Senaste kommentarerna i forumet

Att ens barn skulle försvinna. Förstår att det ger perspektiv på vad som är viktigt i livet. Och det är så mycket man inte kan påverka, de går sina egna vägar..

Angående deltidsjobb så är det säkert många som gör mer än de får betalt för, men om man har ett jobb med timbank så funkar det bra, tycker jag i alla fall. Och den extra lediga dagen jag haft och har är guld värd. Innan barnen hade skolplikt var de hemma då och fick pyssla i lugn och ro och nu hinner jag med både nytta och nöje på den... För mig ger den balans i livet.

?
Läste ut den omtalade boken "Klubben" utav Matilda Gustavsson. Man mår lite illa faktiskt. Vuxna människor! Särskilt dem som anser sig vara lite "förmer" än vi andra. Lås in honom och kasta bort nyckeln! ?️

Var på jättefin lunchmässa idag i stan i en, för mig, ny kyrka. En liten utflykt!

Nu ikväll var jag med min mamma och lyssnade på "Musik i sommarkväll". Ett äkta par som spelade Bach på violin och kontrabas. Kan bli lite enformigt med bara Bach, tycker jag. ?

Känns lite höstlikt i luften redan och mörkret lägger sig avsevärt tidigare nu. Vart tog den här sommaren vägen? ?

Jag har så smått börjat på steg 4 i stegarbetet. Jag skulle börja med Harmlista nr 1. Man ska rada upp personer, företag, organisationer, principer och förhållanden man retar sig på. Min man kommer på första plats och min mamma på andra plats. Jag inser att det krävs lite eftertanke för att fylla på listan. Jag har väl inte så bråttom.

Såg en ekorre utanför vårt hus idag! Skulle gärna velat hinna ta ett kort men den skuttade förstås iväg alldeles för fort... Vart har alla dessa små söta varelser tagit vägen nuförtiden? När jag var barn såg man dem ju överallt! Nu är de en raritet! ?️

Det är mitt råd.
Planera i förväg för a-fria alternativ, att du har vit månad eller tre (eller vad du bestämmer dig för att säga) prata med din man, preppa hjärnan.
Det viktigaste av allt är att det är DIG och DITT mående som är i centrum. Inte göra någon annan glad eller vara rädd att göra någon besviken. Du är viktigast!

Förlåt! Jag förstår precis vad du menar Fina Lisa, och det var verkligen obetänksamt.

Kram ?

Håller med, gemenskapen och vänskapen här med er är en belöning i sig faktiskt!

Kram ?

Tack för att du säger till ?? och påminner. Borde inte behövas, så slarvigt - så jag ber verkligen om ursäkt ??

Jag är så tacksam om ni använder ordet "schizofren" i sitt rätta sammanhang. Det vill säga om en person som har psykossjukdomen schizofreni.
Detta ord används tyvärr helt fel och slarvigt.
Man kan mycket hellre använda orden splittrad eller kluven för det är det man oftast menar.
Hoppas ni har förståelse för min vädjan för denna sjukdom har tyvärr fortfarande väldigt få människor kunskap om.
En psykos/schizofreni kan innebära att man tappar verklighetsuppfattningen och får vanföreställningar.
Så alla drabbade med anhöriga är väldigt tacksamma om man tar detta ord på allvar.

Kram ???

Andra halvlek, Vara frisk och Kennie för fina inlägg i min tråd. ??
Jag blir så glad att ni finns här.
@varafrisk - jag borde läsa ditt inlägg högt för min man, med tanke på min inte så vackra uppenbarelse i mjukisbrallor och birkenstock de senaste månaderna. ? Men jag blir berörd av ditt inlägg och jag vill sägs att jag är väldigt medveten om att detta med att enkelt få barn och barnbarn inte är att ta för givet. Jag skäms om jag klagar, för jobb och allt man tampas med är ju också en sorts lyx. Att ha ett liv som fungerar.
Däremot har jag som du upplevt mycket oro kring barn som periodvis inte mått bra, och med en frånvarande andra förälder. Jag vet något om hur nedbrytande det är, och hur allt rasar som ett tändstickshus när lägen blir akuta.
Jag har också haft ett barn som varit olycklig och inte velat leva.
Som skrivit avskedsbrev.
Det var som att stå på tröskeln till kompakt mörker, och att det aldrig skulle kunna bli ljust igen.
Det önskar jag ingen annan att uppleva men det har också satt en ny sorts gräns i mitt liv. Allt innan det mörkret är ett liv jag har skyldighet att vara rädd om. Plikt, till och med.
Att leva sitt liv med någon sorts vördnad för det levande, för alla oss. Min stund på jorden.
För mig hänger nog detta också ihop med en sorts tro, en insikt om storheten i att få finnas till.
Så stort att det inte ens går att hitta ord för.
Men ändå lyckas jag babbla på... min vana trogen. ? Haha.
Besparar er ytterligare utläggningar från Filosofiska rummet, önskar er en kväll att njuta av.
Jag är nykter idag - helt klart (glömde skriva det i morse pga fullspäckad ledig dag, tack för coachningen @ah

Ps!
@kennie, jag propagerar för heltid eftersom jag (som varande arbetsgivare) tycker att många ändå nyttjas full tid, trots mindre i lön... Men jag funderar mycket på hur mina sista 10 år i arbetslivet ska gestalta sig.
Kram alla fina ?

Välkommen hit, ja du det är precis det där första glaset som ställer till det, sakta men säkert anländer man tlll ruta ett igen. Det är svårare att hitta den riktiga motivationen. Iallafall för mig. Det kan lätt gå ett par år innan man inte orkar längre. Att du nu skriver här är ju positivt. Om du kämpar på ett par veckor nykter, kommer du förmodligen hitta lite ork och motivation igen. Kanske bara gå på vita knogar dvs, envist vara nykter ett par veckor, och se hur du landar. Du är värd att må bra och ha livslust. Kämpa på det fungerar. Jullan

Jag blir glad att du skriver när jobbiga saker händer i realtid. för det är det som är grejen för oss, att vända och vrida på tankarna, längtan bort, suget efter vad-det-nu-är. Många år av mitt vuxna liv har präglats av det. Inte grönare gräs, men längtan bort. Har tampats med det på så många sätt. I mina relationer, där jag ofta känt det som att jag aldrig vill vara riktigt säker- ofta med en fot påväg nån annanstans. Och då pratar jag inte tonår utan mormors-åldern... Fåfäng, kanske. Stora svängningar i måendet, som har gjort mig ”rolig” och lite snabb och gränslös men också opålitlig och periodvis väldigt låg.
Hur alkoholen hänger ihop med allt detta vet jag inte riktigt men jag nystar i det.
Jag funderar på det vi pratade om tidigare- att prata m din läkare om ev ssri. Jag har gått många vändor i terapi, parterapi mm och är en varm förespråkare av det. Vad jag tror j efterhand är att mitt alkoholintag påverkat mitt mående mycket mer psykiskt än vad jag trott.
Jag har varit med om den helt schizofrena hjärnan vid ett par tillfällen och förstår vad du menar.
Mitt knep vid sug när det infann sig var att göra något fysiskt efter jobb och innan ”ledigt”. Jag satte det i system och avslutade alltid arbetsdagen med en timme med ljudbok och röj. För mig själv. Det hjälpte hjärnan att byta spår.
Och eftersom den där gamla hjärnan är plastisk oavsett ålder, så lärde den sig något och numera går det bättre.
Kram till dig, glad för dina inlägg ?

Välkommen, här kommer du finna på råd och hitta din väg

Mäktigt, även för en ?!
Tack för fina 200 dagars gemenskap också.
Det är väldigt fint! Kram ?

Tack för era tips försöker andas och inte förhandla ( fast det gör jag hela tiden ändå) Nu är kl 20:40 och jag är nykter, alltså klarar jag denna kväll också. Imorgon är det fredag, den allra heligaste vindagen. Jag bävar men ska klara det. Topp 5 listan har jag tänkt mkt på och kommit fram till att en topp 50 blir nog mer passande för mig, från minnen då jag var ung och gjort enormt märkliga saker på fyllan, kissat på konstiga platser och vaknat lite här och där. Tills på senare år mest bestått i att jag inte har riktigt koll vad jag sagt kvällen innan, fylleshoppat, ramlat, gjort inlägg på sociala medier osv. Lägg där till det alla de gånger jag garanterat skulle åkt dit för rattfylla om det varit kontroll ( har ej kört på kvällen men dagen efter)

Stort tack för välkomnande, det värmer. Dina ord om hur det känns efter du slutat är hoppingivande. Jag har läst lite i din tråd o jag kommer läsa mer.

Tack Varafrisk och Kaveldun ❤️

Kram ?

Det är det schizofrena som gör att ”experterna” förespråkar att man ser det suget som något som står utanför en själv, populärt kallat alkoholdjävulen.

Det som den viskar i ditt öra är inte din egentliga vilja. Det är drogen/beroendet som viskar.

Min upplevelse är att om jag får de tankarna så konstaterar jag att det är så. ”Hmm, nu kom suget i den här situationen så det måste vara en trigger.” Då får jag en chans att undvika de situationerna framöver.

Sen är det väldigt effektivt att direkt bita ifrån: ”Nej, jag ska inte dricka!”

Kram ?

När vi blir nyktra så ser vi saker som vi tidigare dolt i alkoholdimmorna. Det är det jag menar med grundorsaker. Att man dricker är ofta ett symtom på något annat. Man har behov av att glömma och gömma.

Kram ?

Funderar också på balansen mellan arbete och fritid. Jobbar 80% och har gjort hela mitt liv just för att få lite mera luft i vardagen. Har man råd så önskar jag alla att få jobba mindre...Och man har ofta en hel del överkonsumtion man kan dra ned, åtminstone om man är två personer i hushållet som har inkomst. Inga dyra resor för oss, ingen dyr bil, ingen nöjesshopping, men det avstår jag gärna för att vara ledig mer. Men jag vet att många har kniven mot strupen ekonomiskt och inte alltid kan påverka det, så jag är tacksam över möjligheten. Sen är det tyvärr många arbetsgivare som kräver heltid vilket jag aldrig förstått. Tror de får mer arbete per timme av anställda som jobbar kortare dagar, åtminstone jag är mer fokuserad och effektiv då.

Andrahalvlek och Varafrisk!
Sug är så märkligt ( och obehagligt) för det sitter i huvudet och är så svårt att ta på, flytande och lömskt.
Och schizofrent.
För det är ju jag som tänker tankarna ändå. Och samtidigt inte.
Beroendet klyver en mitt itu och i den akuta fasen vet man inte riktigt i vilken halva ens rätta jag bor.
Två glas in är man ju helt övertygad om att man ser - och ser igenom - det mesta....
Och fem, sex glas senare ( och efter en svettig och oskön natt) är nästan alla alkoholindränkta känslor och sanningar ..noll och intet. Aska och stoff.
Men det hindrar en inte att försöka igen....
Fast nu har jag ju satt stopp och alla mina erfarenheter och hela mitt förnuft ser hur torftig och fantasilös och okreativ alkoholen är,
Och ändå kommer suget...
Bra tips .....det där att ö h inte förhandla . Behandla tankarna som ett trotsigt barn. Bestämt och med lite svalkande likgiltighet.
Det ÄR ju mindre svårt suget - nu ändå ...mot hur det var.
Men ändå en liten kamp. Ibland tycker jag att det svåra är att acceptera att jag låter mig bli styrd av något så korkat:-)

Grattis till dag 2!
Och starkt o modigt att sluta röka samtidigt.

Jag såg en annan tråd här på forumet om en som slutar dricka o snusa samtidigt, för honom (?) verkar det gå bra, hittar inte igen den tråden, men den kanske kan vara en uppmuntran!

En dag i taget! :)

Och tufft att sluta röka samtidigt, men kan i och för sig vara bra, har själv upplevt att alkohol och nikotin triggar varandra, slutade med snus ett halvår innan alkoholen, och nu när jag inte dricker längre har jag noll sug efter snus. Och hälsoboosten lär ju bli ännu större när du slutat med båda, snart börjar du casha in belöningarna, håll ut!

Grundorsaken till mitt drickande ligger helt och hållet hos mig själv. Det är jag som är ”problemdrickare” eller vad man nu vill kalla det. Det är jag som inte kan hantera alkohol, men det konstiga är att när jag haft mina kriser i livet har jag ofta (tyvärr inte alltid) hållit mig nykter.

Problemen i mitt äktenskap har bara givit mig anledning till att dricka egentligen. I början var det mycket fest med alkohol. Då var allt bara trevligt och rosa moln. Men jag drack ohälsosamt redan då även om det hela har eskalerat under åren. Det var ett par år in i relationen som jag började inse att det här är nog kanske inte en helt ok relation, men man travar på och rödvinet/vodkan/ bubblet blir ens sällskap och tröst istället. Det är ju enkelt att bara fly in i alkoholens värld. När man inte flyr in i alkoholen längre klarnar allt och man måste ta itu med livet helt enkelt.

Nu när jag är nykter och börjar bli mitt ”gamla” jag (kanske i dubbel bemärkelse??) är det lättare, eller kanske svårare att se på relationen. Jag vet att jag kommer att ta mig genom det här också. Bara lite tufft just nu.

Men grundorsaken är för mig inte ett dåligt äktenskap eller andra livskriser. Jag menar det finns ju en herrans massa människor som lever i risiga relationer eller mår dåligt pga annan orsak som inte häller i sig massa alkohol. Grundorsaken för mig är jag jag är ”problemdrickare” eller alkoholist eller vad man nu vill sätta för ord på det. Och orsaken till det vet jag inte och det spelar egentligen ingen större roll bara jag är medveten om mina problem eller som det också kallas, sjukdom.

Och jag är nykter idag och förhoppningsvis i morgon och om jag har tur ett bra tag framöver?

Kram?

Låter som att du är på väg mot ett klokt beslut, jag läser en längtan efter ett hälsosammare liv i dina inlägg. Själv är jag så glad över alla oväntade fördelar som nykterheten ger. Lugnare, mer vardagsglädje, mindre stress, bättre sömn, listan kan göras lång. Jag började med att bestämma att jag skulle ha tre nyktra månader. Under den tiden läste jag mycket fakta om alkohol och trådar här på forumet. Det tillsammans med fördelarna jag nämnde gjorde att när mina månader gått så ville jag inte börja dricka igen. Vill fotfarande inte. Önskar dig lycka till på din väg!

Jag var nykter i 320 dagar, men sen fick jag för mig att jag kunde dricks normalt.
Min dröm är att kunna ta ett glas, bara lite sådär ibland.
Problemet är att ett enstaka glas ibland blir flera glas varje dag, och det går väldigt snabbt
Det är bara att göra om, görs rätt, och kanske inse att det är att avstå helt?
Inte så lätt men som någon sa, väldigt få har någonsin tänkt "fan jag ångrar att jag inte drack igår". Det säger ju något.
Kram och lycka till!

...skrev jag innan. Har jag det?
Sedan i mars, stämmer ju inte helt. Har nog stora delar av livet tyckt om att dricka vin för ofta. Men lite mera nu. Har även haft år i livet då jag druckit inget alls. Då jag var gravid, då barnen var små och även andra år. Men har jag haft bekymmer har jag velat dricka alkohol, även då jag varit ledsen, rädd o orolig. En gång körde jag på ett vildsvin och på kvällen var jag skärrad. Pratade med min bror på telefon som slutade samtalet med "ta du lite vin och sov gott sen".
Det är så naturligt i min familj att trösta sig med lite vin. Märkligt egentligen. Jag har inte tänkt eller upplevt att någon av dem har alkoholproblem.
Jag vill inte ha det så här längre, kan inte ta till vinet för att jag oroas av corona och ensamhet.
Skönt att få det nedskrivet.