Senaste kommentarerna i forumet

Åh.. Jag vet inte ens vart jag ska börja? Jag har miljoner tankar & känslor just nu, men jag är nog lite rädd att ”fel” personer ska läsa detta som skrivs & typ röra om i ”grytan” utan att jag får säga mitt..

Hmm.. Men sen så vill jag ändå att detta ska kunna vara min lilla ”trygghet” typ att faktiskt kunna få skriva av mig lite. Känna av hur allt känns, kanske få ordspy lite? Fast utan att känna att jag blir dömd eller ska behöva få ångest för att jag ”känner” som jag gör.

Men varför ska det vara så svårt att säga..

Hej, jag heter Candy o jag är Alkolist, Hej Candy!

Kanske för jag inte känner mig trygg med allt jag skriver eller att allt som skrivs här inte är ”rätt” enligt samhället?

Jag VET att jag har ett beroende, jag har haft det i 15år, jag VET vad det innebär o vad det kan göra. MEN jag är (här) jag är o kan inte göra mer än mitt ”bästa”

Det är ett jättebra steg att du har tagit dig hit. Det hjälper verkligen att läsa andras berättelser och känna en gemenskap i att andra har liknande problem.

Det är även bra att ha blivit medlem och hålla sig aktiv här så man får några ”forum-kompisar”. Varje gång man känner suget att dricka så kan man tänka på sina forum-kompisar och att man inte vill göra dem besvikna, då känns det lättare att avstå ? heja dig!

Ytterligare en dag utan alkohol. Min kompis som kom över och hjälpte mig fixa i lägenheten drack vin samtidigt men jag hade köpt några alkoholfria cider. Det gick hur bra som helst. Jag var inte ens sugen på att dricka något.

Jag oroar mig dock för de dagar när jag kanske mår lite dåligt och inte har så mycket att göra. Tex inga planer på kvällen. Då finns risk att jag kommer ha svårt att hålla mig borta. Men då ska jag in och läsa i tråden om alla anledningar till varför jag vill dra ner på mitt drickande.

Jag är också ny sedan några dagar och känner ett enormt stöd i detta forum, både att skriva och ta del av andras berättelser. Ser fram emot din!

Är ny här och vill först skriva att ni verkar vara underbara typer allihopa! Vilket stöd denna gruppen är!

Jag har bestämt mig för att sluta med alkoholen och ta mig i kragen, tänker därmed skriva om min resa här. I både motgång och medgång. Ärligt och rakt. Lite som en dagbok!

Mitt namn är Ma-Lie och jag är alkoholist. Vi börjar där!

Jag har haft en så bra dag :). Det började inte så bra, jag grät när jag vaknade för att jag saknar min äldsta dotter så mycket och inte har pratat med henne sedan dagen innan jag blev full inför hennes syster. Har velat prata, men hon har inte haft tid, kanske inte orkat med den känslomässiga biten. Men sedan vände min ledsna känsla successivt, och jag blev allt gladare ju längre dagen gick. Jag promenerade till jobbet med lätta steg. På väg hem från jobbet ringde jag min äldre syster och berättade om mitt drickande och min nystartade inre resa - om att jag är med här i detta forum. Hon var, som Kaveldun sade ovan i sitt inlägg, positiv och förstående. Jag är så tacksam över att jag har henne! Senare på kvällen ringde äntligen min äldsta dotter och vi pratade länge om vad som hänt i hennes liv och såklart om min situation och hon var också så förstående och stolt över att jag tar tag i problemet. Jag grät av tacksamhet! Det känns så bra att få sånt stöd av mina närmaste.
Ska på AW för att tacka av en medarbetare imorgon efter jobbet. Hade tänkt att köra dit för att det ska regna, och det hade då blivit så lätt att förklara varför jag inte tar ett glas vin, men min dotter ville köra mig dit, så jag får väl bara säga att jag inte ska dricka på tre, fyra månader till att börja med för hälsans skull. Ska nu in och läsa andras trådar för att få fler insikter och pepp. Känner mig så glad och upprymd! :) Ser fram emot denna nyktra resa jag har framför mig!

Jag noterar att jag flyr från mitt arbete just nu då det stressar mig. Har inte riktigt ro att koncentrera mig. Detta får konsekvenser i form att jag har svårt att få mina uppgifter gjorda. När arbetet inte blir gjort känner jag mig stressad då jag behöver leverera. Till slut ger jag upp och börja göra annat. På kvällen vill jag inte gå och lägga mig då jag känner att jag få ut någon mening av dagen samt att jag inte vill möta samma situation morgonen efter. Jag kan nog sova men vill inte. Känner mig inte särskilt sugen på A vilket är skönt.

Sova är lösningen. Why not try!

?
Åkte med sonen till mötet med skolans kurator. Kändes jättebra, iaf för mig. Fick förtroende för både henne och rektorn. Tog sig ordentligt med tid med sonen och bjöd in mig också mot slutet.

Kuratorn arbetar bara varannan tisdag så de ska ses igen om två veckor. Dessutom kommer sonen få tid till kommunens ungdomsmottagning.

Jag är stolt över min son som verkar ha delat öppet och ärligt om det som tynger honom. Bra jobbat utav någon som alltid stängt in sina känslor. Men nu har väl han nått sin brytpunkt och ?vågar erkänna sin maktlöshet och visa sig sårbar. Vi åt lunch efteråt ute i solen tillsammans. Så fint. ?

Efteråt var han omtumlad och trött. Vilade hemma resten utav dagen.

Själv åkte jag och provade ett nytt möte tillsammans med en vän i gemenskapen. Jättebra möte med starka delningar. En bra dag! ?

Jag tror att nykterheten gör oss duktigare på att lyssna in kroppens behov. Precis som vi känner oss tydligare kvällströtta så signalerar hjärnan ”hjälp” när den är trött av någon orsak även vid andra tider.

Jag har märkt att möten tröttar mig enormt numer. Fysiska möten. Lite ovan efter att corona satte typ allt på vänt. Blir även jättetrött när jag ska lära mig något nytt, typ på en kurs.

Men allra tröttast blir jag av problemlösning. Max en halvdag i sträck fixar jag det. Ibland tvingas jag av tidspress sitta ännu längre, men då blir jag bokstavligt talat dödstrött och får svårt att återhämta mig.

Min lösning är dels att varva arbetsuppgifter bättre, högt och lågt. Inte lägga alla möten samma dag, boka in ”luft” i kalendern också. Noga med rasterna, 30 min lunchpromenad.

Tillåter mig även ”slödagar” eftersom det är omöjligt att prestera på topp hela tiden. Då blir man sjuk, som jag blev. Två gånger.

Jag tillåter mig också en höneblund för att reseta hjärnan när den signalerar att det behövs. Jag är så van vid att göra det så jag kan ställa klockan på 30 min, slocknar inom 5-10 min och sen sova stenhårt.

När jag sen vaknar upp av larmet känns det som att få en spann vatten över huvudet, men inom några minuter är jag pigg. Supereffektivt!

Kräver lite träning, och noll press. ”Ska bara blunda lite” tänker jag varje gång. Samtidigt som jag djupandas lugnt. Funkar att klämma in på lunchrasten till och med. Bäst av allt är att den halvtimmen inte påverkar nattsömnen negativt.

Världen skulle inte fungera utan duktiga flickor. Så är det. Men de duktiga flickorna måste vara lite snälla mot sig själva också, inte bara mot alla andra.

Kram ?

...det som hände när min kära vän miste sin man var såklart ngt delvis annorlunda.
Jag behövde vara väldigt närvarande. Men kanske hade jag kunnat dela hur svårt det var - i realtid?
Där är jag inte.
Känner i alla fall bara ömhet när du beskriver din problematik.
Ikväll är jag i mammas stad och tar en kopp kaffe till hennes minne.

Copy paste på situationen och alla känslor den väcker.
Och på att du ( och jag) måste hitta ett rimligare sätt att hantera den typen av situationer/lägen.
Vad är det du alltid måste orka?
Och framförallt - varför måste du orka?
En stor framgång ändå att du skriver om det här tänker jag.
Och de perioder jag tystnat ...har handlat om att jag inte klarar av att dela känslor av svaghet/problem i realtid.
Fint att du sätter ord på hur du känner!

Jag drack tyvärr 28 glas förra veckan. I början av veckan kände jag mig stressad och hade ångest p.g.a. helgens alkoholintag. I mitten av veckan mådde jag bättre fysiskt och psykiskt. Jag drack dock 10 glas på lördag kväll. På söndagen mådde jag ganska bra med tanke på omständigheterna. Killen som jag dejtar sov över hos mig och det vara trevligt att ha någon annan där att socialisera med och ta det lugnt med.

Igår och idag har jag sovit dåligt och känt mig fruktansvärt trött. Jag har skippat gymmet ikväll och istället druckit 3 glas. Jag kommer förmodligen må bättre imorgon eller på torsdag. Då ska jag komma igång med gymträningen igen. Under sommaren har det blivit många cykelturer och motionssimning vilket har varit härligt. Jag har inga fester eller andra sociala aktiviteter inbokade under de kommande veckorna vilket känns skönt. Jag ska påbörja mina universitetsstudier nästa vecka och jag ska ha fullt fokus på dem. Jag ska trappa ner under de kommande två veckorna och därefter ha en väldigt låg alkoholkonsumtion. Målet för denna vecka är att dricka max 20 glas.

Ja de har jag och har alltid haft de och en vilja av stål som kan både va grymt bra och grymt destruktiv :)
Jo det gör den :)
Synd jag inte får gå hos han jag träffa i dag vi har klaffat då, bra vilket han ochså tyckte. Men han ska va pappaledig men vi pratade lite om vad jag behöver för typ sv samtals person och han visste en han trodde skulle passa mig. Så blir nog bra annars är de bara byta. Får besked på fredag el i början av nästa vecka. Så börjar hända lite nu.

Bra att du biter ihop och ignorerar den där rösten som vill be alla dra åt helvete. Har en känsla av att den går ärenden åt den del av din hjärna som vill vara ifred med sitt vin.. Du har ju en stor energi, förstår att den är svår att styra, men tror också du är stark och envis nog att klara det. Sätt upp ett mål att vara nykter fram till och med resan, det kan du, nu har du nåt att se fram emot och förhoppningsvis hjälp av beroendecentrum.

Ja @torn såklart är det så även om jag lite reagerar med ryggmärgen när man använder det ordet som något negativt. Obs- är inte kritisk mot något du skrivit. Jag blev glad för din kommentar som visar omsorg, tack? Och tack för att du säger att det jag åstadkommer- att det räcker, faktiskt väldigt ovant för mig att höra.
Funderar bara på ordet duktig flicka som ibland används som något negativt, till skillnad från ”ambitiös kille” kanske? ibland vill jag reclaima duktig för det är väl något som är bra att vara? Sen måste jag kämpa med att inte koppla mitt värde så hårt till det jag presterar, att det är mitt sätt att duga. På så vis har du rätt- att vara lite mindre duktig - sett till att hinna allt- behöver jag öva på. ?
Ha en fin kväll, kram!
Ps. Igår började jag göra stora planer för min VÅR- trädgård- upptäckte att det går att beställa tulpaner, narcisser och kungsängslilja redan nu! Överraskande lycka, kanske blir en riktig trädgårdstant av mig om inte redan! ???

att fundera på, tycker jag.
Jag har sällan ställt in något pga bakfylla. Har jag planerat nåt så har jag genomfört det.
Kanske är det därför jag grubblar. Just för att se vad drickandet har ställt till med, eller inte. Inte för att förstora eller förminska, utan bara för att tänka igenom. Jag tycker det är kul att analysera!

Att vara nykter är inte svårt för mig.
Att dricka ett glas är däremot omöjligt.
Märkligt, det där..

Jag så tänker jag också han måste ju förstå, som tex för ngt år sedan då han gjorde ren bakom diskbänken och plockade upp rätt många bubbelflaskor, men han sa inget. Är väl ngn spärr precis som skrivs. Är nykter än men suget finns. Kram till Er ❤️

Jag tror att väldigt mycket inte har blivit gjort under de onyktra åren. Energin är helt annorlunda som nykter, och det är många timmar som man inte är upptagen med att vara full och bakfull. Timmar då man kan göra annat.

Men det är lönlöst att grubbla på det. Gjort är gjort, och ogjort är ogjort.

Jättebra jobbat med nykterheten!

Kram ?

checka på den!
Så, enligt min app har jag varit nykter i genomsnitt 6,88 dagar. Älskar verkligen decimalerna!
I verkligheten betyder det att jag varit nykter 12,5 dagar, haft 2 kvällar med alkohol och sen varit utan en vecka till.
Det är ju helt ok för en som i princip druckit vin varje kväll sen typ 1998, och innan dess festat varje vecka sen jag var 16.
Undantag har varit mina 3 graviditeter och när jag har ammat.

Tänk vad mycket alkohol det är.
Undrar vad kroppen fått kämpa för att bränna bort all..
Undrar vad som hade varit annorlunda, förutom all ångest.
Jag menar att jag funderar kring viktiga vägskäl, om jag hade valt annorlunda. Å andra sidan har jag väl egentligen inte tagit stora beslut på fyllan. Men det är intressant att fundera kring.

Du åkte säkert på en släng av "duktig flicka " syndromet. Inte så konstigt nu när vardagen sätter i gång
på allvar efter semestern. Vad spelar det för roll om du inte sprang igår, ingen alls faktiskt. Det var inte så länge sedan du inte sprang överhuvudtaget. Och förr tog du ingen tupplur utan drack vin i stället. Nu har du varit nykter i snart 8 månader med alla dess fördelar, och börjat springa. Det tycker jag räcker alldeles utmärkt.? Läste att du funderade på hur mycket tid det är värt att lägga på ditt jobb. Jag tror du är på rätt spår där, även om du trivs och tycker det är kul med ditt jobb. Livet är kort, vill och kan man hellre göra något annat med sin tid så gör det. Jag är säker på att man inte ångrar sig när man sitter och berättar om sitt liv för barnbarnen, och för din del kanske också barnbarnbarnen.? Och samtidigt minns och tänker tillbaka på alla roliga saker som man upplevt. Tveksamt om det första man tänker på då är hur mycket firman tjänade på att man slet som ett djur från tidig morgon till sen kväll. Nä, då är det nog den där varma sommardagen när någon liten parvel lärde sig att gå eller simma som man minns i första hand.

Kram

jättebra tips, det ska jag komma ihåg!

Bra rader du skrev?
Ja, nykterhetsbeslutet är en process. Men när vi väl tar beslutet så är det ju lite som i filmen... i alla fall för mig. Kände att nu räcker det, ville inte må som jag gjorde. Meddelade familjen och det har gått bra.
Heja dig?

Vad bra att du håller dig nykter under dessa omständigheter, det hjälper. Jag vet ju hur otroligt svårt det är med en sådan där människa i livet. Hoppas du kan få ordning på det. För mig har det gått sådär, har hamnat i något slags vattentrampande och kommer inte vidare. Jag har haft mitt Matrix-piller och ser hela situationen och hela mitt liv i en helt annan dager än jag gjorde för några månader sedan (även om jag redan då visste). Dock har jag druckit, inte destruktivt utan bara för att uthärda situationen. Jag skadade mig för en månad sedan under ett träningpass och har knappt kunnat lämna huset edan dess, det har gjort situationen näst intill outhärdlig då hon alltid är hemma. Svårt att lämna någon som inte fattar eller vill fatta, jag har i klartext sagt att jag inte accepterar hennes beteende och att om hon inte slutar med att nedvärdera mig så kommer det vara slut. Slutar hon med nedvärderingarna då? Nej, hade just en diskussion om detta då hon kallade mig "Lat skit" igår och hon anser sig ha rätten att kalla mig det om jag inte gjort vad hon tycker jag borde gjort. När jag sedan lämnade köket kallade hon mig barnslig, själv undrar jag om det är barnsligt att inte acceptera verbala påhopp eller om det kanske är barnsligt att kalla någon annan för en skit?

Men vi får jobba vidare du och jag, dessa destruktiva människor ska inte få förstöra våra liv längre.

Annie Grace skriver i sin bok ”Tänka klart”: ”Alkoholen tar ifrån oss möjligheten att känna glädje i vardagen.”

Jag känner enorm glädje i småsaker, och ett stort lugn inombords. Jag är garanterat inte gravid utan bara nykter ?

Kram ?

Har inte tänkt på det förut, men du har rätt, har också samma lugna känsla i kroppen som under mina graviditeter.. Tror absolut att alkoholstoppet påverkade även då fast man bara trodde det var hormoner. Och så känner jag samma typ av stilla glädje över alla möjliga småsaker: ljum vind i ansiktet, blommor i vägrenen, fina moln, ett gammalt träd...