik, panik för att jag vet att jag måste göra något som kommer vara så fruktansvärt svårt och jobbigt. Hon har manipulerat mig i snart 20 år, det är inte förrens det sista året jag börjat förstå och trots detta inte förrens nu jag insett vidden av det hela. Jag vet ju att om inget görs så smäller det på julen, jag har inte köpt julklappar, julkort, ingenting till henne. Jag kan inte förmå mig att ge henne något, hon förtjänar ingenting. Detta ger mig panik så ända in i helvete, jag vet att med att inte göra något så gör jag ett val. Jag har ingen kraft att göra något, jag måste hitta den någonstans, jag vet inte var men om inte tror jag det är slut med mig då jag inte kommer överleva att leva så här.


skrev Jullan65 i Dags att kliva ut ur mörkret

Ja hva, jag får en klump i magen. Hoppas jag aldrig må återvända till det ångest helvetet med planerande, gömmande och smusslande. Jag glömmer inte när jag läser om det, tack. Ha en fin helg


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Ska försöka fånga in mig själv och landa lite grann. Känner att det sticker ut tentakler från min hjärna lite här och där vilket bidrar till en enda röra. Och istället för att landa och känna efter så att varje känsla hamnar på rätt plats har jag valt att dricka alkohol. Detta i sin tur bidrar till en ännu större röra och en enorm trötthet.

Så min tanke idag är att endast få min ortos, gå t frissan och handla mat om det inte är för mycket folk. Därefter åka hem....och inte göra någonting......kanske läsa.

Så fokus på vila och återhämtning???❤️

Kram✨


skrev Torn i Trött så in i norden

Nu släppte du en tung sten och det kommer bli lättare att gå vidare. ? En väldigt stor fördel att slippa ljuga eller komma med bortförklaringar inför barnen.

Kram


skrev Illaute i Trött så in i norden

Nu har jag berättat för mina vuxna barn att jag inte ska dricka mer. Jag har tidigare varit lite svävande och sagt att just idag dricker jag inte pga mediciner osv.
Igår berättade jag att jag bestämt mig helt att vara alkoholfri.
Dom har ju sett mig onykter tidigare och det har nog hänt nån gång att dom sett när jag varit ”packad”.
Så skönt att sagt det. Nu vill jag verkligen inte bryta det här för att göra mina barn besvikna.
Jag tror att många tror att dom har varit smidiga och lyckats dricka i smyg men barnen vet mer än man tror.
Jag minns själv när jag var liten och skulle ta en kaffekopp ur skåpet och fick öl över mig. Min mamma stod alltså i köket och drack i smyg( trodde hon).
Kom också ihåg den där löjliga lilla hostningen hon gjorde när hon skulle öppna en öl. Patetiskt.
Vill verkligen inte bli så...


skrev Andrahalvlek i Dags att kliva ut ur mörkret

Den känslan är så oerhört befriande. Jag kan och jag får och tillfälle ges och det skulle kanske inte leda till en katastrof. Men jag vill inte. Thats it. Så känner jag också. Som om den insikten verkligen tagit plats i mig, som en grundläggande värdering. Bland mina andra värderingar, tex om hur man behandlar sina medmänniskor eller min syn på klimatfrågor. En del av mig, min personlighet. En del av mig som jag är riktigt stolt över, och står rakryggad inför.

Apropå julstress försöker jag ta det chill. Det som hinns med hinns med, resten får kvitta.

Kram ?


skrev Blenda i Nu är det dags

Hej Piglet, jag tror bara att du kan sluta dricka för din egen skull.
Hur mycket man än skulle vilja klara av att bli nykter för någon annan så är det oerhört svårt om ens egen innersta kärna inte är med på planen.
Det är naturligtvis omöjligt för mig att ha hela bilden, och förlåt om jag trampar fel, men det känns som mannen med all rätt är försiktig. Att sätta barn som mår dåligt i första rummet kan aldrig vara fel i min värld.
Oavsett hur ni landar med er relation så kommer mindre alkohol att vara bra. För dig och för din framtid.
Kram och lycka till <3


skrev Sisyfos i Dags att kliva ut ur mörkret

Det går sådär med att göra något för sig själv varje dag nu är julstressen sätter in. Men, men jag kan inte börja stressa över det också. Det får vara som det är.det är också att vara snäll mot sig själv.
Med alkoholen går det bra. Jag vill verkligen inte ha. En konstig känsla. På lördag ska vi fira en födelsedag och jag skulle kunna ta ett glas. Det kommer att finnas tillgängligt. Tror faktiskt inte att det skulle leda till nån katastrof heller, men jag vill inte ha. Kanske är kropp och själ äntligen överens. Alkohol var egentligen aldrig nåt för mig.

Euforin över nykterhet finns inte heller. Däremot såklart funderingar över varför jag drack och varför det blev så konstigt på slutet när jag drack. Jag fick ett helt annat sätt att dricka. Mer som periodarna som om det inte fanns nån morgondag. Jag kunde dock inte släppa fram den sidan helt eftersom jag har familj. Jaja, den tiden är över.

Det som är väldigt skönt med att inte dricka alls är att det inte går åt någon tid till att fokusera på alkohol. Nu kan man fokusera på sådant som gör en glad istället. Eller glad och glad, jag kan bestämma mig för att promenera, för att fixa gardiner, för att ringa vänner. Då mår man bra på ett annat sätt. Jobbar mycket med att hålla stressnivån nere eftersom det är en trigger. Usch vad jag avskydde stressen av att planera för att kunna dricka, att dricka och att ”städa undan” så att ingen kunde se. Det där klarar jag mig verkligen mycket bra utan. Ha en fin fredag alla!


skrev Andrahalvlek i Nu är det dags

Du ska vara jättestolt över dig själv, riktigt bra gjort! Men du ska göra dig av med alkoholen. Svagare stunder kommer, och då är det bäst att inte ha någon alkohol hemma.

Skrev det hos någon annan och skriver det till dig också: Lyft alla fördelarna med nykterheten till skyarna och okeja det som är negativt. Tänk okej, okej, okej tills okejet liksom landar i magen och axlarna sänks. De bra dagarna kommer att varvas med dåliga, men efter skitdagar kommer alltid gulddagar. Och efterhand som tiden går blir gulddagarna fler och fler.

Kram ?


skrev Charlie70 i Nystart Version 2

Era barn utsätts för daglig fysisk och psykisk misshandel. Du måste skydda dem annars blir de skadade för livet. Något du har medverkat till om du inte tar dem därifrån. Ta barnen och åk! Nu finns det inte fler skäl att skjuta upp detta beslut. Inte ett enda.