Senaste kommentarerna i forumet

?????

Bad moms 2 måste jag se!

Faktum är att skratt och humor är befriande ibland. Och så gott som jag skrattar i nykterheten har jag nog inte skrattat sen jag var barn. Jag skrattar så jag kiknar. Och jag kan börja om igen flera gånger, bara genom att se samma sak igen. Det är nog samma sak som ”drabbat” dig ? Och jag håller med om att det är magiskt!

Kram ?

Hej,

Idag går funderingarna kring kompromisser i livet. Tidigare har jag tänkt att jag inte kan bo kvar där jag inte trivs. Att jag inte kan jobba med något annat än mitt drömjobb. Att jag inte kan bara vara hemma. Att jag inte kan ha ett bra liv. Att jag inte kan vara nöjd.

Att jag måste bort. Jobba utomlands. Tjäna pengar. Skaffa erfarenhet. Vara duktig på mitt jobb. Men framför allt att jag känt att jag måste bort. Att jag inte kunnat kompromissa med mina tidigare partners. Att jag satt mig själv i främsta rummet. JAG, JAG, JAG.

Jag inser mer och mer nu när jag både är själv och har fått tillbaka mycket av min självkänsla att jag inte alls måste bort. Att jag inte måste jobba utomlands. Att jag inte måste fly mer. Det är okej som det är. Jag är okej som jag är.

Jag har fått insikten att det viktigaste för mig är att ha någon att dela mina bra stunder med. Skratta med. Dansa. Träna. Laga frukost. Plocka svamp. Vara ute i skogen. Åka skidor.

Helt enkelt göra saker med någon som tycker om mig för den jag är. För jag duger. Jag är bra. Jag tror på mig själv och min förmåga.

Då måste man också kunna kompromissa för att vara lycklig. I mitt liv har jag kompromissat alldeles för lite och velat att andra ska göra precis som jag. Det är inte bra för någon. Jag lär mig varje dag nu i nykterheten att jag måste utgå från mig själv och att JAG mår bra. Det är då jag är som bäst och vill dela med mig till andra.

För nu är första gången jag känner att jag har energi att dela med mig. Jag orkar både ta hand om ett hem, jobba på ett krävande jobb, laga mat, träna och njuta av naturen. Och dela med mig av min energi till andra.

November har alltid varit min värsta månad. Nu säger jag åt regnet att bara KOM IGEN! Mig rår du inte på.

Jag är starkare än någonsin.

Jag är KLAR.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Jag har varit inne och läst, skrattat.. läst... skrattat... jag tycker att vi är ett sånt härligt gäng här och speciellt Andrahalvlek, vara frisk, kennie, vinäger med flera med flera...

Jag får läsa om konstiga saker man sagt till alla på fyllan, som man borde ha väntat med kanske eller inte säga alls! Jag får ångest först men sen tvingar jag mig att skratta åt det och göra en lite mer snabbare stil än med huvudet i golvet eller kroppen på sängbottnet. Upp o hoppa och vara glad att man lever och är lite annorlunda. För det är glömt om några år! ?

Sen följer jag med diskussion mammaroll här inne innan jag börja se filmen bad moms 2 och då fick jag se Andrahalvleks mamma på film efter att ha läst här inne ? Helt magiskt!

Och alla möjliga diskussioner finns det som jag njuter av! 2 månader nykter här! Men jag och mannen var över till en restaurang förra helgen och beställde in en 1000 kr vinflaska och den smakade gudomligt! Perfekta glaset så man kände alla atomer och smaken var som en sensation av lycka. Men vi klara oss, drack långsamt och dela på en flaska och allt gick bra. Det var värt det, kände jag då. Men vi lyckades komma överens om nästa högtidlighet med en sådan flaska får bli vid nyår.

Fortsätt som ni gör! Det är så underhållande! ?

Ja så rätt du har. Sen att man själv suttit där och tjatat är ju oxå rätt avskräckande ?sköt om dig, det ska jag göra. Jullan

Visst är det viktigt att tänka på det som en progressiv sjukdom. Och tråkigt är så mycket bättre än missären som väntar där nere på nästa botten.

Sköt om dig!

Hej och välkommen, vad bra att du hittat hit. Det jag kan säga är att kroppen har en stor förmåga att läka. Och det kommer din kropp oxå att göra. Vilka och om det blir bestående skador är omöjligt att svara på. Vi är alla olika och reagerar på olika sätt. Jag kontaktade beroende centrum och har gått där i ett 1/2 år. De tar kontinuerliga leverprover och peth prover, jag hade inga anmärkningsvärda provsvar, men de har ändå sjunkit över tid. Om du går till beroende centrum eller vc, är jag ganska säker på att du får den hjälp du behöver, de är väldigt duktiga, inte minst på abstinens. Så gör dig själv en tjänst och sök hjälp är mitt råd. Du är värd ett bättre liv och du kommer tacka dig själv för tjänsten. Det är jobbigt de första veckan, veckorna, men man känner sig rätt fort bättre. Lycka till och kämpa på. Jullan

✔️ Gick bra idag också.

Godnatt

Vilken gåva varje morgon ?? Håller med dig om att lördag, söndag och måndag morgon fått lite extra guldkant som nykter. Tacksam är rätt ord.

Keep up the good work!

Kram ?

Tack för din kommentar, och grattis till 1 månad! Har suttit och läst runt lite på forumet under kvällen och känner direkt att det kommer vara till stor hjälp. Känner igen mig i det du beskriver jag kan vara helt trygg och nöjd i nykterheten och verkligen vilja vara nykter men sedan tvärvänder det och jag hinner liksom inte med att fånga mig själv om jag ens vill... man blir nästan schizofren när man försöker skriva hur man känner! Men nu har jag varit nykter 24h iaf och ska ta det dag för dag och fortsätta läsa här!

Lycka till du med!

Vill bara förtydliga...vill absolut inte skrämma...det kändes som om jag gjorde det för du nämnde körkort och dina barn...och var rädd för anmälningar. Jag vet det är läskigt med anmälningar...jag har varit där ..när min dotter drog iväg ca 16 år gammal. Jag har inte jobbat med barnutredningar men skolkurator och familjerättssekreterare...så jag vet att det krävs ganska mycket innan man omhändertar ett barn...men det är läskigt! Föräldrar har skyldigheter och barn har rättigheter...och för barn så är föräldrarna SÅ viktiga....därför jobbar Socialtjänsten för att barn och föräldrar ska kunna vara tillsammans. Och, om då föräldrarna på något vis har problem så försöker man hjälpa till...lever du ensam med dina barn eller tillsammans med barnens föräldrar?
Så ...bästa hjälp mig snälla...det finns hjälp att få:)

Stor kram och styrka till dig:)

Du är på rätt plats för att ta tag i ditt alkoholberoende.

Om du vara visste hur mycket jag känner igen mig i din beskrivning - förutom att jag sällan dricker tills jag däckar. Men detta med att hålla uppe i förhållandevis långa perioder för att sedan "plötsligt" börja dricka igen. Det hade kunnat vara jag som skrivit det. Och det har jag faktiskt gjort flera gånger i min tråd.

Jag brukar säga att det svåra är inte att sluta dricka. Det är att inte börja igen.

För tillfället har jag varit helvit en månad och det känns bra. A-hjärnan har börjat viska lite om att det vore tråkigt att aldrig mer få dricka. Än så länge ingen fara alls, viljan att inte ta något är mycket starkare. Men hur länge till? Jag tror helt ärligt att det är annorlunda den här gången. Men... Tvivlen dyker upp ibland.

Om jag ska ge något råd så är det att inte tänka "Aldrig mer", då det kan trigga oerhört. Säg till dig själv varje morgon: Just i dag ska jag vara nykter. Ta en dag i taget. En del bestämmer att de ska vara nyktra t ex en månad eller tre, med risk för att A-hjärnan sedan tänker att det är fritt fram efter det. Andra fortsätter/förlänger av bara farten sin nyktra period.

Men allt det här är högst individuellt. Du har säkert koll på vad som kan passa dig bäst.

Lycka till! ?

Kram

Och så mycket skönare morgnar, håller med...

Hur är läget hos dig ?
Dag 84 för oss idag.
Själv har jag haft en period av trötthet och lite deppighet.
Skyller på mörkret och klimakteriet ?
Kram⚘

Till hjälpmigsnälla:
Välkommen hit! Jag kan inte svara varken angående svår abstinens eller leverskador, men jag vill välkomna dit hit!

Ring sjukvårdsupplysningen till att börja med kanske? Vårdcentralen är nog van vid den typen av samtal annars.

Till Tappadigen:
Otroligt bra att du delar med dig av allt du har lärt dig! Minns dina första inlägg och hur otroligt orolig du var för hur skadad din lever möjligen hade blivit. Skönt att det inte var så illa som du hade befarat.

Det gör mig riktigt glad att jag delar månadsdag med dig ? När jag firar 9 nyktra månader den 9/11 så firar du 3 nyktra månader ⭐️⭐️⭐️

Kram ?

Det är huvudsaken!

Suget kommer och går, men det blir allt glesare mellan gångerna. Se på suget som en jobbig granne som gnäller om allt. ”Jaha, du tycker så. Men tyvärr. Hej då!”

Kram ?

Blir alldeles varm av ditt inlägg ?

Kram

Efter flera år åkte jag till min hemort på landet , litet samhälle och hälsade på mina föräldrar syskon och syskonbarn . Mysigt att träffa dom.
Första gången på länge vi inte drack alkohol . Pga att jag går på antabus . Det har alltid blivit konflikter mellan mig och mamma . Men den här gången har vi lyckats hålla sams . Jag håller igen allt hon kristiders med .Hon anstränger sig och är snäll men ibland kommer det loppor Så ..

I dag var jag ute och åkte bil . Såg min gamla skola , ställen. Jag varit på . Byggnader och det grep tag i magen med ångest och knipp . Blev låg efter bilturen och känslan att få dricka alkohol väcktes .

Det ska jag och detsamma till dig. Vi hjälper varandra på traven framåt
Kram

Välkommen hit?

Jag är inte medicinsk kunnig men har druckit alkohol under kanske ca tio år. Har under många år tänkt att sluta men inte lyckats pga olika anledningar. Tror dock att jag kommit t en punkt då min kropp även blivit fysiskt beroende så jag behöver verkligen sluta. Är överviktig och har högt blodtryck.

Vi alla är olika individer, lever i olika situationer..en sak har vi gemensamt här på forumet och det är att alkohol har blivit ett problem för oss. Eftersom du är starkt oroad tänker jag att om jag vore du skulle jag ringa vårdcentralen säga att du har ett alkoholberoende, är orolig för din hälsa men behöver hjälp.
Har du tur träffar du en bra läkare som lyssnar på dig och ställer de frågor som behövs/gör de undersökningar som behövs och kommer fram t något dom hjälper dig vidare. Det krävs även att du är ärlig för att få rätt hjälp. Första gången som jag skulle berätta hur mycket och hur ofta jag drack kanske jag talade 60% sanning dels för jag inte ville inse hur allvarligt det var dels för att jag skämdes. Nu talar jag va 98% sanning.

Jag tänker att ditt körkort tar ingen från dig såvida du inte sätter dig bakom ratten onykter eller har en sjukdom då det är farligt att köra bil. Kör du bil onykter?

Läkaren frågar säkerligen om du har barn vilket man har frågat mig men jag har vuxna utflugna barn. Om läkaren känner stor oro för hur dina barn har det är han skyldig att göra en anmälan vilket inte är detsamma som att hen gör det eller att Socialtjänsten tar dina barn. Du kan även be om hjälp på en beroendemottagning. På vissa orter finns de inom landstingen men min erfarenhet är att på mindre orter är det inom kommunen.

Här på forumet kan du få stöd men att få medicinskt stöd är på vårdcentralen.

Lycka till❣️

Jag slutade alltså själv för 12 veckor sedan. Jag har inte tagit någon hjälp egentligen, men har nu hittat hit och läser och skriver här då jag vill fortsätta att vara nykter. Både för min hälsa men också för att jag mår mycket bättre på andra sätt också.

Men jag vet hur det kan vara med alkoholen. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig mer angående din rädsla för delirium. För jag tror det är viktigt att du slutar så snart som bara möjligt, men där finns ju en risk.

Det första du behöver göra, är nog att sluta. Jag drack också större mängder, men vet inte om jag periodade tillräckligt för jag hade aldrig några abstinensbesvär. Således, när jag drack sista gången den 8 augusti i år, så gjorde jag ingenting. Jag fick dock feber och magbesvär efteråt som började med feber 24 timmar efteråt, vilket väl förvisso kan vara abstinensbesvär, men inte skakningar, illamående, huvudvärk, o.s.v. Så det kanske inte var tillräckligt illa.

Jag borde kanske ha oroat mig mer för möjligheten till delirium. Jag förstår din oro. Har du inte hållt upp en dag på 5 år? Jag har ju som sagt inte erfarenhet av just denna biten. Det jag vet är att beroendecentrum har tillgång till medicin när man går igenom en avgiftning. Jag har läst om andra som har trappat ner själv, bland annat här på forumet, men det är förmodligen mycket mer riskabelt. Det är väl kanske främst av den anledningen jag har svårt att ge mer råd om detta. Jag hoppas att någon annan kan hoppa in.

Däremot det där med levern och leverprover då. Jag tycker att det får bli nästa steg för dig och ta det där med att sluta först. Det jag kan säga som kanske kan kännas lugnande är att jag efter att jag slutade fick ner mina levervärden och jag har även fått göra andra undersökningar som ultraljud. Det jag har blivit diagnostiserad med är fettlever, vilket du garanterat också har. Det är dock reversibelt så länge man avhåller sig från alkohol och lever förhållandevis sunt i övrigt. Det är många saker som påverkar levern utöver alkohol, som skräpmat och smärtmediciner.

Det tycks alltså som att jag lyckades sluta i tid och kan vända på detta. Levern är förhållandevis väldigt förlåtande på det sättet, men den har en gräns och den kan jag lova att man inte vill passera. Dina värden, baserat på min erfarenhet, bör du ta på allvar. Dock är det inget som tyder på att det skulle vara försent. Om du lyckas vända på det, som jag, så kommer du nog också att bli frisk och få normala värden, även om det kan ta ett tag. När du väl lyckats sluta med alkoholen blir det nog aktuellt att ta mer specifika blodprover för levern. Det tar sin tid, men är inget jag tycker att du ska vara orolig för.

Jag har samtalat med många med leversjukdomar och läst om många fall. Man kan googla på internet om symptom o.s.v, men tycker jag ger inte så mycket. Jag har tyvärr talat med flera som fick en varning från levern, som du har fått nu och jag fick innan, men som inte tog den på allvar. Det slutar aldrig väl. Samtidigt har jag läst om andra som har gjort slag i saken och slutat dricka som har blivit bättre av det. Jag har många anekdoter på lager.

Är ny här på forumet och hoppas väl kunna få höra om det är fler som upplever samma problem som jag då man försöker sluta dricka. Jag vet sedan ca 6 år tillbaka att jag är alkoholist och inte kan dricka en droppe utan att jag vill ha mer och sedan dricker tills jag tuppar av. Gick till mitt första AA möte för ca 6 år sedan då drickandet hade spårat ur och jag drack dagligen 4-5 öl och sedan tog riktiga bläckor på helgen då jag var ledig. Kroppen sa ifrån och jag har förstått att jag inte kan fortsätta problemet är bara att jag lyckas hålla mig nykter i ca 2 till max 3 månader sen händer det nåt i skallen som gör att jag måste sänka mig och dricka för att sedan må dåligt och börja om på den nyktra vägen igen. Låter helt sjukt när man skriver det men det har varit såhär sista 5 åren och jag förstår inte hur jag ska lyckas ta mig vidare utan återfall.. nån som upplevt samma problem och har något bra tips på hur jag ska ta mig förbi svackorna utan att dricka? Hur kommer man vidare då viljan blir så sjukt stark att dricka?

Min pojkvän har dragit ner på alkohol. Han är så trött, och jag kan mycket väl förstå det! Kan man så där bara uppsöka vård och ta prover? ? Om han vill förstås. Kan tänka mig att kroppen tagit skada efter allt drickande. Avsevärt mycket lugnare höst. Till exempel innebar sommaren över 60 stycken cirka 5 % öl i veckan och någon whisky på det ...

Åter igen tack. Jag tar gärna emot råd kring levern ändå om du har några på lager. Förstod inte riktigt vad du menade kring att vissa värden var närmare referensvärdena men det kanske inte är av vikt. Jag funderar på att ringa min vårdcentral i morgon. Men vad 17 säger man? "Hej, jag dricker alldeles för mycket alkohol och har gjort det en längre tid - jag behöver hjälp?" Egentligen så tror jag att jag kan sluta själv, bara så nedrans rädd för delirium.

Hur har du gjort för att sluta? Har du slutat själv eller med hjälp?