Senaste kommentarerna i forumet

Den 27 juni skrev jag härinne:
"Det där ögonblicket, när man just vaknat och inser "igår drack jag inget, wow såå underbart bra jag mår"! Den känslan, just då, är obeskrivlig! Idag infinner sig den känslan hos mig.. Tänk om man alltid kunde bära med sig den känslan..❤"
Idag infinner sig den känslan igen.. Lycka! Vaknar kl 06.15 och är huur pigg som helst, ingen huvudvärk, inget illamående, inte seg i kroppen. Sitter nu med en kopp kaffe framför mig och tittar på Nyhetsmorgon medan övriga i familjen sover. Varför kan man inte alltid få känna såhär..? Inne på min 7:e dag idag och har bestämt mig för att inte dricka idag heller ❤

Vad gott att höra! Det händer så mycket i en när man slutar dricka. Det är verkligen fantastiskt☀️?
Kram?

Ingen alkohol i sikte här. Så härligt! Har aldrig mått bättre. Mycket beror säkerligen på ssri men självklart att alkoholen är ingen viktig del i mitt längre. Saknar inte det heller. Har liksom tappat räkningen men drygt 2,5 mån sen sist tror jag. Har fått mitt självförtroende tillbaka,min självkänsla vilket jag tror många saknar som förtär a för att dämpa ångest. Nog inte konstigt att en del då blir martyrer . Tänk vad självkänsla betyder mycket som i sin tur föder sjölvförtoende. Lite a och o. Nu behöver jag inte det. Vill inte. Inget behov. Bara njuter av att va. Livet är bra härligt ska ni veta som kämpar och tveka inte att söka hjälp för ert psykiska mående om det står i vägen för era livsval! Kram på er. Ni är grymma??

Starkt gjort att vara på festen som enda nyktra, och så tidigt i din vandring från flaskträsket! *Grattis*

Fortsätt så :-)

Idag är den första dagen på resten av ditt liv ?
Har följt dig på vägen hit och vet hur du har kämpat. Hur dåligt du har mått och hur du tagit dig upp efter återfallen....
Jag önskar dig lycka och välgång framåt i livet, det är du verkligen värd! ???

Kram ?????

Med betoning på GOD morgon?? för vad skönt att slippa bakfylleångest och huvudvärk ?
Så bra att du kunde festa på surströmming utan alkohol!

Jag har aldrig varit i närheten av en surströmming men är det så att man av tradition sjunger nubbevisor på det kalaset också?
Ha en fin helg☀️
Kram ???

Godmorgon!

Nu är det 12/16, dvs inte så mycket progress på nykterhetsfronten. Men, just idag har jag bestämt mig för att det ska landa på 13/17- just idag är jag nykter! Och man kan ju garantera att tanken "Varför var jag nykter igår?" med 100% säkerhet kommer att utebli, sannolikheten för det är lika stor som att man vaknar med den motsatta tanken när man druckit (i alla fall mer än ett glas).

Det var längesen jag påminde mig själv om fördelarna med att vara nykter, här kommer en lista:

1. Jag slipper en del ångest och huvudvärk
2. Jag får mer energi till annat, det tar en hel del planerade att dricka alkohol
3. Jag kan alltid köra bil (bra för barnen)
4. Jag blir piggare
5. Jag vaknar med en frihetskänsla och går och lägger mig utan skuldkänslor
6. Jag fattar bättre beslut
7. Jag kan använda kvällarna till annat än försvinna in i dimman
8. Jag går ner i vikt (äter mindre godis och annat onyttigt utan alkohol)
9. Mina organ mår bättre
10. Jag sparar pengar

Det finns säkert massor av mer att fylla på med, det här var vad som dök upp nu. Om jag fick önska skulle jag vara nykter alla dagar utom vid vissa speciella sociala sammanhang och i de sammanhangen skulle jag dricka en mängd som inte gjorde mig berusad. Det är min önskan, men vi tar det dag för dag. Just idag är jag nykter!

Jag har svårt att hantera min hjärna som jobbar på högvarv kosntant, något jag läst hos fler av er. Dessutom har jag varit deppig (inte deprimerad, men en låg sinnesstämning) den senaste tiden, delvis för att jag haft så ont halva våren och hela sommaren, vilket resulterat i att jag inte har kunnat träna. När ni andra skrivit om soliga dagar på stranden så har jag legat inne bakom stängda persienner och haft ont. Att ha ont tar på krafterna och då borde man ju inte, rent logiskt, dricka alkohol som tar ännu mer kraft. Visst jag kan logiken- du blir varken gladare, mindre rastlös eller får mindre ångest av alkohol. Trots det är det någon sorts ? som får mig att dricka. Eller, nu låter det som jag skyller på någon annan. Det är jag såklart, den destruktiva sidan av mig och den är ganska flitig ? Den sidan har fått regera stora delar av mitt liv- styrt och ställt med maten, träningen, jobbet, relationer. Jag, eller den sidan av mig som kan agera motvikt, måste börja jobba nu. Den kärleksfulla sidan av mig själv, den som vill mig väl och tycker att jag är värd ett bra liv.

Kram och kärlek till er alla!???

Hela fredagen gick åt till nästan ingenting. Har känt mig arg idag, riktigt mörk i sinnet, vet inte grundorsak. Kände det direkt när jag vaknade. Jag är förbannad! Det känns också som att allting går fel, motgångar hela tiden. Är less på värmen, stör mig på ljud. Vill ta ut ilskan på någon eller något.

Såg två filmer under kvällen, de var bra, drogs med i handling, men så fort de stängdes av pang tillbaka i en dålig ilsken sinnesstämning igen. Värdelöst. Vill bara skrika! Var och handlade saker som behövdes och slängde ned lite godis i korgen för jag kände mig sur, men det hjälpte inte till det bättre att äta skräpet. Fan också!

Alkohol hade kanske fått mig ur sinnesstämningen, brutit tankarna eller bara fått mig att kapitulerat inför sinnestillståndet. Men det gav jag fan i att testa.

Hoppas jag får en bättre dag imorgon.

@Andrahalvlek: Ja, något åt fallskärmshoppning hade varit häftigt. Just idag med mitt humör vet jag dock inte om jag hade vecklat ut skärmen när jag rusat mot marken så bitter jag känner mig, så jag är väl ingen bra kandidat för solohopp :) Kajak är också något jag tittat på. Det kan man göra precis så extremt och äventyrligt man själv vill utifrån väder och vind. Tänk att paddla runt Gotland med tält, eller längs kusten, norra Norge med mera. Men man vill väl lära sig att rolla, vända runt, komma i och ur ute på vatten under kontrollerade former.

Yes.. surströmmingsfest utan en droppe A. Ingen annan var nykter utom jag. Klar udda känsla att vara den udda fågeln. En bra känsla.

Så skönt för dig att du har kommit till beslut. Vägen till beslut är alltid svårast. Allt löser sig på något sätt.

Det ska bli spännande att följa dig på din resa! Utan nykterheten hade du nog inte kommit till beslut. När alkoholdimmorna skingrats var du tvungen att ta hand om surdegen.

Hur reagerade mannen? Och barnen?

Jag valde att separera för att jag inte kunde tänka mig att leva resten av livet utan att bli älskad. Det kunde jag inte få i min förra relation. Har inte träffat någon bra man än, men just nu tränar jag mest på att älska mig själv. Och han finns någonstans, tids nog träffas vi.

Kram ?

Då kan jag berätta för er att ert tålamod med barnen kommer att bli så mycket bättre! Er ökade närvaro i nuet ihop med dem kommer att berika både ert och barnens liv oerhört mycket mer.

Ni kommer att ha roligare ihop med era barn när livet inte är en transportsträcka till nästa fylla.

Ni kommer att märka skillnad redan månad 1-2, jag lovar! Man måste uppleva det själv för att verkligen förstå det, men just nu får ni tro mig på mitt ord.

Önskar er en spännande nykter helg!

Kram ?

Har också två barn med diverse egenheter ?
kan bitvis vara stressen från dem som gjort att vinet smakat extra gott ibland. Följt av ruset som gör en mer avslappnad.....
dock så märker man att i det långa loppet blir det bara värre. Man har sämre tålamod. Mindre fokus på dem. Och mindre energi dagen efter...
Och har aldrig velat erkänna det förens nu. Men tror inte man är så bra förebild med all vin och öl man hällt i sig! (Klump i magen nu). Så känns mer än bra att snart ha klarat 3 veckor. Även för den sakens skull...

Hej! Vad fint du beskriver det! Har börjat känna av en hel del fina saker redan jag med. Och ser fram emot att uppleva fler! Jag promenerar mer på kvällarna nu, och andas in den sköna kvällsluften.
Och när jag gått fredagar/lördagar som (jag aldrig gjort förut.) Så känns det verkligen som ett nytt kapitel i livet.
Mina morgnar kanske inte är lika rogivande som dina än ☕️ :) för jag har småbarn som gärna går upp tidigt och har redan ropat mamma 100 gånger innan kl. 7:00 en lördagmorgon ?. Men ser en ljusare framtid nu framöver. Och förhoppningsvis mer tålamod med dom små.
Ha en underbar nykter helg

Här kommer en uppdatering utav allt som hänt sen sist (igår ?).

Gårdagen kändes som total känslomässig härdsmälta, men vi tar det från början.

Mådde fruktansvärt. Jag har sovit för lite på sistone. Tappat aptiten och får nästan tvinga i mig en banan eller lite yoghurt när magen kurrat högt. (Dock rasat lite i vikt vilket är positivt.) Har inte kunnat koncentrera mig på att läsa eller se på TV.

Jag inser att tjafset med min vän blev en höna av en fjäder. Han kunde gjort annorlunda, visst, men han gjorde inget för att vara elak utan för att han var stressad och disträ. Jag överreagerade. Det har inget med honom att göra egentligen och det är inte hans fel. Det är mina inre sår och rädslor som jag har i mitt bagage som aktiverade och han fick klä skott för. Han fattade ingenting utav min starka reaktion.

Imorse skickade jag ett sms och bad om förlåtelse. Han förlät mig. Det är ok nu. Tur att han ändå är den omtänksamma och erfarna person han är.

Igårkväll var jag och min man själva hemma en stund innan barnen kom. Det händer typ aldrig. Jag försökte prata med honom, igen, men fick ingen respons alls, som vanligt. Då sträckte jag ut en hand till en kvinna inom AA och bad om hjälp. Hon välkomnade mig i sitt hem på kvällen och vi talade om "allt" i flera timmar. Kändes bra.

Idag träffade jag min sponsor och tog tredje steget. Nu börjar arbetet i steg 4. Storstädningen utav mitt inre. Jag är inte rädd för det, tvärtom. Jag är så redo jag någonsin kommer att bli.

När min man kom hem idag sa jag till honom att vi behöver gå skilda vägar. Lugnt och fint. Inga anklagelser, höjda röster eller bråk. Bara konstatera att jag inte kan leva såhär längre. Jag har talat med båda barnen också, var för sig.

Jag släpper taget nu. Det är dags. Jag blir inte mer förvissad än jag redan är. Jag hoppar utan fallskärm utan att se marken under mig. Jag litar på att Gud hjälper mig nu, steg för steg. Det kommer att bli bra, på nåt sätt. Det är bara jag som kan förändra mitt liv. Det är läskigt men samtidigt en lättnad. Jag vet ännu inte hur det ska gå med nånting!

Men, jag har kommit förbi harm över min man. Min önskan är att vi hjälps åt med allt praktiskt för allas bästa. Främst barnen, katterna och förstås oss själva. Men det är inte bråttom. Det får ta den tid det tar. Jag älskar min man för allt det fina vi delat i 26 år, varav 21 år som gifta. Jag sörjer det som inte gick som planerat. Men jag kan inte fortsätta leva såhär längre.

Min vän är bara en katalysator. Jag hade glömt hur det kändes att vara levande igen. Han väckte en massa längtan och känslor inom mig. Men det är inte besvarat på samma sätt. Jag "accepterar det jag inte kan förändra". Jag tycker så mycket om honom. Skulle aldrig vilja förstöra nåt för honom. Önskar honom bara gott och är tacksam ifall han fortfarande blir kvar i mitt liv som en god vän. Om han känner nåt annat får jag acceptera det också.

Det handlar inte om honom. Mitt liv handlar om mig och det är mitt ansvar att göra så gott jag kan. Jag vill gärna dela mitt liv med en man. Jag har levt ensam så länge. Alltför länge. Men nu vet jag vad jag kan begära utav livet. Känslan av att älska och älskas, vilja varandra väl. Respekt, ärlighet, kommunikation, stöd, omtanke, vänskap, skratt, gemenskap... Jag tänker inte nöja mig med mindre. Då får det vara.

Nu blev det här inlägget en hel roman!

Gud hjälper mig nu. Och AA, 12-stegsarbetet, min sponsor och nya, fina vänner. Jag släpper taget nu, släpper mina rädslor. Livet är en gåva att förvalta. Lev och låt leva! Alla förtjänar det bästa! Inte överleva som en zombi som bara planerar nästa middag... Som inte ser ett ljus ut ur tunneln. Livet är inte för evigt. Jag måste prova ifall vingarna bär och det kommer jag aldrig få veta om jag inte vågar flyga! Godnatt. ?

... är lopp som man anmäler sig till, får en inlogg till en sida, eller en länk till loppet, om det finns i någon app (tex RaceONE) eller liknande. Sen kopplar man in sin träningsklocka eller Emdomondo eller nåt, och så registreras de lopp man gör, eller hur långt man går/springer..
Loppen är allt från 5, 10, 21 eller 42 km, till långtidsutmaningar på alla möjliga distanser som läggs ihop under en viss tid, tex 4 veckor.
Ofta är avgiften ca 200-400 kr och sen får man en tjusig medalj efteråt!
Det kan lätt bli ett nytt beroende, jag är galen i bling! Och uthållighetstävlingar!

Ikväll är jag dock sjuuukt uttråkad och maken är ett rätt kasst sällskap ikväll.
Jag har ätit onödiga chips o dippa, druckit tonic med lime...men skippat alkoholen. Galet trist och egentligen onödigt men jag låter iaf bli att hälla i mig alkohol.
Win på den, alltså!

När jag skrev svaret här till AkillesU så insåg jag medan jag skrev hur allvarligt det här är för mig. Det är ingen lek, det är som du skriver @andrahalvlek en allergi och jag skulle tro att den är dödlig för mig om den får tillräckligt med tid.
Jag har all och mer än all förståelse för sorg över att inte få dricka, som nyligen nykter.
Jag har också känt den.
Jag gör det inte längre.
Jag önskar så starkt, att det gick att förmedla den skillnad i livet, som det innebär att leva sitt liv utan att hela tiden förhålla sig till tredje part- vin eller inte vin- ett glas eller två, kanske tre? Oj fyra.
Bortom det öppnar sig något annat och det är frihet, på så många plan.
Kul alla dagar nej.
Mer gråt, ja. Några gräl och några gardiner som dras åt sidan och smuts i livet du inte sett.
Skav i relationer som du druckit bort, som skaver mer som nykter.
Närmare andetag, mer kärlek, bättre sex, roligare på jobbet, uppbrott kanske, och avslut. Men också en ny början, vilken chans hörni. ??

...vad vinet har för plats i en vanlig hemmafredagskväll med två relativt små barn... Ingen är ju svaret såklart. Dottern som är snart 7 är så fruktansvärt explosiv och trotsig och tjatig just nu att jag blir tokig 300ggr/timmen en bra dag. Försöker allt jag kan med det lågaffektiva men jäädrar vad svårt det är ibland. Ändå lättare med klart sinne och utan dåligt samvete över alkoholen.

Men stort stort Grattis❤️

Så himla strongt??Läser och inspireras❤️

Kramar?

Jag tror att man måste uppleva belöningen i form av tidiga lördag- och söndagsmorgnar utan baksmälla några gånger för att verkligen förstå vilken belöning det faktiskt är ?

Kram ?

Det är en sorg att man inte får dricka, åtminstone känns det så i början. Men att ens tänka tanken ”tänk om jag fick dricka vin” är lönlöst. Det får man förstås. Men vi vill ju inte. Lika lite som vi skulle vilja äta jordnötter om vi var allergiska mot det. Gott för andra, men inte för mig för jag mår riktigt dåligt av det.

Kram ?

Helt rätt att göra andra saker de första helgerna. Jag tog många promenader, tyckte det funkade väldigt bra. Sedan tog jag bilen och storhandlade på en lördagkväll vid halvtio tiden.?Helt otänkbart förr. Röjde och renoverade i källaren, också bra tidsfördriv. Gör vad som helst annat än vad ni brukade göra på helgkvällarna. Då blir det mycket lättare att motstå suget efter A.

Bra kämpat!

Jag känner samma sak, jobbat, svårt att slappna av. Vanliga triggers för mig är stress och oro, men jag har kommit på att fredagar efter jobb också är en trigger, tankarna börjar runt 12. Jag tror att lite beror på att det är ett tillfälle då jag inte behöver smyga, gömma att jag dricker. Det är så att säga en ”normal” känsla. Jag försöker som du tänka på följder, men annars träna (precis hemkommen från träning), få ett ryck och ta barnen till typ Mc Donalds med barnen för att köpa glass/milkshake - utnyttja/göra sånt som jag aldrig skulle gjort annars med andra ord - inga revolutionerande saker men kan kännas som lyx mot hur kvällarna såg ut annars.

Ha en bra kväll, tänk på hur härligt det är att vakna utan bakiskänsla imorgon.

... som jag har längtat efter en rejäl dikeskörning vissa dagar.
Längtat bort eller bara slippa hålla på med träliga metoder för spända axlar och värk i tinningarna, när jag vet en metod som funkar så bra.
Ett glas, två glas. Borta!
Men jag har lärt mig genom en jäkla massa träning att inte ens gå in i tankarna ”det vore ändå gott med”.
För jag vet att jag inte kan dricka.
Om jag vill ha ett bra liv kan jag inte dricka ett enda glas (och nöjer mig heller inte med ett).
Det är ingen idé för mig att ens tänka tanken ”fast det var ändå lite mysigt när jag drack”. Det är en farlig tanke.
Trots snart 8 månader nykter så låter jag inte tankarna gå den vägen. Nykterheten är så skör som det är nära i centimeter till ett glas vin.
Därför ställer jag också undan halva vinflaskor högt upp i ett skåp när jag är ensam.
Jag är för livet skadad av drickandet på så vis, och jag är så rädd om nykterheten. Inget skrämmer mig mer (förutom allt som har med barn och barnbarn att göra förstås) än att inte bibehålla mitt nyktra liv. Jag tror jag till och med kan säga att det är det viktigaste av allt.
Kram

Jag med! Köper nåt till mig själv varje söndag :) blir lite dyrt men men... har mest blivit träningskläder senaste tiden då jag börjat träna mycket mer. Vad är virtuella lopp? Kram ?

Först spela spel med dottern. Sen ta en promenad för o slappna av o få lite frisk (kall) luft... vart så hemskt kvavt idag. Sen kolla film o äta snacks! Hoppas du hittar nåt o göra ? jag är på helg nr. 3