Senaste kommentarerna i forumet

Sonen ringde på eftermiddagen från praktikplatsen och var ledsen. Han pratar inte gärna om sig själv till andra och gör allt för att dölja hur han känner sig. Men när han uttrycker att han inte vill leva kände jag akut behov av hjälp.

Jag ringde rektorn på hans skola och vi får komma dit imorgon bitti och han ska få träffa nån bra person. Dessutom hade skolan nåt avtal med nån hälsovård där han säkert kan få mer hjälp. Jag googlade även på Alateen men hittade inga möten. Jag har anmält honom istället till Ersta Vändpunkt tonårsgrupp som startar denna månad och i januari. Hoppas att han kan få en plats NU!

Jag åkte och hämtade honom också så att han slipper resa på tre bussar i två timmar när han mår såhär dåligt.

Det bästa är att se honom i ögonen, krama honom och känna hans tacksamhet för mina ansträngningar att hjälpa honom. Han är otroligt "fin" kille och jag coachar honom allt jag förmår. Jag vet att han är glad över min nykterhet och att jag reser mig upp igen och blir den person jag är ämnad att vara, den jag vill vara.

Ikväll har jag varit på ett jättefint måndagsmöte. ?

Ligger och funderar, lillbarnet sover bredvid mig...Det lugn jag börjat känna i kroppen påminner en del om hur jag mådde som gravid. Då tänkte jag att jag var en såndär som mådde toppen under graviditet bara, men tänk om avsaknaden av alkohol i sig var en större faktor än jag fattat? Har en låååång historik med hetsätande och andra varianter av matmissbruk, och det var också en sån grej som helt automatiskt blev bättre under graviditet. Medicinerat mot depression till och från i 6 år, vikten har pekat stadigt uppåt under denna tid. Och alkoholkonsumtionen har gradvis trappats upp parallellt. Vad är vad? Svårt att veta, intressant att fundera kring.

Jag bara säger det...projicering...hur skyddar man sig??

Tack Torn för ditt inlägg...återkommer t det senare i detta inlägg?

Utan att berätta vad jag gjort idag så kan jag bara säga att min dotters mående/hälsa kryper direkt under min hud när jag träffar henne. Hon är inte diagnosticerad bipolär men det måste vara så...och då har man ofta en övertro på sig själv. Hon projicerar verkligen sitt mående på mig..och hon styr..och jag har så svårt att sätta emot eftersom jag är livrädd att förlora henne ...och då tänker min hjärna ”alkohol”?

Har någon av er levt med ett barn som är bipolärt? Det är verkligen det svåraste som jag har varit med om...dessa humörsvängningar och dessa extrema risker som tas?

Så jag läste ditt inlägg Torn...jag har ju försökt massvis av gånger att bli nykter...och hela tiden misslyckats?Jag är ganska övertygad om att där jag är nu så kommer jag inte känna/bestämma mig för att ”NU SKA JAG VARA NYKTER ” utan det är att få till en dag i taget..samt motion...att prioritera detta....att samla dagar??

Imorgon ska jag träffa diakonen i Missionskyrkan i min stad...jag är inte så särskilt religiös men sökande. Har sjungit i en fd kör. Varit med i lite olika sammanhang. Men känner ett behov av att få prata om vad som tynger mig gör mig ledsen och oroad beträffande min dotter och veta att det vilar i trygga händer samt prata om alkoholen.

Imorgon....en ny dag????

Kramar❤️

Det var en fin beskrivning, att fönstret var olåst så du kunde komma ut??det ska jag ta till mig som ett ledord. Ha den bästa dagen.

Välkommen hit, det är så bra att du kämpar ?

Välkommen hit! Det ser ut som om du har nått din botten. Känner igen det där med gömmande och ljugande. Så otroligt skönt att slippa allt sådant. Det här kommer du fixa! Tack för att du delar med dig av din bakgrundshistoria, det lät inget vidare, men kämpa på nu, så kommer du aldrig återvända dit!

Kram ?

Jag känner väl igen mig i din beskrivning av smygdrickande. Jag har gått ett steg till och börjat gömma alkohol och smusslat ganska mycket. Min resa är att jag Provat att dricka mindre, ibland, längre uppehåll osv. Jag har alltid kommit tillbaka till mitt problem drickande. Så jag blir glad när jag läser om yngre människor som funderar över sitt drickande. Ingenting är omöjligt och att börja skriva o läsa här kommer hjälpa dig framåt. En dag i taget. Kram Jullan

Fialotta88: Du undrar hur mitt drickande sett ut över tid. Jag har festat lite som "alla andra" i mina tonår och i 20-års åldern - inte varje helg, men någon dag i veckan. När jag var ute och reste längre perioder kunde det bli något litet varje dag och ibland en hel del, men aldrig så jag tappade minnet eller kontrollen. När jag fick mitt andra barn började min man resa allt längre och oftare och jag jobbade mycket hemifrån. Då började jag dricka vin helt vanliga vardagskvällar för att liksom orka med på något sätt, och känna att jag fick egentid. Då, om jag drack en flaska vin någon kväll, blev jag så dålig att jag fick springa ut i trädgården och kräkas, minns jag. Jag ville inte kräkas inne på toaletten och väcka barnen. Det hände sällan, men jag minns det starkt. Lika starkt minns jag att jag ibland kunde dricka medan barnen var i skolan och låtsades att jag hade ont i huvudet och behövde sova när de kom hem, så att jag skulle slippa deras blickar och tankar... Detta har jag så dåligt samvete över, än idag. Jag borde haft bullar och saft klart när de kom hem och sitta och prata med dom istället...
Det accellererade med åren, och det var tillslut nästan alltid vin och annan alkohol på helgerna, även om det inte var fest eller bjudningar. Någon gång kunde jag och min man även dricka vin till maten mitt i veckan. Sen kom det till en punkt då jag började dricka starkare drycker, tog gärna en whiskey till kvällsteet, innan maten, en gin och tonic innan maten etc. När barnen flyttade hemifrån kunde jag köpa hem vin och gömma flaskor så att min man bara trodde att jag druckit några glas, när det i själva fallet var en hel flaska och några glas. Var jag själv hemma en vecka eller längre då min man var borta kunde jag sjukskriva mig och skylla på influensa eller annat och dricka dag som natt - tidpunkten spelade ingen roll - jag ville bara dricka och bli full. Det hände att jag vissa veckor drack en liter vin efter jobbet varje dag. På något sätt lyckades jag inte bli alltför påverkad så in man blev misstänksam. Men allt oftare ifrågasatte han mitt drickande och att jag gömt alkohol. Jag ljög ofta och hittade på svar som lät trovärdiga. En gång när han frågade om jag satte hans liv på att jag inte druckit, så ljög jag och sade "ja", vilket ju inte var sant. Jag mådde så dåligt av detta, eftersom jag har en tro på något högre och Karma, så jag fick krypa till korset och erkänna att jag ljugit. Han förlät mig, men jag kände att hans respekt och förtroende för mig sjönk. Liksom min självkänsla och självrespekt. Det var hemskt! Ändå kunde jag inte ta mig i kragen... För tre år sedan var jag orolig för vad drickandet gjort med min kropp, så jag gick till doktorn för en helkroppskontroll. Några dagar senare ringde doktorn och sade att jag hade låga doser av D-vitamin men framför allt visade proverna att jag hade fettlever orsakade av alkohol. Jag blev chockad. Hon sade att jag var tvungen att sluta att dricka direkt, eftersom levern kunde bli allvarligt skadad. Hon bad mig komma tillbaka efter 2-3 månader för nya prover. Jag slutade direkt, kom hem till min man och berättade gråtandes vad som hänt. Han stöttade mig till hundra procent. Jag berättade inte för någon annan. Jag hade inga problem att sluta dricka. Det gick hur bra som helst, och jag märkte en enorm skillnad på utseendet, huden, orken och jobbprestationen. Jag hade en resa inbokad till Frankrike ihop med några och det var 2,5 månad dit. Någon vecka innan gick jag till doktorn igen och tog nya prover. Det var jobbiga dagar innan jag fick svar. Men de visade normala levervärden, och jag kunde pusta ut. Tänkte att jag då kunde ta något glas champagne under resan. Jag var väldigt restriktiv med drickandet, men festade loss sista dagen på resan. Och sen var jag sakta men säkert på väg utför igen. Och så hände detta som jag inledde tråden med, att jag drack mig full en jobbfredag när min man och ena dotter var hemma och såg det och jag fick konsekvenser av mitt drickande som gjorde att jag blev rädd. Rädd för att mista dom... Det bästa jag har! Så nu ger jag det en ny chans. Tänker göra som alla föreslagit, börja med tre månaders nykterhet och sen ta nästa steg. Jag hoppas att jag kommer till den insikten att jag vill fortsätta min nyktra resa.
Tack för inspirerande och tankvärda svar Andrahalvlek, Charlie70, Se klart, Varafrisk, Kaveldun och Sommarbarnet! Jag ska in och läsa era trådar så jag får mer inspiration.

Hade huvudvärk och var trött på jobbet i eftermiddags, men det berodde i alla fall inte på att jag var bakis. Så skönt att kunna se folk i ögonen utan att tänka "ser dom att jag druckit igår, är ögonen röda, luktar jag?". Fick inte så mycket gjort jobbmässigt (hade en del möten och pratade mycket med kollegor), men tänker att jag ska sova bättre inatt än igår och lägga mig tidigare så jag kan vara på jobbet tidigt imorgon och prestera lite bättre.
Kände en instinktiv känsla av att vilja dricka när jag pratade med min man i telefon under eftermiddagen och han berättade att vår dotter inte är den roligaste att hänga med såhär innan tenta, men jag tog och gjorde en god alkoholfri drink med lime, tonic water, mynta och is istället när jag kom hem. Supergott. Den drack jag när vi åt en god middag som min man lagat till. Vi hade det trevligt runt bordet och dotterns dåliga humör var borta. Längtat hela dagen efter att gå in här och skriva och läsa, så det får bli min kvällslektyr. Har berättat för min man, och ska berätta för mina barn, att jag hänger här och känner hopp om att bli en nyktrare och klokare människa med hjälp av er alla! Ha en fin kväll <3

Löpningen flyter på, inga fyllor, fått flyt på det. Har inget sug alls efter att berusa mig.

Välkommen att traska en bit på vägen här. Mycket händer och att lära känna sig själv är ibland en utmaning, ibland ett helvete, men oxå helt underbart. Ge dig själv lite tid, så ska du se att vinsterna dyker upp.....en dag i taget. Jullan

Tack för dina ord, Känns som jag läser om mig själv

Jag dricker alkoholfri öl 0,5% och märker ingenting. Men öl var inte min grej tidigare, jag drack rödvin.

Nu blandar jag juice med kolsyrat vatten och grapetonic och njuter av. Röd grapefrukt (godmorgonjuice) är helt otroligt god ? Garanterat alkoholfri!

Kram ?

Hej,
Skönt att du är på banan igen! Ett tips om du blir sugen på att dricka är att läsa din egen tråd och bli påmind om hur du känner dig dagen efter. Sen kanske du skulle bestämma dig för en tidsbestämd alkoholfri period, till exempel tre månader. Att under den tiden så ska du bara inte dricka, så får du en paus från förhandlandet. Passa sen på att läsa massor om hur alkohol påverkar kroppen och hjärnan under dina nyktra månader, så får du kanske inspiration att utöka nykterheten, så var det för mig. För mig har nykterheten varit en mestadels positiv upptäcksresa där jag hittar mer och mer att glädjas åt. Så kämpa på och testa vad som händer när du låter bli alkoholen.

Oj, vad trött jag blev av att sitta still och inne och jobba och ha tusen möten som under våren, inte van.
Inte heller så sugen på att jobba så mycket som jag har gjort. Funderar på detta en del. Är ju inte nu bunden av kontorstid på samma sätt- och tog det lugnt i morse. Men skulle gärna önska ännu lite mer frihet över min egen tid.
Vilket föranleder tankar kring vad man behöver för sitt uppehälle och liv och hur mkt tid som ska ägas av arbetsgivaren i utbyte mot lönen.
Samtidigt är det också roligt, mitt jobb. Har tur och lyx att ha mycket roliga uppdrag, goda och duktiga kollegor. Men coronan och troligen sommar och nykterhet har gjort mig bitvis motvillig till att träda in i förvärvslivet igen...
Fler nya och modiga stjärnor på forumet som startar tråd och bestämmer sig för att leda om livet från den där sluttande backen ner.
Motigt i början, man önskar och sprinklar lite tålamod här, att ta till om det saknas. Kan säga med hundra procents ärlighet att jag varken känner sug eller längtan efter vin, som var mitt knark. Ingen saknad, aldrig sorg.
Bara bara glädje att någon försyn gav mig ett fönster som visade sig var olåst så lång stund att jag hann öppna.
Kram på er! ?

... på detaljerna, har man stor nytta av i nykterheten då det gäller att hitta och samla på de bra förändringarna.
Jag dricker a-fritt då och då, har aldrig känt av 0,5% men föredrar 0%.
Du kommer också upptäcka att det där fönstret krymper med tiden och ersätts av en känsla av frihet och att äga sitt liv! Vecka 2 välkommen. ?

Klokt att inte försöka förändra de andra! Och det går ju gå hem från festen eller sätta sig i ett hörn om deras grammofonskivor börja låta allt för tjatiga :-)

Bra du kommit till dag 8!

Tack för välkomnandet Andrahalvlek och Se Klart! Och tack för bra tips!

I måndags (alltså för en vecka sedan idag) bestämde jag mig för att utmana mig själv och vara nykter så länge det går. Jag satte inte upp något mål utan tar dag för dag, vi får se hur det funkar.

Dom två första dagarna gick rätt bra eftersom jag normalt sett inte dricker då. Men det skulle inte förvåna mig om även dom blir besvärliga sedan eftersom jag tidigare tagit mig igenom första delen av veckan tack vare vetskapen att jag “får” dricka när det närmar sig helgen.

Andra delen av veckan blev knepigare och jag fick ett dag för dag växande sug i ett “tidsfönster” som varade mellan ca kl 16-19, inte så konstigt eftersom jag vid den tiden vanligtvis laddar upp och får det första behagliga ruset. Efter det la det sig lite, sov dock väldigt dåligt hela helgen.

Två grejer som hände första veckan. Den första var att min fru, som gör egen körsbärslikör, nu skulle portionera upp detta i flaskor. Jag var på andra våningen och kände plötsligt en spritdoft som fyllde hela huset, det skulle jag aldrig känt innan!

Det andra var när vi var på fest i lördags och jag hade med ett par alkoholfria öl för första gången i mitt liv. Efter första ölen tyckte jag mig känna av det lite och tänkte först att det är en placebo-effekt, men sen läste jag på etiketten att den inte alls är alkoholfri. Efter lite googlande har jag förstått att detta är ett omdebatterat ämne med all rätt!

Hursomhelst, vecka två och jag kör på..

Tycker Torns inlägg innehåller massa bra tips och som Andra halvlek skrev i ett inlägg:
Du väljer första glaset, sedan väljer alkoholen dig...?
Så med andra ord, ta aldrig det första glaset!
Lycka till???

Kram ???

Fint att du startat en egen tråd och verkar ha koll på ditt eget läge- räcker ju väldigt långt på den här resan.
Sedan tillkommer diverse saker men inte allt på en gång. Däremot har du, tycker jag, helt rätt i att det är arbete på flera plan. Det som går upp för en/för mig iaf är hur många tillfällen man använt alkohol som både förstärkning och förminskning. Av känslor och lägen. De sakerna behöver ju hanteras på annat sätt.
Det som är bra är att en dag i taget räcker fint som besluts-intervall i början. Kan kännas länge nog.
Jag kan inte ens börja beskriva hur skönt det är att slippa alkoholen i mitt liv, men vi är alla olika var vi landar i våra beslut.
Önskar dig all lycka till!

som jag längtat!! nu är det måndag och jag har energi att för kämpa och styra mitt eget liv.
ni hjälpte mig igenom gårdagen, nu ska jag hjälpa mig själv genom veckan, månaden, året, livet.

haft samtal med en vän jag sårade i lördags, och det känns så mycket bättre nu.

allt det det här har jag såklart sagt förut. jag ser i min logg här på hemsidan att jag är "duktig" i snitt -fyra dagar, sedan ramlar jag. nu planerar jag för vad jag ska göra på torsdag för att möjliggöra att jag håller mig nykter.

har ni tips får ni gärna höra av er

tack till er alla

Bra att du har läst mycket på forumet. Skriv mycket nu också så ska du se att du får pusselbitarna på plats. Läs och lyssna på böcker, på poddar och kolla youtube, om hur alkohol påverkar kropp och hjärna.

I början handlar det om att sysselsätta sig för att mota rastlösheten. Löpning är kanon, själv cyklar jag. Sen är det bara att ta en dag i taget. ”Idag lovar jag mig själv att vara nykter”.

På sikt handlar det om att skapa nya nyktra rutiner, lära sig att hantera känslor och stress på annat sätt, och sluta sörja alkoholen.

Det är som att säga upp bekantskapen med en gammal vän. En vän som bara har varit en destruktiv bekantskap. Åtminstone på slutet.

Det är tufft som fan i början. Första nyktra helgen kände jag mig som ett vilset får som har tappat bort sin flock.

Men det är SÅ värt det! Livet är så mycket lugnare, sannare och jag lever mycket mer här och nu. Innan var livet en transportsträcka till nästa fylla. Mer tid till annat får man också ?

Kram ?

Har varit inne här och läst en hel del dom senaste veckorna, nu vill jag också vara med och skriva lite!

Jag är alkoholist, 44 år, är gift och har barn och jobb. Har funderat en hel del på vilken slags alkoholist jag egentligen är och den mest passande beskrivningen jag kan komma på är: “Hjälpligt fungerande utökad helgalkoholist”. Jag börjar alltså veckan med en grå transportsträcka fram till mitten av onsdag eller torsdag och sedan dricker jag resten av dagarna fram till söndag, sedan börjar det om.. Och om.. Och om.. Vid semester och långledigheter blir det varje dag. På senare tid har jag börjat se det som att jag har en vit period och tar ett återfall varje vecka, tänker man så blir det jävligt tröttsamt!

Hade min alkoholdebut vid fjorton års ålder och det klaffade direkt, sedan dess har jag kört det upplägget. Jag har alltså varit berusad fler dagar än nykter genom hela mitt vuxna liv! Varför jag inte tagit steget över till proffsnivå och ballat ur helt under dessa år har jag ingen förklaring till. Kanske beror det helt enkelt på att jag inte är av rätta virket, jag skulle behöva en återställare men pallar det inte. Eller så är förklaringen avsaknaden av någon tragedi i mitt liv som skulle kunnat bli ett vägskäl, antingen uppåt eller neråt.

Min familj och omgivning har alltid tyckt att jag dricker för mycket, men sålänge jag “sköter det jag ska” (nåja) så har det aldrig dragits till sin spets så att säga. Jag har också blivit helt otroligt skicklig på att fixa och trixa, förminska och dölja mitt drickande. Jag kan ha en kasse i bilen (“Oj, har jag glömt den där?”), i garaget (“bra temperatur”), i hobbyrummet (“en mancave måste väl ha något att dricka?”) och kylskåpet (“den officiella ransonen”). På det sättet kan jag förvilla min omgivning, och dessutom slippa ställas mot väggen på samma sätt som jag hade behövt om jag blivit påkommen med att gömma alkoholen inuti eller bakom något.

Insikten att jag är alkis har vuxit fram under en längre tid, om jag har accepterat det vet jag inte. Men jag har börjat bända lite i mig själv för att se vad som händer, ungefär som när man ska riva en innervägg och tar en kofot och känner lite på det. Antingen lossar några bitar eller så far hela skiten ner. Att försöka dricka som vanligt folk har jag redan testat på alla möjliga och omöjliga sätt, jag antar att det är en fas som måste gås igenom om man ska tillämpa uteslutningsmetoden.

Och så alternativet att sluta helt då.. Här har ni på detta forumet (speciellt tack till signaturen “Adde” som jag läst många inlägg av) redan hjälpt mig eftersom jag börjat förstå att man måste försöka förstå och jobba med sig själv på ett helt annat plan än det som är direkt kopplat till själva drickandet. Jag som trodde att det funkar som i den där filmen om Johnny Cash: Man stänger in sig i ett rum i två dagar och sedan vaknar man i en svettpöl, tar en dusch och påbörjar sitt nya nyktra liv.. Så är det nog inte!

Det blev visst några rader..

FinaLisa - Yes, nubbevisan är en tradition, en historisk glorifiering av A. Tänker inte döma detta, det är inte bättre än så att droger verkar höra till människans historia, det må väl vara så. Är själv liberal i grunden och tycker att det är upp till vara och en att välja hur de lever, jag själv har valt för mycket av det goda och behöver nu helt enkelt vara vuxen och avstå.

VillJuLevaOckså - Ja det är möjligt riskfyllt att utsätta sig för "Fester" men jag försöker verkligen ha förhållningssättet att min omgivning inte behöver vara nykter bara för att jag själv har valt det. Det är så jobbigt att ändra omgivningen. Men jag må erkänna att de som är fulla blir väl tjatiga efter en stund och lyssnar inte ett dugg på andra längre. :)

Se klart - Vet inte om det är gott med surströmming eller ej, har inte riktigt bestämt mig, tänker försöka tills jag får ett svar av mina sinnen, just nu är det mer övervägande positivt än negativt! ;)

Dag8 Jag lyckade klämma in både en surströmmingsfest och 50 års kalas denna helg. Den första festen blev blöt för de övriga och den andra var betydligt mer städad, själv helnykter. Märker som tidigare i min nykterhetresa att jag blir tyst och tillbakadragen när jag själv är nykter. Jag vet att det är min undanträngda stress som görs sig påmind. När jag nu lever nykter (igen) så kommer livet tillbaka och jag får bättre kolla på min förmåga och vad jag behöver göra. Just nu är det vila, lugn och ro och inte minst träning. Ska vara snäll med mig själv, vet att det blir bättre på sikt.

Jobbar och har aningen bättre ro denna vecka, skönt kan man helt klart säga :)

att jag känner mig ensam för det gör jag absolut inte?Har inte känt mig ensam sedan den där lördagsmorgonen innan jag gick in här på forumet?

Det jag menar är detta att klara sig utan antabus eller andra piller, utan AA, utan att gå till beroendeterapeut, ja, helt enkelt utan hjälpmedel om du förstår vad jag menar? Jag ser inte forumet som ett hjälpmedel (för mig alltså, andra har säkert en annan åsikt?) utan mer som ett stöd, som någon att hålla handen lite. Att läsa ger mig kraft och att skriva ger mig hjälp att sortera mina tankar.

Så funkar det för mig?

Kram

Drabbande att läsa ditt inlägg och jag förstår att du känner att det är allvar nu.
Du är inte ensam - vare sig om upplevelsen av att alkoholen plötsligt tar över och styr eller skammen som kommer när man tappar kontrollen.
Du har fått många bra kloka råd och jag instämmer i dem.
För egen del försökte jag i många år att kontrollera drickandet ( eftersom det visst kan vara...mysigt - som du skriver) men har nu landat i att eftersom jag är alkoholist så fungerar inte det. Vi kalla oss olika saker här och har olika vägar....och det finns en respekt för det.
För egen del definierar jag mig som alkoholist eftersom jag inte klarar av att dricka på ett sätt som stämmer överens med det liv jag vill leva.
Och jag vill verkligen leva ....men alkoholen kidnappade glädjen ( framförallt den mer stillsamma som finns i vardagen). Att få tillbaka den - först glimtvis och sedan är lite större sjok - är värt allt!
Mitt råd är också att ta hjälp från olika håll - om du kan.
Det märkliga är att när man öppnar upp om det värsta och mest skamliga så är människor ofta förstående och positiva. När man försöker dölja och smussla så nöter man ner sina relationer.
Välkommen - du har tagit ett första kliv! Jättebra.